Fostran av barn i ett mediesamhälle - Barn och vårdnadshavares tankar om programmet Daniel Tigers kvarter

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Fostran av barn i ett mediesamhälle

Barn och vårdnadshavares tankar om programmet Daniel Tigers kvarter

Education of children in a media society

Children and guardians' thoughts about the show Daniel Tiger’s

neighborhood

Carolin Ottosson

Ida Thern

Förskollärarexamen 210hp Examinator: Ylva Holmberg

Förord

Vi vill tacka samtliga barn och vårdnadshavare som har medverkat i vår studie. Tack vare ert deltagande i gruppintervjuerna har vi kunnat genomföra denna studie. Vi vill också tacka vår handledare Camilla Löf för hennes stöd, hjälp och pedagogiska bemötande under hela processen som hela tiden hjälpt oss vidare. Vi vill även tacka varandra för ett bra samarbete.

Vi har valt att utföra allt arbetet kring vår studie tillsammans, vi valde att inte träffas varje gång vi skulle skriva utan skrev ibland var för sig i ett gemensamt dokument och ibland tillsammans för att då även kunna förmedla tankar och idéer till varandra. Själva skrivprocessen har skett både hemifrån och på Malmö universitet. Vi har skrivit tillsammans och var för sig men har bearbetat hela texten tillsammans och hela texten är vår gemensamma text.

Abstract

Medier är idag en del av vårt samhälle och barn kommer i kontakt med detta genom bland annat barnprogram vilket gör att förskollärare behöver ha en kunskap av vad barn tittar på och hur detta tolkas utifrån barns perspektiv och ett barnperspektiv. Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur barn och vårdnadshavare tolkar de värden som lyfts fram i Daniel Tigers kvarter, som syftar till att fostra barn. Vi har gjort en kvalitativ studie med intervjuer. För att samla in vår empiri valde vi att genomföra gruppintervjuer, med barn och vårdnadshavare var för sig. Totalt deltog fem vårdnadshavare och sex barn. Vi valde att tolka vårt resultat utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv.

I vår analys kunde vi bland annat se utifrån vårdnadshavarnas resonemang att programmet framstår som väldigt svart och vitt då det tar upp rätt och fel. I intervjuerna med barnen lyfte barnen programmets syfte och kunde relatera det till verkligheten och liknande saker de gjort eller varit med om. Innehållet i programmet uppfattas som lärande, där vårdnadshavarna ger uttryck för en problematisk relation till att programmet ska framstå som en pedagogisk barnvakt samtidigt som de tycker programmet är bra och inte är något som de skulle förbjuda för barnen. Vidare så fann vi att sångerna var av betydelse för både barnen och vårdnadshavarna och att sångerna fungerar som en länk mellan dem, där vårdnadshavarna använder sångerna för att nå fram till barnen i vissa situationer.

Nyckelord: barndom, barndomssociologi, barnprogram, barnperspektiv, barns perspektiv, Daniel Tiger, fostran, media

Förord 2

Abstract 4

1 Inledning 7

1.1 Daniel Tigers kvarter - en kort bakgrund 8

1.3 Syfte och frågeställningar 9

1.4 Beskrivning av avsnitten 9

1.4.1 Daniel lånar ut sin tigerracer (säsong 1 avsnitt 10 del 1) 9 1.4.2 Daniel säger förlåt (säsong 1 avsnitt 26 del 2) 10

1.5 Disposition 10

2 Tidigare forskning 11

2.1 Barndom och barnkultur 11

2.2 Forskning om användning av medier 12

2.3 Forskning om mediers påverkan på barn 14

3 Barndomssociologiskt perspektiv 17

3.1 Barn och barndom 17

3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv 19

4 Metod 20

4.1 Metodval 20

4.1.1 Kvalitativ metod 20

4.1.2 Kvalitativa intervjuer 20

4.2 Urval och avgränsningar 21

4.3 Genomförande 22

4.3.2 Gruppintervjuer 23

4.3.5 Etiska övervägande 24

4.4 Analysmetod 25

5 Analys och resultat 27

5.1 En svart och vit värld 27

5.2 Sånger som en bro 30

5.3 Ett lärande innehåll 32

5.4 Sammanfattning 35

6 Diskussion 38

6.1 Slutsatser och resultatdiskussion 38

6.2 Barn, medier och förskolläraryrket 39

6.3 Metoddiskussion 40

6.4 Fortsatt forskning 41

1 Inledning

Barn spenderar idag en stor del av sin vardag i förskolan och statistik visar att 84% av barn i ålder ett till fem år är inskrivna på förskola i Sverige (Sveriges kommuner och landsting 2018). Ett av förskolans uppdrag är enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018) att arbeta för att barn ska utvecklas till ansvarsfulla och demokratiska medborgare. Förskolans uppdrag får en stor betydelse för barnens uppväxt och utveckling.Förtroendet som förskolan har i att vara en del av barns uppväxt, lärande och utveckling sker i samförstånd med hemmet.

Förskolan ska samarbeta med hemmen för att ge barnen möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar [...] I samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. (Lpfö 18 2018, s. 7-8)

Barns utveckling och lärande kräver i dagens samhälle att de tillägnar sig kunskaper som gör att de kan möta det framtida samhället samt att lära sig hantera vardagliga situationer (Pramling Samuelsson och Sheridan 2006). Vidare menar de att lärandet handlar om att ta till sig värden, kunskaper och färdigheter som behövs för att vara en del i den dagliga världen (ibid.). Detta förmedlas idag till barn på olika sätt bland annat genom förskola, familj och medier som tillsammans blir en del i det som formar den barndom som de lever i här och nu. Barns fostran sker med andra ord i ett samspel mellan förskolan och hemmet, detta i en tid där användningen av olika medier är en del av vår vardag. Barn kommer i kontakt med mobiler, tv-spel, datorer samt surfplattor i hemmet och på förskolan (jfr Lindqvist Bergander 2015). Utbudet av barnprogram är stort och även tillgängligt dygnet runt genom streamingtjänster. Genom dessa streamingtjänster är det möjligt att ladda ner serier och filmer i offline-läge, vilket gör att barn i dagens samhälle nästan aldrig behöver vara utan möjligheten att titta på barnprogram. Mot denna bakgrund behöver vårdnadshavare och förskollärare ha en förståelse för vad barn använder digitala medier till, och vad det är för program de tittar på online samt varför och vilken barndom som levs och skapas genom vårt mediesamhälle (Rönnberg 2006).

Vi har därför valt att göra en studie för att se hur barn och vårdnadshavare tolkar ett barnprogram som heter Daniel Tigers kvarter. Grundarna av Daniel Tigers Kvarter beskriver att programmet ska vara en hjälpsam barnvakt skriver Fetters (2018). Några av de ämnen som programmet lyfter har föräldrar, genom sociala medier, varit delaktiga i att bestämma (ibid.). Utifrån detta vill vi se hur barn och vårdnadshavare tolkar Daniel

Tigers kvarter. Vi valde detta program eftersom det är något som vi har stött på bland

barn i våra bekantskapskretsar. Genom denna studie kan förskollärare få en förståelse för barnprogrammet Daniel Tigers kvarter utifrån barns perspektiv samt barnperspektiv för att förstå de värden som finns i programmet som barn tar med sig i sin vardag.

1.1 Daniel Tigers kvarter - en kort bakgrund

På plattformen PBS kids visas en hel del program och bland annat Daniel Tigers Kvarter, som de beskriver som ett animerat barnprogram, som bygger på ett äldre barnprogram vid namn Mr Rogers Neighborhood. Enligt hemsidan är programmet anpassat för förskolebarn i åldrarna två till fyra år, och har som avsikt att berätta historier om förskolebarns liv med hjälp av musikaliska strategier i form av olika sånger med budskap kring fostran (PBS kids 2015). Vidare beskriver de att genom fantasi, kreativitet och musik får Daniel och hans vänner lära sig de viktiga sociala färdigheter som ses som nödvändiga för skolan och det kommande vuxenlivet. PBS kids beskriver att fyraåriga Daniel bjuder in unga tittare till sin värld och för att skapa kontakt med tittarna så pratar Daniel direkt till dem.

En annan sak som poängteras är att programmet lär ut praktiska strategier och färdigheter som krävs för att växa och lära (PBS kids 2015). Detta genom musikaliska strategier som riktar in sig på olika teman, vilket de skriver att även förskolor och familjer kan använda sig av i sin vardag. Seriens berättelser är baserade på studier från specialister på inlärning samt forskning om barn och tanken med serien är att det ska vara ett verktyg för föräldrar, som även är underhållande för barnen. En viktig faktor enligt PBS kids hos program, som

Daniel Tigers kvarter, som använder sig av musik är att det blir interaktivt med tittarna. Daniel Tigers kvarter är ett barnprogram anpassat för hemmet och förskolemiljön och

visar olika tankar om fostran, rätt och fel kring vilka egenskaper barn bör utveckla både i förskolan och i familjen (ibid.).

