Erfarenhetsåterföring

Ytterligare en faktor som påverkar utbildning och simulatorträning är erfarenhetså- terföringen. Hos utbildningsorganisationen utgår processen för detta från att utbild- ningsorganisationens säkerhetsingenjörer (ERF-ingenjörer) går igenom ERF- ATOM:s värderingsrapport samt riktlinjer och SOER (Significant Operating Experi- ence Report) från WANO en gång varje månad.

ERF-ATOM står för Erfarenhetsåterföring ABB-ATOM (konstruktörerna av de svenska BWR-reaktorerna) och är en arbetsgrupp som var 14:e dag levererar en rapport som klassar och utvärderar:

 Verkserfarenheter från Sverige och omvärlden  Orsaks- och MTO-analyser

 Tekniska utredningar

 RO-rapporter (Rapportervärd omständighet)  Händelser som inte blivit RO-rapporter

Gruppen består av en representant från varje svenskt kärnkraftverk (OKG, FKA, RAB) och från finska TVO tillsammans med representanter från leverantören Wes- tinghouse (tidigare ABB-ATOM), SKB (svensk kärnbränslehantering) och från utbildningsorganisationen. WANO:s SOER är en rapporteringsform där WANO:s medlemmar beskriver särskilt betydande händelser som inträffat på dessas verk och som WANO anser vara viktiga att delge andra medlemmar.

Utifrån underlaget som ERF-ATOM behandlat gör sedan säkerhetsingenjörerna tillsammans i en grupp ett urval för att se ifall detta kan komma att påverka föränd- ringar eller nyproduktion av utbildning. Tre alternativ, med utbildnings- eller MTO- perspektiv, finns för att bedöma detta:

1. Registrering i ärendedatabasen 2. Uppdatering/nyproduktion av modul 3. Ingen åtgärd

Registrering i ärendedatabasen görs då bedömningen kommer fram till att erfaren- heten kan komma att påverka utbildningsmaterialet. Kriterierna för bedömningen är

om ny/kompletterande kunskap har inkommit, om erfarenheterna visar på en negativ trendutveckling inom till exempel något kompetensområde, om attityder och bete- enden behöver förbättras eller ifall nya/förändrade krav har inkommit från myndig- heter eller beställare. När sedan registreringen görs motiveras denna och kopplas till rätt ERF-ATOM-rapport. Därefter tar ansvarig förvaltare hand om ärendet och dele- gerar arbetet samt kontrollerar uppföljningen.

En modul finns antingen som en driftmodul indelad efter ämnesområde (vilka är kopplade till olika system i verkets anläggning) eller som en basmodul som innehål- ler resterande utbildningsintressen som till exempel kommunikation och driftmanna- skap. Modulerna kan liknas vid händelsebibliotek som utbildarna använder för att få fram olika händelser som sedan används i utbildningen. Kriterierna för att uppdatera eller skapa en modul är ifall ärendet som betraktas innehåller en ny eller förändrad erfarenhet som tidigare inte finns med i modulsystemet, om ärendet bättre och tydli- gare beskriver en lärdom eller om ärendet bedöms ha bättre relevans mot svenska kärnkraftverk. Om alternativet faller på att uppdatera eller skapa en ny modul tas lärdomen i ärendet och ställs mot redan existerande moduler för att se om ny kun- skap här kan infogas. Om inte så övervägs det att skapa en ny modul. Ansvarig för att hantera detta alternativ är säkerhetsingenjörerna.

Det sista alternativet ”ingen åtgärd” används om lärdomen från ärendet redan är känd och implementerad i utbildningsmaterialet eller i modulsystemet.

Utöver processen med utbildningsorganisationens säkerhetsingenjörer träffas en beredningsgrupp fyra gånger per år. Denna består av representanter från verket och utbildningsorganisationen med syftet att diskutera erfarenhetsåterföring och de lär- domar som framkommit från verksdriften.

7.3.1 Åsikter från intervjuer

En generell åsikt från alla intervjuade har varit att i arbetet med att fånga upp och bättre utveckla förändringar har det varit av stor vikt att det finns en fullskalesimula- tor invid verket. Detta underlättar spontana möten och informationsdelgivning mel- lan verket och utbildningsorganisationen, menar man.

