I denna del av uppsatsen presenteras det som jag funnit relevant för frågeställningen i det valda källmaterialet, materialet nedan presenteras i kronologisk ordning.
4.1 Pehr Högström
Högströms verk behandlar mer eller mindre enbart samerna utifrån olika kapitel som behandlar samernas kultur och sätt att leva. Därmed skulle man kunna studera hans verk djupare men nedan presenteras de delar som jag funnit intressanta och relevanta att jämföra med de andra texterna som visar på Högströms porträttering av samerna.
Det första kapitlet av Högströms verk heter ”Landets belägenhet och beskaffenhet” i gemen och behandlar i första hand nordliga Norrlands land, fauna och dylikt. I detta kapitel både beskriver Högström hur det ser ut och hur de är att leva i det nordliga klimatet men han visar även på storslagna planer på hur man kan använda detta land. Högström uttrycker en tro på lappmarkens potential att i framtiden uppodlas och brukas i stor skala, han lyfter fram att civilisationer har växt fram, tämjt hårda klimat och frodats i andra delar av världen, ett
exempel han lyfter fram är folken på den arabiska halvön.61 Högström fortsätter skriva om hur de stora våtmarkerna i Lappmarkerna och hur dessa inte kan användas till något. Han anser dock att om det finns tillräckligt med folk så skulle man dika ut hela våtmarkerna för att få bra mark att antingen odla på eller hålla boskap på om den inte duger till det första. Högström beklagar sig över hur han ser ovan nämnda potential i landet men att nybyggarna i
Lappmarken inte lagt ett dagsverk på att röja betesmark, dika ut våtmarker eller så hö.62 Detta för att det finns gott om gräs men Högström anser sig se en större potential i marken och att den kan föda en större befolkning. Han lyfter fram att det finns just gott om gräs men att det även finns gott om djur att jaga och fiska, vilket gör att både samer och nybyggare tämligen enkelt kan ha ansenligt med föda för sig och sin familj.63
Högström skriver senare i kapitlet om fjällen i lappmarken och de berg som de består av och att det bör finnas lika mycket goda metaller som i andra delar av världen. Han menar att det finns metaller av både bättre och sämre slag i bergen även om man inte har tillräckligt med bevis för det. Högström antar även att samerna kan veta mer om metaller i bergen men att de
61 Högström, 1746, 9–10.
62 Högström, 1746, 15–20.
fördöljer detta, han menar att deras ursäkter om att de inte haft tid att söka efter metaller på sina sommarresor upp i fjällen inte stämmer. Sedan räknar han upp olika fynd av metaller i lappmarken och om det har brutits malm eller ej, exempelvis nämner han Nasafjälls
silvergruva.64
Sedan följer två kapitel där Högström skriver om samernas ursprung och deras språk, dessa finner jag tyvärr inte särskilt relevanta för uppsatsens fokus förutom vissa stycken. Bland det intressanta är hur Högström menar att samernas sätt att leva liknar forna kända kulturer, som skyter och cimbrer. Han anser att det sättet som samerna lever på är liknar ovan nämnda kulturer och att det därmed är ett äldre och föråldrat sätt att leva på som de bör lämna för att likt dessa kulturer gjorde, börja bruka jorden.65 Sedan skriver han om hur vissa anser att samerna och finnarna var ett och samma folk från början men att när den finska befolkningen lämnande det gamla levnadssättet så blev de två folk. Högström avvisar detta med följande argumentation.
