Europaparlamentet och skolans demokratiuppdrag

1

Examensarbete

Europaparlamentet och skolans

demokratiuppdrag

European Parliament and the schools democracy mission

Marcus Friberg

Lärarexamen 330 hp Handledare: Ange handledare

Samhällsvetenskap och lärande 2011-06-01

Examinator: Lars Pålsson Syll

Handledare: Jan Anders Andersson Lärarutbildningen

3

Sammanfattning

Ett av den svenska skolans mest centrala uppdrag är att förbereda eleverna för det samhälls- och arbetsliv som väntar efter avslutad skolgång. Bland annat ska eleverna förberedas att delta i demokratiska val. I Sverige har vi val till fyra politiska församlingar, varav representanter i tre av dessa församlingar har gemensam valdag vart fjärde år. Den fjärde samlingen, Europaparlamentet, har separat valdag och dessutom hålls dessa val var femte år.

Uppsatsens syfte är att i läroböcker för gymnasieskolan undersöka hur valet till Europaparlamentet framställs i jämförelse med hur valen till Riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige framställs. Detta jämförs med den svenska skolans styrdokument, där främst framställningen av valet till Europaparlamentet jämförs med skolans demokratiuppdrag som uttrycks i styrdokumenten.

Resultaten i uppsatsen visar på att det finns en stor skillnad mellan hur Europaparlamentet framställs jämfört med de tre församlingar som det hålls val till vart fjärde år. Dels behandlas Europaparlamentet i en internationell kontext medan de andra tre valen framställs i en demokratikontext och dels ägnas minst utrymme åt Europaparlamentet i jämförelse med de andra valen. I en av de tre undersökta läroböckerna nämns inte valet till Europaparlamentet alls. I resultatet framkommer även att Europaparlamentet behandlas koncentrerat i avsnittet som behandlar internationella relationer och förekommer marginellt i övriga delar av läroböckerna.

4

Innehållsförteckning

2.2EUROPEISKA UNIONEN OCH SVERIGE ... 12

2.2.1 EU och Europaparlamentet ... 12

2.2.2 Sverige i EU ... 13

2.2.3 EU i Sverige ... 14

2.3LÄROMEDEL ... 16

2.3.1 Läromedel i samhällskunskap ... 16

2.3.2 Läroböcker – makt och agenda ... 16

2.3.3 Läromedelsgranskning ... 17

3. METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 18

3.1METOD ... 18

3.2MATERIAL OCH URVAL ... 19

3.3AVGRÄNSNINGAR ... 20 4 RESULTAT ... 21 4.1NYA MILLENNIUM ... 21 4.2SAMHÄLLE.NU ... 24 4.3Z-CLASSIC ... 26 5 ANALYS... 29

5.1TYDLIG SKILLNAD MELLAN DE ALLMÄNNA VALEN ... 29

5.2EUROPAPARLAMENTET HAR LITE MAKT INOM EU... 30

5.3LÅGT VALDELTAGANDE I VALET TILL EUROPAPARLAMENTET ... 31

5.4EU BEHANDLAS KONCENTRERAT UNDER INTERNATIONELLT SAMARBETE ... 31

6 SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 33

5

1. Inledning

När jag får frågan om varför jag valde att bli lärare, försöker jag inte konstra med att försöka försvara den relativt låga lönen eller disciplinen hos dagens ungdom, utan svarar att jag vill vara en del av samhällets viktigaste byggsten – skolan. Detta utvecklar jag med att tala om skolans demokratiuppdrag; skolan ska ”förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på” samt ”utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet” (Lpf 94, 2000). Skolan ska fostra samhällsmedborgare! Detta ville jag också göra, och därför blev jag lärare, brukar jag svara. Således är det för mig självklart att i mitt examensarbete skriva om skolans demokratiuppdrag.

Den mesta demokratiutövningen i Sverige sker genom allmänna val. I Sverige finns det fyra allmänna val. Tidigare hölls det val till riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige, men sedan Sveriges EU-inträde 1995 väljs även ledamöter till Europaparlamentet, som är den enda direktvalda politiska institutionen i Europeiska Unionen (EU). EU har sedan inträdet fått ett alltmer ökat inflytande över Sverige och dess medborgare (NE: Europaparlamentet, 2011).

En rapport från Skolverket (2007) visade att EU-undervisningen i samhällskunskap på gymnasiet var undermålig. Därför reviderades kursplanen för samhällskunskap 2008 för att stärka EU-undervisningen. Eftersom skolan har som uppdrag att fostra elever till demokratiska samhällsmedborgare – det som kallas skolans demokratiuppdrag – och eftersom EU fått ett större inflytande på Sverige och dess medborgare är det logiskt att EU-undervisningen ökat.

Skolans demokratiuppdrag ska genomsyra hela undervisningen, i samtliga ämnen under hela undervisningsdagen, men detta uppdrag tar sig störst uttryck i ämnet samhällskunskap, där centrala begrepp är ”demokrati, delaktighet, etnisk och kulturell mångfald, hållbar utveckling och människors lika värde” (Skolverket,

6

2006:95). I ämnet samhällskunskap har läroboken en viktig roll i undervisningen (Skolverket 2007).

Därför kommer denna uppsats att behandla Europaparlamentets närvaro i läromedel för samhällskunskap på gymnasiet.

1.1 Syfte

Uppsatsens syfte är att analysera hur Europaparlamentet framställs i läroböcker i samhällskunskap för gymnasieskolan. Detta beskrivs mot bakgrund av att ett av de allmänna valen i Sverige sker till Europaparlamentet och att undervisningen i svensk skola syftar till att skapa demokratiska samhällsmedborgare. Därför kommer Europaparlamentets närvaro i nämnda läromedel att korreleras och jämföras med uppdraget om att elever i gymnasieskolan ska ha förutsättningar att kunna delta i demokratiska val och påverka sin roll i samhällslivet.

1.2 Frågeställning

Uppsatsen har följande frågeställningar:

Europaparlamentet är en politisk institution som röstberättigade i Sverige deltar i val till. Hur framställs Europaparlamentet i läroböcker i ämnet samhällskunskap för gymnasieskolan?

Hur väl stämmer denna framställning med skolans uppdrag om att skapa demokratiska samhällsmedborgare?

7

1.3 Begrepp

Fyraårsvalen har jag valt att kalla valen till riksdagen, landstings- (även region-) samt kommunfullmäktige som hålls den tredje söndagen i september vart fjärde år. Val till dessa församlingar omfattar tre av de fyra som Sverige har val till. Den fjärde församlingen är Europaparlamentet.

8

2 Bakgrund

2.1 Skolans demokratiuppdrag

2.1.1 Lpf 94

Gymnasieskolans uppdrag preciseras i Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94 (2000). Denna är indelad i tre olika nivåer: den som behandlar den svenska skolan generellt, den som behandlar de frivilliga skolformerna samt den som specifikt behandlar gymnasieskolan. I alla dessa avsnitt finner vi exempel på vikten av att eleverna i skolan förbereds för att aktivt ta ställning, delta i demokratiska beslutsprocesser och i samhällslivet.

Den svenska skolan – i alla skolformer – har som uppgift att låta varje elev ”kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (Lpf 94, 2000:3). Skolans demokratiuppdrag preciseras närmare:

”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värden. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet” (Lpf 94, 2000:4).

I avsnittet om de gemensamma uppgifterna för de frivilliga skolformerna betonas demokratiuppdraget tydligt och tidigt i texten, redan som andra mening: ”Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet” (Lpf 94 2000:5)

I det avsnitt som är specifikt för gymnasieskolan är demokratiuppdraget som mest tydligt. Här nämns ”samhällsmedborgare” (ibid, s. 5) och vikten av att elever i gymnasieskolan ska öka ”sin förmåga att självständigt formulera ståndpunkter

9

grundade på såväl empirisk kunskap och kritisk analys som förnuftsmässiga och etiska överväganden” (ibid, s. 9), vilket kan ses som grunden för politiska beslut. Dessutom nämns i det gymnasiespecifika avsnittet att elever som har lämnat gymnasieskolan ska ha ”förutsättningar för att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls- och arbetsliv” (ibid, s. 10), vilket måste tolkas som bland annat valet till Europaparlamentet.

