5.1.1 Möjligheter och hinder vid företagsetablering för svenska Independentbolag i Japan
Andersson menar (1999) att man kan genomföra en så kallad skrivbordsundersökning, vars syfte är att skapa sig en översikt över förhållandena på den nya marknaden. Enligt Andersson är det av betydelse att ett företag vet varför de vill etablera sig på en ny
marknad, vilket kan vara resultatet av att hemmamarknaden är för liten. Ledinsky anser att de gjorde misstaget att fokusera för mycket amerikanska marknaden till en början, och tyckte att det kändes som ett omöjligt uppdrag till slut innan de valde att syna den japanska marknaden och kontakt med diverse företag gjordes fast utan större framgång. Strategin var att leta efter skivbolag som arbetade med stora och liknande artister som Razzia Records hade, och även leta efter skivbolag där personalen var sympatisk och hade samma passion för musiken som Ledinsky och hennes kollegor.
Andersson (1999, s 99) menar att det är helt avgörande att känna till den nya marknaden vid utlandsetablering samt alla kulturella särdrag.
Anders Hjelmtorp förklarar att det finns olika sätt att etablera sig på den japanska marknaden, men i slutändan är det väldigt viktigt att skaffa sig ett nätverk av kontakter inom den japanska skivindustrin.
Enligt Andersson (1999) används icke-tariffära handelshinder för att skydda hemmamarknaden från utländsk konkurrens. Författaren förklarar att icke-tariffära handelshinder innefattar hinder eller begränsningar i handeln som inte är tullavgifter. Tzimas kan identifiera problem som ett västerländskt företag kan stöta på, och förklarar att företag inte bara kan gå in i landet och göra affärer utan att stöta på hinder, utan man måste ha samarbetspartners som vet hur det komplicerade distributionssystemet fungerar. Enligt Jetro (2006), Japans exportråd, finns det generellt fyra olika tillvägagångssätt för att etablera sig på den japanska marknaden:
• Representantkontor
• Filial
• Dotterbolag
Ledinsky berättar att hon upplevde Razzia Records japanska marknadsetableringsom turlig, då de fick hjälp av Export Music Sweden. ExMS har haft en relativt långvarig relation till den svenska ambassaden i Tokyo och har under ganska många år arbetat med att presentera svenska artister för den japanska marknaden, enligt Ledinsky.
Tzimas förklarar att hans Nya Zeeländska bakgrund har hjälpt honom avsevärt när det gäller att göra affärer med japanska företag. Nya Zeeland har en lång tradition av att göra affärer med den Australiensiska-Asiatiska marknaden, enligt honom, och vid en ung ålder får man lära sig hur man närmar sig den japanska och övriga asiatiska marknaden när det gäller att göra affärer. Tzimas menar att detta gav honom en solid grund av kunskap gällande hur man bör gå tillväga när det gäller att göra affärer med företag i olika asiatiska länder.
Tzimas förklarar vidare hur han först undersökte marknaden för att få en känsla av vad som säljer i Japan, samt vilka nischmarknader som var passande. När han väl hade valt ut företag som han ville samarbeta med kontaktade han de korrekta kontaktpersonerna för att presentera vilka artister som han hoppades kunna locka de japanska företagen med. Alla dessa företag reagerade positivt på B & B Records presenterade artister och ville veta mer och höra mer av dessa, förklarar Tzimas.
Min menar att (1996) den japanska distributionskanalen ofta karaktäriserad av att vara ett långt, komplicerat nätverk av relationsdrivna mellanhänder som interagerar mycket med ”kompis”-grossister, tillverkare, importörer och återförsäljare. I Japan arbetar man på ett helt annat sätt gällande distributionen, förklarar Tzimas, och man kan inte som ett utom- japanskt företag bara gå in i landet och göra affärer, utan man måste ha samarbetspartners som vet hur distributionssystemet fungerar. Ledinsky på Razzia Records tror inte heller att den faktiska distributionen skiljer sig något mellan länderna. Det är enda är att distributionskanals-strukturen i Japan ser väldigt annorlunda ut jämfört med i västvärlden, förklarar hon.
