Examensarbete i fördjupningsämnet, Samhällskunskap
och lärande
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Medborgarskap genom lika möjligheter
eller jämlikhet?
Citizenship through equal opportunities or equality?
Aldo López Nelson
Ämneslärarutbildning: Gymnasieskolan, förstaämne Samhällskunskap, andraämne Historia, 300 HP Datum för slutseminarium: 2017-05-30
Examinator: Lars Pålsson-Syll Handledare: Jan-Anders Andersson Fakultet: Lärande & samhälle
Förord
Debatten om skolan, utbildning och internationella kunskapsmätningar samt mitt tidigare självständiga arbete på grundnivå (SAG) om skolsegregation, var de motiverande faktorerna som bidrog till att jag ville undersöka hur Sverige förhåller sig till Finland.
Tack till min handledare Jan för den värdefulla feedback som givits under detta examensarbete. Stort tack till min familj, vänner och särskilt min framtida fru, Julia, som varit där sedan resans begynnelse.
Abstract
This essays key aspect was to investigate how Swedish and Finnish curriculum for upper secondary school, in relation to each other, integrate and implement the notion of citizenship, equality and equivalence. Due to Swedish students preforming under the average in
international knowledge measurements, such as PISA, and with Finnish students preforming as one of the top five countries, a question that came to surround this essay was raised. ‘What similarities/differences can be made clear the Swedish and Finnish curriculum regarding work and design of citizenship, equality and equivalence?’ To answer this question, this essay started off by defining and analysing the key notions of citizenship, equality and equivalence. After thoroughly reading through the Swedish and Finnish curriculums general parts and the subject plan for social science the result was established. The result was then analysed with the notions citizenship, equality and equivalence, with Swedish and international literature. The results showed a strong anchoring of the citizenship throughout both the Swedish and the Finnish curriculum and the subject plan for social science. The analysed result also showed a clear lack of equality integrated in the Swedish curriculum in comparison to the Finnish curriculum and the lack of student influence in the Finnish curriculum.
Nyckelord: Finland, Gy11, Jämlikhet, Likvärdighet, Medborgarskap, Samhällskunskap och Sverige
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1. Problembeskrivning ... 1
1.2. Syfte och frågeställning ... 2
2. Centrala begrepp ... 3
2.1. Likvärdighet ... 3
2.2. Jämlikhet ... 4
2.3. Medborgarskap ... 4
2.3.1. Medborgarfostran, demokratiuppdrag, deliberala samtalet och elevinflytande ... 4
3. Tidigare forskning ... 6
3.1. Likheter och skillnader mellan Sverige och Finland ... 6
3.1.1. PISA ... 7
3.2. Likvärdighet ... 7
3.3. Jämlikhet ... 8
3.4. Medborgarskap ... 9
4. Metod och material ... 10
4.1. Presentation av källmaterial ... 10
4.2. Kvalitativ innehållsanalys och begreppshistoria ... 11
4.3. Analysförfarandet ... 11
4.4. Validitet och reliabilitet ... 12
5. Bakgrund ... 13
5.1. Svensk utbildningshistoria ... 13
5.2. Finsk utbildningshistoria ... 14
5.3. Samhällskunskap ... 15
6. Resultat ... 16
6.2. Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 ... 19
6.3. Ämnesplanen för samhällskunskap ... 22
6.4. Ämnesplanen för Samhällslära ... 24
7. Analys ... 26
7.1. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 .. 26
7.1.1. Likvärdighet ... 26
7.1.2. Jämlikhet ... 27
7.1.3. Medborgarskap ... 27
7.1.4. Elevinflytande ... 28
7.2. Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 ... 29
7.2.1. Likvärdighet ... 29 7.2.2. Jämlikhet ... 29 7.2.3. Medborgarskap ... 30 7.2.4. Elevinflytande ... 31 7.3. Ämnesplanen för samhällskunskap ... 31 7.4. Ämnesplanen för samhällslära ... 32
8. Slutsats och diskussion ... 33
8.1. Likvärdighet ... 33
8.2. Jämlikhet ... 33
8.3. Medborgarskap ... 34
S8.4. Elevinflytande och samhällskunskap/samhällslära ... 35
8.5. Fortsatt forskning ... 36
9. Källor: ... 37
1
1. Inledning
1.1. Problembeskrivning
Syftet med denna kvalitativa textanalys är att undersöka hur medborgarskap och
likvärdighet/jämlikhet är utformat i den svenska läroplanen Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 och den finska läroplanen Grunderna för gymnasiets läroplan 2015.
I Skolans värdegrund och uppgifter för den svenska läroplanen för gymnasiet finner vi följande citat ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (Skolverket, 2011, s. 5). Samtidigt finner vi i den finska motsvarigheten Gymnasieutbildningens uppdrag citatet ”Gymnasieutbildningen har som uppdrag att undervisa och fostra.” (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 12). Båda dessa citat syftar till utbildandet och fostrandet av framtida samhällsmedborgare i respektive land. Samtidigt betonar länderna olika i vad ett framtida medborgarskap innefattar.
Under de senaste åren har skoldebatten kantats av PISA-undersökningar som rapporterat om allt sämre skolresultat för svenska elever (Skolverket, 2013) och en skolsegregation som ökat på grund av det fria skolvalet och rapporteringen av olika skolors genomsnittliga resultat. Skolverket (Ibid) gjorde bedömningen att det fria skolvalet med största sannolikhet legat bakom denna trend genom att vara en bidragande faktor till att öka den socioekonomiska skolsegregationen samt även minskningen av likvärdigheten i skolan. Även om Sverige lyckades bryta den avsevärt stora resultatförsämringen i senaste mätningen (Skolverket, 2016) visar PISA:s sju likvärdighetsindikatorer att fem av dessa fortsatt försämras och att ingen förbättras sedan mätningarna 2006. Samtidigt som Sverige kämpar med sviktande skolresultat och ökad skolsegregation har finska skolelevers prestationer i PISA-undersökningar utmärkts som ett av de bästa i kunskapsmätningarna (Ibid). Finland har inte genomgått lika många skolreformer och använder sig mer av begreppet jämlikhet i utformningen av utbildningen (Utbildningsstyrelsen, 2015), något Sverige sedan början av 1970-talet gått ifrån allt mer och
2
valt att använda begreppet likvärdighet istället (Wallin, 2002). Diskussionen om likvärdighet är kopplad till skolans värdegrund och de demokratiska värderingar som är en del av skolans uppdrag (Skolverket, 2011). Därför förblir skoldebatten starkt knuten till den nuvarande läroplanen och på vilket sätt dess utformning sipprar ner i all skolundervisning. Vilket i sin tur även påverkar elevers prestationer och resultat, skolans målsättning och värdegrund samt skolans hantering av likvärdighet, jämlikhet och medborgerliga fostran utifrån de demokratiska värderingarna. Som framtida samhällskunskapslärare är arbetet med bland annat ett aktivt medborgarskap och likvärdighet en central del av ämnet och därför är en analys av både svenska och finska styrdokument ett gynnsamt verktyg i utvecklandet av ens framtida lärarprofession. Samhällskunskap ansvarar för den socialiseringen av unga medborgare till samhället och ska, som i alla demokratiska samhällen, lyfta frågan om fostran till en demokratisk rättsstat samt ett aktivt medborgarskap (Långström & Virta, s. 2011, s. 13).
1.2. Syfte och frågeställning
Undersökningen syftar på att med hjälp av en kvalitativ textanalys jämföra styrdokumenten med avseende på likvärdighet, jämlikhet och medborgarskap, med huvudfokus på de allmänna kapitlen i Sveriges och Finlands läroplaner för gymnasiet, samt delfokus på ämnesplanerna för samhällskunskap och samhällslära. Analysen och problematiseringen sker via frågeställningen:
• Vilka likheter/skillnader går att tydliggöras i styrdokumentens i den svenska läroplanen
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 och
den finska läroplanen Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 genom begreppen likvärdighet, jämlikhet och medborgarskap?
3
2. Centrala begrepp
I detta kapitel presenteras, definieras och problematiseras de centrala begrepp som utgör utgångspunkten i denna textanalys. Här lyfts de centrala begreppen och diskuteras i relation till olika tolkningar och definitioner om det så föreligger meningsskiljaktigheter av begreppen. Begreppen definieras främst ur en svensk skolkontext med färre inslag av en internationell skolkontext.