Utifrån beskrivningen av programmet så tycker vi det är intressant att undersöka hur detta program, Daniel Tigers kvarter, tolkas av barn och vårdnadshavare, vilken syn har de på programmets innehåll och programmets syfte. Vilka värderingar och vilken syn på fostran för programmet fram? Hur tolkas detta av vårdnadshavare och barn som tittat på barnprogrammet Daniel Tigers kvarter.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med den här studien är att få en förståelse för hur barn och vårdnadshavare tolkar de värden som lyfts fram i barnprogrammet Daniel Tigers kvarter, som syftar till att fostra barn.

● Hur tolkas syftet med avsnitten av barnen? ● Hur talar barnen om innehållet?

● Hur tolkas syftet med avsnitten av vårdnadshavarna? ● Hur talar vårdnadshavarna om innehållet?

1.4 Beskrivning av avsnitten

Nedan kommer en kort beskrivning av de två avsnitt som vi valt ut där ett utspelar sig i hemmiljö med föräldrar och ett avsnitt är på förskolan. Vi vill lyfta ett avsnitt från varje då barnen i vår studie vistas i båda miljöerna. Vi valde att lägga beskrivningen av avsnitten här för att försöka ge en bild av hur avsnitten kan se ut.

1.4.1 Daniel lånar ut sin tigerracer (säsong 1 avsnitt 10 del 1)

Daniel Tiger har fått en ny bil, en tigerracer. Pappa Tiger och Daniel åker ner till lekparken och idag skulle alla ta med en bil så Daniel tar med sin tigerracer. Madelina och Ugglan ho sitter och leker med sina bilar. Prins Onsdag kommer, han hade ingen bil så han vill låna Daniels bil. Daniel vill inte låna ut sin bil. Daniels pappa kommer och säger att Daniel kan låna ut den en stund så att Daniels vän blir glad. Daniels pappa sjunger sången ”Låna den en stund sen får jag den tillbaks”. Daniel lånar ut bilen men är ledsen så Ugglan Ho kommer fram och frågar om Daniel kan göra sirenljud till hans polisbil. Sen får Daniel tillbaka sin bil och de ska göra en tävling, men Prins Onsdag har ingen bil så han frågar om han får låna Daniels bil igen och det får han. Då lånar Madelina

ut sin bil till Daniel och tar fram sin låtsas bil och ”kör” med den. Sen sjunger de sången ”Låna den en stund sen får jag den tillbaks” och visar när de lånat ut saker till varandra tidigare och på så sätt gjort varandra glada.

1.4.2 Daniel säger förlåt (säsong 1 avsnitt 26 del 2)

Daniel, Madelina och Kattis leker att de är bilar på förskolan. Efter en stund när de lekt uppstår det en konflikt där Madelina säger förlåt, men det hjälper inte. Då kommer deras fröken och reder upp situationen genom att sjunga sången “Säga förlåt är en bra början, men erbjud något mer” och barnen härmar henne. När konflikten är löst fortsätter de leka en stund, men efter ett tag sker en krock mellan Daniel och Kattis, Daniel säger förlåt, men det hjälper inte Kattis att bli glad. Daniel börjar fundera på vad han ska göra och börjar sjunga “Säga förlåt är en bra början, men erbjud något mer”. När även denna situationen är löst och Daniel och hans vänner sagt förlåt och erbjudit något mer, avslutas programmet med att de visar tidigare situationer i serien där dem kan ha använt sig av sången “Säga förlåt är en bra början, men erbjud något mer”.

1.5 Disposition

I kapitel två introducerar vi befintliga studier som är relevanta för vårt ämne. I detta kapitel kommer läsaren få en tydlig bakgrund kring ämnet som gör det lättare för läsaren att förstå kommande delar. I kapitel tre tar vi upp teorier om barndom, barnperspektiv och barns perspektiv. i det kapitlet lyfter vi bland annat Corsaro och James och Prout, för att läsaren ska få en inblick kring vilken syn vi använts oss av när vi granskat vår empiri. I kapitel fyra redogör vi för de metodval och de urval vi använt oss av för att genomföra vår studie, och varför dessa lämpar sig för vår studie. Vi redogör även här hur det empiriska materialet har skapats och vilka etiska överväganden som beaktats i studien. I kapitel fem analyserar vi och redogör för vårt resultat där vi lyfter barnens och vårdnadshavarnas tankar. Vi har valt att avsluta detta kapitel med en sammanfattning av analysen där vi besvarar våra frågeställningar. I det sjätte och sista kapitlet kommer vi att föra en diskussion kring resultatet, metodvalet och vi kommer ge förslag på framtida forskning.

2 Tidigare forskning

I följande kapitel kommer vi lyfta tidigare forskning om barndom, barnkultur, användning av media samt mediers påverkan på barn. Vi har valt att dela in forskningen i olika rubriker för att kunna belysa olika områden. Den vi valt har valts då vi anser att den är relevanta och utgör en tydlig grund för vår studie.

2.1 Barndom och barnkultur

Barnkultur handlar framförallt om kultur som är skapad för barn, medan barns kultur är kultur som barn själva skapar (jfr Corsaro 2015). En av de som forskar om detta ämne är Sparrman (2008) som beskriver att barndomen är formad av de föreställningar som finns utifrån uppfostran, välfärd, lagar, pedagogik och kultur. Att vara ett barn är alltid kopplat till både historisk tid, nutid och framtid vilket Sparrman tar upp. Barn är även beroende av de normer som finns för att uppfylla en önskvärd utveckling skriver Rönnberg (2006). Detta utspelar sig både i hemmet och på förskolan men även på andra ställen som barn vistas i. Normerna lyser igenom i blandat annat medier som barn kommer i kontakt med då dessa normer finns i det samhälle och den kultur som de lever i och där Daniel Tigers

kvarter är en aktör bland flera andra. Solberg (2015) belyser att diskussioner om barndom

sker på flera plan och handlar bland annat om vad barn bör klara av i en viss ålder och vilka förväntningar vuxna har på dem. Vuxna är en del i formandet av barndom och fyller den med förväntningar och åsikter kring barns beteende (Solberg 2015). Sommer (2008) tar upp att människor har en bild av vad som är rätt och fel samt bra och dåligt uppförande vilket gör att vuxna, i barns omgivning, har uppfattningar i hur barn bör fostras och vad som är rätt och fel beteende. Vuxna försöker påverka barn så de ska utvecklas och fostras utifrån de normer som redan existerar i samhället, vilket kanske inte blir användbart när barnen blir vuxna beskriver Sommer.

Øksnes (2011) lyfter att barns fritid idag är starkt påverkad av medieanvändning och därför kallas denna generationen för mediegenerationen. Detta har medfört att barn har blivit intressanta som brukare av medier och som konsumenter av dessa. Sparrman (2008) lyfter i sin forskning att det inom barnkultur skapats medier som anses vara bra för barns utveckling och lärande. Företag skapar kultur för barn som barnen kan konsumera och i denna kultur ingår Daniel Tigers kvarter. Barnkultur har skapats, skriver

Lemish (2008) då det funnits en efterfrågan kring att producera exempelvis program, tv-spel och interaktiva böcker riktade för barn. Davies (2010) lyfter i sin studie att barn möter olika kulturer som har en inverkan från vuxna redan från den dagen de föds, men att det är upp till barnen själva att ändra på dessa kulturer för framtida barn. Davies skriver vidare att genom media kan barn lära sig om och definiera världen de lever i.

Genom de kulturella produkterna som skapas för barn, som exempel barnprogram och barnböcker, lär sig barnen viktig information om samhället som de lever i och hur de ska anpassa sig till den (Davies 2010). Barn använder sig både av medier skapade för dem men även av medier som egentligen inte är gjorda för dem (ibid.). Halldén (2007) beskriver att barn, lika mycket som vuxna, är utsatta för de förändringar som sker i det moderna samhället. Medier och tillgången till medier förändras och skapandet av produkter avsedda för barn växer sig större (jfr Davies 2010, Lemish 2008). Vidare lyfter Halldén (2007) att i det moderna samhället är förskolan en stor del av barnens vardag, tillsammans med familjen, vilket innebär att dessa aktörer måste hantera de förändringar som har inverkan på barn tillsammans. Det går helt enkelt inte att förstå barn utan att förstå de ramar som innesluter dem i deras vardag, var de befinner sig och vilka de har kontakt med (ibid.). I dagens mediesamhälle är program som till exempel Daniel Tigers

kvarter något som barn möter på olika sätt i sin vardag, vilket gör att vuxna behöver ha

en förståelse för media och vad barn möter genom media. Forskning om barnkultur belyser området där Daniel Tigers kvarter är en aktör som barn möter i sin vardag.

