Etiska reflektioner

Skolsköterskorna i studien informerades både muntlig och skriftligt om studiens etiska övervägande innan de gav sitt samtycke. Författarna gav en sparsam genomgång av studiens syfte och innehåll för att inte påverka deltagarnas tankar kring ämnet. Kvale och Brinkmann (2014) menar att författarna bör vara restriktiva med att ge ut för mycket information om studien då detta kan påverka deltagarnas svar kring ämnet (Kvale & Brinkmann, 2014). Alla tillfrågade skolsköterskor blev informerade om att studien var frivillig och kunde avbrytas utan vidare förklaring. Allt material som hade kunnat avslöja deltagarna avidentifierades och handskades av författarna själva och deras handledare. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) bör all privat- och avslöjande data avidentifieras av författarna, detta är extra viktigt under enskilda intervjuer då deltagarens uppgifter oftast kan avslöja uppgiftslämnaren.

7.2 Resultatdiskussion

Studien hade som syfte att belysa hur distriktssköterskor arbetar med den psykiska ohälsan hos elever. Det framkom i studien att alla skolsköterskor träffade elever med psykisk ohälsa dagligen och arbetet med dessa barn och unga var en av

skolsköterskornas främsta arbetsuppgifter.

I preventionsarbetet kring psykisk hälsa var det relevant att eleverna kände tillit och trygghet till skolsköterskan för att kunna öppna sig. Deltagarna vidhöll att det var en av

hörnstenarna i deras arbete. Enligt Pihlblad och Åberg (2011) är kvalitén och relationerna i skolan viktiga för att eleven ska uppleva hälsa. En trygghetskänsla i skolan kan utgöra en grund för att barnet skapar skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa.

Att relationen mellan skolsköterskan och eleven var avgörande kunde visa sig genom att eleven vågar anförtro sig åt skolsköterskan. Enligt Moberg (2013) ingår det i

skolsköterskans arbetsuppgifter att upptäcka barn och unga med psykisk ohälsa. Skolsköterskorna i denna studie beskrev att om de till exempel var lediga och/eller sjuka och en annan skolsköterska infann sig på skolan, hade elever med bland annat psykisk ohälsa vänt vid dörröppningen när de såg att de inte kände igen vederbörande. Antovnovsky (1991) menar att en känsla av sammanhang är viktigt för att eleven ska uppnå psykisk hälsa (Ibid). Skolsköterskorna menade att man såg vikten av att en och samma skolsköterska var på en bestämd skola där de hade chans att bygga upp en god relation till eleverna även när eleven mådde väl. Nästan alla skolsköterskor i studien var överens om att deras arbete underlättades genom att vistas bland eleverna och ta sig tid för att lära känna dem. Deltagarna beskrev vid flera tillfällen att det var viktigt att vistas utanför respektive expedition för att kunna skapa en god relation till eleverna. Enligt Arnesdotter et.al, (2008) bygger en god relation mellan skolsköterska och elev på en öppenhet och ärlighet, där eleven känner sig lyssnad på (Ibid). Det beskrevs av skolsköterskorna i studien som nödvändigt att möta eleven på rasterna men även under lektionstid. Enligt Klein et. al (2013) har många skolsköterskor svårt att känna sig bekväma i undervisningssituationer. Detta kan vara något som kolliderar med elevens behov av att bli mött utanför skolsköterskans expedition. Författarna ansåg att det var relevant att inga elever med psykiska problem kände sig osäkra i mötet med

skolsköterskan utan kände sig bekväma i samtalssituationen.

Denna studie visade att det övergripande verktyg som användes för att upptäcka elever med psykisk ohälsa var hälsosamtalen. Före det planerade hälsosamtalet fyllde eleven i en hälsoenkät, under hälsosamtalet går skolsköterskan och eleven igenom det som eleven har besvarat. Bremberg (2007) menar att hälsosamtalen är skolsköterskornas viktigaste möte med eleverna. Enligt Socialstyrelsen (2008) användes flertalet egenutformade verktyg för att upptäcka och förebygga psykisk ohälsa. Deltagarna vittnade alla om att psykisk ohälsa var ett ökande problem, av denna anledning borde det finnas ett behov av tätare hälsosamtal och även andra utformade redskap som

bygger på forskning och erfarenhet. Ett så kallat egenutformat verktyg borde öka risken för att eleverna i alla kommuner inte får samma bemötande i sin psykiska ohälsa.

Deltagarna i studien beskrev att orsakerna till psykisk ohälsa kunde variera, men att det var framförallt åldersvariationen som bidrog till de olikheter som sågs. På högstadienivå var dålig självkänsla eller självförtroende bidragande orsaker till ett dåligt psykiskt mående. I de lägre åldrarna var det mer knutet till att sakna vänner att umgås med. Existentiella frågor återfanns också ofta hos de lägre åldrarna. Enligt Reuterswärd och Lagerström (2010) ska skolsköterskan arbeta främst på en individanpassad nivå. Med hjälp av bland annat hälsosamtalet ska elevens personliga utveckling och välmående utvecklas.

Reuterswärd och Lagerström (2010) menar att skolsköterskan måste få stöttning av ledningen, det är relevant att skolsköterskan får tid och chans till att inhämta nya kunskaper för att utveckla sitt hälsofrämjande arbete. Denna kunskap ska bygga på vetenskapliga teorier. Skolsköterskorna i studien upplevde att de saknade både tid och kunskap i att möta elever med psykisk ohälsa. Samtliga önskade en förändring i form av mer utbildning i samtalsmetodik samt mer tid för att kunna bemöta elever med psykisk ohälsa på bästa sätt. Skolsköterskorna efterlyste också mer kunskaper om psykisk ohälsa, då de ansåg att just samtalet med elever var en av deras större arbetsuppgifter.

Skolsköterskorna ansåg att tidsbristen för ett gott möte med eleverna bland annat beror på omorganisationer i skolhälsovården. Skolsköterskornas heltidstjänster var vanligtvis uppdelade på flertalet skolor vilket ledde till att skolsköterskan endast hade fåtalet timmar på varje skola per vecka. Vissa av skolsköterskorna menade dock att det inte alltid beror på om det var personalbrist eller inte, utan vad skolsköterskorna gjorde med sin tid på skolan. Enligt Bremberg (2007) har skolhälsovården tre huvudsakliga

uppgifter; verka för en hälsofrämjande skolmiljö, förbättra den enskilda individens hälsa och stödja skolan som institution. Deltagarna i studien beskrev att deras arbetstider minimerades, belastningen med elever som upplever psykisk ohälsa ökade samt att skolsköterskorna önskade mer utbildningar inom detta område.

En av skolsköterskornas arbetsuppgifter var att avgöra om eleverna skulle slussas vidare för utredningar eller inte, denna uppgift var något som skolsköterskorna kände sig

trygga med. Trots detta uppfattades inte alltid uppgiften som enkel och det var inte alltid en självklarhet att eleverna och deras föräldrarna stöttade detta beslut.

Alla skolsköterskor i studien betonade samarbetet mellan olika instanser som viktigt. Med instanser menade de kuratorer, lärare, rektorer, elevhälsoteam, skolpsykologer, barn och ungdomshälsan samt barn och ungdomspsykiatrin. Nästan alla deltagarna upplevde att de hade ett gott samarbete mellan dessa instanser. Några av

skolsköterskorna ansåg att det ibland var svårt att få tag på exempelvis barn och ungdomshälsan och när väl en utredning skulle ske, var det en mycket långsam process som de upplevde att barnen mådde dåligt av. Den långa väntetiden kunde leda till att eleverna kom till skolsköterskorna för djupare samtal, som informanterna inte kände sig kompetenta att leda. Enligt regeringens propositioner (2007/08:110) bör tidiga insatser sättas in när ett barn lider av psykisk ohälsa. Detta är något som författarna av studien sett brister i, då det kunde förekomma väntetider för att slussa barnet vidare hade författarna svårt att se att barnet blev prioriterat.

Bremberg (2007) diskuterar att sjukdomspanoramat inte ser likadant ut i alla folkgrupper och att mindre välbärgade samhällsgrupper kan ha en större andel människor med psykisk ohälsa. Detta var även något som deltagarna i författarnas studie tog upp som ett problem, då några av kommunens grundskolor hade en större del av elever från krigsdrabbade länder och även elever med mindre välbärgade föräldrar. Skolsköterskornas ansåg att psykisk ohälsa hos elever kan skapas av föräldrar med missbruksproblematik men även av andra osäkra familjeförhållanden. I dessa

elevgrupper läggs mer energi åt arbetet med psykisk ohälsa. Många av dessa elever hade en mer avancerad psykisk problematik och skolsköterskorna upplevde inte att det fanns tid eller resurser att möta detta. Författarna ansåg att en allt större invandring kräver ökade resurser på arbetet med psykisk ohälsa och att detta inte prioriteras i dagens samhälle. På sikt leder detta till att skolsköterskorna måste börja prioritera bort annat som är viktigt i deras arbete.

Antonovsky (1991) menar att orden hanterbarhet, begriplighet samt meningsfullhet är nödvändiga för att skapa känsla av sammanhang, att höra till. Det lilla barnet utvecklar på ett eller annat sätt KASAM, under tonåren förändras karaktären för att åter bli en känsla av trygghet och självklarhet under vuxenlivet (ibid). Författarna ansåg att begreppet KASAM var viktigt i arbetet för att motverka psykisk ohälsa. Elever som

kände sig trygga och fann livet meningsfullt hade större potential att gå igenom skolåren med gott resultat, studiemässigt men även känslomässigt.

Författarna valde de vårdvetenskapliga begreppen hälsa och lidande som grund för sitt arbete. En avsaknad av god hälsa kunde innebära ett lidande för den drabbade och detta ansågs vara viktigt för att stödja elevernas goda hälsa. Enligt Wiklund (2005) är inte avsaknad av sjukdom ett krav för att känna god hälsa, men en känsla av välbefinnande är nödvändigt. Författarna menade att definitionen på god psykisk hälsa varierade från individ till individ, men att för alla så innebar en avsaknad av välbefinnande att eleven for illa och kände sig psykiskt nedsatt.

7.3 Slutsatser

Skolsköterskan möter nästan dagligen elever med psykisk ohälsa och är en viktig person i skolhälsovården. Skolsköterskan fungerar som en vägledare i arbetet mot psykisk ohälsa. Då psykisk ohälsa är ett ökande problem bland elever, leder det till att skolsköterskan har en högre arbetsbelastning och behöver mer resurser för att kunna utföra sitt arbete på bästa tänkbara sätt. Gemensamt för skolsköterskorna var en känsla av otillräcklighet och allt för lite resurser finns för att hjälpa dem. Trots detta kände de sig trygga i sin roll, och detta är en viktig faktor för att utföra ett bra arbete. Att vidareutbilda skolsköterskor i samtalsmetodik och ge kontinuerlig utbildning inom psykisk ohälsa skulle kunna resultera i ett tryggare bemötande av elever med psykisk ohälsa.