Torulfs arkitektbyrå – organisation, arbetskultur och ekonomi

Ernst Torulfs arkitektkontor var från och med 1904 till omkring 1906 inhyst i ett flerbostadshus vid Berzeliigatan 22 i Göteborg. Kontoret var förlagt i anslutning till Torulfs privatbostad. 1906, i samband med att han ingick formellt kompanjonskap med Tengbom, flyttade Torulf såväl sitt kontor som sin egen bostad till ett annat närliggande flerbostadshus med adressen Berzeliigatan 11. På denna adress och i denna fastighet, en byggnad med tydliga jugenddrag ritad av arkitekt Frans

170 Av skrivelse från Götaplatsberedningen till Göteborgs stadsfullmäktige daterad den 14 februari 1927 att döma. Återfinns i GSA: 737-1, F, Kommunfullmäktigeberedningar, 15A: Götaplatsberedningen 1917-1929.

45

Fries, återfanns arkitektbyrån ända fram till 1920, då verksamheten flyttades till den då nyligen uppförda Villa Torulf i Lorensbergkvarteren.172

Med hjälp av bouppteckningshandlingar kan vi skapa oss en bild av hur arkitektkontoret i Villa Torulf tedde sig åtminstone under 1930-talet. Ritkontoret var förlagt till villans bottenvåning och var bl.a. utrustat med femton ritbord och elva stolar, otaliga tak- och bordslampor, två vertikalfack, tre ritningsskåp, två stora så kallade triplexpendlar, d.v.s. industrilampor och en skrivmaskin. I anslutning till ritkontoret låg Torulfs privata kontor, välinrett med ett till synes påkostad möblemang, utsmyckat med en mångfald oljemålningar och antikviteter samt utrustat med tre ritbord, två ritningshyllor och ett ritningsskåp.173

Under de första åren av sin karriär bör Torulf inte ha haft en anställd personalstyrka bestående av mer än en till två assisterande ritare. I takt med att uppdragen under karriärens gång blev allt fler och av mer komplex karaktär växte personalstyrkan och kom med tiden att innefatta såväl arkitekter och ritare som byggnadsingenjörer. Arkitektkontoren var i regel, även när det gäller de mer namnkunniga arkitekterna, förhållandevis små vid början av 1900-talet – allt som oftast utgjordes personalstyrkan av fyra till fem man. Mer byggnadstekniskt avancerade projekt föranledde ofta anställningar av ingenjörer vid kontoret och centralvärmens intåg ledde även till utökat samarbete med konsulterande tekniska specialister.174

Torulfs kontor ska ha varit som störst vid 1920-talets början, då byrån var sysselsatt med åtskilliga stora byggnadsprojekt. Enligt uppgift ska Torulf då ha förestått Göteborgs största arkitektkontor med omkring sju anställda arkitekter. Bemanningen varierade över tid och vid Torulfs frånfälle 1936 var tre arkitekter, två ingenjörer, en ritare och en kamrer anställda vid arkitektbyrån.175

Personalomsättningen verkar ha varit förhållandevis hög och kontoret tycks ha varit en betydelsefull plantskola för unga arkitekter. Blivande arkitekter anlitades under studietiden som ritbiträden och nyblivna unga arkitekter anställdes direkt efter avklarad utbildning för att sedermera sannolikt uppmanas av Torulf att öppna eget kontor.176 Bland de mer ryktbara arkitekter, som innan de etablerade självständig verksamhet arbetade hos Torulf, finner vi bl.a. Johan Jarlén, Harald Bergsten, Sven-Ivar Lind, Hugo Jahnke, Arvid Fuhre, Mandus Mandelius, Conny Nyqvist, Gustaf Wilhelmsson-Widmark och Nils Olsson.

