ETISKA ASPEKTER

Det finns indikationer på vilka åtgärder som visar sig vara mer lämpade än andra, och vilka åtgärder som upplevts vara mest effektiva eller passande inom trafiksektorn. Redan i tidigt skede märktes det att vissa nudge-åtgärder sannolikt inte skulle fungera - till exempel i Örebros projekt - vilket resulterade i att åtgärderna reviderades och nya tester utfördes. Detta är också en viktig aspekt att ha i åtanke. Speciellt då ”Knuffa resan rätt” är ett pilotprojekt för nudge-åtgärder inom kommunal trafikplanering. Sannolikt kommer det krävas viss modifikation och flera omgångar av testprojekt innan ett perfekt koncept eller modell har utvecklats inom sektorn. På det stora hela verkar dock nudging ha vissa kvaliteter som planeringsverktyg, om än i huvudsak i kombination med ytterligare åtgärder. Det kan tilläggas att dessa åtgärder i så fall högst troligt skulle klassas in som steg 1- och steg 2-åtgärder inom Fyrstegsprincipen, likt mobility management redan gör idag. Steg 1 lyder enligt följande: “Åtgärder som kan påverka transportefterfrågan och val av transportsätt” och steg 2 som: “Åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur” (Vägverket 2003), vilket passar bra in på de syften som nudge-åtgärder kan komma att ha.

6.4 ETISKA ASPEKTER

92

Kritiken mot nudging utgår från ett antal olika perspektiv. Till exempel ifrågasätts det etiska perspektivet då kritiker uppfattar nudging som ett manipulativt redskap (Schlag 2011), mer spelande på det paternalistiska tankesättet (Amir och Lobel 2008). Detta är något som de intervjuade kommunerna reagerade på. Bland annat noteras liknande svar från kommunerna där majoriteten anser att nudge-åtgärder fortfarande bibehåller valalternativen i beslutskontexten, vilket också är ett grundargument i Thaler and Sunstein (2008) definition av nudging. Vidare måste det etiska perspektivet lyftas ytterligare en nivå. Att kommunerna menar att det fria valet respekteras innebär inte att den manipulativa aspekten helt frångås.

Mont et al. (2014) lyfter till exempel fram att nudging är som mest effektivt vid intuitiva situationer där det automatiska tankesättet används. Därmed är de som utsätts för nudgen inte medvetna om vad som sker, således också tvingade i en viss riktning, om än en samhällsnyttig riktning.

Vidare kritiserar Schlag (2010) valarkitektens vetskap och befogenhet i och med densammes brister vad gäller kognitiva genvägar. Sett ur ett planeringsperspektiv bör denna kritik utvärderas. Kommunernas trafikplanerarare arbetar efter statliga och kommunala mål med syftet att bidra till en mer hållbar transportsektor. Riktlinjer som bland annat återges under rubriken statliga riktlinjer och mål (Boverket 2017, Hydén 2008, Regeringskansliet 2017). De som jobbar med dessa frågor har med stor sannolikhet en kunskap gällande aspekter kring hållbara transporter, samt inga avsikter att manipulera människor i en negativ riktning, vilken på något sätt skulle vara destruktiv för individen själv. Kommunerna är noga med att påtala att trafikplaneringen följer just uppsatta transportpolitiska mål och riktlinjer, och i synnerhet handlingsplaner uppsatta av folkvalda kommunpolitiker. Dock kan detta resonemang anses riskfyllt. Vet inte individen sitt eget bästa? Amir och Lobel (2008) menar till exempel att en nudge kan få motsatt effekt då individen som blivit utsatt känner sig underminerad och kränkt. Tummar nudging på den demokratiska dimensionen?

En annan aspekt som tolkats ur intervjuerna är skillnaden mellan att använda nudging inom den privata och offentliga sektorn. Till exempel har nudgar använts inom privat marknadsföring, medan planerare förhållit sig till andra beteendepåverkande verktyg, främst informativa styrmedel. Den stora skillnaden avser att kommuner har ett ansvar i att vara transparenta när det kommer till att informera invånare. Detta är något som bekräftas av A Win Win World (2018) som menar att kraven skiljer sig beroende vem som agerar valarkitekt. En kommun har ett demokratiskt ansvar medan ett privat företag jobbar utifrån ett eget vinstsyfte, ofta oberoende på hur det påverkar

93

specifika individer. A Win Win World (2018) menar dock att kritiken mot nudging ska tas på allvar, och trycker på betydelsen att alla åtgärder är transparenta och att inget sker i det dolda. Vidare menar A Win Win World (2018) att det i praktiken inte finns någon neutral beslutsarkitektur, och att vår omgivning alltid påverkat oss i någon riktning. Alltså vore det snarare oetiskt att inte nudga människor i riktning mot de mål och riktlinjer som skulle innebära ett mer hälsosamt och miljövänligt liv. Detta är något som flera av kommunerna instämmer i, och de lyfter aspekten att nudging bör användas just för att leda människor till att ta rationella beslut, med avsikt att hjälpa till.

Nudging innebär enligt Thaler och Sunstein (2008) att valfriheten består, alltså ska nudgen vara möjlig att undvika. Därför torde nudging upplevas som en mindre, eller åtminstone jämlik, manipulativ åtgärd förhållande till reglerande/begränsande styrmedel i form av förbud skatter. Detta är något som kommunerna såväl som A Win Win World d (2018) lyfter fram som ett argument för att fortsätta använda nudging. I praktiken är sådana åtgärder också beteendepåverkande, om än på ett annat sätt. En ytterligare kritik som nudging grundas i avser att vissa ser det som en ursäkt att inte använda sig av starkare styrmedel, och ”nöjer” sig med att dessa mer komplexa - och ofta billigare – åtgärderna. Detta är något som A Win Win World (2018) tar upp, och här trycks det igen på det faktum att nudging borde ses som ett komplement och inte en fullgod ensam lösning. Även kommunerna instämmer i att nudging högst troligt ger bäst effekt i kombination med starkare styrmedel. Här blir det återigen någon slags avvägning om det fortfarande är individens bästa som ligger i fokus, eller om det är de enkla, ofta billigare lösningarna som lockar?

94