EU BEHANDLAS KONCENTRERAT UNDER INTERNATIONELLT SAMARBETE

Det är varierande hur valet till Europaparlamentet behandlas. I en av läroböckerna behandlas det inte alls. I en annan nämns det i en fotnot att val dit sker vart femte år och att Sverige (då) deltagit i tre val liksom att valdeltagandet varit lågt. I en tredje beskrivs att val sker vart femte år, Sveriges (dåvarande) representation utfallet i det (då) senaste valet. De undersökta läroböckernas behandling av EU och Europaparlamentet är koncentrerat till det kapitel som behandlar internationellt samarbete och de avsnitt därinom som behandlar det europeiska samarbetet. När EU behandlas utanför dessa kapitel och avsnitt visar undersökningen på att det är i

32

marginella sammanhang, såsom demonstrationer bestående av EU-motståndare och miljömärkningen EU-blomman. Även Europaparlamentet behandlas enbart i läroböckernas kapitel om internationellt samarbete och avsnittet som behandlar det europeiska samarbetet. Därtill behandlas Europaparlamentet än mer koncentrerat; nästintill uteslutande i de delar som beskriver EU:s olika institutioner. När EU:s makt, framtid eller historia beskrivs och diskuteras behandlas främst andra institutioner. I en av läroböckerna, Z-classic, nämns Europaparlamentet utanför kapitlet om internationellt samarbete, men då enbart kort och med en hänvisning till kapitlet om internationella relationer.

33

6 Slutsats och diskussion

Europaparlamentet har ett begränsat – om än ökande – inflytande inom EU och i förlängningen även ett begränsat inflytande i Sverige. Av de EU-beslut som når och påverkar Sverige finns det inga data på vilka beslut som avgjorts av eller i Europaparlamentet, men av maktbalansen inom EU att döma är det främst ministerrådet och Europeiska rådet. I Europaparlamentet, med ett begränsat inflytande inom EU, finns det i dagsläget över 700 ledamöter varav det svenska valet till Europaparlamentet tillsätter 19 av dessa. Det är under tre procent av ledamöterna i parlamentet. Således är inflytandet begränsat i det svenska valet till Europaparlamentet. Dels har Europaparlamentet begränsad makt inom EU, dels utgör de svenska representanterna mindre än tre procent av ledamöterna i parlamentet. Men ändå är valet till Europaparlamentet ett av de fyra allmänna valen i Sverige och undervisningen ska, enligt styrdokumentens intentioner, leda mot att eleverna blir aktiva i samhällslivet och – om än inte explicit – delta i de allmänna valen. Möjligen är den marginella behandlingen av Europaparlamentet en konsekvens av att de andra allmänna valen – främst valet till Riksdagen – är mer inflytelserika och för att detta inte ska undgås måste Europaparlamentet, som har mindre inflytande, behandlas mer marginellt för att betona och tydliggöra valet till Riksdagen och dess betydelse. Att exempelvis Riksdagen tillskrivs större inflytande än Europaparlamentet, vilket görs i läroböckerna, behöver alltså inte vara problematiskt. Men att valet till Europaparlamentet inte berörs i en av läroböckerna är starkt problematiskt. Att Europaparlamentet berörs mindre omfattande än Riksdagen kan – med stöd av styrdokumenten – vara förståeligt, men att helt utesluta Europaparlamentet som politisk institution strider mot skolans styrdokument. Dessutom är det problematiskt att de fyra allmänna valen i Sverige framställs i två olika kontexter. Fyraårsvalen beskrivs oftast i läroböckernas första kapitel i en makt- och demokratikontext medan valet till Europaparlamentet behandlas bland de sista kapitlen i en internationell

34

kontext. Att valet till Europaparlamentet inte behandlas i en demokratikontext tillsammans med de tre övriga allmänna valen i Sverige är försummande av skolans styrdokument.

