främmande populationer
i Sverige
Vad vet vi? Vad gör vi? Vilka är effekterna?
rapport 5683 • April 2007
Vad vet vi? Vad gör vi? Vilka är effekterna?
Rapport från workshop den 3 oktober, 2006 Naturvårdsverket, Stockholm
Arrangörer:
Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald Naturvårdsverket
Zoologiska institutionen, Stockholms universitet Sammanställd av Linda Laikre, Anna Palmé,
Lena C. Larsson och Eva Lindberg
Report from Workshop organized by the Swedish Scientific Council on Biological Diversity, The Swedish Environmental Protection Agency and the
Department of Zoology, Stockholm University.
Stockholm October 3, 2006.
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5683-2.pdf ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket 2007 Tryck:
CM Digitaltryck AB, Bromma Omslag:
Bild över vänster: Gräsandsunge – en dag gammal. Foto: Johan Elmberg
Bild neder vänster: Granplantage. Foto: Lars Hedenström Bild höger: Utsättning av öring i Stockholms ström i maj 2005. Den utsatta fisken är producerad i odling och härstammar från Åvaån som mynnar vid kusten ca. 30 km från utsättningsplatsen. Det är oklart i vilken
utsträckning Åvaåöringen är genetiskt skild från de andra, ytterst få, naturliga öringbestånd som fortfarande finns kvar i Stockholmsområdet. Det är också
oklart i vilken utsträckning den omfattande spridningen av Åvaåöring påverkar den genetiska sammansättningen
hos dessa bestånd. Foto: Lars Hedlund Elektronisk publikation
Förord
Naturvårdsverket fick 2006 i uppdrag av regeringen att ta fram en gemensam nationell strategi och handlingsplan som skall syfta till att etablera ett system för hantering av införsel, förflyttning och utsättning av främmande arter och genotyper. Regeringsuppdraget är ett led i uppföljningsarbetet kring artikel 8h i Konventionen om biologisk mångfald som berör främmande arter och deras effekter på den biologiska mångfalden.
I uppdraget har ingått att ta fram underlag för att belysa omfattningen av sprid-ningen av främmande populationer eller genotyper och deras ekologiska effekter. Naturvårdsverket, i samarbete med Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, inbjöd berörda myndig-heter till en workshop om spridning av främmande populationer i Sverige i oktober 2006. I denna rapport sammanfattas resultaten från denna första samlade workshop kring dessa frågor.
Författarna är ansvariga för rapportens innehåll.
Stockholm den 6 februari 2007
Björn Risinger
Innehåll
Vad vet vi? Vad gör vi? Vilka är effekterna? 3
FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 9
BAKGRUND TILL WORKSHOPEN 11
Definition 12 Inbjudna talare 13 PROGRAM FÖR MÖTET 15 DELTAGARE 16 SAMMANFATTNING AV PRESENTATIONER 19 Inledande anförande 19
Naturvårdsverkets arbete med främmande arter och populationer 21
Spridning av främmande populationer i Sverige – ett genetiskt perspektiv 23
Vad är genetisk variation och hur skapas den? 23
Artificiell migration 24
Hot mot genetisk mångfald 25
Effekter av genspridning 25
Övervakning och temporala tidsserier behövs 26
Spridning av främmande populationer i Sverige – en kunskapssammanställning 27
Utsättningar av fisk 28
Utsättningar av fågel 31
Utsättningar inom skogsbruket 33
LRFs synpunkter på spridning av främmande populationer i skogsbruket 35
Genetic effects of the introduction and spread of alien populations 36
Europeiska miljöbyråns arbete med främmande arter och populationer 37
Ett skogligt perspektiv på spridning av främmande populationer 38
Läget idag 38
Har naturen alltid rätt? 38
Varför förflyttar man provenienser? 39
Främmande trädslag är inte något nytt 41 Contortatall 41
Övriga exoter 42
Miljökonsekvensbeskrivning: contortatall 42
Ytterligare läsning 43
Fiskeriverkets policy kring utsättning av fisk 44
Strategi för utsättning och spridning av fisk 45
Praktiskt arbete med fiskutsättningar och spridning av främmande arter och
stammar vid Fiskeriverket 47
Utsättningar inom ramen för jakt och viltvård 48
Registrering av importerade fågelägg av arter avsedda för utsättning 50
Regelverk som rör uppfödning och utplantering av fåglar och däggdjur 51
SAMMANFATTNING AV DISKUSSION 55
Fiskevården har kommit längst – varför? 55
Svårt få gehör för gennivån 56
Behovet av registrering för uppföljning 56
Skillnader i synsätt 57
Internationell utblick 58
Sammanfattning
Genetiskt främmande populationer sprids i stor skala i Sverige inom framför allt fiske- och viltvården samt skogsbruket. Avsikten med utsättningarna är att öka eller bibehålla produktionen av vissa skogsträd, fiskar och fåglar. Kunskapen om exakt vilka populationer som sprids, var utsättningarna görs, hur omfattande de är och vilka de eventuella effekterna är saknas i stor utsträckning. Syftet med den work-shop som här avrapporteras var att inleda en diskussion kring dessa frågor. För första gången samlades experter och representanter för flera av de verksamheter som genomför utsättningar och utplanteringar av växter/djur för en öppen diskus-sion.
Workshopen arrangerades i samarbete mellan Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, Naturvårdsverket och Zoologiska institutionen vid Stockholms univer-sitet som ett led i det nationella uppföljningsarbetet kring artikel 8h i Konventionen om biologisk mångfald (CBD). Denna artikel berör främmande arter och deras effekter på den biologiska mångfalden. Genom presentationer av en rad inbjudna talare och diskussionsinlägg under dagen belystes problematiken kring omfattning-en av de utsättningar som görs, risker som finns med utsättningarna för naturligt förekommande biologisk mångfald, samt kunskapsluckor rörande möjligheterna till uppföljning och övervakning av eventuella effekter.
En art, enligt CBD:s definition, omfattar även lägre taxonomiska enheter och gene-tiskt distinkta grupperingar som kan förekomma inom en art. "Främmande arter" utgörs därför av både arter och populationer som inte förekommer naturligt inom ett geografiskt område. Det finns uppenbara risker att spridning av främmande populationer påverkar den biologiska mångfalden på gennivå hos "mottagande" naturliga bestånd. Sådan påverkan kan leda till förlust och förändring av biologisk mångfald i första hand på gennivå, men i förlängningen även på "högre" nivåer (art- och ekosystemnivå).
De presentationer som hölls under mötet sammanfattas i denna rapport, liksom den diskussion som hölls. Totalt 63 personer representerande bland annat statliga myn-digheter, universitet och högskolor, kommuner, länsstyrelser och olika intresse-föreningar deltog i mötet.
Under dagen visades en påfallande samstämmig syn på de potentiella riskerna med spridning av genetiskt främmande populationer och vikten av att arbeta för att öka medvetenheten samt för system där de eventuella effekterna på biologisk mångfald kan utvärderas. Företrädare för skogsbruket delade dock i flera avseenden inte övriga deltagares synpunkter. Framför allt gällde detta frågan om registreringssy-stem med lätt åtkomliga uppgifter om var utsättningar görs, vilka genetiska stam-mar som används, hur mycket som planteras ut, etc. Sådana system efterfrågades
av majoriteten av deltagarna, medan skogsbrukets företrädare menade att ett sådant system vore alltför kostsamt och opraktiskt.
Rekommendationer
Mötet enades om att det är viktigt att frågorna om spridning av genetiskt främman-de populationer får fortsatt fokus och att dialogen mellan olika verksamheter kan fortsätta. Följande rekommendationer antogs av mötet:
• Potentiellt negativa effekter av spridning av främmande populationer för biologisk mångfald behöver synliggöras. Riktade informationssatsningar behövs för de olika sektorer och organisationer som är berörda.
• Övervakningsprogram bör initieras där effekterna av utförda utsättningar på den naturligt förekommande biologiska variationen utreds.
• Rutiner för uppföljning av de utsättningar/utplanteringar som görs bör utarbetas.
• Utsättningar av främmande populationer bör registreras på ett överskåd-ligt, lättillgängligt och konsekvent sätt. Fortsatt diskussion kring graden av detaljrikedom i dessa register behövs såväl inom som mellan sektors-myndigheter.
• Registreringen bör vara datoriserad och finnas lätt tillgänglig för tjänste-män, forskare och andra, även utanför den egna organisationen.