5.1.2 Etablering av personliga affärsrelationer för svenska independentbolag inom den japanska musikindustrin
Att etablera en första kontakt med ett japanskt företag eller affärskontakt är inte en lättvindlig uppgift enligt Nishiyama (2000). Att på ett västerländskt sätt försöka skapa en kontakt genom brevskrivande, telefonsamtal eller presentera sig personligen utan varsel anses som fräckt och ohövligt enligt Nishiyama. Etableringen av Razzia Records affärsrelationer i Japan skedde genom attt artisten Hello Saferide hade börjat få ett uppsving i Europa och på andra sidan Atlanten, genom god kritik på diverse Internet- sidor samt skördat goda recensioner i olika musiktidningar, förklarar Ledinsky. Enligt henne hade även den japanska marknaden börjat visa ett visst intresse, och därmed klev ExMS in och gav Hello Saferide en hjälpande hand. Ledinsky upplever det som lyckligt sammaträffande att ha blivit kontaktad av ExMS som ledde till att de slutligen inledde att samarbete med ett japanskt skivbolag.
Enligt Forslund (2003) hälsar man västerländskt genom att ta i hand och använder sig av Mr/Mrs vid tilltal, visitkort överlämnas alltid när man presenterar sig. Gesteland (2006) beskriver utbytet av visitkort som en ritual som kallas meishi. Viktiga saker att tänka på när man möter en japansk affärsman är att vara trevlig och lämna fram sitt visitkort på ett långsamt sätt genom att räcka det med båda händerna och bocka menar Ledinsky. Detta gör man, enligt Ledinsky, för att de ska få en ordentlig titt på visitkortet, och om man har översatt sitt namn till japanska på visitkortet är det en extra uppskattad gest. Hon förklarar även att man aldrig får stoppa den japanska affärsmannen visitkort i bakfickan efter att man tagit emot det, då det anses vara väldigt förolämpande. Tzimas berättar hur exempelvis proceduren med överlämnande av ett visitkort går till och betonar vikten av den. Denna procedur är den första affärsetiketten som man träffar på i ett affärsmöte med en japansk representant och bör studeras innan mötet då det är av stor vikt i den japanska affärskulturen att denna procedur går till på rätt sätt. Hjelmtorp berättar att det är ett par väsentliga saker som skiljer sig när man gör affärer med en japan, när man träffas och utbyter visitkort måste man studera det väldigt noga och visa sin uppskattning för den fina titeln och inte stoppa det i bakfickan och man förväntas lägga det i en snygg visitkortshållare.
Enligt Forslund (2003) sitter chefen alltid i mitten omgiven av sina medarbetare. Ledinsky berättar att under ett möte med två artister var det väldigt viktigt att den högsta chefen satt precis i mitten och hade artisterna på varsin sida så att han kunde samtala med de båda.
Enligt Forslund får man aldrig tappa fattningen under en förhandling eller visa att man är irriterad och menar att det går bra att vara rak och ställa besvärliga frågor bara det görs vänligt sätt. Martina Ledinsky på Razzia Records menar att det är viktigt att vara lugn och lyhörd vid en förhandling och vara försiktig med att framhäva sig själv under mötet. Forslund (2003) menar att punktlighet är mycket viktigt för japanska affärsmän, de kommer alltid i god tid före mötets början. En postiv överraskning för Ledinsky var hur tiderna hölls till punkt och pricka exempelvis vid ett soundcheck* innan en konsert skulle hållas, förklarar hon och menar att hon var väldigt imponerad över detta till skillnad mot hur det kan slarvas mycket gällande sådant i Sverige.