2.1. Likvärdighet
Camilo von Greiff (2009, s. 34) och väljer att definiera begreppet ”…som en låg variation, i måluppfyllelse mellan elevers olika socioekonomiska bakgrund, mellan elever med utländsk bakgrund respektive svensk bakgrund, mellan elever i olika skolor och kommuner samt mellan pojkar och flickor”.
PISA:s (OECD, 2016) definition av begreppet Equity ligger i linje med den definition som von Greiff (2009) utgår från. PISA (2016, s. 202) menar att likvärdighet i utbildningen ska erbjudas till alla elever, oberoende av kön, familjebakgrund eller socioekonomisk status, där utbildningen ska bidra med kvalitativa möjligheter. PISA:s (2016, s. 202) definition innebär inte att utbildningen ska utformas likadant eller att eleverna ska uppnå samma resultat, utan att möjliggöra minimerandet av de negativa effekter som elevens socioekonomiska bakgrund eller familjestatus kan ha på elevens prestationer.
Erik Wallin (2002, s. 203) skriver om hur begreppet kan delas in i minst två dimensioner där huvuddimensionen är elevens behov och förutsättningar i en individuell studieplan, istället för en fråga om skolans funktion som jämlikhetsskapande, genom lika chanser i en likformig och enhetlig skola. Den andra dimensionen i Wallins text (Ibid, s. 203-204) fokuserar mer på utvecklingen av ett demokratiskt förhållningssätt och en medborgerlig fostran som är förankrad i det demokratiska deltagandet och delaktighet i lärandet.
4
2.2. Jämlikhet
Magnus Dahlstedt diskuterar i sin text (2007, s. 35) hur jämlikhet, i svensk utbildning, har ersatts av likvärdighet, där begreppet nu i högre grad står för lika möjligheter vilket ligger mer i linje med en mer liberal definition av begreppet.
Tiina Ekman (2007) berör i sin avhandling jämlikhet och hur detta begreppet är föregångaren till begreppet likvärdighet, något som Will Kymlicka (1995) även gör utifrån att vår nutida tolkning av begreppet förutsätter lika möjligheter samt att ojämlikheter får råda om en rättvis tävlan av exempelvis tjänster och positioner på arbetsmarknaden ägt rum.
2.3. Medborgarskap
NE (2017) definierar begreppet medborgarskap som ”… ett rättsligt bindande förhållande som kan uppstå mellan en stat och en individ (medborgare) enligt lag antingen automatiskt, t.ex. vid födelse, eller efter anmälan eller ansökan”. Historiskt sett är begreppet något som vuxit fram i relationen till invånare och stat. Ett medborgarskap innebär även att individen i en stat får vissa rättigheter samt skyldigheter gentemot staten som medborgaren ska förhålla sig till (ibid).
Således agerar medborgarskap i detta examensarbete paraplybegrepp för de demokratiska värderingar som skolan ämnar använda i skapandet av framtida aktiva medborgare i samhället. Då medborgarskap fungerar som ett paraplybegrepp måste flera mindre begrepp tydliggöras för att de hör ihop med medborgarskap. Detta kommer att ske genom att redogöra för begreppen
medborgarfostran, demokratiuppdrag, deliberativa samtalet och elevinflytande.
2.3.1. Medborgarfostran, demokratiuppdrag, deliberala samtalet och
elevinflytande
NE (2017) beskriver medborgarfostran som där praktiskt och teoretisk kunskap rörande samhällets uppbyggnad, styrelsesätt samt dess centrala institutioner ges till eleverna genom
5
undervisning inom och utanför skolans gränser. Begreppet omfattar även demokrati, lag och rätt, ekonomi och arbetsrätt samt massmedier och kommunikation (Ibid).
Åsa Brumark (2010) redogör för begreppet medborgarfostran där eleven ska vara införstådd i betydelsen av dennes framtida agerande som samhällsmedborgare samt medmänniska och är därför i behov av grundläggande kunskaper om hur samhället fungerar och en generell medvetenhet om värdegrundsfrågor. Precis som Brumark berör Tiina Ekman (2007, s. 10-11) hur medborgarfostran i läroplanen utgår från elevens samhälleliga ansvarstagande medborgarideal, men inkluderar även Aristoteles liberala frihetsideal.
Thomas Englund (1999, s. 18) redogör för deliberativa samtalets roll i demokratiuppfattningen genom att det ”…innebär en betoning av skilda synsätt och skolan som en plats för argumentation”. Begreppet utgår från demokratins grundläggande idé där skilda synsätt som ska framhäva den demokratiska debattens betydelse. Begreppet har idag en viktigare roll inom den politiska filosofin och demokratiteorin, vilket bidrar till ett starkt alternativ för en skola för demokrati (Ibid, s. 18-19).
Joakim Ekman och Lina Pilo (2012, s. 10) beskriver skolans demokratiuppdrag som skolans uppgift att utrusta eleverna med förmågor och kunskaper väsentliga för medborgerliga kompetens i ett demokratiskt samhälle.
Begreppet elevinflytande beskrivs i Per-Åke Rosvalls avhandling (2012) utifrån två olika beskrivningar av begreppet. Det första beskrivningen av inflytande under utbildningens, som ska ske i demokratiska former, medan den andra beskriver inflytande efter utbildningen. Synen på eleven som framtida medborgare påverkar graden av inflytande som slutligen erbjuds. Inflytande och medborgarskap starkt sammanflätade och ställer därför krav på att demokratin förverkligas först när samtliga deltar (Ibid, s. 5).
6
3. Tidigare forskning
I kapitlet tidigare forskning presenteras den forskning gjort inom området likheter och skillnader mellan Sverige och Finland, internationell forskning i form av PISA:s kunskapsmätningar samt likvärdighet, jämlikhet och medborgarskap. Valet av källor har i första hand utgått från en svensk skolkontext för att senare sättas i relation till Finland.
3.1. Likheter och skillnader mellan Sverige och Finland
Skolverket (2012) publicerade en rapport där elever i årkurs 8 från bland annat Sverige och Finland jämfördes i en kvantitativ datastudie med fokus på samhällsrelaterade innehållsdimensioner. Rapporten (Ibid, s. 10) var ett resultat av den internationella undersökningen International Civic and Citizenship Education Study (ICCS) där 38 länder deltog. ICCS (Ibid, s. 10) avsåg att mäta elevers kunskaper och inställning till samhällsfrågor och i denna rapport fick eleverna svara på 79 kunskapsfrågor som innefattade innehållsdimensionerna Samhällsförhållanden, Samhällsvärden¸ Demokratins procedurer och
Demokratins funktion (Ibid, s. 29-30). Resultaten visade att Finland och Danmark presterade
bäst i norden medan Sverige och Norge tätt efter. Samtliga nordiska länder presterade väl i internationell jämförelse (Ibid, s. 42-45). Frågorna som svenska elever hade störst svårigheter med var bland annat bristande begreppsförståelse och otillräcklig förståelse för samhälleliga
principer, något som de finska eleverna var särskilt duktiga på (Ibid, s. 108-110).
Björn Åstrand skriver om svensk skola ur ett nordiskt perspektiv och förklarar utvecklingen i Sverige genom ett typologiskt tidsperspektiv bestående av ett långt och ett kort perspektiv på
svensk skola (2013, s. 58). I det korta perspektivet menar Åstrand att perioden 1945-2012 typiskt
färgades av centralism, offentligt ägande/drift och enhetlighet/likvärdighet och atypiskt av decentralism, privat ägande/drift och variation/differentiering. Det längre perspektivet 1842-2012 typiskt kantas av decentralism, signifikant privat ägande/drift och variation/differentiering och atypiskt av centralism, signifikant privat ägande/drift och enhetlighet/likvärdighet (Ibid, s. 61). Därefter delger Åstrand hur Sverige varit påverkat av internationella trender och valt att genomföra fler reformer men att de andra nordiska länderna valt att vara mer pragmatiska, rörande deras utbildningspolicys (Ibid, s. 61-62). Åstrand menar slutligen att både
7
internationella och svenska forskare ser svensk skola som internationellt unik i Sveriges svårigheter rörande skolans uppdrag och saknar många av de nordiska modellernas särdrag (Ibid, s. 62-63).
