Fysisk aktivitet eller Farmakologi för en
hälsosammare behandlingsupplevelse
enligt individer med ADHD?
Retrospektiv Intervjustudie
Kaisa Blomster
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete D-uppsats 82:2020
Master inom Idrottsvetenskap 2018–2020
Handledare: Björg Helgadóttir
Examinator: Erik Hemmingsson
2
Förord
Till att börja med vill jag rikta ett stort tack till alla deltagare som medverkat i denna
undersökning genom att ha delat sina erfarenheter, upplevelser och känslor av ämnet. Utan er hade det inte varit möjligt att genomföra studien.
Jag vill ge ett varmt tack till min handledare, Björg Helgadóttir, som visat ett stort
engagemang i att vara det stöd jag behövt för att ta mig igenom hinder och motgångar under arbetsprocessen.
Slutligen vill jag även tacka alla anhöriga som varit ett moraliskt stöd från idé av undersökningen till slutprodukt.
Ett stort tack till alla er som hjälpt mig föra studien framåt! 2020-09-25
3
Abstrakt
Introduktion: ADHD är en uppmärksamhet -och hyperaktiv störning, där 90 % i Sverige
behandlas med det farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH). En stor andel med ADHD utvecklar psykiatrisk komorbiditet i form av psykisk ohälsa (frånvaro av mentalt välbefinnande). Patofysiologin hur MPH påverkar hjärnan är okänd och behandlingsformen har diskuterats som bristfällig på grund av förekommande bieffekter. Fysisk aktivitet har föreslagits som ett hälsosammare behandlingsalternativ, då evidens visat att fysisk aktivitet kan förbättra ADHD-symptom och samsjuklighet av psykisk ohälsa. Det finns inga studier som undersökt hur individer med ADHD upplever nuvarande- och önskar behandling. Syftet med denna studie blev därför att undersöka upplevda erfarenheter av ADHD och hur det farmakologiska läkemedlet MPH och fysisk aktivitet upplevs ha påverkat diagnosens symptom och individernas psykiska hälsa samt att ta reda på vilken behandling individerna önskar utifrån deras livserfarenheter. Metoden utgick från ett fenomenologiskt ramverk med hjälp av en deskriptiv kvalitativ tvärsnittsstudie, där data extraherades genom en
innehållsanalys med en induktiv ansats. Urvalet selekterades genom snöbollsurval, där inklusionskriteriet var att deltagarna blivit diagnostiserad med ADHD och har erfarenheter av MPH och fysisk aktivitet. Resultatet visade att symptom för ADHD var problematik med koncentration-, hyperaktivitet-, uppmärksamhet- och systematiska svårigheter, där symptom försämrat den psykiska hälsan. Det framgick att både MPH och fysisk aktivitet effektiviserade symptom mot koncentration, hyperaktivitet och uppmärksamhet, varav KBT (kognitiv
beteendeterapi) förbättrade systematiska svårigheter. Vidare bidrog MPH med fysiska, mentala och beteendeföränderliga bieffekter som försämrade den psykiska hälsan. Fysisk aktivitet visade däremot förbättra den psykiska hälsan, där inaktivitet framgick som en central nackdel för förvärring av symptom och psykisk hälsa. Deltagarnas önskan var att behandling bör uppföljas och baseras på en överenskommelse som anpassas efter individuella svårigheter och hälsotillstånd. Slutsatsen med studien kom fram till att behandlas med fysisk aktivitet i kombination med KBT skulle vara hälsosammare som första behandling mot samtliga ADHD-symptom och psykisk hälsa. I andra hand var det deltagarnas önskan att applicera MPH vid akut behov, och är därav förslag att forska fram MPH som engångsbehandling som kan användas vid inaktiva tillstånd. Studien kom fram till att inkludering av fler
idrottsvetenskapliga tjänster till vård och skola behövs för mer kompetens om vikten av fysisk aktivitet för individer som har ADHD.
4
Abstract (English)
Introduction: ADHD is an attention-deficit/hyperactivity disorder, where 90% in Sweden is
treated with the pharmacological drug Methylphenidate (MPH). People diagnosed with ADHD develop often psychiatric comorbidity in form of mental illness. The pathophysiology behind how MPH influence the brain is unknown and the treatment have been discussed as deficient due to side effects. Physical activity has been suggested as a healthier treatment option, as evidence shows that physical activity can improve ADHD-symptoms and
comorbidity of mental illness. There are no studies that have invastigate how individuals with ADHD experience current- and desired treatment. The aim of this study was therefore to investigate the experiences of having ADHD and how the pharmacological treatment MPH and physical activity has affected the symptoms and mental health, and also find out what treatment the individuals want based on their life experiences. The method was derived from a phenomenological framework using a descriptive qualitative cross-sectional study. Data was analyzed with an inductive approach using an interpretive analysis. Participants was recruited through a snowball selection, where the inclusion criteria stated that participants been
diagnosed with ADHD and have experience of MPH and physical activity. The results showed that the frequent occurring symptoms of ADHD were difficulties with concentration-, hyperactivity-, attention- and systematic symptoms, where symptoms had shown a negative effect on the mental health. It appeared that both MPH and physical activity made symptom improvement against concentration-, hyperactivity- and attention difficulties, while CBT (Cognitive Behavioral Therapy) improved systematic difficulties. MPH contributed to side effects that affected physiological-, psychological- and behavioral aspects, which all were perceived to have a negative influence on mental health. In contrast, physical activity
improved mental health and showed no evidence of side effects, except when physical activity was absent from daily life. Inactivity appeard to be a central disadvantage for worsening symptoms and mental health. The participants desired that their treatment should be tailored to individual difficulties and health condition in a collaborative way and with follow-up from the health care worker. The study concluded that physical activity in combination with CBT would be a healthier as first treatment option to reduce symptoms of ADHD and improve mental heatlh. Additionally, the participants desired treatment with MPH in form of single doses for urgent need, and it is therefore to suggest development of such treatment option. Furthermore, the study proposes more services for sport science within healthcare and schools for containing applicable knowledge in physical activity for dose with ADHD.
5
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 7
1.1 Patofysiologin bakom ADHD ... 7
1.2 Farmakologi för ADHD-individer med eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa ... 7
1.3 Fysisk aktivitet för ADHD-individer med eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa ... 8
1.4 Kunskapsbrist och problem med tidigare forskning ... 9
2. Syfte ... 9
2.1 Frågeställningar: ... 9
3. Metod ... 10
3.1 Teoretiskt utgångspunkt ... 10
3.2 Design & Instrument ... 10
3.3 Datainsamling ... 11 3.4 Dataanalysering ... 11 3.5 Urval ... 12 3.6 Etiska riktlinjer ... 13 4. Resultat ... 14 4.1 Erfarenheter av ADHD ... 15 4.1.1 Symptomsvårigheter ... 15 4.1.2 Psykisk Hälsa ... 16 4.2 Erfarenheter av Farmakologi ... 16 4.2.1 Upplevda Fördelar ... 16 4.2.2 Upplevda Nackdelar ... 17
4.3 Erfarenheter av fysisk aktivitet ... 20
4.3.1 Upplevda fördelar ... 20
4.3.2 Upplevda nackdelar: ... 22
4.4 Önskad behandling ... 24
6 4.4.2 Fysisk aktivitet ... 25 4.4.3 Kognitiv beteendeterapi ... 26 5. Resultatdiskussion ... 26 5.1 Erfarenheter av ADHD ... 27 5.2 Erfarenheter av Farmakologi ... 28 5.2.1 Upplevda fördelar ... 28 5.2.2. Upplevda nackdelar ... 28
5.3 Erfarenheter av Fysisk Aktivitet ... 30
5.3.1 Upplevda fördelar ... 30 5.3.2 Upplevda nackdelar ... 31 5.4 Önskad Behandling ... 32 6. Metoddiskussion ... 33 6.1 Tillvägagång ... 33 6.2 Urval ... 34 6.3 Etik ... 34 7. Slutsats ... 35 8. Referenser ... 36 9. Bilagor ... 47 9.1 Intervjuguide ... 47 9.2 Informationsbrev ... 49 9.3 Samtyckesblankett ... 51 9.4 Transkription ... 52
7
1. Introduktion
1.1 Patofysiologin bakom ADHD
ADHD (Uppmärksamhet och hyperaktiv störning) är en växande funktionsnedsättande neuropsykiatrisk diagnos i Sverige (Giacobini et. al. 2018). Symptom till ADHD har
förklarats bero på onormal/förhöjd neural aktivitet i flera av frontallobens kretsar där dopamin och noradrenalin verkar ha central betydelse för symptom (Arnsten & Li, 2005; Dickstein et. al. 2006). Diagnosen associeras med överaktiv kognitiv funktion, sensomotorisk process och visuell input utöver det normala (Cortese et. al. 2012). Denna hyperaktivering i hjärnan är det som förknippats orsaka beteende, humör och personlighetsstörningar (Konrad & Rösler, 2009). Individer med ADHD har visat på ökad hyperaktivitet och impulsivitet, samt försämrad koncentrationsförmåga (Ronald et. al. 2014; Epstein et. al. 2014). Barn har visat större svårigheter med att kontrollera rörelser, medan vuxna haft mer problematik med den visuella stimulansen (Cortese et, al 2012; Low et. al. 2018).