Men at föra sådant til någon wist tid, lärer ej eller wara möjeligt, efter man ser sådana skildnader dageligen. Ty, så snart en Lapp, på de ställen jag warit, begynt som Nybyggare bruka jorden (hwilket i somliga Lapmarker som ofta sker), så blir han ock staxt Finnen byggen sig sitt hus, tala, kläda sig och lefwer som en Finne.66
Med detta vill troligen Högström avfärda ovan nämnda tanke om att samer och finnar varit ett folk. Han spenderar resterande del av de två kapitlen att diskutera och spekulera kring ett påstått släktskap mellan samer och hebréer. Han diskuterar detta både med historiska teorier om migration men även historisk lingvistik där han menar att det finns ord i samiska och hebreiska som liknar varandra.67
Vidare i Högströms verk skriver han om samernas kultur och vardag i ett antal kapitel där hans porträttering av dem gör sig tydligare. Han skriver hur samerna trivs bäst under bar himmel och behöver inget hus med tak över huvudet när de följer sina renar, men att de alltid har med sig sina kojor som är den benämning Högström använder som samernas traditionella kåta.68 Han skriver här även hur samerna är bra herdar till sina renhjordar och hur de verkar märka om en enda kalv saknas i en hjord på flera hundra djur. Renen som nyttodjur för samerna framhävs och Högström förklarar att samerna brukar varje del av den när de slaktat
64 Högström, 1746, 28–30.
65 Högström, 1746, 37.
66 Högström, 1746, 42.
67 Högström, 1746, 43–49 & 62–66.
en ren. Här han nämner att de använder benen för att offra till sina avgudar, där lägger han i en parantes som följer ”Gud förbarme sig”.69
Fjällsamerna, vilket är de som lever av renskötsel menar Högström är lata och bekväma eftersom de hellre tar det lugnt i sina kåtor än att ta sig ett arbete, vilket han tidigare ha skrivit att de inte behöver eftersom renskötseln ger dem tillräckligt för att klara sig. De samer som Högström kallar tiggarlappar har dock behövt ta arbete och han menar att de är en outnyttjad resurs för nationen i deras hantverk. 70 Högström beskriver även samerna som ett flyktigt folk som trivs att flytta runt och inte vara bosatta, han anser att de flyttar mer än vad de skulle behöva för att hålla sina renhjordar och att detta är problematiskt för deras kyrkogång.71
Högström beskriver i ett senare kapitel samernas glädje för alkohol och då framför allt brännvin, att de inte behärskar sig och ofta dricker mer än de själva vill, han betonar dock att de även finns nyktra samer och att vissa kan dricka med måtta. Han skriver också hur de är ett egennyttigt folk. 72 Högström menar att Schefferius73 i sitt verk hävdade att samerna inte är ett fruktsamt folk. Schefferius orsaker till detta ställer sig Högström tveksam till och
argumenterar emot. Han menar snarare att de inte är så ofruktsamma som de anses utan att barnen dör undan i hårda vintrar. Han menar också att de samiska kvinnorna är starkare än de flesta och vanligtvis är uppe som vanligt efter 4-5 dagar efter födsel.74
Högström menar i kapitlet om samernas umgängesart och moraliska levene att de är
undergivna sina lärare och förmän. Att de tackat Gud för att ha sin kung och överhet att styra över dem och att de folk som leva tygelfritt voro olyckliga. Han beskriver samtidigt dem som att de har hög ambition och högfärd. Samerna är även väldigt misstänksamma och avundsjuka mot varandra och Högström menar att de inte sällan drar kniv mot varandra, detta leder dock sällan till dråp. Han hävdar också att de oftast håller tyst om vissa förbrytelser som
exempelvis hor men om skada har skett på deras ägodelar eller de har blivit bestulna vill de ta det till rätten och få förlikning.75 Högström hävdar också att samerna inte är lika dumma och enfaldiga som många får dem att verka och som verkar vara den gängse uppfattningen om samerna. För umgås man nära med dem upptäcker man deras förstånd menar Högström. Han
