Ett lärande innehåll

Genomgående i intervjuerna med barnen så har vi funnit att barnen lyfter programmets syfte först, de tog upp att Daniel lånade ut sin bil och fick den tillbaka samt att de sa förlåt när något gått fel. Genom vår analys har vi tolkat detta som att barnen tycker dessa sekvenser var viktiga då de pratade om dem först och de är här aktiva medskapare av innehållet i sin barndom (jfr James & Prout 2015, Corsaro 2015). I intervjun med vårdnadshavarna beskriver Hanna det som hände i avsnittet som att Daniel lånade ut sin bil till Prins Onsdag och att Daniel sedan fick tillbaka bilen vilket gjorde att Daniel blev glad. Liv och Saga sa att Prins Onsdag inte hade någon bil och Liv berättade hur det löste det vid en tävling de skulle ha med bilarna:

Då.. då fick Daniel Tiger lämna den.. och så fick andra kompisen.. ehh… lämna den till Daniel Tiger och så fick hon ta den från fickan och så fick hon en låtsas bil.. (Liv, barn)

Liv beskriver hur Daniel lånade ut sin bil och att han sen fick låna en annan bil av en kompis vilket gjorde att den kompisen tog fram sin låtsas bil och körde med den. Även Hanna, Elsa och Bo berättade om det som Liv sa kring att karaktärerna lånade ut bilarna till varandra och att kompisen, Madelina, då körde med sin låtsasbil.

I diskussionen med vårdnadshavarna kring hur barnen uppfattar avsnitten, framkom det att barnen inte uppfattar allt innehåll. Eric tror att ålder spelar in i hur barnen tolkar programmet och berättar, “asså när Emil var yngre så älskade han ju Daniel Tiger.. och tittade på det men jag tror inte han lärde sig någonting av det.” Erik beskriver att Daniel Tiger var ett favoritprogram när Emil var yngre men att Emil inte tror han drog någon lärdom av det. Erik menar alltså på att Emil endast var intresserad underhållningen och inte programmets lärandemål vilket även de andra vårdnadshavarna höll med om. Det går att tolka det som att de har en framåtriktad blick på barn, att de ska bli något, och ser då inte på barn som barn som lever här och nu och skapar sitt egna innehåll (jfr Corsaro, 2015). Vårdnadshavarnas föreställning om vad deras barn lär sig av programmet bygger på föreställningar om hur barn är i en specifik ålder. Synen på barns utveckling som framkommer i vår studie menar barndomsforskaren Corsaro (2015) är att barnen inte ses som aktiva aktörer, utan de bedöms utifrån att de i en viss ålder inte kan ta till sig specifikt innehåll. Utifrån intervjuerna med barnen kan vi se att barnen har fått med sig viss kunskap samt tolkat de innehåll de sett genom att lyfta händelser från avsnitten.

Hanna berättar att Madelina lånar ut sin bil och får tillbaka den vilket gör att hon blev glad. Liv förklarar att Prins Onsdag var ledsen när han inte hade någon bil men att han blev glad när han fick sin bil tillbaka. Utifrån detta kan vi se att barnen har fått med sig kunskap kring att när någon lånar ut något blir den personen ledsen men när den personen får tillbaka det som den lånat ut blir den personen glad igen. Barn är en del av samhället och skapar sig erfarenheter och tolkningar, de ses här som beings (Halldén, 2007). Barn kan förmedla ett innehåll tillsammans med andra barn genom att de har en gemensamma erfarenheter (jfr Rönnberg, 2006), i vår intervju så har barnen en och samma erfarenhet

och det är att de har tittat på Daniel Tiger kvarter. Barnen nickade och höll med varandra, men protesterade när de hade uppfattat något på ett annat sätt. De skapar sina tolkningar tillsammans men även enskilt utifrån deras egna erfarenheter och hur de uppfattar händelserna i avsnitten (jfr Corsaro, 2015).

För att barnen ska fånga upp lärandet menar de vuxna att barnen behöver stöd i de olika situationerna som Daniel Tiger och hans vänner tar upp. Emma håller med om det som Henrik lyfter:

Om syftet ska vara att man ska lära sig något så får inte barnen bara titta på det utan då måste dem ju prata om det för annars är det bara underhållning, och då är det ju en annan sak…[…] men om man har det som syfte att lära sig, så måste man prata med dem om de olika poängerna.

(Henrik, vårdnadshavare)

Vårdnadshavarna menar att barn inte lär sig av det innehåll som tas upp i Daniel Tigers

kvarter utan att en vuxen sitter med och pratar med barnen om poängerna som bygger på

förväntningarna från samhället i hur barn ska uppföra sig. Vuxna är en del i formandet av barns barndom genom att fylla den med förväntningar och åsikter kring barns beteende samtidigt som barnen är med och skapar sin barndom (jfr Halldén, 2007). I den diskussionen som de vuxna hade kring att karaktärerna lånade ut sina bilar till varandra menar de att Madelina sågs som extra snäll då hon körde med en låtsas bil. Även vårdnadshavarna är fyllda med samhällets normer och värden och de lägger en större tyngd vid att någon kör med en låtsas bil än vid de som lånade ut sin bil och fick låna sin kompis. Dessa strukturer och normer blir även begränsningar för barnen genom de värderingar som vårdnadshavarna har (jfr Corsaro, 2015). Dessa normer och värden för de sedan vidare till barnen och för att barnen ska använda sig av dem i verkliga situationer menar vårdnadshavarna att de i olika situationer kan påminna barnen om poängerna ur

Daniel Tigers kvarter och att de då kommer ihåg vad som hänt. Emma menar att hon själv

använder innehållet:

jag kan ta till Daniel Tiger när dem är lite sådär att de inte vill dela ut, så kan man ju sjunga den här sången då...låna den en stund så får du den tillbaks…[…] och det funkar faktiskt. (Emma, vårdnadshavare)