2.2 Forskning om användning av medier

Den vardag som skapas för barn innefattar användning av media, som medför att vuxna bör ställa sig frågan vad barnprogrammens och mediernas syfte är samt vad det förmedlar till barnen skriver Sahimi (2009) i sin studie. Sahimi belyser att barns användning av media har en tydlig koppling till hur vårdnadshavare använder sig av media. Detta betyder att barns användning påverkas och kan se olika ut beroende på familjens vanor kring medieanvändning. Vidare påpekar Sahimi (2009) att föräldrar har en stor roll i barns dagliga användning av media och andra digitala aktiviteter som är riktade till barn. En orsak till att vårdnadshavare väljer att låta barnen använda och titta på medier och digitala aktiviteter är just för att de är riktade till barn och att vårdnadshavarna då anser att barnen kan lära sig nyttiga saker av media och digitala aktiviteter (ibid.).

Användning av medier förekommer även på förskolan då det finns mål i läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018) kring att barn ska använda sig av digitala verktyg. Bland annat så nämns det att barnen ska ges möjlighet till att använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande (Lpfö 18 2018). Vidare skriver de att barn ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information (ibid.). Øksnes (2011) beskriver att föräldrar ofta anser att nya medier borde begränsas och ersättas med annat i barns fritid, detta gäller främst barn i skolåldern. Vidare så lyfter Øksnes att vårdnadshavare använder medier som barnvakter och att barn sällan är med och bestämmer vilket utbud som erbjuds dem. Kultur för barn skapas av vuxna, det är vuxna som skapar ett innehåll som ska fånga barnen men även vara attraktivt för vårdnadshavare och andra vuxna som då styr vad barn ska titta på (jfr Sahimi 2009).

Lemish (2008) tar upp att dagens barn växer upp med media runt sig, de föds in i denna värld vilket gör användningen av media blir naturligt för dem, den är en del av deras uppväxt och deras barndom. Vidare beskriver Lemish hur forskning och rapporter kring medieanvändningen framställer barn i förskoleåldern som sårbara och i behov av skydd och styrning av vuxna gällande deras konsumtion av medier. Hoover och Schofiled Clark (2008) lyfter att föräldraskap och barndom är komplext gällande användningen av medier i familjer, där föräldrar ger en bild av medieanvändningen som snarare är ett önskemål än hur användningen egentligen ser ut. Detta skapas utifrån de kulturella normer som finns kring medier och dess användning, där föräldrar vill se sig som delaktiga och aktiva i barns användning (ibid.). Den främsta oron kring medierna skriver Lemish (2008) är att barn ska påverkas negativt främst när det gäller deras utveckling. Bristerna som det oroas för är utvecklingen gällande kommunikation, språk och sociala färdigheter (ibid.).

Rönnberg (2006) lyfter att synen på barn har förändrats och folk förfäras av att barn inte längre leker utan spenderar stor tid framför olika digitala medier. Vidare beskriver Rönnberg att barns användning av medier i sin vardag måste ses i sin helhet då barn i sin vardag även vistas i andra miljöer. Rönnberg beskriver att det skapas barnfilm/serier till de yngre barnen som de kan relatera till utifrån de erfarenheter och preferenser de har. Barn använder och tolkar de medier som de tittar på och detta blir då en del av deras

vardag skriver Rönnberg. Vidare tar hon upp att barn ofta tar med sig saker de ser på tv in i leken tillsammans med andra barn och tolkar detta genom leken (ibid.). Walldén Hillström (2014) skriver att när barn på egen hand använder surfplattor eller datorer, är det vanligast att barnen använder dem för att kolla på bilder och filmer eller lyssna på sagor och musik. Hon påpekar att barn som sitter vid surfplattan ingår i ett samspel med den digitala aktiviteten de utför (ibid.). Barnprogrammet Daniel Tigers Kvarter har interaktiva inslag, bland annat så riktar ofta figurerna i programmet direkta frågor eller konstateranden till tittarna vilket gör att det blir ett samspel mellan barn och medier.

Forskning om medier har gjorts under en lång tid och medieanvändningen är under förändring och den tekniska utvecklingen går hela tiden framåt. Detta gör att vår användning av media förändras. Huber, Highfield och Kaufman (2018) gjorde en studie i Australien som visade att barns skärmtid ökar med åldern. De lyfte dock i sin slutsats problematiken där föräldrar förskönar sanningen kring skärmtiden då detta är ett stigmatiserat område. De menar att de finns en syn där föräldrar inte bör låta sina barn tillbringa för mycket tid framför en skärm eller ingen tid alls. Vidare så framkom det att vissa föräldrar ser skärmtid för sina barn som lärandetillfälle. I studien kunde de se att 36% använder främst lärorika appar och 22% använder Youtube (ibid.). Just denna användning av Youtube blir intressant för vår studie då flertalet barnprogram och då även

Daniel Tigers kvarter finns tillgängligt där. Då även syftet med Daniel Tigers kvarter är

att vara till för lärande så passar de in i föräldrarnas bild av vad skärmtid bör användas till i ovanstående studie av Huber et al (2018). Sahimi (2009) tar upp att föräldrar låter barn kolla på olika former av media för att det kan erbjuda en positiv lärmiljö och att barn kan utveckla vissa färdigheter.

2.3 Forskning om mediers påverkan på barn

Carlsson (2010) skriver att medierna är en av vår tids mäktigaste samhällskrafter och att det ständigt finns en undran kring vad medierna gör med samhället och kulturen. Rönnberg (2006) skriver att användningen av media hos barn har legat konstant sen 1970-talet och då legat på ca 3 timmar/dag upp till 14 år. Vidare anser hon att studier kring medieanvändning har haft en negativ ansats där medier framställs som något dåligt (ibid.). Ernest, Causey, Newton, Sharkins, Summerlin och Albaiz (2014) har i sin studie bland annat skrivit om diskussioner som lyfter att barn som använder media blir våldsamma,

mindre kreativa och rastlösa. Men de påstår även att användningen av media också ger positiva effekter i barns utveckling och skapar individer som är mer känsliga och ansvarsfulla. Ernest et al (2014) belyser att användningen av medier kommer påverka barn på olika sätt och innan de finns ordentlig forskning på detta område bör de finns en försiktighet när det gäller barns användning.

En litteratur- och artikelstudie gjord av Sandstig, Johansson och Ringsberg (2013) visade att användning av medier för barn i tre till fem års åldern, har en negativ påverkan på de sociala och kognitiva förmågorna men att de även kunde stimuleras och få en positiv utgång genom tittandet. Sandstig et al skriver också att föräldrarollen är en viktig faktor i barns användning av medier, där föräldrars delaktighet påverkar barnens uppfattningar kring vad de tittar på. Carlsson (2010) lyfter att medielandskapet förändras ständigt och att barn inte bara är mottagare utan även aktiva aktörer. Vidare så lyfter Bengtsson (2007) i sin forskning att synen hos vuxna på medier är att det ska var lärorikt på olika sätt, både faktamässigt, men det ska även finnas en meningsfullhet och vara något som är bra för framtiden. Hennes studie lyfter även aspekter där föräldrar vill begränsa barns medieanvändande och ha kontroll över vad de tittar på, speciellt när barnen börjar nå en högre ålder. Bengtsson (2007) tar även upp att användningen av medier skapar en passivitet vilket gör att medier står i vägen för aktiviteter som socialt kan ses som mer betydelsefulla.

Studier har visat att barn kan dra lärdom från TV, skriver Lemish (2008) och skriver att beroende på hur programmen är utformade så kan barn både förbättra språket och lära sig annat som bokstäver, siffror, hantera känslor, förståelse för handikapp och minoriteter samt sociala förmågor. Vidare beskriver hon att diskussioner har förts gällande föräldrars delaktighet i det barnen tittar på. Genom att föräldrar tittar tillsammans med sina barn kan de stödja och hjälpa dem att skapa en förståelse för det som visas (Lemish 2008). För att barn lättare ska kunna ta till sig det som de tittar på så behöver programmen vara anpassade till barnens ålder och barnen behöver kunna relatera till det som visas, vilket innebär att programmets innehåll behöver röra sig inom den sociala sfär som barn rör sig i (ibid.). Detta är intressant för vår studie då Daniel Tigers kvarter är anpassat till barn i förskoleåldern och den utspelar sig på platser som de flesta barn känner till så som förskola, lekpark och i hemmet.