69 Högström, 1746, 84.
70 Högström, 1746, 87–90.
71 Högström, 1746, 98.
72 Högström, 1746, 127–129.
73 Författare till det tidiga och vid tiden högst aktuella verket Lapponia från 1673.
74 Högström, 1746, 134.
lyfter också fram att de är väldigt kunniga inom sådant som de behöver veta, exempelvis menar han att de alla kan namnen på minsta led hos renen.76
I kapitlet om trolldom, avguderi och villfarelser hos samerna menar Högström att de flesta i lappmarken är goda kristna men att i vissa lappmarker fortfarande finnes villfarelser och stort mörker. Han menar att detta beror på det stora avståndet och att de i lappmarkerna är långt till kyrkan eller att prästerna inte besöker dessa samer tillräckligt ofta. Högström menar också att dessa samer menar att livet var bättre och att deras förfäder var rikare innan kristendomen kom. Han skriver att avguderi och trolldom är utspritt hos samerna fortfarande men att mycket av det som är känt om detta är onda rykten och att seder skiljer sig mycket mellan de olika lappmarkerna. Därav kommer han enbart skriva om avguderi och trolldom som han själv sett eller hört av enligt honom trovärdiga källor hävdar han.77 Efter detta så redogör han i detta kapitel om olika avguderier, trolldom och villfarelser som han sett eller hört av säkra källor men även rykten därom som han resonerar kring. Han beklagar sig i detta kapitel över att ha sett sådana styggelser som att tillbedja stockar och stenar, Högström skriver att han inte trott på dessa rykten tills han vid ett flertal gånger sett det med egna ögon. Detta visar på att samerna inte skydde att visa sina seder och riter för prästen.78
Högström skriver att samerna hävdar sig få änglasyner och att de därmed anser sig som ett heligare folk än svenskarna. Högström går sedan in på en sådan berättelse och sedan avslutar stycket med att avfärda denna berättelse som okunnig och att de med minsta kunskap om kristendom och änglakunskaper bör förstå att berättelsen är påhittad.79 Han menar att det är vida känt att samerna är vidskepliga och håller sig med trolldom, att för de flesta är lapp och trollkarl nästan synonymt. Men han lyfter fram att trots att de är vidskepliga så är dessa rykten troligen tämligen överdrivna.80
Högström skriver att han inte förnekar att trolldom finns och brukas hos samerna men att det troligen sker i samma utsträckning som hos andra folk. Han uttrycker en beklagan över att samerna har fått ett sådant rykte kring sig angående trolldom att de flesta tros hålla på med det enbart för att en och annan har agerat trollkarl. Högström skriver även att den så kända
76 Högström, 1746, 161.
77 Högström, 1746, 172–74.
78 Högström, 1746, 180.
79 Högström, 1746, 184–85.
trolltrumman har han aldrig sett eller vet någon som brukar den, men han antar att de fortfarande är i bruk, dock i sådan hemlighet för rädslan att bli angivna.81
I det sista relevanta kapitlet om kristendomens fortplantning i Lappmarken skriver Högström om samernas övergång från sin gamla religion till kristendomen. Ett intressant stycke lyder följande
Jag har märkt at de numera, sedan Guds hel. Ord begynt wisa sin werkan ibland dem, mycket kommit i oordning med sina konster, hwaraf är skedt, at man nu har swårare före at komma under wädret med sjelwa sammanhanget af deras avgudatjenster, än
fordomdags, de som ännu lefwa i sitt mörker kunna ej bewekas att rätt bedrifwa sina konster, ej eller drifa de det göra, och de som fått smak af Christendomen blyas merendels wid at tala om sådant.82
Här visar Högström en tro på att samernas gamla riter och trollkonster inte är lika starka sedan Guds heliga ord har gjort sin verkan på dem, därmed visar han på en genuin tro på att de flesta har tagit till sig kristendomen. Men Högström menar att samernas övergång till kristendomen har skett så långsamt på grund av deras flyktiga levnadssätt, deras avlägsenhet och deras bristande kunskaper i det svenska språket. Han anser också att det är svårt för samerna att ta in predikan och de kunskaper om kristendomen som de får, eftersom de inte kan läsa på svenska och att det är svårt att förstå predikan på svenska och menar att det är en stor omställning för dem att lära sig ett nytt tungomål än det som är deras modersmål.83
4.2 Erik Grape
Grapes verk Utkast till beskrifning öfver Enontekis sokn i Torneå lappmark är mer av en beskrivning av hela socknen och dess invånare än ett verk som bara inriktar sig på enbart samerna och deras kultur likt Högströms ovan.
