I berättelserna finner vi att förklaringar till framgång eller tillkortakommanden. Det kan till exempel handla om uppfattningar att ung- domar med utländsk bakgrund satsar mer och ser investeringsvärdet av idrott, saknar tradition eller tillräckligt stöd i form av för- äldraengagemang. Ofta läggs hos den Andre, i form av bakgrund, livsideal och kultur. Vi känner också igen delar av beskrivningarna av elitidrottare med utländsk bakgrund från den amerikanska och brittiska forskningen då etnisk folklore analyseras bland främst svarta elitidrottare. Kan det vara så att berättelserna om den Andre inom elitidrotten är ett globalt fenomen där några gemensamma drag åter- kommer i berättelserna om minoriteter? Det postkoloniala perspektivet lyfter framförallt frågor om relationer mellan de som har tolk- ningsföreträde och de beskrivna (och deras brister, oförmåga eller tillgångar). Ett vanligt förhållningssätt är till exempel att barn, ung- domar och föräldrar som har sina ursprung utanför västvärlden beskrivs och förstås uti- från en kulturmodell. Denna modell innebär att orsaker till utanförskap och arbetslöshet förklaras med deras traditioner, kultur, språk och etnicitet. Man förlägger orsakerna till mönster i samhället (och i idrotten) till de enskilda invandrade individerna och deras egenskaper. De har andra – i jämförelse med vita - genetiska, fysiologiska egenskaper som gör dem framgångsrika på idrottsarenan, heter det. På det sättet blir rationalitet, förmåga till beslut och strategiskt tänkande egenskaper som tillskrivs den vita majoriteten, medan kropp, biologi och fysisk förmåga knyts till de svarta. Den Andre placeras i den offentliga debatten i tankekedjan: kropp - naturlig - atle- tisk. Och för att bli kultiverad och civiliserad måste dessa egenskaper kontrolleras, gärna av väst. I vår undersökning känner vi delvis igen denna beskrivning med tillägget om traditio- nens makt, kulturell igenkänning och förebil- der inom den egna gruppen som förklaring till liten eller stor andel med utländsk bakgrund inom olika sporter.
En annan poäng i den postkoloniala teorin rör relationen mellan majoritet och minoriteter när man analyserar berättelser/etnisk folklore. Hobermans resonemang om spegelbilder, att vi berättar om oss själva när vi talar om andra, kan utvecklas med hjälp av begreppet ”vithet” som bland annat används av idrottsforskaren Colin King (2004). King fokuserar helt på hur majoriteten/de vita i hans studie berättar om sig själva och sitt eget livs/sportideal när de beskriver svarta atleter. Vi gör ett försök att också analysera ”vitheten” (eller det självklara, normala, oreflekterade) i svensk elitidrott, utifrån våra intervjuer. Vi synar berättelser- nas subjekt, det vill säga, de som berättar och framförallt de ideal som då träder fram.
1 Den självklara homogeniteten: oavsett vad som berättas om etnisk mångfald är det något som väcker tankar och känslor. Den kan sällan passera obemärkt, utan måste nästan alltid benämnas, förklaras, hyllas eller bortförkla- ras. Detta kan framstå som något underligt i ett samhälle som är långt ifrån den homoge- nitet som det ibland talas om. Dessutom stärks bilden, i vårt material, av att etnisk mångfald är hierarkiskt uppbyggd, dvs. att människor med ursprung i tredje världen ses som mer exotiska och därmed kulturellt annorlunda än dem från första.
2 Välbärgad, nyfiken och mobil medelklass: ett ideal inom idrotten – och i samhället? I berät- telserna framstår de med utländsk bakgrund som fattiga, traditionsbundna och fasta i sin geografiska och sociala miljö. Detta skulle för- klara varför man väljer boxning (billigt) före tennis (dyrt), basket (internationell sport) före innebandy (svensk sport) och fotboll (finns planer och klubbar överallt) framför friidrott (finns enbart tillgängligt på vissa orter och miljöer). Ställt som kontrast till hur berättel- serna byggs upp om idrottare med utländsk bakgrund så framträder den ideala idrottaren och till lika samhällsmedborgaren som välbär- gad, nyfiken på det nya och att vara mobil som ett ideal hos berättaren. Här rymmer berättel- sen två helt skilda livsstilsideal.
3 Självständig och oberoende av förebilder: berättelserna lyfter konsekvent fram att den Andre är en särskilt viktig förebild för unga idrottare med utländsk bakgrund (Shadrak Odhiambos betydelse för andra med utländsk bakgrund). Samtidigt vet vi genom tidigare forskning att skälet till att börja idrotta ser likartat ut för i stort sett alla unga och att i stort sett alla elitidrottare oavsett etnisk bak- grund har/har haft någon förebild. En ytterli- gare aspekt av detta är tanken om att idrottare med utländsk bakgrund väljer idrotter som är internationellt kända: till exempel fotboll och basket. De flesta inom svensk elitidrott är ju trots allt födda och uppvuxna i Sverige, och, vilka idrotter väljer så kallade svenska barn och unga?
4 Idrotta för dess egenvärde: Debatten om idrottens mervärde, investeringsvärde och dess egenvärde har funnits med hela idrottshisto- rien. Det intressanta är hur den Andre (t.ex. arbetaren, kvinnan, invandraren) nästan aldrig tillskrivs idrotta för dess egenvärde. Här finns också intressanta kopplingar till debatten om idrotten som arbetsmarknad och kommersi- ell arena, vilket tycks väcka många känslor. I berättelserna tycks det som om den Andres elitidrottande inte enbart är seriöst utan sna- rare på blodigt allvar. Detta ska då förklara både framgångar men också totala fiaskon, det blir så att säga antingen eller. Vi finner det intressant vilket paradoxalt förhållningssätt elitidrottens företrädare har till sin egen verk- samhet – vilka elitidrottare tävlar enbart för nöjes skull och når internationella framgångar? Och varför ses det som så problematiskt att inkludera idrottens mer- och investeringsvärde när det rör sig om elitidrott?
5 Det svenska föreningslivet: Idén om det unika svenska föreningslivet och dess förtjänster som fostringsarena för demokrati, gemenskap och ideellt arbete tycks fungera som en nyckelsym- bol för berättelsen om svenskhet. Inte sällan används också denna berättelse som förklaring till varför idrottare med utländsk bakgrund inte riktigt lyckas inom idrotten – just för att de inte har skolningen inom föreningslivet.
I stort sett alla idrottare i vår undersökning har vuxit upp med den svenska föreningsidrotten.
6 Föräldraengagemang är viktigt för fram-
gång: I vår tidigare forskning har det visat
sig att mycket få barn och unga börjar och fortsätter med idrott på grund av föräldraenga- gemang – de flesta hänvisar till vänner i den egna åldern som mer betydelsefulla (Fundberg 2003a, Lagergren 2008). Mot bakgrund av detta finner vi det intressant att idrottare med utländsk bakgrund så ofta tillskrivs så starka band till föräldrar och att dessa föräldrars engagemang påverkar mer än andra föräldrars. Samtidigt ser vi hur detta föräldraengagemang i debatter och forskning tycks tolkas på vitt skilda sätt beroende på etnicitet – när svenska föräldrar (läs pappor) är engagerade så är mot- svarande utländska kontrollerande. Förståelse av föräldraengagemang tycks komplex och bitvis paradoxal.
7 Idrottare är män: Denna tanke är välkänd både inom forskningen och i allmänhet, men åter aktualiseras den manliga normen i denna undersökning. Stor etnisk mångfald inom elit- idrotten hör i berättelserna främst samman med manlig elitidrott. I flera idrotter är det diametralt motsatta förhållanden mellan manlig och kvinnlig elitidrott sett ur ett etniskt perspektiv. Det är till exempel total dominans av manliga boxare med utländsk bakgrund och total avsaknad av kvinnliga boxare med utländsk bakgrund Nästan undantagslöst används då den manliga elitidrotten som mått- stock, det vill säga att boxningen beskrivs i sin helhet som ”mycket mångkulturell”. Det tycks också som berättelserna om etnisk mångfald rymmer en tanke om att kvinnor med utländsk bakgrund är mer beroende av och knutna till traditioner och kultur än motsvarande män.
Vi tycker oss kunna se hur det framträder en berättelse, inte olik den etniska folklore som återfinns i anglosaxisk forskning (t.ex. Hober- man 1997) och debatt (Entine 2000), där elit- idrottare med utländsk bakgrund fungerar som en kontrast till och viktig byggsten av självför- ståelse av svensk elitidrott. Ty berättelserna,
förklaringarna och tolkningarna av etnisk mångfald inom respektive idrott handlar om denna självförståelse och om de egna idealen. En poäng som King lyfter fram är hur dessa berättelser därmed inte enbart är ett problem för minoriteter utan också blir ett problem för majoriteten – i vårt fall den svenska elitidrot- ten och dess strukturer. Det stora fokus på idrottares bakgrund och kultur kan förstås med hjälp av Kings resonemang om ”maktför- nekande” bland majoriteten. Att förneka, och ofta vara omedveten, om sin egen position och därmed möjlighet att utöva makt utifrån ett etniskt perspektiv tar sig ofta uttryck, enligt King, just genom att hänvisa till den Andres kultur eller till samhället utanför idrotten. Men mycket sällan tala om etnisk segregation inom idrotten. Vi fascineras också av mängden för- klaringar kring etnisk mångfald i svensk eliti- drott. Vad står dessa för?