Energi- och övrig resurshushållning

Vindkraftverk producerar elenergi från en förnyelsebar energikälla - vinden. Det innebär att elproduktion med hjälp av kol, olja, naturgas och kärnkraft kan ersättas eller minskas. Vindkraften är förnybar och inga utsläpp av luftföroreningar sker vid elproduktionen. Energianvändningen vid produktionen av anläggningen är också begränsad vilket gör att utsläppen under verkets hela livscykel är mycket små jämfört med till exempel elproduktion med fossila bränslen. Utsläppen av koldioxid har uppskattats till cirka en procent av motsvarande livscykelemissioner från en naturgasbaserad elproduktionsanläggning.

I ett bra vindläge på land ger ett vindkraftverk med en effekt på 2 MW (megawatt) mellan 5000 och 6500 MWh (megawattimmar) per år.

Det räcker till hushållsel för mellan 800 och 1000 villor. En vanlig effekt på ett modernt vindkraftverk är mellan 2 och 3 MW. Ett

vindkraftverk på 3MW i ett bra vindläge kan t.ex.

även minska utsläppen av koldioxid med ca 7500 ton per år.

En spansk undersökning visar att den så kallade återbetalningstiden för ett vindkraftverk är knappt 230 dagar. Det är den tid som det tar för vindkraftverket att generera elektricitet som motsvarar den energimängd som går åt

för tillverkning, transporter och montering av vindkraftverket. Denna tid motsvarar cirka 3 % av vindkraftverkets beräknade minimilivslängd.

Vindkraften ger i stort inte upphov till utsläpp till vare sig mark, luft eller vatten och ger inte heller upphov till några nämnvärda avfallsproblem efter avslutad verksamhet. Globalt sett innebär därför vindkraften en miljönytta.

Vindkraften påverkar däremot miljön lokalt. Framför allt är det den förändrade landskapsbilden, störningar i form av buller och skuggor och de ingrepp i den lokala naturmiljön som verken tillsammans med nya ledningar och vägar orsakar, vilka kan störa människor, djur, natur- och kulturvärden. En utbyggnad av vindkraften inom landet skulle dock samtidigt tillsammans med andra insatser inom energiområdet ge positiva miljöeffekter i form av framför allt minskade utsläpp till luft om energi utvunnen ur fossila bränslen ersätts med vindkraft. Ofta hamnar de lämpliga

lokaliseringarna av vindkraftsgrupper i områden som tidigare är relativt lite påverkade av samhället eller industriellt präglad verksamhet, bl.a. på grund av de avstånd som krävs för att hålla riktvärdena för buller till befintliga bostäder.

En utbyggnad i en viss del av en kommun kan därför öka vikten av att bevara andra relativt opåverkade områden i kommunen eller regionen.

Markanvändning som jord- och skogsbruk påverkas oftast inte negativt av etablering av vindkraftverk. Nya bärkraftiga anläggningsvägar för vindkraft kan i många fall även samutnyttjas med skogsbruk. Vindkraftverk som placeras rätt i förhållande till vindförhållanden och pågående markanvändning kan därför bidra till en god hushållning med både energi- och markresurser.

Effektiviteten i markanvändningen ökar när samma markområde kan användas för både vindbruk och till exempel skogsbruk.

W

Totalhöjd/Verkshöjd (m) 2,5 18 30 35 43 68 80 120 145 180

Tornhöjd (m) 2,5 15 25 25 30 45 55 80 100 120

Rotordiameter (m) 1,8 3,5 10 21 27 47 52 82 90 125

Ungefärlig årsproduktion vid medelvind 6,5-7 m/s (MWh) Motsvarar antal hushåll

á 6000 kWh (st) 1 5 15 75 200 280 660 1000 1800

1 4 30 100 450 1200 1700 4000 6000 11000

4.2 Landskapet

Upplevelse av vindkraftverk

Vindkraften påverkar människan och miljön på många olika sätt. När man försöker bedöma hur vindkraftverk påverkar naturmiljön brukar man skilja på konkret påverkan på flora och fauna och på värden för opåverkade naturlandskap (orördhet, ursprunglighet, obruten landskapsbild etc). I landskapsanalysen handlar det om påverkan på landskapsbilden och inte på den enskilda arten.