Henrik lyftera att “ja det är nog så att om man som själv vuxen gör det sen så kanske dem snappar upp det efter det ordentligt”. Både Emma och Henrik menar att barnen genom att vårdnadshavare upprepar och påminner dem om det som Daniel och hans vänner tar upp i avsnitten. Även Erik instämmer och berättar:

Ja att de kommer ihåg det från Daniel Tiger liksom när man börjar säga… prata om det med att borsta tänderna och så här.. att de liksom kommer ihåg lite av det. (Erik, vårdnadshavare)

Erik menar att barn kommer ihåg det de sett från Daniel Tigers kvarter när de blir påminda av det, barnen får alltså en erfarenhet från att titta på program som Daniel Tigers

kvarter. Vårdnadshavarnas sätt att prata om att påminna barnen, kan tolkas som att barnen

har med sig erfarenheter kring situationer som Daniel Tiger och hans vänner är med om men att de inte tänker på det förrän en vuxen påminner dem. Utifrån intervjuerna med barnen har vi sett att barnen hade tidigare erfarenheter kring att låna ut saker och säga förlåt när något blir fel, denna kunskap hjälper dem att kunna peka ut dessa specifika händelser i avsnitten. I intervjuerna med vårdnadshavarna framgick det att de ansåg att det kunde hjälpa barnen att påminna dem om olika innehåll för att förtydliga situationer som till exempel låna ut något eller städa undan efter sig. Barnen skapar erfarenheter och tar till sig innehåll och kan använda detta innehåll i situationer där de är relevanta. Utifrån vår studie tolkar vi det som att barn själva använder innehåll men även tillsammans med sina vårdnadshavare. Rasmussen et al. (2016) fann i sin studie att barn behöver stöd för att kunna ta till sig och lära sig det lärande innehållet, i vår analys har vi kunnat se att barnen tagit till sig syftet med avsnittet då de pratar om de händelserna men även sjunger sångerna.

5.4 Sammanfattning

Avsnitten speglar egenskaper kring hur vi ska vara mot varandra genom att innehållet avspeglar situationer som handlar om att låna ut och säga förlåt. Under intervjuerna med barn såg vi hur barnen talade om innehållet, där de första de nämnde var innehållet kring att låna ut och säga förlåt när de fick frågan vad har vi sett i detta avsnitten. Genom att vi intervjuat barn har vi fått in barns perspektiv vilket gör att vi har försökt förstå hur barnen

tolkar syftet med avsnitten. I intervjuerna med barn såg vi bland annat att barnen kunde

att de själva lånat ut saker och att det gjort den som lånat glad. Detta speglar Sommer (2008) som beskriver att vuxna konstruerar önskvärda egenskaper hos barn utifrån de samhällsnormer som finns. Det är alltså en förväntan från vuxna att barn ska kunna låna ut till varandra och i intervjun med Liv och Saga så berättar de stolt att de har lånat ut saker till varandra. Dessa egenskaper börjar även bli en del av barnens värld i hur en person ska vara vilket vi kopplar till hur de pratar om karaktärerna och vad de gör i avsnitten, något som Corsaro (2015) belyser genom att barn påverkas av de existerande samhällsnormerna.

Ansvaret för fostran av barnen delas mellan vårdnadshavare och förskola, men som framgått tar även barnprogram på sig rollen som fostrare. Detta är Daniel Tigers kvarter ett exempel på, inte minst då det beskrivs som en barnvakt med lärande innehåll av grundarna. Linda sa i diskussionen att det var intressant att programmet ser sig som en barnvakt och lyfter att föräldrar då “kan checka ut från sitt föräldraskap och sätta barnen framför tvn”. Föräldraskapet blir därmed en del av en arena där fostran av barn är målet där olika aktörer samspelar för att komma till målet. I analysen framkommer det att det finns ett motstånd och en ambivalens i förhållandet till Daniel Tigers kvarter om hur

vårdnadshavarna tolkar syftet med avsnitten. Vårdnadshavarna lyfte att det är ett bra

program samtidigt som de pratar negativt om det genom att säga att det är överpedagogiskt och sångerna är fåniga. En orsak kan vara att någon annan försöker fostra deras barn men även fostra de vuxna och då tala om hur vårdnadshavarna bör vara, vilket de inte verkar uppskatta. Vårdnadshavarna och andra vuxna är med och fyller barnens barndom med innehåll utifrån att de har vissa förväntningar på barns beteende och agerande (jfr Solberg 2015). Men på något sätt skapas det en ambivalens till att vuxna, som de inte känner, skapat ett program som vill lära deras barn vad som är rätt och fel.

Utifrån vår analys och intervjuer med vårdnadshavare har vi funnit att vårdnadshavarna

talar om programmets innehåll med en positiv ton och lyfter att de tycker att innehållet

är bra och inte är något som de skulle förbjuda sina barn från att se. Men de anser även att innehållet kan vara överpedagogiskt och något som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Utifrån vår analys såg vi att vårdnadshavarna ansåg att sångerna är användbara för att förmedla ett budskap till barnen. Sångerna har även varit användbara

för barnen som visat det genom att de sjöng sångerna från programmet i sin spontana lek för att förmedla ett budskap. Vår tolkning är att sångerna är betydelsefulla för innehållet och för barnen i deras skapande av sin barndom då innehållet verkar ge barnen ramar att agera utifrån (jfr Corsaro 2015).

6 Diskussion

Här diskuterar vi vårt resultat. Efter det kommer en metoddiskussion kring de val vi gjort i genomförandet och insamlingen av empirin. Sist kommer tankar kring fortsatt forskning inom detta ämne.