Erfarenheter av Fysisk Aktivitet

5.3.1 Upplevda fördelar

I denna studie framgick det att fysisk aktivitet akut lindrar hyperaktivitets- och uppmärksamhetsymptom genom användning av energi och positiv uppmärksamhet.

Resultaten stämmer överens med tidigare studier som observerat att hyperaktiviteten anpassas till träning och att effekten har fördelar gentemot individens uppmärksamhetsresurser. Det har framgått att fysisk aktivitet inducerar en ökad dopaminfrisättning som kan påverka både arbetsminnet och beteendet positivt (Bustamante et. al. 2016; Den Heijer, 2016; Chang et. al. 2011; Ludyga et. al (2017). Dessa observerade resultat är intressanta att uppmärksamma, då denna studie visade att den akuta effekten av att förbruka hyperaktiv energi visade på en mental eftereffekt som hade fördelar för deltagarnas koncentrationssvårigheter. Detta har observerats från fler studier, där fysisk aktivitet visat hämma motverkning av impulser och lyckats förbättra den kognitiva processen. Något som haft positiv effekt för koncentrationen, då individer med ADHD kunnat kontrollera sitt beteende efter fysisk aktivitet (Piepmeier et. al. 2015; Ludyga 2017). En meta-analys hittade att ju längre period av fysisk aktivitet, desto bättre effekt på kontrollerat beteende och förbättrad koncentrationsförmåga (Vysniauske et. al. 2020). Resultaten är jämlika med denna studie och visar att fysisk aktivitet kan vara gynnsamt för majoriteten av ADHD-symptom.

Vidare visade resultaten från denna studie att fysisk aktivitet förbättrade den psykiska hälsan, vilket har framgått hos ett flertal tidigare studier (Blumenthal et. al. 2019; Abramovitch et al. 2013; Fritz et. al. 2016). I denna studie visade sig resultatet till förbättringen bero på upplevd symtomförbättring, känslomässig- och hormonell respons, där ju mer fysisk aktivitet visade på effektfullare resultat. Den fysiologiska orsaken till förbättrad psykisk hälsa är däremot relativt okänt inom forskningsfältet, men det finns teorier om att den positiva responsen kan bero på ökad molekylär inducering av betydande hormoner (Deslandes et. al. 2009; Eyre & Baune, 2012). Andra hypoteser är att effekten kan variera beroende på intensitet, frekvens och duration. Schwarz et. al (1990) observerade att hög anaerob intensitet producerade större ökning av hormonellt påslag som Koehl et. al (2008) menade är nyckeln för positiv psykisk hälsa. När en RCT-studie jämförde olika träningsformer, så framgick det att HIIT

(högintensiv intervallträning) gav mest fördelaktig effekt på känslomässig respons jämfört med att kombinera aerob- och styrketräning (Costigan et. al. 2016).

31 Resultaten som visar att tunga och intensiva träningsrecept är positiv för psykisk hälsa är i konflikt med de studier som indikerar att utmattningsrisken är högre vid sådant typ av träningsupplägg (Lagally et. al. 2002; Steptoe et. al. 1988). Resultaten är intressant att diskutera i förhållande till ADHD, då Brunes et. al. (2012) hänvisar att det finns en relation till förbättrad psykisk hälsa vid större dos av fysisk aktivitet hos personlighetsdrag som besitter extroverta-, impulsiva-, ennergiska-, spänningsökande-, och känslomässiga drag. Det kan därför tänkas att individer med ADHD har bättre förutsättning att kunna utföra mer fysisk aktivitet, då denna studies deltagare menade att uppleva känslomässig- och hormonell respons är essentiell för psykisk god hälsa. Med samtliga resultat i utgångspunkt är det därav

spännande att uppmärksamma vikten av stora mängder fysisk aktivitet för bättre psyksik hälsa hos ADHD-individer. Förslag till vidare studier är att undersöka korrelationen närmare.

