Vilka erfarenheter har elever i gymnasiet av vägledning i grundskolan?

Resultatet visar att majoriteten av eleverna har varit i kontakt med vägledaren på grundskolan. Målet är enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet att alla grundskoleelever ska ta del av någon form av studie- och yrkesvägledning (Lpo-94). Genom teorin om perception behöver alla elever vägledning för att kunna bearbeta all information som ges från vägledaren och andra informations källor t.ex. internet (Karlsson L, 2007). Cirka en fjärdedel av respondenterna har aldrig varit i kontakt med vägledaren. Det visar sig att dessa elever inte visste vem vägledaren var eller att de visste vem vägledaren var men var aldrig i kontakt med denna. Idag har alla elever rätt till vägledning i grundskolan (Lpo-94) och det visar att alla skolor i Skåne inte har samma tillgång till studie- och yrkesvägledning. En tolkning av resultatet kan vara, att eleven inte är mogen eller färdig att engagera sig i vägledningsprocessen (Amundsons 1989 i Lovén, 2000). En annan tolkning av resultatet kan vara att vägledarna sitter bakom ”stängda dörrar” den tiden de har till sitt förfogande.

Vi har under vår praktik upplevt att vägledaren ofta arbetar på flera skolor och kan då sällan visa sig ute på ”fältet”, det vill säga bland eleverna i klassrummet, ute i rasthallar och matsal. Vi tror att vägledaren måste marknadsföra sig ute på skolan, att vägledaren berättar för eleverna vad han/hon kan stå till tjänst med samt vilka arbetsuppgifter han/hon har. Vi tror att detta är betydelsefullt för eleverna så att de vet vilken tjänst de kan ta del av för att i årskurs nio göra ett väl underbyggt val till gymnasiet. Elever uttryckte att de ville veta när vägledaren arbetade och

33

de ville att vägledarens arbetstider skulle finnas på dörren till arbetsrummet. Vi tror att sparbeting i kommunerna kan vara en anledning till att vägledarnas tjänster dras ner. En annan anledning kan vara friskolor där konsulter köps in vid behov (Andersson M, Bichot C & Sjödahl M, 2009). Lpo-94 föreskriver att skolan ska vara till hjälp för elevernas val för framtiden så att de får underlag för att välja fortsatt utbildning. Vi tror inte att Lpo´s beskrivning stämmer överens med verkligheten när kommunerna gör besparingar inom studie- och yrkesvägledningen. I resultatet visas att mer än hälften av respondenterna själva sökte upp vägledaren. Utifrån resultatet visste en del av dessa elever troligtvis inte vem vägledaren var. Enligt vår uppfattning kan funderingar kring den höga andelen elever som inte självmant sökte upp vägledaren även bero på att alla elever inte är lika engagerade. Dessa elever behöver någon form av vägledning och det som är betydelsefullt enligt vår mening är att ingen elev ska ”falla mellan stolarna”. Vi anser att de elever som inte på eget initiativ kommer till vägledaren istället ska tillfrågas av vägledaren eller lärarkåren på skolan, vilket även respondenterna svarar i resultatet. Enligt Krumbolz teori beskrivs fyra faktorer som påverkar ungdomarnas bakomliggande drifter att själva ta initiativ. I Gambettas (1987) undersökning med ungdomar, där hon tydliggjort dilemman med rubriken ” Where they pushed or did they jump” finner vi liknande dilemma i vår undersökning, det vill säga har eleverna blivit knuffade eller har de själv hoppat? (Lovén A, 2000). Bandura beskriver att om själveffektivitet uppnås leder detta till att eleven har förmågan att kontrollera omgivningen, snarare än att bli kontrollerad av den (Karlsson L, 2007).

Resultatet visar en stor variation av hur många samtal eleverna haft under grundskolan. Majoriteten har haft två till tre samtal vilket troligtvis är det vanligaste. Vi har funderingar kring hur många samtal eleverna haft med sig om de fått vägledning i tidigare årskurs. Ett fåtal elever har aldrig haft samtal med vägledaren, detta kan bero på att eleven varit säker på val av program och därmed inte eftersökt vägledning. Vägledarsamtalet anges i Lovéns studie (2000) som det viktigaste instrumentet i vägledningsarbetet. Vilket vi anser är viktigt även för de elever som redan bestämt sig, då samtalet vidgar perspektiv. Det kan även enligt vår mening vara så att studie- och yrkesvägledning bedrivs i mindre skala på exempelvis friskolor, då eleverna inte har samma tillgång till samtal.