På olika sätt kan barn möta lärande kring sociala och eftersträvansvärda egenskaper både i förskolan och i hemmet. Böcker som exempel Tio små kompisböcker och Tilda med Is

och Sol som båda är hjälpmedel för att lära barn rätt och fel. Men barn möter även detta

lärande genom olika sånger om hur barn är bra kompisar och även från olika barnprogram där Daniel Tigers kvarter är ett exempel. En studie gjord i USA undersökte om förskolebarn som tittade på Daniel Tigers kvarter utvecklade empati, självkontroll och att känna igen olika känslor (Rasmussen, Shafer, Colwell, White, Punyanunt-Carter, Densley & Wright 2016). I denna studie ingick 127 barn i åldern två till sex år, där en grupp fick titta på Daniel Tiger under två veckor medan den andra gruppen tittade på ett naturprogram (ibid.). Genom denna studie ville Rasmussen et al. (2016) ta reda på om barn i förskolan utvecklas socialt och känslomässigt genom att titta på Daniel Tigers

kvarter samt vilken påverkan föräldrar hade på barnen i samband med att de tittade på

programmet. Deras studie visade att en aktiv förälder, som medlade under programmet bidrog till att barnens empati ökade. Slutsatsen blev att aktiva föräldrar påverkar barn på ett positivt sätt då de lär sig mer än om de hade tittat själva på programmet (ibid.). Studien visade även att programmet var mest utvecklande för barn i ålder två till fyra år. De tar upp att detta är beroende av att de äldre barnen kommit längre i sin social och känslomässiga utveckling. Denna studie är relevant för vår studie då de lyft en annan aspekt på programmet med fokus på utveckling och lärande hos barnen. Vi kommer dock lyfta barnens och vårdnadshavares tolkningar av programmet. Vår studie tar in både barns perspektiv och barnperspektiv på Daniel Tigers kvarter.

3 Barndomssociologiskt perspektiv

Vi kommer här att presentera vår teoretiska ingång där vi valt att använda oss av ett barndomsperspektiv då programmet är skapat för barn. Centrala begrepp inom detta perspektiv är barn, barndom, barnperspektiv och barns perspektiv vilka alla är relevanta för vår analys av resultatet.

3.1 Barn och barndom

Det har skett en förändring i synen på barndom där barndomens barn setts som passiva och inte som aktiva deltagare i samhället. James och Prout (2015) betonar att förändringen som skett har inneburit att barn nu ses som en del av samhället och dess kultur istället för någon som är på väg att bli delaktig i detta. Vidare beskriver James och Prout att barn måste ses som aktiva i skapandet av sin egen kultur och skapandet av barndom. Corsaro (2015) skriver att den förändrade synen på barndom innebär att barn idag ses som aktiva, kreativa och sociala agenter som producerar sina egna unika kulturer. Samtidigt som de bidrar till reproduktionen av barndomen och samhället, genom interaktion med andra barn och med vuxna (ibid.). Solberg (2015) beskriver att den nya synen på barndom i huvudsak innefattar att barndom är en social konstruktion som förändras över tid. Att vara barn betyder flera olika saker, barn är även beroende av den tid som de lever i och att vara barn handlar om att barn är samtidigt som de håller på att bli (Halldén 2007).

Barndom är beroende av olika faktorer som gör att innebörden påverkas och barndom blir olika beroende på klass, kön, etnicitet, kultur och ålder och så vidare (Corsaro 2015). James och Prout (1997) skriver att barndom inte kan ses utan dessa variabler utan de spelar en viktig roll i konstruktionen och förståelsen av barndom. För barn är barndomen en begränsad period i deras liv men för samhället är det något permanent som alltid existerar, även om personerna som innefattas i denna kategori försvinner och de tillkommer nya (Corsaro, 2015, James & Prout 2015). Halldén (2007) skriver att barndomen inte är en transportsträcka till vuxenlivet utan barndom ska ses som en egen social grupp i samhället. Sommer (2008) lyfter att barndom skapas utifrån flera aktörer där familjen och de institutioner som barn vistas i är betydelsefulla för barns utveckling samtidigt som barnet själv är en viktig aktör i sin egen utveckling. Vidare belyser Sommer att barndom måste förstås i förhållande till förskolan och skolan, även om familjen är

kärnan i barns uppväxt och utveckling. Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeide (2019) lyfter fram den viktiga aspekten av att barn idag befinner sig i en dubbel kontext där de samspelar med flera parter som alla är involverade i deras utveckling och fostran. Barndom behöver ses utifrån de miljöer och sammanhang som barn befinner sig i som har påverkan på barns utveckling och fostran (ibid.).

Barndom är en del av samhället och är påverkad av samhället som den existerar i. Corsaro (2015) skriver att vuxna oftast ser på barn på ett framåtblickande sätt där de ser barn som blivande vuxna och inte barn som barn, vilket leder till att barn marginaliseras i samhället. Corsaro påpekar att barn tar idéer från den vuxna världen men utvidgar och ger dem en ny mening i sina egna världar vilket blir en del i deras barndom. Barndom är en socialt konstruerade perioden där barn lever sina liv på sitt egna vis som barn (ibid.). Barn skapar och deltar i sina egna unika kulturer genom att kreativt tillägna sig information för att ta itu med sina egna åsikter och på detta sätt blir barnens barndom påverkade av det samhälle som de lever i (Corsaro 2015). Barndom är en begränsad period i människors liv, men ändå är det ett stående inslag i samhället och barn påverkas av samhället lika mycket som de vuxna gör (ibid.).

Traditionella teorier om barn handlar om att barn är konsumenter av den kultur som vuxna skapat för dem, där Corsaro (2015) skriver att barndom ska ses som en kultur där både barn och vuxna är aktiva deltagare i barns gemensamma kultur. Som Corsaro tar upp så blir begreppet reproduktion i förhållande till barndom, en tanke om att barn bidrar aktivt till den kulturella förändringen och produktionen. Barn blir även begränsade av de sociala strukturerna och av det samhälle som de lever i. Detta innebär att barn och deras barndom påverkas av de samhälle som de är medlemmar i som i sin tur har formats och påverkats genom historien och är under ständig förändring skriver Corsaro. James & Prout (1997) betonar att forskare bör se till barns egna aktiviteter och samtidigt den sociala process som skapar och begränsar barn för att kunna försöka tolka och förstå barndomen som de lever i . James och Prout (2015) lyfter att barndomen är konstruerade och rekonstruerade både för barn och av barn. Detta lyfter även Halldén (2007) som poängterar att barndom inte är något i sig själv utan det är något som görs av barn.

3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv

Corsaro (2015) belyser att det är viktigt för vuxna att försöka ta sig an barns perspektiv detta för att situationer kan ses på andra sätt än vad de gjort från början. Svenning (2011) lyfter att när människor vill skaffa sig en insyn i barns värld används begrepp som barnperspektiv och barns perspektiv. Vidare påpekar Svenning att begreppen har en stor betydelse när människor pratar om vad som är bäst för barn samt barns rättigheter som till exempel FN:s barnkonvention. När människor, framförallt vuxna, möter andra människor har dem med sig sina kunskaper, upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor vilka fungerar som ett filter och gör så vi skapar oss ett perspektiv på världen och den som vi har framför oss (ibid.). Svenning menar då att vuxna gör på samma sätt när de möter barn men att det då handlar om ett barnperspektiv istället. Vuxnas barnperspektiv styr i hur vi ska möta, skapa relationer och samspela med barn (ibid.). Det handlar alltså om hur vuxna möter och samspelar med barn, hur vuxna för barns talan utan att trampa på deras känslor och värld, där deras värld beroende på vem som ser på den kan se världen på olika sätt med olika perspektiv.

Barns perspektiv handlar istället om hur barn blir synliga genom att själva få komma med sina egna bidrag, sina egna upplevelser, erfarenheter, känslor och tankar utan att de tolkas av vuxna (Svenning 2011). Eide och Winger (2003) lyfter att barn ofta har andra verklighetsbilder än vad vuxna har och att barn förmedlar sina erfarenheter på ett annat sätt än vad vuxna skulle göra. Corsaro (2015) skriver att för att höra barns egna röster behöver vuxna ge plats till dem och låta dem berätta ur ett barns perspektiv. För att få fram barns röster kommer vi ha intervjuer med barn och vårdnadshavare i olika grupper. Vi kommer att granska resultatet utifrån vad barnen gör och säger om programmet, detta utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv, där vi kommer se barnen som delaktiga, aktiva och som en del av samhället där de fyller sin unika barndom med innehåll utifrån deras vardag. Vi kommer även att undersöka hur vårdnadshavarna beskriver barn utifrån programmet.