En annan generell uppfattning har varit att samarbetet mellan verket och utbild- ningsorganisationen lyfts fram som en föregångare vad gäller anläggningsändrings- processerna och i kommunikationen. Liknande rutiner finns för alla kärnkraftverk, men det ömsesidiga samarbetet aktörerna emellan vid detta verk ses som extra starkt, vilket många av de intervjuade anser bero på duktiga, engagerade och ansva- riga medarbetare med personliga kontakter på utbildningsorganisationen/verket. Samarbetet tar dock inte alltid den formen som anges i processdokument och i olika rutiner. En positiv utveckling nämns vara att förvaltningsprocessen kring anlägg- ningsändringar och dess koppling till utbildningen har förstärkts och grundlagts hos utbildningsorganisationen. För att få en skarp överlämning mellan utbildningsorga- nisation och verk behövs tydliga rutiner, t.ex avseende överföring av information. För att få dessa rutiner att fungera effektivt krävs såväl kompetens, resurser och tid, men också utvecklade personliga kontaktnät som ett extra smörjmedel.

Simulatorn är också en begränsad resurs som ska tillgodose en rad aktiviteter, såsom simulatorutveckling, test av design, anläggningsändringar och instruktioner, framta-

gandet av simulatorpass och genomförandet av simulatorträning. På senare tid har en medvetenhet vuxit fram om att allt detta – speciellt utvecklingen – tar tid.

En anledning som förs fram till simulatorns trånga tidsschema är av strukturell art. Eftersom alla kärnkraftverk är byggda ungefär samtidigt och SSM:s åtgärdsplaner gäller för alla verk. Därför använder alla verk även ungefär samma leverantörer vilket innebär att många anläggningsändringar sker ungefär samtidigt, vilket i sin tur betyder att utbildningsorganisationens simulatorutvecklingspersonal oavsett verk är mycket upptagna om de behövs i andra ärenden förutom att se till så att simulatorn är konstant uppdaterad.

När verksdokumentationsändringar sker ska, enligt processer och rutiner, alla in- struktioner med säkerhetspåverkan provköras i simulatorn, exempelvis haveriin- struktioner. Detta innebär i sig två svårigheter; dels att på förhand inse vilka in- struktioner som kan ha säkerhetspåverkan och dels att få tillgång till simulatorn i tid. Vid missbedömningar och felprioriteringar kan det finns en risk i att säkerhetspå- verkande instruktioner missas. Att i större utsträckning än nu använda simulatorn för att köra igenom instruktionerna är något man gärna skulle vilja utnyttja betydligt mer. En önskan från en intervjuad var även att fler, slimmade instruktioner bör fin- nas för varje manöverfall. Vissa instruktioner idag är oöverskådliga där man som operatör måste hoppa i instruktionen då upp till tre manövreringar pågår parallellt. En intervjuad berättade att sättet på vilket anläggningsändringarna tidigare har han- terats har varit konstruktionsstyrt. Idag handlar det istället om att få med sig erfaren- heter, brister, förtjänster med hur man jobbar i dagsläget och få med detta i projekt- genomförandet. En viktig del i detta är ta med många olika kompetenser i projektet, däribland operatörerna.

Att operatörer tidigt blir involverade i anläggningsändringsprojektet medverkar till att lösningen rent säkerhetsmässigt blir bättre då mycket spets- och användarkompe- tens medverkar i framtagandet. På så sätt undviker man även missuppfattningar vilket i sin tur gör att man vinner tid. Denna involvering har även gjort så att accep- tansen för förändringarna har blivit större, upplevde en intervjuad, eftersom det tidigare har varit relativt vanligt att operatörerna inte vill ha för stora förändringar i arbetssätt och systemmiljö. Genom att involvera operatörerna blir de inskolade in i ett nytt arbetssätt så att förändringen i detta inte blir så stor som om man direkt skulle blir utbildade i detta via simulatorträning och teoretiska pass. Detta att få med operatörerna i anläggningsändringsprojektet tros också bygga bort generationsfrågor om hur man tar sig till teknik. Det upplevs nu vara mer av en personlighetsfråga om hur man förhåller sig till förändringar och nya tekniska system.

Viktigt är också att underhållsprojekt fångas upp på samma sätt som andra typer av ändringar som kan ha simulator- och utbildningspåverkan. Det kan hända att under- hållsprojekt egentligen är anläggningsändringar (och har påverkan på utbildningsbe- hov/simulatoruppdatering), eller att underhållsjobb utvecklas till anläggningsänd- ringar. Underhållsarbeten går ofta ut på att byta ut en komponent mot en likvärdig dito. Då flera decennier kan ha gått har den nya ersättande komponenten ofta mer valmöjligheter och utökat användningsområde än den gamla.