Den stora studieresans bakgrund – syfte, resmål och finansiering
De unga arkitekter som fick möjlighet till utlandsresor efter sin utbildning får betraktas som privilegierade, inte minst då finansieringen av de ofta långa och omfattande resorna inte var lätt ordnad.257 Resor utomlands sågs i mångt och mycket som en väsentlig del eller som krönet på den akademistöpta arkitektutbildningen. Det av tradition och hävd givna resmålet var Italien,258 där man allra främst skulle studera, avbilda och inspireras av forna tiders – såväl antikens som medeltidens – mästerverk. Under 1800-talets andra hälft var förutom Italien även Frankrike och Tyskland självklara destinationer.259 I sin avhandling om Carl Westman skriver Bertil Palm att, när det gällde studier utomlands under 1880- och 1890-talen, de ”mera romantiskt tillbakablickande” unga arkitekterna reste till Frankrike, Italien och i vissa fall även Spanien, medan ”de moderna” reste till Amerikas förenta stater.260 Utöver nämnda resmål reste även unga svenska arkitekter till England, Österrike-Ungern, Danmark, Belgien och Grekland.261 Det traditionella syftet med studieresorna sammanfattades av arkitekten Torben Grut med de tre orden ”teckna, mäta och måla”.262
Enligt diverse notiser, bl.a. en födelsedagsnotis vid Ernst Torulfs 50-årsdag 1922, anges att Torulf efter fullbordad utbildning vid Konstakademien ”reste utrikes för att fullborda sin utbildning”.263
Enligt uppgift i 1925- års upplaga av Vem är det? ska studieresan ha genomförts under åren 1899– 1900.264 I ingen av dessa notiser anges dock vilka länder Torulf under sina resor ska ha besökt. Under arbetet med denna uppsats har emellertid via kontakt med efterlevande släktingar till Torulf en resedagbok påträffats.265 Tack vare resedagbokens anteckningar kan vi lägga åtminstone ett par bitar till det pussel som Torulfs studieresa utgör och dra ett antal slutsatser om såväl resrutten som Torulfs upplevelser och intryck av det han såg. Resedagboken författades troligen under åren 1899-1900 och av den framgår att Torulf under sin studieresa besökte åtminstone England, Frankrike och med största sannolikhet även Tyskland. Resedagboken är ganska informellt hållen och innehåller främst rent personliga reflektioner och redogörelser för hans upplevelser och för de byggnadsverk och platser han besöker. Själva resedagboken utgörs av en liten anteckningsbok inköpt hos N.J. Gumperts bok- och pappershandel i Göteborg och var troligen endast en av många notisböcker som Torulf begagnade sig av under sin resa. Dagbokens personliga anteckningar lär dessutom ha kompletterats av formella resebrev och inte minst flera skiss- och ritböcker.
257 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms
innerstad 1850-1930, sid. 13.
258 Bergström, Anders, Ivar Tengbom – byggnadskonst på klassisk grund, sid. 43
259 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms
innerstad 1850-1930, sid. 14.
260 Palm, Bertil, Arkitekten Carl Westman 1866-1936, sid. 15.
261 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms
innerstad 1850-1930, sid. 14.
262 Citat ur Gruts replik gentemot Tengbom om studieresornas syfte. Se Bergström, Ivar Tengbom – byggnadskonst på
klassisk grund, sid. 45.
263 Göteborgs dagblad, 9/10-1922.
264 Vem är det? - Svensk biografisk handbok, Stockholm, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1925, sid. 763.
62
Figur 15. Ernst Torulfs resedagbok. Foto: SW.
Studieresan präglades av just ett ständigt skissande, vilket framgår av noggranna anteckningar. Torulf antyder på vissa ställen i dagboken att han även målar akvareller och fotograferar med en medhavd kamera. Detta innebär således att den informellt hållna resedagboken endast utgör en mindre bit av ett betydligt större pussel sannolikt bestående av såväl brev och skriftliga redogörelser som skisser och fotografier. Dessa har ännu inte påträffats i några arkiv.
Torulfs anteckningar ger oss en värdefull inblick i en ung arkitekts första möten med Europa – dess städer, dess landsbygd och dess arkitektur – i början av 1900-talet. Dagbokens betraktelser ger oss en intressant liten insyn i såväl Ernst Torulfs egen personlighet som i hans arkitekturuppfattning och ideal som ung nybliven arkitekt. Hans beskrivningar av livet så som det levdes omkring sekelskiftet 1900 i England och Frankrike och de miljöer han färdas genom på cykel och med tåg är dessutom både lustiga och fascinerande och utgör ovärderliga tidsdokument. Därför är också den av undertecknad transkriberade resedagboken bilagd i sin helhet till denna uppsats. Den sammanfattande redogörelse som nedan följer har som främsta syfte att redogöra för det vi av resedagboken kan utröna vad gäller just vilka platser Torulf besökte, vilka intryck han där fick och vilka arkitekturideal- och uppfattningar han ger uttryck för. Innan vi gör det ska vi dock försöka fastställa hur Ernst Torulf finansierade sin resa.
