Den viktigaste frågan i enkäten är: Finns det ett barn i varje klass med koncentrationssvårigheter? På den frågan kan vi utläsa att pedagogerna svarat ja. Alla svarade att de har minst ett. Det har visat sig att det vanligaste är att det finns två eller flera elever i klassen med koncentrationssvårigheter.
På nästa fråga, om hur koncentrationssvårigheterna visar sig, skiljer sig inte svaren från de vi fått i våra intervjuer. I enkäterna anger alla samma svar och bekräftar intervjusvaren. Eva beskriver det såhär: ”De verkar trötta, orkar ej lyssna, rör på sig mycket i bänken … pratar i mun på den som talar, avbryter och lyssnar inte … tänker på annat t.ex. sitter och pillar på pennor ock ritar på suddgummi och bänk”.
Vår enkät visar att det är övervägande pojkar som utmärker sig mest. Av våra svar visar det sig att ca 83 % har svarat så. Med detta menar vi inte att det är så överlag, utan det kan skilja sig åt på olika skolor och hur stor undersökningen är. Vår är ju bara liten! Ett par svar avviker, då en menar att beteendet är det samma oavsett kön medan en annan menar att det är både pojkar och flickor som har svårigheter men visar det olika.
Slutsatser
I vår undersökning har det framkommit många kloka tankar, synpunkter och åsikter angående begreppet koncentrationssvårigheter och hur man ska bemöta elever med sådana svårigheter på ett bra sätt. Några pedagoger har gett många, långa och uttömmande svar på våra intervjufrågor, medan andra gett kortare, svävande svar. Det har märkts att de som har ett intresse och engagemang i frågan ger de mest uttömmande svaren. Alltså har de mer kunskap, i alla fall inom detta område. Den forskning vi har bedrivit har inte gett några nya och revolutionerande resultat utan allt som kommit fram finns redan dokumenterat i diverse litteratur som vi studerat under arbetet. En sak som inte är så vanligt förekommande i den litteratur vi använt är vikten av att eleverna behöver lugn och ro. Flera pedagoger påpekar detta i intervjuerna. De menar att eleven
behöver avskildhet och inte så mycket stimuli. Författarna Hintze & Sandberg (1999) tar upp följande:
Det har hävdats under lång tid, att barn med koncentrationssvårigheter behöver en stimulifattig miljö. Detta är till stor del sant, men barnen behöver också en stimulerande och spännande miljö. De måste få tillfälle att lära känna sin miljö och pröva och undersöka. Viktigt är dock att det inte är en orolig omgivning (s.63).
Något som överraskade oss, och som ger hopp inför framtiden när det gäller elever med koncentrationssvårigheter, är de lärare som reflekterar över skolans och samhällets roll när det gäller orsaker till koncentrationssvårigheter. Att man som en del i systemet kan se brister i sin egen verksamhet är starkt och gör att det kan blir öppningar för förbättringar.
En viktig slutsats som kan dras är att pedagoger i barnets omgivning måste ha goda kunskaper om, samt vara väl insatta i problematiken för att arbetet ska fungera och ge
Diskussion
I alla våra kontakter med pedagoger, vare sig i enkäten eller i intervjuerna, har alla svarat att de har elever med koncentrationssvårigheter i klassen. Det tycker vi är oroande då det visat sig att kunskap inom området krävs för att bedriva en god undervisning för elever med koncentrationssvårigheter. I den nya lärarutbildningen har inte ingått någon specialpedagogik, om man inte väljer det som sidoämne. I den verksamma yrkeskåren beror det på den enskildes intresse om man skaffar sig kunskaper. Svaren kunde ha blivit annorlunda om vi i vår fråga hade definierat och preciserat vad vi menar med begreppet koncentrationssvårigheter. Nu har pedagogerna sin egen tolkning på detta begrepp och den är lika stor som antalet pedagoger. Det spelar i och för sig ingen roll, för det viktiga är hur pedagogen upplever sin situation i klassen. Deras upplevelse ska inte förringas, utan upplever de att de har problem så ska det tas på allvar.
När det gäller bemötande så har det framkommit i vår undersökning att det är oerhört viktigt att kunna se det positiva, och inte fastna i allt negativt som finns runt barnet. Även röstläget spelar en avgörande roll, det gäller att prata på ett lugnt sätt. Får eleven ett positivt bemötande så växer de, och självbilden blir därmed också positiv. Detta är viktigt att tänka på under skoldagen och ge beröm och uppskattning direkt när eleven gjort något bra. Även Kadesjö (2001) beskriver dessa faktorer som ytterst betydelsefulla för dessa elever.
Dagens samhälle, däribland skolan, påverkar barnens koncentration genom att det ställs för höga krav på ett moget och självständigt beteende hos barnen. Skolans verksamhet går mycket ut på att eleven ska vara delaktig i sin egen utveckling och ta eget ansvar för sitt lärande. Många barn klarar inte dessa krav utan blir stressade och okoncentrerade. Detta har framkommit i vår undersökning och det är något som vi också tror. Det är positivt att eleverna ska vara delaktiga men vissa, eleverna med koncentrationssvårigheter, behöver extra hjälp och stöd av pedagogen för att klara av det. Det höga tempot för barnen, både i skolan och på fritiden, kan också påverka koncentrationen. Många av barnen har så många fritidssysselsättningar att det hela tiden ”snurrar” runt dem, och kombinationen med mycket i skolan och mycket hemma kan bli för mycket. De får aldrig någon chans att varva ner.