Summary
In Sweden, as well as in many other countries, large scale releases of non-local populations are practices within the fields of fishery and wildlife management and forestry. The aim of such releases is to maintain or increase productivity of popula-tions that are harvested for commercial or recreational purposes. Genetically dis-tinct populations are defined in the work of the Convention on Biological Diversity (CBD) to be regarded as alien species. A species, according to CBD’s definition, also includes taxonomic units below the species level, such as genetically distinct populations within a species.
A recent review of the what is currently known regarding the release of alien popu-lations in Sweden shows that such popupopu-lations are spread to a great extent. The most commonly released species include brown trout, Atlantic salmon, Arctic char, common whitefish, Scots pine, Norway spruce, mallard duck, gray partridge, and pheasant. Although hundreds of thousands of forest trees, fish, and birds are re-leased annually, poor documentation makes the geographic and genetic origin of these populations, as well as the sites where they have been released, largely un-clear (Laikre & Palmé, 2005; Laikre et al. 2006).
The workshop presented in this report was organized to initiate discussions regard-ing the above issues among Swedish authorities, stakeholders, and various organi-zations that are involved in the releases of fish, game birds and forest trees. The meeting represented a first attempt for such a joint dialogue, and was organized by the Swedish Scientific Council on Biological Diversity, The Swedish Environ-mental Protection Agency and the Department of Zoology, Stockholm University. The workshop and this report is part of the Swedish effort to implement Article 8h of the Convention on Biological Diversity. Article 8h specifically deals with alien species and their effects on biological diversity. There are obvious risks that the spread of alien populations can affect the gene level biodiversity of receiving natu-ral populations. Such effects may result in losses and changes of biological charac-teristics, primarily with respect to genetic composition, but in the long-term also at species and ecosystem levels of diversity. Negative effects on variation at the gene level can occur if 1) the amount of introduced material is of such a quantity that the natural population is reduced in size through competition (which can result in loss of genetic variation) or disappears entirely – the so called ”swamping effect” or if 2) hybridization between introduced and ”natural” individuals occurs and such hybridization leads to the break down of genetic adaptations to local environmental conditions.
The workshop had 63 participants representing a wide range of authorities, organi-zations and interest groups. Fourteen invited speakers presented various aspects of the release of alien populations, and their presentations and the discussions are summarized in this report. There was a general consensus on the concerns relating
to the release of alien populations and the potential risks of such releases. How-ever, the forestry representatives did not share the prevalent view of the need for developing systems for monitoring the potential effects of spread of alien genes. Recommendations
The workshop participants agreed that a continued focus on the issue of release of genetically alien populations is urgent, and that the dialogue among authorities, stake-holders and scientists involved in these practices need to continue. The fol-lowing recommendations were appointed by the meeting:
• The risks associated with the release of alien populations need an in-creased focus. Information directed towards different sectors and differ-ent interest groups is warranted.
• Monitoring programs should be initiated to study the potential effects of released populations on the natural biological variation.
• Routines to follow-up granted releases need to be developed.
• Releases should be documented in a clear, easily accessible, and consis-tent manner. Routines for how detailed information should be recorded need further discussion.
• The system for documentation of releases should be computerized and made easily available to officials, researchers, and others outside of the responsible organization.
References
Laikre, L. & Palmé, A., 2005. Spridning av främmande populationer i Sverige. Naturvårdsverket Rapport 5475 (Spread of alien populations in Sweden. Swedish Environmental Protection Agency,
Report 5475 (In Swedish, English summary).
Laikre, L., Palmé, A., Josefsson, M., Utter, F.M., & Ryman, N. 2006. Spread of alien populations in Sweden. Ambio, 35:255-261.
Bakgrund till workshopen
Genetiskt främmande populationer sprids storskaligt i Sverige inom framför allt fiske- och viltvården samt skogsbruket. Kunskapen om exakt vilka populationer som sprids, var utsättningarna görs, hur omfattande de är och vilka de eventuella effekterna är saknas i mycket hög utsträckning. Syftet med den workshop som här avrapporteras var att inleda en diskussion kring dessa frågor. Genom att för första gången samla experter och representanter för flera av de verksamheter som genom-för utsättningar och utplanteringar av växter/djur, avsåg vi att presentera problema-tiken i ett samlat sammanhang, diskutera vad som kan/bör göras samt utforma rekommendationer för hur vi kan gå vidare i ett nästa steg. Workshopen arrangera-des i samarbete mellan Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, Naturvårds-verket och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Det finns uppenbara risker att spridning av främmande populationer påverkar den biologiska mångfalden på gennivå hos "mottagande" naturliga bestånd. Sådan på-verkan kan leda till förlust och förändring av biologisk mångfald i första hand på gennivå, men i förlängningen även på "högre" nivåer (art- och ekosystemnivå).
Timmertrave. Foto: Lars Hedenström
Negativ påverkan på mångfalden på gennivå kan exempelvis uppstå om 1) mäng-den utsatt material är av en sådan omfattning att det naturliga beståndet genom konkurrens minskar i storlek (vilket kan resultera i förlust av genetisk variation) eller helt försvinner – så kallad "swamping-effekt", eller om 2) hybridisering mel-lan utpmel-lanterade och "naturliga" individer förekommer och sådan hybridisering leder till att genetiska anpassningar till lokala miljöförhållanden försvinner eller bryts ner. Utsättning och utplantering av olika djur och växter sker inom flera olika verksamhetsområden; här fokuseras på sådana som sker inom ramen för fiske- och viltvården samt skogsbruket. Inom dessa områden genomförs traditionellt utsätt-ningar i stor skala där bland annat genetiskt främmande populationer används.
Avsikten med utsättningarna är att öka eller bibehålla produktionen och möjlighe-terna till nyttjande av vissa skogsträd, fiskar och fåglar.
Workshopen arrangerades som ett led i det nationella uppföljningsarbetet kring artikel 8h i Konventionen om biologisk mångfald (CBD) som särskilt berör främ-mande arter och deras effekter på den biologiska mångfalden. En art, enligt CBDs definition, omfattar även lägre taxonomiska enheter och genetiskt distinkta gruppe-ringar som kan förekomma inom en art. "Främmande arter" utgörs därför av både arter och populationer som inte förekommer naturligt inom ett geografiskt område. Spridning av främmande arter och populationer är ett av de stora hoten mot biolo-gisk mångfald. Riskerna med sådan spridning är framför allt kända och uppmärk-sammade vad gäller arter, medan förekomsten och effekterna av utsättning av främmande populationer endast uppmärksammats i ringa utsträckning.
En rapport som nyligen sammanställdes på Naturvårdsverkets uppdrag (Rapport 5475 www.naturvardsverket.se/bokhandeln/pdf/620-5475-9.pdf) visar att utplanter-ing och utsättnutplanter-ing av genetisk främmande organismer är omfattande inom den svenska fiskevården, skogsbruket och viltvården. Den exakta omfattningen har inte gått att fastställa, men det handlar om hundratusentals fiskar, fåglar och skogsträd som årligen sprids i landet. Stora brister påvisades vad gäller uppföljning och kon-troll av eventuella effekter av denna spridning. Många gånger används för området eller landet genetiskt främmande material, men dokumentation kring detta saknas ofta. Ett huvudmål med mötet var att diskutera behovet av förbättrad dokumenta-tion kring de utsättningar och utplanteringar som utförs.
Definition
Med begreppet ”genetiskt främmande population” avses: En population som
här-stammar från ett annat geografiskt område och som är genetiskt distinkt från be-stånd som naturligt förekommer på utsättningsplatsen.
I de flesta fall saknas genetisk kartering av de naturliga och utsatta bestånden. Det är alltså ofta oklart i vilken utsträckning genetiska skillnader föreligger i de enskil-da fallen. Den omfattande vetenskapliga dokumentation av spatial genetisk struktur hos en stor mängd arter som genererats de senaste fyrtio åren visar dock generellt att det hos de allra flesta arter föreligger mer eller mindre tydliga genetiska skillna-der mellan lokala bestånd inom arten. Dessa mönster antas spegla genetiska an-passningar till lokala miljöförhållanden, men även slumpmässiga effekter som resulterar i att en arts genförråd är spritt över artens utbredningsområde på ett mer eller mindre utpräglat sätt. I avsaknad av mer utförlig dokumentation kring gene-tiska variationsmönster definieras därför en genetiskt främmande population här även som: En population som härstammar från ett annat geografiskt område än
Inbjudna talare
Flera experter inbjöds till mötet för att hålla korta presentationer i avsikt att belysa frågan om spridning av genetiskt främmande populationer ur olika perspektiv. Här följer en kortfattad presentation av dem.
Professor Fred Allendorf från University of Montana, Missoula i USA deltog i egenskap av särskild expert när det gäller frågorna kring effekter av spridning av genetiskt främmande populationer. Professor Allendorf har över 35 års erfarenhet av bevarandegenetiskt forskningsarbete och har publicerat över 200 vetenskapliga artiklar i området. Han anses vara en av världens främsta populationsgenetiker. Veterinär Tomasz Dzieciolowski är knuten till Jordbruksverkets smittskyddsen-het. Han arbetar framför allt med frågor kopplade till hälsoläget för djur som hålls och nyttjas för produktionsändamål.
Fil. dr. Niklas Holmqvist är biolog och arbetar vid Svenska Jägareförbundet som forskningskommunikatör. Han arbetar framför allt med information kring vilt-forskning, biologi och ekologi.
Fil. dr. Melanie Josefsson är avdelningsdirektör vid Naturvårdsverket och specia-liserad på frågor om främmande arter och deras effekt på den biologiska mångfal-den. Josefsson arbetar exklusivt med denna inriktning och är svensk expert vad gäller främmande artfrågan. Hon var även medarrangör till workshopen och ledde diskussionerna under mötet.
Professor Torbjörn Järvi är chef för Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium i Drottningholm och adjungerad professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Järvi har i över 20 år arbetat med fiskeriförvaltningsfrågor i såväl Norge som Sverige.
Fil. dr. Tor-Björn Larsson är projektledare vid den Europeiska miljöbyrån (European Environment Agency, EEA) med särskilt ansvar för skog och biologisk mångfald. Han bjöds in till mötet för att ge en europeisk utblick i frågor kopplade till spridning av främmande arter och populationer. EEAs främsta uppgift är att bistå beslutsfattare med aktuell och relevant information för arbetet med att mätbart förbättra Europas miljö samt utveckla biologiskt hållbart nyttjande av Europas naturtillgångar.
Fil. dr. Linda Laikre är forskare och lärare vid Zoologiska institutionens popula-tionsgenetiska avdelning vid Stockholms universitet. Hon arbetar framför allt med frågor som är kopplade till övervakning av biologisk mångfald på gennivå och effekterna av storskaligt nyttjande av naturliga populationer. Laikre är även
med-lem av Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Hon var en av arrangörerna av workshopen och ledde arbetet med den rapport som låg till grund för mötet.
Jägmästare Jan-Åke Lundén är skoglig expert vid LRF Skogsägarna i Stockholm och arbetar med skogliga frågor som skogsproduktion, naturvård och skogscertifie-ring. Han har under 25 år varit skogsvårdschef på skogskoncernen Södra och är vice preses vid Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.
Fil. dr. Susanna Pakkasmaa är avdelningsdirektör vid Fiskeriverket. Hon handhar bland annat frågor som rör vattenbruk, fiskutsättningar, sötvattenskräftor, fisksjuk-domar, främmande arter och GMO. Pakkasmaa arbetade tidigare med Fiskeriver-kets miljömålsarbete och har bland annat utrett kunskapsläget vad gäller de ekolo-giska effekterna av spridning av främmande fiskarter och fiskstammar i svenska vatten.
Anna Palmé är doktorand vid Zoologiska institutionens populationsgenetiska av-delning vid Stockholms universitet. Hennes forskning fokuserar främst på spatial genetisk struktur över mikrogeografiska områden och i avsaknad av barriärer för genflöde. Palmé var medarrangör till workshopen och en av författarna till den rapport som låg till grund för mötet.
Professor Nils Ryman är forskningsledare vid avdelningen för populationsgenetik på Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han har över 35 års erfa-renhet av populations- och bevarandegenetiskt forskningsarbete och ett stort antal vetenskapliga artiklar i ämnet. Ryman är en internationellt erkänd populations-genetiker som var en av de första i Sverige att fokusera på naturliga populationers genetiska sammansättning och effekterna av människans ingrepp i miljön.
Dr. Per H. Ståhl är forskningschef vid Svenska skogsbrukets forskningsinstitut Skogforsk. I den egenskapen leder, samordnar och utvecklar han forskning inom skogsträdsförädling, skogsskötsel samt naturvård. Ståhl har även mångårig erfaren-het av arbete med skogsskötsel utomlands och har varit avdelningsdirektör vid Domänverket.
Tommy Svensson är avdelningsdirektör vid Naturvårdsverket. Han ansvarar främst för frågor som rör vilt i fångenskap, frisläppning av vilt, älgadministration och jaktmedel.
Professor Per Wramner är verksam vid Södertörns högskola och är ordförande för Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Han har en mycket lång och omfat-tande erfarenhet av att arbete med frågor som rör biologisk mångfald så väl natio-nellt som internationatio-nellt och ur olika perspektiv. Sedan sin tid som generaldirektör för Fiskeriverket har han en god inblick i frågor som rör utsättning av främmande arter och populationer inom ramen för fiskevården. Wramners nuvarande forskning rör biologiskt uthållig kustförvaltning.
Program för mötet
09.00 Kaffe och smörgås, registrering 09.30 Inledande anförande
Per Wramner, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald
Naturvårdsverkets arbete med främmande arter och populationer i Sverige
Melanie Josefsson, Naturvårdsverket
Spridning av främmande populationer – ett genetiskt perspektiv
Nils Ryman, Stockholms universitet
Spridning av främmande populationer i Sverige – en kunskapssammanställning
Linda Laikre & Anna Palmé, Stockholms universitet
10.50 Fruktpaus
LRFs synpunkter på spridning av främmande populationer i skogsbruket
Jan-Åke Lundén LRF Skogsägarna
Genetic effects of the introduction and spread of alien populations
Fred Allendorf, University of Montana, Missoula, USA
12.10 Lunch
Europeiska miljöbyråns arbete med främmande arter och populationer
Tor-Björn Larsson, Europeiska Miljöbyrån
Ett skogligt perspektiv på spridning av främmande populationer
Per H. Ståhl, SkogForsk
Fiskeriverkets policy kring utsättning av fisk
Torbjörn Järvi, Fiskeriverket
Praktiskt arbete med fiskutsättningar och spridning av främmande arter och stammar vid Fiskeriverket
Susanna Pakkasmaa, Fiskeriverket
Kaffe
Utsättningar inom ramen för jakt och viltvård
Niklas Holmqvist, Jägareförbundet
Registrering av importerade fågelägg av fåglar avsedda för utsättning
Tomasz Dzieciolowski, Jordbruksverket
Regelverk som rör uppfödning och utplantering av fåglar och däggdjur
Tommy Svensson, Naturvårdsverket
15.50- Diskussion och sammanfattning 17.00
Deltagare
Aho, Teija Kustlaboratoriet Öregrund, Fiskeriverket
teija.aho@fiskeriverket.se
Allendorf, Fred University of Montana, USA
fred.allendorf@umontana.edu
Allgårdh Calderón, Susanne Miljöansvarsutredningen
susanne.allgardh-calderon@sustainable.ministry.se
Andersson, Anna-Carin Avd. f. evolutionär funktionsgenomik, Uppsala universitet
annacarin.andersson@ebc.uu.se
Andersson, Jens Rennäringsfunktionen, Länsstyrelsen Jämtlands län
jens.andersson@z.lst.se
Angerbjörn, Anders Zoologiska institutionen, Avd. f. ekologi, Stockholms univer-sitet, anders.angerbjorn@zoologi.su.se
Berg, Lars Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald
lars.berg@naturvardsverket.se
Bergman, Per Livsmedels- och djurenheten, Jordbruksdepartementet
per.bergman@agriculture.ministry.se
Bondestad, Lena Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Norrbottens län
lena.bondestad@bd.lst.se
Borén, Ninni Naturvårdsverket
ninni.boren@naturvardsverket.se
Busk, Helena Jordbruksdepartementet
helena.busk@agriculture.ministry.se
Carlsson, Nils Länsstyrelsen i Skåne län
Miljö/naturskydd, nils.carlsson@m.lst.se
Dahlström, Marie Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
marie.dahlstrom@sustainable.ministry.se
Daho, Margareta IoV, Kemikalieinspektionen
margareta.daho@kemi.se
Dieperink, Christian WaterFrame
cd@waterframe.dk
Dzieciolowski, Tomasz Jordbruksverket
tomasz.dzieciolowski@sjv.se
Ebenhard, Torbjörn Centrum för biologisk mångfald
torbjorn.ebenhard@cbm.slu.se
Engström, Henri Sveriges Ornitologiska Förening
henri.engstrom@ebc.uu.se
Eriksson, Åsa Miljöpartiet Bollnäs
asa.eriksson@hutb.se
Guillou, Dan CTM, Stockholms universitet
dguillou@bredband.net
Gylje, Sofia Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Norrbottens län
Hartzell, Gustav Utredningskontoret i Härnösand, Fiskeriverket
gustav.hartzell@fiskeriverket.se
Hedlund, Lars Hedlund ADB-konsult
hedlundfoto@telia.com
Hertil-Lindelöw, Camilla Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet
camilla.hertil-lindelow@sub.su.se
Holmqvist, Niklas Svenska Jägareförbundet
niklas.holmqvist@jagareforbundet.se
Hägerroth, Jan-Eric Privat
nilsson.hagerroth@compaqnet.se
Hägerroth, Sture Privat
sture.berguv@comhem.se
Häggström, Håkan Miljöinformationsenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län
hakan.haggstrom@ab.lst.se
Höglander, Helena Miljöinformationsenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län
helena.hoglander@ab.lst.se
Josefsson, Melanie Naturvårdsverket
melanie.josefsson@snv.slu.se
Järvi, Torbjörn Sötvattenslaboratoriet, Fiskeriverket
torbjorn.jarvi@fiskeriverket.se
Källman, Stefan Jordbruksdepartementet
stefan.kallman@agriculture.ministry.se
Laantee, Tiina Miljökontoret, Huddinge kommun
tiina.laantee@huddinge.se
Laikre, Linda Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet
linda.laikre@popgen.su.se
Larsson, Tor-Björn European Environment Agency (Europeiska Miljöbyrån)
tor-bjorn.larsson@eea.europa.eu
Larsson, Lena Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet
lena.larsson@popgen.su.se
Lindberg, Eva Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet, eva.lindberg@home.se
Lundén, Jan-Åke LRF Skog
jan-ake.lunden@skogsagarna.lrf.se
Lundvik, Bertil Svensk Jakt
bertil.lundvik@uppsala.mail.telia.com
Marklund, Håkan Naturvårdsverket
hakan.marklund@naturvardsverket.se
Meijer, Tomas Zoologiska institutionen, Stockholms universitet
tomas.meijer@zoologi.su.se
Misterewicz, Marta Naturvårdsverket
Norén, Karin Zoologiska institutionen, Avd. f. ekologi, Stockholms uni-versitet, karin.noren@zoologi.su.se
Norrgrann, Oskar Länsstyrelsen Västernorrland,
oskar.norrgrann@y.lst.se
Olofsson, Frans Miljöavdelningen, Länsstyrelsen i Västernorrland,
frans.olofsson@y.lst.se
Olsson, Ola Zooekologen, Lunds universitet
ola.olsson@zooekol.lu.se
Pakkasmaa, Susanna FD, Fiskeriverket
susanna.pakkasmaa@fiskeriverket.se
Palmé, Anna Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet
anna.palme@popgen.su.se
Persson, Helena Länsstyrelsen Skåne län
helena.persson@m.lst.se
Plejert, Tina TP Miljökonsult
tinpl874@student.liu.se
Rydeborg, Anders Fiskeavdelningen, Länsstyrelsen i Västernorrland
anders.rydeborg@y.lst.se
Ryman, Nils Zoologiska institutionen, Avd. f. populationsgenetik,
Stockholms universitet
nils.ryman@popgen.su.se
Schröder, Susanna Miljödataenheten, Naturvårdsverket
susanna.schroder@naturvardsverket.se
Ståhl, Per H SkogForsk
per.stahl@skogforsk.se
Svensson, Tommy Naturvårdsverket
tommy.svensson@naturvardsverket.se
Svensson, Mikael ArtDatabanken
mikael.svensson@artdata.slu.se
Wedmo, Lena Land- och miljömålsfunktionen, Länsstyrelsen i Jönköping
lena.wedmo@f.lst.se
Vidmark, Emma Naturskydd, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
emma.vidmark@ac.lst.se
von Hofsten, Anne-Marie Riskbegränsning, Kemikalieinspektionen
anne-marie.vonhofsten@kemi.se
Wramner, Per Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald
per.wramner@sh.se
Åkerman, Sven-Erik Lantbruks och fiske, Länsstyrelsen
sven-erik.akerman@u.lst.se
Åkesson, Marie Fiskesekretariatet
marie.akesson@fishsec.org
Östergren, Johan Institutionen för vattenbruk, SLU Umeå
Sammanfattning av presentationer
De anföranden som hölls under workshopen presenteras här kortfattat. För dessa sammanfattningar (abstracts) svarar respektive talare.Inledande anförande
PER WRAMNER, PROFESSOR I TILLÄMPAD MILJÖVETENSKAP, ORDFÖRANDE FÖR VETENSKAPLIGA RÅDET FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD
Kunskapen om effekterna på den biologiska mångfalden av spridning av genetiskt främmande populationer är mycket bristfällig. Samtidigt sker sådan spridning stor-skaligt i såväl Sverige som andra länder. Den här workshopen utgör en början på en samlad diskussion kring frågorna om hur vi kan ta oss an denna problematik och vilka insatser som behövs för att förbättra vår kunskap när det gäller vad som sprids, var det sprids och vilka effekterna är.
En dag gammal gräsandsunge. Foto: Johan Elmberg
Problemet med att sprida främmande arter är väl känt såväl vetenskapligt som poli-tiskt. Definitionen av ”art” är dock flytande och vetenskapligt vet vi att den viktiga enheten för den biologiska evolutionen är populationen – den gruppering av indivi-der inom en art som hänger samman reproduktivt. Detta faktum har också fått ge-nomslag i det internationella arbetet kring frågan om främmande arter inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Här definieras begreppet “främmande
art” så att det också inkludera lägre taxonomiska enheter, exempelvis underarter, ekotyper och genetiskt distinkta populationer.
Vi behöver också veta hur olika ingrepp i naturen påverkar den biologiska mång-falden. En viktig fråga när det gäller inomartsvariationen är effekterna av att intro-ducera främmande populationer. Trots otillräckligt kunskapsunderlag vågar jag påstå – mot bakgrund av bland annat min erfarenhet från många års arbete med fiskevårdsfrågor – att sådana introduktioner kan få negativa konsekvenser av högst påtaglig art.
En stor del av arbetet med biologisk mångfald tar avstamp i konventionen om bio-logisk mångfald. Praktiskt taget alla länder – utom USA – har skrivit under denna. Konventionen om biologisk mångfald – eller CBD som den även kallas (Conven-tion on Biological Diversity) – omfattar alla levande organismer både på land och i vatten och definierar biologisk mångfald som den biologiska variationen inom och mellan arter och ekosystem. Konventionen omfattar i högsta grad alltså även den genetiska nivån – inomartsvariationen. Konventionen har tre syften – nämligen att:
• bevara biologisk mångfald,
• uthålligt nyttja biologisk mångfald (nyttjandet skall vara långsiktigt håll-bart),
• rättvist fördela vinsterna av användning av genetiska resurser.
Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald tillkom i samband med att Sverige 1994 blev part till konventionen om biologisk mångfald. Rådet utses av regeringen och består av ett drygt 10-tal forskare med sakkunskap inom olika delar av det breda begreppet biologisk mångfald. De flesta av rådets medlemmar är biologer, men även samhällsvetare ingår liksom experter knutna till myndigheter med sek-torsansvar för frågor om biologisk mångfald. Det har bland annat till uppgift att följa den nationella och internationella utvecklingen inom forskning som är relate-rad till konventionen om biologisk mångfald och att medverka i rådgivningen till regeringen i vetenskapliga frågor som rör biologisk mångfald, särskilt med kopp-ling till det praktiska arbetet inom ramen för konventionen.
Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald har i samband med konventionens tillämpning tagit upp frågor med koppling till den genetiska variationens betydelse – särskilt de vetenskapliga aspekterna kring detta. Rådet har på olika sätt agerat för att få dessa frågor uppmärksammade och belysta, i såväl det nationella som det internationella arbetet.
Regeringen har nu givit ett specifikt uppdrag till flera myndigheter som rör gene-tiskt främmande populationer. Uppdraget består i att i) undersöka risker för att kunna komplettera existerande regelverk, ii) undersöka vad Sverige kan göra inter-nationellt, och iii) undersöka miljöarbetet inriktat mot dessa frågor.
Denna workshop utgör en del i att lyfta dessa frågor och skapa kontakt och diskus-sion mellan sektorsmyndigheterna när det gäller arbetet kring spridning av gene-tiskt främmande populationer.