Det statliga resestipendiet var inte Torulf berättigad att söka, då han som tidigare konstaterats inte erövrade förstapriset vid prisämnestävlingen det sista året vid Konstakademien. Av en notis i Dagens Nyheter i juni 1898 framgår emellertid att Ernst Torulf då beviljades reseunderstöd av Kommerskollegium.266 Torulf, som i notisen benämndes ”arkitekten E.T.N. Torulf”, erhöll 650 kronor för att ” under minst två månader i Skottland och England studera de naturliga stenarternas rationella bearbetning och användning inom husbyggnadskonsten”. Samtidigt som Torulf beviljades reseunderstöd erhöll även Carl Westman 600 kronor för sin för honom så betydande studieresa till England där han skulle” under minst sex veckor studera den tekniska och konstnärliga behandlingen av väggar och tak i boningsrum ävensom möbeltillverkning”.267
Av ytterligare en notis i Svenska Dagbladet i maj 1900 framgår att Torulf, som då redan bör ha befunnit sig utomlands, ansökte om åtskilliga stipendier från Konstakademien, bl.a. ett resestipendium à 3000 kronor ur ”Akademiens särskilda fond” (sannolikt den så kallade Jenny
266 Dagens Nyheter, 16/6-1898.
63
Linds stipendiefond)268 samt ytterligare ett resestipendium à 1200 kronor ur den Kinmansonska fonden.269 Det troliga är att Torulf beviljades det sistnämnda, då den dåvarande innehavaren av det förstnämnda stipendiet, som var treårigt, konstnären Wilhelm Smith, hade ansökt om förlängning. Vid förfrågan har personalen vid Konstakademiens samlingar vid genomgångar av register och stipendiatbrevsamlingen inte påträffat material med anknytning till Torulf, men i en elevmatrikel noteras det likväl att han 1900 erhöll ett stipendium.270 I sina dagboksanteckningar nämner han resekreditiv vid ett flertal tillfällen, och i ett särskilt fall under vistelsen i Frankrike, använder han begreppet ”akademiväxel”.271
Det sannolika är således att Ernst Torulf genom dessa två reseunderstöd, det från Kommerskollegium och det från Konstakademien, finansierade sin studieresa. De erhållna medlen kompletterades troligtvis med egna medel, intjänade via utförda arbeten i Eksjö och Skara, och eventuellt även med medel från familjen i Falköping.
Ernst Torulfs studieresa 1899-1900
Av allt att döma påbörjades Ernst Torulfs studieresa i juli 1899 och avslutades hösten eller vintern 1900.272 En fördel med att inte vara innehavare av det statliga resestipendiet var att man inte på samma strikta vis var bunden vid något särskilt stipendieprogram och därigenom kunde välja sin resväg mer fritt.273 I Torulfs fall ställdes resrutten till England, Tyskland och Frankrike. En vad gäller studieresor av tradition given vistelse i Italien har inte kunnat beläggas. Huruvida han, i enlighet med det av Kommerskollegium beviljade reseunderstödet, även besökte Skottland har inte heller kunnat utrönas.
Den 19 juli 1899 avreste Torulf från Uddevalla med skeppet Avena till London. Efter en kort vistelse där begav sig Torulf därefter via tåg till Oxford. Där stannade han i omkring tre veckor och ägnade tiden åt att på cykel utforska grevskapet Oxfordshire. Ett fyrtiotal besöksmål – i huvudsak kyrkor men även ett antal gods och herrgårdar – besågs innan Torulf reste vidare via Dover mot, enligt en rubrik i resedagboken, Tyskland och Berlin. Väsentliga delar av resedagboken är utrivna och när anteckningarna väl återupptas är Torulf i Paris och det angivna datumet är den 20 juni, rimligtvis år 1900.
Vad som hänt dessförinnan, perioden mellan augusti 1899 och juni 1900, har vi alltså ingen kännedom om. Det vore emellertid inte orimligt att anta att Torulf efter Englandsvistelsen reste till Berlin, företog en resa genom Tyskland för att vintern eller våren 1900 anlända till Paris där han kom att stanna till slutet av juni. Eventuellt hann Torulf däremellan med en resa till Italien. I Paris lär han ha besökt världsutställningen som pågick från april till november och ska där ta tagit stort intryck av utställningens jugendarkitektur.274
268 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms
innerstad 1850-1930, sid. 14.
