Anledning till varför det skulle ha varit mindre klokt att väcka upprörande känslor i Ryss- land i början av 1990-talet kan förklaras med att ett litet land som Estland då saknade full- ständigt säkerhets skydd. Man var inte med i FN, inte EU eller NATO. Om Ryssland skulle ha fått för sig att åter igen prova att ockupera Estland skulle det egentligen inte ha varit en omöjlighet. En stat förväntas ju att kunna försäkra grundvärderingar, vilket också innefattar att man ska och borde prioritera säkerhet och skydd av medborgare högt. Men hur lätt är det att prioritera säkerhet när man inte ens har någon säkerhet att prioritera?
Därför kan man också bättre förstå tidpunkten för flytten av bronsstatyn. År 2007, verkar vara det perfekta året. Om man studerar Estlands nationella säkerhets policy och som för- svarsdepartementet har satt upp kan man snabbt förstå att Estland numera ur säkerhets perspektiv är försäkrad upp över öronen. Medlemskap i både NATO och EU ger Estland möjlighet för en unik historisk nationell säkerhet och garanterar att Estland kan uppfylla de säkerhets mål som är uppsatta. För inte skulle väl Ryssland motsätta sig USA?
Estland är en småstat, men också en liten stat som ligger väl strategiskt placerad, jämte stormakten Ryssland. Estland måste ha varit mycket väl medveten om denna strategiska
position när det blev självständigt, då ett beskydd snabbt från USA erbjöds. Inte kanske för att Estland är Estland, utan mer för att Estland ligger väl strategiskt placerad jämte USA:s fiende Ryssland. Estland besitter ett ägande av ”attraktiv makt”, de utnyttjar sin betydelse för USA och därmed förhöjer de sin egen utrikespolitiska framgång. Och som sagt tidigare ger USA max beskydd åt denna småstat.
Så vad har det med flytten av bronsstatyn att göra? Jo, som en liten stat, med max beskydd av NATO och EU gör ju Estland som de vill. Flytten av bronsstatyn var ett tecken till Ryssland att Estland ligger mycket högt rankad på den internationella marknaden och att Ryssland inte längre är ett hot mot dem. Estland har den internationella maktpositionen gentemot Ryssland.
Referenslista
Litteratur
Bjereld, Ulf. Demker, Marie. Hinnfors, Jonas. Varför Vetenskap? Om vikten av problem och teori
i fornskningsprocessen. Lund, Studentlitteratur. 2002
Goldman, Kjell. The logic of internationalism.Routledge, London and New York. 1994.
Hey. Jeanne A.K. Small States in World Politics- Explaining Foreign Policy Behaviour. Lynne Ri- enner Publishers, Colorado. 2003
Jackson, Robert & Sorensen, Georg. Introduction to International relations – theories and ap-
proaches. Oxford University press 2007.
McAuley, Mary. Russia’s politics of uncertainty. Cambridge University press, 1997. Nye, Jr. Joseph S. Att förstå internationella konflikter. Pearson Education, 2007. Smith, David. J. The Baltic States: Estonia, Latvia and Lithuania. Routledge, 2002.
Rapporter
Andeman, K. Frisell Hagström, E. Vendi Pallin C. Russia-EU Extemal Security Relations: Rus-
sian Policy and Perceptions. Stockholm: FOI-totalförsvarets forskningsinstitut.
Rapport nr FOI-R—2243—SE. 2007.
Buchacek, Douglas Robert. NASHA Prada, NASHE Delo: The Mobilization of the Nashi Gen-
eration in Contemporary Russia. The University of North Carolina at Chapel Hill,
University centre for International studies. NO 7. (Spring 2006)
Kaasik, P. Common grave for and a memorial to Red Army soldiers on Tõnismägi, Tallinn.- Historical
statement.. Tallinn: Ministry of Foreign Affairs. 2006.
National Security Concept of the Republic of Estonia. Tallinn. Foreign Ministry. 2004.
