Epidemiologiska studier av exponering för extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält och neurastena besvär

Symtom hos personer som uppger sig elöverkänsliga utgörs förutom av hud- och ögonbesvär, även av olika symtom från nervsystemet. Dessa utgörs av neurastena symtom med mental uttröttbarhet, koncentrations- och minnessvårigheter samt huvudvärk. Dessutom förekommer depressiva symtom och även allmänna

symtom från nervsystemet i form av pirrningar, stickningar, sveda i armar och ben samt i ansiktet. Vi ger nedan en kortfattad exposé över olika epidemiologiska

studier inriktade på dessa symtom hos andra än elöverkänsliga och som explicit eller implicit (t. ex. genom närhet till kraftledning eller viss yrkesgrupp) tagit upp exponering för extremt lågfrekventa fält. För symtom som sveda i ansiktet som även kan karakteriseras som hudproblem, se ovan (avsnitt 4.4).

Genomgången är begränsad till extremt lågfrekventa fält, motiverat av att de i Sverige rapporterade besvärssituationerna för elöverkänsliga i huvudsak inriktats på källor till extremt lågfrekventa fält (förutom bildskärmar). En motsvarande genomgång av situationer där även exponering för fält av högre frekvenser förekommer har nyligen presenterats (29). Bland annat refereras där till en del äldre studier från Sovjetunionen och Östeuropa. I översikten sammanfattas dessa och senare studier så att det begränsade materialet inte ger något kraftfullt stöd för hypotesen att radiofrekventa fält leder till neurastena besvär. Några observationer motiverar dock fortsatta studier (här poängteras bl.a. sömnsvårigheter kring kortvågsradiosändare (se referens 1) och huvudvärk samt liknande symtom hos mobiltelefonanvändare).

4.5.1 Epidemiologiska studier av relationer mellan förekomst av huvudvärk och EMF-exponering

Dowson och medarbetare (42) observerade i en studie 1988 signifikant högre besvär med huvudvärk och migrän bland personer som bodde på ett visst avstånd från högspänningsledningar. I Dowsons studie angavs det avstånd där huvudvärk var vanligast till 60-80 meter. Personer som bodde närmare ledningarna

respektive de som bodde längre bort, hade mindre huvudvärksbesvär. Man använde ett validerat huvudvärksformulär, men ett problem med studien är det låga deltagandet, vilket endast uppgick till cirka 60% av de tillfrågade.

I ett annat arbete av Poole och medarbetare från 1993 studerades relationen mellan huvudvärk (och även andra besvär, se nedan) och närhet till högspännings-ledningar (115). I denna omfattande studie av 545 personer med 70%

svarsfrekvens fann man ingen korrelation mellan vistelse i närhet till högspän-ningsledningar och huvudvärk. Inte heller i en studie från 1995 av McMahan och Meyer (103) lyckades man påvisa samband mellan förekomst av huvudvärk av migräntyp eller annan huvudvärk i relation till vistelse i närheten av kraftledning.

Törnqvist och medarbetare (56, 148) rapporterade att man inte fann någon koppling mellan huvudvärk och exponering för elektriska eller magnetiska fält bland elarbetare inom kraftindustrin. Inte heller Broadbent och medarbetare samt Gamberale och medarbetare lyckades påvisa någon koppling mellan huvudvärk och exponering för elektromagnetiska fält (36, 52).

4.5.2 Epidemiologiska studier över relation mellan EMF-exponering och utvecklande av depressiva symtom

I den ovannämnda studien av Poole och medarbetare (115) undersöktes förutom relation mellan exponering för elektromagnetiska fält och huvudvärk även relation mellan exponering och utveckling av depressiva symtom. Man fann att

en ökad andel av de exponerade, d.v.s. de som bodde i närheten av kraftledningar, jämfört med kontrollerna, utvecklade depressiva symtom jämfört med de som bodde längre bort. I en annan studie av Perry och medarbetare (114) fann man också att personer som led av depressiva symtom hade utsatts för något högre magnetfältsexponering jämfört med kontroller. I en nyligen rapporterad studie av Beale o.a. (9) fann man en signifikant korrelation mellan oro (anxiety) och uppmätt exponering för magnetfält i hemmen nära kraftledningar som inte kunde förklaras av attityder. För depression förekom även en visst samband - men detta var inte statistiskt signifikant efter justering för attityder (”påverkas hälsan av att bo nära kraftledning?”).