3.1.1. PISA
I den senaste PISA-mätningen 2015 var Finland bland de fem bäst presterande länderna i undersökningen om 15-åringars kunskaper i naturkunskap, läsförståelse och matematik, medan Sverige hamnade på 18 plats (Skolverket, 2016, s. 49). Vad som gick att konstatera i jämförelse med den tidigare PISA-mätningen (Ibid, 2013, s. 29) är att Finland tappat två placeringar medan Sverige gått upp från 28: e plats till 18: e. I den senaste PISA-mätningen presenterades även Likvärdighetsindikatorer där PISA definierade likvärdighet utefter elevers möjlighet att få tillgång till och tillgodogöra högkvalitativ utbildning, oavsett skilda förutsättningar (Ibid, 2016, s. 34). PISA fortsätter att beskriva begreppet likvärdighet genom att betona huruvida skolsystem är mer likvärdiga om de lyckas minimera olika hinder för eleverna att nå sin fulla potential. Exempel på hinder kan vara: mindre gynnsamma hemförhållanden, föräldrar med lägre utbildning, tillgång till studiero, tillgång till dator och svårigheter med språket. (Ibid, s. 34) Tillsammans med likvärdighetsindikatorerna blev det tydligt att socioekonomisk bakgrund påverkade resultaten. Sveriges resultat visade på att den socioekonomiska bakgrundens effekter på ämnet naturvetenskap, var högre än OECD-ländernas genomsnitt medan Finland uppvisade mindre inverkan av socioekonomisk bakgrund (Ibid, s. 36).
3.2. Likvärdighet
SNS Utbildningskommission är ett femårigt forskningsprogram, med tvärvetenskaplig ansats, som startade 2011 med syfte att undersöka hur Sverige kan stärkas som kunskapsnation. Forskningsprogrammet har bland annat behandlat elevresultat, ledarskap i skolan, utvärderingssystem och samband mellan utbildning, kunskap och färdigheter hos vuxna (SNS Utbildningskommission, 2017). SNS Utbildningskommission (Gustafsson, Cliffordson & Erickson, 2014, s. 8-9) konstaterade att de målrelaterade betygen tampas med brist i likvärdighet mellan lärare och skolor, särskilt på gymnasienivå. Betygen kan således inte användas för att studera kunskapsutveckling över tid. Ur rättvise- och effektivitetssynpunkt
8
menar Utbildningskommissionen att använda betygen som urval till gymnasiet eller högre utbildning kan bli problematiskt. Vidare betonade Utbildningskommissionen att likvärdighetsproblem identifierades i de nationella proven (Ibid, s. 8-9).
I Skolverkets lägesbedömning (2015, s. 7) redogjordes det för tre utvecklingsområden som svensk skola står inför. Första utvecklingsområdet, En undervisning som möter varje elev¸ där elever ska få möjlighet att inhämta och utveckla kunskaper och värden utifrån utbildningen, detta ska stärkas av skolans kunskap- och värdegrundsuppdrag. De menar vidare att skollagen och läroplanen tydligt betonar elevernas inflytande över utbildningen och möjlighet att vidareutveckla den. Undervisningen ska vara utformad så att oberoende av elevsammansättning, ska varje elev känna att läraren tror på dem. Slutligen ska skolan fungera som mötesplats i samhället för att minska skolsegregationen (Ibid, s. 7-12).
Nihad Bunar skriver i sin underlagsrapport (2015, s. 11), framtagen åt Stockholms stad, hur likvärdighet inte innefattar alla elever. Bunar menar att elever med lågutbildade föräldrar, elever som bor och går i skolan i bostadsområden med sämre strukturella förutsättningar och nyanlända elever urskiljs som den gruppen med störst svårigheter att klara av skolan (Ibid, s. 11-12). Rapportens syfte var att utifrån internationell och svensk forskning kunna presentera bland annat externa faktorer som i skolan påverkar elevers prestationer och bland annat likvärdigheten i skolan (Ibid, s. 61). Avslutningsvis punktar Bunar upp rekommendationer som borde implementeras för att tjäna alla elevers intressen. Dessa punkter innefattar exempelvis: En utbildning syftad att utveckla demokratiska och toleranta medborgare, likvärdig utbildning, utbildning präglad av hög kvalitet samt kunna utveckla och bejaka individuella färdigheter (Ibid, s. 62-63).
3.3. Jämlikhet
Vid problematiseringen av den likvärdiga utbildningen har kunskapsbedömningen varit den inriktning forskningen utgått från, men det fria skolvalet har också varit en språngbräda in i forskningen om likvärdighet. Magnus Dahlstedt diskuterar (2007, 35-36) hur jämlikhet, som beskrivs som lika utfall, har ersatts av likvärdighet, vilket Dahlstedt beskriver som lika möjligheter. Dahlstedt fortsätter med att även poängtera att de senaste decenniernas utbildningspolitiska skifte bidragit till att demokratin som överordnad utbildningsprincip, nu
9
fungerar som ställföreträdare åt kapitalismen som tagit demokratins tidigare roll och bidragit till att synen på demokrati i skolpolitiska sammanhang, numera har individualistiska förtecken med inslag av både neoliberalism och neokonservatism (Ibid, 35).
3.4. Medborgarskap
Joakim Ekman och Lina Pilo (2012) skrivit om skolans demokratiuppdrag och arbetet kring demokrati och medborgarfostran. Ekman och Pilo (Ibid, s. 205) betonar vikten av skolans roll som demokratiskapande och medborgarfostrande genom att utrusta elever med olika förhållningssätt och förmågor att kunna delta aktivt som medborgare i ett demokratiskt samhälle, redan innan utbildningen är avslutats.
Enligt Magnus Dahlstedt och Maria Olson (2014, s. 10) så definieras begreppet medborgarfostran som ett storskaligt fostransprojekt som ämnar att pågå under hela livet och inte endast begränsas till utbildningens ramar, utan även utanför och i det vardagliga livet. Dahlstedt och Olson (Ibid, s. 19-20) menar även att den medborgarfostran som svenskt skolväsendet förankrar, ska anpassa sig till en förkroppsling av demokratiska ideal och samtidigt ska eleven även tillgodose och utgå från marknadens ideal. Dahlstedt och Olson (Ibid, s. 20-21) försätter och kritisera medborgarfostrandet genom att påpeka de förmågor som fostrandet erbjuder, genom att tala, känna, göra och vilja rätt i en ständig dialog med omgivningen slutligen görs för individens skull och inte för andra människor eller för samhället.
Fredrik Alvén (2011) problematiserar skolans uppdrag att fostra demokrati elever i relation till utvecklingen av elevens historiemedvetande och det kritiska förhållningssättet till historieskrivningen, särskilt då medborgarfostran i relation till skapandet av historiemedvetande kan komma att krocka med varandra.
10
4. Metod och material
I kapitlet metod och material presenteras val av källmaterial samt vilket tillvägagångssätt som används för att analysera det valda källmaterialet. I kapitlet redogörs även de svårigheter som uppkommit under arbetet med valt källmaterial. Kapitlet avslutas därefter med en genomgång av validitet och reliabilitet.
4.1. Presentation av källmaterial
Examensarbetets källor är alla på svenska. Det två källorna som ligger till grund för arbetet är den svenska läroplanen för gymnasiet (Skolverket, 2011) och den finska läroplanen för gymnasiet (Utbildningsstyrelsen, 2015). Fokus på källornas innehåll var begränsat till den allmänna styrningen som gäller för hela gymnasieskolan och respektives läroplans kapitel om ämnet samhällskunskap/samhällslära.
I Finland benämns ämnet samhällskunskap som samhällslära och denna distinktion kommer att göras kontinuerligt i kapitlen resultat, analys och slutsats och diskussion för att tydliggöra när ämnet diskuteras ur ett svenskt respektive finskt perspektiv. I kapitlet bakgrund görs en mindre beskrivning av ämnet samhällskunskap och detta är det enda tillfället då samhällslära även inkluderar den finska motsvarigheten i redogörelsen av ämnet samhällskunskap.
Under examensarbetets gång blev det mer påtagligt hur svårt det var att hitta material om Finland skrivet på svenska eller engelska rörande ämnet samhällslära. Då informationen för samhällslära endast skulle fungera som en bakgrund för läsaren så berörde det aldrig analysen av finska styrdokument. Sökandet efter material om Finland på finska som därefter översattes och transkribera det till svenska var aldrig aktuellt på grund av detta examensarbetes tidsbegränsning. Tidigare forskning som rör Finland har varit begränsat men då denna text- och dokumentstudie avser att jämföra Sverige och Finlands läroplaner genom begreppen jämlikhet, likvärdighet och medborgarskap har detta bara varit ett mindre förhinder.
11
4.2. Kvalitativ innehållsanalys och begreppshistoria
Som tidigare nämnt är avsikten med detta examensarbete är utifrån syftet att undersöka likheter och skillnader genom begreppen likvärdighet, jämlikhet och medborgarfostran föreställs i svenska och finska styrdokument, med förlängning in i ämnet samhällskunskap/samhällslära. Detta genomförs med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Vid en sådan textanalys är det inget som mäts eller räknas utan fokus ligger på att tydliggöra hur något karaktäriseras eller hur det gestaltas (Bergström & Boréus, 2005, s. 44).
Då begrepp kan ses som en knytpunkt där ord och idéer träffas (Ibid, s. 182) är det viktigt att begreppens betydelse tydliggörs innan de valda dokumenten analyseras. Med det sagt är det viktigt att poängtera den kritiska reflektionen som måste göras i samband med begreppsförklaringar. Vid en begreppsförklaring blir inte bara ordets innebörd, utan även begreppets uppkomst och historiska utveckling en faktor som måste granskas (Ibid, s. 208). Men då detta examensarbete kräver avgränsningar är det värt att betona att denna kritiska reflektionen har gjorts och fokus ligger i den kvalitativa textanalysen och inte begreppshistoria, även om begreppshistorian också är relevant för detta examensarbete så ligger det inte i förgrunden på samma sätt som den kvalitativa textanalysen.
4.3. Analysförfarandet
Tabellen under är ämnad att fungera som ett analysverktyg. Under analysen av svenska och finska styrdokumenten och ämnesplanerna för samhällskunskap och samhällslära, används begreppen likvärdighet, jämlikhet, medborgarskap (medborgarfostran, demokratiuppdrag, elevinflytande och deliberala samtalet) som analysredskap i tydliggörandet av respektive lands utformning av medborgarskap, jämlikhet och likvärdighet. Styrdokumenten jämförs därefter med varandra för att belysa deras likheter och skillnader.
12
Likvärdighet/Medborgarskap Analysdokument
• Likvärdighet o Jämlikhet
• Medborgarfostran Lgy11/SH Finska läroplanen 2015/SL
o Demokratiuppdrag o Elevinflytande o Deliberala samtalet
4.4. Validitet och reliabilitet
Validitetsfrågan kan vidgas till att också gälla undersökningar som inte använder sig av räknande eller mätande. Den handlar då om huruvida den undersökning man genomför för att besvara en bestämd fråga verkligen kan ge ett svar på just denna frågan. (Bergström & Boréus, 2005, s. 34)
Rörande källornas validitet för detta examensarbete förblir dem ytterst relevanta. Då frågeställningen specifikt efterfrågar en analys av respektive lands läroplaner samt vilka likheter och skillnader som går att finna i dem, kan en på förhand bekräfta källornas validitet för detta examensarbete. Samtidigt är det värt att betona vissa texttyper vid vissa tidpunkter kan använda sig av ett specifikt vokabulär som är relativt till sin tidsperiod (Ibid, s. 79). Begreppen likvärdighet, jämlikhet och medborgarskap blir därför validitetsfrågor då dem är relevant för den tidpunkt då dem skrevs och därför måste en vara noggrann vid valet av ord, som i detalj redovisar för en specifik inställning till en särskild frågeställning (Ibid, s. 79). Bergström och Boréus (Ibid, s. 35) betonar även hur tolkningsaspekter kan vara en reliabilitetsfråga vid textanalyser. Då källorna är framtagna av Skolverket i Sverige och Utbildningsstyrelsen i Finland som grund för all gymnasieundervisning så förblir tolkningsaspekten inte fullt så relevant.
13
5. Bakgrund
I kapitlet bakgrund kommer det inledningsvis att redogöras för svensk utbildningshistoria med fokus på ämnet samhällskunskap. Därefter kommer Finlands utbildningshistoria behandlas för att ge en överblick av det finska utbildningsväsendet. Bakgrundsbeskrivningen av ländernas utbildningshistoria att begränsas till efterkrigstiden (1945-) och framåt för att kunna fungera inom ramarna och omfång av detta examensarbete. Slutligen kommer ämnet samhällskunskap kort beskrivas.
5.1. Svensk utbildningshistoria
Svensk samhällskunskap är ett relativt nytt ämne inom svenskt skolväsende och infördes först under mitten av 1900-talet. Innan dess hade ämnesinnehållet varit fördelat bland andra skolämnen. Samhällskunskap är idag en central del av undervisningen i gymnasiet och grundskolan. Medborgarfostran har inom ämnet samhällskunskap en central roll. Medborgarfostran, som innebär att eleven ska förstå sin egen roll i samhället samt kunna agera utefter det, var fram tills slutet av 1960-talet något som vilade på religionsundervisningen. I takt med demokratins genombrott under börjar av 1900-talet så ändrades idéen om samhällsundervisningen och medborgarfostran. Medborgarfostran som tidigare vilade på kristna samhällsuppfattningen där alla hade en given plats i samhällskroppen, ersattes med fostrandet av demokratiska medborgare som kunde agera inom demokratins ramar. Betoning lades på kunskaper om medborgares rättigheter, skyldigheter samt på samhällets formella institutioner (Larsson. A, 2011, s. 249-250).
Först under 1960-talet blev samhällskunskap ett eget ämne på gymnasieskolan och det var först i Lgy 65 som ämnet fick en egen kursplan. Inledningsvis var det statsvetenskapen och nationalekonomin som utgjorde kärnan av ämnet samhällskunskap men utökades sedan med sociologi och kulturvetenskap. Ämnet lyfte fram relationen mellan individ och samhälle där eleven skulle omfatta samhällets grundläggande värden. Färdigheter och förmågor som exempelvis analysförmåga och kritiskt tänkande fick mer utrymme först mot slutet av 1980-talet. Ämnet fick en central ställning i skolundervisningen först under skolreformen 1994 där
14
samhällskunskap gjordes till ett obligatoriskt kärnämne (Ekendahl, Nohagen & Sandahl, 2015, s. 53-54).
Dagens gymnasieskola är idag avgiftsfri och en frivillig skolform för ungdomar mellan 16 och 20 år, där alla elever som avslutat svensk grundskoleutbildningen har möjlighet att läsa på gymnasienivå (se figur 2 i bilagor). Svensk gymnasieskola består av nationella program, introduktionsprogram samt program som är utformade utefter en annorlunda struktur än det nationella. De nationella programmen kan antingen vara studieförberedande för högskola och universitet eller yrkesförberedande. För elever som inte är behöriga till ett nationellt program finns det fem introduktionsprogram som ska leda till behörighet till ett nationellt program eller till arbete. Läroplanen, som beslutas av regeringen, beskriver de uppgifter, övergripande mål och värden som undervisningen i gymnasieskolan ska vila på. Huvudområdena i läroplanen för gymnasieskolan är: Kunskaper, Elevernas ansvar och inflytande, Utbildningsval, Normer och
värden, Rektorns ansvar samt Bedömning och betyg (Skolverket, Gymnasieskolan, 2013).
5.2. Finsk utbildningshistoria
Efter 1945 kan Finlands utbildningshistoria delas upp i tre utvecklingsstadier där det första stadiet, som sträcker sig från 1945-1970, där utvecklingen och förutsättningar av en jämlik utbildnings förbättrades genom övergången från jordbruksland i norr till ett industrisamhälle (Sahlberg, 2012, s. 45). Under detta stadiet dominerades utbildningspolitiken av tre principer som innebar: Ett utbildningssystem som skulle erbjuda bättre och utökad utbildning för alla, en utarbetad läroplan med fokus på utvecklingen av elevens hela personlighet och moderniseringen av lärarutbildningen (Ibid, s. 47). 1965-1990 kom andra stadiet som innefattade skapandet av en obligatorisk och offentligt grundskolesystem genom ett nordiskt välfärdssamhälle (Ibid, s. 45). Under 1950-talet hade skolprogramskommittén granskat den internationella utbildningspolitiken och funnit att de nordiska grannländerna hade mycket gemensamt rörande utbildningspolitiken, där bland annat jämlika möjligheter till utbildning prioriterades (Ibid, s. 50). Det nya grundskolesystemet infördes i början av 1970-talet och innebar att den gamla skolan med uppfattningen att samtliga inte har möjlighet att lära sig allt, övergick till en skola som byggde på ett mer socialt rättvist samhälle med högre utbildningsnivåer till alla (Ibid, s. 43). Med grundskolereformen etablerades ett nytt utbildningssystem (se figur 1 i bilagor). Det sistnämnda stadiet från 1985- och framåt innefattar
15
att kvaliteten på den grundläggande utbildningen förbättras och den högre utbildningen expanderades. Gymnasieskolan som fram till 1985 hade varit av samma struktur som den traditionella skolan, utvecklades och fick en ny gymnasielag och egen läroplan som utformades för att passa arbetsmarknadens behov i ett kunskapssamhälle (Ibid, s. 58-59).