4 Metod

I följande kapitel kommer vi lyfta vårt val av metod, där vi går igenom för- och nackdelar med en kvalitativ metod. Vi kommer även beskriva vårt urval, våra gruppintervjuer, etiska övervägande samt genomförande och till sist analysmetod. Nedan kommer vi att redogöra för vårt tillvägagångssätt.

4.1 Metodval

Vi har valt att utföra en kvalitativ studie där vi gjort kvalitativa intervjuer i grupper för att kunna undersöka hur barn och vårdnadshavare tolkar barnprogrammet Daniel Tigers

kvarters. Denna metod har vi valt för att få en djupare förståelse för vilka tankar och

tolkningar som Daniel Tigers Kvarter skapas hos barn och deras vårdnadshavare.

4.1.1 Kvalitativ metod

Enligt Larsen (2009) finns det olika faktorer som påverkar om forskare ska använda sig av en kvalitativ eller kvantitativ metod. En faktor för att en kvalitativ metod ska kunna användas, är exempelvis när forskare undersöker teorins hållbarhet för att få en större förståelse av enskilda fenomen eller för studier med färre personer (ibid.). I en kvalitativ metod ställer intervjuaren frågor vilket leder till att forskarna får mycket information från få enheter (Larsen 2009). För att samla in empirin i en kvalitativ metod är oftast ostrukturerad, dock ger informationen i empirin en helhet och fullständighet för en förståelse av fenomenet forskarna undersöker (ibid.). En kvalitativ metod lämpar sig för vårt syfte och frågeställning eftersom vi inte vill göra generaliseringar. Vi vill undersöka vilka fenomen som barnprogrammet Daniel Tigers Kvarters skapar och hur detta tolkas av barn och deras vårdnadshavare.

4.1.2 Kvalitativa intervjuer

Enligt Larsen (2009) möter forskarna och informanterna varandra ansikte mot ansikte i en kvalitativ intervju. Vilket kan ses som en fördel då forskaren kan ställa följdfrågor, förklara om det sker något missförstånd samt att de som blir intervjuade kan tala friare. Några nackdelar med att använda kvalitativ intervju är den så kallade intervjuareffekten, det vill säga effekten av att den intervjuade kanske inte alltid vågar svara ärligt och istället

svarar vad de tror att forskarna vill höra (ibid.). Hansen Orwehag (2013) skriver att intervjuer är ett nästintill självklart val för att försöka nå ett barns perspektiv och då handlar det om att få barnens egna synsätt och tolkningar. En viktig poäng för detta, enligt Hansen Orwehag är barns egna medverkan. Eftersom vi vill veta hur barnen tolkar Daniel

Tigers Kvarter har vi valt att göra intervjuer med barn för att försöka fånga barnens

perspektiv. Johansson och Karlsson (2013) tar upp vikten av att låta barn företräda sig själva för att forskaren ska kunna få tillgång till barnens egna tankegångar. Vidare beskriver Johansson och Karlsson (2013) att istället för att vuxna ska prata för barnen så ska studien anpassas till barnens nivå för att på bästa sätt kunna närma sig barnens perspektiv.

En viktig aspekt när vuxna intervjuer barn är maktaspekten mellan dem. Johansson (2013) tar upp vikten av att skapa en situation som möjliggör en så jämlik kommunikation som är möjligt med barnen. Hon skriver att de handlar om att försöka förhålla sig utan värderingar för att kunna lyssna in det barnen säger och visa ett genuint intresse för det. Corsaro (2015) lyfter även att åldersskillnaden alltid kommer ha betydelse i studier som dessa och det är viktigt att forskaren är medveten om detta. Genom att använda oss av kvalitativa intervjuer fick vi också möjligheten att ställa följdfrågor samt be informanterna om mer beskrivande förklaringar (Larsen 2009). Genom kvalitativa intervjuer kunde vi alltså få en bättre insikt i ämnet och på så sätt fick vi mer information för att kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar.

4.2 Urval och avgränsningar

Den första gruppintervjun bestod av tre vårdnadshavare och fyra barn, i den andra gruppintervjun deltog två vårdnadshavare och två barn. Här nedan finns en tabell med våra informanter som vi fått fiktiva namn.

Gruppintervju 1 Gruppintervju 2 Barn Hanna, Elsa, Emil och Bo Liv och Saga

Vi har valt att ha samma första bokstav på vårdnadshavare och barn som hör ihop, för att det ska vara lättare att koppla ihop dem, då vårdnadshavarna ibland pratar om barnet. Vårdnadshavarna är Erik, Henrik, Emma som deltog i den ena gruppintervjun med barnen Emil, Hanna, Elsa och Bo, där Bo är släkt med Hanna. Vid det andra intervjutillfället så deltog vårdnadshavarna Linda och Sofie med barnen Liv och Saga.

I vårt urval har vi utgått från barn i förskoleåldern som har tittat på Daniel Tigers kvarter ett flertal gånger samt en av barnets vårdnadshavare som även har en förkunskap kring programmet. De utvalda är lämpliga för vår studie då detta barnprogram är riktat till barn och deras vårdnadshavare. I vår studie kommer vi inte utföra några generaliseringar på de vi intervjuar då vi anser att vi har en liten grupp och att dessa då inte är representativa för hela populationen. Undersökningen utgår från de personer i studien och deras tankar och tolkningar av Daniel Tigers kvarter. Vi kommer inte att analysera programmets innehåll utan innehållet kommer endast lyftas genom de tankar och tolkningar som informanterna delger sig med oss vid intervjutillfället. Vi valde ut två avsnitt från Daniel

Tigers kvarter genom att ta ett som utspelade sig med vårdnadshavare i hemmiljö och ett

som utspelade sig på förskolan då barnen vistas i båda dessa miljöer i sin vardag.

4.3 Genomförande

Vi har använt oss av snöbollsmetoden som Larsen (2009) beskriver som en metod där forskaren tar kontakt med personer som i sin tur kan ge tips om lämpliga personer för forskningen. Vi har frågat personer i vår närhet och på så sätt fått kontakt med vårdnadshavare vars barn tittar på Daniel Tigers Kvarter. Vi valde att dela upp gruppintervjuerna så dessa utfördes vid två olika tillfällen. Vid första tillfället deltog personerna från grupp ett och vid andra tillfället deltog personerna i grupp två (se tabell i kapitlet urval och avgränsningar s. 21).

Vid båda tillfällena delade vi upp gruppen för att göra intervjuer med barn och vårdnadshavare var för sig. När vi intervjuade barnen så satt de vuxna med i samma rum, när vi intervjuade de vuxna så lekte barnen i samma eller angränsande rum. Vi presenterade oss för både barn och vårdnadshavare och förklarade vad vi skulle göra. Vi valde i båda omgångarna att först gemensamt kolla på avsnittet om Daniel Tiger lånar ut

vårdnadshavarna. Sedan pausade vi en liten stund innan vi tittade på det andra avsnittet

Daniel Tiger säger förlåt, därefter utförde vi intervjuerna igen och även denna gången

utförde vi dem med barnen först och sedan med vårdnadshavarna. Frågorna vi ställde följde vår frågeställning, men vi anpassade även frågor kring det som informanterna valde att lyfta och diskutera.

Vi spelade in intervjuerna på diktafon lånad från Malmö Universitet, efter varje intervju förde vi över dem till en server på Malmö Universitet. Vi transkriberade intervjuerna för att på så sätt få en tydlig överblick av materialet vi fått in och för att kunna hitta likheter och olikheterna mellan de två olika tillfällena.

4.3.2 Gruppintervjuer

Vi valde att använda oss av gruppintervjuer med barn och vårdnadshavare var för sig för att samla in vår empiri. Under våra gruppintervjuer har vi båda vara delaktiga men där den ena ställt frågor och den andra hjälpt till att fånga upp lösa trådar samt att kunna fylla när behov funnits. För att informanten ska känna sig bekväm under intervjun tar Denscombe (2018) upp att den första frågan är den viktigaste och att det då handlar om att inte ställa en alltför svår fråga. Vi funderade extra mycket på detta och hur intervjuerna skulle inledas och då framför allt intervjuerna med barnen. Vi valde att börja med frågor som barnen kunde svaret på som till exempel, vem har vi tittat på.