Europaparlamentets inflytande i EU ökar ständigt. Med det senaste fördraget – Lissabonfördraget – förstärks parlamentets makt ytterligare och har så gjorts med varje fördragstext sedan Sverige blev medlem i EU. I läroböckerna nämns att parlamentets makt ökar, men detta borde också leda till andra överväganden. Exempelvis borde maktförskjutningar presenteras. Att inflytandet och makten ökar i parlamentet innebär att andra EU-institutionerna eller nationella parlament förlorar inflytande och makt. Flera delar av styrdokumenten styrker detta. Dels i kursmålen för samhällskunskap där det betonas att eleverna efter avslutad kurs ska förstå de politiska förhållanden som ständigt formar och påverkar vårt samhälle, dels läroplanen för gymnasiet som betonar att eleven ska ges förutsättningar att grunda sina ståndpunkter på ”empirisk kunskap och kritisk analys”. Styrdokumentens innehåll stämmer inte överens med läroböckernas. Läroböckerna ger inte de verktyg som krävs för att uppnå styrdokumentens intentioner. Därtill visar Europaparlamentets ökade makt än mer på, vilket tidigare även nämnts, att Europaparlamentet och valet till församlingen, bör behandlas i en demokratikontext tillsammans med de andra allmänna valen.

När läroböckerna trycktes hade det bara genomförts tre val till Europaparlamentet. Erfarenheterna och lärdomar från dessa val är inte lika väl behandlade som de församlingar som fyraårsvalen väljer till. Valen till exempelvis Riksdagen, som är den församling som får mest utrymme i läroböckerna, har – om än i varierad form - genomförts i över hundra år. Kanske är Europaparlamentets marginella närvaro en följd av dess ungdom i sammanhanget? Möjligen är Europaparlamentet för ungt för att än ta ett större utrymme i läroböckerna? Men så kan det inte förhålla sig. Enligt det resonemanget skulle valet till Europaparlamentet behandlas mindre för att det är relativt nytt i sammanhanget. Detta är ett resonemang som jag tror bör vändas: de val med ovana och otydlighet för väljarna måste ytterligare betonas i skolan och dess undervisning för att uppnå styrdokumentens intentioner om demokratiska samhällsmedborgare.

Europeiska Unionen är ett av världens mest komplicerade politiska system och är dessutom unikt i sitt slag. Det finns ett flertal hundra sätt att ta beslut på inom EU. Därför har läroboksförfattarna också ett komplicerat uppdrag; att beskriva det

35

komplexa och svårförstådda EU och Europaparlamentet på ett överskådligt sätt som är förståeligt för 16-åringar. Att beskriva Europaparlamentet som en ”EU:s riksdag” med 732 ledamöter som är organiserade i partigrupper där svenska socialdemokrater samarbetar med danska dito kan vid första anblicken verka väl förenklat och inte allomfattande. Men alternativet är att beskriva ett politiskt system som verkar så pass komplicerat och svårförståeligt att det skulle missgynna styrdokumentens intentioner om att ge eleverna förutsättningar att delta i valen till Europaparlamentet. Därför kan flera av de förenklade beskrivningarna av Europaparlamentets funktion och sammansättning vara förståeliga. Men det legitimerar inte att Europaparlamentet enbart behandlas som en del av ett internationellt samarbete, att valdeltagandet och - förfarandet till Europaparlamentet inte behandlas mer ingående eller att diskussionen om parlamentets roll inom EU och till svensk politik uteblir. Detta är delar som behövs för att uppfylla styrdokumentens intentioner om att skapa deltagande och demokratiska samhällsmedborgare.

De kursplaner som var gällande under den tidsperiod som uppsatsen behandlar nämner inte EU explicit i styrdokumentens texter om demokrati, politisk process och makt. Däremot i de nya kursplanerna, som presenteras i litteraturgenomgången, jämställs beslutsfattandet på lokal, regional och nationell nivå med EU-nivå. Dessutom tillfogas ”internationell nivå”. Eleven ska redogöra för funktionerna och hur politiska beslut kan påverkas på dessa fem nivåer. Som denna uppsats visar på var det en nödvändig korrigering för att anpassa undervisningen i samhällskunskap med förändringar i omvärlden. De styrdokument som denna uppsats behandlar är ofta beslutade innan Sveriges EU-medlemskap och därmed var korrigeringen dessutom för sen. Uppsatsen visar alltså att dessa nya kursplaner, med korrigeringar som tydliggör EU:s makt i det svenska samhället, dels var nödvändig och dels att den hade kunnat göras redan ett decennium tidigare. Peter Wall, som skrivit en avhandling om EU- undervisningen, hävdar i sin sista mening att ”undervisningen om EU har mycket att vinna om den görs mer lik undervisningen om nationell politik” (2011:133) och detta håller jag med om. Dessutom hade undervisningen om den nationella politiken haft att vinna på att inkludera EU i sin undervisning. Uppsatsen har tydligt visat på att politik på nationell och europeisk nivå bör integreras i en demokratikontext.