Det finska utbildningssystemets obligatoriska läropliktsutbildningen benämnd Grundläggande
utbildning sträcker sig totalt 9 år, med start vid 7 års åldern fram till 16 års åldern. Skolgången
under denna period är avgiftsfri och kommunerna ansvarar över att varje elev erbjuds en skolplats nära elevens boplats. Utbildningsstyrelsen utfärdar läroplansmål, centralt innehåll och bedömningskriterier, dock så utformar kommuner egna läroplaner med hänsyn till de lokala förhållandena (Utbildningsstyrelsen, 2009, s. 7).
Efter den obligatoriska läropliktutbildningen kommer utbildning på andra stadiet som innefattar gymnasieutbildning och yrkesutbildning. Antagningen till gymnasieutbildningen sker utifrån tidigare studieresultat medan antagningen till yrkesutbildningarna sker via urvalskriterier såsom arbetserfarenhet och liknande faktorer samt att även lämplighetstester och inträdesprov kan förekomma. Behörighet till högskolestudier ges vid både gymnasie- som yrkesutbildningen. Gymnasieutbildningens mål och centrala innehåll fastställs av Utbildningsstyrelsen och en lokal utbildningsanordnare utarbetar en lokal läroplan. Gymnasieutbildningen pågår i 3 år och därefter vidhåller eleverna en studentexamen (Ibid, s. 9-10).
5.3. Samhällskunskap
Didaktiken som samhällskunskap bygger på är ett mångvetenskapligt och tvärvetenskapligt fält mellan pedagogik och olika samhällsvetenskapliga fält. Samhällskunskap som undervisningsämne innehåller statsvetenskap, nationalekonomi och sociologi. Samhällskunskap har flera dimensioner däribland individens möten med samhället, allmän kunskap om samhällets processer och strukturer samt socialiseringen av framtida samhällsmedborgare. Den medborgarfostran som sker i samhällskunskap utgår i alla demokratiska samhällen utifrån fostran till en demokratisk rättsstat med aktivt medborgarskap. Ämnet kan även analyseras utifrån ett historiskt perspektiv samt som resultat av politiska kompromisser (Långström & Virta, s. 2011, s. 13).
16
6. Resultat
I resultatkapitlet presenteras de svenska och finska styrdokumenten. Inledningsvis presenteras det generella läroplanen som inkluderas av alla ämnen i gymnasieskolan och därefter presenteras respektive läroplans ämnesplan för ämnet samhällskunskap/samhällslära. Resultatet presenteras kronologisk i samma ordning som det förekommer i källmaterialet.
6.1. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen
för gymnasieskola 2011
Det inledande kapitlet i läroplanen redogör för skolans värdegrund och uppgifter. Vad som fastslås inledningsvis i första meningen är hur ”Skolväsendet vilar på demokratins grund” (Skolverket, 2011, s. 5). Meningen därefter beskriver att syftet med utbildningen till alla elever inom skolväsendet är att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Ledorden för denna läroplanen blir då kunskaper och värderingar. Vad som även betonas i första stycket är vikten av att utbildningen förankras i de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället utgår från. Följande stycke redogör för vad dessa är:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell. (Ibid, s. 5).
Värt att betona är hur detta stycke även understryker ett tillägg till de grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheterna genom att redogöra för den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism. Detta i sin tur ska fungera genom att fostra individen till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Samtidigt betonas det i sista meningen av stycket att undervisningen inte ska vara bekännelsetrogen, alltså vara neutral mot olika livsåskådningar (Ibid, s. 5).
17
I nästkommande stycke beskrivs hur skolan ska främja människors förmåga till inlevelse och förståelse för andra. Ingen i skolan får utsättas för någon kränkande behandling utifrån kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning (Ibid, s. 5). Alla former av diskriminering och kränkande behandling ska bemötas och aktiv motverkas. Vid händelse av främlingsfientlighet eller intolerans ska det bemötas med kunskap, aktiva insatser och öppna diskussioner, menar skolverket (Ibid, s. 5).
Vidare i nästkommande stycke under kapitlet Förståelse och medmänsklighet (Ibid, s. 5) betonas vikten i det svenska samhällets internationalisering och den nationsöverskridande rörligheten samt vilka krav det ställer på människor. Dessa krav innebär att människors förmåga att interagera och inse värden i en värld och samhälle präglat av kulturell mångfald. Skolan ska agera social och kulturell mötesplats, där dessa värden stärks genom en möjlighet och ett ansvar hos alla som verkar inom skolan. Sveriges kultur och historia samt det svenska språket ska befästas genom undervisningen. Vidare ska det gemensamma kulturarvet stärka förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Slutligen beskrivs det hur skolan ska bidra till att elever skapar en identitet som bland annat ska kunna förankras i likväl det svenska, nordiska, europeiska och globala. (Ibid, s. 5).
Utbildningen som skolan erbjuder ska vara likvärdig, där undervisningen ska anpassas till varje elevs behov och förutsättningar. Oavsett vart en befinner sig i landet, ska en likvärdig utbildning kunna erbjudas. Detta innebär dock inte att all utbildning ska se likadan ut eller att skolans resurser ska fördelas lika. Elevers olika behov, förutsättningar och kunskapsnivå ska tas i beaktning, där särskild uppmärksamhet ska riktas åt elever som av olika anledningar har svårt att nå de målen som utbildningen kräver. Avslutningsvis menar Skolverket att elevers olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå är anledningen till att utbildningen inte kan utformas lika för alla (Ibid, s. 6).
Under stycket Rättigheter och skyldigheter redogörs det för hur förmedlingen av kunskap om det grundläggande demokratiska värden i undervisningen inte är tillräckligt. Undervisningen ska även genomsyras av demokratiska arbetsformer och utveckla elevers förmåga att aktivt kunna delta i samhällslivet. Skolan ska även tydliggöra utbildningens mål, innehåll och arbetsformer och även belysa elevernas skyldigheter och rättigheter. Detta ska i sin tur
18
möjliggöra att eleverna utövar sitt inflytande på utbildningen och ta ansvar för sina egna studieresultat (Ibid, s. 6).
Stycket Skolans uppdrag fortsätter att befästa hur eleverna ska förmedlas kunskap, skapa förutsättningar att tillägna sig och utveckla sina kunskaper samt även bidra till elevernas allsidiga utveckling. Skolan ska erbjuda eleverna möjligheten att kunna orientera sig i en komplex verklighet där ett stort informationsflöde med snabb förändringstakt råder. Till detta ska eleven även tränas i att tänka kritiskt, kunna granska fakta och olika förhållanden för att vara medveten av konsekvenserna av olika alternativ. Detta ska i sin tur tillse att eleverna närmar sig ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta, menar Skolverket (Ibid, s. 6-7).
Elevernas livslånga lärande och utveckling i yrkeslivet ska stärkas genom entreprenörskap,
företagande och innovationstänkande, samt med fyra andra perspektiv (Ibid, s. 7). Dessa
gränsöverskirande perspektiv mellan olika yrkesområden ska ställa krav på medvetenhet av andras och ens egna kompetens. Med Det etiska perspektivet ska undervisningen i olika ämnen ge eleverna en grund för att främja ett personligt ställningstagande. Miljöperspektivet ska bidra till att eleverna förstår samhällets funktioner och hur vårt sätt att leva och arbeta anpassas för att skapa en hållbar utveckling och förhindra skadlig miljöpåverkan, samt ett personligt förhållningssätt till de övergripande och globala miljöfrågorna. För att kunna uppmärksamma ens egna verklighet i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet vill Skolverket att Ett internationellt perspektiv cementeras. Detta perspektiv ska ge eleverna förståelse för den kulturella mångfalden inom landet, samt belysa EU:s betydelse för Sverige och förbereda eleverna för ett samhälle med flera förbindelser inom kultur- och nationsgränserna. Det historiska perspektivet ska utveckla elevernas förståelse för samtiden och förbereda dem inför framtiden där förståelsen för kunskapers relativitet och förmåga till dynamiskt tänkande utvecklas genom utbildningen (Ibid, s. 7).