Personligen har jag arbetat med frågor som rör biologisk mångfald i över 30 år och jag har under denna period på flera sätt kunnat följa utvecklingen när det gäller inställningen till den biologiska inomartsvariationen. Denna består i genetiska skill-nader mellan individer och populationer av samma art och utgör en grundläggande del av den biologiska mångfalden. Trots detta har den länge varit styvmoderligt behandlad i naturvårdssammanhang. Främst torde detta bero på okunskap och omedvetenhet om dess betydelse.
Jag har dock under senare år sett en klart positiv utveckling när det gäller inställ-ningen till den genetiska variationens betydelse. Framför allt inom fiskevården har mycket skett. Medvetenheten om och det praktiska arbetet kring att bevara gene-tiskt unika fiskstammar är idag omfattande och många goda insatser görs. Det gäll-er till exempel den så värdefulla Gullspångslaxen vars existens länge varit hotad, men där viktigt arbete utförts och utförs för att säkerställa en naturlig, livskraftig, genetiskt intakt population.
Idag har vi mer kunskap och regeringsuppdraget är en bekräftelse på att frågan om bevarande av inomartsvariationen är aktuell. Denna workshop utgör ett viktigt led i det fortsatta arbetet med att identifiera, bevara och hållbart nyttja den biologiska variationen även på inomartsnivån.
Naturvårdsverkets arbete med främmande
arter och populationer
MELANIE JOSEFSSON, NH NATURRESURSAVDELNINGEN, NATURVÅRDS-VERKET
I rapporten från det internationella, FN-stödda arbetsprogrammet Millennium Ecosystem Assessment identifieras främmande arter som ett växande hot mot biologisk mångfald. Generationsmålet att främmande arter som kan hota männi-skors hälsa eller biologisk mångfald inte ska introduceras finns i sex av Sveriges miljömål. Dessa miljömål är styrande för allt nationellt miljöarbete.
Regeringen har gett Naturvårdsverket två uppdrag som berör främmande arter och populationer – att ta fram en nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och att ta fram en handlingsplan för bevarande av genetisk variation hos vilda växter och djur. Dessa uppdrag utgör ett led i Sveriges genomförande av beslut från partsmöten för Konventionen om biologisk mångfald (CBD), Bernkonventionen och International Maritime Organisations barlastvattenskonvention.
Regeringsuppdraget om att ta fram en nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper (främmande genotyper och populationer används här synonymt) ska syfta till att etablera ett system för hantering av införsel, för-flyttning och utsättning av främmande arter och genotyper. Systemet för hantering av problemet med främmande arter och genotyper ska utformas så att det blir än-damålsenligt, kostnadseffektivt och dimensionerat utifrån de faktiska och potentiel-la riskerna inom detta område. Systemet för hantering av främmande arter och genotyper kommer att inkludera följande element:
• En nationell strategi och handlingsplan.
• Förslag på metoder och processer för att kunna bedöma risker av främ-mande arter och genotyper. Förslag på hur riskanalyser kan tillämpas för att begränsa handeln med arter som kan skada biologisk mångfald, män-niskors hälsa eller samhällsekonomiska intressen.
• Förslag till förändringar i den nationella lagstiftningen, EU-lagstiftningen samt i policy-dokument som berör hotet från främmande arter.
• Förslag på övervakningsprogram för att följa förändringar i biologisk mångfald orsakade av främmande arter och genotyper
Regeringsuppdraget ska utföras av Naturvårdsverket i samråd med Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Tullverket och Fiskeriverket och avrapporteras den 1 juli 2008.
Naturvårdsverket arbetar också med att sprida kunskap om främmande arter och genotyper och utbyta information inom landet och mellan grannländerna i regio-nen. Naturvårdsverket är drivande i NOBANIS-projektet (North European and Baltic Network on Invasive Alien Species). De elva länderna i regionen har med stöd av Nordiska Ministerrådet utvecklat en portal om främmande arter på www.nobanis.org. Länsstyrelsernas informationscentraler, AquAliens och Naturvårdsverket har utvecklat portalen Främmande arter i svenska hav (www.frammandearter.se).
Kunskap och åtgärder har hittills kommit längst vad avser främmande arter, medan fokus på grupperingar under artnivån – främmande populationer och genotyper behöver stärkas ytterligare. Dessa frågor är särskilt viktiga för svensk del eftersom en relativt större andel av vår biologiska mångfald utgörs av genetiska skillnader inom arter jämfört med mer artrika regioner i världen.
Spridning av främmande populationer
i Sverige – ett genetiskt perspektiv
NILS RYMAN OCH LINDA LAIKRE, POPULATIONSGENETIK/ZOOLOGISKA INSTITUTIONEN, STOCKHOLMS UNIVERSITET
Biologisk mångfald brukar betraktas på tre nivåer – variation på ekosystem-, art- och gennivå. Denna indelning görs främst av praktiska skäl. I själva verket har all biologisk mångfald sin grund i skillnader på gennivå, och den genetiska variationen utgör grunden för biologisk utveckling på jorden.
Förekomsten av genetisk variation hos arter och populationer utgör en förutsättning för deras framtida utveckling och överlevnad. Olika alleler (anlagsvarianter) är nödvändiga för att organismen ska kunna "svara" på olika selektionstryck, till exempel genom anpassning till förändrade miljöförhållanden. För att bevara arter (och biologisk mångfald över artnivån) är det därför nödvändigt att bibehålla gene-tisk variation mellan och inom de enskilda arternas populationer. En rad internatio-nella och natiointernatio-nella konventioner och regelverk slår också fast vikten av att bevara och hållbart nyttja mångfalden på gennivå – till exempel Konventionen om biolo-gisk mångfald, Sveriges 16:e miljömål och Endangered Species Act i USA. Spridning av genetiskt främmande populationer innebär att ett genflöde som inte förekommer naturligt hos arten skapas genom människans försorg. Om de utsatta individerna hybridiserar med artfränder i utsättningsområdet riskerar detta att få negativa effekter.
Vad är genetisk variation och hur skapas den?
Individer av en art förekommer ofta i mer eller mindre avgränsade grupper inom artens utbredningsområde, så kallade populationer. Utbytet av individer mellan populationer är många gånger begränsat, vilket medför att individerna inom en population ofta är mer genetiskt lika varandra än individer från olika populationer. Den genetiska variationen hos en art är därför fördelad dels inom populationer (i form av olika allelkombinationer, så kallade genotyper, hos olika individer) och dels mellan populationer (i form av skillnader i förekomst och frekvens av olika alleler mellan olika populationer). Mångfalden på genetisk nivå kallas även för
inomartsvariation, eftersom den representerar biologisk variation inom enskilda
arter.
Genetiska olikheter mellan populationer av en och samma art speglar dels genetis-ka anpassningar till logenetis-kala miljöförhållanden som sgenetis-kapats via selektion och dels effekter av slumpen. Hur stor del som är slump respektive anpassning vet vi i dags-läget relativt lite om. Men förekomsten av lokal anpassning är belagd hos en mängd arter (vilket professor Fred Allendorf kommer att exemplifiera).
Möjlig-heten till genetisk anpassning till rådande miljöförhållanden utgör grunden i den darwinistiska evolutinsteorin.
Nätfångad sik från Storsjön, Jämtland. Foto: Lars Hedlundom.
Nya alleler tillförs en population huvudsakligen via invandring (genflöde eller genetiskt effektiv migration) från omgivande populationer och genom slumpmäs-siga förändringar i genernas bassekvenser (mutationer). Mutationer inträffar ytterst sällan, och sett i ett tidsperspektiv som är överblickbart för människans agerande (till exempel 10- eller 100-tals år) saknar denna process vanligen betydelse för återskapandet av genetisk variation som gått förlorad. I ett evolutionärt perspektiv (tiotusentals år) är mutationerna dock mycket betydelsefulla – det är genom muta-tionsprocessen som den genetiska variationen skapas. Utan mutationer hade det inte funnits någon biologisk mångfald.
Olika alleler kan till exempel vara olika "bra" i olika miljöer. Genom naturligt urval, eller selektion, gynnas bärare av sådana alleler som vid ett visst tillfälle är fördelaktiga i en viss miljö. Den genetiska variationen utgör även en praktisk resurs för människan. Alleler som förekommer hos domesticerade eller vilda växt- och djurarter kan exempelvis användas för att avla fram grödor och boskap som har vissa önskvärda egenskaper. Den nya gentekniken möjliggör att vissa gener kan flyttas mellan individer av olika arter. Bibehållen variation på gennivå utgör alltså en genetisk resurs för framtida generationer.
Artificiell migration
Utsättning av genetiskt främmande populationer innebär att möjligheter för ett artificiellt genflöde skapas mellan populationer som normalt inte skulle utbyta gener med varandra. Detta kan leda till att den genetiska sammansättningen hos det naturligt förekommande beståndet förändras, vilket i sin tur kan leda till att gene-tiska anpassningar till lokala miljöförhållanden bryts ner. Detta är att betrakta som en form av genetisk manipulation.
Den främmande populationen kan vara mer eller mindre olik det mottagande be-ståndet, och det kan också utgöras av en GMO (genetiskt modifierad organism). I det senare fallet kan både främmande anlagsvarianter och gener som över huvud taget inte förekommer hos arten spridas.
Eventuella effekter av spridning av genetiskt främmande populationer förväntas bero av graden av genetisk olikhet. Ju mer genetiskt olika de utsatta och mottagan-de bestånmottagan-den är, mottagan-desto större effekter förväntas kunna uppstå. Hur stora skillnamottagan-der som resulterar i negativa effekter vet vi inte, och det beror också av vilket tidsper-spektiv vi betraktar. Rent generellt kan dock sägas att naturliga bestånd riskerar att försvagas av inflöde av främmande genvarianter. Samtidigt vet vi att ”trycket” på alla biologiska populationer ökar i samband med omfattande habitat- och klimat-förändringar.
Hot mot genetisk mångfald
Den generella hotbilden vad avser den biologiska mångfalden på genetisk nivå kan delas in i tre huvudkategorier: utdöende, hybridisering och förlust av genetisk
vari-ation inom populvari-ationer. Dessa tre kategorier relaterar till de olika hierarkiska
nivåerna av genetisk variation, dvs. inom individer, mellan individer inom popula-tioner, mellan populationer inom geografiska regioner, mellan geografiska regio-ner, osv. Genetisk mångfald mellan populationer minskar vid varje tillfälle en ge-netiskt distinkt population försvinner eller förlorar sin genetiska särart genom ex-empelvis hybridisering.
När det gäller spridning av genetisk främmande populationer uppstår negativ på-verkan på mångfalden på gennivå om 1) mängden utsatt material är av en sådan omfattning att det naturliga beståndet genom konkurrens, så kallad “swamping-effekt”, minskar i storlek (förlust av genetisk variation inom population) eller helt försvinner (utdöende), eller om 2) hybridisering mellan utplanterade och "naturli-ga" individer förekommer och sådan hybridisering leder till att genetiska anpass-ningar till lokala miljöförhållanden förloras eller bryts ner.
Effekter av genspridning
Ett stort antal vetenskapliga studier har beskrivit den geografiska fördelningen av genetisk variation hos en mängd arter. Dessa studier visar att graden av genetiska skillnader över ett utbredningsområde varierar mycket starkt mellan arter. Tre ge-nerella mönster kan identifieras: distinkta populationer, kontinuerlig förändring och avsaknad av differentiering. Distinkta populationer innebär att enskilda popu-lationer är reproduktivt isolerade i en sådan utsträckning att de tydligt skiljer sig från varandra. Exempel på arter som uppvisar denna struktur är de laxartade fiskar-na. Vid kontinuerlig förändring finns inga tydliga reproduktiva barriärer, men san-nolikheten för genetiskt utbyte minskar med geografiskt avstånd och leder till att den genetiska sammansättningen successivt förändras över utbredningsområdet. Arter som uppvisar denna struktur är exempelvis gädda och gran. Vid avsaknad
av differentiering finns ingen reproduktiv isolering inom arten vilket leder till att det inte förekommer några genetiska skillnader över utbredningsområdet. Ytterst få arter tycks höra till denna kategori, men ålen förefaller vara ett exempel. De genetiska effekterna av spridning av främmande populationer förväntas bland annat avgöras av den strukturtyp som arten representerar. Vid distinkta populatio-ner förväntas utsättningar kunna leda till relativt omfattande förändringar av den genetiska sammansättningen, medan mindre effekter ibland kan förväntas vid kon-tinuerlig förändring. I avsaknad av genetisk differentiering förväntar vi oss normalt inga genetiska förändringar. Beroende på hur det reproduktiva bidraget bland för-äldraindivider i mottagande och givande bestånd ser ut kan det dock även här upp-stå negativa genetiska effekter (så kallad supportive breeding-effekt), men dessa beror inte på att främmande genetisk material etableras utan på ökad inavel och genetisk drift.
Övervakning och temporala tidsserier behövs
Den genetiska sammansättningen påverkar ekologiska och morfologiska karaktä-ristika hos arten/populationen. En förändrad genetisk sammansättning kan därför resultera i förändringar hos sådana karaktärer. Exakt vad vi kan vänta oss i olika situationer är svårt att förutse och kräver uppföljning och övervakning för att kunna upptäckas.
Det finns flera exempel som visar på negativa effekter av spridning och etablering av genetiskt främmande bestånd (tas upp under Fred Allendorfs presentation), men rent generellt saknas i stor utsträckning kunskap om vilka typer av förändringar vi kan förvänta oss i olika situationer.
Genetiska långtidsstudier som följer förändringar i genetisk sammansättning över tid saknas i stor utsträckning för såväl naturliga som påverkade populationer. Min forskargrupp bedriver dock en sådan långtidsstudie sedan dryga 30 år, det så kalla-de Bävervattsprojektet, och inom ramen för kalla-den studien har kalla-det visat sig att naturli-ga populationer kan variera starkt i sin benägenhet att “ta emot” främmande gener. Vi har observerat populationer på endast ett par kilometers avstånd, där den gene-tiska sammansättningen förändrats påtagligt hos det ena beståndet efter inflöde av främmande gener medan det andra beståndet inte påverkats alls. Behovet av för-djupad kunskap kring dessa förlopp är stort.
Spridning av främmande populationer i
Sverige – en kunskapssammanställning
LINDA LAIKRE OCH ANNA PALMÉ, POPULATIONSGENETIK/ZOOLOGISKA INSTITUTIONEN, STOCKHOLMS UNIVERSITET
Vi har sammanställt en första rapport om i vilken utsträckning främmande popula-tioner sprids i Sverige. Fokus har legat vid utsättningar inom ramen för fiske- och viltvården samt skogsbruket, och avsikten har varit att utreda var och i vilken om-fattning främmande material sprids. Vår huvudsakliga slutsats är att mycket omfat-tande utsättningar av fisk, skogsträd och fågel genomförs i Sverige årligen och att genetiskt främmande material används i stor utsträckning. (Rapporten kan laddas ner från www.naturvardsverket.se/bokhandeln/pdf/620-5475-9.pdf)
Det finns uppenbara risker att spridning av främmande populationer påverkar den biologiska mångfalden på gennivå hos "mottagande" naturliga bestånd. Sådan på-verkan kan leda till förlust och förändring av biologisk mångfald i första hand på gennivå, men i förlängningen även på "högre" nivåer (art- och ekosystemnivån). Den information som presenteras har framför allt erhållits från Fiskeriverket, Jord-bruksverket, länsstyrelserna och Skogsstyrelsen, men ett stort antal andra instanser och personer har också bidragit med uppgifter. Arbetet har visat att det saknas effektiva system för registrering av de utsättningar/utplanteringar som utförs i Sverige. Spridning av främmande populationer kan därför ske utan att det är möj-ligt att följa exakt var och i vilken omfattning sådan spridning äger rum. Bristen på information är inte lika påtaglig inom alla de tre verksamhetsområdena. Bäst är läget på fisksidan där utsättningar inom ramen för lokal fiskevård kräver tillstånd från länsstyrelsen. Via tillstånden föreligger viss dokumentation kring utsättningarna, och flera länsstyrelser för även datoriserade register över tillstån-den. Det har dock visat sig att informationen många gånger är bristfällig vad gäller vilken stam som sätts ut, hur många individer det handlar om, samt den exakta geografiska platsen för utsättningen. För viltvården och skogsbruket förefaller system för att centralt registrera uppgifter kring utplanteringar att saknas.
De arter som främst sätts ut är öring, lax, röding, sik, harr, gran, tall, gräsand, rapp-höna och fasan. (Fasanen är en för landet främmande art som sedan minst hundra år är etablerad i landet – den betraktas av många som naturlig för landet och har därför inkluderats i sammanställningen.) Exakta siffror på mängden utsatt material saknas, men det handlar om miljontals individer årligen.