2.1.2 Ämnet samhällskunskap

Gymnasieskolans EU-undervisning behandlas till 68 procent i kursen Samhällskunskap A (SH1201). Den återstående delen av gymnasieskolans EU-undervisning behandlas i närstående ämnen: Samhällskunskap B (8,6 %), Internationella relationer (5,8 %), Historia A (4,9 %) och Samhällskunskap C (3,8 %). Eftersom kurserna i ämnet samhällskunskap tillsammans behandlar mer än 80 procent av EU-undervisningen i gymnasieskolan kommer uppsatsen att fokusera på dessa. (Skolverket 2007:23-24).

Kursmålen för Samhällskunskap A betonar att eleven ska kunna ”förstå hur politiska, ekonomiska, geografiska och sociala förhållanden har format och ständigt påverkar såväl vårt eget samhälle” liksom ha kunskap om demokratins funktion (Skolverket 2000a). I betygskriterierna betonas elevers förmåga att dra egna slutsatser och föreslå lösningar på samhällsfrågor, samt förmåga att redogöra för hur värderingar formas i samhället och analysera idéer utifrån ett samhällsperspektiv (Skolverket 2000a). I kursplanen för Samhällskunskap B fördjupas den samhälleliga förståelsen genom att eleven ska ”använda ett grundläggande samhällsvetenskapligt perspektiv för att analysera olika frågor och vara medveten om hur orsaker, konsekvenser och åtgärder hänger ihop” (Skolverket 2000b). Detta blir än mer tydligt i kursplanen för C-kursen; eleven ska ”vara medveten om de grundläggande värderingar och ställningstaganden som ligger till grund för att eleven skall kunna argumentera och aktivt ta ställning” (Skolverket 2000c).

10

2.1.3 Demokratisk medborgarutbildning

Östman (1995) och Englund (1986) gör en tydlig skillnad i skolans demokratiuppdrag där de skiljer ”vetenskapligt rationell medborgarutbildning” från ”demokratisk medborgarutbildning”. Den förstnämnda är ”funktionalistisk; demokrati är begränsad till att vara en form av styrelseskick, där eliten tilldelas rätten att bestämma i politiska frågor genom att kämpa om väljarnas röster” där ”den kommande eliten skall tilldelas en status att bestämma, medan de övriga skall tilldelas rollen som lyssnare” (Östman 1995:174). Men i den demokratiska medborgarutbildningen är demokratin mer än ett styrelseskick; där är ”maktdistributionen annorlunda” och ”alla individer tilldelas en potentiell status som talare och påverkare i samhällets beslutsprocesser” (Östman 1995:174).

Den statsvetenskapliga demokratiforskningen använder sig främst av en ”förenklad tredelning” (Oscarsson, 2003:10): 1) valdemokrati - ”grundstenen i demokratin” (ibid, s. 11), 2) deltagardemokrati – demokratisk ”kvantitet” med omfattning och utbredning (ibid, s. 11) och 3) samtalsdemokrati – demokratisk ”kvalitet” med det intellektuella samtalet (ibid, s. 11). Både deltagar- och samtalsdemokratin är beroende av valdemokratin. Deltagardemokratin förespråkar att ju fler som deltar i det demokratiska beslutsförfattandet (ibid, s. 16), vilket skolans styrdokument strävar efter, desto bättre är det. Medborgarnas deltagande i det politiska beslutsfattande leder till ”handlingskraftiga, ansvarstagande och demokratiska medborgare” (ibid, s. 17), vilket påminner om skrivningarna i Lpf 94: ”Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet” (2000:5).

Samtalsdemokratin betonar det deliberativa samtalet, som beskrivs som en form där ”olika åsikter får komma till uttryck i en anda av tolerans, respekt och strävan att komma överens” (NE 2011: deliberativt samtal). Förutsättningen för att delta i ett deliberativt samtal – både i klassrummet och i samhället – benämns som ”medborgarkvaliteter” (Oscarsson, 2003:20) och stämmer väl överens med intentionerna i skolans styrdokument. Dessa medborgarkvaliteter är att

ha ett öppet sinnelag, vara fördomsfri, ha beredskap för att omvärdera egna åsikter och trosföreställningar, ha förmåga att se saken från andra perspektiv än det egna, ha förmågan att ta till sig andras argument, kunna ta hänsyn till

11

allmännyttan, ha förståelse för det främmande och avvikande och känna solidaritet och empati med medborgare som lever under andra livsbetingelser än vad man själv gör (Oscarsson, 2003:20)

Demokratiutredningen, en parlamentarisk utredning i Sverige som pågick mellan 1997 och 2000, såg bland annat på – efter ett tilläggsdirektiv – det låga valdeltagandet för att föreslå åtgärder för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang i det demokratiska systemet. Demokratiutredningens arbete resulterade i SOU 2000:1, ”En uthållig demokrati! – Politik för folkstyrelse på 2000-talet”. Där konstateras bland annat att ”medborgarnas syn på allmänna valen och deras betydelse har förskjutits till en mer plikttrogen politisk akt snarare än ett effektivt instrument att påverka politiken” (SOU 2000:1, s. 182) och att “medborgarna uppfattar att de demokratiska institutionerna, inte minst de förtroendevalda, brister i lyhördhet” (SOU 2000:1, s. 243). Därtill förordar utredningen både deltagardemokrati och deliberativ demokrati (samtalsdemokrati): ”Vi förordar en deltagardemokrati med förstärkta inslag av den deliberativa demokratiteorin. Detta innebär att varje medborgare måste ges större möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet” (SOU 2000:1, s. 243).

Det som Östman och Englund benämner som en vetenskapligt rationell medborgarutbildning, där demokratin strikt ses som ett styrelseskick, kan likställas med valdemokratin i demokratiforskningens treenighet. Det som Östman och Englund benämner en ”demokratisk medborgarutbildning”, där demokratin är mer än ett styrelseskick och alla deltagare ses som potentiella påverkare, kan likställas med deltagar- och samtalsdemokratin i demokratiforskningens treenighet.

Som genomgången av skolans styrdokument ovan visar strävar skolan efter att fördjupa det demokratiska deltagandet i enlighet med det som Östman och Englund benämner en demokratisk medborgarutbildning och som återfinns i deltagar- och samtalsdemokratin, vilket även Demokratiutredningen förordar. Denna utgångspunkt – att skolan gör elever till ansvarstagande och aktiva samhällsmedborgare – ska undersökas i denna uppsats.

12

2.1.4 Ny kursplan för samhällskunskap

Kursplanen för Samhällskunskap A reviderades och trädde i kraft i juli 2008 och betygsattes således först vårterminen 2009. Den nya kursplanen tydliggör EU:s funktion i det svenska politiska systemet. Främst uttrycks detta i de så kallade uppnåendemålen för kursen; eleven ska efter avslutad kurs ”ha kunskaper om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå” samt “kunna förstå hur man kan påverka politiska beslut på lokal, regional och nationell nivå, inom EU samt internationellt” (Skolverket 2008). För betyget godkänt krävs att eleven ”redogör för det politiska systemets funktion samt hur politiska beslut kan påverkas på lokal, regional, nationell, EU- och internationell nivå.”. För väl godkänt krävs att eleven ”diskuterar och reflekterar kring olika möjligheter att påverka politiska beslut nationellt, inom EU och internationellt” (Skolverket 2008). För betyget mycket väl godkänt krävs att eleven ”analyserar och drar slutsatser kring hur politiska system på lokal, regional, nationell, EU- och internationell nivå påverkar vår vardag” (Skolverket 2008). Sammanfattningsvis har EU-undervisningen i gymnasieskolan förstärkts i och med 2008 års reviderade kursplan för samhällskunskap.

2.2 Europeiska Unionen och Sverige

2.2.1 EU och Europaparlamentet

EU är ”ett samarbete som grundas på avtal mellan suveräna stater” (Melin & Schäder 2004:17) som har 27 medlemsländer. EU framställs ha ”en stats egenskaper med en internationell organisation, och ändå liknar den varken det ena eller det andra” (Bomberg & Stubb 2004:29). Sammanfattningsvis är EU ”ett av världens mest komplexa politiska system” (Bomberg & Stubb 2004:280). Kärnan i detta politiska system består av fem institutioner, varav medborgarna i medlemsländerna i direktval väljer ledamöterna i en av dessa institutioner – Europaparlamentet. De övriga institutionerna är Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd (ministerrådet), Europeiska rådet och EG-/EU-domstolen.

