PER STÅHL, SKOGFORSK
Läget idag
Skogbruk är av avgörande intresse för landets utveckling och ekonomi. Nästan 90 000 svenskar får sin sysselsättning av skogsnäringen och den är en av våra vik- tigaste exportnäringar. Vi vet idag att det finns goda möjligheter att höja virkes- produktionen i våra skogar utan att göra avkall på höga miljöambitioner. Genom ansvarsfull förädling, gödsling, dikesrensning, förädling, röjning och användning av främmande trädslag kan produktionen öka avsevärt. Detta är nödvändigt efter- som konkurrensen på den globala marknaden är hård. Om vi vill behålla vår ledan- de position, Sverige är efter Kanada den ledande exportören av massa, papper och sågade trävaror, måste vi utvecklas. Och det är stora summor som står på spel, investering i skogsplantering i södra Sverige kostar åtminstone 7 500 kr/ha, och summan ska förräntas i kanske bortåt 100 år.
Inhemska trädslag dominerar totalt den svenska skogsodlingen. Av den totala produktionen av skogsplantor i Sverige, cirka 330 miljoner plantor årligen (2005), utgör tall och gran nästan 320 miljoner. Helt dominerande är inhemska frökällor av olika slag.
Har naturen alltid rätt?
Det tycks finnas en tro att lokala träd är unikt anpassade till sin speciella miljö och att förflyttade provenienser, inhemska som utländska, därför är sämre anpassade.
Det finns också farhågor att skogsodlingsmaterial med utländskt ursprung skulle leda till någon form av ”genetisk förorening” av svenska bestånd.
Anpassning i naturen sker med hjälp av slumpen, till dagens förhållanden. Den naturliga anpassningen blir därför aldrig exakt och det naturliga urvalet kan inte förutse framtiden. Därför kommer det naturliga urvalet ständigt att ligga steget efter snabba miljöförändringar. Genom att vi människor ofta kan förutsäga var träden kommer att växa och också under vilka betingelser har vi en möjlighet att förutse framtiden och anpassa vårt fröval därefter.
Skogsbruk ställer andra krav på träden än vad naturen gör. Önskemål från skogs- brukaren är bättre anpassning, högre produktion, bättre virkeskvalitet med mera, eller med andra ord, anpassning till människans behov. Evolutionärt premieras i första hand fortplantningsförmågan, darwinistisk anpassning. Träden slösar med frö under den omedvetna principen att alltid tar sig något, medan skogsbrukaren vill ha en planta ur varje frö. Trots att vi försöker efterlikna naturens sätt även vid plantering så finns det fortfarande stora skillnader mellan naturens sätt och vårt. Skogsbrukaren planterar sina plantor på mer eller mindre kal mark med ett ofta tuffare klimat än de naturligt föryngrade plantorna råkar ut för. Detta är en av an- ledningarna till de ofta betydande avgångar som man drabbas av vid plantering av tall i norr eller gran på frostlänta marker i Sydsverige.
Varför förflyttar man provenienser?
Det finns ett mycket stort antal vetenskapliga undersökningar, åtminstone sedan tidigt 1950-tal, som entydigt visar att överlevnad, tillväxt och virkeskvalitet påver- kas positivt vid val av rätt proveniens. Översiktligt gäller att tall i norra Sverige bör sydförflyttas noll till fyra breddgrader beroende på planteringsortens kärvhet. I södra Sverige, där härdighetsproblemen inte är så uttalade, behöver tallen inte sydförflyttas.
Granens skottskjutning i södra Sverige startar tidigt på våren med vårfrostskador som följd. Detta gör en nordförflyttning för att få senare skottskjutning intressant. I södra Sverige bör gran nordförflyttas tre till fyra breddgrader för att få en lämplig tillväxtrytm. Detta gör att man i sydligaste Sverige inte hittar lämpliga inhemska provenienser utan vi måste leta på den europeiska kontinenten. Genom långa serier med tester vet vi idag med stor säkerhet att så kallade nordostprovenienser från Polen och Vitryssland uppvisar betydligt bättre anpassning än ortens gran.
Det som sätter gränsen för granens nordförflyttning är risken för att de ska växa för länge på hösten och drabbas av höstfroster, eftersom de inte hinner invintra i tid. Även i norra Sverige rekommenderas nordförflyttning av granprovenienser med mellan en halv till tre breddgrader. I kärva klimat rekommenderas kortare förflytt- ning än i milda.
Med ökande användning av förädlat frö minskar den praktiska användningen av proveniensfrö, givetvis för de arter där förädling bedrivs. Förädlat material är testat
i fältförsök inom det tilltänkta användningsområdet och ger en högre avkastning än proveniensfrö. Överlägsenheten ökar med förädlingens framskridande. Säkrare och jämnare genetisk kvalitet är andra företräden som förädlat material över förflyttat- proveniensmaterial.
Förädlat skogsmaterial ger hög produktion och god virkeskvalitet – en anpassning till männi- skans behov. Foto: Lars Hedenström
Varför främmande arter?
Det huvudsakliga motivet till att använda främmande trädslag är att de på vissa marker tillåter överlägsen produktion. Jag kommer i huvudsak att exemplifiera med det dominerande ”främmande” trädslaget här i Sverige, contortatall, men även sitkagran, hybridlärk och hybridasp bör nämnas. Contorta ger ungefär 40 procent högre tillväxt än svensk tall.
Högre motståndskraft. Många gånger har främmande trädslag bättre motstånds- kraft än inhemska trädslag. Svartgran är till exempel mycket mer frosttålig än svensk gran och contortatall har större motståndskraft mot skadegörare och sjuk- domar än svensk tall.
Bättre skogshushållning. De främmande trädslagens snabbare tillväxt påverkar skogshushållningen gynnsamt då de tillåter kortare omloppstid och därmed begrän- sas de negativa effekterna av ojämn åldersklassfördelning.
Bättre anpassning till förändrat klimat. Vårt klimat förändras successivt. För att bibehålla produktiviteten måste svenskt skogsbruk komplettera sina skogar med sådana främmande trädslag som är anpassade till de nya växtbetingelserna. Det
gäller inte minst i södra Sverige där exempelvis sitkagran kan bli ett mycket intres- sant alternativ till vanlig gran.
Främmande trädslag är inte något nytt
Intresset för exoter har funnits i århundraden. Cembratall (brödtallen) introducera- des efter svåra missväxter i mitten av 1800-talet. Lärk kom inte mycket senare till Bergslagens bruksskogar. Först under de stora skogsodlingarna i mitten av 1900- talet i samband med restaureringen av uthuggna, ofta sönderblädade, naturskogar började man pröva främmande trädslag i större skala. Redan då var stora delar av den övriga världens skogar framgångsrikt baserade på exoter som eukalyptus, radi- atatall, sitkagran, etc.
Contortatall
De första planteringarna av contorta gjordes under 1920-talet. På 1950-talet stod det klart hur bra dessa tidiga planteringar växte och nya försök, främst kanske för att utröna varifrån frön bäst skulle hämtas för skogsodling i norra Sverige, anlades. Under 1970-talet introducerades så contortan i större skala i Sverige, en av de mest framgångsrika produktionshöjande insatserna som hittills gjort i våra skogar. Con- tortan producerar nämligen runt 40 procent mer virke än svensk tall och är dessut- om motståndskraftigare mot ett antal skadegörare och sjukdomar. I Sverige finns idag ungefär 600 000 ha contorta, vilket motsvarar 2.6 procent av skogsarealen. Tack vare sin goda tillväxt räknar vi med att den optimala omloppstiden för contor- tatall blir tio till femton år kortare än för vanlig tall. Ett förädlingsprogram pågår och medför stora möjligheter att ytterligare förbättra såväl tillväxt som härdighet. Contortan har drabbats av vissa bakslag, framför allt innan vi lärde oss hur goda plantor skulle odlas eller vad som var lämpliga marker. Det finns också så kärva marker att även contortan får svåra klimatskador.
Contortan har högre överlevnad i plant- och ungskog än vanlig tall. I avvaktan på att vi ska få större mängder gammal contorta här i Sverige kalkylerar vi med en högre dödlighet i mogen skog eftersom vi fortfarande har begränsade erfarenheter av trädslaget i äldre bestånd.
Contortan är speciellt intressant i vissa problemområden för vanlig tall, som arealer med extremt mycket älg, rikt aspuppslag eller frostlänta marker. Trädslaget fick mycket intresse när reglerna för certifiering av skogsbruk enligt FSC togs fram. En överenskommelse nåddes, där certifieringskriterierna tillät en begränsad plantering av contorta, samtidigt som en miljökonsekvensbeskrivning av träslaget skulle gö- ras.
Skogsvårdslagen säger att ”endast i undantagsfall får utländska trädslag användas
som skogsodlingsmaterial”. Detta har för contortan preciserats till att högst 14 000
ha/år får planteras och enbart i norra Sverige. Idag planteras endast omkring 2 500 ha/år vilket alltså ligger långt under begränsningen.
Trädslagets virkesegenskaper ligger mycket nära vanlig tall och gran och är mycket lämplig för vår industri.
Övriga exoter
Det finns naturligtvis också andra främmande trädslag av intresse för svenskt skogsbruk. Jag tänker på den korta tid jag har till förfogande inte göra mycket mer än att nämna de huvudsakliga, som jag ser dem.
Hybridlärk (Larix x eurolepis) har en mycket snabb ungdomstillväxt, med ett till- växtmaximum redan vid cirka 35 år.
Sitkagran (Picea sitchensis) lämpar sig bäst i milda maritima klimat. Har idag en mycket liten användning i Sverige, men kan komma att öka.
Douglasgran (Pseudotsuga menziesii) ses som ett högproduktivt stormfastare alter- nativ till gran i Tyskland och Frankrike.
Hybridasp (Populus tremula x P. tremuloides) har odlats i Sydsverige i mer än 60 år. Mycket snabbvuxen, men kräver till exempel vilthägn.
Miljökonsekvensbeskrivning: contortatall
Skogforsk gjorde 1999 en mycket utförligt MKB (miljökonsekvensbeskrivning) av skogsbruk med contortatall med hjälp av internationell expertis. Slutsatserna blev att den från Nordamerika införda tallen med lämpliga försiktighetsåtgärder inte utgör något hot mot den biologiska mångfalden i de svenska skogarna. En förut- sättning var dock att contortaarealen inte blir alltför omfattande och att utveckling- en följs noggrant.
Contortan har en viss förmåga till självspridning och den bör därför inte planteras i anslutning till områden med höga naturvärden. En planering på landskapsnivå, där contortaplanteringen koncentreras till vissa områden medan andra hålls contorta- fria, förbättrar möjligheterna att upprätthålla den biologiska mångfalden.
Eftersom contortatallen i större skala bara planterats under cirka 30 år är det natur- ligtvis inte möjligt att förutsäga alla framtida effekter. Man uppmanar därför att följa artens fortsatta utveckling noga så att man kan modifiera användningen om ny kunskap vinns.
Hotade djur- och växtarter påverkas i mindre grad av om vanlig tall eller contorta planteras efter avverkning. För djur och växter verkar det viktigare att nyckelbioto- per, gamla träd eller kantzoner sparas än vilket som är planteringsträdslag. Det finns en del vanligare arter som normalt lever i tallskog och som inte i samma ut- sträckning utnyttjar contortaskogen.
Planering på landskapsnivå, där contortan helt undviks i vissa trakter och koncent- reras till andra ökar möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden. Detta möjliggör också vetenskapligt jämförande studier på landskapsnivå.
Risken för att contorta skulle medföra sjukdomar eller skadegörare som kan angri- pa svenska arter bedöms som liten, speciellt om man undviker import av ”grönt” material. I framtiden kommer all contorta som planteras i Sverige från inhemska fröplantager.
Contortan har hittills inte drabbats av några allvarliga svenska skadegörare under normala förhållanden. Man kan naturligtvis inte säga att så inte heller kommer att ske i en framtid. Forskarna bedömde emellertid inte att detta medför några stora ekologiska risker. Det rör sig snarare om ekonomiska risker som skogsbruket får ta. Ytterligare läsning
Andersson, B. et al. 1999. Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbruk med contortatall i Sverige. Redogörelse nr 1, 1999, Skogforsk, Uppsala.
Andersson, B. et al. 2001. Environmental impact analysis of lodgepole pine introduc- tion in Sweden. Special Issue, For. Ecol. Manage. 141:1–2.
Erisksson, G., I. Ekberg 1997. Skogsgenetik – en introduktion. SLU, Inst. för skogs- genetik, Uppsala.
Zobel, B., G. van Wyk, P. Stahl 1987. Growing exotic forests. Wiley-Interscience, New York, pp. 508.