1.2 Farmakologi för ADHD-individer med eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa
Uppdaterade manualer (DSM-IV och ICD-11) är kliniska riktlinjer som följs för att
diagnostisera ADHD, där rekommendationer hänvisar till läkemedelslära (Farmakologi) som lindring mot symptom (Evans et. al. 2020; APA, 2013; Johansson et. al. 2014). Farmakologi är behandling i form av kemiska substanser som omsätts i kroppen (Giacobini et. al. 2018). Majoriteten (~90%) ADHD-patienter får utskrivet läkemedlet Metylfenidat (MPH) i första hand i Sverige (Bahmanyar et. al. 2013). MPH ska vara centralstimulerande och behandla ADHD-symptom genom att hämma dopaminets- och noradrenalinets återupptag (Gatley et. al. 1996; Volkow et. al. 2005). Riktlinjer från Europeiska kommissionen är att reglera MPH sparsamt till patienter. Dessa rekommendationer syftar till att förhindra erhållen samsjuklighet av vidare psykiatriska svårigheter (psykiatrisk komorbiditet) (European Commission, 2009). En stor andel med ADHD utvecklar psykiatrisk komorbiditet genom vanligast depression- och ångest symptom, så kritiskt att självmord och självmordstankar förekommer (Giacobini et. al. 2018; Cumyn et. al. 2009; Johansson et. al. 2014; Souza et. al. 2001; Ter-Stapanian et. al. 2010; Ruchkin, et. al. 2017). Sådan form av psykiatrisk komorbiditet kallar
folkhälsomyndigheten (2020) för psykisk ohälsa, som står för frånvaro av mentalt
välbefinnande. Behandling för psykisk ohälsa disponeras genom antidepressiva läkemedel som blockerar återupptag av neurotransmitorer och dämpar upplevd känsla (Richelson, 2003). Det är okänt om det är ADHD eller MPH som påverkar den psykiska hälsan så att behovet att
8 inta antidepressiva ökar. Evidens stärker däremot att det är ~50 % sannolikhet att patienter som intar MPH i yngre ålder ökar risken att inta antidepressivt läkemedel senare i livet (Madjar et. al. 2019; Øystein et. al. 2016). Bieffekten i relation till farmakologisk behandling är uppmärksammat och både MPH (Halevy et. al 2009; Santos et. al. 2018; Handen et. al. 1991; Kollins et. al. 2001) samt antidepressiva har visat på ett flertal konsekvenser i relation till fysiologin, kardiovaskulära och centrala nervsystemet (Blackwell et. al. 1981; Wang et. al. 2018; Teicher et. al. 2012; Ferguson, 2001). Patofysiologin kring farmakologi är okänt och det är att överväga hurvida hälsosamt MPH är för ADHD-patienter som kan ha samsjuklighet av psykisk ohälsa (Sharma & Couture, 2013; Øystein et. al. 2016)
1.3 Fysisk aktivitet för ADHD-individer med eventuell samsjuklighet av psykisk ohälsa
Debatten kring den farmakologiska behandlingens svarsfrekvens och bieffekt är välkänt och behovet att utveckla säkrare och effektivare metoder har diskuterats (Dunn et. al. 2008; Sharma & Couture, 2013). Fysisk aktivitet har blivit uppmärksammat som en potentiell behandlingsmetod för ADHD-symptom med samsjuklighet av psykisk ohälsa (Kiluk et. al 2008; Den Heijer et. al. 2017; Stathopoulou et. al. 2006)
Att behandlas med fysisk aktivitet skulle innebära muskelaktivering genom rörelse som ökar kroppens energiförbrukning (Caspersen et. al. 1985; Mattsson et. al. 2017). Det var i början av 90-talet som Stepherd & Hamilton (1905) observerade att fysisk aktivitet hade effekt på tanke och känslomässig förbättring. Craft & Landers (1998) publicerade senare en meta-analys som visade en positiv korrelation mellan fysisk aktivitet och förbättrad hjärnfunktion. Kliniska svar har därefter observerat att fysisk aktivitet kan förhindra och behandla neuropsykiatriska diagnoser (Stein et. al. 2007). Bustamante et. al. (2016) observerade att fysisk aktivitet kunde gynna personer som har ADHD, då deras hyperaktivitet och kognitiva funktion anpassas till prestationsaktiviteter. Det har observerats att träningseffekten fördelar
uppmärksamhetsresurser och inducerar dopaminfrisättning som förbättrar det drabbade hjärnområdet vid ADHD (Chang et. al. 2011). Ludyga (2017) poängterade användbarheten av fysisk aktivitet för situationer som kräver kontrollerat beteende, då koncentrationsförmågan förbättras efter fysisk aktivitet.
Bristen på fysisk aktivitet vid ADHD verkar ha ett samband till utveckling av psykisk ohälsa (Gawrilow, 2013). En studie av Eyre & Baune (2012) observerade att flera av hjärnans molekylära system, som är drabbat vid psykisk ohälsa, kan fysisk aktivitet förbättra genom nybildning av nervceller i hippocampus. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa
9 har indikerats av flertal studier (Rethorst et. al. 2009; Ingo et. al. 2011; Buhi et. al. 2000; Craft & Landers, 1998; Abu-Omar et. al 2004). Ovanstående resultat uppmärksammar
hälsomöjligheten med att tillämpa fysisk aktivitet som behandling till ADHD-patienter som kan inneha samsjuklighet av psykisk ohälsa.
1.4 Kunskapsbrist och problem med tidigare forskning
Forskningen har länge studerat hjärnan och patofysiologin som kan ligga i grund för diagnosen ADHD och påverkande psykiatriska komorbida svårigheter. Hittills finns
kännedom om vilka mekanismer i hjärnan som är involverad i diagnosen, men funktion om orsak till diagnosen och utveckling av psykisk ohälsa är ännu okänd (Cortese et. al. 2012; Bachmann et. al. 2016). Det forskning stödjer är att det farmakologiska läkemedlet MPH, kan lindra symptom, men att det förekommer allvarliga bieffekter är bekymmersamt (Epstein et. al. 2014; Shellerman et. al. 2012; Halevy et. al. 2009). Evidens stärker att fysisk aktivitet kan förbättra ADHD-symptom och psykisk ohälsa, varav fysisk aktivitet har föreslagits som en hälsosammare behandlingsmetod för ADHD-patienter som kan ha en samsjuklighet av psykisk ohälsa (Den Heijer et. al. 2016; Chang et. al. 2011; Rethorst et. al. 2009). Det dagens tillgängliga forskning saknar data kring är hur individer med ADHD upplever behandling och vill bli behandlade. Det saknas studieunderlag som kan stärka hur MPH och fysisk aktivitet upplevs som behandling, både för symptomförändring och psykisk påverkad hälsa. En studie som vänder sig till individer som har ADHD och erfarenhet av MPH och fysisk aktivitet, blir en viktig undersökning för att nå kunskap om upplevd behandling och önskad behandling utifrån individernas erfarenheter och känslor. En sådan undersökning kan väcka förståelse till framtidens barn och ungdomar som ska behandlas, vilket är viktig kunskap för att kunna motarbeta utveckling av psykisk ohälsa vid ADHD.
2. Syfte
Syftet med studien är att undersöka upplevda erfarenheter av ADHD och hur det
farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH) och fysisk aktivitet upplevs ha påverkat diagnosens symptom och individernas psykiska hälsa, samt vill studien ta reda på vilken behandling individerna önskar utifrån deras livserfarenheter.
2.1 Frågeställningar:
• Vad är individernas erfarenhet av ADHD och psykisk hälsa?
• Vilka fördelar respektive nackdelar upplever individer med ADHD att MPH och fysisk aktivitet innebär?
10 • Hur upplever individer med ADHD att MPH och fysisk aktivitet förändrat symptom
kring ADHD?
• Hur upplever individer med ADHD att MPH och fysisk aktivitet påverkat den psykiska hälsan?
• Vad hade individerna med ADHD önskat för behandling utifrån deras livserfarenheter?
3. Metod
3.1 Teoretiskt utgångspunkt
Undersökningen har förankrats med en fenomenologiskt ramverk, där det centrala för studien har varit att utgå från människans medvetande och levda erfarenhet (SBU, 2014). Hassmén och Hassmén (2014) menar att Fenomenologi är ett viktigt ramverk för att kunna fånga deltagarnas livsvärld av fenomenet, det vill säga den värld som deltagaren upplever världen och sig själv. Tyngdpunkten för undersökningen har varit att arbeta med materialet utifrån ett direkt perspektiv för att kunna presentera deltagarnas medvetna upplevelser av hur det farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH) och fysisk aktivitet påverkat symptom och psykisk hälsa samt få belysa deltagarnas önskan av behandling. Det indirekta perspektivet har funnits med i processen för att nå det implicita och outtalade meningsinnebörderna som varit viktigt för att nå förståelse till deltagarnas känslor av fenomenet.