Japanska kontrakt tenderar enligt Maguire (2001) att vara relativt kortfattade och innehållslösa. Detta beror på att japaner ser en uppgjord affär som en början till en lång och bestående affärsrelation och inte som en formell affärsuppgörelse enligt Maguire (2001). Eventuella konflikter som kan uppkomma löser man informellt menar Maguire. Forslund menar att ett kontrakt är många gånger snarare ett medel än ett mål, det viktiga är inte kontraktet i sig självt utan att affären gagnar båda parter. Hon förklarar att om ett japanskt företag bjuder in dig till en förhandling, så har de redan planerat vad de vill få ut av samarbetet och vet till exempel redan vilka låtar de vill använda som singlar från en skiva. Enligt Ledinsky sker förhandlingen på deras villkor och man ska vara aktsam med att ge alltför stort motstånd under förhandlingen eftersom japanerna kan ta illa vid sig. Ledinsky upplever att likheterna är stora mellan japanska och svenska avtal, då japanska affärsmän är lite besvärligare att förhandla med eftersom vid oenighet finns det väldigt
lite utrymme för förhandling då deras ståndpunkt inte viker på några villkor. För övrigt är Ledinskys uppfattning att de japanska företag de har förhandlat med anpassar sina kontrakt efter amerikansk standard då de tidigare verkar ha haft mycket affärer med Amerika. Stavros Tzimas menar att japaner är mer villiga att betala en klumpsumma direkt när avtal har skrivits, än ett så kallat consignment avtal där i det här fallet B & B Records skulle få betalt allteftersom det japanska företaget säljer produkten till sin slutkund. Consignment avtal är mer en vanligt på den amerikanska marknaden, enligt Tzimas, som annars uppfattade de svenska och japanska avtalen som liknande
5.2 Kulturella dimensioner inom musikindustrin
5.2.1 Osäkerhetsundvikande inom musikindustrin
Enligt Trompenaars är element inom intern kontroll att ha ett auktoritärt ledarskap och vara fri att vädra sina åsikter medan individer med extern kontroll följer gärna oskrivna lagar och är väldigt formella.
Tzimas menar att det är en viktig aspekt att vara rättfram och tydlig i affärsrelationer med japaner. Han har dock inte upplevt några uppenbara oskrivna regler i sina affärsrelationer med japanska företag. Ledinsky menar att en viktig aspekt är att det viktigt att inte vara för påträngande vid affärsrelationer och att inte vara otrevlig när man gör affärer.
5.2.2 Individualist kontra kollektivism inom musikindustrin
Hofstede menar att ledarskapsroller till exempel på arbetsplatser visar att ledare med kollektivistisk tänkande är mer lojala mot sina organisationer och anser att beslut ska tas inom gruppen i motsats till individualistiska ledare som arbetar individuellt mot sina egna mål. Ledinsky har samma uppfattning när hon menar att japaner är väldigt kollektivistiska eftersom alla aktiviteter och bestämmelser ska göras i grupp, och ingen ska utmärka sig mer än den andre. Hon har ändå fått intrycket att inom musikindustrin är det lite lättare att vara individualist än inom ett annat företag inom en annan bransch. Tzimas tycker att det finns ett fåtal individualister men generellt är japaner väldigt kollektivistiska och är skickliga med att jobba som en sammansluten grupp som strävar efter ett gemensamt mål.
5.2.3 Feminism kontra maskulinitet
Hofstede menar också att det inte finns en särskild stor jämställdhet i maskulina samhällen, kvinnor har en lägre lön för samma arbete och har svårt att nå maktpositioner. Tzimas upplever inte att kvinnor och män är jämställda i Japan men han har inte varit i så många situationer och träffat ett stort antal kvinnor inom sina affärsrelationer med japanska företag att han kan bilda sig en klar uppfattning om ämnet. Ledinsky på Razzia Records har en kluven uppfattning angående jämställdhet och ojämnställdhet inom japanska företag. Har kvinnan livserfarenhet, genom att till exempel jobba utomlands, har japanska män en stor respekt för henne eftersom det visar att hon är en stark individ, förklarar Ledinsky. Hjelmtorp menar att det är vanligt att kvinnor jobbar till större del inom promotion och marketing och de högre posterna brukar oftast vara mer mansdominerande men han vet inte om det handlar om ojämnställdhet.