13

nationella parlamenten”, vilket innebär att ”medverka till ny lagstiftning, övervaka den verkställande makten, och fastställa budgeten” (Tallberg, 2007:103). EU styrs av en grundlag, kallad fördrag. Sedan 2009 är Lissabonfördraget gällande och dessförinnan gällde Nicefördraget från 2003. Uppsatsen omfattar den tidsperiod då Nicefördraget var gällande, vilket förklaras i 1.4 Avgränsningar. Varje fördragsändring, liksom fram till Nicefördraget, ”har stärkt parlamentets roll i EU:s beslutsprocess” (Blomberg/Stubb, 2004:82). För Europaparlamentet innebar Nicefördraget en ”growing significance” inom EU, främst gällande lagstiftning där parlamentets medbeslutande förstärktes (Judge & Earnshaw 2008:56). Därtill är Europaparlamentet den institution i EU vars inflytande i EU:s politiska process som underskattas mest (Tallberg, 2007:103).

2.2.2 Sverige i EU

Sverige är medlem av Europeiska Unionen (EU) sedan 1 januari 1995 efter en folkomröstning om medlemskap i november 1994. Tillsammans med Sverige anslöt även Finland och Österrike till EU. Därmed var EU bestående av 15 medlemsländer. Medlemskapet innebar att Sverige fick tillsätta ledamöter i Europaparlamentet, som är den institution inom EU till vilken det sker direktval till medan de andra institutionernas ledamöter tillsätts av redan valda i medlemslandet (parlament, regering eller president). Europaparlamentet bestod 1995-2004 av 626 ledamöter varav Sverige tillsatte 22 stycken. Från 2004 till 2009 bestod parlamentet av 732 (från 2007: 785) ledamöter varav 19 ledamöter utsågs i Sverige. Från valet i juni 2009 består parlamentet av 736 ledamöter varav 18 utsågs i Sverige. (Europaparlamentet, 2011) Valdeltagandet i Sverige i valen till Europaparlamenten har varit under 50 procent i samtliga val: 1995 (41,6 %), 1999 (38,8 %), 2004 (37,9 %) och 2009 (45,5 %) (EU-upplysningen, 2011).

14

2.2.3 EU i Sverige

EU:s makt över svensk politik har varit föremål för debatt sedan långt innan Sveriges inträde 1995. I Grundlagsutredningen EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) betraktades omfattningen av maktförflyttningen vara så omfattande att en ändring i regeringsformen förordades för att Sverige skulle kunna gå med i nuvarande EU utan att bryta mot grundlagen.

EU:s påverkan på svensk politik, både nationellt och kommunalt, är stor, menar Jakob Larsson, utredare vid Institutet för framtidsstudier, och menar att ”mer än hälften av alla beslut i riksdag och kommuner har sitt ursprung i Bryssel” (Europaportalen, 2010). Det finns flera undersökningar som behandlar hur stor andel av svensk lagstiftning som grundar sig på EU-beslut.

Hans Hegeland undersöker i sin doktorsavhandling ”Nationell EU-parlamentarism – Riksdagens arbete med EU-frågorna” hur många propositioner (förslag från regeringen till riksdagen) och skrivelser (meddelande från regeringen till riksdagen) som nämner EU under Sveriges första decennium i EU. Han finner att mellan 63 och 79 procent av alla propositioner och skrivelser nämner EU (Hegeland, 2005).

Christina Johannessons undersökning ”EU:s inflytande över lagstiftning i Sveriges riksdag” (2005) behandlar åren 1998-2003 och undersöker hur stor andel av Riksdagen stiftade lagar som grundar sig på EU-beslut. Hon finner att “omkring 30 procent, eller i genomsnitt lite mindre än var tredje lag, har kommit till under någon form av EU-inflytande. Övriga ca 70 procent har alltså ingen EU-anknytning” (Johannesson, 2005:74). Därtill menar Johannesson att EU utövar makt över svenska organisationer och företag som sällan är en del av nationell lagstiftning liksom att domar i EG-/EU-domstolen kan leda till nya lagar eller förändringar i befintliga. I nedanstående exempel visar Johannesson på att EU:s påverkan inte enbart kan mätas i beslut i Riksdagen:

Om vi som tankeexperiment skulle addera samtliga gällande EG-förordningar med samtliga gällande svenska lagar, skulle andelen EU-relaterade rättsakter som reglerar förhållanden i Sverige vara betydligt större än de procentsiffror jag levererat inom ramen för min undersökning. Sveriges riksdag antog 534 lagar och lagändringar år 2003 /…/ EU:s institutioner antog 837 EG-förordningar, samtidigt som 398 löpte ut eller upphävdes. Det betyder att summan av

lag/EG-15

förordningstillskottet år 2003 skulle vara 973, varav 60 procent har någon form av EU-anknytning. (Johannesson, 2005:81)

Påverkan och makt kan aldrig mätas vetenskapligt exakt. Dessa kvantitativa undersökningar visar att EU:s påverkan är märkbar och att en betydande del av svensk lagstiftning påverkas av redan fattade beslut i EU. Men, ”EU påverkar på många olika sätt, och många rättsakter som EU:s institutioner antar passerar aldrig den svenska riksdagen” (Johannesson, 2005:81).

EU:s påverkan på Sverige sker inte enbart genom Riksdagen, utan även i kommunerna och landstingen/regionerna. I rapporten EU i lokalpolitiken (2010) presenterar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att 60 procent av ärendena på dagordningen i kommunfullmäktige påverkas av EU. Motsvarande siffra för landstingen/regionerna är 50 procent. Denna överskådliga genomgång, menar rapportförfattarna, är inte fulländad och en mer reell siffra skulle troligen vara än högre:

Kommuner och landsting har i princip fyra olika roller där EU påverkar dem: samhällsbyggare, serviceproducent, tillsynsmyndighet och arbetsgivare. Dagordningsanalysen har endast behandlat tre av dessa eftersom arbetsgivarrollen sällan framträder på fullmäktiges möten. Detta är ett område där EU har stor betydelse, bland annat genom direktiv om arbetstider, arbetsmiljö och föräldraledighet (SKL, 2010:40)

Sammantaget visar genomgången att EU sedan Sveriges inträde 1995 fått en allt större påverkan på svensk politik liksom att Europaparlamentets betydelse – både inom EU och i Sverige – har blivit tyngre och mer avgörande. Detta sammanfattar Peter Wall i sin avhandling EU-undervisning – En jämförelse av undervisning om

politik på nationell och europeisk nivå med att konstatera att det inte råder något

”tvivel om att EU-beslut har stor betydelse för den svenska inrikespolitiken” (Wall, 2011:10).

16

2.3 Läromedel

2.3.1 Läromedel i samhällskunskap

Läromedel brukar ofta (bland annat i Skolverket 2006) definieras utifrån 1980 års läroplan (Lgr80): ”läromedel är sådant som lärare och elever väljer att använda för att nå uppställda mål”. Av de läromedel som används i skolan har läroböcker ”en mycket stark ställning i skolundervisningen” och ”få lärare väljer att arbeta utan läroböcker” (Skolverket 2006:25). Läroböcker används mest i naturorienterande ämnen, medan lärare i samhällskunskap ”använder sig klart mindre av läroboken och har samtidigt ett varierat bruk av läromedel” (Skolverket 2006:20-21), men i EU-undervisningen, som denna undersökning i synnerhet behandlar, används ”organisationers och myndigheters webbplatser” mest frekvent och därefter kommer läroböcker (Skolverket 2007). Anledningen till att myndigheters webbplatser används mest frekvent motiveras med att läroböcker “snabbt kan bli inaktuella” (Skolverket 2007:29). Läroböckerna används som grund i EU-undervisningen och kompletteras därmed med annat material, bland annat organisationers och myndigheters webbplatser (Skolverket 2007:29).

2.3.2 Läroböcker – makt och agenda

Lärobokstexter är medvetet normskapande för elevernas verklighetsbild. Texterna har en agenda: att uppnå styrdokumentens intentioner. Lärobokstexter har alltid syftat till att ”bidra till en önskad samhällelig fostran” (Johnsen, 1998:17). Språket i läroböckerna, ”återger inte verkligheten direkt /…/ utan bidrar snarare till att forma” verkligheten (Bergström & Boréus, 2005:305). Skolans ämnen förmedlas via dessa texter och elevernas omvärld får form genom dessa texter (Johnsen 1998:182). Sakprosa, som läroböcker är en del av, har bland annat till uppgift att övertyga. (Englund, Hultén, Mårdsjö Blume & Selander ,2003:164).