269 Svenska Dagbladet, 16/5-1900.
270 Konstakademiens arkiv, Elevmatrikel 1849-1900.
271 Ernst Torulfs resedagbok, sid. 101.
272 I januari 1901 deltar Torulf som tidigare redogjorts för i en arkitekttävling i Göteborg.
273 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms
innerstad 1850-1930, sid. 15.
64
I den sjudande kosmopolitiska metropol som var den franska huvudstaden lär han enligt sina dagboksanteckningar ha erhållit ett förhållandevis stadigt boende och därtill skaffat sig ett flertal vänner, med vilka han också korresponderar under den omkring två månader långa resa genom nordvästra Frankrike som han därefter företog sig. Med cykel som färdmedel och utrustad med regnkappa, skissblock, blyertspennor, akvarellfärger och en kamera gav han sig iväg den 20 juni. För säkerhets skull, utifall ”några fientligheter skulle uppstå”, var han dessutom beväpnad med såväl en kniv som en revolver. Det bör i detta sammanhang poängteras, att cykeln som färdmedel vid denna tid var något nytt och ytterst modernt. Säkerhetscykeln – med sina lika stora hjul både fram och bak och luftfyllda däck – hade gjort sitt intåg endast några år tidigare.275
Med en Baedeker-resehandbok och rekommendationer från vänner som vägvisare cyklade Torulf från Paris, söderut till Poiters, vände av mot nordväst mot Angers, reste genom Bretagne och därefter utmed den normandiska kusten, för att till sist vika av österut mot Rouen och Beauvais och sannolikt cykla tillbaka mot Paris. Under resan intresserar han sig främst för kyrkor, katedraler, slott och borgar men även rådhus, stadsportar, förnäma privathus, museer, järnvägsstationer, vattentorn och trädgårdar, ägnas utrymme i anteckningarna och beskrivs av honom i varierande omfattning, liksom monument, möblemang och konstverk. Den franska landsbygdens gårdar och de franska städernas mer anspråkslösa träbebyggelse väcker även hans intresse och han avlägger också ett besök vid ett större kalksstenbrott som han skildrar uttömmande i sin resedagbok. Av resedagboken framgår att Torulf intresserade sig för olika historiska stilar, byggnadskategorier och miljöer. Att han främst söker medeltiden och renässansen är dock uppenbart. Men allra främst tycks Torulf söka det ålderdomliga och historiska, det genuina och oförändrade. Av hans anteckningar märks också en tydlig skepsis gentemot de många samtida restaureringsarbeten som han stötte på under resan, vilka han visserligen emellanåt finner ”hyggligt” utförda, men oftast finner han ”moderniseringarna” alltför nitiska och omfattande. I allmänhet är Torulfs kommentarer och beskrivningar av den arkitektur han mötte korta. I bästa fall är de kärnfulla men i många fall tämligen intetsägande. Torulfs historieintresse framgår tydligt av anteckningarna. Kommentarer kring arkitektur blandas friskt med historiska anekdoter rörande de platser han besöker.
Av noteringar i resedagboken kan man utläsa vad Torulf i några av sina skisser, akvareller eller fotografier på vissa platser valde att avbilda. Återgivningarna innefattar både helheter och detaljer. Han ritade, målade eller fotograferade såväl hela vyer, byggnader och större fasadpartier, som enskilda dekorativa detaljer, torndelar, gavlar, portaler, trappor och tak. Han ägnar också interiörerna intresse och tycks även ha avbildat öppna spisar, möbler och hela rum. Numreringarna i resedagboken – som förvisso endast bör ha varit en av många anteckningsböcker – tyder på att Torulf producerade omkring 180 skisser, akvareller och fotografier bara under den första hälften av exkursionen i nordvästra Frankrike.
Resedagbokens anteckningar avbryts tvärt. Av den sista anteckningen framgår att Torulf är i staden Beauvais, norr om Paris. Det sannolika är att han kort därefter, troligtvis i mitten eller slutet av augusti, återvände till den franska huvudstaden, där han kanske mötte sin vän Ivar Tengbom, som
65
ungefärligen vid samma tid tillsammans med akademikamraten Sigurd Westholm besökte världsutställningen.276
Vart Torulf tog vägen därefter vet vi inte. I en anteckning nedskriven då han befann sig i Caen antyder han, att han då ämnade få till stånd ytterligare en resa ”genom England”, kanske för att fullgöra de uppgifter som ålagts honom genom Kommerskollegiums reseunderstöd.277 Senast vid årsskiftet 1901 bör han ha återvänt hem till Sverige.