I kontrast till dessa studier kunde inte McMahon och medarbetare (102) visa på någon ökad andel personer med depressiva symtom bland de som bodde nära kraftledningar jämfört med kontroller. Savitz och medarbetare presenterade 1994 en studie där man undersökte prevalensen av depression bland elarbetare (132). Man fann inga skillnader vad gäller depressionstendens mellan grupperna. I en studie av Chevalier och medarbetare (40) inom kraftindustrin undersöktes relationen mellan exponering för elektromagnetiska fält och utveckling av oro eller depression. Den statistiska analysen visade att för utveckling av depression fanns en ökad risk bland kvinnor, bland de som hade någon form av arbetsledande funktion, hade bytt arbete flera gånger, hade problem i relation till sina barn, hade genomgått skilsmässa och/eller hade varit med om någon allvarlig olycka eller sjukdom, men ingen relation till bildskärmsarbete eller att vara utsatt för ”elektriska risker”.

Studier av Knave och medarbetare, Broadbent och medarbetare, Baroncelli och medarbetare samt Gamberale och medarbetare kunde inte finna någon koppling mellan exponering för elektriska eller magnetiska fält och olika depressiva

symtom eller ångest (8, 36, 52, 82) (se även Paneth (112) för en vidare diskussion av dessa studier). Inte heller studien av Törnqvist och medarbetare (56, 148) kunde visa på någon koppling mellan depressiva symtom och exponering för elektriska eller magnetiska fält.

4.5.3 Andra neurastena symtom och extremt lågfrekventa fält

I några studier har även andra symtom från nervsystemet undersökts i samband med boende nära kraftledningar, elektriska yrken och/eller exponering för extremt lågfrekventa fält.

McMahon och medarbetare (102) fann inte heller här något samband mellan att bo nära kraftledning (eller uppmätta magnetfält) och symtom som dålig aptit, sömnsvårigheter eller koncentrationsproblem jämfört med kontroller som bodde längre bort.

Däremot fann Savitz o.a. (132) att en högre andel av elektriker jämfört med kontrollerna hade problem med koncentrationsförmågan. I rapporten fanns dock ingen information om exponering utanför arbetet. Man tog inte heller hänsyn till exposition för t. ex. organiska lösningsmedel som en möjlig alternativ förklaring till besvären hos dessa elarbetare. Man skall även notera att den statistiska styrkan

i analyserna i arbetet är begränsad, liksom att denna grupp (där överrisken förelåg) enligt författarna inte var den som kunde antas ha den högsta EMF-exponeringen.

Inte heller studien av Törnqvist och medarbetare (56, 148) kunde visa på någon koppling mellan sömnstörning, trötthet eller stressymtom och exponering för elektriska eller magnetiska fält. Man fann dock i denna prospektiva studie av elarbetare inom kraftindustrin ett samband mellan neurasteni (oro, ängslan utan anledning m.m.) och uppmätta nivåer på magnetfältsexponeringen. Författarna undersökte även i vad mån lösningsmedelsexponering och oro kunde förklara dessa fynd - en viss möjlig inverkan av sådana faktorer kan inte enligt författarna uteslutas, men kunde inte förklara fyndet i sin helhet.

Nyligen har det emellertid kommit en rapport om sömnstörningar hos 16 friska frivilliga försökspersoner som under sömn exponerats för ett 50 Hz, 1 µT,

magnetfält (159). I jämförelse med nätter när försökspersonerna ej var

exponerade, noterades vissa förändringar i sömnen; mindre tid i SWS (= slow wave sleep), sömnen uppfattades också som mindre djup.