Dessutom är språket i läroböckerna förbundet med makt; texterna har en auktoritet. Denna auktoritet är ”påtaglig” (ibid, s. 165)

17

främst eftersom texterna har en extern auktoritet i form av bedömning. Således är lärobokstexterna i sin konstruktion förbundna med makt. Denna makt används för att uppnå agendan; styrdokumentens intentioner, vilket skolans demokratiuppdrag är en del av.

2.3.3 Läromedelsgranskning

Mellan 1938 och 1992 granskades läromedel av olika statliga institutioner och tidvis egen myndighet. När Skolverket inrättades 1992 lades Statens institut för läromedelsinformation (SIL) ned och sedan dess har ”ingen central granskning av läromedel” förekommit (NE: läromedelsgranskning, 2011). När den centrala granskningen avtog, så vidtog ett större ansvar på lokal nivå. Den enskilde läraren fick ett större ansvar i sitt val av läroböcker. Inga av läroböckerna i denna undersökning är granskade av SIL. Diskussionen om läromedelsgranskning återkommer i Slutsats och diskussion.

18

3. Metod och genomförande

3.1 Metod

Uppsatsen använder en kvalitativ textanalys. Genom en ideationell strukturanalys besvaras uppsatsens första frågeställning om hur Europaparlamentet framställs i de undersökta läroböckerna. För att besvara den andra frågeställningen, om hur denna framställning stämmer överens med skolans demokratiuppdrag, används en idéanalys.

Uppsatsen använder en kvalitativ innehållsanalys eftersom ”språkanvändning och vårt sätt att uppfatta omvärlden är sammanvävda” (Bergström & Boreus, 2005:264). Ett annat skäl till att använda en kvalitativ textanalys är att ”det eftersökta innehållet i texten ligger dolt under ytan och endast kan tas fram genom en intensiv närläsning av texten” (Esaiasson, 2003:233) Analysen ämnar finna textens egentliga påståenden om Europaparlamentet, för att jämföra detta med skolans demokratiuppdrag, och därför används en kvalitativ analys som går på djupet och inte en kvantitativ, som fokuserar på att ”räkna förekomsten av eller mäta, vissa företeelser i texter” (Bergström & Boréus, 2005:43).

En ideationell strukturanalys används för att finna texternas påstående om Europaparlamentet. I den ideationella strukturen används begreppen tema och

proposition. Tema motsvarar textens ämne (Hellspong & Ledin, 1997:46) och det

finns olika nivåer av ämnen, där makrotema är det ”huvudämne” och mikrotema är ”underämne” (ibid, s. 118). Proposition är ”ett påstående om ett tema” (ibid, s. 122). De texterna i läroböckerna som behandlas i denna uppsats har makrotemat ”Europaparlamentet”. Texternas mikroteman kan variera från beskrivande, såsom ”Antalet parlamentariker per medlemsland” till mer värderande, såsom ”Europaparlamentets makt inom EU”. Uppsatsen kommer huvudsakligen att finna propositioner i de mikroteman som är värderande.

19

systematisera innehållet, dels kritiskt granska innehållet. (Esaiasson, 2003:234). Denna uppsats ämnar kritiskt granska innehållet och genom att använda en idékritisk analys ”ta ställning till i vilken utsträckning en given argumentation lever upp till bestämda normer” (Esaiasson, 2003:235) där argumentationen är lärobokstextens propositioner och normen är skolans styrdokument.

För jämförelsen mellan propositionerna (läroböckernas påståenden) och skolans demokratiuppdrag – som är format i skolans styrdokument och beskrivs i

2.1.1-2.1.4 – kommer uppsatsens andra frågeställning att användas. Dessa svar kan

hanteras på två sätt: genom förhandsdefinierade kategorier (bestämda svar på frågorna som ställs) eller öppet förhållningssätt. Eftersom de förhandsdefinierade kategorierna ”riskerar att trivialisera mer än att upplysa” (Esaiasson, 2003:242) används ett öppet förhållningssätt. Riskerna med ett öppet förhållningssätt är att slutsatsen ”intresserar sig för spännande men för själva huvudspåret irrelevanta trådar”. Det skulle skada validiteten eftersom den då inte ”mäter det som den är avsedd att mäta” (Bergström & Boreus, 2005:34). Men genom ett tydligt urval – främst genom texternas mikro- och makroteman – ska detta inte vara ett problem för validiteten i denna uppsats. Förtjänsterna med ett öppet förhållningssätt är att resultatet inte snävas in på de förhandsdefinierade kategorierna utan resultatet kan bli mer omfattande och finna resultat som det inte var på förhand meningen att finna.

Under hela arbetets gång har forskningsetiska överväganden gjorts, vilka har varit begränsade eftersom undersökningens främsta uppgiftslämnare är läroböckernas författare och deras identitet redan är känd, vilket de själva har valt. Undersökningen följer de forskningsetiska normerna.

3.2 Material och urval

För undersökningen har jag valt tre läroböcker för gymnasiet. För att identifiera de tre mest spridda i gymnasieskolan kontaktade jag Svenska läromedel om försäljningssiffror och samlad förteckning över läroböcker för samhällskunskap på gymnasiet. Men de hänvisade till att deras medlemmars (förlagens) försäljningssiffror var företagshemligheter och lämnade inte ut några siffror. Därför använder jag mig i

20

denna uppsats av de tre läroböcker som Skolverket använder i rapporten

EU-undervisningen i gymnasieskolan (2007). En av dessa läroböcker (Z-classic) är från

2001, vilket inte faller inom ramen för denna uppsats. Därför används en senare upplaga. De läroböcker som uppsatsen använder sig av är:

Millennium, Bonnier utbildning (2007) Z-classic, Liber (2005)

Samhälle.nu, Natur och kultur (2003)

3.3 Avgränsningar

Valet av gymnasieskolan som den skolform som undersöks har flera grunder. Dels för att eleverna i gymnasieskolan blir röstberättigade och kan delta i val till Europaparlamentet och därmed än mer aktualiserar skolans deltagande demokratiuppdrag, och dels för att ämnet samhällskunskap i gymnasieskolan är tydligt avgränsat och inte i samma utsträckning ingår i ett ämnesblock tillsammans med tre andra ämnen, vilket samhällskunskap i grundskolan gör tillsammans med religionskunskap, geografi och historia.

Uppsatsen behandlar tiden mellan åren 2003 och 2008. Detta är ett resultat av en avvägning mellan EU:s fördrag, där Nicefördraget tillämpades 2003 och att kursplanen för samhällskunskap revideras 2008 där EU:s roll i undervisningen styrktes. Lissabonfördraget, som är fördraget som tagit vid efter Nicefördraget, har vid framläggningen av denna uppsats varit gällande i mindre än 18 månader och för att kunna ta del av en starkare forskningsbas och större urval av läroböcker används Nicefördraget i denna uppsats. Under denna tidsperiod var läroplanen för gymnasieskolan också den samma, Lpf 94. Därför kommer referenserna – främst EU:s organisation, läroplan och kursplan – i denna uppsats att huvudsakligen behandla tidsperioden 2003 till 2008.

21

4 Resultat

Här presenteras de analyserade läroböckerna; i allmänhet de delar som har makrotemat EU och i synnerhet de delar som har mikrotemat Europaparlamentet. Resultatdelen ska presentera hur valet till Europaparlamentet framställs. Därför kommer också resultatdelen att redovisa hur valen till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige presenteras för att kunna jämföra med hur valet till Europaparlamentet presenteras.

I 5.1 kommer de tre läroböckernas behandling av Europaparlamentet att presenteras i 5.1.1-5.1.3. Presentationen av varje lärobok är indelad i fem avsnitt som behandlar: 1) Lärobokens disposition, 2) Skildring av EU, 3) Skildring av fyraårsvalen, 4) Skildring av Europaparlamentet samt 5) Sammanfattning av lärobokens skildringar. I 4.1.4 finns en sammanfattning av läroböckernas behandling av Europaparlamentet enligt uppsatsens frågeställning. Först kommer samman-fattningarna per lärobok att presenteras, därefter för alla tre läroböckerna.

I 4.2 analyseras läroböckernas propositioner om Europaparlamentet mot skolans demokratiuppdrag.