I resultatet framkommer det att eleverna önskar att vägledaren ska finnas tillgänglig på skolan. Vi tror att elevernas önskan om större tillgänglighet till vägledaren kan bero på elevernas perception genom att blir varse något, frågor och funderingar måste besvaras direkt (Karlsson L,

34

2007). När eleven blir delaktig i ny information eller upptäcker något nytt som de vill ha svar på visar resultatet att vägledaren ska finnas tillgänglig för att besvara dessa frågor. Respondenterna svarar att när de behöver fråga något ska vägledaren finnas där för att ge svar på de funderingar och tankar som eleverna har vid det aktuella tillfället. Lovén (2000) finner i sin studie att många ungdomar blir passiva i vägledningssituationen. I Lovéns studie var slutsatserna att vägledaren måste arbeta mer processinriktat och aktiverade samt använda nya metoder. Seligman (1975) talade om inlärd hjälplöshet, vilket betyder att eleven under sin skoltid har lärt sig ett passivt beteendemönster och inte utvecklat ett ansvarstagande för sitt eget liv (Karlsson, 2007). Med dessa två argument som bakgrund anser vi att skolan ska tillhandahålla processinriktad vägledning där en del samtal bör vara obligatoriska. Detta kan vara ett argument till att aktivera eleverna istället för att låta det passiva beteendemönstret ta överhand.

Vår tolkning av resultatet är att många elever tar del av ”öppet hus” på gymnasieskolor och enskilt samtal med vägledaren. Även information via internet och gruppvägledning i klassrummet är ett vanligt sätt att ta del av information. Vi har sett under utbildningens gång att detta är verktyg som många skolor använder sig utav inför valet till gymnasiet. Vi har upplevt under våra praktikperioder att ungdomarna behöver hjälp med att sortera det stora informationsflödet och då är vägledaren ett stöd. Gottfredsson anser att människans sociala nätverk är av stor betydelse vid informationssökning. Individen söker primärt information när de anser sig behöva den och dessutom ska informationen finnas nära till hands så att individen bekvämt kan ta del av den. Denna information bör finnas lätthanterligt tillhands hos de människor som individen har tillit till (Gottfredsson, 2002).

Hälften av respondenterna svarar att samarbete fanns mellan vägledare och lärare på grundskolan. Den andra hälften visste inte, eller svarade att det inte fanns samarbete mellan yrkeskårerna. Vi anser att om lärarkåren inleder ett samarbete med vägledaren kan detta i slutändan resultera till effektivisering och en större kunskap till eleverna. Eleverna ökar då sin självkännedom och kan lättare göra ett väl underbyggt val till gymnasiet. Vår tolkning utifrån resultatet kan även vara att ett ointresse från elevernas sida finns. De är helt enkelt inte intresserade av den informationen som ges, förrän precis innan är dags att välja program till gymnasiet.

Svaren från respondenterna i frågan om vägledarens tillgänglighet visar att nästan alla ansåg

35

fanns tillgänglig, men å andra sidan vid upprepade tillfällen ger respondenterna ett annat intryck. Det som återkommande uttrycks av eleverna i resultatet är att vägledaren ska vara mer tillgänglig.

Mötet med vägledaren var övervägande mycket bra eller bra enligt svarsrespondenterna. Det tolkar vi som att de vägledare som arbetar på grundskolor runt om i Skåne är kompetenta vägledare som bemöter och arbetar med eleverna på ett professionellt sätt. Uppfattar eleven vägledaren med en positiv inställning och empatisk förståelse sätts en förändringsprocess igång. Då blir eleven alltmer medveten och självbilden blir tydligare (Karlsson L, 2007). Utifrån resultatet upplever vi att bra vägledning enligt respondenterna är full tillgänglighet till studie- och yrkesvägledning. De respondenter som har god erfarenhet av vägledaren ansåg att denna betydde en hel del genom att ge bra information, vara engagerad, ge stöd och trygghet.