I London och Oxfordshire
I London stannade enligt resedagboken Torulf endast i knappt två dagar och hann därför inte bese särskilt många byggnader. Han besökte hamnen, promenerade i Hyde Park, besökte St. Paulskatedralen och åkte hästdragen omnibus. Han avnjöt sin första middag utomlands i en restaurang inrymd i en medeltida sal med kungliga anor, med ett välvt trätak i gotik ”hållet i svart” vilket Torulf ansåg gjorde ett förvånansvärt lätt intryck. Minnet av Jack the Rippers härjningar levde fortfarande i 1890-talets London – och onekligen även bland svenskar. Då Torulf av misstag råkade ge sig in i Whitechapel, gick han raskt tillbaka samma väg. Mest tycks Torulf ha slagits av Londons enorma trafik och av ”engelsmännens kolossala vagnar samt dito hästar och den vackra fart med hvilken de färdas fram å gatorna”.
Via järnvägen tog sig därefter Torulf till Oxford, 8 mil nordväst om London. Med sig hade han även sin cykel. Under resan iakttog han det engelska landskapet, vilket gav ett intryck av ”ofantlig bördighet”. Oxford tycks ha gjort ett stort intryck på honom:
Genast efter ankomsten begav jag mig ut i staden som jag finner särdeles tilltalande. Storartade byggnader från gamla tider, utomordentligt vackra och väl bibehållna, hvillastäder alldeles förtjusande med byggnaderna inbäddade i grönska, och hvilka byggnader pittoreska och konstnärliga, vilken härlig grönska och hvilken myckenhet af blommor. Något av bullrande storstad förekommer ej och velocipeden hafva kommit till heders – i London syntes deremot icke många, men det måste vara ganska besvärligt att den taga sig fram med densamma anstädes. Jag går till sängs med intrycken af att jag kommit till en förtjusande stad.
Figur 16. Vy över Oxford vid 1890-talets slut. Foto: Photoglob Zürich.
276 Bergström, Anders, Ivar Tengbom – byggnadskonst på klassisk grund, sid. 31.
277”Här i Caen der jag [..] en del bref för p.r. fick jag meddelande dels hemifrån dels från Malm (?). Den senare släckande mitt hopp om att få honom som resesällskap genom England.” Ur resedagboken, sid. 111.
66
Efter att dagen efter sin ankomst ha lämnat ett paket till en miss Cross från ”Fröken Hahr”, den senare sannolikt en syster till arkitekten Erik Hahr, och därefter efter rekommendation av Ragnar Östberg funnit lämpligt boende, ägnade Torulf de följande tre veckorna åt att utforska grevskapet Oxfordshire. De utflykter han företog under dessa veckor finns inte beskrivna i resedagboken. Dagboksanteckningarna avslutas abrupt och blott namnen på de platser och de byggnader han sannolikt besökte finns noterade. Av dessa kan vi dock dra vissa slutsatser. De sett till antalet främsta besöksmålen var medeltida kyrkor, huvudsakligen uppförda under 1200- och 1300-talen. Torulf tycks ha besökt ett trettiotal av dem, såväl stora som små.
Till de främsta bör kyrkorna i Adderbury, Bloxham och Hanwell räknas. De tre kyrkorna, alla med ursprung i 1200-talet, utmärks främst genom sin omfattande och ovanligt rika skulpturala utsmyckning med reliefer och figurer vilken de erhöll vid mitten av 1300-talet. Avbildningar i sten av människor – allt från riddare och jungfrur till bönder och spelemän – djur, växter, sagofigurer och groteska monster pryder såväl kyrkornas exteriörer som själva kyrkorummen. Det antas att stenhuggarna som utförde de påkostade arbetena tillhörde samma skola, då likheterna mellan kyrkornas utsmyckning har så påfallande likheter.278 I Bloxham återfinns också sentida glasmålningar av William Morris och Philip Webb, Arts- and Craftsrörelsens verkliga förgrundsgestalter, vilka bör ha intresserat Torulf. Några enstaka av de kyrkor Torulf besökte var av yngre ursprung, så som St. Marys Church i Banbury, som uppfördes under 1790-talet av arkitekten Samuel Pepys Cockerell.279
Figur 17. Stenfigurer från kyrkan i Adderbury. Foto: GreatEnglishChurches.
