Inför, under och efter genomförandet av studien aktualiserades de etiska aspekterna gällande informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav (Hermerén m.fl., 2011). Den information som gavs muntligt vid mitt första besök och skriftligt (bilaga 1 och 3) till lärarna inför observationer och intervjuer följer även senare bestämmelser för information och samtycke – tillräcklighet, frivillighet och återkallningsbart – i dataskyddsförordningen, GDPR (The General Data Protection Regulation) som trädde i kraft 25 maj 2018 (Dataskyddsinspektionen, 2020), det vill säga efter att huvuddelen av observationerna och intervjuerna i föreliggande studie genomförts. Med hänsyn tagen till konfidentialitetskravet har de platser som
förekommer i studien och de personer som deltar fått andra namn, och data som konstruerats har förvarats på säkra platser. Med hänsyn tagen till nyttjandekravet, som lärarna informerades om innan observationerna inleddes, är det enbart jag som har hanterat de handskrivna fältanteckningarna, de inspelade ljudfilerna och de transkriberade dokumenten. Det som har visats för andra, vid konferenser, seminarier och handledning, har varit avskrifter av dessa dokument.
En viktig etisk aspekt gäller hur översiktligt eller detaljerat deltagarna i en studie ska informeras. Att ge alltför detaljerad information kan öka risken för att deltagarna ändrar sitt agerande (Bjørndahl, 2005). Vid observationer som sker under längre tid eller vid flera tillfällen, som i föreliggande studie, kan detta trots allt antas påverka mindre eftersom uppmärksamheten på observatören och observationens fokus då kan vara svårare att hålla aktuell (Fangen, 2005). I mitt fall aktualiserades denna aspekt vid överväganden om intervjuförberedelser.
Eftersom jag eftersträvade en mer naturlig samtalssituation som inte skulle uppfattas som kunskapskontroll, fick lärarna inte de exakta frågorna i förväg utan informerades istället övergripande om intervjuernas ämne; skrivande och skrivundervisning. Min uppfattning är att lärarna besvarade intervjufrågorna utifrån sina personliga erfarenheter, att de tolkade frågorna i den aktuella situationen och att de även tyckte att det var intressant att få möjlighet att tala om sin syn på skrivande, skrivande barn och skrivundervisning. Det visade sig bland annat i att de tidvis funderade över frågor en stund innan de svarade, ändrade fokus under sina utläggningar, bad om förtydliganden och ibland, efter att de gjort en längre utläggning där de ingående beskrivit speciella händelser, frågade vad grundfrågan var. Det visade sig även i gruppintervjuerna där lärarna ofta dels förde samtalen utan min medverkan, dels inte alltid var överens utan framhöll skilda ståndpunkter. Vid det inledande mötet då studiens innehåll och upplägg presenterades var både lärare och rektor öppna med att de såg sitt deltagande som en möjlighet utveckla lärarnas kompetens och den pedagogiska praktikens undervisningskvalitet. Denna öppenhet har setts som positiv, framför allt eftersom det medför en ömsesidighet i relationen mellan mig som forskare och de deltagande lärarna – vi delger varandra kunskap, och eftersom det belyser aspekter av forskningens nytta (jfr Hermerén m.fl., 2011).
Reflektioner över studiens genomförande
Observation som metod ger en direkt inblick i det område som är i fokus, i alla fall när det gäller observation av första graden (Bjørndahl, 2005) såsom i föreliggande studie. Att få ta del av ett sammanhang med flera sinnen är en tydlig styrka (Bjørndahl, 2005; Esaiasson m.fl., 2012). Att fältanteckningar fördes under själva observationen kan ses som en fördel jämfört med om de hade gjorts i efterhand (jfr Hammersley & Atkinson, 2007). Detta blev tydligt vid mina observationer i förskolan, där båda sätten tillämpades. Genom mina
direkta anteckningar bevarades lärarnas och barnens ord och formuleringar och behövde på så sätt inte konstrueras i efterhand med hjälp av mitt minne och fotografier. Det direkta nedtecknandet är dock inte någon garanti för att anteckningarna kan ses som mer objektiva. Anteckningars innehåll är alltid beroende av observatörens, i det här fallet mina, erfarenheter, upplevelser och uppfattningar (jfr a.a.). Min påverkan på det genererade materialet som ligger till grund för analysen skulle ha kunnat verifieras om jag hade kompletterat mina fältanteckningar med videoobservationer. Datamaterial från videoobservationer kan kontrolleras flera gånger för att tillförsäkra att fältanteckningarna överensstämmer med den aktuella situationen och för att skapa en djupare förståelse för komplexa undervisningssituationer (Bjørndahl, 2005). Inte heller videoobservationer är emellertid objektiva eftersom sådan registrering också är beroende av val. Med hänsyn till att videoobservationer enligt God Forskningssed (Herméren m.fl., 2011) endast bör användas om det inte finns andra lämpliga metoder för att samla in önskad data, valdes denna möjlighet bort. Vägt mot de observerade personernas integritet och studiens syfte ansågs videoinspelat underlag inte vara nödvändigt. Beslutet har stöd i den senare införda dataskyddsförordningen (GDPR), i det som kallas uppgiftsminimering, det vill säga att data som genereras inte ska vara alltför omfattande sett i relation till ändamålet (Dataskyddsinspektionen, 2020).
Det är naturligtvis av största vikt att förbereda en observation för att ha beredskap för det som förväntas ske under observationssituationen (Bjørndahl, 2005; Fangen, 2005). Det är dessutom viktigt att förbereda sig för det oväntade, vilket kan låta som en paradox. I grunden handlar det om att vara öppen för intryck. Här är det dock viktigt att påpeka att detta gäller för undersökningar som i sig är öppna för ett bredare resultat, det vill säga undersökningar som inte enbart syftar till att hitta – bevisa – förutbestämda svar. För de genomförda observationerna i min studie var öppenhet för intryck en viktig faktor som även ledde fram till oväntade resultat. Syftet var att studera lärarnas undervisning men barnens reaktioner och interaktion med lärarna visade vid några tillfällen på nya aspekter. Mitt val av observation som metod för att studera lärares normering av barns tidiga skrivande kan i stort sägas ha fungerat som avsett.
Detta kan även kopplas till att det fanns ett relativt tydligt avgränsat observationsfokus och att observationerna genomfördes i ett relativt avgränsat sammanhang (jfr Esaiasson m.fl., 2012). Observationerna synliggjorde faktiska händelser och handlingar, och eftersom det fanns en öppenhet i observationen kunde även icke förväntade resultat redovisas.
De etiska aspekterna (Hermerén m.fl., 2011) när det gäller att anonymisera personer och situationer var i sig inte problematiska att förhålla sig till. Det som däremot blev tydligt var att det var problematiskt att göra fältanteckningar som var anonyma i den direkta situationen eftersom jag skrev ner direkta repliker.
Närvarande personer skulle kanske kunna identifiera personer och situationer om de läste fältanteckningarna i samband med att de skrivits ner, vilket kan ses som ett etiskt dilemma (jfr Bjørndahl, 2005), men det blir förmodligen svårare ju längre tiden går efter observationerna. I fältanteckningarna markerades lärarnas repliker med L och barns och elevers repliker med B/E. Om flera lärare eller barn deltog i en skrivaktivitet markerades de L1, L2 och B1/E1, B2/E2 osv. Själv kunde jag naturligtvis identifiera de lärare som deltagit, men det var svårt även för mig att identifiera barnen eftersom jag varken skrivit namn eller angett kön. Lärarna som är i fokus för studien har fått fingerade namn och specialpedagoger och vikarier omnämns med namnet Eli för att de inte ska kunna identifieras via vare sig kön eller roll. Alla Eli informerades om att observationer pågick och de deltog frivilligt i samtal om skrivundervisningen i anslutning till skrivaktiviteter och på raster. Eftersom de följde klasslärarnas planering har de setts som del av undervisningen på samma sätt som barnen. Att de liksom barnen har fått fiktiva namn och inte beteckningar, som i fältanteckningarna, beror på att läsningen av texten underlättas om den innehåller namn.
Lärarna i studien hade informerats om de skulle vara fokus för observationerna (bilaga 1 och 3). Innan observationerna inleddes informerades vårdnadshavarna muntligt vid föräldramöten och skriftligt (bilaga 2 och 4). Mot bakgrund av att syftet var att studera lärares undervisning bedömdes föräldrars skriftliga samtycke för observationer inte vara nödvändigt. Sett i efterhand hade denna bedömning behövt ändras. Vid analysen blev det nämligen tydligt att inte enbart lärarna normerar skrivandet via sin undervisning. Även barnen bidrar till normering av skrivandet, såväl enskilt som i interaktion med varandra och lärarna. Valet stod mellan att helt utesluta barnens bidrag eller att hantera den uppkomna situationen på bästa sätt. Med argumentet att barns röster och perspektiv mera sällan framkommer i forskning valdes det senare alternativet.
Bedömningen var att barnen behöver finnas med för att deras del i undervisningen ska kunna synliggöras, men de är intressanta för sin delaktighet, inte som individer. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att jag under alla observationer var uppmärksam på barnens signaler och beredd att avbryta om min närvaro skulle verka obekväm för något barn – eller lärare. För att de barn som förekommer i exemplen inte ska kunna bli igenkända har de liksom lärarna fått andra namn. I beskrivningarna har barnen namngetts utan hänsyn till kön på så sätt att enbart flicknamn används i den yngre förskolegruppen (FO), förskoleklassen (FK) och grundskolans årskurs 2, och enbart pojknamn i den äldre förskolegruppen (FL) och grundskolans årskurser 1 och 3. Barnen har dessutom namngetts utan hänsyn till individ genom att samma barn har fått olika namn i olika exempel. Tilläggas kan att ingen förälder har hört av sig för att ifrågasätta barnens medverkan. Däremot hörde en förälder av sig och talade om att hen såg fram emot forskningsprojektet.
Lärarna i studien deltog frivilligt och de pedagogiska praktikerna där de var verksamma hade ett öppet intresse för skrivande och utveckling. Detta skulle kunna ses som en viss styrning. Med hänsyn till att studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barns skrivande normeras i skrivundervisning i förskola, förskoleklass och grundskolans tidiga år kan det emellertid också ses som en fördel att studera lärare som är intresserade av det aktuella området, bland annat för att det kan vara mer naturligt för dem att dels reflektera kring hur de genomför sin undervisning och på vilka grunder, dels diskutera effekter av prioriteringar. I den här studien har det senare övervägt.
Urvalet av analytiska begrepp för diskursanalys är gjort utifrån det som jag anser vara relevant för syftet med den här aktuella studien. Urvalet av begrepp är på så sätt subjektivt, men det är också etablerade och väl förankrade begrepp, som visat sig vara verksamma i tidigare analyser inom diskursanalys. I analysen redovisas dessutom underlaget så att mottagare själva kan bedöma begreppens relevans och användning. Jag är medveten om att jag genom min uppmärksamhet på tidigare etablerade diskurser bidrar till att reproducera dessa (jfr Fairclough, 2010). Genom att även uppmärksamma och synliggöra nya diskurser, eller i alla fall nya sätt att kategorisera diskurser, har jag emellertid även bidragit till förändring (jfr Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
6 Praktikövergripande normering
I analysen framträder liknande prioritering inom vissa områden i samtliga pedagogiska praktiker. Dessa beskrivs nedan i avsnitten 6.1 Intresse, skrivflöde och förståelse och 6.2 Utformning och utförande.