Elevinflytande

Vad gäller elevinflytande eller deliberala samtalet så kan en se ett regelbundet nämnande av det i den svenska läroplanens ämnesgemensamma avsnitt. Under stycket Rättigheter och skyldigheter finner vi att kunskaper om de grundläggande demokratiska i kombination med att undervisningen ska präglas av demokratiska arbetsformer i strävan efter att kunna utveckla elevernas aktiva samhällsdeltagande (Skolverket, 2011, s. 6). Elevinflytande tydliggörs även under rubriken Övergripande mål och riktlinjer (Ibid, s. 9-11) samt under rubriken Normer och värden (Ibid, s. 11-12) och slutligen Elevernas ansvar och inflytande (Ibid, s. 12-13). Elevinflytande knyter an med skolans demokratiuppdrag och därav även till medborgarfostran. Undervisningen ska bidra till elevernas framtida inflytande som goda samhällsmedborgare samt inflytande på den pågående undervisningen genom bland annat demokratiska arbetsformer.

29

Därmed kan det finnas en tudelad uppfattning om hur elevernas inflytande ska tolkas, menar Rosvall (2012). Om allt för mycket fokus läggs på eleverna som framtida och blivande medborgare kan det leda till en mer passiv attityd gentemot sin inflytanderoll (Ibid, s. 63). Att hitta demokratiska arbetsformer där elever får inflytande under sin skolgång kan också medföra problematik när den kollektiva dimensionen tenderar att försvinna i en mer individualiserad undervisning (Ibid, s. 65-66).

Björn Åstrand (2013) lyfter problematiseringen det elevinflytande som uppstått i takt med decentraliseringen, marknadsorienteringen och det fria skolvalets under slutet av 1980-talet. Åstrand (Ibid, s. 59) menar att statens ansvarsöverlämnandet till kommun bidrog till en centrifugal rörelse som bidrog med att kommunen därefter lämnande över uppdraget till skolhuvudmännen som i sin tur bad lärarna axla ansvaret och via individualiseringen i skolan lät eleverna ta över ansvaret av sitt eget lärande.

7.2. Grunderna för gymnasiets läroplan 2015

7.2.1. Likvärdighet

Begreppet likvärdighet förekommer ett fåtal gånger i den finska läroplanen. Här har begreppet jämlikhet en mer central roll bland annat genom att gymnasieundervisningen ska lyfta fram jämlikhet, likabehandling, demokrati och trivsel. Den finska läroplanen anser exempelvis att dessa fyra ledord är en del av de demokratiska värderingarna.

7.2.2. Jämlikhet

Tecken på jämlikhet kan också spåras i värdegrunden genom att bildningen ge eleverna empatisk förmåga att sätta sig in andras förutsättningar på grupp och individuell nivå (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 12-13) samt i de gemensamma målen för temaområdena (Ibid, s. 35-36). Den svenska övergången från jämlikhet till likvärdighet som Dahlstedt (2007, s. 35) betonar förefaller inte lika påtaglig i den finska läroplanen. Under 1960–1970-talets Finland har samtidens samhällspolitiska klimat bidragit till att jämlikhet och social rättvisa befästs i alla sociala grupper (Sahlberg, 2012, s. 53). Utformningen av begreppet jämlikhet i den finska

30

läroplanen tycks till synes ha flera gemensamma nämnare med Ekmans (2007, s. 22-23) diskussion om resursjämlikhet och jämlikhet i resultat samt Kymlickas (1995, s. 164-167) diskussion utifrån kritiken gentemot den liberala synen på begreppet. Detta syns främst i exempelvis i dem gemensamma målen för alla temaområden där eleven ska ha möjlighet kollaborativt lärande, kunskapsdelning och kunna föreslå gemensamma idéer och lösningar (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 35).

Will Kymlicka (1995) berör begreppet ur ett liberalt perspektiv, där vår nutida tolkning av begreppet utgår från lika möjligheter där ojämlikheter får råda om en rättvis tävlan om exempelvis positioner och tjänster ägt rum (Ibid, s. 62). Kymlicka (Ibid, s. 164) betonar även den socialistiska kritiken gentemot den liberala, formella synen på jämlikhet i lika karriärmöjligheter, politiska och medborgerliga rättigheter som försummar de materiella ojämlikheterna i form av tillgång till resurser. Kymlicka väljer även att problematisera jämlikhet utifrån ett marxistiskt perspektiv genom att betona hur marxismen invänder sig mot den juridiska jämlikheten, exempelvis menar de att lika rättigheter kan få ojämlika konsekvenser (Ibid, s. 167). Kymlickas redogörelse av det liberala och marxistiska tolkning av begreppet belyser hur den politiska styrningen av skolan ändrar utformningen av begreppen likvärdighet och jämlikhet.

