När vi analyserar intervjuerna, och närmare synar de förklaringar som återges till varför den etniska mångfalden ser ut som den gör i olika elitidrotter, så har vi sedan tidigare kon- staterat att fokus i de flesta fall läggs på grup- pen ”invandrare”, deras kultur och traditioner. Men för att spetsa till analysen ytterligare och knyta samman berättelserna med gatekeeping så ser vi ett antal teman som förklaringarna kan samlas under: att veta, att vilja, att kunna och att göra.
Det första temat kallar vi ”att veta” som sna- rast handlar om brister i vetandet hos den Andre. Ett exempel på detta är hur berättel- serna fogas in i en mosaik, och hierarki, om sporternas respektive position i ett globalt perspektiv – huruvida idrotten är internatio- nellt känd eller ej. I berättelserna återkommer en förklaringsmodell som går ut på att en stor etnisk mångfald i en sport har att göra med om sporten är internationell välkänd – och tvärtom. Det senare ingår i förklaringen hos innebandyförbundet som menar att sporten har sitt ursprung i Sverige och att den, än så länge, inte har så stor internationell spridning. Resonemanget tycks bygga på idén om kultu- rell igenkänning – att man väljer idrott som är en del av den egna kulturen. Med andra ord handlar den etniska mångfalden, eller bristen på den, att ”invandraren” inte vet eller känner till de ”typiskt” svenska sporterna medan de internationellt kända på motsvarande vis lockar på ett helt annat sätt. Det som under- kommuniceras i dessa fall är ju hur de allra flesta elitidrottare, oavsett hur de kategoriseras av oss, SCB eller idrottstränare, är födda och uppvuxna i Sverige och som tävlingsidrottare knappast isolerade från det svenska samhället i allmänhet.
Det andra temat kallar vi ”att vilja” och rör föreställningar vad elitidrottare vill med sitt idrottande. Ett genomgående tema är föreställ- ningen att elitidrottare med utländsk bakgrund idrottar i hög grad än andra för investerings- värdes skull – dvs. kunna bli känd, tjäna pengar etc. Ett exempel som återkommer i berättel- serna och självförståelsen av varför den etniska mångfalden ser ut som den gör är möjligheten att använda sporten som social språngbräda. Här refereras vid några tillfällen till att situa- tionen har sett liknande ut för elitidrottare ur den svenska arbetarklassen för femtio, sextio år sedan. Ett annat exempel är inom fotbollen där den mediala uppmärksamheten och möj- ligheten att göra karriär som fotbollsspelare framhävs, vilket man menar särskilt lockar många med utländsk bakgrund. I samtalet med företrädaren för friidrott stärks den berättelsen när jämförelse görs mellan friidrott och fotboll. Unga talanger med utländsk bakgrund väljer bort friidrott till förmån för fotboll då det är betydligt svårare att tjäna pengar inom friidrot- ten, uttrycks det.
När knutet till investeringsvärdet och ”att vilja” använda sin elitkarriär till något är frågor om förebilder. I intervjuerna tycker vi oss finna ett resonemang om förebildernas värde just bland dem med utländsk bakgrund. Föreställningen är att det är särskilt viktigt för andra unga på väg upp mot toppen att de kan identifiera sig med förebilder som också kommer från ett tänkt etnisk utanförskap. Men är det inte så att förebilder för alla idrottare, oavsett etnisk eller social ursprung är viktigt? Och vilka förebilder har unga idrottare på väg mot eliten – väljer de efter etnicitet?
Ett särskilt exempel för symbolik och olikhet finner vi i berättelser om boxaren Odhiambo. Han utnämns som en ”milstolpe” för sporten. Hans ”svarta” hudfärg markerade inte bara en olikhet i det svenska landslaget utan också en förändring i rekrytering till elitboxningen. Det framställs som tiden före och efter Odhiambo. Det intressanta är att berättelsen också har en stor symbolisk betydelse då det trots allt fanns
en etnisk mångfald inom elitboxningen före Odhiambo, mest bestående av finska och syd- europeiska boxare.
Ett annorlunda resonemang än det om enskilda förebilders påverkan av en sport finner vi bland berättelserna som rör idrottens spegling av samhället. Här rör sig istället förklaringarna kring att etnisk mångfald inom elitidrotten ser ut som den gör oavsett vad någon vill (vare sig vi talar om elitidrottens atleter eller institutio- ner). Frågan är om etnisk mångfald varit en del av självbilden överhuvudtaget inom de idrotter som på olika sätt förklarat att de är positiva till just stor etnisk mångfald? Graden av interna diskussioner kring etnisk mångfald tycks också ha varierat över tid. Inom boxningen var frågan stor för fem-sex år sedan medan det idag sällan förs några samtal om etnisk mång- fald.
Det tredje temat vi finner i berättelserna är förmågan ”att kunna”. Vilka kan delta i elitidrotten och ser villkoren för deltagande olika ut? Ett exempel är frågan om sporten i fråga är billig och lättillgänglig samt enkel att delta i. Det rör på den klassmässiga och ekonomiska aspekten av idrott med det kom- municerar också en föreställning om och en stereotyp bild av ”invandraren” som fattig, fast i sin social/geografiska miljö och fångad av sina traditioner. I längre resonemang, som går utanför själva elitidrottande, framförs exempel på bristande kunskap bland ”invand- rare” om hur en idrottsförening startas, drivs och utvecklas. Tanken är att etniska svenskar flyttar från bostadsområden och därmed också lämnat föreningslivet på orten och därmed saknas i grunden kunskap förutsättningar för att få fram elitidrottare i vissa områden. Kun- skapen om hur man driver en förening kläs ofta i termer av att människor med utländsk bakgrund inte har den traditionen.
Ett annat exempel som omnämns i berättelsen om varför idrottare kan nå framgång, och så småningom, också kan nå eliten inom sin sport är graden av föräldraengagemang i tidiga år. I
flera intervjuer menar företrädare att engage- manget från föräldrar med utländsk bakgrund är lägre än bland andra föräldrar kring just idrottande, vilket då skulle göra det svårare för de unga att ta sig fram i idrotten. Alla dessa faktorer, föreningsvanan, traditioner och föräldraengagemang skulle då, enligt berät- telserna, förklara varför färre med utländsk bakgrund kan nå elitidrotten.
Ur ett genusperspektiv tycks också förkla- ringsvärdet av bristen på föreningsvana, andra traditioner och lågt föräldraengagemang inten- sifieras då kvinnlig närvaro och framförallt frånvaro ska förklaras. Vi kan också se att utgångspunkten för resonemang om elitidrott nästan undantagsvis utgår från situationen på herrsidan i respektive sport. Till exempel beskrivs boxning som en sport med stor etnisk mångfald, vilket stämmer på herrsidan medan situationen är rakt motsatt på damsidan. Kan det vara så att fokus på mångfald gör att andra maktordningar som jämställdhet helt eller delvis försvinner från dagordningen – och vice versa (att när genus är i blickfånget så blir etnisk mångfald en icke-fråga) vilket en undersökning om styrelserepresentation inom idrotten visar (Fundberg 2009)?
Det fjärde temat har vi valt att kalla ”att göra”. Det skiljer sig radikalt från de tre andra temana då berättelserna och förklaringarna fokuserar vad organisationen gör eller har för- sökt att göra för att förändra elitidrotten. Här har vi alltså att göra med en självrannsakan inom svensk elitidrott. Vi finner dock få exem- pel på detta i intervjuerna men ett, vilket är det enda vi hittat, är ju så klart värt att nämna. I berättelsen om basketsporten nämns några aktiva val som man menar främjat den etniska mångfalden. Det man har gjort är en satsning på ökad jämställdhet i form av lika ekonomisk fördelning av resurser på herr och dameliten samt att få fram fler unga (kvinnliga) ledare. Här finner vi således ett exempel på hur orga- nisationen inom elitidrotten kan, eller strävar efter, att göra aktiva val för att förändra.
Sammanfattningsvis ser vi alltså tre teman som fokuserar den Andre och dennes brister i vetande, vilja och kunnande som ingår i berät- telser och förklaringar till varför den etniska mångfalden ser ut som den gör i elitidrotten. Men vi finner också ett tema som fokuserar den egna organisationen och dess förmåga att göra – och det intressanta är, tycker vi, att det är också det senare som visar sig ge resultat inom såväl herr- som damelit.