3.2 Design & Instrument
En deskriptiv, kvalitativ tvärsnittsstudie användes för att skapa förståelse hos individer som blivit diagnostiserad med ADHD och har erfarenheter av MPH och fysisk aktivitet.
Undersökningen ville ta reda på vilken behandling som enligt upplevelser är effektiv för symtomförbättring och psykisk hälsa. Enligt Hassmén & Hassmén (2014) är fenomenologi ett viktigt ramverk för att nå förståelse för en individ eller grupp av individers livsvärld. Det är jag (Student) som varit det primära instrumentet under genomförandet av studien och min förförståelse är baserat på livslång erfarenhet av fysisk aktivitet och fem års studier på universitet inom idrottsvetenskap. Jag har en relation till farmakologisk behandling för att en nära anhörig diagnostiserades med en neuropsykiatrisk sjukdom och utvecklade samsjuklighet av psykisk ohälsa med åldern. Hassmén & Hassmén (2014) menar att sannolikheten att nå inifrånperspektiv hos deltagarna är högre om personen som utforskar området har
förförståelse till fenomenet. Att ha förförståelse är viktigt för att kunna förklara deltagarens handlade, motiv och intentioner menar Fejes & Thornberg (2015). Mina värderingar har varit
11 medvetna under studieprocessen och dessa har medvetandegjorts genom att bearbeta
materialet med ett så objektivt synsätt som möjligt.
3.3 Datainsamling
Retrospektiv intervju med semistrukturerad intervjuguide (bilaga 9.1) användes för att samla rikt material kring sinnesstämning och interaktion. Intervjuguiden skapades utifrån fyra frågeområden som var baserade på studiens frågeställningar (erfarenheter av ADHD, erfarenheter av fysisk aktivitet, erfarenheter av farmakologi och önskad behandling).
Intervjuguidens frågeområden innehöll provisoriska frågor i syfte att stödja genomförandet av intervjun. Frågorna kunde omformuleras och anpassas beroende på samtalsämne och
situation. Målet var att intervjun skulle upplevas genuint och inte som ett korsförhör. En intervju som bygger på förtroende beskriver Fejes & Thornberg (2015) kan öka sannolikheten för ärligare svar. En pilotintervju genomfördes innan datainsamlingen för att pröva
intervjuguiden och stärka min kompentens som intervjuare. Materialet från pilotintervjun samlades inte in till studiens resultat.
Intervjuerna trädde mellan trettio till sextio minuter, där telefonappen ”voicerecorder” och dataprogrammet ”röstinspelare” spelade in materialet. Detta sparades avidentiferat på BOX som är en privat server oåtkomlig för obehöriga. Upplägget på intervjun var att inledas med bakgrundsfrågor, för att övergå med huvudsakliga frågeområden som syftade till att besvara samtliga frågeställningar. För att öka möjligheten att nå fenomenets essens och kunna förstå respondentens känslor använde jag mig av uppföljande, direkta, strukturerade och tolkande frågor. Jag använde mig av tystnad för att samtalet skulle upplevas genuint och inte som ett korsförhör. Ledande frågor syftade till att verifiera, bekräfta och testa tidigare svar för att bekräfta att min tolkning överensstämde med deras (Westby et. al. 2003; Hassmén & Hassmén, 2014). För att respondenten skulle svara så ärligt och uppriktigt som möjligt strävade jag efter att bygga upp en relation som baserades på förtroende och positiv atmosfär. Detta gjorde jag genom att tänka på mitt eget uppträdande, som val av kläder, tonläge och icke verbala uttryck (ansikte och kroppsspråk). Min eftersträvan låg vid att vara fokuserad, uppmärksam, tydlig och vänlig, då resultat präglades av mitt beteende (Hassmén & Hassmén, 2014; Fejes & Thornberg, 2015).
3.4 Dataanalysering
Dataanalysering genomfördes med hjälp av en innehållsanalys som menas vara empirisk grundad. Det är med hjälp av viss tolkning som meningsfullt latent och manifest information
12 från text har grupperats (Krippendorff, 2013). Att analysera intervjuer på detta sätt menar Sohlberg & Sohlberg (2008) är lämpligt för att hålla tillräcklig marginal för tolkning.
Bearbetning av materialet startade med transkribering (bilaga 9.4) av ljudfilerna som gjordes i nära anslutning till intervjun i Microsoft Office Wordprogram. Tankar, mönster och frågor som växte fram under transkriberingsprocessen antecknades som lösa kommentarer i höger spalt av dokumenten. Samtliga transkriptioner sparades avidentifierat på den låsta och oåtkomliga servern BOX. Det är författare, handledare och observatör som kunnat ta del av materialet. Den färdiga transkriberingen lästes igenom några gånger för att få en känsla av innehållet (Maguire & Delahunt, 2017).
Analysering är bearbetad utifrån en induktiv ansats, där material utforskas med ett öppet sinne och slutsatser inte är bindande (Elo & Kyngäs, 2008). Analyseringsprocessen startade med färgkodning av nyckelord, meningar och stycken som ansågs betydelsefullt för att kunna besvara frågeställningarna. Färgkodningen kodade frågeområdet ”erfarenheter av ADHD, farmakologi, fysisk aktivitet och önskad behandling”. Det färgkodande materialet
kondenserades för att bli lättare att hantera. Sohlberg & Sohlberg (2008) menar att kondensering är av vikt för att innehållet i materialet ska kunna förkortas utan att riskera elimenring av det centrala i innehållet. För att tolka på en logisk nivå användes abstaktion genom att tillämpning av kategorier. Alla sammanhängande meningsbärande enheter
grupperades under samma kategori, där vissa kategorier kunde hänföras till flera dimensioner (underkategorier). Det formades totalt två till tre kategorier och en till tre underkategorier som döptes efter anpassat innehåll. När kategorierna ansågs färdiga gjordes ett test på
tillförlitligheten genom triangulering som innebär att en tredje part observerar tolkning av materialet. Hedin et .al. (2011) menar att triangulering är viktigt för att testa om framtagna kategorier överensstämmer med rådatan. Citat som kunde stärka majoriteten och helheten av kategorierna presenterades som exempel i resultatet.
3.5 Urval
Jag använde mig av urvalsmetoden snöbollsurval för att hitta representativa
undersökningsdeltagare. Hassmén och Hassmén (2014) menar att snöbollsurval är effektivt sätt att rekrytera deltagare inom ett svårt segment. Deltagarnas rekrytering startade hos bekanta som gav ut kontaktuppgifter till individer som passade angivna inklusionskriterier som tog kontakt med sina klienter. Potentiella deltagare tilldelades ett informationsbrev (bilaga 9.2) som innehöll all information gällande studiens syfte till etiska rättigheter samt vad det för deltagaren skulle innebära att delta. Inklusionskriteriet för deltagande var att ha blivit
13 diagnostiserad med ADHD genom utredning via landstinget samt att ha erfarenhet av MPH och/eller fysisk aktivitet. Under studieprocessens gång justerades inklusionskriteriet på grund av urvalssvårigheten och deltagare kunde även inkluderas vid utredning via skolan. Jag tillät även deltagare som hade anhörig med ADHD att dela sina erfarenheter som närstående. Krav på antal deltagare var fyra stycken på grund av den medvetna urvalssvårigheten. Av totalt sju potentiella deltagare som kontaktades, så intervjuades fem stycken som genomgick
transkription. Av dessa fem, så är resultatet baserat på fyra deltagare som har erfarenhet av MPH och/eller fysisk aktivitet. Det interna bortfallet (n=1) berodde på ett flertal psykiatriska komorbida svårigheter som försvårade deltagandet. Det finns ingen kännedom till det externa bortfallet (n=2).
3.6 Etiska riktlinjer
För att deltagarna skulle behandlas hederligt och skyddas mot otillbörlig påverkan
applicerades hänvisningar vad gäller GIH:s riktlinjer om GDPR (2020) samt hänvisningar vad gäller forskningsrådets etiska krav (Informationskravet, Samtyckeskravet,
Konfidentialitetskravet och Nyttjande kravet) (Hassmén & Hassmén, 2017). Jag hämtade samtycke (bilaga 9.3) från deltagarna både digitalt och skriftligen, där jag kontinuerligt uppdaterade handledaren om behandlingsprocessen av data. Både innan -och efter intervjun informerades deltagarna om studiens syfte och behandling av material, samt att de hade rätt avbyta studien när som helst utan närmre motivering. Den personliga informationen som är insamlad är av namnbetäckning på samtyckesblanketten samt ljudinspelningar och
transkriberingsmaterial som innehåller klassificerbart material som resultatet är baserat på. Det är endast jag som haft tillgång till samtyckesblanketten, medan handledare haft tillgång till kodade ljudfiler och transkription. Utskrivna citat från analyseringsprocessen har
observatör med god kännedom om vetenskapligt arbete haft tillgång till för att göra ett test på tillförlitligheten. Allt material har sparats genom kodning avidentifierat på BOX som är en server oåtkomlig för obehöriga. Det var viktigt att deltagarna skulle känna sig säker i sitt deltagande och därför har resultatet presenterats med fullständig anonymitet genom att inte presentera ålder, kön eller nummer på citatutskrivningen. När studien var godkänd och publicerad på Diva som är vetenskapliga arkivet för studenter, så raderades allt material som insamlats under studieprocessen. Genom att framföra tryggheten med att delta till deltagarna, så kunde studien undvika bortfall (Hassmén & Hassmén, 2014).