Skolan nyttjar flera läromedel och denna uppsats har enbart behandlat ett av dessa: läroboken, som dessutom är det dominerande läromedlet. Men undervisningen om EU och Europaparlamentet omfattas inte enbart av läroboken. Det finns givetvis

36

andra undervisningsformer att nyttja i sammanhanget där diskussioner om demokrati och inflytande behandlas. Egentillverkade läromedel, föreläsningar och fördjupningsuppgifter där eleverna själva letar källor är exempel på hur undervisningen om Europaparlamentet kan komplettera läroboken. Är det till och med så att det inte går att dra slutsatser kopplade till styrdokumenten enbart utifrån en analys av läroboken? I undervisningen om EU och Europaparlamentet används läroboken som grund och kompletteras med andra källor och läromedel, bland annat organisationers och myndigheters webbplatser (Skolverket 2007:29). Läroboken är således en grundnivå för undervisningen och – om man så vill – en lägstanivå på vilken kunskapsgrund som undervisningen baserar sig på. Därför menar jag att en analys med starka och tydliga tendenser av läroböckernas innehåll kan vara tillräcklig grund för att dra slutsatser kopplade till styrdokumentens skrivningar om skolans demokratiuppdrag att skapa demokratiska samhällsmedborgare. Däremot kan uppsatsen inte dra några slutsatser om den totala undervisningen.

Uppsatsen visar tendenser på att en central läromedelsgranskning saknas. När undervisningen om EU inte var tydlig och så framstående som lagstiftaren önskade, så ändrades styrdokumenten för att förtydliga detta. Indirekt är detta en central läromedelsgranskning, där lagstiftaren påverkar innehållet i undervisningen och med förhoppning om att även ändra läroböckerna. En återinförd central läromedelsgranskning skulle underlätta relation mellan läromedel och styrdokument för att nå en så liten diskrepans däremellan som möjligt.

Detta resultat kommer att hjälpa mig i min framtida lärarroll. Resultatet visar på att läraren har ett stort ansvar för att anpassa användningen av läromedel för att optimera måluppfyllelsen för eleverna. Sedan den centrala läromedelsgranskningen avskaffades för ungefär 20 år sedan har lärarens roll att lokalt granska läromedel blivit alltmer central. Denna uppsats och dess resultat visar på att denna granskning, av enskild lärare, är fortsatt viktig och den kommer att hjälpa mig i min framtida yrkesroll i detta avseende.

Både den svenska skolan och Europaparlamentet – undersökningsobjektet – är i ständig förändring, vilket påtalats flera gånger tidigare i uppsatsen. Bland annat har kursplanerna för samhällskunskap reviderats för att bland annat tydliggöra politisk makt på Europa-nivå och dessutom ökar Europaparlamentets makt i Lissabonfördraget. Därför hade det varit intressant att i en vidare studie se på hur läroböckernas innehåll och disposition ser ut efter de två ovan nämnda

37

förändringarna. Dessutom hade det varit intressant att bredda studien till att även inkludera djupintervjuer med lärare, elever och läroboksförfattare. Det europeiska samarbete som Sverige anslöt sig till 1995 är annorlunda än dagens EU och än mer annorlunda än framtidens EU. Skolan – i sina styrdokument och sin undervisning - måste ständigt vara uppdaterad på de förändringar som sker i omvärlden för att möta de krav som ställs i skolans nuvarande styrdokument.

38