Kapitel två i läroplanen går under rubriken Övergripande mål och riktlinjer och här redogörs kunskapsmålen, därefter normer och värderingar, följt av elevernas ansvar och inflytande. I kunskapsmålen betonas skolans ansvarar för att varje elev når och slutför de kraven som ställs inom varje enskilt programs examensmål, där exempelvis yrkesprogram ska förbereda för yrkeslivet, högskoleförberedande program ska ge förutsättningar för högskolestudier och introduktionsprogram ska ge förutsättningar för fortsatta studier. Därefter presenteras det i
19
punktform vilka mål som skolan har i ansvar för att eleverna uppnår. Av dessa punkter är det följande som är relevant för detta examensarbete: Har kunskaper om de mänskliga
rättigheterna, Har förutsättningar för att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls- och arbetslivet samt Har förmåga att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser för att diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor (Ibid, s. 9-10).
Vidare i sitt arbete ska läraren kunna: Utgå från varje enskild elevs förutsättningar, behov, erfarenheter och tänkande samt tillse att undervisningens innehåll och upplägg genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv (Ibid, s. 10).
Under rubriken Normer och värden betonas vikten av att utbildningen, enligt skollagen, utformas i likhet med de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna, samt att vårt samhälles gemensamma värderingar aktivt och medvetet främjas och stimulerar eleverna. Skolan ska också tillse att dessa tar sig uttryck i praktisk vardaglig handling. De mål och riktlinjer som skolan ska arbeta mot är sammanfattningsvis att de demokratiska värderingar och mänskliga rättigheterna ska tydliggöras och jobba för ett utvecklande solidariskt förhållningssätt för att känna samhörighet med olika människor och kulturer från olika samhällen och världen. Läraren ska även i samråd med eleverna kunna komma överens om regler som ska gälla på daglig basis i gruppen (Ibid, s. 11-12).
Slutligen betonar läroplanen, enligt skollagen, att eleverna ska ges inflytande över utbildningen. Skolans mål är även att varje elev aktivt är med och utövar sitt inflytande över sin egen utbildning och skolans inre arbete, samt ge utrymme att vidareutveckla sin förmåga att arbeta i demokratiska former, utefter kunskap om demokratins principer (Ibid, s. 12).
6.2. Grunderna för gymnasiets läroplan 2015
Den finska läroplanen inleder med att redogöra för gymnasieutbildningens uppdrag som är att ge en bred allmänbildning. Allmänbildningen syftar till att ge eleven kunskaper, värderingar, attityder, färdigheter och vilja som i relation till självständigt och kritiskt tänkande kan bidra till samverkan med andra människor på ett ansvarsfullt, framgångsrikt och empatiskt vis. Gymnasiet ska fungera som en plats där förståelse om människors, natur, olika kulturer och
20
samhället försätts att utvecklas. Gymnasieundervisningen ska bidra med förståelse av komplexa beroendeförhållanden i både livet och i världen (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 12).
Vidare i nästa stycke betonas vikten av gymnasieutbildningen att fostra och undervisa. Elevernas människosyn, identitet, världsbild och världsåskådning formas under gymnasietiden och ska bidra med att de finner sig plats i världen. Under gymnasietiden ska även bidra till att eleven formar ett historiemedvetande och förbereder dem för arbetslivet, genom intresset för vetenskap och konst. Gymnasieutbildningen ska även ge förutsättningar för fortsatta studier vid yrkeshögskolor, yrkesutbildningar och universitet (Ibid, s. 12).
Nästa rubrik i den finska läroplanen är Värdegrunden och vad den innebär. Denna bygger på finländska bildningstraditioner där samhället och kultur, utvecklas och förnyas genom lärande och utbildning. Bildningen bygger på förmågan att bilda omdömen utefter kunskap, etisk reflektion och empatisk förmåga att sätta sig in i andras förutsättningar, både individuellt som i grupp. Detta bildningsideal ska även främja sanning, rättvisa och mänsklighet samt uttryckas i omsorg, tolerans och en mångsidig uppfattning om verklighet och viljan att arbete för positiva förändringar (Ibid, s. 12).
Undervisningen ska utgå från människolivets okränkbarhet och respekt för liv och de mänskliga rättigheterna. Den studerande ska under gymnasietiden bilda sig en klar uppfattning om vilka värderingar, centrala grundläggande normer och människorättsnormer som ligger till grund för de grundläggande och mänskliga rättigheterna samt på vilka sätt dessa rättigheter främjas. Gymnasieundervisningen ska bygga på de viktigaste konventionerna om mänskliga rättigheter, såsom FN:s konvention om barnets rättigheter (Ibid, s. 12)
Citatet ovan beskriver den värdegrund som den finska läroplanen vilar på. Tillsammans med detta beskrivs demokratiska värderingar genom att gymnasieundervisningen ska lyfta fram jämlikhet, likabehandling, trivsel och demokrati. Utöver detta ska undervisningen även var partipolitiskt oberoende, inte vara bekännelsetrogen eller användas i kommersiellt syfte. Undervisningen ska uppmuntra eleverna att överväga olika alternativ, möjligheter och missförhållanden i det lokalt finska och globala samhället, samt formas av gemenskap, aktivitet och delaktighet (Ibid, s. 13).
21
Nästa stycke belyser hur den finska gymnasieskolans värdegrund förhåller sig till klimatfrågor och hållbar utveckling. Gymnasieutbildningen ska betona ett hållbart levande och ekosocialt lärande samt skapa en grund för ett ekonomiskt tankesätt som gynnar miljön och förbättrar medborgarnas bekvämlighet. Eleverna ska uppmuntras till internationella samarbeten och kunna agera globala medborgare utifrån FN:s utvecklingsdirektiv. I detta ska ett globalt ansvar gentemot natur och klimat främjas för att kunna bevara den biologiska mångfalden och ett hållbart liv (Ibid, s. 13).
Varje gymnasium ska verka för att en kulturell mångfald oberoende av såväl ideologisk, religiös eller språklig bakgrund för att kunna finna gemensamma principer och värderingar. Samarbete och förmågan att ta hand om varandra ska främjas, men även kreativitet, ärlighet, uthållighet och initiativtagande ska värdesättas. I det avslutande stycket av värdegrunden betonas vikten i hur värdegrunden ska genomsyra alla delar av gymnasieverksamheten såsom, verksamhetskulturen, undervisningen alla skolämnen och all organisering av skolarbetet. Värdegrunden ska förankras och konkretiseras i olika temaområden, som även fungerar som etiska ställningstaganden i dagsaktuella frågor, som i sin tur anses centrala i skolans utbildning och fostran (Ibid, s. 13).
I Temaområdena berörs de gemensamma målen för alla inom gymnasieskolan. Här ska exempelvis eleverna verka för ett aktivt medborgarskap, arbetsliv och entreprenörskap där elever ska förstå hur den offentliga makten fungerar, principerna för medborgarsamhället samt kunna analysera samhällsfrågor och få mer kunskap om arbetslivet. Här ska även erfarenheter om deltagande i medborgarsamhället och arbets- och företagslivet införskaffas. Kunskaper och färdigheter som behövs i medborgarsamhället, arbets- och företagslivet i form av språkkunskaper samt interaktiva och kommunikativa färdigheter i kombination med ett granskat och analyserat ansvar gentemot yttrandefriheten ska även uppnås. Temaområdena kräver även att eleven når upp till målen om välbefinnande och trygghet genom solidariskt handlande vid mobbning, trakasserier, rasism samt utanförskap i grupp. I det solidariska handlandet ska eleven även kunna försvara sig själv och andra samt arbeta med välbefinnande för en själv och sin omnejd (Ibid, s. 35-37).
22
6.3. Ämnesplanen för samhällskunskap
Ämnet samhällskunskap beskrivs i läroplanen som tvärvetenskaplig i sin karaktär och har sin bas inom statsvetenskap, nationalekonomi, sociologi samt att andra humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner även ingår. Komplexa samhällsfrågor ska förstås och förklaras genom begrepp, teorier, modeller och metoder från ovannämnda discipliner, samt att ämnet även innehåller ett historiskt perspektiv (Skolverket, 2011, s. 143).