4.1 Nya Millennium

Läroboken Nya Millennium ges ut av Bonnier utbildning och den undersökta upplagan är den fjärde från 2007. Läroboken omfattar 213 sidor och har fyra kapitel:

Vem bestämmer? (makten i Sverige, demokratibegreppet och massmedier), Arbete och pengar (arbetsmarknaden, dess parter, socialpolitik och grundläggande juridik), Samhällets ekonomi (ekonomiska modeller och Sveriges budget) samt Omvärlden

22

(internationella samarbeten, säkerhetspolitik och hållbar utveckling). Under kapitlet

Omvärlden, som omfattar 75 sidor, behandlas EU explicit på 17 sidor under rubriken

”Den europeiska unionen”.

I kapitlet Vem bestämmer? under rubriken ”Folkomröstningar” (s. 25) nämns folkomröstningen om EU-medlemskap 1994, men i övriga delar av kapitlet förs inte någonstans en diskussion om EU:s makt i Sverige; varken nationellt (Riksdagen och Regeringen) eller lokalt (”Politik på lokal nivå”, s. 36-42). Under kapitlet om medier skrivs att offentlighetsprincipen kan ”EU-anpassas” (s. 48) och därmed inskränkas. EU:s socialpolitik presenteras på nästan två sidor och där konstateras det dels att ”medlemsländer avgör själva hur deras socialförsäkringssystem ska utformas” och dels har ”ett visst samarbete” påbörjats och EU har ”samordnat ett antal viktiga regler” (s. 71). I samband med Sveriges ekonomiska framtid nämns den ekonomiska överenskommelsen Lissabonstrategin som ett resultat av samarbete inom EU (s. 130-131). Sammanfattningsvis nämns EU återkommande, men ändå inte fullt genomgående.

Riksdagen behandlas på tio sidor och omfattar röstberättigade, valdag, valdeltagande, personval och dessutom ges en kort guide till hur det går till att rösta under rubriken ”Hur gör man när man röstar?” (s. 24). De val som nämns under denna rubrik är fyraårsvalen. Därtill behandlas riksdagens uppgifter, arbetsår, utskott och kontrollmakt. Både landstings- och kommunfullmäktige behandlas under avsnittet ”Politik på lokal nivå” som omfattar sju sidor. Inledningsvis nämns att val sker lokalt (kommunfullmäktige) och regionalt (landstingsfullmäktige). Dessa två politiska församlingar behandlas parallellt som primär- respektive sekundärkommuner under beteckningen ”borgerliga kommuner” när dess historia behandlas på de första två sidorna, därefter fokuseras enbart på kommunen. Där beskrivs bland annat kommunens uppgifter. Under rubriken ”Vem bestämmer i kommunen?” jämförs kommunens maktdelning med nationell nivå; riksdagens motsvarighet lokalt är kommunfullmäktige. Därefter beskrivs kommunvalet i fyra punkter, som nämner 1) proportionella val och fyraprocentsspärr, 2) vilka som är röstberättigade, 3) villkor för utländska medborgare, och 4) mandatperiodens längd. I en löpande text som följer beskrivs vidare valet med personval och därefter beskrivs kommunfullmäktiges arbete på ungefär en sida. Där nämns politiska områden som församlingen beslutar om, sammanträdenas offentlighet samt nämndernas funktion, politiska medlemmar och tjänstemannaroll.

23

I kapitlet Omvärlden och avsnittet Den europeiska unionen behandlas Europaparlamentet explicit då de olika beslutande institutionerna inom EU (”Vem beslutar vad inom EU?”, s. 141-145) presenteras. I kapitlet behandlas Europaparlamentet efter Europeiska rådet och ministerrådet i ordning. Dess behandling i löpande text omfattar mindre än en sida av läroboken, medan en helsida ägnas åt att i tabellform och med figurer förklara parlamentets sammansättning och valet till det samma i Sverige. Bland annat visas ett diagram över hur rösterna i det (då) senaste valet till Europaparlamentet fördelade sig per parti och utfall i mandat. Förutom att beskriva Europaparlamentets sammansättning och dess svenska representation (”för närvarande av sju riksdagspartier samt Junilistan”, s. 143) skrivs följande om dess makt:

Parlamentets inflytande är begränsat, men varierar beroende på vilka frågor som behandlas. Man skiljer bl.a. på medbeslutande-, samarbets- och rådgivningsförfarande i olika frågor. EU-parlamentet är svagare än de nationella parlamenten efter det bara är rådgivande i lagstiftningsfrågor. I övrigt fastställer parlamentet EU:s budget och godkänner nya medlemmar (s. 143).

När framtidens EU diskuteras under rubriken ”Förtroendekris för EU-politiken?” nämns även Europaparlamentet. Angående det låga valdeltagandet skrivs följande: ”Många anser att det är olyckligt eftersom allt fler och större frågor avgörs i Bryssel och EU” samt ”Det finns m.a.o. flera skäl till att fundera över sambandet mellan vårt intresse för EU-frågor och hur framtiden formar sig” där textförfattarna med ”vårt intresse” menar i vår egenskap som svenska medborgare. Under rubriken ”Vad innebär ett medlemskap i EU” (s. 146) presenteras bland annat Sveriges inflytande i EU i sex punkter. Parlamentet och dess (då) 19 ledamöter presenteras som andra punkt, efter att Sveriges 10 röster i ministerrådet presenterats, vilket kan indikera att ministerrådet är den viktigaste och parlamentet den näst viktigaste institutionen. Det finns explicit en lista över Sveriges inflytande i EU, men ingenting om EU:s inflytande i Sverige. När EU:s framtid diskuteras under rubriken ”USE – United States of Europe?” (s. 150-155) nämns inte Europaparlamentet, inte ens under ”Makt och inflytande” (s. 155), utan där nämns främst kommissionen och dess arbetssätt.

24 Sammanfattning av lärobokens skildringar

Läroboken Nya Millennium visar på en tydlig skillnad mellan de tre församlingarna som det hålls val till vart fjärde år och Europaparlamentet. Det tar främst sig uttryck i att de behandlas i separata kapitlen, där det ena behandlar vem som bestämmer i Sverige och det andra ”Omvärlden”, samt att texterna om fyraårsvalen inte berör Europaparlamentet eller vice versa. Valet till Europaparlamentet nämns i läroboken på flera olika vis på uppslaget sida 142-143. Dels presenteras valresultatet i diagram, dels fastslås att ”parlamentet har 732 ledamöter som väljs direkt av folket i medlemsländerna vart femte år” (s 143). Den församling som beskrivs mest, mätt i utrymme, är riksdagen och därefter följer kommunfullmäktige, Europaparlamentet och landstingsfullmäktige. Om vi till beskrivningen av landstingsfullmäktige även räknar beskrivningen i kapitlet Vem bestämmer? av hur ett valförfarande går till, vilka färger på valsedeln som hör till vilka församlingar i fyraårsvalen och vilka som är valberättigade så framställs landstingsfullmäktige mer än Europaparlamentet.

4.2 Samhälle.nu

Läroboken Samhälle.nu ges ut av Natur och Kultur. Den undersökta läroboken är den första upplagan från 2003. Läroboken omfattar 225 sidor och har sju huvudkapitel. De sju huvudkapitlen behandlar Ett öppet samhälle (vad innebär demokrati på 2000-talet?), Politik i Sverige (ideologier och politisk makt i Sverige) Internationellt

samarbete (indelat i EU och Världen), I massmediernas värld (massmediers makt

diskuteras), Samhällets ekonomi (hushålls- och företagsekonomi), Ekonomi och

politik samt Teman (framtidens arbetsmarknad, jämställdhet och brottsutvecklingen i

Sverige). EU behandlas främst i kapitlet Internationella relationer.

EU behandlas – förutom i kapitlet Internationellt samarbete – knapphändigt i läroboken. Några exempel följer. När det redovisas vilka som har rösträtt i Sverige presenteras bara villkoren för kommun-, landstings- och riksdagsval (s. 28), ej för valet till Europaparlamentet. Miljömärkningen EU-blomman nämns (s. 175) som en av sex miljömärkningar. Politiska representanter exemplifieras med ”kommunpolitiker och riksdagsledamöter” (s. 27) – ej europaparlamentariker.