Hansen Orwehag (2013) tar upp att det krävs mycket av forskare för att ge barnen möjlighet att kunna uttrycka sig och det viktiga är då att skapa en så bra intervjumiljö som möjligt. Vi har därför tillsammans skapat underlaget innan intervjuerna. När det gäller intervjun med vårdnadshavarna valde vi att fokusera mer på frågor kring programmet som helhet samt avsnittet och syftet med Daniel Tigers kvarter. Även här hade vi förberett frågor, men vi var öppna för de diskussioner som skedde mellan vårdnadshavarna i intervjun och som vi då valde att ställa följdfrågor kring. Larsen (2009) skriver att genom gruppintervju kan det vara lättare att få människor att prata då de som intervjuas kan ta stöd av varandra. De kunde även komplettera varandras svar samt att kan komma på saker efter hand som hörde vad de andra tagit upp, vilket gav oss ett djupare innehåll att analysera.

Genom att vi utföra gruppintervjuer med flera barn så kunde de hjälpa varandra att svara på frågorna som ställdes. Detta skriver även Johansson (2013) som påpekar att gruppintervjuer med flera barn kan göra att maktrelationen utjämnas och att barnen kan söka stöd hos varandra samt att det kan skapa djupare diskussioner mellan barnen. Vi märkte att de kunde fylla i varandras luckor och påminna varandra om vad som hänt i avsnittet. En annan aspekt som vi tycker är viktig är det som Johansson (2013) lyfter om att det är viktigt att inte bara följa tanken hos de barn som svarar först. Vidare skriver Johansson att det är viktigt att ge alla möjlighet att svara samt ge dem möjlighet att kommentera varandras svar. Vi försökte ge alla barnen lika mycket talutrymme utifrån hur mycket de ville prata, vi frågade alla barn som deltog men alla ville inte svara på allt.

Vi har gjort gruppintervjuer vårdnadshavarna för att som Larsen (2009) tar upp om gruppintervjuer, det vara lättare att få fram mer information när människor är i en grupp och forskarna kan få en tydlig ingång i vilka gemensamma åsikter som finns. Vårdnadshavarna diskuterade och följde varandras tankar genom att ge stöd till varandra och fylla i luckor som kunde uppstå. Denscombe (2018) skriver att det finns flera fördelar med gruppintervjuer och att deltagarna på detta sätt får beaktas andra synpunkter och hålla med eller ifrågasätta dessa, vilket ger forskaren mer material. Vidare lyfter han att det är viktigt som forskare att vara lyhörd, kunna hantera tystnad men även leda informanten framåt genom att ställa frågor eller göra upprepningar av tidigare svar som de gett. Vi försökte följa vårdnadshavarna för att inte fånga spontana saker som de lyfte utan att vi frågade om det.

4.3.5 Etiska övervägande

I vår studie har vi valt att använda både barn och vuxna som deltagare. Johansson & Karlsson (2013) lyfter att när barn och vuxna involveras i forsknings- och utvecklingsarbete innefattar det etiska frågor. Därför har vi valt att lämna ut samtyckesblanketter för att få godkännande från både barnen och vårdnadshavarna. Innan vi började med våra intervjuer gick vi igenom samtyckesblanketter, som båda vårdnadshavarna fick skriva under. Barnen fick även här frågan om de ville delta, vilket de ville. Både barnen och vårdnadshavarna var underrättade kring att de under intervjun kunde avbryta när de ville. De fick även information att de även efter intervjuerna när

som helst kunde avbryta sin medverkan. Innehållet på våra samtyckesblanketter har utgått från de fyra olika huvudkraven från vetenskapsrådet som är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002).

Informationskravet innebär att de deltagare som deltar i forskning ska informeras om forskningens syfte, att uppgifterna som samlas in endast ska användas för forskning samt vem forskningen syftar till och hur resultatet ska användas (Vetenskapsrådet 2002). Samtyckeskravet har att göra med samtyckesblanketter och handlar om att forskare endast bedriver forskning med personer som gett sitt godkännande för att delta, som vi tidigare nämnde så har vi använt samtyckesblanketter. När forskare använder barn i forskning behövs både barnens och vårdnadshavarnas samtycke för att barnen ska få delta (Vetenskapsrådet 2002).

Med konfidentialitetskravet menar vetenskapsrådet (2002) att det handlar om att de som deltar i forskningen ska få veta att inga personliga uppgifter sprids till obehöriga. Vi har förvarat vår empiri på Malmö Universitets server och samtyckesblanketterna förvaras på Malmö Universitet. Det fjärde och sista kravet, nyttjandekravet handlar om att uppgifter om enskilda personer som samlas in för forskning inte får användas för andra ändamål, och att detta ansvar ligger på forskarna (ibid.). Utöver dessa fyra krav, har deltagarna upplysts om att deltagandet är frivilligt och att de kan avsluta sin medverkan i forskningen när dem vill, vilket Johansson & Karlsson (2013) beskriver som viktigt att deltagarna vet. Detta blir deltagarna upplysta om i samtyckesblanketten och i samband med att de fick den hade de möjlighet att ställa frågor och funderingar som de hade angående studien. Vi satte stor vikt vid att barnen själva fick bestämma om de vill delta eller inte.

4.4 Analysmetod

Vi transkriberade våra intervjuer för att lättare kunna överblicka resultatet och för att kunna hitta samband och teman i det som sagts. Rennstam och Wästerfors (2015) lyfter att kvalitativt material ofta är “huller om buller” men att de går få ordning på det genom sortering. Genom att granska materialet så går det att få syn på olika teman som blir möjliga kategoriserings-hjälpmedel (ibid.). När intervjuerna var transkriberade, läste vi igenom dem var för sig och sedan läste vi dem tillsammans för att kunna urskilja olika teman som lyfts av informanterna. Vi fann teman i resultatet som vi jämförde för att välja

ut de mest relevanta som då blev våra rubriker i nästa del, analys och resultat. Rennstam och Wästerfors (2015) lyfter att saker som återkommer i resultatet bildar ett slags huvudinnehåll som är viktigt att belysa. För att vi skulle få syn på det som återkom flera gånger i transkriberingen var det viktigt att vi läste igenom den och försökte sortera in vad barnen och vårdnadshavarna sa i olika övergripande teman. Vi kunde hitta likheter mellan vad som sagts och en del saker togs upp flera gånger vilket gjorde att vi valde dem som huvudteman.

I denna sortering så behöver vi, precis som Rennstam och Wästerfors (2015) tar upp, lämna våra föreställningar om vad som blev sagt av vårdnadshavarna och barnen. Detta för att kunna granska empirin med en så “fri blick” som möjligt. Detta gjorde att vi upptäckte nya teman. Vidare tar de upp att det går att granska vad som sägs i innehållet men även hur det sägs vilket ger forskaren möjlighet att få syn på olika saker i samma material (ibid.). För att kunna urskilja vad barnen och vårdnadshavarna sa och hur de sa det, läste vi materialet flera gånger. Utifrån vår sortering valde vi att belysa det material som är relevant för syftet med vår studie. Precis som Rennstam och Wästerfors (2015) lyfter fram handlar det om att både reducera teman, men även innehåll inom de teman som blivit utvalda för studien. Våra teman valde vi utifrån att vi kunde se ett samband med vårt syfte samt det som sagts både av barnen och vårdnadshavarna.

Vi sorterade innehållet och fick då fram tre olika teman, en svartvit värld, sånger som en bro och ett lärande innehåll, dessa valde vi att använda som rubriker samt utgå ifrån i vår analys. I analysen och resultatet valde vi att belysa innehållet med citat eller beskrivningar, i vissa fall både och. När vi presenterar våra resultat kommer vi att blanda vårdnadshavare och barn för att läsarna på så sätt ska få en tydligare bild av liknande fenomen. Vi har främst fokuserat på de innehåll som lyfts ur avsnitten vi tittat på men kommer ibland komma in lite på annat innehåll från andra avsnitt men vårt fokus är på de avsnitt vi tittat på och beskrivit i inledningen.

5 Analys och resultat

I detta avsnitt kommer vi att lyfta fram vårt resultat utifrån vår gjorda studie om Daniel

Tigers Kvarter. Vi kommer att belysa resultatet utifrån ett barndomssociologiskt

perspektiv. Vi har tolkat resultatet och behandlar det under tre rubriker som vi funnit som våra teman och inom dessa kommer vi att besvara våra forskningsfrågor. Vi kommer avsluta med en sammanfattning för att tydliggöra vår frågeställning med vårt resultat och analys.