Grape skriver först om hur hans socken ser ut rent geografiskt och han skriver i här att det bor 890 personer i socknen och av dessa är 566 samer.84 Grape skriver i ett stycke ett tidigt kapitel om lynne och seder hos befolkningen i socknen. Där skriver Grape att samernas lynne är phlegmatiskt livligt, muntra pratsamhet och lättsinnighet. Han menar att både samer och nybyggare anser ärbarhet och utvärtes tukt som viktigt och lever därefter. Här skriver han i en
81 Högström, 1746, 201–04.
82 Högström, 1746, 212.
83 Högström, 1746, 214 & 221.
fotnot att 13 oäkta barn fötts i socknen sedan 1750.85 När han sedan skriver om geografin i socknen hävdar han att inga mineraler hittats i bergen, men att en del järn finns. Denna ska dock vara i sådan liten skala och så avlägsen angående skogsbrist och transport att han anser att bryta efter malm där inte är lönt. Grape menar även att samerna aldrig skulle berätta om de funnit malmstreck i bergen, detta eftersom de fruktar för att bli trälar i gruvor likt de vid silvergruvan i Nasafjäll. Han skriver här även att de skulle hota varandra till döden om de berättade om likande fynd för någon.86 Grape uttrycker likt Högström en viss beklagan över att landet inte brukas i den mån han anser att det borde göras, detta för att nybyggarna i socknen enligt honom hellre lever ett bekvämare liv där fiske eller renhållning är deras huvudnäringar.87
Grape börjar kapitlet om samerna med att skriva om deras ursprung, där menar han att man anser att de härstammar från judar som utvandrat från Mindre Asien och sedan blivit
uppdrivna ända till fjällen. Grape ställer även frågan om samerna eller renarna ursprungligen är från fjällvärlden eller om de är inflyttade. Grape skriver också ”Lappska Språket har i vår tid haft den äran att anses såsom beslägtadt med Ebraiskan, Gamla Göthiskan och
Ungerskan”.88 Sedan fortsätter han Grape att resonera kring om detta är bevis för deras judiska ursprung, men att det är något som han lämnar åt kännare i språken.89
Grape skriver att den främsta näringsfånget för samerna är renavel, de har i genomsnitt runt 200 renar och att dessa gott räcker för att föda samen, hans familj och betala de olika skatter han har.90 De fattigare samerna tjänar sina pengar via att köra handelsvaror åt borgerskapet med sina ackjor och renar. Han menar även att samernas jakt och fällfångst mer är ett tidsfördriv än en näringskälla. Både Grape och Högström anser att rennäringen är tillräcklig för att försörja de samer som håller renar, men att denna syssla inte kräver långa arbetsdagar i synnerhet inte under vinterhalvåret. 91
De samiska barnen har tidigare haft en cartetes som åkte runt mellan de olika samebyarna i socknen och undervisat barnen i kristendomskunskaper och lärt dem läsa. Men nu för tiden får
85 Grape, 1969, 203–04. 86 Grape, 1969, 212. 87 Grape, 1969, 260. 88 Grape, 1969, 274. 89 Grape, 1969, 274–75. 90 Grape, 1969, 277. 91 Grape, 1969, 278–79.