Vår upplevelse av vindkraften är subjektiv och beror i hög grad på betraktarens inställning till vindkraft som energikälla men även på betraktarens relation till landskapet. Som boende, sommargäst eller besökare kan man kanske ha en annan inställning än om man har ekonomiska intressen i en anläggning. Ytterligare en aspekt som är avgörande för inställningen till vindkraftsetablering är graden av deltagande i planeringsprocessen. De störningar som närboende till vindkraft framför allt kan uppleva är visuell påverkan, buller och skuggor.

Vindkraftsutvecklingen har lett fram till allt större, tystare och effektivare verk, med lägre produktions- och driftkostnader. Många upplever att stora verk ger ett mer harmoniskt intryck eftersom deras rotorblad ser ut att rotera långsammare.

Vindkraftverkens färg och deras relation till omgivningens färgskala och rådande ljusförhållanden påverkar också hur

vindkraftsverken uppfattas i landskapet. Det har visat sig att varma gråtoner gör att verken smälter in i landskapet snabbare på avstånd, en färg som de flesta verk har idag.

Vindkraftverk skiljer sig med sin storskalighet från de flesta landskapselement. Ett kyrktorn är t ex sällan högre än 15-25 meter vilket gör att de flesta verk är ca 4-6 gånger högre än kyrkor. Vindkraftverkens storlek gör att de i ett storskaligt landskap generellt sett har större möjlighet att samverka visuellt med landskapets övriga komponenter och på så vis kan de lättare integreras i landskapsbilden. I landskap med många småskaliga element gör skillnaden i skala att verken, beroende på sin storlek och placering,

Vindkraftverk med knappt 150 m totalhöjd sett från parkering vid

Vitlycke museum i Tanums världsarvsområde. Avstånd ca 5,5-8,5 km. Vindkraftverk med knappt 150 m totalhöjd från väg E6.

Avstånd ca 1-2 km. Vindkraftverk med knappt 150 m totalhöjd från väg E6.

Avstånd ca 400m-1000 m.

Vindkraftverk med knappt 150 m totalhöjd från väg E6. Avstånd ca 400m.

i olika grad kan kännas höga och dominanta.

Människor orienterar sig i landskapet utifrån olika landmärken, stråk, barriärer m.m.

Vindkraftverk innebär nya landmärken och kan få en orienterande funktion samtidigt som de i vissa fall kan konkurrera ut andra landmärken.

Upplevelsen handlar även om landskapets komplexitet, helhet och harmoni. Ett landskap med hög komplexitet har många ingående

element. Alltför hög komplexitet, med många olika element, gör att landskapet kan upplevas som rörigt. Alltför låg komplexitet kan göra att landskapet upplevs som tråkigt och ensartat.

Upplevelsen av helhet och harmoni påverkas av landskapets skala, färgharmonier och

funktioner samt byggnader. Vid lokaliseringen av vindkraftverk ska strävan vara att de placeras så att de samspelar visuellt med landskapet som helhet.

Vindkraftsanläggningar måste dock inte nödvändigtvis alltid smälta in i landskapet.

Ibland kan det vara lämpligt att låta etableringen kontrastera mot landskapet. I vissa fall kan det till och med vara en fördel om vindkraftverken blir dominerande i landskapet, men då måste det vara ett medvetet val och man måste vara medveten om konsekvenserna av placeringen.

Vid varje etablering måste man försäkra sig om att vindkraftsanläggningen inte förtar existerande kvalitéer hos landskapet. Ett exempel på

ett område som skulle kunna tåla en sådan dominerande anläggning, i Hallstahammars och Köpings kommuner, är jordbruksslätten runt Kolbäck där infrastrukturen (E18, järnvägen samt väg 252) dominerar landskapet och samhällets industriområde vänder sig mot slätten.

Småskaliga landskapsrum är känsliga för påverkan av stora byggnadsverk som t ex vindkraftverk. Vindkraftverk blir ofta dominanta element som ger en ytterligare komplexitet i landskapet. Å andra sidan syns inte verken på så långa avstånd i ett småskaligt och kuperat landskap, genom att vegetation och höjder skymmer verken. Storskaliga landskapsrum har ofta en större tålighet för vindkraftsanläggningar genom att de har ”samma skala” som verken och genom att storskaliga landskapsrum ofta har en lägre komplexitet. Dock blir verken ofta synliga på större avstånd i ett storskaligt landskap.