Torulfs ritbyrå syns också ha haft ett långvarigt etablerat samarbete med konsulterande ingenjörsfirmor, varav den främsta bör ha varit William Fagerströms konsulterande ingenjörsbyrå, som Torulf samarbetade med i åtskilliga år och vid otaliga projekt. Samarbete med konstnärer och konsthantverkare för inte minst den interiöra utsmyckningen av de av olika byggnadsverken var också vanligt förekommande. Kända exempel inom den förstnämnda kategorin är Filip Månsson, som studerade vid Konstakademien samtidigt som Torulf, och som anlitades för den interiöra dekoreringen av såväl Göteborgs högskola som Borås rådhus, samt Gunnar Erik Ström som

172 GLA: Göteborgs adresskalender för respektive år.

173 Ernst Torulfs bouppteckning, upprättad i april 1937 av Göteborgs magistrat, erhållen via ArkivDigital.

174 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms

innerstad 1850-1930, Akademilitt., Stockholm, 1981, sid. 5.

175 Torulfs bouppteckning. De tre arkitekterna var Mandus Mandelius, Waldemar Bäckman, Oskar Palmqvist. De två ingenjörerna, Arne Englund och Bengt Våge. Kamreraren Ernst Rundberg samt ritaren Carl Birger Berglund.

46

målade takmålningar i det Naturhistoriska museet och utförde dekoreringsarbeten i samband med ombyggnaden av Frimurarhuset vid Södra Hamngatan.

Hur det praktiska arbetet vid det Torulfska arkitektkontoret bedrevs och var organiserat är svårt utifrån det tillgängliga källmaterialet att i detalj utröna. Frågor, som i vilken utsträckning gestaltningsfrågor delegerades till underställda och hur nära Torulf och hans medarbetare var det praktiska byggnadsarbetet, kan endast delvis besvaras.

Kontorets breda register vad gäller byggnadstyper och förhållandevis omfattande produktion torde ha fordrat en viss intern specialisering och inte minst en hierarkisk uppbyggd organisation. Under början av yrkesbanan lär Torulf ensam ha utövat en mer direkt och handgriplig kontroll över arbetet på ritkontoret men i takt med att verksamheten växte bör han i högre grad ha delegerat den dagliga kontrollen till en biträdande arkitekt eller en ”försteman”, som stod för det dagliga övervakandet av ritarbetet. Arvid Fuhre, Harald Bergsten och Mandus Mandelius lär ha arbetat som just sådana förstemän. Arkitekten Helge Zimdal som var anställd som ”ritslav” vid Torulfs kontor under sommaren 1925 skrev i sina memoarer En arkitekt minns (1981) följande om sin upplevelse av arbetet som ritbiträde på kontoret:

Nästa sommar, 1925, hamnade jag i osedvanlig sommarhetta hos arkitekten Torulf i Göteborg. Han var ungkarl, men bebodde likväl en pampig villa i det fina Lorensbergskvarteret, med arkitektkontor i bottenvåningen. Han hade just avslutat det stora postbygget vid Drottningtorget och min uppgift skulle bli att med tusch på väv utföra s.k. relationsritningar över huset, där alla under byggnadstiden vidtagna justeringar skulle sammanställas med originalhandlingarna. Det var svårt att hålla väven plan i den starka värmen. Torulfs mest förtrogne var arkitekten Harald Bergsten, yngre bror till den mer kände Carl. Han [Harald] var ansvarig för den konstnärliga uppföljningen av byggnaden. Mot oss andra verkade Torulf väldigt ordknapp, man fick gissa sig till vad han tyckte om vårt arbete. När sommaren var slut, fick jag ett arvode av 150 kr. för min insats. Det gällde ju främst att lära sig något.177

Museiintendenten Axel Romdahl konstaterade i sina memoarer att Torulf ”höll sig med ett stort arkitektkontor” och att han vid de stora projekten ”släppte sina pojkar lösa”. Torulf tycks dock ha varit en yrkesman med stort kontrollbehov och det förefaller som föga troligt att väsentliga gestaltningsfrågor delegerades nedåt.178 Det sannolika är snarare att Torulf arbetade på ett liknande sätt som kompanjonen Tengbom. Denne gav sina underställda förhållandevis fria händer när det kom till detaljutformningen men höll med fast hand alltid ihop arbetet. Han var fåordig gentemot ritbiträdena och gav dem få kommentarer, vilket gav dem ett intryck av att han inte var nöjd, samtidigt som de gavs frihet att arbeta vidare med förbättringar, vilket sporrade dem. Under tiden mognade Tengboms eget grepp över problemen och ”en vacker dag kunde han med ens bestämma hur utförandet skulle bli”.179 Denna arbetsmetodik stämmer också väl överens med den karaktärsteckning som Leonard Jägerskiöld formulerade över Torulf under arbetet med Naturhistoriska museet i Göteborg:

177 Zimdal, Helge, En arkitekt minns, Sektionen för arkitektur, Chalmers tekn. högsk. CTH, Göteborg, 1981, sid. 27.

178 Sitt kontrollantskap av bygget av Göteborgs högskola utövade Torulf ”med stor sakkunskap och var ofta rätt besvärlig”. Se Vising, Johan, Minnesbilder, Bonnier, Stockholm, 1938, sid. 142.

179 Hall, Thomas (red.), Stenstadens arkitekter: sju studier över arkitekternas verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms

47

Under alla dessa år hände det att jag frågade Torulf, ’Nå, hur vill du ha den eller den saken ordnad?’ Oftast blev svaret ’Det vet jag inte’. I början av vårt samarbete retade detta mig, men det hjälpte inte om jag tjatade. Efter några dagar tog han upp frågan igen och gav klara besked. Han ville blott ha tid att noga tänka igenom en fråga utan att bli störd.180

Att Torulf sannolikt vidhöll en målmedveten och djupgående kontroll över arbetet vid ritkontoret framgår också av Jägerskiölds karaktäristik:

Svårigheterna äro för honom till för att övervinnas. Och de arbeten han utfört under krigs- och kristider, har varit fulla av allahanda besvärligheter. Märker Torulf att byggherren har intresse för verket, så sparar han ej sig själv utan gör vida utöver det han som arkitekt vore skyldig att göra. Han granskar varenda detalj utan att dock släppa översikten av huvudlinjerna.181

Detaljkontrollen bekräftas vidare av bevarade skisser och ritningar där Torulf nedtecknat kommentarer och särskilda anvisningar gällande allt från mönstermurningen av Hvitfeldtska läroverkets fasadtegel till inklädnaden av element i Dan Broströms herrgård Östra Bodarne utanför Alingsås. Att Torulf förblev en ritande arkitekt och inte endast en arbetsledare framgår också av det bevarade ritningsmaterialet. Det till sitt omfång rika ritningsbeståndet varierar i utförandet både vad gäller ritstil och textning, men vad gäller Torulfs egna skisser och illustrativa teckningar är mönstret tydligt och alstren är därför förhållandevis enkla att identifiera.

Figur 7. Otaliga av de bevarade detaljritningarna har skriftliga kommentarer personligen nedtecknade av Torulf. GSA: KR 408:39.

Det sannolika är att Torulf vid varje projekt stod för den övergripande arkitektoniska gestaltningen och genom skisser över såväl byggnadsvolymer, fasader och planer men inte sällan även enskilda byggnadsdetaljer angav riktlinjer eller ramar för det fortsatta arbetet. Det är också troligt att Torulf personligen ansvarade för och utförde de beställarpresentationer i form av illustrativa teckningar som togs fram för respektive projekt. Uppgiften att ta fram byråkratiska handlingar såsom bygglovsritningar och mer praktiska arbets- och detaljritningar anförtroddes med största

180 Göteborgs handels- och sjöfartstidning, 26/10-1940, "Hur Slottsskogsmuseet blev till ‒ några personliga minnen", L.A. Jägerskiöld.

48

sannolikhet åt ritbiträden. I vissa fall förelåg också en intern specialisering, som vid uppförandet av Naturhistoriska museet där arkitekten Hugo Jahnke uppges ha ansvarat särskilt för inredningen.182 Vid vissa mindre villaprojekt tycks också Torulf själv ha utarbetat även arbetsritningar. Lejonparten av bygglovsritningarna och de formella huvudritningarna signerades personligen av Torulf – och inte endast med kontorsstämpeln. Att han själv ansåg, likt Tengbom,183 att projekten på så vis alltjämt stod under hans direkta kontroll framgår tydligt.

Figur 8. Torulfs skisser för Villa Framnäs, uppförd 1922 i Norsesund. ARKM: 1987-08.

Under det tidiga 1900-talet hade en ny syn på arkitektrollen med inspiration från England och Tyskland vunnit alltmer mark - ett synsätt som uttryckte en strävan att förflytta tyngdpunkten i arkitektens verksamhet bort från ritbordet mot den praktiska byggnadsverksamheten.184 Att rent bokstavligt talat komma hantverket närmare, att låta materialet och hantverket styra gestaltningen, att gå ut på bygget och leda det, blev nationalromantiska ideal och arkitektoniska slagord.185 I viss utsträckning är det också just de idealen, som i dess vida bemärkelser kännetecknade Torulfs verksamhet.

När det gäller det praktiska byggnadsarbetet framgår av källmaterialet att döma, som om Torulfs arkitektbyrå i de flesta fall även var delaktiga i själva uppförandet av de projekterade byggnadsverken. Utförliga arbetsbeskrivningar, med såväl ingående konstnärliga som byggnadstekniska angivelser, togs fram av arkitektkontoret för huvuddelen av de projekt som kontoret ansvarade för. Vidare svarade allt som oftast Torulf för både den konstnärliga och byggnadstekniska tillsynen av byggnadsarbetet gentemot entreprenören som representant för byggherren.186

Som representant för byggherren fungerade Torulf även som sakkunnig i byggnadsrättsliga frågor och som något av en koordinator för alla de leverantörer och specialiserade konsulter som var

182 Jägerskiöld, Leonard A., Naturhistoriska museet i Slottsskogen: dess historia, byggnad, inredning och invigning, Göteborg, 1924, sid. 9.

183 Bergström, Anders, Ivar Tengbom – byggnadskonst på klassisk grund, sid. 18.

184 Eriksson, Eva, Den moderna staden tar form: arkitektur och debatt 1910–1935, sid. 104.

185 Tengboms: ett arkitektkontors utveckling sedan 1905, Tengbom gruppen, Stockholm, 1991, sid. 20.

186 Exempelvis som vid bygget av Naturhistoriska museet. Ur entreprenadkontraktet: ”Arbetena utföras i enlighet med av arkitekten Ernst Torulf upprättade ritningar […] samt därutöver de muntliga eller skriftliga instruktioner som under arbetets gång komma att lämnas […] och äro nödiga för arbetets konstnärliga eller tekniska utförande”.

49

inblandade i byggprocessen. Totalentreprenader verkar vid denna tid ha varit ganska ovanliga, vilket innebar att arbetet med att samordna byggnadsarbetet ofta föll på byggherren och dennes arkitekt. Dialogen mellan byggherren och arkitekten å ena sidan och de olika entreprenörerna å andra sidan var tät. Uppgifterna var alltså många och bestod inte endast av frågor anknutna till arkitektonisk gestaltning och allmän byggnadsteknik, utan frågor rörande såväl juridik som ekonomi var vardagsmat vid arkitektkontoret. Den praktiska kontrollen vid byggena beskrevs av Torulf själv som en arbetsuppgift som främst bestod av att ”granska, kontrollera och vid behov skälla”.187

Kontrollantskapen verkar främst ha anförtrotts kontorets biträdande arkitekt188 eller en annan ledande arkitekt vid kontoret och för den dagliga kontrollen på plats anlitades oftast särskilda byggnadsingenjörer.189

Av taxeringskalendrar framgår att Ernst Torulf rent inkomstmässigt var bland de mest framgångsrika arkitekterna i det dåtida Göteborg. Hans inkomst steg successivt under karriärens gång med årliga variationer utifrån åtagandenas mängd och storlek. En ekonomisk kulmen nåddes vid slutet av 1920-talet. Torulfs inkomst översteg de flesta av hans samtida lokala kollegors, så som Sigfrid Ericson, R.O. Swensson och Eugen Thorburn. Endast Arvid Bjerke tycks vissa år ha nått upp till samma höga inkomstnivå. Under den senare delen av sin karriär lär Torulf ha räknats till det högre ekonomiska skiktet i Göteborg.

Figur 9. Torulfs inkomstutveckling 1908-1936. SW.

Vad som i praktiken hände med Torulfs arkitektkontor efter arkitektens bortgång 1936 har inte i denna studie kunnat utrönas. Vissa ritningar är stämplade med kontorets namn så sent som våren 1937, och är till synes utförda och ibland också signerade av Torulfs försteman M.L. Mandelius. Samma år tycks arkitektkontoret formellt ha upplösts. Påbörjade byggnadsprojekt övertogs i hög grad av Mandelius eller av Torulfs vän och kollega R.O. Swensson, och i vissa fall av de båda gemensamt. Sedermera kom också dessa två arkitekter att formellt slå sig ihop som kompanjoner.190

187 Göteborgs handel- och sjöfartstidning, 26/10-1940, "Hur Slottsskogsmuseet blev till ‒ några personliga minnen", L.A. Jägerskiöld.

188 Som i fallet med bygget av Falköpings sparbank, där den biträdande arkitekten Mandus Mandelius ansvarade för kontrollen av byggnadsarbetet. Enl. Sparbanken i Falköping 1860-1928: Historik och ekonomisk översikt : Minnesskrift, utarb.

i anledning av invigningen av sparbankens nyuppförda fastighet, Banken, Falköping, 1928.

189 Exempelvis ingenjören Alex Törnblom som ofta anlitades av Torulfs arkitektbyrå.

50

De många uppdragens och engagemangens man

En stor del av Ernst Torulfs liv och verksamhet i Göteborg upptogs av offentliga uppdrag och ideellt föreningsengagemang. Han framträder i hög grad som en person som på olika vis tog aktiv del i det offentliga samhällslivet. Av de många uppdragen och engagemangen att döma var Torulf en man med ett brett, djupgående samhällsintresse och en fulltecknad almanacka. Han verkar aldrig ha tvekat inför frågan att hänge sig åt ytterligare ett styrelseuppdrag, att ingå i ytterligare en kommitté eller ännu en kommunal beredning. Utöver de offentliga uppdragen var han även medlem i åtskilliga föreningar, dels föreningar direkt knutna till arkitektyrket, dels andra föreningar av skiftande slag.

Torulfs engagemang inom såväl den kommunala politiken som det lokala föreningslivet ska också tolkas med den dåtida arkitektrollen i åtanke. Ett samhällsengagemang förväntades ofta av en arkitekt, och det professionella kontaktnätet som genom de olika uppdragen etablerades och utvecklades var ofta avgörande för att som arkitekt få uppdrag. Att bygga och kontinuerligt underhålla nätverk av värdefulla kontakter, att delta i det offentliga livet men även det privata umgängeslivet och föreningslivet var ett sätt att stärka sitt varumärke, lansera sig själv som arkitekt och locka till sig potentiella uppdragsgivare.191 Torulfs otaliga uppdrag sammanförde honom med många olika yrkesgrupper: ingenjörer, byggmästare, grosshandlare och direktörer, vilka i många fall, som privatpersoner, yrkesmän, föreningsrepresentanter eller politiker senare kom att anlita eller samarbeta med honom. De offentliga uppdragen utgjorde också en form av hedersbetygelse och var ett intyg på att Torulf var en man med gott anseende och som hyste sina gelikars förtroende. Ernst Torulfs föreningsengagemang och uppdrag kan delas in i tre huvudsakliga kategorier: de offentliga uppdragen, de yrkes- och konstlivsrelaterade samt övriga föreningar och sällskap. Nedan följer en kortfattad genomgång av respektive kategori.

Ett av de första offentliga uppdragen Torulf erhöll var det som suppleant och sedermera ledamot av Göteborgs stads egnahemsnämnd.192 År 1909 utsågs han av stadsfullmäktige, vilket rimligen kan förklaras av hans intresse för och erfarenhet av just egnahemsbyggande. Året dessförinnan hade han tillsammans med stadsingenjör Lilienberg utarbetat ett ”program för byggnader avsedda till egna hem åt mindre bemedlade”, vilket användes som tävlingsunderlag för arkitekttävlingen mellan Carl Westman och Sigfrid Ericson kring utformningen av Landala egnahemsområde på Guldheden.193 I egenskap av ledamot kom Torulf att spela en betydande roll tillsammans med Lilienberg i arbetet med att säkerställa, att den samstämda miljö och arkitektur som Westman senare åstadkom i Landala inte förvanskades.194

Från och med 1913 fram till sin död 1936 kom också Torulf att vara ledamot av stadens byggnadsnämnd. Från och med 1932 var han nämndens vice ordförande.195 I egenskap av ledamot kom han att ägna mycket tid åt den nya byggnadsordning som först två år efter hans bortgång kom

191 Ranby, Henrik, Harald Boklund: kosmopolitiskt, regionalt och nationalromantiskt i Skånes arkitektur 1890-1930, sid. 119-120.

192 Göteborgs Aftonblad, 5/1-1909. För uppgifter om senare ledamotskap, se Bjurs Lilienbergs stad.

193 Bjur, Hans, Lilienbergs stad: Göteborg 1900-1930, Första upplagan, Stockholm, 2018, sid. 208-209.

194 Ibidem, 209.

51

att fastställas.196 År 1916 valdes han till ledamot av Charles Felix Lindbergs donationsfond, i vilken han hade tjänat som suppleant sedan 1912, då han med två rösters marginal voterades in.197 I donationsfonden, som i huvudsak ansvarade för den offentliga konsten i Göteborg, satt Torulf fram till sin bortgång och var under åren 1922–1931 dess vice ordförande.198 Därutöver satt han i nämnden för Naturhistoriska museet från museets färdigställande och återstoden av sitt liv, i styrelsen för Röhsska konstslöjdsmuseet 1925–1930, i styrelsen för Chalmers tekniska institut från 1929 samt periodvis i avlöningsnämnden och i gatu- och vägförvaltningen.199

Från 1906 var Torulf även ledamot av den av stadsfullmäktige utsedda rådhusberedningen, som i åtskilliga decennier kom att utreda frågan om tillbyggnad av Göteborgs rådhus samt gestaltningen av det intilliggande Gustav Adolfs torg.200 I egenskap av ledamot genomförde han tillsammans med arkitektkollegan Eugen Thorburn den utredning som fastslog, att det anrika rådhuset borde och kunde bevaras, och att kraven på nya funktionsdugliga lokaler kunde tillmötesgås genom en tillbyggnad, och därtill att ”ett ur arkitektoniskt hänseende tilltalande rådhus kunde erhållas.”201

Till de offentliga uppdragen kan också uppdragen som prisnämndsledamot i arkitekturtävlingar samt åtagandena som sakkunnig i offentliga projekt räknas. Endast ett axplock av de mer väsentliga av dessa uppdrag redovisas här. Torulf var bl.a. delaktig i bedömningen av tävlingen för ordnandet av Gustaf Adolfs torg 1917–1918, för Stadsteatern i Göteborg 1923–1924 samt för tävlingen för Odinsskolan och Karl-Johansskolan 1916–1917.202 Som sakkunnig anlitades han bl.a. vid restaureringen av Tyska kyrkan i Göteborg 1917 samt vid projekteringen av Götaälvbron vid början av 1930-talet, där han tillsammans med Ragnar Östberg och Nils-Einar Eriksson tjänstgjorde som estetiska rådgivare.203 Från 1927 till omkring 1930 var Torulf också tillsammans med R.O. Swensson sakkunnig arkitekt för Götaplatsberedningen.204 Torulfs intresse och delaktighet i sjukhusens utveckling under 1930-talet innefattade därtill inte endast rena arkitektsysslor utan inbegrep också deltagande i en särskilt tillsatt delegation från Västsverige som 1935 for till Stockholm och förhandlade med statliga representanter om cancervårdens ordnande i regionen.205