7.2.3. Medborgarskap

Gymnasieutbildningens uppdrag och värdegrunden i den finska läroplanen betonar vikten av medborgarfostran regelbundet och även ordagrant i exempelvis andra stycket som lyder ”Gymnasieutbildningen har som uppdrag att undervisa och fostra” (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 12). Gymnasieutbildningen avser att förbereda eleverna för arbetslivet genom att formandet av ett historiemedvetande, intresse för konst och vetenskap. Den finska läroplanen menar att elevers identiteter, människosyn världsbild och plats i världen cementeras under tiden i gymnasiet (Ibid, s. 12).

Medborgarfostran poängteras i värdegrunden som vilar på finländsk utbildningstradition där det finska samhället och dess kultur ska fortsätta utvecklas samt förnyas genom utbildning och lärande. Eleverna ska även uppmuntras till ett globalt samarbete där deras medborgafostran ska kunna förankras i ett internationellt perspektiv utifrån FN:s utvecklingsdirektiv (Ibid, s. 12-13).

31

Slutligen går även medborgarfostran att se i de gemensamma temaområdena i den finska läroplanen. Här efterfrågas ett aktivt medborgarskap med ett kollektivt ansvar gentemot sina skolkamrater samt kunskaper i kommunikation och interaktion för ett framtida arbetsliv. Även ett granskat och analyserat ansvarstagande gentemot yttrandefriheten ses som ett gemensamt mål som alla elever ska nå upp till (Ibid, s. 35-37).

Demokratiuppdraget går även det att spåra regelbundet i den finska läroplanen. Här betonas hur bildningsidealet ska främja rättvisa, sanning och mänsklighet i relation till omsorg och tolerans. Precis som den svenska läroplanen utgår den finska läroplanen utifrån de mänskliga rättigheterna i sin beskrivning av demokratiska värderingar (Ibid, 12-13).

7.2.4. Elevinflytande

Begreppet elevinflytande uteblir helt i den finska läroplanen. Enligt finska läroplanen har eleverna inte samma inflytande på sin undervisning på samma sätt som elever i den svenska gymnasieutbildningen (Ibid, s. 182). Englund (1999, s. 43) betonar det deliberativa samtalets relevans för skolan genom att betona att dess idé som undervisningsmetod inom demokratin även ska införas som en generell modell för skolans praktik och kultur. Således blir det ett verktyg i skapandet av demokrati då kommunikation och argumentationen föder förståelse för andras perspektiv, kunskapssökande och problemhantering genom sammanflätningen av värden och kunskap (Ibid, s. 43).

7.3. Ämnesplanen för samhällskunskap

Rörande ämnesplanen för samhällskunskap och kursen samhällskunskap 1b vilar ett större ansvar på ämnets förmedling av skolans demokratiuppdrag och medborgarfostran. Kunskaper om demokrati- och samhällsfrågor, makt, de mänskliga rättigheterna, kritisk granskning av information, jämställdhet och ett främjande för ett aktivt samhällsdeltagande berörs kontinuerligt inom ämnet samhällskunskap. Ämnet erbjuder även verktyg såsom orsaker/konsekvenser, olika teorier, metoder, källkritik, modeller och begrepp används för att uppnå dessa kunskaper. Ämnet är även utformat så att eleverna analyserar samhällsförhållanden och samhällsfrågor på både lokal och global nivå (Skolverket, 2011, s. 143-144).

32

7.4. Ämnesplanen för samhällslära

Ämnet samhällslära inom den finska läroplanen fungerar som medborgarfostrande genom att ge eleverna större förutsättningar att agera aktiv samhällsmedborgare, både nationellt som internationellt. Påverkandet av ett demokratiskt samhälle och ett aktivt och ansvarsfullt medborgarskap betonas även i målen för ämnet samhällslära. Här vävs även de demokratiska värderingar in med jämlikhet, de mänskliga rättigheterna och värdegrunden. Jämlikhet betonas även i kombination med demokrati, där respekten för jämlikhet samt granskandet av olikheter för att kunna bygga sig en uppfattning av samhället. (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 182).

Slutligen erbjuder även de obligatoriska kurserna i samhällslära medborgarfostran och demokratiska värderingar i linje med de mål som presenterats i föregående stycke. Även här så syns inga märkbara spår av vare sig elevinflytande eller det deliberala samtalet. Åsa Brumark (2010) menar att medborgarfostran inte endast innebär en förberedelse som framtida samhällsmedborgare med kunskaper om samhällets uppbyggnad och generella värdegrundsfrågor. Brumark menar att begreppet även innefattar grundläggande kommunikativa och kognitiva förmågor i brukandet av elevinflytande i exempelvis klass- och elevråd, där identifikationen av gemensamma frågor som ska ses ur olika perspektiv samt engagera både kamrater och lärare (Ibid, s. 81).

33