EU-25

motståndare nämns i en frågeruta för vidare diskussioner: ”Är det lättare att acceptera våldsamma veganer, antiglobalister eller EU-motståndare än våldsamma nynazister?” (s. 35). I delen om landstingen presenteras länsstyrelsen, där EU:s strukturfonder nämns som en del i deras verksamhet (s. 71). Dessa exempel på marginella omnämnanden visar att läroboken behandlar EU koncentrerat i kapitlet om internationellt samarbete.

Den svenska riksdagen presenteras ingående på tio sidor. Den delen består till största delen av riksdagens funktioner och uppdrag, men valprocessen beskrivs övergripande på en sida, som främst nämner att valsystemet är proportionellt, att 349 ledamöter väljs och att det finns möjlighet till personval. Kommuner och landsting behandlas i ett eget kapitel där kommunen behandlas på nio sidor och där kommunfullmäktige behandlas på en halv sida. Det som nämns om kommunfullmäktige är enbart dess funktion och uppdrag, exempelvis att det sitter mellan 31 och 71 ledamöter och att kommunfullmäktige leds av en ordförande. Det nämns att det ”vart fjärde år, den tredje söndagen i september” (s. 42) är kommunval och att det då väljs till kommunfullmäktige. Landstinget presenteras på tre sidor där landstingsfullmäktige (även regionfullmäktige) behandlas på en halv sida. Där nämns att det sker val vart fjärde år, samma dag som ”riksdags- och kommunvalet” (s. 46).

Europaparlamentet behandlas explicit på fem rader på sidan 76 där EU:s institutioner presentas i en faktaruta. Som fjärde och sista institution – efter Europeiska rådet, Ministerrådet och Europeiska kommissionen – presenteras Europaparlamentet. Förutom att presentera dess sammansättning och sammanträdesorter sägs följande om dess makt: ”Det fungerar ungefär som parlamenten i medlemsländerna, fast det har inte lika stor makt” (s. 76). Europaparlamentets funktion beskrivs i en figur tillsammans med de tre övriga institutionerna. Europeiska rådet, som ”fattar de viktigaste besluten” (s. 76), ställs över de övriga tre i figuren, vilket troligen indikerar att det är den mäktigaste institutionen av dessa fyra. Europaparlamentet beskrivs i fyra punkter: 1) väljs direkt av medborgarna i medlemsländer, 2) stiftar EU-lagar tillsammans med ministerrådet, 3) godkänner EU:s budget tillsammans med ministerrådet, och 4) kontrollerar kommissionen (s. 76).

26 Sammanfattning av lärobokens skildringar

I samhälle.nu finns det en tydlig skillnad mellan fyraårsvalen och den fjärde församlingen – Europaparlamentet. Denna åtskillnad synliggörs främst genom att de tre förstnämnda församlingarna behandlas i kapitlet om demokrati och makten i Sverige, medan EU behandlas i kapitlet om internationella samarbeten. Valet till de tre förstnämnda församlingarna behandlas ingående, liksom hur arbetet i dessa fungerar, vilket inte görs om Europaparlamentet. Valet till Europaparlamentet berörs inte någonstans i läroboken. Riksdagen beskrivs mest ingående, därefter kommunen, landstinget och minst Europaparlamentet.

4.3 Z-classic

Läroboken Z-classic ges ut av Liber. Den undersökta läroboken är den andra upplagan och är från 2005. Läroboken omfattar 424 sidor och har åtta kapitel. Dessa är Att

studera samhällskunskap, Kommunikation (främst massmedier), Ideologier och

partier, Statsskick (makten och dess fördelning i Sverige), Resurser

(produktionsfaktorer och BNP), Ekonomi, Sociala frågor (brott, straff, flyktingar och missbruk), och Internationella relationer. Kapitlen Ekonomi och Internationella

relationer är de mest omfattande på 91 respektive 96 sidor. EU i allmänhet och

Europaparlamentet i synnerhet behandlas främst i Internationella relationer men även delvis i Statsskick.

EU omnämns – förutom i kapitlet Internationella relationer – inte omfångsrikt i övriga delar av läroboken, men förekommer marginellt i några delar av den. Några exempel på detta följer. När utmaningarna för ”den svenska modellen” diskuteras (s. 145-147) nämns Sveriges medlemskap i EU som en del av internationaliseringen som ändrar förutsättningarna på svensk arbetsmarknad. Därtill nämns EU i en bildtext till en bild som visar demonstranter under EU-toppmötet 2001 i Göteborg.

Riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige behandlas alla i kapitlet Statsskick. Behandlingen av riksdagen omfattar sex sidor. Landstingen behandlas över lite mer än en sida och landstingsfullmäktige nämns där.

27

Landstingsfullmäktige beskrivs som ”landstingens ”’riksdag’” och det nämns att val dit sker vart fjärde år, samtidigt som ”riksdagens och kommunfullmäktiges ledamöter väljs” (s. 137). Kommunen behandlas över tre sidor och kommunfullmäktige behandlas där på cirka en sida. Även här jämförs församlingen med riksdagen, vilket kommunfullmäktige beskrivs som en lokal variant av, och att val hit sker var fjärde år (s. 134).

I kapitlet Internationella relationer och under rubriken Ekonomiskt och

politiskt samarbete i Europa behandlas EU på 23 sidor. Anledningen till att rubriken

inte enbart är Europeiska unionen är mest troligt för att kapitlet ägnar stor del åt europeiskt samarbete innan EU. Inom kapitlet behandlas Europaparlamentet på en sida under rubriken Överstatligt organ 4: parlamentet – EU:s ”riksdag”. De tre överstatliga organ som beskrivits tidigare är ministerrådet, europeiska rådet samt kommissionen och efter parlamentet beskrivs domstolen som det femte överstatliga organet. Om Europaparlamentet beskrivs sammanträdesorterna och partigrupperna, men även parlamentets makt beskrivs i en underrubrik: ”begränsad, men ökande” (s. 396). Under den underrubriken beskrivs över en halv sida hur parlamentets inflytande med tiden har ökat från ”rådgivande” till ”medbeslutande” genom de olika fördragen. Där nämns också:

Parlamentets makt är alltså, som rubriken säger, tämligen begränsad. I första hand är man rådgivande och kontrollerande – inte lagstiftande som ”vanliga” folkrepresentationer i västerländska demokratier (s. 396)

Det nämns inte uttryckligen i kapitlet Internationella relationer att Sverige väljer till Europaparlamentet, men det nämns att ledamöterna är ”direktvalda i sina respektive hemländer” och senare i samma stycke att valdeltagandet i Sverige både 1999 och 2004 var under 40 procent. Däremot nämns det svenska valet till Europaparlamentet i en explicit fotnot i kapitlet Statsskick under rubriken ”Folkrepresentationen – val vart fjärde år”, där valen till främst riksdagen, men även landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige behandlas. Där förklaras bland annat färgen på valsedlarna. Fotnoten beskriver två val: ”ett som försvunnit och ett som kommit till”, där valet till Svenska kyrkans församlingar är det som försvunnit och Europaparlamentet det som tillkommit. Där står: ”Inom den Europeiska Unionen, EU, hålls allmänna val till Europaparlamenet i juni månad vart femte år. Svenska folket har deltagit i tre

28

sådana val”. Vidare hänvisas till kapitlet som behandlar internationellt samarbete, vilket har behandlats ovan.

Sammanfattning av lärobokens skildringar

I Z-classic finns en tydlig skillnad mellan de allmänna valen. De som hålls vart fjärde år beskrivs mer ingående än det som hålls var femte år, till Europaparlamentet. Detta tar sitt uttryck tydligast när de tre fyraårsvalen behandlas under rubriken

Folkrepresentationen – val vart fjärde år medan valet till Europaparlamentet

behandlas i en fotnot. Till och med röstförfarandet – exempelvis vilka färger på valsedlarna som de olika församlingarna i fyraårsvalen representerar – beskrivs ingående. Att valet till Europaparlamentet beskrivs i en fotnot samt att institutionen beskrivs som den fjärde (av fem) i ordningen inom EU samt att det betonas att dess funktion främst är rådgivande, även om dess makt ökar, visar att läroboken har en tydlig proposition om att Europaparlamentet inte är viktigt och att valet till detsamma inte heller är viktigt.

29

5 Analys

Uppsatsen ämnar jämföra hur lärobokstexternas propositioner om Europaparlamentet och valet till det samma, vilket behandlats ovan i 5.1, lever upp till skolans demokratiuppdrag, vilket beskrivits i 2.1.