Internet
Europakommissionen (2007, dec 10 , Tid:10:17) [www dokument]. URL
http://ec.europa.eu/comm/external_relations/russia/Summit17_25-05- 06/council_press_release_eu-russia_summit.pdf (översatt, 2007)
Estlands regerings hemsida, utrikespolitik (2007, okt 20, Tid:10:20) [www dokument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6875 ( 2007, översatt. Tallinn)
Estlands regerings hemsida, inrikespolitik (2007, okt 07, Tid:10:17) [www dokument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=2757&op=arhiiv&year=2007&month=4, (2007, översatt. Tallinn)
Estlands regerings hemsida, inrikespolitik (2007, okt 07, Tid:10:17) [www dokument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=2853 ( 2007, översatt. Tallinn)
Estlands regerings hemsida, försvarsdepartementet (2007,dec 12, Tid:15:27) [www do- kument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6722 ( 2007, översatt. Tallinn) Estlands regerings hemsida, försvarsdepartementet (2007,dec12,Tid:16:15) [www do-
kument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6642 ( 2007, översatt. Tallinn) Estlands regerings hemsida, utrikesdepartementet (2007,dec11,Tid:11:17) [www do-
kument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6725 ( 2007, översatt. Tallinn) Estlands regerings hemsida, utrikesdepartementet (2007,dec14,Tid:12:14) [www doku-
ment]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6748 ( 2007, översatt. Tallinn)
Estlands regerings hemsida, utrikesdepartementet (2007,dec14,Tid:11:24) [www doku- ment]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6749 ( 2007, översatt. Tallinn)
Estlands regerings hemsida, (2007,dec11,Tid:12:32) [www dokument]. URL http://www.valitsus.ee/?id=6749 ( 2007, översatt. Tallinn)
SSRC, Social Science Research Council. (2007, Jan 20,Tid:11:50) [www dokument]. URL http://www.ssrc.org/features/estonia061807/
Sveriges regerings hemsida, utrikespolitik. (2008, jan 4, Tid: 17.05 ) [www dokument]. URL http://www.sweden.gov.se/sb/d/5472/a/42478
Figurer
Figur 2: Estlands officiella internationella position
Politisk åsikt
Inåtsträvande Utåtsträvande
Partikularistisk Universell
Konfliktorienterad Samarbetsorienterad
Radikal Moderat Källa: anpassad efter Goldmann
Figur 3: Rysslands officiella internationella position
Politisk åsikt
Inåtsträvande utåtsträvande
Partikularistisk Universell
Konfliktorienterad Samarbetesorienterad
Radikal Moderat
Bilaga: Gravarna under befrielsemonumentet
År 1995 beslöts en ändring i Tallinns stadsplan, i ett grönområde på ”Tõnismägi”69, jämte Karli kyrkan strax intill ”befrielse monumentet” skulle en allé av nya träd planteras. När grävmaskinisterna började utföra sitt arbete stötte grävskoporna ihop med något märkligt hårt några meter under markytan; två tunna träplattor. Dessa fynd blev snabbt kända för Tallinns stads styrelse vilka beordrade om en arkeologisk utredning och undersökning. Re- sultatet fastställde det som redan tidigare var känt, gravar från andra världskriget. 70
I februari 1945, i samband med Sovjetiska Arméns 27:e årsdag skickade Saznov, sekreterare för det Estlands Kommunistiska Partiets central kommitté ett rundbrev till stads- och läns- kommittéer om att exakta uppgifter av antal stupade under kriget och deras eventuella gravplatser skulle vara klart till den 15 Mars 1945. Samtidigt begärdes också att man förbe- redde en plan för de gravplatser som eventuellt skulle anses som olämpliga. På förfrågan av Tallins stadskommitté skickade den 8 Arméns krigsrådssekreterare kapten Kotov en lista om broders och individuella gravar den 3 Mars 1945. Angående Tallinn hade man noterat 20 gravar för 52 stupade soldater i Alexander Nevskikyrkogården och 1 gravplats för en stupad soldat i den judiska kyrkogården i Tallinn. Samma sak bekräftades av Tallinns stats kommittés krigs avdelnings chef Leppik, dock tillade han också andra gravplatser ”/./ förut-
om listan av gravar tillkommer också 1 grav vid Jaan kyrkan, 1 grav Komandandi gatan, 2 gravar vid Kaarli Kyrkan och 1 grav vid Virumääe. De sista kropparna begravda utanför kyrkogårdar måste ombe- gravas i Tallinns militär kyrkogård.”. 71
För den civila befolkningen utkom följande rader i den 2:a volymen av ”Det Estniska fol- ket i det stora patriotiska kriget under Sovjet unionen 1941-1945” ”/…/ Tallinns arbetare ut-