I ämnets samhällskunskaps syfte ska undervisningen syfta till att eleverna ges möjligheten att beröra frågor och utveckla kunskaper om makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna som även inkluderar barn och ungdomars rättigheter utifrån FN:s barnkonvention. Eleverna ska även öka sin förståelse för människors livsvillkor i relation till olika samhällsfrågor. Genom de kunskaper och förståelser som eleven tillgodoses ska de kunna belysa hur ekonomiska, politiska och sociala band sammanlänkar dagens människor i ett globalt samhälle. Eleverna ska även ges möjligheten att skapa och utveckla en förståelse för frågor rörande arbetsliv, resurser och hållbar utveckling (Ibid, s. 143).
Eleverna ska lära sig att utgå från ett vetenskapligt förhållningssätt vid arbete med samhällsfrågor och därigenom kunna skapa förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Med det stora informationsflödet och hastiga förändringstakt av ett komplex samhälle, krävs det att eleverna ges möjligheten att utveckla ett kritiskt förhållningssätt. Detta förhållningssätt ska stärkas i undervisningen genom möjligheten att kunna arbete med olika metoder, insamlandet och bearbetningen av information. Undervisningen ska även tillgodose att eleverna får uttrycka sig uppfattningar och kunskaper i muntliga, skriftliga former samt med hjälp av modern informationsteknik (Ibid, s. 143).
Utöver detta så ska undervisningen i ämnet samhällskunskap även konkret ge eleverna förutsättningar att utveckla fem förmågor som läroplanen listar i punktform. Första punkten ska ge elever kunskaper om demokratin och de mänskliga rättigheterna, där både de kollektiva och individuella ingår. Här ingår även samhällsförhållanden och samhällsfrågor och hur olika samhällen är organiserade, utifrån både lokal och global nivå. Dessa ska kunna ses utifrån olika tolkningar och perspektiv. Punkt två behandlar kunskaper om historiska förutsättningar samt hur individer, grupper och samhällsstrukturer påverkar och påverkas av olika ideologiska,
23
ekonomiska, politiska och miljömässiga förhållanden. Punkt tre redogör för förmågan att analysera samhällsfrågor och kunna identifiera konsekvenser och orsaker utifrån samhällsvetenskapliga hjälpmedlen såsom metoder, modeller, teorier och begrepp. Källkritik och förmågan att kritiskt granska och tolka information från olika källor kommer i punkt fyra. Här ska eleverna även ges möjlighet att värdera olika källor trovärdighet och relevans. I den sista punkten betonas vikten av att förmågan att uttrycka elevens kunskaper i olika presentationsformer, i ämnet samhällskunskap (Ibid, s. 143-144).
Ämnet samhällskunskap innefattar följande kurser: Samhällskunskap 1a1, Samhällskunskap 1a2, Samhällskunskap 1b, Samhällskunskap 2, Samhällskunskap 3, Internationell ekonomi och internationella relationer. Av dessa är kursen Samhällskunskap 1b störst då den även innefattar kurserna Samhällskunskap 1a1 och 1a2 (Ibid, 144).
I Centralt innehåll för kursen Samhällskunskap 1b är det följande punkter som är relevanta för detta examenarbete som ska beröras:
• Demokrati och politiska system på lokal och nationell nivå samt inom EU. Internationella och nordiska samarbeten. Medborgarnas möjligheter att påverka politiska beslut på de olika nivåerna. Maktfördelning och påverkansmöjligheter i olika system och på olika nivåer utifrån grundläggande demokratimodeller och den digitala teknikens möjligheter. Politiska ideologier och deras koppling till samhällsbyggande och välfärdsteorier.
• De mänskliga rättigheterna, vilka de är, hur de förhåller sig till stat och individ och hur man kan utkräva sina individuella och kollektiva mänskliga rättigheter.
• Gruppers och individers identitet, relationer och sociala livsvillkor med utgångspunkt i att människor grupperas utifrån kategorier som skapar både gemenskap och utanförskap (Ibid, s. 150).
I kunskapskraven för kursen Samhällskunskap 1b ska eleven kunna redogöra för de mänskliga rättigheterna samt analysera och redogöra för samhällsförhållanden och olika samhällens organisation samt vilka idéer som ligger bakom. I denna analysen ska eleven även se samband och dra slutsatser med hjälp av likheter och skillnader i olika samhällens organisationer. Historiska förutsättningar och dagens samhällsförhållanden ska sättas i relation till varandra där deras påverkan av och på varandra ska få eleven att dra slutsatser om exempelvis individers, gruppers och samhällsstrukturers och arbetslivets utveckling (Ibid, s. 151).
24
6.4. Ämnesplanen för Samhällslära
Undervisningen i samhällslära beskrivs som ett ämne som ska bredda elevernas förutsättningar att vara aktiva och engagerade medborgare samt kunna ge kunskaper om det kringliggande samhället, med ett intresse för samhällsfrågor. Ett finländskt, europeiskt och globalt perspektiv ska användas vid granskandet av medborgarsamhället, dess struktur och centrala företeelser, makt, ekonomi samt medborgarinflytande. Ämnet vilar även på samhällsvetenskaplig och juridisk kunskap och ska förstärkas med förmågan att kritiskt kunna söka, tolka olika information och statistisk, samt kunna argumentera och diskutera för att befästa rollen som samhällsmedborgare. Ämnet ska även ge eleverna förutsättningar att kunna granska nutida händelser på ett kritiskt sätt samt kunna göra reflektioner om framtida alternativ och händelser. Det aktiva samhällsdeltagandet ska stärkas med hjälp av kunskaper inom ekonomi och juridik och all undervisning inom samhällslära ska väcka ett stort intresse för samhällsfrågor på en lokal som globala nivå. Utöver detta ska demokratiska principer såsom, jämlikhet, respekt för de mänskliga rättigheterna, åsiktsfrihet, socialt ansvar och aktivt medborgarskap prägla samhällsläran och värdegrunden (Utbildningsstyrelsen, 2015, s. 182).
De målen som eleverna ska nå och genomsyrar all undervisning i samhällslära, samt är relevanta för detta examensarbete är: Förståelsen av den historiska utvecklingens påverkan samhällets förändring och karaktär, behärskningen av grunderna och tillvägagångssätt i Finlands samhälls- och rättssystem, näringslivet och hur de kan placeras i ett sammanhang, såväl europeiskt som internationellt. Att med hjälp av demokrati, respekt för jämlikhet och förståelse för olikheter, kunna bygga och bilda sig en uppfattning om samhället. Eleven ska även vara medveten om sina möjligheter att på en lokal, nationell och internationell nivå, kunna påverka i ett demokratiskt samhälle och känna motivation att delta som en aktiv och ansvarsfull medborgare. Slutligen måste eleven kunna bilda sig åsikter om värdefrågor, kunna förklara samband mellan komplexa samhällsfenomen, ställa olika modeller mot varandra för att se samhällsutveckling och slutligen granska följder av olika samhällsbeslut och -åtgärder samt dess motiv utifrån olika befolkningsgruppers perspektiv (Ibid, s. 182).
Finska gymnasieskolan har tre obligatoriska kurser inom samhällslära samt en valbar nationell kurs. Den första kursen riktar in sig på det finländska samhället och tyngdpunkten ligger i politiska system, samhällssystem och möjlighet att kunna påverka dem. Socialpolitiska,
25
statsvetenskapliga, sociologiska begrepp och teorier är utgångspunkterna i analysen av det finska samhället. Utöver detta är de centrala perspektiven samhällets grundstrukturer och dess uppkomst och utveckling, demokrati, makt och det aktiva och engagerade medborgarskapet. Den första kursens mål är förankrade i finska samhället på lokal och nationell nivå. Här ska eleverna förstå de grundstrukturerna som finska samhället vilar på, känna till det medborgerliga rättigheterna och möjligheten att påverka samhället, kunna granska samhället och dess utveckling från olika perspektiv. Känna till rätts- och välfärdsstatens grunder och sätta dem i perspektiv med Norden, Europa och resten av världen samt förstå källkritik och hur olika befolkningsgrupper påverkas av bland annat. samhällsbeslut. Det centrala innehållet utgår från målen i den första kursen och kan sammanfattas med fokus på det finska samhällets struktur, den interna säkerheten och rättsstaten, makt, påverkan och beslutsfattning, och slutligen jämlikhet och välbefinnande (Ibid, s. 183-184).