5.1 Tydlig skillnad mellan de allmänna valen

I samtliga läroböcker görs en tydlig skillnad mellan fyraårsvalen och valet till Europaparlamentet. Fyraårsvalen behandlas i läroböckernas första del under kapitel som har temat ”Makten i Sverige”. Valet till Europaparlamentet behandlas i läroböckernas senare del och i kapitel som berör internationellt samarbete. Det finns däremot ett undantag till detta. I Z-classic berörs valet till Europaparlamentet under kapitlet som behandlar makten i Sverige, men i en fotnot och med vidare hänvisning till kapitlet om internationella samarbeten. Samtliga fyra församlingar som svenskarna väljer ledamöter till behandlas i läroböckerna. Den församling som behandlas mest är riksdagen, därefter kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och den som behandlas minst är Europaparlamentet.

Skolans styrdokument är tydliga med att eleverna efter avslutad utbildning i gymnasieskolan ska ha förutsättningar för att kunna delta i de allmänna val som finns i Sverige. De val som sker i Sverige sker på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Genomgången av läroböckerna visar att dessa behandlar valen till de olika församlingarna på olika vis. Det finns en stor skillnad mellan hur fyraårsvalen framställs jämfört med hur valet till Europaparlamentets framförs. Dels framställs fyraårsvalen i större utsträckning på ett större utrymme och dels behandlas valen i olika kontexter. Fyraårsvalen behandlas i samband med att makten och demokratin beskrivs, medan Europaparlamentet beskrivs som en del av ett internationellt

30

samarbete. Det finns inget i skolans styrdokument som kan tyda på att de fyra församlingarna ska behandlas sammanhängande eller under samma kapitel. Däremot finns det flera intentioner i styrdokumenten på att de fyra valen ska behandlas gemensamt i en demokratikontext. Styrdokumenten är tydliga med att eleverna ska kunna delta i demokratiska beslutsprocesser och därmed hade det varit lämpligt att Europaparlamentet behandlats i en demokratikontext och inte en kontext som berör internationellt samarbete. Det bör däremot nämnas att valet till Europaparlamentet i en av läroböckerna kort nämns i en demokratikontext, med hänvisning till kapitlet om internationellt samarbete.

5.2 Europaparlamentet har lite makt inom EU

I samtliga läroböcker behandlas Europaparlamentets inflytande, men bara dess inflytande inom EU – inte i relation till Sverige och nationell politik. Denna behandling av Europaparlamentets inflytande inom EU tar sig flera uttryck. Dels genom att Europaparlamentet jämförs med de andra EU-institutionerna. I alla tre läroböckerna beskrivs ministerrådet och europeiska rådet före parlamentet och som mer mäktiga. I två av läroböckerna nämns även kommissionen före parlamentet. Dels beskrivs makten i Europaparlamentet som begränsad, vilket nämns uttryckligen i två av läroböckerna, Z-classic och Nya Millenium. I den tredje, Samhälle.nu, konstateras att Europaparlamentet inte har lika stor makt som de nationella parlamenten i medlemsländerna. I två läroböcker nämns hur makten i parlamentet har ökat med tiden, med varje fördrag som antagits. EU har en stor delaktighet i de beslut som tas i de församlingar som fyraårsvalen väljer ledamöter till. Europaparlamentet, som en del av EU, har medbeslutanderätt i många av de frågor som EU är delaktiga i även i medlemsländernas beslutande församlingar. Men Europaparlamentet är inte den institution inom EU som har mest makt, utan främst är det ministerrådet som har större makt än parlamentet. Detta framgår tydligt i läroböckerna; dels strukturellt värderas ministerrådet – men även europeiska rådet och kommissionen – som institutioner inom EU med mer makt än parlamentet, och dels beskrivs parlamentets inflytande som begränsat i den löpande text som beskriver

31

parlamentet. Detta är ett gott exempel på hur politiska förhållanden som påverkar medborgarna beskrivs, vilket överensstämmer med styrdokumentens intentioner, främst kursplanerna för samhällskunskap.

5.3 Lågt valdeltagande i valet till Europaparlamentet

Det låga valdeltagandet konstateras i de två läroböcker som behandlar valet till Europaparlamentet, men det förs ingen vidare diskussion kring valdeltagandet och dess betydelse i en demokrati, utan de låga siffrorna för valdeltagande konstateras bara. Styrdokumentens intentioner om att elever efter avslutad utbildning ska ha förutsättningar för att delta i demokratiska beslutsprocesser skulle möjligen kräva en diskussion kring det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet. Inte någonstans sätts det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet i relation till det mer än dubbla valdeltagandet i fyraårsvalen. Valdeltagandet blir lågt i jämförelse med fyraårsvalens valdeltagande, annars är de bara siffror, och därför saknas den kopplingen.

5.4 EU behandlas koncentrerat under internationellt

samarbete

Det är varierande hur valet till Europaparlamentet behandlas. I en av läroböckerna behandlas det inte alls. I en annan nämns det i en fotnot att val dit sker vart femte år och att Sverige (då) deltagit i tre val liksom att valdeltagandet varit lågt. I en tredje beskrivs att val sker vart femte år, Sveriges (dåvarande) representation utfallet i det (då) senaste valet. De undersökta läroböckernas behandling av EU och Europaparlamentet är koncentrerat till det kapitel som behandlar internationellt samarbete och de avsnitt därinom som behandlar det europeiska samarbetet. När EU behandlas utanför dessa kapitel och avsnitt visar undersökningen på att det är i

32

marginella sammanhang, såsom demonstrationer bestående av EU-motståndare och miljömärkningen EU-blomman. Även Europaparlamentet behandlas enbart i läroböckernas kapitel om internationellt samarbete och avsnittet som behandlar det europeiska samarbetet. Därtill behandlas Europaparlamentet än mer koncentrerat; nästintill uteslutande i de delar som beskriver EU:s olika institutioner. När EU:s makt, framtid eller historia beskrivs och diskuteras behandlas främst andra institutioner. I en av läroböckerna, Z-classic, nämns Europaparlamentet utanför kapitlet om internationellt samarbete, men då enbart kort och med en hänvisning till kapitlet om internationella relationer.

33

6 Slutsats och diskussion

Europaparlamentet har ett begränsat – om än ökande – inflytande inom EU och i förlängningen även ett begränsat inflytande i Sverige. Av de EU-beslut som når och påverkar Sverige finns det inga data på vilka beslut som avgjorts av eller i Europaparlamentet, men av maktbalansen inom EU att döma är det främst ministerrådet och Europeiska rådet. I Europaparlamentet, med ett begränsat inflytande inom EU, finns det i dagsläget över 700 ledamöter varav det svenska valet till Europaparlamentet tillsätter 19 av dessa. Det är under tre procent av ledamöterna i parlamentet. Således är inflytandet begränsat i det svenska valet till Europaparlamentet. Dels har Europaparlamentet begränsad makt inom EU, dels utgör de svenska representanterna mindre än tre procent av ledamöterna i parlamentet. Men ändå är valet till Europaparlamentet ett av de fyra allmänna valen i Sverige och undervisningen ska, enligt styrdokumentens intentioner, leda mot att eleverna blir aktiva i samhällslivet och – om än inte explicit – delta i de allmänna valen. Möjligen är den marginella behandlingen av Europaparlamentet en konsekvens av att de andra allmänna valen – främst valet till Riksdagen – är mer inflytelserika och för att detta inte ska undgås måste Europaparlamentet, som har mindre inflytande, behandlas mer marginellt för att betona och tydliggöra valet till Riksdagen och dess betydelse. Att exempelvis Riksdagen tillskrivs större inflytande än Europaparlamentet, vilket görs i läroböckerna, behöver alltså inte vara problematiskt. Men att valet till Europaparlamentet inte berörs i en av läroböckerna är starkt problematiskt. Att Europaparlamentet berörs mindre omfattande än Riksdagen kan – med stöd av styrdokumenten – vara förståeligt, men att helt utesluta Europaparlamentet som politisk institution strider mot skolans styrdokument. Dessutom är det problematiskt att de fyra allmänna valen i Sverige framställs i två olika kontexter. Fyraårsvalen beskrivs oftast i läroböckernas första kapitel i en makt- och demokratikontext medan valet till Europaparlamentet behandlas bland de sista kapitlen i en internationell

34

kontext. Att valet till Europaparlamentet inte behandlas i en demokratikontext tillsammans med de tre övriga allmänna valen i Sverige är försummande av skolans styrdokument.