de komma till kyrkbyn och få sin utbildning där menar Grape. Han beklagar sig över dessa barn på följande vis:
Lapparne vilja anse för otid att låta barnen börja med läsande förrän i 10:de á 12:te året, och då desse oftast icke handleds till förstånd och begrepp af det de läsa, måste ock dermed såsom med ett blott minnesverk, gå ganska trögt, i synnerhet som barnen ofta nog, icke förstå sjelfva språket som de läsa då föräldrarne sällan eller aldrig tala Finnska
med dem.92
Detta citat visar en förståelse för de samiska barnen och hur svårt det är med ett nytt språk från Grapes sida, vilket inte är vanligt att han visar. Grape skriver om det samiska hantverket, vilket han är mäkta imponerad över. Han anser att de förstör vackra tyger med sin illa gjorda plagg, han skriver också hur detta hantverk med utbildning och träning bör kunna vara till nytta för samhället. Det lyder följande:
Tillfälle och öfning torde ock mera saknas än tid och läraktighet till idkandet af någon slögd. Åtminstone kunde flere af dem blifva nyttigare medlemmar i samhället, om de behörigen blefve handledde och uppmuntrade till horn-raspning, sämsk-makeri, korg-bindning, samlande av nyttiga natur-alster i fjällen m. m.93
Här syns en vilja hos Grape som en statens man att finna uppgifter hos den samiska befolkningen som ska gynna riket i stort likt Högström också uttryckte.
Grape ägnar följande sidor åt att berätta om samernas nomadiska levnadssätt, där han menar att alla samer flyttade mellan sommar- och vinter-bosättningar, även om inte alla höll renhjordar. Grape beklagar sig över att fjällsamerna lämnade kyrko-bygden från april till november och tog sina renar till den norska sidan av fjällen utan att ha behöriga flyttsedlar. Han skriver också ”Kanske ock en del under hela den tiden hvarken sett Kyrka eller Präst. Att det villda uti deras lefnad och seder äfven härgienom underhålles och befrämjas, behöfer jag icke nämna.”94 Detta citat, främst den sista meningen i det visar vad Grape ansåg om samernas kultur och deras nomadiska levnadssätt. Grape menar även att tanken om att hålla samerna till en bosättning och få dem att likt resterande befolkning, gå på de regelbundna gudstjänsterna tyvärr inte är möjligt så länge rennäringen är deras främsta näringssätt. Grape avser dock denna idé som välment. Han hävdar att både renen och samen har ett medfödd
92 Grape, 1969, 223–24.
93 Grape, 1969, 280.
fjäll-lynne, en vana att flytta runt på fjällen och att denna behöver lång tid om den ska omskapas. 95
Om samernas seder så skriver Grape följande ”Sederna tåla och behöfa icke mindre förbättring, än kläde-drägten och lefnadssättet som äro efter det äldsta bruket.”96 Sedan beklagar han sig över hur samerna agerar efter att de varit i kyrkan. Han menar att de under kyrk- och nattvardsgång sköter sig någorlunda men att de ofta anträffas fulla bara timmar efter de tagit nattvarden. Deras smak för brännvin ska vara väldigt hög och Grape menar att det sups hårt på alla kalas och dylikt. När de sovit ruset av sig och vaknat nästa dag efter ett sådant kalas börjar de dagen med en ny sup hävdar Grape. Han menar även att om man vill bedriva handel med dem behöver man alltid ha med sig brännvin till dem.97 Både Grape och Högström lyfter fram samernas svaghet för brännvin vilket de båda som präster ser som en stor last hos samerna. Grape skriver nämligen även att efter just superi är även renstöld deras främsta last i livet. Detta efter att han menat att samer inte ser renstöld av någon som redan stulit renar av dem som ett brott.98 Grape skriver lite i förbifarten om att det inte finns någon i socknen som är känd för att vara mästare i konsten att trolla, men att några vill ha anseende till något dylikt. Han menar att dessa tros på och fruktas av alla.99
4.3 Petrus Laestadius
Petrus Laestadius verk skiljer sig från de andra två verken, eftersom till skillnad från dem är detta hans journaler från hans första år i Lappmarken, medan de två andra texterna är två böcker som är skrivna för läsare i södra Sverige som en beskrivning av Sveriges lappmarker och dess invånare eller detsamma fast i en socken i en Lappmark. Nedan presenteras
Laestadius porträttering av samerna i kronologisk ordning.