14
4. Resultat
Syftet med studien var att undersöka upplevda erfarenheter av ADHD och hur det farmakologiska läkemedlet MPH och fysisk aktivitet upplevs ha påverkat diagnosens symptom och individernas psykiska hälsa samt ville studien ta reda på vilken behandling individerna önskade utifrån deras livserfarenheter. Resultatet presenterar fyra frågeområden som tar upp deltagarnas erfarenhet av ADHD, farmakologi, fysisk aktivitet och önskad behandling. Frågeområdet kring erfarenheter av ADHD besvarar första frågeställningen och frågeområdet kring erfarenheter av farmakologi och fysisk aktivitet besvarar frågeställning två, tre och fyra, medan frågeområdet kring önskad behandling besvarar frågeställning fem. Varje frågeområde bearbetar två till tre kategorier och en till tre underkategorier. Resultatet presenteras deskriptivt som exemplifieras med anonyma citat för att skydda deltagarna. Presentationen av resultatet är baserat på fyra intervjudeltagare (n=2 män, n=2 kvinnor) mellan tjugo och trettio år, där samtliga har blivit diagnostiserad med ADHD och har erfarenhet av MPH och/eller fysisk aktivitet.
Tabell 1. Översikt över frågeområde, kategorier och underkategorier i studien.
Frågeområde Kategori Underkategori
Erfarenhet av ADHD • Symptomsvårigheter • Psykisk Hälsa
Erfarenhet av Farmakologi • Upplevda Fördelar • Positiv förväntan
• Symptomeffekt • Upplevda Nackdelar • Behandlingsprocess
• Bieffekt
• Psykisk påverkad hälsa
Erfarenhet av Fysisk Aktivitet • Upplevda Fördelar • Akut symptomeffekt
• Eftereffekt av symptom • Psykisk påverkad
Långtidseffekt • Upplevda Nackdelar • Allmänt
• Inaktivitet
Önskad Behandling • Farmakologi
• Fysisk Aktivitet
15
4.1 Erfarenheter av ADHD
Frågeområdet kring erfarenheter av ADHD presenterar frågeställning ett och tar upp samtliga deltagares (n=4) upplevda symptomsvårigheter och påverkad psykisk hälsa av att växa upp med ADHD.
4.1.1 Symptomsvårigheter
Studiens deltagare hade blivit diagnostiserad under olika tillfällen i livet, där
symptomsvårigheterna upplevts på differerat sätt. Majoriteten hade gemensamheten att nämna deras huvudsakliga problematik med koncentrationsförmågan. Gemensamheten med
svårigheten var förmågan att kunna delta och fokusera så som ansågs förväntat på skolans föreläsningsmoment. ”Jag kommer inte ihåg nått ord från föreläsningarna, samma sak när vi satt och läste böcker när vi var små, då satt jag och tänkte på annat hela tiden och sen så bläddrade jag bara för att läraren skulle tro att jag läste, men det var helt omöjligt för mig å läsa med alla andra”. Deltagarnas svårighet med koncentrationen hade upplevts lika problematiskt som hyperaktiviteten i skolan. Det var en majoritet av deltagarna som någon gång i livet upplevt hyperaktiva svårigheter. Samtliga beskrev att stillasittande moment var det mest aggregerande för symptomet. Hyperaktiviteten i samband med stillasittande bidrog ofta med ouppskattade handlingar som inte hade gjort skolgången enkel. ”Så fort jag satt stilla länge på lektioner och sånt så blev det ju värre så då lockade eller då vart jag ännu mer sugen på att göra nått dumt/…/Jag fick ju alltid skäll så jag förlorade ju bara på det, ändå lärde jag mig aldrig av det, eller jag kunde inte låta bli. Det var som att det bara darrade i fingrarna på mig så kunde dom inte göra nått”.
Hälften av deltagarna nämnde systematiska svårigheter som en del av ADHD-symptomen. Svårigheterna innehöll problematik med organisering, planering och strukturering av uppgifter och aktiviteter. Deltagarna som hade problematik med systematiska svårigheter delade erfarenheten att ofrivilligt avbryta studier. Den upplevda svårigheten förklarades som en bristande förmåga att kunna kontrollera sitt liv. ”Jag glömde bort att äta mat, jag försov mig till allting, jag hade ingen struktur och jag trodde verkligen att jag hade en struktur, men sen så fatta jag att det fallerade väldigt mycket”. De systematiska svårigheterna verkade dominera bland kvinnorna, medan männen tenderade att ha mer svårighet med uppmärksamhetssymptomen. Symptom för uppmärksamhet hade ett svagare underlag, men material tyder på att svårigheten ansågs mer problematisk hos omgivningen än hos deltagarna. ”Jag är bara en sån person som gillar uppmärksamhet, såhär i hockeyn eller vad som helst och alltid när jag gjorde mål gjorde jag alltid nån sjuk målgest för att jag ville alla skulle kolla”. Samtliga svårigheter besvarar var de övergripande symptomen som kategoriserade deltagarnas ADHD och på något sätt problematiserat deltagarnas vardag och psykiska hälsa.
16
4.1.2 Psykisk Hälsa
En majoritet av studiens deltagare hade blivit diagnostiserad senare i livet, medan övriga blivit diagnostiserad som barn. Det visade sig att deltagarna som hade fått diagnosen som äldre hade utvecklat en sämre psykisk hälsa, tillskillnad från övriga som diagnostiserades som liten och fått stöd genom uppväxten. Det framgick att den negativt påverkade psykiska hälsan berodde på omgivningens normaliserade förväntningar. Känslan att inte kunna leva upp till normer gav deltagarna självbilden att ständigt misslyckas och vara annorlunda ovetande om orsak. ”Så fort jag gör någonting som inte alltid är normalt eller passar in i olika normer så känner man sig ju dålig/…/Jag gick ju i 26 år och undrade, vad är det som gör, vad är det för fel på mig/…/Jag mådde nog jättedåligt under den tiden”. Erfarenheten att bli diagnostiserad och få ett resultat på oförstådda svårigheter hade upplevts som positivt hos den majoritet som blivit diagnostiserad i vuxen ålder. Med diagnosen fanns en förklaring på orsak till oförstådda svårigheter. Något som hade bidragit med en förståelse, förlåtelse och självacceptans. ”Med diagnosen tyckte jag fortfarande illa om mig själv men då tolerera jag det lättare, för att det e såhär, okej det e nått jag född med och det är ju inte självförvållat typ, det är ju inte med flit”. Den minoritet som blivit diagnostiserad som yngre nämnde ingen påverkan på den psykiska hälsan efter diagnostisering eller genom uppväxten. Resultat visar på vilket sätt den psykiska hälsan utvecklats med ADHD.
4.2 Erfarenheter av Farmakologi
Frågeområdet kring erfarenheter av farmakologi presenterar halva frågeställning två, tre och fyra som redogör för upplevda symptomförändringar, psykisk påverkad hälsa samt upplevda fördelar och nackdelar med det farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH). Resultatet presenterar frågeställning två (fördelar och nackdelar) som en övergripande kategori till underkategorierna som besvarar frågeställningarna tre (symptomeffekt) och fyra (psykisk påverkad hälsa). Presentationen av resultatet är baserat på samtliga deltagares (n=4) erfarenheter, upplevelser och känslor av farmakologi. Det är 3 deltagare som har provat läkemedlet MPH och en deltagare som har delat information av att ha observerat en nära anhörig inta MPH.
4.2.1 Upplevda Fördelar
4.2.1.1 Positiv förväntan
Det framkom att innan deltagarna hade provat MPH, så fanns en gemensam uppbyggt
förväntan på behandlingseffekten. Det visade sig att samtliga hade byggt upp en förväntan att MPH skulle befria de symptomsvårigheter som problematiserat deras vardagliga livssituation. Det framgick att orsak var förespråkande omgivning, där bland annat vänner och bekanta
17 framkom som en motivator till den förväntansfulla effekten. ”Jag har vänner som också har adhd och dom käkar ju medicin, det gör dom och dom tycker att det funkar bra”. Andra deltagare
argumenterade förtroendet till publicerade studiers forskningsresultat som visat på
symtomförbättring hos en majoritet patienter.”Asså jag har ju läst såhär så många studier så jag vet ju att det finns jättemånga som mår jättebra av medicin, dom säger att det hjälper 70 till 80 % av alla”.
Deltagarnas gemensamhet för resultatet visade att den upplevda förväntan kom från
omgivningen, där vårdens rekommendationer såg ut att ha störst tillförlitlighet hos deltagarna. Det visade sig att pålitligheten till vårdpersonal var väsentlig för den uppbyggda förväntan till effekten.”Det var liksom väldigt tydligt och att det verkligen var förstahands liksom alternativet så som behandling/…/Jag trodde ju vid den här tidpunkten att mediciner är det enda som kan hjälpa mig”. Resultatet visade att deltagarna formade en positiv förväntan till MPH innan behandling och att orsak till det uppbyggda förtroendet kom från en tillförlitlighet till omgivningen.
4.2.1.2 Symptomeffekt
Fördelaktigt med MPH visade på varierande effekter beroende på individ, dos och variation av MPH. Det framgående i resultatet visade att MPH var gynnsamt för hyperaktivitets- och koncentrationssvårigheter, då MPH bidrog med ett minskat energiutvinnande behov och en upplevd mental stillsamhet hos en majoritet. Effekten menades gynnsamt för att kunna sitta still och effektivisera studietiden. ”Jag kunde hålla fokus lite längre, man kunde koncentrera sig lättare och kanske sitta still under en lektion tillexempel”. Den upplevda känslan av MPH varierade, men majoriteten delade erfarenheten att uppleva effekten som skön för energinivån och/eller den mentala stillsamheten. ”Det var ju skönt att det var jämnt”. Det fanns svagare underlag till att MPH påverkade uppmärksamhetsymptomet. Det framkom hos en minoritet att en nära anhörig förändrade sina intressen under behandling och att behovet till uppmärksamhet minskade anmärkningsvärt. Deltagaren förklarade att den anhörige valde aktivt att ägna sin fritid åt sysselsättning vars innefattade isolering, vilket aldrig hade varit intressant före behandling.
”Han satt bara på sitt rum, det enda han gjorde var att spela dataspel, han hade aldrig gjort det förut”. Detta resultat tyder på MPH minskade uppmärksamhetsbehovet likväl som koncentrationsförmågan och hyperaktiva symptom.
4.2.2 Upplevda Nackdelar
4.2.2.1 Behandlingsprocess
De flesta deltagarna hade upplevt behandlingsprocessen till MPH som passiv, rådlös och tidskrävande. Det framgick att utredningen kunde ta flera år för att få en fastställd diagnos och att känslan efter kvittens, upplevdes som att bli efterlämnad, okunnig om situationen och
18 manualen. ”Alltså när jag väl fick beskedet efter mitt sista möte så var det lite som att jag kastades ut i världen med ett besked, ahmen okej, du har adhd och det här är dina utmaningar”. Deltagarna fick rådet att söka hjälp på egen hand, med tips att efterlysa psykolog och prova MPH. Känslan i relation till behandling efter slutbedömningen beskrevs ofta negativt av olika anledningar. Vissa beskrev sig mer frustrerande över att det endast fanns en lösning på behandling. ”Den enda typ lösningen som dom kom med, det var ju egentligen medicin”. Andra deltagare upplevde mer att kunskapen om ADHD var bristfällig inom vården. ”Jag upplever inte alltid med den psykologen jag har nu att personen har koll”. Men det mest utstickande för resultatet var den upplevda kötiden för att få
behandling. Lång kö ökade behovet att söka övrig hjälp, vilket ökade risken för negativa erfarenheter till behandling. ”Det var jättelång kö till medicin/…/Jag tänkte inte vänta i liksom ett halvår till ettårs tid i kö/…/Så jag känner en person som känner en läkare i Köpenhamn som det inte var nån kö till/…/ Läkaren skrev ju ut 55 mg Litanin, vilket är supermycket/…/Det var ju då jag hade den här helt sjuka dagen efteråt, liknelse helt manisk”. Resultatet visade att det fanns vissa upplevda brister efter
slutbedömning och under behandlingsprocessen. Det framgående nackdelarna pekade på kunskapsbrist, monotona hjälpmetoder och långa kötider.
4.2.2.2 Bieffekt
Majoriteten av deltagarna hade haft negativa erfarenheter av MPH. Upplevelsen förklarades återupprepat som otryggt, jobbigt och sjukt på grund av upplevt missnöje hos deltagarna. Känslan kunde förklaras som att vara delaktig i ett experiment, då deltagarna blev tilldelad nya varianter av MPH trots framförandet att kunskapen är marginell. ”Min läkare säger att vi förstår inte riktigt hjärnan och alla reagerar olika/…/Vi får prova ett annat läkemedel, uteslutningsmetoden, ah och det känns ju inte jättetryggt”. Deltagarnas missnöje grundade sig på upplevda bieffekter med behandling. Det framgick att bieffekterna varierade mellan typ av MPH och deltagarnas symptomsvårigheter. Det gemensamma för resultatet visade att bieffekten bidrog med fysiska, mentala och beteendeföränderliga sidoeffekter som påverkat den psykiska hälsan negativt. Bland fysiska biverkningar påverkad av MPH, så var sömnproblem, huvudvärk och någon typ utav hudutslag dominerande tillsammans fysiologiska förändringar. De fysiologiska
förändringarna involverade svettattacker, feberfrossa och skakningar, men även ett ökat toalettbehov, illamående och förlorad aptit. Det framkom även problem med hjärtklappning och yrsel. ”Varje morgon när jag hade tagit den, jag fick liksom hjärtklappning liksom, asså det va, det vart jätteextremt, asså jag vart väldigt bajsnödig, alltså allting bara rann rakt ut genom kroppen och jag kände såhära, vart nästan skakig liksom. Jag var tvungen å ta medicinen vid fem på morgonen ungefär för att jag skulle bli trött på kvällen för att annars så satt den i för länge och då fick man ju sömnproblem liksom/…/ Då brukade jag alltid vakna helt skakig liksom, och sen så svettas jättejättemycket, det var ju också lite dedär skak
19
svettas, det kändes bara jättejättejobbigt liksom”. Resultatet visade att förekommande fysiska biverkningar upplevs som obehagligt då känslan förklaras som att förlora fysisk funktionsförmåga.
De mentala biverkningarna framkom som de mest skrämmande symptomen. Bieffekter påverkade allt från den emotionella sinnesstämningen till det filosofiska tänkandet.
Majoriteten som hade upplevt en förändrad mentalitet förklarade upplevelsen som att bli trög och instängd, där beslutsfattandet blev svårare än vanligt. Den känslomässiga bieffekten av att uppleva bieffekter, svarade mentaliteten negativ på genom att uppleva symptom för ångest, utmattning, och nedstämdhet. ”Det som var den absolut jobbigaste biverkningen av dem alla, det var den rent typ mentala, att jag kände att jag inte kunde hålla en, ett resonemang. Med medicinen upplevde jag som att jag hade halva tankar och kunde inte tänka en klar tanke och jag kunde liksom inte föra ett resonemang för mig själv, och det var ju jättejätte läskigt. Jag har aldrig upplevt det tidigare. Jag trodde att jag var utbränd ett tag, men jag fattade inte för jag kopplade, det kopplade jag inte till medicinen/…/Det påverkade hela mitt känsloliv väldigt mycket”. Resultatet visade att det kan vara svårt att upptäcka korrelationen mellan mental bieffekt och MPH. Något av en förändringsupplevelse som framgick som otäck, då
mentaliteten menas väsentlig för en fungerande vardag.
Bland de beteendeförändrade bieffekterna, så upplevdes bieffekten olika beroende på grundläggande symptomsvårighet. Vissa beskrev sig upplevt utökade symptom för hyperaktiva svårigheter, medan andra upplevde sig mer introvert påverkad. En deltagare beskrev hur ens närstående hade påverkats av MPH personlighetsmässigt. ”Alltså han blev helt annorlunda, asså han satt bara på sitt rum, det enda han gjorde var att spela dataspel, han hade aldrig gjort det förut. Han var helt annorlunda, han prata inte med nån, han förlorade sina kompisar för att han var så trött och tråkig, han blev en helt annan, asså en helt annan person”. Resultatet visade att de beteenderelaterade bieffekterna var kraftfulla, då omgivning kunde upptäcka en upplevd personlighetsförändring.
4.2.2.3 Psykisk påverkad hälsa
De psykiska, fysiska och beteenderelaterade bieffekterna visade sig vara anledningen till att den psykiska hälsan påverkades negativt hos majoriteten deltagare. De fysiska och mentala bieffekterna influerade liknande på psyket, då förändringen påverkade den vardagliga
funktionen negativt. ”Jag fick ju sömnproblem och jag mådde ju illa och liksom såhär, så jag mådde ju inte bra” / ”Jag kände mig instängd typ i mig själv, eller man blir typ lite trög av den, trög i huvudet liksom. Jag mådde inte bra av den liksom”. Den beteenderelaterade bieffekten påverkades annorlunda på psyket, då förändringen bidrog med en upplevd förlust av personlighet och identitet. Något som en anhörig observerat sin närstående påverkats av psykiskt, då självbilden avlägsnades.
20
nått, han kände väl sig inte, han fick dåligt självförtroende, han kände att det var nått fel på honom”. Det framgick att en stor anledning till att individerna upplevde en psykisk ohälsa med MPH, berodde på personlighet- och identitetsförlusten som framkom. Det visade sig att den största rädslan innan behandling fanns vid att förlora sin personlighet, kreativa- och
aktivitetsfärdigheter, då deltagarnas självförtroende fanns i dessa egenskaper. När MPH avlägsnade dessa personliga färdigheter, så tynade motivationen och den psykiska hälsan succesivt ned. Detta bidrog till att syftet med MPH förlorade sin funktion. En deltagare beskrev hur omgivningen förväntade att skolgången skulle bli bättre med MPH, men verkligheten visade att skolprestationen gick sämre då den närstående mådde sämre med identitetsförlusten. ”I skolan trodde man det skulle gå bättre för att han tog medicin, men det gick snarare sämre, han hade lättare att koncentrera sig, men det gick sämre för att han mådde sämre, så det vart ju ändå inte bättre i skolan”.
Majoriteten som provat MPH i denna studie hade avslutat sin behandling och beskrev sig må psykiskt bättre utan MPH. Bland dessa deltagare var ett essentiellt argument att få beskriva lättnaden att ha lyckats hantera symptomsvårigheterna på egen hand. ”Det känns skönt att det har fungerat utan medicin/…/Man är tillbaka till sig själv igen, det är ju jätteskillnad”. Resultatet
uppmärksammar bieffekterna av MPH som en orsak till försämrad psykisk hälsa.
4.3 Erfarenheter av fysisk aktivitet
Frågeområdet kring erfarenheter av fysisk aktivitet besvarar andra halvan av frågeställning två, tre och fyra, vilket presenterar symptomförändringar, psykisk påverkad hälsa samt fördelar och nackdelar med fysisk aktivitet. Resultatet presenterar frågeställning två (fördelar och nackdelar) som en övergripande kategori till underkategorierna som besvarar
frågeställningarna tre (symptomeffekt) och fyra (psykisk påverkad hälsa) av fysisk aktivitet. Resultatet är baserat på samtliga deltagares (n=4) erfarenheter, upplevelser och känslor av fysisk aktivitet.
4.3.1 Upplevda fördelar
4.3.1.1 Akut symptomeffekt
Resultatet visade att deltagarna som hade problematik med uppmärksamhet och hyperaktivitet fick en akut effekt av fysisk aktivitet. Det framkom att den hyperaktiva energin besvarade på all typ av muskelstimulering, då deltagarna fick använda sin energi genom fysisk aktivitet.
”Oavsett om det är liksom löpning, fotboll eller liksom styrketräning, så får jag göra av med energi”. Den upplevda energiutvinningen beskrevs ha positiv inverkan för fysiken, då deltagarna
21 kännetecknade känslan som skönt för kroppen. ”Innan så hade man nog mycket energi, men att jag inte visste vad man ska ta det ut på/…/Det är liksom skönt för kroppen”. Resultatet av fysisk aktivitet
utmärktes som en fysisk akut upplevelse där deltagarna fick möjlighet att göra av med energi. Något som beskrevs betydelsefullt för de hyperaktiva svårigheterna.
Fysisk aktivitet visade sig även utvinna uppmärksamhetsbehovet genom en akut mental upplevelse. Deltagarna delade erfarenheten av att ha svårt för skolans centrala ämnen. Däremot upplevdes idrottsämnet som särskilt för deltagarna, då de kunde identifiera sig med fysisk aktivitet och använda symptom genom rörelse. ”Jag hade svårt i skolan, så jag divergerade i, det var liksom gymnastik”. Ämnet Idrott och Hälsa förklarades som väsentligt för deltagarna som hade ett uppmärksamhetsbehov, då idrottslektionerna medförde känslan att vara duktig och bli uppmärksammad positivt. ”På idrotten gick det bra för där hade jag högsta betyg för där fick jag göra det jag var bra på och det var å röra mig och idrotta. /…/Om jag känner att jag är bäst så får man höra det mycket av andra/…/Mitt självförtroende har kommit från idrotten annars skulle jag inte ha bra självförtroende”.
Resultatet pekade på att fysisk aktivitet fungerade akut för uppmärksamhetsbehovet likväl som för de hyperaktiva svårigheterna.
4.3.1.2 Eftereffekt av symptom
Efter att den fysiska aktiviteten var avverkad och deltagarna hade fått stimulera deras
hyperaktivitet och uppmärksamhet, så visade sig att energiutvinningen bidrog med en mental effekt genom ett inre lugn. ”Jag blir nog lite lugnare i kroppen liksom, det kan va lite skönt att sitta still ett tag å så när man ändå känner att man har rört på sig”. Det inre lugnet blev betydelsefullt för att kunna närvara och delta så som ansågs förväntat. Känslan beskrevs som en mental förändring i kroppen som kunde vara i flera timmar efter fysisk aktivitet. ”Mentalt så blir jag lugnare, jag kan liksom hålla tankarna i styr och sen så känner jag att jag har inte lika mycket energi åt att ställa till det för mig, den hära rastlösheten i kroppen försvinner nästan helt och hållet efter jag har tränat/…/ Den varar nog ganska länge skulle jag vilja säga, den skulle nog ändå vara upp till 12 timmar”. Deltagarnas upplevelse efter fysisk aktivitet kunde förklaras som att de energier som tidigare varit problematiska upplevdes efter aktivitet som gynnsamma. ”Liksom bra energi istället för typ dålig energi”.
Den mentala effekten efter aktivitet visade på bättre koncentrationsförmåga, där samtliga deltagare hade upplevt en effektivare koncentration, fokusering och produktivitet. Effekten ansågs användbar för yrkes- och utbildningssammanhang. ”Det har hjälpt mig att fokusera bättre, för när jag väl har tränat så har jag kunnat tänka klarare, jag har blivit mer kreativ känner jag, eller jag kan få fram saker, problemlösningar som jag har tänkt på i huvudet får jag fram lättare när jag tränar”. Det
22 stillasittande. En deltagare poängterade vikten av morgonträning för bättre mental delaktighet vid långa möten och föreläsningar. ”Jag har typ ett långt möte på eftermiddagen, men då vet jag att då måste jag träna på eh morgonen för att kunna ta mig genom det/…/Jag morgon tränar ju för att klara av jobbet. Jag morgon tränar för att klara av skolan”. Resultatet visade att effekten efter aktivitet påverkade deltagarnas mentalitet med ett inre lugn som gynnade koncentrationsförmågan. Övriga
mentala eftereffekter som framkom var känslorelaterat och hade minskat både destruktiva och ökat positiva känslor. ”Efter jag har tränat så blir jag eeh liksom positiv och i allmänhet typ gladare och får en trevligare inställning till livet”.
4.3.1.3 Psykisk påverkad långtidseffekt
Det visade sig att hålla på med regelbunden fysisk aktivitet påverkade den psykiska hälsan positivt hos samtliga. Det framgick att orsak till effekt berodde på deltagarnas medvetna symptomsförbättringar samt upplevd känslomässig effekt efter fysisk aktivitet. Det framkom att ju högre intensitet och frekvens på den fysiska aktiviteten desto större vinning på den psykiska hälsan. ”När jag kör ungefär fem dagar i veckan så kanske jag får dom här aggressionsutbrotten kanske 2 gånger per år. Det är mitt tydligaste kvitto på att, varför jag tränar liksom. För det har varit mitt sätt att hantera det här/…/Jag mår liksom bättre”.
Vid tolkning av analysering framgick det att orsak till den positiva psykiska hälsan berodde på ett behov att uppleva stimulering och att få värna om personlig identitet. En majoritet av deltagarna nämnde vikten av att bibehålla sin personlighet och/eller uppleva hormonellt liknande påslag (endorfiner, adrenalin etc.) för att må bra psykiskt. Med fysisk aktivitet fick deltagarna möjlighet att hälsosamt uppleva dessa hormonella påslag samtidigt som identiteten bibehölls. ”Jag har aldrig velat va en tråkig person, för då tycker jag att jag är tråkig själv och då blir jag lite nere/…/Att inte få nån kick, då skulle jag inte ha nått å driva för/…/ Varje gång man tog nytt personligt bästa i bänkpress eller vad som helst, då var det ju en kick, det där är ju bra kickar som man ska söka sig till/…/Kan man inte ta ut det på idrotten så då kanske det bli på nått annat, jag vet inte, kanske kriminalitet eller vad som helst”. Att fysisk aktivitet bidrar med en god psykisk hälsa kan bero på deltagarnas
symtomförbättring och ett bättre humör. Dock pekar resultatet också på att deltagarna får med fysisk aktivitet bibehålla sin personliga identitet och stimulera symptom på ett hälsosamt sätt som bidrar till ett bättre välmående.
4.3.2 Upplevda nackdelar:
4.3.2.1 Allmänt:
Det framkom att deltagare som hade mer problematik med systematiska svårigheter
23 av fysisk aktivitet. Resultatet av dessa symptom beskrevs som placebo och minimal skillnad.
”Jag har funderat om det generellt hjälper min ADHD-symptom, det vet jag inte”. Övrigt visade resultat att fysisk aktivitet inte bidrar med några upplevda bieffekter. Däremot framkom det att fysisk aktivitet är ansträngande för att kunna underhålla en kontinuitet. Det framgick att majoriteten hade slutat med fysisk aktivitet i tonåren, d.v.s. tiden mellan föreningsidrott och gymkortet. Anledningen berodde bland annat på försämrad prestation och/eller understimulans. ”Från 18 till 21 så var jag nog helt inaktiv”. Det framkom hos hälften att fysisk aktivitet är en nackdel vid influensasymptom, då rörelse har en kardiovaskulär påfrestning som kan upplevas
ansträngande. Därav blev inaktivitet vanligare under sjukdomstillstånd, vilket visade sig ha en negativ effekt på ADHD-symptom. ”När man har varit sjuk, ah men då blir jag väldigt rastlös, asså det bara pirrar i hela kroppen”. Det centrala för undersökningen visade att nackdelarna med fysisk aktivitet pekade på bristen utav den.
4.3.2.2. Inaktivitet
Bristen på fysisk aktivitet (Inaktivitet) framkom som en central nackdel för symptom och psykisk hälsa hos samtliga. Det framgick hos en majoritet att inaktivitet under en kort duration framkallar en akut rastlöshet i deltagarnas fysik. När behovet att utvinna energi ignoreras, så medförs okontrollerade impulsiva handlingar. Något som kan översättas som en hyperaktiv konsekvens. ”Då jag förväntas sitta stilla på en plats och genomföra en, enligt mig en tråkig middag, där man bara sitter och pratar, då kommer dom här negativa sidorna fram, där det blir att man vill att saker ska hända hela tiden”. Resultatet visade att inaktivitet under en kort duration blir
problematiskt vid hyperaktiva svårigheter på grund av ett akut energiutvinnande behov. Det verkar finnas en koppling mellan deltagarnas konsekvensartade handlingsbeteende och negativ uppmärksamhet (utskälld, utslängd, avvisad). Det visade sig att deltagarnas beteende bidrog med negativ uppmärksamhet från omgivningen, vilket framkom som en orsak till ett minskat självförtroendet till dessa miljöer. ”Ibland tänker jag att jag var så spidad hela tiden för att jag ville få uppmärksamhet/…/ Men det blev ju alltid fel för jag fick ju alltid skäll så jag förlorade ju bara på det/…/Jag hade inget självförtroende i skolan direkt”. Resultatet pekade på att inaktivitet under en kort duration inte är gynnsam för symptom mot hyperaktivitet och uppmärksamhet.
Inaktivitet under ett dygn visade sig influera på mentaliteten hos samtliga. Känslan kunde förklaras som förlust av det mentala lugnet. ”Då känns jag stressad å lite såhär stissig, asså typ lite såhär förvirrad, tror jag, eller liksom jobbigt, typ såhär obekvämt”. Deltagarnas upplevda mentala distansering bidrog till att tankarna blev fler och osammanhängande, vilket försvårade fokus och koncentration under utbildning och yrkessammanhang. ”Dagar jag tränar efter jobbet, då
24
känner jag mig lite mer disträ i huvudet”.Ett resultat som visade inaktivitetens påverkan på koncentrationsförmågan.
Inaktivitet under en längre period visade sig påverka symptomkänningarna kraftfullare hos en majoritet. Upplevelserna beskrevs både mentalt och fysiskt, där impulsiva konsekvenser framkom oftare än vanligt. Inaktivitet under flera år influerade bemärkningen på den psykiska hälsan, då symptom upplevdes kontinuerliga. ”Jag mådde nog jättedåligt under den tiden jag inte tränade, ahmen självkänslan var liksom i botten och det resulterade till att jag, ahmen då kunde jag liksom få, vad säger man, ahmen aggressionsutbrott varje vecka, och ah när man får ett aggressionsutbrott så känner man världens skuld efter och det påverkar ju liksom att man känner sig asdålig och ah också fortsätter det liksom i flera år. Jag kände liksom att jag hade för mycket energi i kroppen. Jag var rastlös hela tiden och det var som att jag gick alla på nerverna och jag gick även mig själv liksom”. Resultat pekade på att inaktivitet under en längre period är tyngdpunkten för en utvecklad negativ psykisk hälsa.
4.4 Önskad behandling
Frågeområdet kring önskad behandling besvarar frågeställning fem och presenterar förslag på vad samtliga deltagare (n=4) önskar för behandling baserat på deras tidigare erfarenheter, upplevelser och känslor av MPH och/eller fysisk aktivitet.
Det framgick i resultatet att ADHD är en diagnos som expanderar flertalet
symptomsvårigheter. Hos en majoritet ansågs det märkligt att ha samma behandlingsplan för patienter med problem som skiljer sig åt. Vissa menade att behandlingen blir begränsad, då den inte är symptomanpassad. ”Adhd är ju en väldigt heterogen diagnos, alltså jätte, det är ju väldigt olika hur man, vad för symptom man har /…/Jag tror att det är tokigt att ta in alla adhd:eare såhär i samma eh i samma plan för hur dom ska behandlas”. Resultatet pekade på att det finns ett önskat behov att anpassa behandling efter symptom och hälsostatus för bättre symptomeffekt och upplevelse av behandling.
Deltagarnas förslag till en anpassad behandlingsplan önskas bygga på en överenskommelse mellan utredaren och patienten för hänsyn till individuella symptom och aktuellt
hälsotillstånd. Det önskas ingå frekvent uppdatering om hur behandlingen fungerar mot symptom, skolan och hälsan, där det inte är patientens ansvar att söka hjälp. Ett sådant behandlingsupplägg menas smidigt och hälsosamt, särskilt vid psykiatriska komorbida svårigheter. ”Just att det finns olika behandlingsformer och att det skulle bero på vilka symptom man har, vilka adhd-symtom man har. Och att man får dom lite mer presenterade för sig och att man kan kanske komma fram med, med utredaren tillsammans, för det skulle ju va jättesmidigt. Istället för att man ska få söka hjälp själv överallt och inte bara få ett papper bara och skicka in till massa olika ställen liksom”.
25 I genomsnitt var deltagarna överens om vilka alternativ som borde finnas i en anpassad
behandlingsplan. Det fanns en enig analog i att fysisk aktivitet och MPH önskas som
alternativa behandlingsformer. Sedan framkom metoder som förslag mot de svårigheter som varken MPH eller fysisk aktivitet förbättrade, tillexempel KBT-behandling (Kognitiv
Beteendeterapi). ”Man ska presentera kanske lite olika sätt, så man kan välja själv vilken behandlingsform man tror är bäst, så kan man ha såhär okej men några blir hjälpt av medicin, men det finns det här du kan få också/…Då tycker jag att träning borde vara en ett av dom alternativen och jag tycker också att eh kbt borde vara ett alternativ”. Övrigt betydelsefullt för en hälsosam behandlingsupplevelse visade sig vara vikten av att bibehålla personliga identiteten och stimulera symptom.
4.4.1 Farmakologi
Erfarenheten av att behandlas med MPH hade upplevts som negativ hos samtliga som provat. Detta trots att majoriteten symptom hade förbättras hos deltagarna. MPH bistod med flertalet upplevda bieffekter och dämpade deltagarnas identitet för att förbättra symptom. Ett resultat som minskade den psykiska hälsan. Av deltagarnas egna erfarenheter var det ingen som önskade att deras framtida barn skulle behandlads med MPH som första alternativ. ”Trauma å va barn och få personlighetsförändringar eller, det skulle nog, jag skulle tycka det var jätteläskigt/…/ Nä ingen medicin, jag tänker att det är det absolut sista alternativet”. De flesta deltagarna ansåg att ett mindre barn inte skulle behöva utsättas för de bieffekter som framkom. Istället föreslogs MPH som alternativ vid behov av engångsdoser, exempelvis under inaktiva perioder som under
sjukdom. ”Medicin som jag kan ta vid enstaka tillfällennär jag känner att jag behöver det, är den medicinen jag är intresserad av”. Förslag till vidare behandling är därför att undvika tillämpning av MPH på barn, då de kan ha svårigheter att skilja på deras verkliga identitet och biverkning. Önskan av deltagarna var att forska fram MPH som kan användas vid akut bruk som exempelvis vid sjukdom eller inaktiva perioder. Det skulle enligt deltagarna upplevas som en förbättring av farmakologisk behandling.
4.4.2 Fysisk aktivitet
Deltagarna var överens om att de skulle implementera fysisk aktivitet om deras framtida barn visade tendenser för ADHD. Deltagarnas resonemang bottnade i egna erfarenheter, då fysisk aktivitet hade förbättrat den psykiska hälsan genom att bibehålla identiteten för att förbättra symptom. ”Om jag fick ett barn och den hade adhd, det första jag skulle tänka på är att den skulle få träna”.
Det var ingen av deltagarna som hade blivit erbjuden fysisk aktivitet som behandling. Något som menades bristfälligt. Till vidare patienter framgick därför en önskan om fysisk aktivitet som behandling till framtidens behandling. Det ansågs viktigt hos barn, då fysisk aktivitet
26 upplevs som en hälsosammare behandlingsmetod. ”Absolut lite mer berättat om det, att det hjälper, och speciellt när man är yngre när man hade mer energi i kroppen på det sättet”. Resultatet
uppmärksammar deltagarnas önskan att implementera en möjlighet till fysisk aktivitet som behandling på barn. Det skulle enligt deltagarna vara en förbättring för att som barn uppleva en hälsosammare behandlingsupplevelse.
4.4.3 Kognitiv beteendeterapi
Kognitiv beteendeterapi (KBT) var ensam om att kunna behandla systematiska svårigheter. Hälften av deltagarna hade önskat att det ingått hjälp med vardagsmoment som planering, tidsuppfattning och strukturering i en behandlingsplan. En av deltagarna som provat KBT ansåg effekten som mycket betydelsefull för systematisk förbättring. ”Hon har lärt mig hur man använder en kalender. Det fattade inte jag. Hon har lärt mig hur jag skriver en att göra lista och hon har också hjälpt mig med tidsuppfattning”. Förutom stöd med planering, strukturering och tidsuppfattning, så ingår mental träning för att träna närvaro och medvetande (mindfulness). ”Jag kan hamna väldigt lätt någonstans och jag upplever att jag inte riktigt styr mitt liv själv/…/ Jag går jättemycket runt och gör massa mindfulness-övningar och det har hjälp jättejättemycket, det räknas inte till fysisk träning direkt, det räknas till mental träning”. Resultatet visade att KBT är effektivast för symptom mot systematiska
svårigheter som kan bidra med verktyg och hjälpmedel för att förbättra symptom. Enligt deltagarna skulle därav KBT vara av önskan att bli erbjuden inom behandling.
Sammanfattningsvis visade resultatet att MPH och fysisk aktivitet upplevs som fungerande
mot majoriteten symptom som innehåller koncentration-, uppmärksamhet och hyperaktiva svårigheter. Skillnaden mellan effekten på vardera metod visade sig vara på vilket sätt symptom förbättrats. Det framkom att det fanns en betydelse av hur behandling upplevts beroende på mottaglighet för bieffekter och identitetsförändring, då dessa faktorer visade sig påverka den psykiska hälsan negativt. För systematiska svårigheter visade det sig att KBT gör effektivare symtomförbättring, där den psykiska hälsan är opåverkad av metoden.
5. Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka upplevda erfarenheter av ADHD och hur det farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH) och fysisk aktivitet upplevs ha påverkat symptom och individernas psykiska hälsa samt ta reda på vilken behandling individerna önskar utifrån deras livserfarenheter. Frågeställningarna besvarade frågeområdena Upplevda erfarenheter av ADHD, Farmakologi, Fysisk Aktivitet och Önskad behandling.
27
5.1 Erfarenheter av ADHD
Deltagarnas erfarenhet av ADHD visade på svårigheter med koncentration, hyperaktivitet, uppmärksamhet och systematiska symptom. Enligt Cortese et. al. (2012) och Dickstein et. al. (2006) beror ADHD-symptomen på ökad aktiveringsnivå i hjärnans ventrala frontala cortex, det vill säga den delen av hjärnan som tar hand om beteenderelaterade aspekter. Hos
deltagarna framgick det att framgående symptom påverkat den psykiska hälsan negativt, då de hade svårigheter med att leva upp till normer och förväntningar. Resultaten överensstämmer med Andersson et. al. (2019) och Shattell et. al. (2008) som observerade att växa upp med ADHD ofta upplevts mentalt påfrestande på grund av upplevd missförståddhet. Vidare har ett flertal studier observerat att ADHD korrelerar med psykiatrisk komorbiditet, där psykisk ohälsa i form av depressionssymptom verkar vanligt förekommande (Giacobini et. al. 2018; Souza et. al. 2001; Pitts et. al. 2015). Det är intressant att diskutera utveckling av psykisk ohälsa i relation till ADHD, då evidens tyder på att ADHD inte behöver vara en
funktionsnedsättning.
Dickstein et. al (2006) indikerar att tidigare resultat har misslyckats med att validera modeller som visat att ADHD är en funktionsnedsättning, och att neurofysiologin som förekommer i hjärnan inte kan tolkas som en dysfunktion. Det är intressant att diskutera forskningen som visat att ADHD inte skulle vara en funktionsnedsättning i sammanhanget med att ADHD karakteriseras som den vanligaste neuropsykiatriska diagnosen (Polanczyk et. al. 2007; Giacobini et. al. 2018). För att spåna vidare på detta så går det även att ifrågasätta om symptomen är en svaghet eller styrka i relation till olika situationer, då bakgrundsvariabler i denna studie visade att ADHD i vissa sammanhang upplevs som en styrka. Med dessa resultat i bakgrunden är det därför intressant att ta upp historiska utvecklingen av ADHD, då hög impulsivitet, visuell perception och hyperaktivitet, kan tänkas varit en fördel för att överleva liv som existerade för tusentals år sedan och jakt bland annat var essentiell (Kessler et. al. 2005; Low et. al. 2018; Phillips, 2018). Det är från och med ~1800 talet, då människan eftersträvade ett industriellt levnadssätt som symptom för ADHD kan uppfattas som oattraktivt för samhällets utveckling (Lindroth, 2011; Phillips, 2018). Något som tar upp frågan när ADHD blev en diagnos och varför. I en retrospektiv tanke kan den essentiella orsaken till upplevd mysslyckande, missförståddhet och utvecklad psykisk ohälsa bero på att karaktären för ADHD inte är acceptabel i det industriella samhället. Bakgrundsvariabler som förekom i detta resultat tolkades som att lärarnas upprepande påpekande om deltagarnas svårigheter, var en central anledning till att självbilden minskades och psykisk ohälsa
28 utvecklades. Det rekommenderas fler studier för att tyda orsak till utvecklingen av psykisk ohälsa i samband med ADHD, då detta är ett problem som kännetecknas som vanligt, men okänt.
5.2 Erfarenheter av Farmakologi
5.2.1 Upplevda fördelar
Studiens upplevda fördelar med farmakologiska läkemedlet Metylfenidat (MPH) visade på förbättrad koncentration och dämpad hyperaktivitet samt uppmärksamhet. Resultatet stärker evidensen från Low et. al. (2018) som fick fram i deras RCT, att MPH förbättrade visuell bearbetningshastighet, som hade central betydelse för IQ och dyslexi. Flertal kliniska studier har förklarat orsaken som förbättrad interaktion mellan hormonbildning och receptorer i det drabbade hjärnområdet som påverkar koncentrationsförmågan (Berridge et al. 2006;
Bachmann, Lam, & Philipsen, 2016; Del Campo et. al. 2011). Fler studier har observerat att barn haft mindre uppmärksamhetsbehov och aktivitetsnivå med MPH på grund av hämmande aktivering i prefrontala cortex som b.la. styr motoriken (Handen et. al. 1991; NICE 2013; Del Campo et. al. 2011). Detta stärker Aron et. al. (2003) som observerade en förbättrad hantering av spontan aktion, jämfört med omedicinerade personer. Resultaten är i linje med denna
studie, som förklarar eventuell orsak till upplevd effektivitet i skolan och på jobbet med MPH.
5.2.2. Upplevda nackdelar
Nackdelarna med MPH var dominerande i denna studie och visade på fysiska, mentala och beteendeföränderliga bieffekter. Evidensen för fysiska bieffekter stämde med tidigare resultat som observerat att MPH influerar negativt på många variabler inom kroppens fysiologi och kardiovaskulära system (Schachar et. al. 1997; Epstein et. al. 2014; Rapport et. al. 2002; Ballard et. al. 1976). Något som kan tänkas bero på att MPH inverkar på hjärnstammen och thalamus som är några sektorer ansvarig för kardiovaskulärt system, hunger, törst och
kroppstemperatur (Del Campo et. al. 2011; Krause et. al. 2014). Spannet av fysiska bieffekter är brett och anses som ett problem viktigt att uppmärksamma, då bieffekten kan vara allvarlig för hälsan. Schelleman et. al. (2012) observerade ett resultat som tyder på att MPH kan innebära en 1,8 gånger högre risk för plötslig död på grund av kardiovaskulära riskfaktorer. Det är av denna risk som det kan anses oroväckande att ~90 % med ADHD ordineras MPH (Bahmanyar et. al. 2013).
Från deltagarnas perspektiv, framkom den mentala bieffekten som mest påfrestande