5.1 En svart och vit värld

En huvudpunkt i Daniel Tigers kvarter är att lära ut praktiska strategier och färdigheter som behövs för att barnen ska växa och lära sig goda egenskaper. Detta gör programmet genom att visa tankar kring fostran samt vad som är rätt och fel beteende. När vårdnadshavarna fick frågan, hur de tänker kring att det är så mycket rätt och fel i programmet, så svarade Erik “världen är grå.. […]Det finns ju inget svart och vitt i verkligheten...egentligen.” Erik menar att världen genom Daniel Tigers kvarter är svart och vit men verkligheten vi lever i, är inte alltid ser ut så utan den är mer en gråskala. Detta är något som även Linda påpekade när hon berättade om sin syn på programmet:

Det är väl det här att de är väldigt överpedagogiskt...de går liksom inte till...en situation kan lösas på många olika sätt...men här handlar ett avsnitt om att de här och då gör vi på de här sättet genom hela avsnittet...men i verkligheten så kan man lösa den här situationen på de här sättet idag och samma situation på ett annat sätt imorgon… (Linda, vårdnadshavare)

Linda menar att verkligheten inte ser ut på samma sätt som i avsnitten vilket även de andra uttryckte och på något sätt har de vuxna svårare att relatera till programmet. I vår analys har vi sett att barnen däremot verkar använda sig av programmet när de blir påminda om händelser i det och då får en förståelse för vardagssituationer. Programmet finns som en del i barndomen och genom vårdnadshavarna så förs den fostran som är synliga i Daniel Tigers kvarter vidare till barnen i olika händelser. Barn påverkas av det samhälle de lever i och de institutioner som de vistas i och då av de värden som finns i dessa (jfr Corsaro 2015, Sommer 2008). Värden förs här vidare genom Daniel Tigers

kvarter och vårdnadshavarna, när de använder programmet för att lösa situationer i

vardagen.

Vårdnadshavarna nämner att de inte kan relatera till programmet då de anser att verkligheten inte ser ut så som de visar upp den i Daniel Tigers kvarter. De menar att programmet endast visar en lösning på de problem som Daniel och hans vänner stöter på. Här anser vårdnadshavarna att problem kan lösas på olika sätt och de menar att Daniel Tiger och hans vänners sätt att vara på, inte motsvarar hur barn är i verkligheten. Linda säger “jag har nog inte tänkt så mycket på det innan...hur de pratar och så...de är också överpedagogiska...nu när jag var medveten om det.” Linda berättar att Daniel och hans vänner inte kan jämföras med barn i verkligheten. Daniel och hans vänner är över pedagogiska. Detta håller även Sofie med om då hon nämner “nu är jag arg...det säger ju inte ett barn […] de vet ju inte riktigt att de är arga”. Vårdnadshavarna menar alltså att barn i verkligheten inte beter sig som Daniel och hans vänner. Under intervjuerna med barnen kunde vi se att de kopplade ihop de situationerna från programmet med verkligheten. Vi såg även att de kunde kopplade ihop händelserna med olika känslor som karaktärerna kände utan att någon av dem nämnde känslorna. Genom detta kunde vi se att barnen visar en förståelse för olika händelser samt känslor och kan relatera till karaktärernas kroppsspråk och agerande till sig själva. Barnen samspelar med flera olika aktörer som berör deras utveckling och fostran, och när de tittar på programmet sker samspelet med

Daniel Tigers kvarter och karaktärerna, där de belyser händelser kring vad som är rätt

och fel (jfr Sommer et al. 2019).

I diskussionen med barnen kring varför Kattis (se beskrivning av avsnittet på s. 10) blev arg så kunde vi se att barnen förstod varför, bland annat så nämner Saga “för att Kattis bil gick sönder”. När vi sen i diskussionen kom att prata om vad de gjorde för att Kattis skulle bli glad igen så säger Saga att “Daniel hjälpte henne att ta...tejpa ihop den”. Barnen ger uttryck för att de på något sätt vet vilka goda egenskaper som anses vara av högre värde och att barnen kan se vad karaktärerna gjorde som var rätt och fel. Den svarta och vita värld som målas upp i Daniel Tigers kvarter verkar ändå vara något som barnen kan relatera till. Barn tar idéerna som är skapade för dem i programmet och gör de till sitt eget och detta är det som blir en del i deras barndom som Corsaro (2015) tar upp. De lever sina liv nu och deras barndom skapas genom alla de interaktioner de gör med människor,

olika miljöer och även när de tittar på Daniel Tigers kvarter. I intervjuerna med vårdnadshavarna så frågade vi om de trodde barnen uppfattade programmets innehåll. Erik berättar att han tror åldern spelar in hur det uppfattar avsnitten och säger “tror det beror på vilken ålder barnen har”, vilket övriga vårdnadshavare höll med om. Emma berättar att Elsa förmodligen inte hänger med i själva poängen i avsnittet Daniel säger

förlåt.

Tror inte riktigt poängen med att säga förlåt och göra någonting…göra någonting bra för någon har gått hem om jag nu får se till min fyraåring. Eller det är kanske inte riktigt…att hon fattat det (Emma, vårdnadshavare)

De vuxnas syn på hur barnen uppfattar en del saker verkar bygga på att barnen kanske har för ung ålder men i diskussionerna med barnen har vi kunnat tyda att de kan relatera till avsnitten på flera sätt. Vårdnadshavarnas barnperspektiv stämmer inte in med barns perspektiv och det blir här tydligt att barnens egna röster är viktiga för att kunna få en förståelse för skapande av deras barndom.

En annan sak som vårdnadshavarna lyfter i intervjun är att programmet inte bara visar rätt och fel kring barn och deras handlingar. De menar även att programmet visar hur vuxna kan vara där de framförallt hänvisar till Daniel Tigers pappa, som är den som är mest synlig av de vuxna i programmet. Emma berättar:

Ehm.. om man tittar på till exempel Daniel Tigers pappa.. som ju är väldigt.. den kanske mest centrala ändå får man ju säga […] jag tycker dom riktar sig lika mycket till hur vuxna ska vara mot barn än vad.. också barn kan göra.. det här med att han.. han är så himla snäll hela tiden. (Emma, vårdnadshavare)

Utifrån det Emma nämner kan det tolkas som att programmet inte endast tar upp hur barn ska vara utan även hur en vuxen ska vara. Henrik berättar att det får en att tänka och säger ”det får ju en att tänka till ibland” hur vuxna är. Vårdnadshavarna menar att Daniel Tigers pappa aldrig blir arg för han räknar alltid till tio först. Vårdnadshavarnas sätt att uttrycka sig kring detta kan tolkas som att programmet förmedlar en slags fostran av vuxna och hur de kan vara tillsammans med barn. Samtidigt kan detta ge barn andra erfarenheter av hur vuxna kan vara menar vårdnadshavarna, samtidigt som

de poängterar att de inte känns som en verklig bild över hur vuxna är. Barnen hade dock inte så mycket att säga om de vuxna och reflekterade inte över att de var där eller deras roll. För precis som det Corsaro (2015) lyfter kring att barn påverkas av det samhälle de lever i och att de är så vana vid att vuxna är en så naturlig del i barnens barndom, som är där och säger till och styr upp när det blir fel. Eftersom barn är med och formar sin barndom så väljer de själva vilket innehåll de vill lyfta. Barn skapar själva sin kultur med innehåll från det som de upplever som viktigt och tankar kring de vuxna i avsnitten verkade för barnen inte vara intressanta eller något att prata om (jfr James & Prout 2015).

I intervjuerna med barnen försökte vi lyfte de vuxna karaktärerna men det verkade barnen inte vilja prata om. De visste att de fanns men när vi frågade om de vuxnas handlingar så sa Liv “näää…bara massa med godis, mer och mer och mer” och Saga fortsatte “och bara bajskorv…”. Liv och Saga fortsatte själva i denna diskussion och skrattade åt varandra. Även i intervjun med barnen Emil, Hanna, Elsa och Bo så sa de saker som inte hänt och när vi frågade om Daniel Tigers pappa så sa Bo “han skulle filma bollen..”, vilket de andra skrattade åt. Vår tolkning är att när vi lyfte de vuxna karaktärerna så började barnen skapade sin egna värld och gick utanför innehållet i programmet och började prata om annat som de skrattade åt tillsammans. Detta visar på att barnen är delaktiga i skapandet av det innehåll de vill lyfta och de pratar om det de vill prata om. De är aktiva skapare av sin barndom och sin värld som de delar med andra både vuxna och barn (jfr James & Prout 2015, Corsaro 2015).