Spridning av främmande populationer förekommer i hela landet. Fiskutsättningar dominerar i landets mellersta och norra delar, medan fågel för jakt främst sätts ut i
de södra delarna. Kompensationsutsättningar av lax och öring sker i anslutning till de stora älvarna. Spridning av tall och gran med för utplanteringsområdet främ-mande bakgrund sker i större delen av landet och rekommenderas till viss del av Skogsstyrelsen.
Utsättningar av fisk
Den information som erhållits angående fiskutsättningar i Sverige gäller främst de tillstånd som länsstyrelserna givit till fiskevårdsorganisationer och privatpersoner (krav på tillstånd för utsättning av fisk finns sedan 1955), och uppgifter om kom-pensationsutsättningar som bygger på vattendomar. Länsstyrelsernas tillstånds-givning har granskats för perioden 1995–2001. Majoriteten av vattendomarna om kompensationsutsättning gäller sedan flera decennier tillbaka.
Information om tillstånd under perioden 1995–2001 har erhållits från 16 av landets 21 län och utgörs av uppgifter som länsstyrelserna lämnat till Fiskeriverket. Totalt har tillstånd för 11 157 utsättningar av 18 olika inhemska fisk- och kräftarter utfär-dats. Flest tillstånd har utfärdats i Dalarna, Jämtland, Västerbotten, Västernorrland, Gävleborg och Norrbotten. I mindre än 36 procent av fallen anges vilken stam som ska sättas ut (Figur1).
I 18 procent av fallen saknas uppgift om hur mycket fisk som ska planteras ut. Uppgifterna om mängden fisk som avses att sättas ut anges inte på ett konsekvent sätt, utan kan anges som antalet fiskar, totalvikt hos den utsatta fisken eller i liter.
1000 2000 Okänd stam Känd stam Dal ar n a Jä mt land V ästerbott e n V ästernorrland Gävl e bor g Nor rbott en Öv rig a län 1000 2000 Okänd stam Känd stam Dal ar n a Jä mt land V ästerbott e n V ästernorrland Gävl e bor g Nor rbott en Öv rig a län
Figur. 1. Utsättningstillstånd utfärdade 1995-2001 av respektive länsstyrelse (samtliga fisk- och
kräftarter).
Öringen är den art som förekommer i flest utsättningstillstånd – arten svarar för 62 procent av tillstånden. Därefter kommer röding (24 %), harr (6 %), gös (3 %) och ål (2 %).
Norrbottens- och Jämtlands län har granskats närmare vad gäller utfärdade tillstånd för fiskutsättningar där främmande stammar kan var inblandade. I Norrbottens län
har 1 020 tillstånd utfärdats under 1995–2001, och endast i 18 procent av tillstån-den finns tillstån-den stam som avses att användas angiven (Figur 1). För öring har totalt 462 tillstånd utfärdats i Norrbotten och av dessa innehåller 107 stycken (23 %) uppgift om utsättningsstam. I dessa 107 fall har främmande stammar använts i minst 44 procent av fallen (Figur 2).
Övriga stammar 8% Konnevesi 38% (Finland) Gullspång 6% (Värmland) Parki 16% Bergnäs 16%
Figur 2. Andelen använda öringstammar för utsättning i Norrbottens län under perioden
1995-2001. Stam har angivits på 107 tillstånd, vilket utgör 23 procent av utfärdade tillstånd i Norrbot-tens län under nämnda tidsperiod.
I Jämtlands län har 2 042 tillstånd utfärdats och i 45 procent av fallen finns upp- gift om utsättningsstam (Figur 1) . För öring har 1 228 tillstånd utfärdats varav 609 innehåller uppgift om stam och i drygt 40 procent av dessa fall rör det sig om främmande stammar (Figur 3).
Domar för kompensationsutsättningar av fisk finns inte samlade på ett överskådligt sätt, och de utsättningar som görs sammanställs inte hos någon myndighet. Enligt gällande vattendomar ska dock cirka 6.5 miljoner individer av arterna lax (närmare två miljoner), öring (cirka 350 000) och sik (närmare fyra miljoner) sättas ut årli-gen i Sveriges kustmynnande vattendrag. I Vänern ska 130 000 laxar och 45 000 öringar sättas ut årligen (Tabell 1). Kompensationsutsättningarna sköts av kraft-bolagen, och de flesta av bolagen har även egna fiskodlingar där utsättningsfisken produceras. I de flesta fall står ingenting angivet i vattendomarna om vilket ur-sprung den utsatta fisken ska ha.
Vänne å < 1% (Halland) Konnevesi 12% (Finland) Bågede 11% Bonäshamn 10% Storboström 9% Övriga stammar 27% Gullspång 30% (Värmland)
Figur 3. Andelen använda öringstammar för utsättning i Jämtlands län under perioden
1995-2001. Stam har angivits på 609 tillstånd, vilket utgör 50 procent av utfärdade tillstånd i Jämtlands län under nämnda tidsperiod.
Tabell 1. Gällande vattendomar för kompensationsutsättningar i kustmynnande vattendrag samt i
Vänern.
Utsättningsområde Lax Öring Sik
Ostkusten 1 693 700 322 000 3 850 000
Syd- och västkusten 150 500 1 200 0
Vänern 130 000 45 000 0
Totalt 1 974 200 368 200 3 850 000
En allmän strävan att använda lokalt material förefaller dock finnas, men det har inte varit möjligt att inom ramen för detta arbete undersöka i vilken utsträckning detta följs.
Sedan slutet av 1960-talet har årliga utsättningar av lax i Vättern gjorts trots att laxen är en främmande art för denna sjö. Dessa utsättningar har inte skett enligt ordinarie vattendom utan har tillkommit efter att miljödomstolen har utdömt fiske-avgifter mot vattenkraftsutbyggnaden i Motala ström. Under perioden 1980–2000 sattes cirka 40 000 laxsmolt ut årligen. Under år 2001 sjönk siffran till 30 000 och från och med år 2004 sätts 20 000 smolt ut årligen i Vättern.
Utsättningar av fågel
Arterna gräsand, rapphöna och fasan får sättas ut för jaktändamål. Andra arter får inte planteras ut, men undantag kan göras efter tillstånd från Naturvårdsverket. Tillstånd krävs för att hålla gräsand, rapphöna och/eller fasan. Import av kläckägg ska rapporteras till Jordbruksverket. Tillstånd krävs endast för import från land utanför EU och Norge, men för införsel av ägg från länder inom EU/Skandinavien behövs inte tillstånd.
Utsättning av dessa fågelarter får ske obehindrat utan vare sig tillstånd eller rappor-teringsskyldighet. Det är oklart exakt hur många fåglar av respektive art som sätts ut, var de sprids, samt vilket geografiskt och genetiskt ursprung dessa fåglar har.
Skåne 45 Södermanland 10
Västmanland 11
Västra Götaland 9
Östergötland 7 Kronoberg, Stockholm Värmland, Örebro
11
Figur 4. Antal tillstånd utfärdade av 21 länsstyrelser för att hålla gräsand, rapphöna och fasan i
hägn under perioden 1998-2003.
Vi har sammanställt uppgifter om utfärdade tillstånd för uppfödning av gräsand, rapphöna och fasan under perioden 1998–2003. Totalt har 93 tillstånd utfärdats under denna period – majoriteten av dessa har utfärdats i Skåne (Figur 4). Uppgif-ter om antalet fåglar som ska hållas i uppfödning saknas i nästan hälften av fallen. Totalt för de 47 tillstånd i vilka antal angivits rör det sig om drygt 100 000 fåglar (Figur 5). Hur många fåglar som sätts ut från dessa uppfödningar har inte varit möjligt att utreda men det kan röra sig om flera hundratusentals. En av landets största uppfödare och leverantörer uppger sig årligen föda upp cirka 60 000 fåglar varav 35 000–40 000 säljs för utsättning och 15 000–20 000 sprids på de egna markerna.
Södermanland 49 200 Västmanland 20 760 Östergötland 14 200 Kronoberg, Stockholm Värmland, Örebro 5 900 Skåne 14 830
Figur 5. Antal individer av gräsand, rapphöna och fasan som hölls i hägn 1998-2004. Antalen
baseras endast på de 47 tillstånd där antal fåglar uppgivits.