Utöver kyrkorna lär Torulf även ha besökt ett flertal slott och herrgårdar. Slotten Shirburn och Broughton var två av de slott han sannolikt besåg. Det första är en regelrätt 1300-talsborg i traditionell bemärkelse, medan det senare godset snarare kan beskrivas som en befäst herrgård i 1500-talskostym. Vidare besökte Torulf enligt sina noteringar godsen Burford Priory, Wroxton Abbey och Mapledurham House.
Samtliga av de tre är typiska engelska godsbyggnader uppförda decennierna omkring sekelskiftet 1600. Wroxton Abbey, det yngsta av godsen, är uppfört av sten och ljust tegel och har tydligt jakobinska drag men är mer känt för sin trädgård och de många pittoreska fåfängorna i nygotisk stil som tillkom under 1700-talet.280 Även det elisabetanska Mapledurham House, uppfört under 1580-talet i rött intrikat mönstermurat tegel, är känt för sin trädgård, vilken anlades under
278 Goodall, John, A Study of the Grotesque 14th-Century Sculpture at Adderbury, Bloxhall and Hanwell in its Architectural Context, 1995.
279 Historic England: Church of St. Mary, Banbury. Internetlänk: https:historicengland.org.uk/listing/the-list/list-entry/1369519 (hämtad 11/07-2019)
280 Historic England: Wroxton abbey. Internetlänk: https: historicengland.org.uk/listing/the-list/list-entry/1000466 (hämtad 11/07-2019)
67
talet efter anvisningar av den kände landskapsarkitekten William Kent.281 Burford Priory tillkom också under 1580-talet då det byggdes av kvadersten på grunderna av ett klosterhospital. Under 1630-talet omdanades huvudbyggnaden och gavs en än mer klassicistiskt betonad jakobinsk prägel. Vid tiden för Torulfs eventuella besök var dock Burford Priory övergivet sedan 1820-talet och statt i ett allt mer tilltagande förfall. Det omfattande restaureringsarbetet kom att påbörjas först 1908.282
Figur 18. Wroxton Abbey, en av de större godsbyggnader Torulf tycks ha besökt. Foto: Wroxton Collage.
Enligt kommerskollegiums beviljade reseunderstöd skulle Torulf som ovan nämnts under sin resa i England ”studera de naturliga stenarternas rationella bearbetning och användning inom husbyggnadskonsten”. Torulfs tycks också nästintill uteslutande ha sökt upp äldre sten- och tegelarkitektur med i vissa fall betydande inslag av naturstensornamentik. Av de förmodade noteringarna om besöksmål att döma besökte han inte några kända exempel på samtida arkitektur under sin vistelse i Oxfordshire.
Figur 19. Burford Priory i iståndsatt skick. Vykort i privat ägo.
281 Historic England: Mapledurham House. Internetänk: https:historicengland.org.uk/listing/the-list/list-entry/1368944 (hämtad 11/07-2019)
282 Godfrey, Walter, Burford Priory - (Read before the Society, February 8th, 1939), PDF-fil hämtad från webbsidan www.oxoniensia.org. (hämtad 11/07-2019)
68
På stålhäst runt Frankrike
Figur 20. Karta över Torulfs resväg under studieresan i Frankrike 1900. SW.
Torulfs första stopp var staden Fontainebleau strax sydöst om Paris. Det stora kungliga slottet med samma namn imponerade på Torulf, och särskilt då dess interiör.
Ja det synes innehålla en hel del goda saker särdeles för arkitekter. Tak- och vägfyllningar i trä. Här ser man förebilderna till Operakällaren men man måste medge att originalet äro vida överlägsen. Här är mera guld i tak än på Opris men mindre av d:o på väggarna hvilket synes mig förträffligt. […] Hvad som är väl behandlat är väggarnas paneleringar.
Den för slottet kända hästskoformade barocktrappan syntes för Torulf dock ”mera egendomlig än vacker”. Den omkringliggande Fontainbleauskogen gjorde också intryck på Torulf, och den ”herrliga” skogen liknande enligt honom ”våra svenska furuskogar”. Efter vistelsen i Fontainebleau besökte Torulf, under sin färd mot Chartres, slotten de la Bonde och de Farcheville samt kyrkan i den lilla småstaden Ètampes. De medeltida slotten noterades av Torulf som omdanade och ”utsatta” för restaurering under 1700-talet. Kyrkan ägnades endast en kortfattad kommentar, där särskilt det ”lustiga tornet med hörntureller i tre våningar” framhävdes.
Domen i Chartres kommenterades förhållandevis utförligt, och återigen var det interiören som