Den andra kursen fokuserar främst på ekonomisk vetenskap i form av kunskaper och förståelse av ekonomiska verksamhetsprinciper och den aktuella ekonomisk-politiska debatten som pågår i det finska samhället. Den tredje och sista obligatoriska kursen erbjuder eleverna kunskap om Europa politiska integration, ekonomi och den enskilde medborgarens ställningstagande i ett Europa präglat av integration och i ett globalt samhälle. Den tredje kursens mål syftar på att bredda elevernas kunskaper om den Europeiska unionens arbetsmetoder, analysera för- och nackdelar med unionen och jämföra information om unionen. Eleven ska även vara medveten om hur en påverkar och agera som världsmedborgare, om hur globaliseringen påverka Finland ekonomiskt och politiskt och slutligen kunna undersöka hotbilder mot medborgarnas säkerhet, både nationellt som internationellt. Kursens centrala innehåll ska beröra Europa och europeiska identiteter med fokus på: grundläggande friheter och medborgarskap, kulturell mångfald, politiska kulturer och värderingar samt Finland och Nordens roll i Europa. Slutligen ska centralt innehåll även beröra säkerhet och framtida utmaningar med utgångspunkt i nationell och internationell säkerhetspolitik och samförstånd dem emellan, samt en hållbar framtid utifrån globalisering, miljö och befolkning. Den fjärde kursen är en valbar vid namn Medborgarens
lagkunskap. Kursens berör kunskaper om Finlands rättssystem och hur en kan utöva sina
juridiska rättigheter samt bekantandet av juridiska avtal i form av arbetsrätt, familjerätt, konsumenträtt samt straff- och processrätt (Ibid, s. 185-186).
26
7. Analys
I detta kapitel presenteras analysen av resultatet utifrån begreppen likvärdighet, jämlikhet och medborgarskap. Därefter följer underrubriken elevinflytande och slutligen ämnesplanerna för samhällskunskap/samhällslära.
7.1. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen
för gymnasieskola 2011
7.1.1. Likvärdighet
Likvärdighet har en begränsad roll i den svenska läroplanen. Skolverket (2011, s. 6) betonar hur utbildningen ska utformas så att den är anpassade till varje individs förutsättningar och behov. Verktygen att kunna applicera likvärdighet som en röd tråd i undervisningen är stundtals frånvarande och det tydligaste exemplet på styrningar som erbjuder tillämpning av likvärdighet, går främst att hitta i riktlinjerna för hur läraren ska lägga upp undervisningen. Här ska läraren utgå från varje elevs tänkande, förutsättningar och behov i utformningen av undervisningen samt implementera ett jämställdhetsperspektiv (Ibid, s. 10). Dock så måste det poängteras att dessa punkter står under rubriken Riktlinjer vilket kan leda till en mildare tolkning än om det hade stått under exempelvis kunskapsmål eller andra mer bestämda kategorier. Camilo von Greiff tacklar begreppet likvärdighet i sin rapport (2009, s. 30) där begreppets underliggande betydelsen kan ses som skapandet av jämlikhet i livschanser och att begreppet kan spåras till det traditionella liberala och socialistiska jämlikhetsbegreppet, där individens egna förmåga, prestation och begåvning ska gå före dennes socioekonomiska bakgrund, kön, etnicitet eller andra tillskrivna egenskaper som är av betydelse för dennes livschanser. Rörande begreppet jämlikhet går det inte att spåra i den svenska läroplanen.
27
7.1.2. Jämlikhet
Begreppet jämlikhet som fram till 1970-talet var tongivande inom i svenska läroplaner har genom åren sakta ersatts av likvärdighet och förlorat sin ställning inom svenska utbildningsdokument. Ekman (2007, s. 22-23) menar att begreppet jämlikhet inte är entydigt och därav kan bidra till olika resultat, utifrån hur en definierar begreppet och kan därför fungera som en förklaring till dess frånvaro i den svenska läroplanen. Vidare menar Ekman att begreppet kan tolkas på tre olika vis där första är resursjämlikhet och det andra är strävan efter
jämlikhet i resultat där båda tolkningarna härstammar från den socialdemokratiska politiken.
Den tredje tolkningen, jämlikhet i chanser, är den tolkningen som ligger till grund för de senaste decenniers definition av begreppet likvärdighet, som i slutändan är av en mer liberal karaktär, framtagen och tillskrivet av då sittande borgerliga regeringar (Ibid, s. 22-23).
7.1.3. Medborgarskap
I den svenska läroplanen berörs medborgarfostran och medborgarskap kontinuerligt i både det ämnesgemensamma avsnittet som avsnittet för ämnet samhällskunskap, ofta i kombination med demokratiska värderingarna. Den medborgarfostran som den svenska läroplanen ämnar uppnå sträcker sig bortom ett nationellt fostrande till ett nationsöverskridande fostran där svenska samhällets sätts i ett internationellt perspektiv, där elevens egna verklighet ska sättas i ett globalt sammanhang och på så sätt främja en internationell solidaritet. De övergripande målen och riktlinjerna i läroplanen redogör även för de krav som ställs på elevens medborgarfostran. Eleven måste uppnå målen genom kunskaper om mänskliga rättigheter, ha förutsättningar för att kunna delta i demokratiska beslutsprocesser i såväl samhälls- som arbetslivet och slutligen ha ett kritiskt förhållningssätt till information för att kunna ta ställningen i olika värderings- och livsfrågor (Skolverket, 2011, s. 9-10).
Ekman och Pilo (2012, s. 58) specificerar skolans demokratiuppdrag via tre aspekterna där den första aspekten, demokratiska värderingar, syftar på grundläggande demokratiska värderingar i form av solidaritet, jämlikhet och tolerans. Den andra aspekten medborgerliga förmågor beskrivs som ”Praktiska färdigheter såsom informationssökningskompetens, demokratiskt beslutsfattande, källkritiskt tänkande, kommunikationsförmåga och konflikthantering” (Ibid, s. 58). Slutligen redogör Ekman och Pilo för den tre och sista aspekten kunskaper om politik och
28
samhällsfrågor av skolans demokratiuppdrag som ”teoretiska kunskaper om samhälle och
politik” (Ibid, s. 58). Demokratiuppdraget sammanvävs med medborgarskap och ställer krav på vilka färdigheter som eleven ska tillförskrivas, bland annat jämlikhet. Demokratiuppdraget innebär således att begrepp som jämlikhet ska läras ut till eleverna, detta trots att de inte går inte längre finns något självklar förankring av det i den svenska läroplanen. Skolans demokratiuppdrag innebär därför särskilda ska ställas på eleven som en framtida medborgare och vilka färdigheter som eleven ska ha med sig ut i samhällslivet.
Det kan uppstå en problematik i skolans medborgarfostran om det exempelvis ställs i en politisk kontext. Å ena sidan kan medborgarfostran vara en direkt länk mellan eleven och den rådande politiska övertygelsen i landet (Ekman, 2007, s. 11) och på så sätt kan det kritiska förhållningssättet förlora sin substans, vilket kan ge upphov till en mindre demokratisk medborgarfostran. ”Om man sätter dagens skola i ett längre tidsperspektiv framstår en mycket tydlig idékonflikt, där den tidigare jämlikhetssträvande och likriktade utbildningspolitiken möter en individorienterad och möjlighetsskapande utbildningspolitik” (Ibid, s 11). Samtidigt är det värt att poängtera att skolan har i uppdrag att förmedla en strävan efter att kritiskt ifrågasätta och utmana dogmatiska sanningar samt beröra hur grundläggande intressekonflikter inte är en bromskloss i den rådande samhällsordningen, utan att allt bör ses utifrån olika perspektiv för att kunna bredda elevernas demokratiska kompetens (Ekman & Pilo, 2012, s. 19).
7.1.4. Elevinflytande
Vad gäller elevinflytande eller deliberala samtalet så kan en se ett regelbundet nämnande av det i den svenska läroplanens ämnesgemensamma avsnitt. Under stycket Rättigheter och skyldigheter finner vi att kunskaper om de grundläggande demokratiska i kombination med att undervisningen ska präglas av demokratiska arbetsformer i strävan efter att kunna utveckla elevernas aktiva samhällsdeltagande (Skolverket, 2011, s. 6). Elevinflytande tydliggörs även under rubriken Övergripande mål och riktlinjer (Ibid, s. 9-11) samt under rubriken Normer och värden (Ibid, s. 11-12) och slutligen Elevernas ansvar och inflytande (Ibid, s. 12-13). Elevinflytande knyter an med skolans demokratiuppdrag och därav även till medborgarfostran. Undervisningen ska bidra till elevernas framtida inflytande som goda samhällsmedborgare samt inflytande på den pågående undervisningen genom bland annat demokratiska arbetsformer.