Vi har tidigare påpekat i vårt arbete att det är många krav som ställs på pedagogen i arbetet med dessa elever. Vid en snabb sammanställning över de egenskaper som de intervjuade tycker krävs, blev resultatet att en pedagog bland annat bör vara: lugn, tydlig, bestämd, engagerad, flexibel och tålmodig. Som så ofta, så kommer funderingar om ifall tiden räcker till allt som bör göras. Att få tiden att räcka till extra planeringar, konflikthantering, att uppmärksamma och ge extra mycket feedback kan vara svårt. Den perfekta pedagogen verkar vara en sorts övermänniska som inte finns i verkligheten.
Något som är anmärkningsvärt angående orsaker till barns koncentrationssvårigheter, är att flertalet pedagoger uppger hemmiljön som en faktor till dessa problem. Många svarar att eleverna kan ha en stressad och/eller orolig hemmiljö. Kan det möjligtvis vara så att man inte vill rannsaka sig själv och sin verksamhet och se det som en orsak?
Ett ämne som är intressant och kan diskuteras är orsaken till att beteendet hos flickor och pojkar ofta skiljer sig åt. Vi har konstaterat att pojkar är mer utåtagerande och flickor mer inbundna. Varför är det så här? En orsak som uttalats i studien är omognad hos pojkarna. Deras grovmotoriska utveckling (ex åla, krypa) är inte så utvecklad som hos flickorna. En annan orsak är att de gamla, stereotypa könsrollerna finns djupt rotade i oss. Oddbjørn Evenshaug och Dag Hallen (1992/2001) är båda forskare och lärare och skriver att de kulturella normer som finns i samhället, ofta ger upphov till dessa stereotypa uppfattningar. Detta tror vi kan vara en orsak till att pojkar har ett bråkigare beteende än flickor.
Helt klart behövs speciella arbetsmetoder för att tillmötesgå de här eleverna. Liksom hos barn i allmänhet så kan man inte använda ett och samma arbetssätt till alla elever med koncentrationssvårigheter. Även för dessa barn behövs en individuell undervisning. Alla barn lär på olika sätt och har olika behov. Exempel på bra arbetsmetoder är korta arbetspass, tydlighet, struktur, dagsschema, motivation och intresse för det som görs. Moment av rörelse bör också läggas in i undervisningen. Dessa exempel har uppkommit i vår empiri och i den litteratur vi läst. En så enkel sak som att ställa sig i kö kan skapa problem om man inte i förväg har en tydlig idé om hur kön ska se ut. Att låta barnet
kan utgöra en fast punkt i tillvaron. Någon de kan känna trygghet och tillförlit hos. Fungerar samspelet mellan pedagog och elev kan man stävja beteendet tidigare.
Ett av våra syften är att försöka förstå elevernas handlande. Nådde vi upp till detta mål? Ja, till viss del. Men att förstå en annan människa fullt ut, är ju svårt och kräver sin tid. Ska vi däremot vara kritiska mot oss själva så borde vi kanske ha gjort observationer och elevintervjuer, för att ännu bättre förstå deras handlande. Anledningen till att valet blev enbart pedagogintervjuer är tidsaspekten, vi var rädda att det skulle ta för mycket tid och att efterarbetet inte skulle hinnas med.
Under arbetets gång har vi läst om musikterapi, motorisk träning och utomhuspedagogik som kan underlätta för eleverna. Finns det fler metoder som pedagogen kan dra nytta av? En annan fråga är om koncentrationssvårighet kan tränas bort eller är det en mognadsfråga? Om man kan träna bort det, hur gör man och vem kan göra det?
Under våra diskussioner och under arbetets gång har vi ständigt kommit fram till att allt som är bra för elever med koncentrationssvårigheter också är bra för alla elever!
Referenslista
Axner, Ulla. (1991). Visuella perceptionssvårigheter i skolperspektiv. En longitudinell
studie. Göteborg: ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS.
Ericsson, Ingegerd. (2003.) Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En
interventionsstudie i skolår 1-3. Malmö: Reprocentralen, Lärarutbildningen.
Evenshaug, Oddbjørn och Hallen, Dag (1992/2001) Barn- och ungdomspsykologi. (Översättning Nilsson, Björn). Lund: Studentlitteratur
Folkman, Marie-Louise. (1998). Utagerande och inåtvända barn. Det pedagogiska
samspelets möjligheter i förskolan. Hässelby: Runa Förlag AB.
Hintze, Johan och Sandberg, Christer. (1999). Gör mig inte hopplös En bok om barn
som berör oss. Båstad. MTI.
Johansson, Bo och Svedner, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB
Kadesjö, Björn. (2001). Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB.
Lpo 94 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.
Stockholm: Lärarnas Riksförbund
Ogden, Terje. (1993/2001) ”Beteendestörningar hos barn och ungdomar”, i Asmervik, Sverre, Ogden, Terje, Rygvold, Anne-Lise (red.). (Översättning Nilsson, Björn) Barn
med behov av särskilt stöd. Grundbok i specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål (1987/1999). Närhet och distans. (Översättning Nilsson, Björn). Lund: Studentlitteratur
Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken Ett sociokulturellt perspektiv Stockholm: Bokförlaget Prisma
Trost, Jan (2001) Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Trost, Jan (1993) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm