Det ses som positivt att ha specialpedagogen knuten till den enskilda förskolan eftersom en relation på så sätt möjliggörs lättare än om specialpedagogen konsulteras från resursteam. Att skapa en relation anses viktigt då ett förtroende byggs upp vilket främjar ett positivt
samarbete. Det resoneras dock kring vikten av att inta ett professionellt förhållningssätt och att inte bli för ”kamratliga” med varandra. Att få resonera tillsammans om vilka steg som ska tas i samband med att ett barn anses behöva stöd och hjälp känns viktigt. En av
specialpedagogerna har erfarenhet av barnsamtal på sin förskola där ett samarbete mellan henne och pedagoger sker på så sätt att man t.ex. träffas och fyller i underlag för
utvecklingssamtal. Det framkommer i gruppen att det till viss del finns speciell samarbetstid avsatt men en specialpedagog menar att det är kommunikation som gäller och att träffas vid behov t.ex. på en enskild planeringstid. En annan betydelsefull faktor som lyfts är vikten av gemensam fortbildning för att ha ett ”gemensamt språk”. En förskollärare säger:
Sen tror jag mycket också att även om vi har olika utbildningar i vårt yrke så är det väldigt mycket av fortbildningen som är gemensam för alla. Så där blir det också att då har man ju samma synsätt och du får samma bitar av
utbildningen. Man pratar samma språk sinsemellan och det gör också att man sprider ut det i barngruppen.
En annan förskollärare lyfter den reviderade läroplanen (Lpfö 98/2010) som en gemensam fortbildnings möjlighet:
Det tyckte jag att jag kände jättemycket när vi fick läroplanen. För då var det mycket utbildning på själva läroplanen så att säga och då fick man ett gemensamt språk och gemensam väg så att säga.
47
Även fortbildning av TRAS (Tidig registrering av språkutveckling) (Espenakk, Frost, Horn, Gess Solheim, Wagner Hansen, Klepsvik Färevaag, Grove & Löge, 2005) som genomfördes för ett par år sedan gemensamt lyfts som något positivt för samverkan. Det finns ett önskemål att lyfta TRAS igen på en enhet eftersom man vill diskutera hur man arbetar med materialet och hur det kommer barnen till godo. Specialpedagogen på den aktuella enheten säger ”att diskutera ihop sig och få erfarenhetsbyte ärvad personalen önskar. Träffa andra”.
Den andra specialpedagogen och den enhet som hon representerar har tankar om att barnens språkutveckling kan synliggöras med dokumentation. Hon menar att ”vad barnen säger, hur de uttrycker sig” ger mycket information.
5.5.1 Analys
Att få möjlighet att ha gemensam fortbildningstid är något viktigt för gruppen som en förskollärare initialt tar upp men som sedan återkommer under intervjutillfällena. Vår
tolkning är att en gemensam förståelse hos olika yrkesprofessioner som samverkar anses vara en förutsättning för att skapa en god plattform att utgå från i arbetet med barnen. Att uppfatta och uppnå gemensam förståelse i arbetslaget och på enheten verkar anses vara en
betydelsefull faktor för ett gott samarbete.
Hargreaves (2008) menar att våga kommunicera och dela med sig av sin uppfattning kräver tillit medarbetare emellan. Tillit skapar trygghet och trygghet skapar i sin tur ett gynnsamt läroklimat som gagnar alla i verksamheten. Han menar vidare att organisationer som har tillit i sin verksamhet får effektivitet på köpet. Om tilliten mellan människor på en arbetsplats försvinner så påverkar det relationen mellan människor och följden blir att de frigör sig. Det gemensamma engagemanget minskar avsevärt vilket skadar verksamheten (Hargreaves, 2008).
48
6 Diskussion
I detta avsnitt diskuterar vi först kring vår metod och reflektioner i samband med den. Vi lyfter därefter i resultatdiskussionen de resultat som vi valt att använda oss av i vår analys. Avslutningsvis så delger vi våra tankar om fortsatt forskning och specialpedagogiska implikationer.
6.1 Metoddiskussion
Vår ambition var att genomföra två halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sex deltagare, tre förskollärare och tre specialpedagoger, som deltog i båda
fokusgruppsintervjuerna. Tre förskollärare och två specialpedagoger deltog i
fokusgruppsintervjuerna. Gruppens storlek var lagom på så sätt att talutrymme blev möjligt för alla medverkande. Vårt intresse fanns i hur just denna fokusgrupp resonerade kring två olika temaområden. Vår ambition var alltså inte att jämföra olika fokusgrupper sinsemellan.
Svårigheter har uppstått i samband med att hitta gemensam tid för de båda
intervjutillfällena då det av olika anledningar inte gick att behålla våra ursprungliga tider för intervjuerna. De båda intervjuerna genomfördes därför under samma eftermiddag vilket inte var tanken från början. Det är möjligt att analysarbetet påverkats av detta på så sätt att vi inte hade möjlighet att analysera mellan intervjuerna och kommit på ev. följdfrågor inför det andra tillfället. Till slut deltog två specialpedagoger och tre förskollärare då den tredje tillfrågade specialpedagogen fick ett akut ärende på sitt arbete vid de aktuella intervjutillfällena. Kvale och Brinkman (2010) uppger att forskaren måste förhålla sig till de problem och dilemman eller konflikter som uppstår under arbetets gång vilket påvisar forskarens kapacitet, vilket vi anser att vi försökt göra på bästa sätt.
Vi hade i större utsträckning kunnat tänka på att sammansättningen av gruppen skulle varit mer balanserad utifrån de olika enheterna som var representerade. Detta för att skapa
ytterligare trygghet för gruppdeltagarna.
6.2 Resultatdiskussion
Förskolans uppdrag är att välkomna alla barn till skolan där ”verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Lpfö 98/2010, s. 5). Skollagen (2010:800) säger att alla barn i behov av stöd
49
ska få plats i en grupp och stödet ska i stor utsträckning ges i den grupp som barnet tillhör. Miljön ska alltså utformas så att alla barn kan utvecklas inom sin grupp. Frågan om
inkludering och exkludering är ständigt aktuell. Resultatet som framkommit i våra intervjuer visar på ett tydligt inkluderande arbetssätt. Det finns ett sociokulturellt synsätt som
överensstämmer med Vygotskijs tankar där barns självkänsla och samspel utvecklas
tillsammans med andra barn (Vygotskij, 2001). I bland, om än sällan, finns det dock behov av att ett barn får tid tillsammans med enbart en vuxen. Gruppdeltagarnas mening var att det är viktigt att ta hänsyn till den aktuella situationen som råder även om det inkluderande
arbetssättet är utgångspunkten.
De vuxnas förhållningssätt går som en röd tråd genom allt som förts fram i vår fokusgrupp. Det tyder på en hög medvetenhet hos både specialpedagoger och förskollärare som intar ett relationellt synsätt där miljön och deras eget agerande står i centrum istället för ett
kompensatoriskt synsätt där barnets fel och brister är i fokus. Det finns tankar om att utgå från vad barnen kan istället för vad de inte kan. Nilholm (2007) uppger dock att det är det
kompensatoriska synsättet som dominerar inom det specialpedagogiska fältet.
Att arbeta med dokumentation för att synliggöra sitt eget agerande framhålls speciellt av en specialpedagog som menar att utvärdering ständigt måste ske för verksamhetens kvalitet. Fokusgruppdeltagarna menar att viktiga förutsättningar för detta är ett systemteoretiskt perspektiv där helheten på barnet ses som betydelsefullt. Samarbetet mellan förskolechef och specialpedagog spelar stor roll. Att specialpedagogens uppdrag är tydligt där arbetsuppgifter med skolutvecklingsfrågor och handledning som examensordningen förordar ges utrymme och förtroende för.
Vidare menar fokusgruppen att en känsla av delaktighet hos medarbetarna i organisationen också är av betydelse där det upplevs som det finns möjlighet att påverka och där den egna insatsen spelar roll. Bruce och Riddersporre (2012) säger att även om det är förskolechefens ansvar formellt sett att en verksamhet arbetar utifrån styrdokumenten så kan en utveckling i praktiken endast ske som en följd av ett samarbete mellan chef och medarbetare.
Alla barn oavsett språkhinder möts med en pedagogik där engagerade och närvarande pedagoger som ger av sin tid samt samtal som utgår från barnen intresse anses vara de mest framgångsrika faktorerna för språkutveckling. Detta stämmer väl överens med aktuell forskning som vi tagit del av. Vygotskij (2001) anser att barnets språk redan från början är socialt med avsikt att söka kontakt med andra. För att språket ska utvecklas är det viktigt att barnet tidigt får samspela socialt och göra sina egna erfarenheter. Han betonade att de sociala
50
erfarenheterna är av stor vikt för språkutvecklingen. Barnets språk fungerar och utvecklas först i ett socialt sammanhang, ”interpsykiskt funktion”, där efter då barnet införlivat språket används det för att tänka, ”intrapsykisk funktion” (Vygotskij, 2001). För att detta ska vara genomförbart så önskar förskollärarna att barngruppens storlek inte ökar. Specialpedagogerna anser att förskollärarna i större grad kan tänka på möjligheterna att dela in i mindre grupper och därmed utgå från ett mer organisatoriskt tänk.
Vår tolkning av resultatet avseende om det finns någon skillnad på språkutvecklande samt språkstödjande arbete är att det språkutvecklande arbetet är det som ständigt sker i alla vardagens situationer medan det språkstödjande arbetet bland annat är det som riktar sig till ett eller ett par barn men som oftast sker generellt i gruppen. Det gemensamma för de båda arbetssätten är dock pedagogens förhållningssätt som framhålls som den största faktorn. Det finns inga speciella metoder som används till de barn som är i behov av särskilt stöd mer än TAKK som främst en förskollärare använder sig av och finner som avgörande för de barns förutsättningar som inte kommit så långt i sin språkutveckling att kunna uttrycka sig och kommunicera. Brodin och Lindstrand (2009) menar att förskolans uppgift är att ge
pedagogiskt stöd så att barn utvecklas. Att barnen får stöd i sin kommunikation anser de vara det viktigaste eftersom det påverkar möjligheterna att vara med andra barn.
Specialpedagogens roll handlar till stor del om att stödja och vara rådgivande i samarbete med pedagoger och föräldrar. Sandberg och Norling (2009) har i sin studie ”Pedagogisk verksamhet för små barn i behov av särskilt stöd i förskolan - generellt och specifikt (PEGS)” kommit fram till liknande resultat, att pedagoger efterlyser en bekräftelse på att de arbetar på rätt sätt. De menar vidare att det är viktigt för pedagoger att få ta del av aktuell forskning samt att reflektera över förhållningssätt. Personal i förskolorna måste få möjlighet att utvecklas och kompetensutvecklas vilket leder till ökade möjligheter för barn i behov av särskilt stöd, men även barn i allmänhet, att få anpassat stöd.
Förskollärarna i fokusgruppen ser en trygghet i att ha specialpedagogen tillgänglig fysiskt på sin enhet. Tillgänglighet anses viktig. Samarbetet mellan förskollärare och
specialpedagoger sker till viss del planerat men framförallt vid behov. Gemensamma fortbildningar lyfts dock som något positivt då det ger ett gemensamt språk. Fokusgruppens erfarenhet är att gemensam fortbildning och utbyte med andra upplevs som betydelsefullt för att öka förståelsen för det professionella uppdrag som finns enligt läroplanen (Lpfö 98/2010) genom att ta del av hur andra förstår.
51
En avslutande reflektion från vår sida är att lekens betydelse inte lyfts nämnvärt som en språkstimulerande faktor. Vår tolkning är att då samspel och kommunikation tagits upp i fokusgruppen så har det kanske underförstått varit en del i specialpedagogerna och förskollärarnas tankar men inte uttryckts i ord i någon större omfattning.
Att fått möjlighet att fördjupa oss inom detta område inför vår framtida yrkesroll som specialpedagoger känns både betydelsefullt och stimulerande. En reflektion är att vi inte funnit specialpedagogens roll och uppdrag i förskolan beskrivna i någon större utsträckning i varken styrdokument eller litteratur. Ahlberg (2001) tar upp att förväntningar från lärare på vad specialpedagogen ska göra inte alltid stämmer med vad specialpedagoger har för
kompetens enligt den nya examensförordningen (2000:23). Hon menar att specialpedagogens arbete bedrivs i en social kontext där värderingar och attityder från omgivningen får betydelse för hur arbetet blir. Hon menar även att det finns risk för att specialpedagoger möter på konflikter om det gamla synsättet att specialpedagogen ska verka som ”kliniklärare” med en eller ett par elever finns kvar ute på fältet (Ahlberg, 2001, s. 90). Vi anser det vara viktigt att i en anställning som specialpedagog få ett tydligt uppdrag av förskolechef eller rektor som tydliggörs för alla anställda för att undvika samt minska missförstånd om specialpedagogens roll och funktion.
6.3 Fortsatt forskning
Då förhållningssättets betydelse spelar så stor roll enligt vårt resultat så tycker vi det skulle vara intressant att forska vidare inom detta område på individ, grupp och organisationsnivå. Vilka faktorer påverkar förhållningssättet förutom våra styrdokument?
6.4 Specialpedagogiska implikationer
Vår lärdom är att det på organisationsnivå är av betydelse att specialpedagogens uppdrag är tydligt där dokumentation och utvärdering av det egna förhållningssättet samt handledning i det språkutvecklande arbetet till pedagoger ges utrymme av förskolechefen. Om denna förutsättning ges kan ett samarbete mellan specialpedagogen och förskolläraren växa fram som kan få betydelse för förskolans verksamhet och dess kvalitet avseende språkutvecklande arbetssätt.
På gruppnivå är det av betydelse att tid åt tolkning och förståelse av t.ex. läroplan och annan fortbildning ges för att verksamheten i förskolan ska få så optimala förutsättningar som
52
möjligt att nå målen gällande språkutveckling i styrdokumenten. Det måste även finnas en vilja och ett ansvar hos den enskilde individen att uppdatera och hålla sig ajour med forskning och aktuella styrdokument vilket vi anser att fokusgruppen i vår studie gör då det har varit återkommande resonemang kring det egna förhållningssättet och läroplanen i våra intervjuer.
53
Referenser
Ahlberg, Ann (2001). Lärande och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.
Ahlberg, Ann (2009). Kunskapsbildning i specialpedagogik. I Ann Ahlberg (red.)
Specialpedagogisk forskning. En mångfasetterad utmaning (s. 9-28). Lund:
Studentlitteratur.
Berglund, Lars, Malmgren, Lise-Lotte, Riddersporre, Bim & Sandén, Ingrid (2007).
Profession, forskning och praktik: 30 rektorers syn på specialpedagogisk professionalitet.
Educare 2007 nr 2 (s. 39- 51). Malmö: Malmö högskola.
Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2010). Språk i sammanhang. I Louise Bjar & Caroline Liberg (red.) Barn utvecklar sitt språk (s. 17-28). Lund: Studentlitteratur.
Björck-Åkesson, Eva (2009). Specialpedagogik i förskolan. I Anette Sandberg (red.) Med
sikte på förskolan – barn i behov av stöd (s. 17-35). Lund: Studentlitteratur.
Bladini, Kerstin (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektioner: en studie av
specialpedagogers handledningssamtal. Doktorsavhandling. Karlstad:Institutionen för utbildningsvetenskap -avdelningen för pedagogik. Karlstad universitet.
Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2009). Barn med rörelsehinder i förskolan. I Anette Sandberg (red.) Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd (s, 123-145). Lund: Studentlitteratur.
Bruce, Barbro (2007). Problems of language and communication in children, identification
and intervention. Doktorsavhandling. Lund: Kunskapsutveckling.
Bruce, Barbro (2009). Språkutveckling på olika villkor. I Anette Sandberg (red.) Med sikte på
förskolan – barn i behov av stöd (s. 55-74). Lund: Studentlitteratur.
Bruce, Barbro (2010a). Bokstavsbarnen och bokstäverna. I Louise Bjar & Caroline Liberg (red.) Barn utvecklar sitt språk (s. 255-275). Lund: Studentlitteratur.
Bruce, Barbro (2010b). Lek och språk. I Bim Riddersporre & Sven Persson (red.)
Utbildningsvetenskap för förskolan (s. 101-120). Stockholm: Natur & Kultur.
Bruce, Barbro & Riddersporre, Bim (2012). Kärnämnen i förskolan: nycklar till livslångt
lärande. Stockholm: Natur & Kultur.
Crafoord, Clarence (2005). Människan är en berättelse: tankar om samtalskonst. Stockholm: Natur & Kultur.
54
De Jong, Marjanna (2010). Förskolans fysiska miljö. I Bim Riddersporre & Sven Persson (red.) Utbildningsvetenskap för förskolan (s. 253-274). Stockholm: Natur & Kultur. Emanuelsson, Ingemar, Persson, Bengt & Rosenqvist, Jerry (2001). Forskning inom det
specialpedagogiska området - en kunskapsöversikt. Skolverkets monografiserie.
Stockholm: Liber Distribution.
Espenakk, Unni, Frost, Jörgen, Horn, Erna, Gess Solheim, Ragnar, Wagner Hansen, Åse Kari, Klepsvik Färevaag, Margaret, Grove, Hans & Löge, Inger Kristine (2005). TRAS Tidig
registrering av språkutveckling, handbok om språkutveckling hos barn. Herning:
Specialpedagogiskt förlag.
Fischbein, Siv & Österberg, Olle (2004). Mötet med alla barn: ett specialpedagogiskt
perspektiv. Stockholm: Gothia.
Gess Solheim, Ragnar (2005). Statistisk bearbetning av TRAS – materialet. I Unni Espenakk, Jörgen Frost, Erna Horn, Ragnar Gess Solheim, Åse Kari Wagner Hansen, Margaret Klepsvik Färevaag, Hans Grove, & Inger Kristine Löge, TRAS Tidig registrering av
språkutveckling, handbok om språkutveckling hos barn (s. 15-16). Herning:
Specialpedagogiskt förlag.
Gjems, Liv (2009). Sosiokulturelle perspektiver på samtalen som læringsarena – spørsmål som inviterer til språklig aktivitet. Tidsskriftet FoU i praksis, 3(2) (s. 9-24). www.nb-ecec.org
Hagtvet, Bente Eriksen (2004). Språkstimulering. D. 1, Tal och skrift i förskoleåldern. 1:a uppl. Stockholm: Natur & Kultur.
Hagtvet, Bente Eriksen (2006). Språkstimulering. D. 2, Aktiviteter och åtgärder i
förskoleåldern. 1:a uppl. Stockholm: Natur & Kultur.
Halkier, Bente (2010). Fokusgrupper. Malmö: Liber AB.
Halldén, Ola (2011). Piaget- Kunskap som meningsskapande. I Anna Forsell (red.) Boken om
pedagogerna (s. 131-151). Stockholm: Liber.
Hargreaves, Andy & Fink, Dean (2008). Hållbart ledarskap i skolan. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur.
Hedenbro, Monica & Wirtberg, Ingegerd (2000). Samspelets kraft. Marte meo möjlighet till
utveckling. Stockholm: Liber AB.
Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och
55
Häggström, Ingrid (2010). Elever med läs- och skrivsvårigheter/Dyslexi. I Louise Bjar & Caroline Liberg (red.) Barn utvecklar sitt språk (s. 239-254). Lund: Studentlitteratur. Häggström, Ingrid & Lundberg, Ingvar (1994). Språklekar efter bornholmsmodellen - en väg
till skriftspråket. Umeå: Umeå universitet.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2003). Så erövrar barnen språket: utveckling,
störningar, stimulans. Uppsala: Kunskapsförlaget.
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2:a. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Lansheim, Birgitta (2010). Förståelser av uppdraget specialpedagog: blivande och nyblivna
specialpedagogers yrkeslivsberättelser. Licentiatavhandling. Malmö: Malmö högskola.
Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2043/10486
Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. Lund: Studentlitteratur.
Lpfö (98/2010). Läroplanen för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2010. Stockholm: Skolverket. Nettelbladt, Ulrika & Salameh, Eva- Kristina (red) (2007). Språkutveckling och språkstörning
hos barn. Lund: Studentlitteratur.
Nettelbladt, Ulrika & Håkansson, Gisela (2007). Specifik intervention av fonologi, grammatik och lexikon. I Ulrika Nettelbladt & Eva-Kristina Salameh (red.) Språkutveckling och
språkstörning hos barn (s. 289-309). Lund: Studentlitteratur.