Förutom påverkan av själva verken blir det även en påverkan på marken av vägar, uppställningsytor, teknikbyggnader etc. Dessa måste också anpassas till landskapet för att anläggningen ska upplevas som väl förankrad i landskapet. Ålderdomliga landskap med höga natur- och kulturvärden, där landskapets historia och samband är tydliga, är känsliga för förändringar. I landskap där en kontinuerlig utveckling skett fram till idag kan vindkraften uppfattas som en del av utvecklingsprocessen och passas in i landskapet.

Storlek och synlighet

Landskapsanalysen delar in vindkraftverk i fyra kategorier med avseende på storlek, antal och krav på prövning.

• Miniverk

• Gårdsverk

• Enstaka större verk

• Grupper av större verk (Stora och medelstora anläggningar)

Miniverk, som används för att till exempel ladda båtbatterier, är inte tillståndspliktiga och omfattas därför inte av landskapsanalysen.

Gårdsverk har lägre effekt och storlek och byggs för att producera el för ett fåtal hus. De har en totalhöjd på 20-50 meter.

Enstaka större verk definieras som ett

vindkraftverk med en totalhöjd som överstiger 50 meter.

Grupper av större verk definieras som verk med en totalhöjd som överstiger 50 meter som står tillsammans.

Genom att vindkraftverk placeras där det blåser bra, såsom i öppna landskap och på högplatåer/

bergsryggar, blir verken synliga på mycket långa avstånd. Illustrationen till höger visar hur synfältet hos en människa varierar med avstånd och därmed hur vindkraften syns på nära respektive långt håll.

Grupperingar och avstånd

Vindkraftverk som står solitärt upplevs som tydliga landmärken, medan flera vindkraftverk tillsammans uppfattas som en anläggning. Är det väldigt många verk tillsammans uppfattas de som en industriell anläggning. Förändringen av landskapet uppfattas oftast mindre om verken samlas till en grupp än om de sprids ut över ett större landområde. Studier visar att de flesta betraktare föredrar enhetligt utformade anläggningar med tydliga avgränsningar.

Detta är lättare att åstadkomma i slättbygder och till havs än i kuperade skogslandskap. I skogslandskapet gör bl.a. nivåskillnaderna att det är svårt att placera verken regelbundet.

Dock är oftast betraktelsepunkterna begränsade i skogslandskapet vilket kan göra det svårt att uppfatta eventuella grupperingar.

Lämpliga avstånd från visuell synpunkt mellan enskilda verk och mellan olika grupper av verk varierar, särskilt i skogslandskapet. Avstånden är i hög grad beroende av verkens höjd. För att verk ska upplevas som en grupp tillsammans bör avståndet mellan verken inte vara större än ca 5 gånger rotordiametern. Erfarenheter visar att det måste vara minst 3 km mellan olika grupper av verk för att de ska upplevas som olika grupper.

Även verkens storlek och antal samt den lokala topografin påverkar om grupper av verk upplevs som åtskilda eller inte. Inom en och samma grupp ska verken vara lika, d.v.s. lika höga, snurra lika fort, ha samma färgsättning etc. för att ge ett sammanhållet intryck.

Jämförelse med andra storskaliga anläggningar

Dagens landskap är påverkat av vägar, järnvägar, master och kraftledningar. Vi är vana vid dessa anläggningar och har ofta en hög acceptans för

dess påverkan. Vindkraftverken är en relativt ny typ av anläggning i landskapet.

Vägar, järnvägar och kraftledningar är linjära objekt som sträcker sig genom landskapet. De linjära objekten kan följa landskapets riktning eller gå tvärs riktningen. De kan vara visuella barriärer som delar landskapet eller splittrar det.

Master är punktobjekt som ofta är placerade på höjder i landskapet.

De vanligast förekommande masterna är mobiltelefonmaster och 3G-master. Dessa är oftast fackverksmaster som kan vara ca 60-90 meter höga. Masterna har oftast en ganska liten påverkan på landskapet, men kan ibland vara landmärken.

Vindkraftverk är punktobjekt, men syns tydligare än t.ex. master genom att de dels har ett kraftigt torn, dels roterar. Vindkraftverken kan placeras så att de bildar linjära objekt så att t.ex. följer en höjdrygg eller en större väg.