tryckte uppriktigt tacksamhet till deras befriare, som gav sina liv för att befria Sovjetdelstaten Estlands hu- vudstad. Den 25 september 1944 begravdes med stor vördnad och hyllning den övre divisionkomendören K.P. Kolesnikov, översta löjtnant M.P. Kulikov kommendör av 657:e slag regementet, med flera på Tõnis- mägi. ”72
69 Tõnis berget
70Kaasik, P. Common grave for and a memorial to Red Army soldiers on Tõnismägi, Tallinn.- Historical statement. Tallinn: Min-
istry of Foreign Affairs. 2006. s 3
71 Ibid. s 4 72 Ibid. s 4
Dock ifrågasätts detta officiella uttalande, då den övre divisionens kommendör Kolesnikov degraderades till ”major” på den skrivna tavlan vid graven och den uppriktigt vördnad hyl- lade kommendör Kulikov glömdes bort i över trettio år och fick inte sitt namn skrivet på tavlan förrän på 1970-talet. 73
I själva verket är det mycket oklart när dessa begravningar skulle ha ägt rum och den sovje- tiska litteraturen har försökt att dölja det exakta datumet. Dock kan det mycket väl stämma att dessa två begravdes någon gång under 1944, strax efter ockupationen av Tallinn. Det är också oklart om de 12 stupade soldater ansedda som hjältar för att ha befriat Tallinn från Hitlers ockupation ur röda armen begravdes i April1945 på Tõnismägi. 74
Dock är det mycket oklart vem som anordnade begravningen eller vem som gav order om det. Det är överraskande att det inte ens går att finna information om det i dåtidens parti el- ler riksdagsdokument. Det framgår inte heller ur Tallinns stats kommittés schema maj/april 1945 att en anordning av begravning skulle ha skett. Dock kan man hitta följande informa- tion av Organisations och instruktions departement av stats kommitté mellan perioden 10- 20 april 1945 ”/…/ tillsammans med andra departement, har en organiserad ombegravning av soldater
och officierare av den Röda Armen som stupade under befriandet av Tallinn skett med 20 000 deltagare”
Det som är anmärknings värt här är att till och med inom se Estniska kommunist partiets stads kommitté flödade falsk information. En åminnelse med 20 000 deltagare kunde inte ens bli taget på alvar i kontext till den dåvarande tiden. 75
Ännu mer anmärkningsvärt är det brev som Tallinns stads kommittés krigs avdelnings chef Leppik skrev den 8 januari 1945 till militär departementet ”/…/ Enligt information av Tallinn
stads CWPD EC börjar stadens komandant organisera ombegravning av soldater och officierare stupade under befrielsen av Tallinn till Tallinns militärkyrkogård. Tillsvidare ansvarar Tallinn stads CWPD EC underhållningen av gravarna.”76
Det har även senare framkommit att till och med dem som begravde soldaterna på Tõnis- mägi inte var säkra på vem de begravde. Därför medför också t.ex. att begravningen av överste Kotelnikov namn ett visst ifrågasättande. Har han överhuvudtaget existerat? Den
73 Kaasik, P. s 5 74 Ibid. s 5 75 Ibid. s 6 76 Ibid. s 7
centrala Ledningsgruppen för mänskliga resurser kunde inte bekräfta Kotelnikovs senior officer post eller om hans existens och om han var begravd i Estland. Liknande gällde för den ”okända” Lukanov.77
Den alvarligaste frågeställningen som väcks är att det råder i högsta grad förvirring om vil- ka och antalet som är begravda på Tõnismägi då det saknas fullständig information. Den huvudsakliga frågan är om det kan ha varit civila som har blivit begravda på Tõnismägi och helt enkelt blivit namnsatta i efterhand? Anmärkningsvärt är att 2/3 av påstådda begravna på Tõnismägi är officierare och tre av dem var rankade som översta löjtnant. På slagfälten bestod majoriteten av de dödade av lägre rankade servicemän. Skulle det då vara möjligt att man transporterade kroppar tiotals kilometer från Tallinn, från Kahala där striderna ägde rum för att senare begrava dem på slupmässigt utvalda platser för att senare ombegravas på Tönismägi?78
Det hav även väckts frågor i samband med några av de ”okända” som blev begravda på Tõnismägi eller vars namn som har tillkommit i efterhand. Misstankar om mörkläggning av verkligheten som inte passade överens med Sovjetunionens officiella historia inställning har vuxit fram och legender om verkligheten har utformats.