Kläckägg som importeras för uppfödning och utsättning av fasan, gräsand och rapphöna kommer huvudsakligen från Danmark och Frankrike. Närmare uppgifter om geografisk och genetisk bakgrund saknas. Sammanställningar kring äggimpor-ten finns endast att tillgå för de senaste sex åren (Tabell 2). Totalt har drygt en halv miljon ägg importerats under dessa år, med ett genomsnitt på cirka 85 000 ägg per år. De importerade äggen kläcks i hägn och ungfåglar sätts ut för jakt på den egna jaktmarken eller säljs för utsättning på annan plats. En del fåglar används för vidare avel.
Tabell 2. Rapporterad import av kläckägg av fjäderfä för avel-, utsättnings- och jaktändamål
under perioden 1998-2003. Det huvudsakliga importlandet är Danmark, men viss import har även skett från Frankrike.
Art Antal ägg (ca)
Fasan 122 000 Gräsand 126 000 Rapphöna 128 000 Fasan/Gräsand/ Rapphöna 133 000 Totalt 510 000
Utsättningar inom skogsbruket
Information gällande spridning av främmande populationer inom skogsbruket har varit mycket svår att få fram. Såvitt vi kunnat utröna registreras i många fall endast det exporterande landet vid import av frö och plant. Regelverk finns för vilket gran- och tallmaterial som den enskilde markägaren får använda vid återplantering, och dessa regler anger att delvis främmande material kan användas. Ingen rapporte-ringsskyldighet föreligger kring ursprunget hos det skogsmaterial som planteras ut. Det saknas en samlad bild över i vilken utsträckning främmande populationer har planterats ut, vilket geografiskt och genetiskt ursprung dessa populationer har, samt när och var de främmande populationerna spridits.
Tyskland 45% Danmark 22% Finland 8% Okänd härkomst 25%
Figur 6. Ursprung för granfrö importerat under perioden 1899-1949. Totalt importerades cirka
89 000 kg granfrö under denna period.
Skogsstyrelsen har enligt uppgift datoriserad information om mängden importerat material endast för de senaste fyra åren. Uppgifter för tidigare år har hämtats från äldre publikationer. Totalt har mycket stora mängder skogsmaterial (frö och plan-tor) importerats för plantering i Sverige. Under perioden 1899–1994 rör det sig om cirka 200 000 kg granfrön och cirka 40 000 kg tallfrön. Tallen kommer främst från Finland medan gran importerats från företrädelsevis Tyskland och Vitryssland (Figur 6–9).
Vitryssland, Lettland Litauen, Estland
47% Okänd härkomst
16%
Övriga namngivna länder 27%
Rumänien 10%
Figur 7. Ursprung för granfrö importerat under perioden 1950-1994. Totalt importerades cirka
119 000 kg granfrö under denna period.
Finland 65% Okänd härkomst
35%
Figur 8. Ursprung för tallfrö importerat under perioden 1899-1949. totalt importerades cirka
Finland 72% f.d. Sovjet
13%
Frankrike 6%
Övriga namngivna länder 9%
Figur 9. Ursprung för tallfrö importerat under perioden 1950-1994. Totalt importerades cirka 10
000 kg tallfrö under denna period.
LRFs synpunkter på spridning av främmande
populationer i skogsbruket
JAN-ÅKE LUNDÉN, LRF SKOGSÄGARNA
LRF skogsägarna och skogsägareföreningarna arbetar aktivt för ökad användning av lämpliga provenienser och förädlat material i skogsbruket.
För god och ökad lönsamhet i skogsbruket är hög volymproduktion av rätt trädslag viktigt. Ökad produktion och bättre härdighet (bättre anpassning till planteringslo-kalen) kan nås på ett effektivt sätt genom användning av lämpliga provenienser och förädlat material. Förfinat val av provenienser har gjorts sedan 1960-talet. Det har gett en produktionsökning på dessa arealer med 0–15 procent. Fröplantager anlades redan på 1950-talet. Det bästa förädlade skogsodlingsmaterialet producerar 15–20 procent bättre än oförädlat material. Användning av förädlat material kan ge en ”realistisk” ökad avverkning på åtta procent från 2050 i Sverige. En extra kubikme-ter skog kan produceras till en extra kostnad av mindre än en krona! Förädlingsni-vån i tredje omgångens fröplantager som nu anläggs blir 25–35 procent. Föräd-lingsvinsten i förädlingen är cirka 0.5 procent per år.
Genetiskt främmande populationer används i stor utsträckning i skogsbruket och har mycket stor betydelse för produktion och lönsamhet. Nackdelarna med fortsatt användning bedöms som begränsade bland annat genom att våra skogar i stor ut-sträckning utnyttjats av människan under lång tid, att främmande populationer använts i så stor omfattning och att barrträden sprider sitt pollen på stora avstånd.
Genbevarande är inbyggt i det svenska förädlingsprogrammet för skogsträd genom användning av Multi Population Breeding system.
Vi anser att:
• Fördelarna med användning av främmande populationer i skogsbruket är mycket större än nackdelarna.
• Tolkningen av CBD i skogsbruket måste göras så att fortsatt användning av utvalda provenienser och förädlat material inte äventyras.
• Detaljerad registrering av utsättningar av utvalda provenienser och föräd-lat material i skogsbruket avvisas.
• Skogligt genbevarande bör huvudsakligen kunna ske i nationalparker, reservat, genbanker och inom förädlingsprogrammet.
Genetiskt främmande populationer används i stor utsträckning i skogsbruket för att öka produktion och lönsamhet. Foto: Lars Hedenström
Genetic effects of the introduction and spread
of alien populations
FRED W. ALLENDORF, UNIVERSITY OF MONTANA, MISSOULA, USA, VICTORIA UNIVERSITY OF WELLINGTON, NEW ZEALAND
Hybridization and introgression between genetically distinct intraspecific popula-tions sometimes brings about a reduction in fitness of the hybrid individuals rela-tive to the parental types. This so-called "outbreeding depression" can have serious harmful consequences for natural populations. Outbreeding depression can be caused either by genetic incompatibility between hybridizing populations (intrinsic
outbreeding depression) or by the loss of adaptations to the local conditions. Chromosomal rearrangements are one possible source of intrinsic outbreeding depression. For example, hybrids between nearby populations of European house mice have reduced litter size in captive experiments. The common observation of decreased disease resistance in hybrid populations likely results from both intrinsic and extrinsic outbreeding depression. A recent study found evidence for strong local adaptation in Sitka spruce (Picea sitchensis) throughout its native range from California to Alaska on the west coast of North America. Moreover, increased gene flow into populations at either end of the range reduced local fitness. A series of papers has also shown strong evidence for outbreeding depression in largemouth bass (Micropterus salmoides), a popular sportfish in eastern North America. Hy-brids between populations have reduced survival, reduced growth rates, reduced cardiac function, and reduced disease resistance. Introductions of largemouth bass by management agencies with the goal of enhancing the fishery have reduced the productivity of wild populations of largemouth bass. Many studies have also found that hybridization with hatchery populations causes the loss of productivity and reduction in fitness of wild populations of trout and salmon. Monitoring the genetic effects of introduction of alien populations is absolutely essential to develop sound policy and management.
Europeiska miljöbyråns arbete med
främmande arter och populationer
TOR-BJÖRN LARSSON, EUROPEAN ENVIRONMENT AGENCY (EUROPEISKA MILJÖBYRÅN), KÖPENHAMN
Den europeiska miljöbyrån, European Environment Agency (EEA), har upprättats av EU för att sammanställa miljöinformation för policy och beslut i EU organ som parlamentet, rådet och kommissionen, myndigheter i medlemsländerna, internatio-nella och natiointernatio-nella organisationer och den europeiska allmänheten. För närvarande är 32 länder medlemmar i EEAs nätverk, vidare finns ett speciellt avtal med vissa balkanstater och slutligen arbetar vi med 52 länder i den pan-europeiska miljöpro-cessen.
Miljöbyrån har hittills intresserat sig för främmande arter i begränsad omfattning (till exempel arter som hålls i akvakulturer) men EEAs strategi innefattar utveck-landet av en ”early warning” mekanism. För tillfället uppmärksammas dock främ-mande arter i den så kallade SEBI2010 processen som syftar till att utveckla indi-katorer för uppföljning av 2010 målet att hejda förlusten av biologisk mångfald. I en särskild expertgrupp ”Trends in invasive alien species” diskuteras möjligheten att konstruera en pan-europeisk indikator som belyser utvecklingen av hotet mot den biologiska mångfalden orsakad av främmande arter. SEBI2010 strävar mot att föreslå en indikator som bygger på följande delar, stadda i olika grad av utveckling:
