Etiska överväganden

De etiska principer som studien utgår ifrån, redovisade i avsnitt 5.2, påverkar redovisningen av resultatet. Det finns en risk för att skolor hängs ut och identifieras och för att undvika detta presenterats inga specifika områden vid redogörelserna av enskilda anmälningar. De etiska principerna bidrar också till att informationen om vilka skolor som utsätts enbart får tilldelas polisen. Polisen får inte heller ge informationen vidare i annat syfte än att använda det i det

förebyggande arbetet.

8.4 Studiens begräsningar

Studien undersöker endast de skolor som blivit utsatta för inbrott. Att studera de skolor som inte utsatts för inbrott under åren kan ge mer klarhet i varför vissa skolor utsätts och andra inte. Genom en jämförande studie kan skillnaden mellan dessa skolor klarläggas.

Varför universitetet inte är en del av undersökningen har tidigare motiverats av att universitetet ger en sned bild av flera variabler, bland annat vid den geografiska fördelningen och analysen av upprepad utsatthet. Då universitetet är en stor skola bör varje institution delas upp och analyseras som separata kategorier. Även geografiska begränsningar har gjorts, dels på grund av att det finns en tidsmässig begränsning med arbetet, dels på grund av att studien åsyftar att ge resultat om lokala mönster och samband i Lunds kommun. Den geografiska normeringen som gjorts mellan anmälningar och invånarantal i ett område kan göras på flera andra sätt med andra variabler. Då Lindström (1997) visat att det finns ett samband mellan antalet inbrott och området sociala status hade det varit intressant att göra en liknande jämförelse för denna studie. Detta har emellertid inte varit möjligt på grund av tidsbegränsning och att det delvis avviker från syftet.

− 28 −

Då polisen har gett uppdraget för studien är det framförallt deras uppfattning av problemet som studien utgått ifrån. Det har inte funnits någon betydande kontakt med kommun eller skola. Att ta del av deras åsikter kring problemet hade varit önskvärt då dessa sannolikt skiljer sig från polisens. En kombination av

registerdata, intervjuer och observationer hade bidragit till en övergripande men också mer detaljerad undersökning. En mer djupgående analys av de skolor som blivit upprepat utsatta hade således kunnat ge en ännu mer uttömmande bild av skolinbrotten i Lunds kommun.

9. SLUTSATS

Genom att urskilja mönster och likheter mellan inbrotten ökar chansen att

brottsförebyggande arbete ska fungera effektivt. Att urskilja skillnader bidrar även till att man kan sätta in olika åtgärder mot olika typer av skolinbrott och det preventiva arbetet blir mer effektivt.

Brottsförebyggande åtgärder sträcker sig från enklare insatser såsom att plocka bort stenar och redskap som underlättar för tjuven till mer avancerade åtgärder som bildandet av riskhanteringsgrupper, installation av nya larm och

säkerhetsskåp. En kombination av flertalet åtgärder kan vara lämpligt för att reducera brotten. Det är viktigt att strategierna passar till den aktuella miljön och att det finns en gemensam uppfattning var ansvaret ligger. De åtgärder och rekommendationer som presenterats kan sammanfattas i sju punkter:

• Var särskilt uppmärksam under perioder där brott är mer sannolikt

Studien har visat att skolor löper högre risk för att utsättas igen inom tre månader efter att ett första inbrott skett och att inbrott är mer

förekommande under skoldagar. Vid leverans av ny elektronik och under perioder då brott visat sig mer sannolikt bör skolan vara särskilt

uppmärksam och vidta extra åtgärder.

• Stort fokus omedelbart efter inbrott

Då skolan löper högre risk att utsättas igen strax efter en första företeelse bör det vidtas omedelbara åtgärder. Se över direkt vilka åtgärder som kan vidtas, kan buskar klippas ner? kan värdefulla föremål flyttas? låskolvar bytas ut? trasiga ljussensorer och rörelsedetektorer repareras? Därefter kan mer långsiktiga åtgärder vidtas, exempelvis inköp av säkerhetsskåp.

• Gör det svårt för tjuven

Genom att försvåra tillgängligheten till dyrbara föremål och öka riskerna med att begå brotten är målen att göra skolorna till mindre attraktiva brottsobjekt. Kostnaderna ska vägra tyngre än fördelarna. Var noga med att låsa in och plocka undan föremål även under vardagar, se över möjligheten för ytterligare märkning av dyrbarare föremål och begränsa tillgången till områden utan insyn.

• Öka samarbetet mellan skolorna

Var noga med att sprida information om inbrott och inbrottsförsök direkt efter en händelse, exempelvis hur gärningspersonen gått till väga och

− 29 −

omfattningen av inbrottet. Samarbetet kan bidra till att andra skolor blir mer uppmärksamma och vidtar proaktiva åtgärder.

• Öka samarbetet mellan polisen och skolan

Då ett inbrott inträffat ska det finnas en gemensam uppfattning mellan polisen och skolorna kring arbetsfördelningen gällande åtgärder. Att engagera områdespolisen och utnyttja den kontakten som finns med lokala näringsidkare i området kan öka chansen för en god samverkan. Genom ett nära samarbete kan polisen utbilda personal i förebyggande åtgärder och det ger också möjlighet till ett ökat informationsutbyte.

• Engagera lokalsamhället

Lokala körskolor, parkeringsvakter, brevbärare och andra som verkar i området kan informeras om tidigare inbrott. Att informera boende i området kan också vara lämpligt. Dessa kan även delta i det preventiva arbetet och genom att dela information med lokalsamhället ökar

medvetenheten och övervakningen i området.

• Sprid information om åtgärder

Vid implementeringen av åtgärder bör information spridas i skolan såväl som utanför. Lappar och skyltar som talar om vilka åtgärder som sats in kan fungera som en avskräckande åtgärd. Likväl kan det öka

uppmärksamheten i området.

9.1 Framtida rekommendationer

För att åtgärderna ska ha en brottsreducerande effekt krävs det att skola såväl som polis är engagerade och implementerar åtgärderna i sin helhet under en längre tid. Polisen rekommenderas att arbeta problemorienterat och fortsätta följa stegen i SARA-modellen som är en grundläggande del i det problemorienterade

polisarbetet. Som ovannämnt är det av stor vikt att se över de lokala förhållandena vid implementeringen av åtgärder. De bör ske en inledande analys av det specifika området där åtgärderna implementeras för att det sedan ska ske kontinuerliga uppföljningar kring åtgärderna. Observation samt intervjuer kan föra oss närmare faktiska förhållanden. Detta ger en möjlighet till att jämföra områdets

− 30 −

REFERENSER

Bernasco, W. (2008). Them again? Same offender involvment in repeat and near repeat burglaries. European Journal of Criminology, 5(4), 411-431. Bernasco, W., Johnson, S. D. & Ruiter, S. (2015). Learning where to offend:

Effects of past on future burglary locations. Applied Geography, 60, 120- 129.

Bernasco, W. & Nieuwbeerta, P. (2005). How do residential burglars select target areas? A new approach to the analysis of criminal location choice. British

Journal of Criminology, 45, 296-315.

Björklund, M. & Paulsson, U. (2012). Seminarieboken: att skriva, presentera och

opponera. (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Brottsbalken (1962:700)

Brottsförebyggande rådet. (2001). Upprepad utsatthet för brott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Brottsförebyggande rådet. (2013). Upprepad utsatthet: Vissa drabbas oftare än

andra. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Brottsförebyggande rådet. (2015). Klassificering av brott. Anvisningar och regler. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Brottsförebyggande rådet. (2016). Statistikdatabasen för anmälda brott. Hämtad 8 maj 2016, från >http://statistik.bra.se/solwebb/action/index<

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.

Burquest, R., Farrell, G. & Pease, K. (1992). Lessons from schools: some schools are repeatedly vandalised, and burgled: Is there a pattern which police could interrupt? Policing, 8(2), 148-155.

Butler, G. (1994). Commersial burglary: what offenders say. In: M. Gill (Ed.),

Crime at work (pp. 29-41). Leicester: Perpetuity Press. Clarke, R. & Weisburd, D. (1994). Diffusion of crime control benefits:

observations on the reverse of displacement. In: R. Clarke (Ed.). Crime

Prevention Studies, 2, Monsey, New York: Criminal Justice Press.

Clarke, R. V. (1997). Situational crime prevention: Successful case studies.

School of Criminal Justice. Rutgers University. 1–43.

Clarke, R. V. & Eck, J. E. (2006). Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55

− 31 −

Cohen, L., & Felson, M. (1979). Social change and crime rate trends: A routine activity approach. American Sociological Review, 44(4), 588-608.

Cohen, L. & Felson, M. (1980). Human ecology and crime: A routine activity approach. Human Ecology, 8(4), 389-406.

Cornish, D. B. & Clarke, R. V. (Eds.). (2014). The reasoning criminal: rational

choice perspectives on offending. New Brunswick, NJ: Transaction

Publishers.

Datainspektionen. (2015). Kameraövervakning inomhus i skolor. Stockholm: Datainspektionen.

Eck, J. E. (2003). Police problems: the complexity of problem theory, research and evaluation. Crime Prevention Studies, 15, 79-113.

Eck, J. E., Clarke, R. V. & Guerette, R. T. (2007). Risky facilities: Crime

concentration in homogeneous sets of establishments and facilities. Crime

Prevention Studies, 21, 225–264.

Eriksson, L.T. & Wiedersheim-Paul, F. (2014). Att utreda, forska och rapportera. (10. uppl.). Stockholm: Liber.

Felson, M. (2010). Crime and everyday life (4th ed.). Thousand Oaks, California: SAGE Publications.

Grove, L. E., Farringston, D. P. & Johnson, S. D. (2012). Preventing Repeat

Victimization: A Systematic Review. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Guerette, R. T. & Bowers, K. J. (2009). Assessing the extent of crime displacement and diffusion of benefits: A review of situational crime prevention exaluations. American Society of Criminology, 47(4), 1331- 1368.

Hesseling, R. (1994). Displacement: A review of the empirical literature. In: R. Clarke (Ed.), Crime Prevention Studies (pp.197-230). New York: Criminal Justice Press.

Hope, T. (1982). Burglary in Schools: The Prospects for Prevention. London: Home Office.

Johnson, K. D. (2005). School Vandalism and Break-Ins. Hämtad från, >http://www.popcenter.org/problems/pdfs/schoolVandalism.pdf < Lim, H., Lee, H. & Cuvelier, S. J. (2010). The impact of police levels on crime

rates: A systematic analysis of methods and statistics in existing studies.

Pacific Journal of Police & Criminal Justice, 8, 49-82.

Lindström, P. (1997). Patterns of school crime: A replication and empirical extension. The British Journal of Criminology, 37(1), 121–130.

− 32 −

Lindström, P. (2013). More police – less crime? The relationship between police levels and residential burglary in Sweden. Police Journal, 86(4), 321–339. Länsstyrelsen. (u.å.). Kameraövervakning. Hämtad 11 maj 2016, från

>http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/manniska-och-

samhalle/kameraovervakning/Pages/default.aspx?keyword=%C3%96verva kning<

Mawby, R. (2013). Burglary. Uffculme: Taylor and Francis.

McLaughlin, E. (2001). ”Routine activity theory”. In: E. McLaughlin & J. Muncie (Eds.), The Sage dictionary of criminology (pp. 252-253). London: Sage Publications.

Mushayabasa, S. (2015). Modeling optimal intervention strategies for property crime. International Journal of Dynamics and Control, 1-10.

Nunley, J. M., Stern, M. L., Seals, R. A. & Zietz, J. (2015). The Impact of Inflation on Property Crime. Contemporary Economic Policy.

Pease, K. (2001). ”Repeat Victimization”. In: E. McLaughlin & J. Muncie (Eds.),

The Sage dictionary of criminology (pp. 246-247). London: Sage

Publications.

Scott, M. S. & Kirby, S. (2012). Implementing POP: leading, structuring, and

managing a problem-oriented police agency. Washington: Center for

Problem-Oriented Policing.

Shover, N. & Honaker, D. (1992). The socially bounded decision making of presistent property offender. Journal of Criminal Justice, 31, 276-293. Sorensen, D. W. (2004). Temporal patterns of danish residential burglary: By

month, day of week and hour of day. Copenhagen: Justis Ministeriet.

Statistiska centralbyrån. (2016). Befolkningsstatistik. Hämtad 8 maj 2016, från >http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-

amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/< Torstensson-Levander, M. (2013). Kronisk kriminalitet som livsstil (rapport

2013:2). Stockholm: Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion. Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk

samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Wikström, P.-O., Oberwittler D., Treiber, K. & Hardie, B. (2012). Breaking rules:

The social and situational dynamics of young people’s urban crime.

Oxford: Oxford University Press.

Wolfgang, M.E., Figlio, R.M. & Sellin, T. (1972). Delinquency in a birth cohort. Chicago: University of Chicago Press.