Ett fåtal ansåg att mötet var mindre bra. Enligt resultatet beror detta på att respondenten inte fick den information som eftersöktes. Resultatet kan tolkas i likhet med de resultat Lovén (2000) fått fram i sin studie, att eleven ställer väldigt höga krav på vägledaren. ”Den idealiska vägledaren enligt rapporten, kunde beskrivas som en multiinstrumentalist, dvs. en person som behärskade en mängd olika verktyg och uttrycksformer” (Lovén, 2000; s 94).

6.2 Vilka önskemål och förväntningar hade gymnasielever

angående vägledningen i grundskolan?

Ett urval av elevers önskemål och förväntningar är att allmän information ska ges, information om gymnasiet, enskilda samtal, få hjälp, svar på frågor, att komma fram till rätt program och lektioner i klassrummet med vägledaren. I denna undersökning kan jämförelse ske med Lovéns (2000) analys hur ett vägledningssamtal ser ut utifrån vägledarens respektive elevens perspektiv. Det finns många paralleller till resultatet i denna undersökning. Liknande resultat kan vi även finna i skolverket (1997) samt Lovén (1993) (Lundahl L, 2010).

De elever som anser att studie- och yrkesvägledningen bör förbättras anger att vägledaren ska ta mer kontakt med eleverna, visa sig mer i klassrummen, vara på skolan oftare, ta sig mer tid till varje elev, fler enskilda samtal, större tillgänglighet, visa med exempelvis information på dörren när vägledaren är anträffbar. Detta resultat visar återigen att tillgängligheten till en vägledare bör

36

utökas och mer tid för varje elev är önskemål som delges i resultatet. Ytterligare ett önskemål är att vägledaren ska visa sig mer ute bland eleverna och i klassrummen. ”De vill att man ska finnas på plast, alltid. Man ska finnas, det är det viktigaste” (Dresch J & Lovén A, 2003; s 15).

Hälften av eleverna anser i resultatet att första mötet med vägledaren ska ske i årskurs åtta. Vi

upplever att eleverna inte har någon tidigare erfarenhet och kan därför inte se vägledning i ett längre perspektiv. En tredjedel av eleverna anser att mötet med vägledaren bör ske innan årskurs åtta. Lovéns studie (2000) visar att orsaken till sen vägledning är enligt vägledarna själva, tidsbrist samt att elevernas svaga intresse var ett huvudskäl (Lovén A, 2000). Hade eleverna fått en mer processinriktad vägledning hade deras tankar kring vägledning sett annorlunda ut anser vi. ”Ett angeläget utvecklingsarbete är att utveckla metoder och modeller som i högre grad leder till en mer processinriktad vägledning” (Lovén, 2000; s 243).

I resultatet tolkar vi att de elever som vill ha vägledning först i årskurs nio inte ser behovet

förrän det är dags att välja och kan då inte se i ett längre perspektiv, utan lever här och nu. I likhet med vår tolkning säger Lovén (2000) i sin studie att eleverna uttrycker att engagemanget för gymnasievalet inte vaknar förrän kort innan sista ansökningsdag (Lovén A, 2000). Eleverna själva anser inte att det är betydelsefullt med tidig vägledning (Dresch J & Lovén A, 2003). Elevernas önskemål och förväntningar i resultatet är främst informationsinhämtning, enskilda samtal med vägledaren och vägledning i klassrummet.

6.3 Miljöns påverkan

Tolkningen av resultatet visar att tre fjärdedelar föredrar en mer personlig miljö än den befintliga skolmiljön. Individen känner sig mer välkommen och trygg om rummet är inrett med exempelvis soffa, tavlor och gröna växter. Det inbjuder till att öppna upp för ett samtal om miljön inte är som det typiska kontoret (Bergman & Blomqvist, 2004).

Nästan hälften av eleverna upplevde att miljön påverkade samtalssituationen. Om eleven får utvecklas i en positiv och stödjande miljö, så framträder den sanna mänskliga naturen med all dess positiva och goda sidor. Detta enligt Maslows teori som utgår ifrån behovstrappan, där de hierarkiska behoven utgör drivkraften för beteendet (Karlsson L, 2007). Utifrån våra erfarenheter upplever vi att miljöns påverkan har betydelse. Under våra praktikperioder har vi sett olika

37

miljöer och frågat elever hur dessa påverkar dem under vägledningssamtalet. Övervägande upplever detsamma som resultatet visar.

38