Nilholm, Claes (2007). Perspektiv på specialpedagogik. (2:a [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Ottosson, Lisbeth (2009). Samverkan mellan föräldrar, lärare och andra professionella. I Anette Sandberg (red.) Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd (s. 259-277). Lund: Studentlitteratur.
Palla, Linda (2011). Med blicken på barnet. Om olikheter inom förskolan som en diskursiv
praktik. Doktorsavhandling. Malmö: Malmö högskola.
Persson, Bengt (2007). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber. Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1:a
utg. Stockholm: Natur & Kultur.
Rienecker, Lotte & Jørgensen, Stray Peter (2002). Att skriva en bra uppsats. Malmö: Liber. Sandberg, Anette & Norling, Martina (2009). Pedagogiskt stöd och pedagogiska metoder. I Anette Sandberg (red.) Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd (s. 37-54). Lund: Studentlitteratur.
56
SFS 2010:800. Skollagen. Stockholm: Utbildningsdepartementet. www.skolverket.se Skolinspektionen (2012). Förskola, före skola - lärande och bärande. Rapport: 7.
www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/forskola-2011/kvalgr- forskolan2-slutrapport.pdf
Skolverket (2008). Tio år efter förskolereformen. Stockholm: Fritzes förlag.
Smidt, Sandra (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur.
SOU 1972:26. Förskolan del 1. Betänkandet angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Socialdepartementet.
SOU 1972:27. Förskolan del 2. Betänkandet angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Socialdepartementet.
SOU 1975:87. Samverkan inom barnomsorgen. Statens offentliga utredningar. Stockholm: Liber förlag.
SOU 1999:63. Att lära och leda, en lärarutbildning för samverkan och utveckling. Lärarutbildningskommitténs slutbetänkande. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur.
Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur.
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2:a, omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Svensson Höstfält, Sonja (2011). Specialpedagogik 1. Stockholm: Bonnier utbildning.
Tetler, Susan (2009). Integration, inklusion og delaktighed – tendenser i
specialpædagogikken. I Susan Tetler & Søren Langager (red.) Specialpædagogik i skolen:
en grundbog (s. 51-62). København: Gyldendal.
Tetler, Susan & Langager, Søren (red.) (2009). Specialpædagogik i skolen: en grundbog. 1:a udg. København: Gyldendal.
Vernersson, Inga-Lill (2007). Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. 2:a [uppdaterad och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.
Vygotskij, Lev, Semenovi (1978). Mind in society: the development of higher psychological
processes. Cambridge, Mass.: Harvard U.P.
Vygotskij, Lev, Semenovi (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos. Wibeck, Victoria (2010). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som
57
Öhman, Margareta (2008). Hissad och dissad: om relationsarbete i förskolan. Stockholm: Liber.
Öqvist, Oscar (2010). Framgångsrikt ledarskap med systemteori. Stockholm: Gothia förlag.
Elektroniska källor
Examensordning SFS 2007:638. www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20070638.PDF Förordning om ändring i högskoleförordningen SFS: 2001:23 (1993:100); http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20010023.pdf
Salamancadeklarationen (2006). http://www.unesco.se Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed. www.vr.se Vetenskapsrådet (2012). www.vr.se
Övrig källa
58
Bilaga 1
Fakulteten för Lärande och Samhälle 2012.10.29Specialpedagogens språkutvecklande och språkstödjande arbete i förskolan
Vi heter Caroline Hegdal och Gisela Lindberg och studerar vår sista termin på Specialpedagogprogrammet vid Malmö Högskola. Vi är förskollärare i grunden med mångårig erfarenhet. Vi vill belysa specialpedagogiskt arbete med språkstimulering i förskolan med barn vars språkutveckling är lite sen eller långsam. Vi vill intervjua tre specialpedagoger och tre förskollärare i en gruppintervju. Vi planerar två gruppintervjuer varav den ena kommer att handla om språkutvecklande arbetssätt och den andra om stöd.
Det skulle passa oss att genomföra intervjuerna under v.46-47. Vi skulle bli mycket glada