Enligt ett påstående har det begravts tre Sovjetiska armésoldater på Tõnismägi den 25 sep- tember 1944 som försökte stjäla vodka från vodkafabriken ”Liiviko”, dessa tre blev då ihjälskjutna på begäran av Vassili Vörk kommendant av Tallinn. Inte konstigt då att uppgif- ter om dem hemlighölls i årtionden. Dock kan denna legend ifrågasättas, varför skulle en regementes komandör i egen hög person behöva stjäla vodka och varför bar man kroppar- na av plundrarna till centrum? Detta är inget fastställt av någon högre myndighet, dock har man fastslagit att det försiggick ett omfattande intag av alkohol bland röda armen på ”be- frielsedagen”. Enligt en annan legend blev två fulla soldater från röda armen överkörda av en stridsvagn mitt i centrum och förmodligen begravda vid Tönismägi. Det har också kommit in uppgifter till före detta Tallinns kulturinspektor för monument, Iria Einamaa om att nära släktingar till en stupad som blev begraven på Tõnismägi den 25 september 1944 hade grävt upp honom och fört han till hans ursprung, Kaliningrad. 79
77 Kaasik, P. s 11 78 Ibid. s 12 79 Ibid. s 13
Befrielsemonumentet- bronsstatyn
Enligt Tallinn stads TSN TK s beslut 18 maj 1945 namngav man den platsen på Tõnismägi där röda armens soldater var begravda till ” befrielsetorget”. Namnet blev officiellt från och med 12 juni 1945. Platsen skulle underhållas och var i toppskick till den 5 årsdagen av ENSV. Från den 6 juni till den 6 juli arbetade elever frivilligt från det unga kommunistpar- tiet 535 timmar per person.80
Tallinns stads arkitektkontor fick order om att utlysta en tävling om ett monument som skulle stå på befrielse troget. Det föreställningsmässiga idé planen för monumentet löd en- ligt följande. ”/…/
1. Designen måste föreställa minnet av de tappra söner som har stridit för faderslandet Est- land i kampen mot fienden att befria det.
2. Monumentet skall stå på befrielsetorget.
3. Monumentet måste vara i samklang med storleken på torget och får inte överstiga 5 me- ter.
4. Monumentet får bara bestå av lokalt material så som kalksten från Tallinn, dolomit från Saaremaa, Vaselemaa marmor eller granit./…/”81
7 stycken projekt framfördes i tävlingen, enligt juryns beslut fick inte det vinnande bidraget något pris. Däremot uttalades två andra och tre tredje plats priser. Det vinnande bidraget skapades av Arnold Alase, dock begärdes en del ändringar i monumentskissen. Invigningen skulle ske av i samband med oktober revolutionen 7 november 1946, dock han man inte klart och invigningen fick flyttas till 1 maj 1947. Men då även denna tidslinje kunde inte realiseras och fick flyttas till den 22 september 1947 då en officiell invigning genomför- des.82 På 1970-talet gjorde man en del ändringar i monument tavlan då det framkom av NSLV försvarsministerium om vissa tillkomna namn av okända soldater. 83
80 Kaasik, P. s 14 81 Ibid. s 15 82 Ibid. s 16 83 Ibid. s 16
Efter Estlands självständighet och i samband med att de ryska trupperna lämnade landet påbörjades en omplantering av befrielse platsen på Tõnismägi. Man tog bort minnesmär- ken med texten ”Må de fallna hjältarna som har stupat för vårt lands självständighet vara ärade i all
evighet”. Istället tillade man en platta med både estnisk och rysk text ” För dem som döda-
des i andra världskriget”84
Den symboliska betydelsen av befrielsemonumentet
Generellt sätt kan Sovjet Armens monument och statyer delas upp i tre förklaringar till var- för de uppförs.
1 . Monument som symboliserar segern i det stora patriotiska kriget. 2. Monument som i syfte för att ära befrielsen av en viss stad eller region. 3. Monument för gemensamma gravar av stupade soldater från Röda Armen.85
Källa: Worldpress.com86 84 Kaasik, P. s 16 85 Ibid. s 18 86http://interpres.wordpress.com/2008/01/14/bronze-statuen-i-talinnbefrielsesmonumentet-i-estland- flyttet/