Etableringshinder

Det vanligaste etableringshindret som lyfts fram i litteraturen är de kostnader som uppkommer vid etablering. De förskolor som valt att etablera sig på förskolemarknaden innan friskolereformen, upplevde inte att marknaden kännetecknades av höga etableringskostnader. Detta gäller även de verksamheter som tidigare varit kommunala. Tvärtom så köptes

inventarier och verksamheter billigt, i många fall under marknadsvärdet. Detta har förklarats med att kommunerna ville få igång verksamheterna och sålde därför verksamheterna till låga värden. De aktörer som startade nya verksamheter erhöll även startbidrag för att finansiera starten. Detta ekonomiska stöd finns dock inte kvar idag i de undersökta kommunerna och har inte heller varit aktuellt vid förskolorna som etablerades efter friskolereformen. Respondenterna 1, 2 och 3 anser att marknaden, då som nu, associeras med höga etableringskostnader, främst på grund av kravet på en godkänd ändamålsenlig lokal.

Villkoren gällande ändamålsenliga lokaler har för nästan samtliga respondenter varit det allra jobbigaste att uppfylla. De respondenter som inte varit med och omvandlat tidigare kommunala verksamheter till privata, nämner att det varit nästintill omöjligt att hitta lokaler som uppfyller villkoren. Det intressanta som dessa respondenter även nämner är att de inte uppfattat att det råder brist på lokaler, men att det råder brist på samordning och insikt i lokalutbudet. Flera av respondenterna har själva aktivt tagit kontakt med kommunerna för att få tillgång till lokaler som det tidigare bedrivits kommunal skolverksamhet i, men till ingen nytta. De aktörer som finner lokaler för sina verksamheter är arbetet med lokal inte över där. Som kravet säger skall lokalerna vara ändamålsenliga för verksamheternas syfte, detta innebär vanligtvis att stora investeringar görs på lokalerna för att anpassa dem till den givna skolformen. Dessa lokalinvesteringar utgör stora summor som vanligtvis kan fördelas på antal verksamma år eller tills nya anpassningar behöver göras. Är chanserna små att vara kvar på marknaden kan kravet på ändamålsenliga lokaler vara ett stort hinder vid beslut om etablering. Antalet respondenter som nämner att oron över att behöva avyttra eller avveckla verksamheter och därmed även förlora värdet av tillgångarna är stor. Detta är även de aktörer som lägger stor vikt vid behovet av ett finansieringsstöd. Aktörerna som tidigare arbetat på kommunala förskolor menar istället att privata utförare inte bör förvänta sig ett startbidrag. De anser att dessa aktörer har valt att etablera sig på förskolemarknaden som privata företagare och likt andra marknader är inte privata företags framgång kommunernas ansvar eller föremål för subventioner. Svårigheter med att avyttra verksamheter vid konkurs skall inte behjälpas av kommuner eller staten. De nämner att det istället förekommer att förskolor som köpt material och övriga tillbehör till underpris från kommunen tar vara på dessa möjligheter och skapar vinster genom att köpa och avyttra verksamheter.

Dessa så kallade arbitragevinster, där aktörer köper loss verksamheter till underpris och senare säljer dem till marknads- eller överpris, är ett stort samhällsekonomiskt problem då marknaden finansieras av skattemedel. Problematiken är sådan att det är svårt att begränsa

58

dessa transaktioner utan att även begränsa möjligheterna till etablering. Som tidigare nämnts har entreprenörerna tidigare definierats som vinstdrivande individer. För att kunna urskilja de individer som endast syftar till att öka sin egen rikedom och dem med låga vinstintressen bör motiven och de bakomliggande orsakerna till startandet av bolagen studeras. På grund av friskolereformen finns inga formella krav på huvudman och innebär i princip att vem som helst kan starta förskoleverksamhet. Detta innebär att det är väldigt svårt att skilja mellan företagarna och motiven bakom etableringen på förskolemarknaden. En lösning kan då vara att verksamheter endast säljs till underpris till avknoppningsverksamheter. Studiens respondenter med den bakgrunden har ingivit en känsla av vara väldigt måna om förskolemarknadens potentiella utveckling och inte bara den egna verksamhetens tillväxt. Dessa företagare har då även en given erfarenhet inom den kommunala förskolan. Motiven till att starta avknoppningsverksamheter och överta gamla kommunala verksamheter kan tolkas vara av Pullkaraktär som tidigare diskuterats i uppsatsen. Företagarna har dragits in i ett företagande genom att en affärsmöjlighet skapats. Dessa företag skall till naturen vara mer positivt betingade än alternativet, där bolag startas av Pushfaktorer. Dessa argument är självfallet inte självklara i alla fall, men kan antas tillämpas i de flesta. En alternativ lösning för att ingen skillnad i bakgrund skall göras, skulle kunna vara att sätta ett tidsvillkor på de verksamheter som erhåller subventioner eller tillgångar och verksamheter till underpris. Avyttras verksamheterna innan den satta tidsfristen löper ut skall ägaren återbetala den erhållna summan.

Företagarna som etablerade sig relativt tidigt på förskolemarknaden menar istället att ingen positiv särbehandling bör förväntas som företagare och inget startbidrag bör utgå. Dock upplevs detta vara tämligen subjektivt att dessa respondenter kommer med sådana yttrande eftersom de själva övertagit lokalkontrakten från tidigare huvudmannaskap och inte haft större problem med att finna lokaler till verksamheten, men upplyser även om att de ännu upplever lokalfrågorna som väldigt knepiga. Förvisso skall enskilda företagare inte förvänta sig hjälp och bidrag från kommuner och landsting. Emellertid kan denna marknadssituation inte likställas med andra marknadssituationer på kommersiella marknader där exempelvis fri prissättning råder och mindre lagkrav existerar, som inte begränsar handlingsutrymmen och försvårar att bedriva bolag som på traditionella marknader. Marknadssituationen idag kan inte heller likställas med det dåvarande marknadsläget då dessa företagare etablerade sig på marknaden. Den teoretiska forskningen som redovisats i studien har visat att företagandet i hög grad är kopplat till omgivningen. Den dåvarande incitamentsstrukturen som existerade för de äldre förskolorna har uppmuntrat företagandet och dessa förskolor har fått möjligheten att

växa sig starka på marknaden. Marknadsläget idag förknippas med en etableringsprocess som upplevs som lång och krävande, vilket kan innebära eventuella finansiella kostnader, men även en alternativkostnad som kan innebära att etablering på förskolemarknaden utesluts. Förskolemarknadens marknadsstruktur i dagsläget ger skäliga argument till Baumols påstående att den institutionella strukturen även kan fastställa typen av företagande. Om vi återgår till den äldre definitionen av entreprenörer som definierar entreprenörer som vinstdrivna individer som tenderar att enbart tjäna sina egna intressen. Samtidigt som vi diskuterar frågan om inte ett finansieringsstöd bör utgå till dessa utförare, som ger intryck av att ha större kostnader än de kommunala men erhåller samma storlek på barnpengen. Under givna förutsättningar kommer destruktiva eller improduktiva former av entreprenörskap och företagande likt uttagande av arbitragevinster att förekomma. Det är således viktigt att förstå vilken betydande roll lagstiftningen och incitamentsstrukturens uppsättning har för påverkan på företagandet på marknader som förskolemarknaden. Debatten om huruvida ett startbidrag skall betalas ut, antas inte bara grunda sig i utgångspunkten om ställningstagandet för om privata aktörer bör finnas till på marknaden. Utan även om den rådande incitamentsstruktur, utan startbidrag till privata förskolor som är i behov av ett finansieringsstöd, kan påverka att oönskade former av entreprenörskap kan uppkomma.