5.2 Sånger som en bro

Vårdnadshavare verkar utifrån analysen kunnat relatera till sångerna vilket även verkar gälla barnen. Daniel Tigers skapare har pekat ut att sångerna är ett viktigt hjälpmedel i vardagen för både barn och vuxna. Detta har Emma märkt på sina barn och hon berättar:

Men jag märker ju att dom.. att mina barn har ju.. dom, dom har ju faktiskt lärt sig saker av Daniel Tiger så.. jag kan ta till Daniel Tiger när dom är lite sådär att dom inte vill dela ut.. så kan jag ju sjunga den här sången då.. låna den en stund så får du den tillbaks. (Emma, vårdnadshavare)

det kan tolkas som att hennes barn lärt sig saker av Daniel Tiger och att hon kan ta till sig sångerna för att förmedla saker till barnen i vissa situationer. Även Henrik och Erik har haft användning av sångerna och de lyfter att sångerna ofta fungerar och de går att använda dem i de sammanhang som de är tänkta till. I vår analys har vi funnit att genom att använda sångerna kan vårdnadshavarna vara delaktiga i barnkulturen och på så sätt blir de genom detta en del av skapandet av barndomen för barnen. Barndomen fylls med olika innehåll och är beroende av flera faktorer och sångerna verkar bli en del av denna konstruktion (jfr James & Prout 2015, Corsaro 2015).

Vårdnadshavarna i vår intervju har berättat att genom att de använt sig av bland annat sången låna den en stund så har deras barn kunnat förstå situationen och lånat ut saker. Daniel Tiger har här gett dem något att relatera till. Även Sofie berättar att hon tagit till sången till hennes barn där hon såg att hennes barn förstod vad hon menade när hon använde sången.

Ja...jag har använt mig av den “Låna den en stund” men det var när hon var tre...men inte nu...nu känner jag att jag inte behöver sjunga den...men de var en period när hon inte ville låna ut saker.. […]jag sa den nog mer...men då såg man att hon förstod… (Sofie, vårdnadshavare)

Sofie berättar att hon använt sångerna för att hennes barn skulle låna ut saker när de var yngre vilket fungerade. I analysen ser vi att sångerna fungerar som en bro mellan vuxna och barn för att skapa förståelse kring problematiska situationer där det framstår en bild i analysen av sången som ett hjälpmedel. Sångerna blir även en bro mellan avsnitten och verkligheten. Sångerna hjälper till i verkligheten genom att föräldrarna med hjälp av sångerna kan förmedla ett budskap till barnen. På det sättet förs det önskvärda egenskaperna från innehållet fram till barnen. Vårdnadshavarna pratar om sångerna som ett tydligt hjälpmedel och Eric menar att “det är dom fåniga sångerna som är användbara” från serien. Vårdnadshavarna, utifrån analysen, har en delad mening kring sångerna, samtidigt som de anser att de är användbara så förlöjligar vårdnadshavarna dem.

När vi pratade om avsnittet Daniel säger förlåt (se beskrivning på s. 10) med barnen kom vi in på vad Madelina behövde göra för att Daniel Tiger skulle bli glad. Barnen var eniga om att hon måste säga förlåt, vi frågade då om de räckte och då började Elsa sjunga ”säg förlåt men erbjud något mer”. Även Liv och Saga började sjunga på samma sång när vi

pratade med dem om samma sak. Utifrån avsnittet kunde de berätta och ge exempel på att karaktärerna erbjöd något mer när de sa förlåt som till exempel berättade Bo att Daniel hjälpte till att laga bilen som gick sönder när han krockade Kattis bil så att Kattis blev ledsen. Sången blev även här en central del som barnen lyfte och i samband med den började Hanna och Bo tillsammans sjunga på en sång från ett annan avsnitt ”när du blir så arg.. andas in räkna så.. 1… 2...3...4”. Även om det avsnittet inte alls var i fokus så visar de ändå på vilken kraft som sångerna har och att barnen lär sig dem vilket även vårdnadshavarna påpekar att de gjort. Sångerna verkar vara lätta att ta till sig även för de vuxna vilket kan bero på att de är korta och upprepas flera gånger i avsnitten kanske för de bygger på rätt och fel utifrån den samhällskultur vi lever i.

Barnen använde sig även av sångerna i leken vilket vi märkte mellan intervjuerna, då barnen lekte och sjöng “Låna den en stund” när de låna ut leksaker. vårdnadshavarna beskrev att barnen sjunger sångerna. Sångerna blir en del av barnens barndom genom att barnen väljer att använda sig av dem men även genom att deras vårdnadshavare använder dem, vilket gör att även vårdnadshavarna är delaktiga i barns barndom. Sångerna blir en del i barndomen genom barnen och vårdnadshavarna och det går inte förstå barn utan att ta hänsyn till alla de ramar som innesluter dem i deras vardag (Halldén, 2007). Det är denna barndom som även förskolan är delaktig i och även den skapar delar i den barndom som barnen lever i (jfr Corsaro, 2015; Sommer, 2008). Pedagoger behöver kunskap i vad barndomen innebär utanför förskolan där barnen kommer i kontakt med program som

Daniel Tigers kvarter.

5.3 Ett lärande innehåll

Genomgående i intervjuerna med barnen så har vi funnit att barnen lyfter programmets syfte först, de tog upp att Daniel lånade ut sin bil och fick den tillbaka samt att de sa förlåt när något gått fel. Genom vår analys har vi tolkat detta som att barnen tycker dessa sekvenser var viktiga då de pratade om dem först och de är här aktiva medskapare av innehållet i sin barndom (jfr James & Prout 2015, Corsaro 2015). I intervjun med vårdnadshavarna beskriver Hanna det som hände i avsnittet som att Daniel lånade ut sin bil till Prins Onsdag och att Daniel sedan fick tillbaka bilen vilket gjorde att Daniel blev glad. Liv och Saga sa att Prins Onsdag inte hade någon bil och Liv berättade hur det löste det vid en tävling de skulle ha med bilarna:

Då.. då fick Daniel Tiger lämna den.. och så fick andra kompisen.. ehh… lämna den till Daniel Tiger och så fick hon ta den från fickan och så fick hon en låtsas bil.. (Liv, barn)

Liv beskriver hur Daniel lånade ut sin bil och att han sen fick låna en annan bil av en kompis vilket gjorde att den kompisen tog fram sin låtsas bil och körde med den. Även Hanna, Elsa och Bo berättade om det som Liv sa kring att karaktärerna lånade ut bilarna till varandra och att kompisen, Madelina, då körde med sin låtsasbil.

I diskussionen med vårdnadshavarna kring hur barnen uppfattar avsnitten, framkom det att barnen inte uppfattar allt innehåll. Eric tror att ålder spelar in i hur barnen tolkar programmet och berättar, “asså när Emil var yngre så älskade han ju Daniel Tiger.. och tittade på det men jag tror inte han lärde sig någonting av det.” Erik beskriver att Daniel Tiger var ett favoritprogram när Emil var yngre men att Emil inte tror han drog någon lärdom av det. Erik menar alltså på att Emil endast var intresserad underhållningen och inte programmets lärandemål vilket även de andra vårdnadshavarna höll med om. Det går att tolka det som att de har en framåtriktad blick på barn, att de ska bli något, och ser då inte på barn som barn som lever här och nu och skapar sitt egna innehåll (jfr Corsaro, 2015). Vårdnadshavarnas föreställning om vad deras barn lär sig av programmet bygger på föreställningar om hur barn är i en specifik ålder. Synen på barns utveckling som framkommer i vår studie menar barndomsforskaren Corsaro (2015) är att barnen inte ses som aktiva aktörer, utan de bedöms utifrån att de i en viss ålder inte kan ta till sig specifikt innehåll. Utifrån intervjuerna med barnen kan vi se att barnen har fått med sig viss kunskap samt tolkat de innehåll de sett genom att lyfta händelser från avsnitten.

Hanna berättar att Madelina lånar ut sin bil och får tillbaka den vilket gör att hon blev glad. Liv förklarar att Prins Onsdag var ledsen när han inte hade någon bil men att han blev glad när han fick sin bil tillbaka. Utifrån detta kan vi se att barnen har fått med sig kunskap kring att när någon lånar ut något blir den personen ledsen men när den personen får tillbaka det som den lånat ut blir den personen glad igen. Barn är en del av samhället och skapar sig erfarenheter och tolkningar, de ses här som beings (Halldén, 2007). Barn kan förmedla ett innehåll tillsammans med andra barn genom att de har en gemensamma erfarenheter (jfr Rönnberg, 2006), i vår intervju så har barnen en och samma erfarenhet