Europaparlamentets inflytande i EU ökar ständigt. Med det senaste fördraget – Lissabonfördraget – förstärks parlamentets makt ytterligare och har så gjorts med varje fördragstext sedan Sverige blev medlem i EU. I läroböckerna nämns att parlamentets makt ökar, men detta borde också leda till andra överväganden. Exempelvis borde maktförskjutningar presenteras. Att inflytandet och makten ökar i parlamentet innebär att andra EU-institutionerna eller nationella parlament förlorar inflytande och makt. Flera delar av styrdokumenten styrker detta. Dels i kursmålen för samhällskunskap där det betonas att eleverna efter avslutad kurs ska förstå de politiska förhållanden som ständigt formar och påverkar vårt samhälle, dels läroplanen för gymnasiet som betonar att eleven ska ges förutsättningar att grunda sina ståndpunkter på ”empirisk kunskap och kritisk analys”. Styrdokumentens innehåll stämmer inte överens med läroböckernas. Läroböckerna ger inte de verktyg som krävs för att uppnå styrdokumentens intentioner. Därtill visar Europaparlamentets ökade makt än mer på, vilket tidigare även nämnts, att Europaparlamentet och valet till församlingen, bör behandlas i en demokratikontext tillsammans med de andra allmänna valen.

När läroböckerna trycktes hade det bara genomförts tre val till Europaparlamentet. Erfarenheterna och lärdomar från dessa val är inte lika väl behandlade som de församlingar som fyraårsvalen väljer till. Valen till exempelvis Riksdagen, som är den församling som får mest utrymme i läroböckerna, har – om än i varierad form - genomförts i över hundra år. Kanske är Europaparlamentets marginella närvaro en följd av dess ungdom i sammanhanget? Möjligen är Europaparlamentet för ungt för att än ta ett större utrymme i läroböckerna? Men så kan det inte förhålla sig. Enligt det resonemanget skulle valet till Europaparlamentet behandlas mindre för att det är relativt nytt i sammanhanget. Detta är ett resonemang som jag tror bör vändas: de val med ovana och otydlighet för väljarna måste ytterligare betonas i skolan och dess undervisning för att uppnå styrdokumentens intentioner om demokratiska samhällsmedborgare.

Europeiska Unionen är ett av världens mest komplicerade politiska system och är dessutom unikt i sitt slag. Det finns ett flertal hundra sätt att ta beslut på inom EU. Därför har läroboksförfattarna också ett komplicerat uppdrag; att beskriva det

35

komplexa och svårförstådda EU och Europaparlamentet på ett överskådligt sätt som är förståeligt för 16-åringar. Att beskriva Europaparlamentet som en ”EU:s riksdag” med 732 ledamöter som är organiserade i partigrupper där svenska socialdemokrater samarbetar med danska dito kan vid första anblicken verka väl förenklat och inte allomfattande. Men alternativet är att beskriva ett politiskt system som verkar så pass komplicerat och svårförståeligt att det skulle missgynna styrdokumentens intentioner om att ge eleverna förutsättningar att delta i valen till Europaparlamentet. Därför kan flera av de förenklade beskrivningarna av Europaparlamentets funktion och sammansättning vara förståeliga. Men det legitimerar inte att Europaparlamentet enbart behandlas som en del av ett internationellt samarbete, att valdeltagandet och -förfarandet till Europaparlamentet inte behandlas mer ingående eller att diskussionen om parlamentets roll inom EU och till svensk politik uteblir. Detta är delar som behövs för att uppfylla styrdokumentens intentioner om att skapa deltagande och demokratiska samhällsmedborgare.

De kursplaner som var gällande under den tidsperiod som uppsatsen behandlar nämner inte EU explicit i styrdokumentens texter om demokrati, politisk process och makt. Däremot i de nya kursplanerna, som presenteras i litteraturgenomgången, jämställs beslutsfattandet på lokal, regional och nationell nivå med EU-nivå. Dessutom tillfogas ”internationell nivå”. Eleven ska redogöra för funktionerna och hur politiska beslut kan påverkas på dessa fem nivåer. Som denna uppsats visar på var det en nödvändig korrigering för att anpassa undervisningen i samhällskunskap med förändringar i omvärlden. De styrdokument som denna uppsats behandlar är ofta beslutade innan Sveriges EU-medlemskap och därmed var korrigeringen dessutom för sen. Uppsatsen visar alltså att dessa nya kursplaner, med korrigeringar som tydliggör EU:s makt i det svenska samhället, dels var nödvändig och dels att den hade kunnat göras redan ett decennium tidigare. Peter Wall, som skrivit en avhandling om EU-undervisningen, hävdar i sin sista mening att ”undervisningen om EU har mycket att vinna om den görs mer lik undervisningen om nationell politik” (2011:133) och detta håller jag med om. Dessutom hade undervisningen om den nationella politiken haft att vinna på att inkludera EU i sin undervisning. Uppsatsen har tydligt visat på att politik på nationell och europeisk nivå bör integreras i en demokratikontext.

Skolan nyttjar flera läromedel och denna uppsats har enbart behandlat ett av dessa: läroboken, som dessutom är det dominerande läromedlet. Men undervisningen om EU och Europaparlamentet omfattas inte enbart av läroboken. Det finns givetvis

36

andra undervisningsformer att nyttja i sammanhanget där diskussioner om demokrati och inflytande behandlas. Egentillverkade läromedel, föreläsningar och fördjupningsuppgifter där eleverna själva letar källor är exempel på hur undervisningen om Europaparlamentet kan komplettera läroboken. Är det till och med så att det inte går att dra slutsatser kopplade till styrdokumenten enbart utifrån en analys av läroboken? I undervisningen om EU och Europaparlamentet används läroboken som grund och kompletteras med andra källor och läromedel, bland annat organisationers och myndigheters webbplatser (Skolverket 2007:29). Läroboken är således en grundnivå för undervisningen och – om man så vill – en lägstanivå på vilken kunskapsgrund som undervisningen baserar sig på. Därför menar jag att en analys med starka och tydliga tendenser av läroböckernas innehåll kan vara tillräcklig grund för att dra slutsatser kopplade till styrdokumentens skrivningar om skolans demokratiuppdrag att skapa demokratiska samhällsmedborgare. Däremot kan uppsatsen inte dra några slutsatser om den totala undervisningen.

Uppsatsen visar tendenser på att en central läromedelsgranskning saknas. När undervisningen om EU inte var tydlig och så framstående som lagstiftaren önskade, så ändrades styrdokumenten för att förtydliga detta. Indirekt är detta en central läromedelsgranskning, där lagstiftaren påverkar innehållet i undervisningen och med förhoppning om att även ändra läroböckerna. En återinförd central läromedelsgranskning skulle underlätta relation mellan läromedel och styrdokument för att nå en så liten diskrepans däremellan som möjligt.

Detta resultat kommer att hjälpa mig i min framtida lärarroll. Resultatet visar på att läraren har ett stort ansvar för att anpassa användningen av läromedel för att optimera måluppfyllelsen för eleverna. Sedan den centrala läromedelsgranskningen avskaffades för ungefär 20 år sedan har lärarens roll att lokalt granska läromedel blivit alltmer central. Denna uppsats och dess resultat visar på att denna granskning, av enskild lärare, är fortsatt viktig och den kommer att hjälpa mig i min framtida yrkesroll i detta avseende.

Både den svenska skolan och Europaparlamentet – undersökningsobjektet – är i ständig förändring, vilket påtalats flera gånger tidigare i uppsatsen. Bland annat har kursplanerna för samhällskunskap reviderats för att bland annat tydliggöra politisk makt på Europa-nivå och dessutom ökar Europaparlamentets makt i Lissabonfördraget. Därför hade det varit intressant att i en vidare studie se på hur läroböckernas innehåll och disposition ser ut efter de två ovan nämnda

37

förändringarna. Dessutom hade det varit intressant att bredda studien till att även inkludera djupintervjuer med lärare, elever och läroboksförfattare. Det europeiska samarbete som Sverige anslöt sig till 1995 är annorlunda än dagens EU och än mer annorlunda än framtidens EU. Skolan – i sina styrdokument och sin undervisning - måste ständigt vara uppdaterad på de förändringar som sker i omvärlden för att möta de krav som ställs i skolans nuvarande styrdokument.