5.3.2 Upplevda nackdelar

Det fysisk aktivitet inte förbättrade i denna studie var problematik med systematiska

svårigheter, samt att fysisk aktivitet ställer krav på kontinuitet. Det är att föreslå vidare studier som behandlar fysisk aktivitets påverkan på systematiska processer i hjärnan, samt alternativa möjligheter för att kunna involvera fysisk aktivitet i tonåren som framkom som uppehållsåren hos deltagarna. I övrigt verkade nackdelen med fysisk aktivitet bero på bristen utav den, det vill säga inaktivitetens påverkan på ADHD-symptom och psykisk hälsa. Detta har indikerats tidigare, där Gawrilow et. al. (2013) observerat att inaktivitet är kopplat till försämrad psykisk hälsa vid ADHD. Duman (2005) tar upp att vid psykisk ohälsa så sker atrofi av nervceller i hjärnan som också försvårar nybildningen av dem. Däremot inducerar fysisk aktivitet en motsatt effekt som motverkar atrofin och gynnar nybildningen istället.

Vidare har inaktivitet visat på flertalet varierande risker, både kardiovaskulärt, psykiskt och fysiologiskt för alla typer av individer (Lavie et. al. 2019; Mitchell et. al. 2012; Lee & Kim, 2019). En studie av Hamilton et. al. (2008) påpekade att teknikutvecklingen är en orsak till ökad inaktivitet och därmed en större hälsorisk. Vidare observerade Suchert, et. al. (2015) att inaktivitet förvärrade symtom för hyperaktivitet och uppmärksamhet samt självkänsla hos barn. Det är av denna studies- samt tidigare studieresultat som fysisk aktivitet uppmuntras att appliceras i fler av undervisningens moment i skolan. Detta skulle kunna innebära en

inlärningsmetod som förespråkar psykisk och fysisk hälsa till alla barn, samtidigt som de med ADHD känner sig inkluderad i skolgången. Sådan inlärningsmetod ger de med ADHD bättre förutsättning att bygga ett självförtroende som kan minska risken för samsjuklighet av psykisk ohälsa och hamna i ogynnsamma miljöer. Med evidensbaserad kunskap i bagaget anses det

32 därför primärt att öka informationsspridning om vikten av fysisk aktivitet inom

skolverksamheten.

5.4 Önskad Behandling

Önskan till behandling byggde på deltagarnas erfarenheter, upplevelser och känslor, där det framkom att systematiska svårigheter hade upplevts som utelämnad vid behandling. Enligt DSM-5 diagnostiseras symptom efter uppmärksamhet, hyperaktiv – impulsiv och kombinerad typ, där studiers inklusionskriterier verkar bygga på dessa symptom (Ter-Stepanian et. al. 2010; Ronald et. al. 2014). Resultaten visar att det finns ett behov inkludera anpassad behandling med större involvering av individuella symptom samt hälsotillstånd.

Det är däremot inte främmande att ADHD är en heterogen diagnos som påverkar psykiatrisk komorbiditet (Mostert et. al. 2015). En studie av Biederman et. al. (2004) drog slutsatsen att det finns behov att tillämpa noggrann differentiell diagnos vid bedömningen av ADHD, och att det behövs större hänsyn till psykiatriska, sociala, kognitiva, pedagogiska och medicinska och neurologiska faktorer. En slutsats som stämmer överens med deltagarnas upplevelser och visar på behovet av en behandlingsförbättring. Priest et. al. (1996) undersökte allmänhetens attityder till psykiatriska läkemedel och visade att det fanns skeptisk attityd till farmakologisk behandling, vilket stärker behovet att utveckla fler behandlingsalternativ. Förslag från

deltagarna var att det skulle finnas fler valmöjligheter som utgår från individuella symptom och hälsostatus, där behandling är baserat på en överenskommelse mellan patient och utredare som kontinuerligt uppföljs.

Med utgångspunkt från resultatet, föreslår denna studie att applicera fysisk aktivitet i kombination med KBT som första behandling för en kompletterad behandlingsupplevelse som främjar hälsan. Det är att överväga MPH som en möjlig engångsdosering som ett andra alternativ, då det var av deltagarnas önskan att applicera vid inaktiva dagar. Detta är inget läkemedel som existerar, men enligt deltagarna av önskan till vidare forskning att utforma. Utifrån studiens resultat, kan detta vara ett potentiellt forskningsförslag, då bieffekten med MPH kan innebära ett flertal risker för hälsan som bör övervägas att appliceras i andra hand (Santos et. al. 2018; Handen et. al. 1991; Kollins et. al. 2001). Eftersom Epstein et. al. (2014) dels stärker att MPH inte kan användas på alla patientgrupper (gravida, mfl) så är fler

idrottsvetenskapliga tjänster inom vården ett behov för utvecklad kompetens om vikten av fysisk aktivitet vid neuropsykiatriska- och psykiatriska diagnoser. Att applicera fler idrottsvetenskapliga tjänster skulle innebära en resurs för vården som kan gynna

33 behandlingsupplevelsen för de som har ADHD och eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa. Det önskas fler studier för att stärka evidensen som visar önskan av behandling från ADHD- individernas perspektiv.

6. Metoddiskussion

6.1 Tillvägagång

Studien bearbetades utifrån en deskriptiv kvalitativ tvärsnittsstudie med hjälp av ett fenomenologiskt ramverk som ska öka förståelsen av att fånga deltagarnas tidigare upplevelser, erfarenheter och känslor av MPH, fysisk aktivitet och önskad behandling (Hassmén & Hassmén, 2014). Det ansågs primärt för undersökningen att samla kunskap om individernas upplevelser och önskan till behandling, då de flesta studierna undersökt

omgivningens uppskattning av ADHD, MPH och fysisk aktivitet (Isaksson et. al. 2020; Medina et. al. 2010;Rapport et. al.1988). Nackdelen med sådana metodiska tillvägagångssätt, är att individens perspektiv exkluderas. Detta stärker däremot denna studie, då individen med ADHD blev centrum för undersökningen.

Genom retrospektiva intervjuer som insamlingsmetod, så blev fördelen med undersökningen att ta del av material baserat på sinnesstämning och interaktion från tidigare upplevelser, medan nackdelen blev att det kan finnas vissa svårigheter med att reflektera kring tidigare känslor. Med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide var det större möjlighet för breda svar och genuin intervjuupplevelse som kunnat påverka ömsesidigt förtroende och ärlighet i svaren. Detta har kunnat minska risken för socialönskvärdhet, då deltagarna inte blivit styrd i en speciell riktning. Övriga styrkor som kan lyftas i metoden är att pilotintervju tillämpades innan datainsamling, vilket ökade möjligheten att upptäcka brister innan genomförandet (Fejes & Thornberg, 2015; Hassmén & Hassmén, 2014).

Trovärdigheten i studien bygger bland annat på fördelen att ha applicerat en innehållsanalys som hållit analyseringsprocessen systematisk för att undvika subjektiv tolkning. Genom en induktiv ansats så har slutsatser inte varit bundna, vilket har skapat möjlighet förändring (Krippendorff, 2013; Sohlberg & Sohlberg, 2008; Elo &Kyngäs, 2008). Övrigt byggde forskartrovärdigheten på fördelen att det funnits personliga livserfarenheter, kunskap och kvalitéer gentemot fenomenet och kvalitativ metod. Detta har ökat sannolikheten att resultatet representerat undersökningsdeltagarna, då det funnits en förförståelse till deltagarnas

34 Den nackdel som kan diskuteras är eventuella risker med att värderingar kunnat spegla

resultatet under analyseringsprocessen. Risken har minimerats genom att sätta parentes runt värderingar samt tillämpa analytikertriangulering för att se om tolkning överensstämmer med observatör. Övrigt har värderingar medvetandegjorts under studieprocessen för att bearbeta materialet på ett rättvist sätt. Vidare har mycket tid och fokus lagts ned under analysering för att hålla hög kvalité i resultatet. Kategoriseringar som framkommit har kontinuerligt

ifrågasatts och förändrats för att vara kritisk till resultatet. Strävan låg vid att hitta rika och fylliga svar genom att använda kreativa och insiktsfulla analystekniker. Detta menas viktigt för att bibehålla kvalité och trovärdighet i kvalitativa studier (Whittemore et. al. 2001, Fejes & Thornberg, 2015; Hassmén & Hassmén, 2014).

6.2 Urval

Den nackdel som kan argumentars kring är bland annat osäkerheten med generaliserbarheten, då stabiliteten i studien är tveksam. Undersökningen byggde på ett mycket litet segment som selekterades genom snöbollsurval för att målgruppen var svår att nå. Olika urvalsmetoder blev noga granskade för att hitta applicerbara tillvägagångssätt mot denna studies syfte. Fördelen med snöbollsurvalet sågs vara möjligheten till att nå potentiella deltagare som kunde

representera syftet med studien. Det fanns en medveten risk för att detta urval skulle bidra med kedjerelaterade värderingar eller slumpmässiga svar som inte kunnat representera målpopulationen, vilket är en nackdel med studien (Whittemore, et. al. 2001; Hassmén & Hassmén, 2014). Vidare hade studien för litet urval, vilket bidrar att mättnad inte kan påstå sig inträffat, trots upplevd gemensam överrensstämmelse hos dessa deltagare i studien. En framträdande nackdel med denna studie är även inklusionskriteriet. Deltagarna hade inte framläggande bevis (pappersintyg) på deras ADHD eller att de intagit Metylfenidat (MPH) under den farmakologiska behandlingsprocessen. Studien utgick från verbal bekräftelse, vilket är en central nackdel som inkluderat möjligheten för desinformation som inte kunnat spegla verkligheten av fenomenet (Whittemore et. al. 2001). Med dessa nackdelar i urvalet kan denna studie ses som en pilotstudie, där fokus framöver är att förbättra denna svaghet.

6.3 Etik

Noggrannhet lades vid att följa Etiska riktlinjer genom tillämpning av GIH:s hänvisningar om GDPR (2020) samt informations-, samtyckes-, konfidentialitets-, och nyttjandekravet

(Hassmén & Hassmén, 2014). Fokuset var att vara uppmärksam, känslig och mottaglig gentemot deltagarna, då syftet var att undersöka upplevelser, känslor och erfarenheter. Fördelen med en intim undersökning är att deltagarens inre känslor och tankar

35 uppmärksammades, medan nackdelen är att deltagaren kan ha upplevt ämnet som personligt. Med deltagarnas tendens för impulsivitetssvårigheter (Larsson et. al. 2014), kan det funnits en risk med att deltagarna i efterhand upplevt sig delat mer information än som var av mening, medan fördelen är att deltagarna kunnat ge en ärlig bild av fenomenet. Denna nackdel ökar möjligheten för externt bortfall och därav har prioritering varit i att värna om deltagarnas anonymitet. För att deltagarna därför skulle känna sig säker i sitt deltagande anonymiserades citaten till resultatpresentationen. Nackdelen är att trovärdigheten till citaten blir svårare att bedöma, men fördelen är att deltagarnas trygghet ökade. Övrigt kan målpopulationen

påverkas av undersökningen, där fördelen blev att individerna känner sig förstådda, hörda och uppmärksammade, medan nackdelen blev att resultatet inte kan representera alla individer och väcka negativa känslor till ämnet (Hassmén & Hassmén, 2014). Reaktion hoppas prioriteras till att förstå dessa deltagare och att det framöver finns ett engagemang vid att prioritera detta ämne inom fortsatt forskning.

7. Slutsats

Framgående erfarenheter av ADHD visade på problematik med koncentration, hyperaktivitet, uppmärksamhet och systematiska svårigheter, där det framkom att den psykiska hälsan hade påverkats negativt med känslan att inte kunna leva upp till normer och förväntningar.

Huvudresultatet visade att farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH) och fysisk aktivitet kunde behandla symptom mot koncentration- hyperaktivitet- och uppmärksamhet, medan KBT (kognitiv beteendeterapi) framkom som effektivare behandling för systematiska symptom. Det framgick att den psykiska hälsan hade influerats negativt av MPH, då

behandlingen bidrog med flertalet fysiska, mentala och beteendeföränderliga bieffekter. Fysisk aktivitet hade däremot förbättrat den psykiska hälsan, där inaktivitet framgick som en central nackdel för symptom och psykisk hälsa. Till fortsatt behandling önskade deltagarna en anpassad behandlingsplan som baseras på individuella symptom och hälsotillstånd som utgår från en överenskommelse mellan utredaren och patienten som kontinuerligt uppföljs. Denna studies slutsats kom fram till att fysisk aktivitet i kombination med KBT skulle vara en hälsosammare första behandling för att förbättra samtliga symptom och psykisk hälsa vid ADHD. I andra hand skulle MPH vid akut behov kunna förbättra ADHD-symptom, och är av deltagarnas önskan att forska fram engångsbehandling som kan användas vid inaktiva

tillstånd. Studien föreslår att applicera fler idrottsvetenskapliga tjänster inom skola och

vårdcentral för mer kompetens om vikten av fysisk aktivitet för individer som har ADHD. Till vidare forskning rekommenderas fler och större studier för trovärdigare resultat, då

36 individernas attityder till behandling är ett okänt fenomen som bör prioriteras för bättre

kunskap och förståelse av ADHD och eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa.

8.Referenser

Abramovitch, A., Goldzweig, G., & Schweiger, A. (2013). Correlates of physical activity with intrusive thoughts, worry and impulsivity in adults with attention deficit/hyperactivity disorder: a cross-sectional pilot study. Europe PMC, 47-54.

Abu-Omar, K., Rütten, A., & Lehtinen, V. (2004). Mental health and physical activity in the European Union. International Journal of Public Health, 301-309.

American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM–5). American Psychiatric Association.

Andersson Frondelius, I., Ranjbar, V., & Danielsson, L. (2019). Adolescents’ experiences of being diagnosed with attention deficit hyperactivity disorder: a phenomenological study conducted in sweden. BMJ Global Health.

Aron, A. R., Dowson, J. H., Sahakian, B. J., & Robbins, T. W. (2003). Methylphenidate improves response inhibition in adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Biological Psychiatry, 1465-1468.

Ronald, A., Larsson, H., Anckarsäter, H., & Lichtenstein, P. (2014). Symptoms of autism and ADHD: A Swedish twin study examining their overlap. Journal of Abnormal

Psychology, 440-451.

Arnsten, A. F., & Li, B.-M. (2005). Neurobiology of Executive Functions: Catecholamine Influences on Prefrontal Cortical Functions. Biology Psychiatry, 1377-1384.

Babyak, M., Blumenthal, J., Herman, S., Khatri, P., Doraiswamy, M., Moore, K., Krishnan, R. (2000). Exercise Treatment for Major Depression: Maintenance of Therapeutic Benefit at 10 Months. Psychosomatic Medicine, 633-638.

Bachmann, K., Lam, A. P., & Philipsen, A. (2016). Mindfulness-Based Cognitive Therapy and the Adult ADHD Brain. A Neuropsychotherapeutic Perspective. Frontiers in Psychiatry.

37 Bahmanyar, S., Sundström, A., Kaijser, M., Von Knorring, A.-L., & Kieler, H. (2013).

Pharmacological treatment and demographic characteristics of pediatric patients with Attention Deficit Hyperactivity Disorder, Sweden. Sciense Direct, 1732-1738. Ballard, J. E., Boileau, R. A., & Sleator, E. K. (1976). Cardiovascular Responses of

Hyperactive Children to Methylphenidate. JAMA, 2870-2874.

Biederman, J., Spencer, T., & Wilens, T. (2004). Evidence-based pharmacotherapy for attention-deficit hyperactivity disorder. The International Journal of

neuropsychopharmacology, 77-97.

Blackwell, B. (1981). Adverse Effects of Antidepressant Drugs. Drugs, 201-219. Blumenthal, J. A., Babyak, M. A., Moore, K. A., Craighead, E., Herman, S., Khatri, P.,

Krishnan, R. (2019). Effects of Exercise Training on Older Patients with Major Depression. JAMA Internal Medicine, 2349-2355.

Brunes, A., Augestad, L. B., & Gudmundsdottir, S. L. (2012). Personality, physical activity, and symptoms of anxiety and depression: the HUNT study. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 745-756.

Bustamante, E. E., Davis, C. L., Frazier, S. L., Rusch, D., Fogg, L. F., Atkins, M. S., & Marquez, D. X. (2016). Randomized Controlled Trial of Exercise for ADHD and Disruptive Behavior Disorders. Medicine & Science in Sport and Exercise, 1397-1407. Caspersen, C. J., Powell, K. E., & Christenson, G. M. (1985). Physical activity, exercise, and physical fitness: definitions and distinctions for health-related research. Public Health Reports, 126-131.

Chang, Y.-K., Liu, S., Yu, H.-H., & Lee, Y.-H. (2012). Effect of Acute Exercise on Executive Function in Children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Archives of Clinical Neuropsychology, 225-237.

Cortese, S., Kelly, C., Chabernaud, C., Proal, E., Di Martino, A., Milham, M. P., &

Castellanos, X. F. (2012). Toward Systems Neuroscience of ADHD: A Meta-Analysis of 55 fMRI Studies. The American Journal Of Psychiatry, 1038-1055.

Costigan, S. A., Eather, N., Plotnikoff, R. C., Hillman, C. H., & Lubans, D. R. (2016). High- intensity interval training on cognitive and mental health in adolescent. American College of Sports Medicine, 1985-1993.

38 Craft, L. L., & Landers, D. M. (1998). The Effect of Exercise on Clinical Depression and

Depression Resulting from Mental Illness: A Meta-Analysis. Journal Of Sport and Exercise Psychology, 339-57.

Cumyn, L., French, L., & Hechtman, L. (2009). ADHD and comorbid depression. Current Attention Disorders Reports, 53-59.

Del Campo, N., Chamberlain, B., & Robbins, T. (2011). The roles of dopamine and

noradrenaline in the pathophysiology and treatment of attention-deficit/hyperactivity disorder. Society Of Biological Psychiatry, 145-57.

Den Heijer, A. E., Groen, Y., Tucha, L., Fuermaier, A. B., Koerts, J., Lange, K. W., . . . Tucha, O. (2016). Sweat it out? The effects of physical exercise on cognition and behavior in children and adults with ADHD: a systematic literature review. Psychiatry and Preclinical Psychiatric Studies, 3-26.

Deslandes, A., Moraes, H., Ferreira, C., Veiga , H., Silveira, H., Mouta, R., . . . Laks, J. (2009). Exercise and Mental Health: Many Reasons to Move. Neuropsychobiology, 191-198.

Dickstein, S. G., Bannon, K., Castellanos, X. F., & Milham, M. P. (2006). The neural correlates of attention deficit hyperactivity disorder: an ALE meta‐analysis. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 1051-1062.

Duman, R. S. (2005). Neurotrophic factors and regulation of mood: Role of exercise, diet and metabolism. Neurobiology of Aging, 88-93.

Dunn, A. L., & Weintraub, P. (2008). Exercise in the Prevention and Treatment of Adolescent Depression: A Promising but Little Researched Intervention. American Journal Of Lifestyle Medicine, 207-518.

Eich-Höchili, D., Seifritz, E., & Eich, P. (2015). Pharmakotherapie bei ADHS im

Erwachsenenalter: Eine Bestandsaufnahme. Zeitschrift für Psychiatrie, Psychologie und Psychotherapie, 15-24.

Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Leading Global Nursing Research, 107-115.

39 Epstein, T., Patsopoulos, N. A., & Weiser, M. (2014). Immediate‐release methylphenidate for

attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) in adults. Database of Systematic Reviews.

European Commission. (2009). Elements recommended for inclusion in Summaries of Product Characteristics for methylphenidate-containing medicinal products authorised for the treatment of ADHD in children aged six years and above and adolescents.

file:///C:/Users/kaisa/Documents/Idrottsvetenskap/UPPSATS/Artiklar/mph%20info.pd f: European Medicines Agency (EMA).

Evans, S. C., Roberts, M. C., Keeley, J. W., Rebello, T. J., de la Pena, F., Lochman, E. J., . . . Matthys, W. (2020). Diagnostic classification of irritability and oppositionality in youth: a global field study comparing ICD‐11 with ICD‐10 and DSM‐5. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 1-10.

Eyre , H., & Baune, B. T. (2012). Neuroplastic changes in depression: A role for the immune system. Psychoneuroendocrinology, 1397-1416.

Fejes, A., & Thornberg, R. (2015). Handbok i Kvalitativ Analys. Stockholm: Liber.

Ferguson, J. M. (2001). SSRI Antidepressant Medications: Adverse Effects and Tolerability. The Primary Care Companion to the Journal of Clinical Psychiatry, 22-27.

Folkhälsomyndigheten. (den 06 Mars 2020). Folkhälsomyndigheten. Hämtat från Vad är psykisk hälsa?: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-

levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/

Fritz, K. M., & O´Conner, P. J. (2016). Acute Exercise Improves Mood and Motivation in Young Men with ADHD Symptoms. Medicine & Science in Sport and Exercise, 1153- 1160.

Gatley, S., Pan, D., Chaturvedi, G., & Ding, Y. (1996). Affinities of Methylfenidate derivatives for dopamine, norepinephrine and serotonin transporters. Life Science, 231-9.

Gerber, M., Brand, S., Herrmann, C., Colledge, F., Holsboer-Trachsler, E., & Pühse, U. (2014). Increased objectively assessed vigorous-intensity exercise is associated with

40 reduced stress, increased mental health and good objective and subjective sleep in young adults. Physiology and Behavior, 17-24.

Giacobini, M., Medin, E., Ahnemark, E., Russo, L. J., & Carlqvist, P. (2018). Prevalence, Patient Characteristics, and Pharmacological Treatment of Children, Adolescents, and