EU:s ekonomiska och säkerhetsintressen i Ukraina

EU:s intressen började utvecklas med startpunkt i utvidgandet av det östliga partnerskapet 2009 med avsikt att förbättra och fördjupa politiska förbindelser med stater i Östeuropa där Ukraina är ett av de involverade staterna. Ändamålet med det östliga partnerskapet är att grannländerna ska adaptera sig till EU:s värdegrund kring ekonomi, politik och

civilsamhället. Detta ska gynna de östliga grannländernas demokratiutveckling för att på sätt initiera demokratiska reformer, ekonomisk progression och politisk balans (Europaportalen, 2019).

EU:s förbindelser med Ukraina nådde en höjdpunkt i samband med Associeringsavtalet 2014. Avtalet omfattar både ekonomiska och säkerhetsintressen. EU:s centrala ändamål är att etablera en funktionell marknadsekonomi och liberalisering och genom detta anpassa den ukrainska politiken utifrån EU:s regelverk. Ukraina ska i enlighet med EU:s stadga följa makroekonomiska principer och riktlinjer för välfungerande ekonomi (EU-Ukraine Association Agenda, 2013, s. 9). Den ekonomiska aspekten genomsyras specifikt via etableringen av “Deep and Comprehensive Free Trade Area” (DCFTA). Det här avtalet ska gynna Ukrainas ekonomiska integration med EU eller det som benämns vara den europeisk inre marknad. Det antas att associeringsavtalet hjälper stater som Ukraina att uppnå en integration utan att ansluta sig till EU i form av medlemskap (Van der Loo et al, 2014, ss. 1-2). Associeringsavtalet stimulerar till komplexitet, villkorlighet och omfattning.

Grundprincipen för den europeiska grannskapspolitiken (ENP) och det östliga partnerskapet (EaP) är att etablera handlingsplaner som kommer rättsligt förbinda Ukraina i ett bilateralt avtal med EU. Detta antas vara ett soft-law verktyg (Van der Loo et al, 2014, s. 3).

Associeringsavtalet omfattar även säkerhetsfrågor. En annan aspekt av europeisk demokratifrämjande betonas i form av konfliktförebyggande och krishantering. EU ska tillsammans med Ukraina sträva efter att göra multilaterala institutioner och sedvänjor funktionella, vilket kommer säkerställa global styrning och ömsesidig integrering. Detta kan

klassificeras som ett gemensamt intresse att motarbeta säkerhetshot och diskutera

utvecklingsfrågor på både regional och internationell nivå (EU-Ukraine Cooperation Council, 2013, s. 5). EU:s säkerhetsintressen i Ukraina har varit att främja demokratiutveckling

specifikt i östra delen av Ukraina. För att minimera graden av hög konfliktnivå i området undertecknades Minskprotokollet 2014 (Bentenz & Przetacznik, 2020, s. 19). EU:s

säkerhetsinsatser i Ukraina har framförallt varit i form av ett makroekonomiskt bistånd med ett totalt belopp på 650 miljoner euro sedan 2014 (King, 2019).

4.3 EU:s metoder

Sedan utvidgandet av den europeiska grannskapspolitiken (ENP) 2009 har EU arbetat med att decentralisera politiska metoder som kommer säkerställa demokrati och god förvaltning. I en ekonomisk aspekt är det centrala ändamålet en ekonomisk integration och att ukrainsk politik ska efterlikna den Europeiska Unionens policy. Utifrån ett säkerhetsperspektiv är syftet med det östliga partnerskapet i Ukraina att uppnå stabilitet. Det östliga partnerskapet centrala mål är säkerställa en fördjupad demokrati och “more for more” strategi i Ukraina (Szoszkiewicz, 2017, ss. 5-6). För att säkerställa att Ukraina uppfyller EU:s krav tillämpar den Europeiska Unionen framförallt som nämnts i avsnittet om tidigare forskning “villkorsmetoden”. EU konstruerar ett antal principer som det berörda målländer ska rätta sig efter och målet är att respektive stat arbetar med att lösa interna problem. Demokratiutvecklingen är som starkast när det berörda mållandet arbetar mot en god demokratisk sammanhållning och då kommer EU belöna mållandet via olika typer av instrument och bistånd (Schimmelfennig & Scholtz, 2007, s. 2). I samband med den politiska vändningen efter valet 2014 och ett steg mot pro-europeisk politik undertecknades Associeringsavtalet 2014, vilket öppnade upp nya aspekter i ukrainsk politik. Associeringsavtalet är ett konkret exempel på “villkorsmetoden”. Genom AA-avtalet ska Ukraina implementera demokratiska principer, mänskliga rättigheter och värna om rättsstatsprincipen. Under 2015 hade Ukraina redan gjort framsteg gällande AA-avtalet, men det enligt EU:s uppfattningar behövde reformerna utökas. Behovet av konstitutionell reform, åtgärder mot korruption, stärka rättsväsendet och offentlig förvaltning, konstruera legitim vallagstiftning, men framförallt uppnå horisontell och vertikal

Sedan implementeringen av EaP har EU varit noga med att övervaka ukrainska valen på både lokal och regional nivå. Detta för att säkerställa fria och rättvisa val. De senaste rapporterna har visat en utveckling kring civilsamhället i Ukraina, men dess påverkan på den ukrainska politiken är fortfarande på låg nivå. I Ukraina är civilsamhället den svagaste politiska komponenten både internt och externt. Internt är civilsamhället svagt bland institutionerna och näringslivet. Externt påverkas civilsamhället till följd av spänningen mellan Ryssland och EU. I och med det svaga civilsamhället har EU konstruerat handlingsplan för demokrati och mänskliga rättigheter 2012-2014 och mellan perioden 2015-2019 ökade EU sitt bistånd för öka civilsamhällets roll i demokratiutvecklingen genom det östliga partnerskapet (EaP). Genom associeringsavtalet 2014 etablerades ett stödprogram “EU-Ukraine Civil Society Platform” för att stärka civilsamhällets roll i Ukrainas demokratiutvecklingen. Ukrainska icke-statliga organisationer, fackföreningar och arbetsgivarföreningar koopererar med expertis från “European Economic and Social Committee” (EESC). I samma veva

utvecklades “Directorate-General for International Partnerships” (DG-DEVCO) som också hjälper till det ukrainska civilsamhället att främja demokratiutveckling, men också bidra till socioekonomisk progression (Szoszkiewicz, 2017, ss. 9-10).

Associeringsavtalet kan ses som en politisk metod. Detta eftersom förbindelserna mellan Ukraina och EU är bindande. Det är associeringsrådet som har makten att konstruera bindande beslut. Associeringsavtalet erbjuder även Ukraina en parlamentarisk

associeringskommité där målet är att respektive parter diskuterar kring utvecklingen, men också framtida politiska planer. Kravet från EU:s sida är att Ukraina ska anpassa sin lagstiftning till EU:s normer och standarder. Det är betydelsefullt att poängtera EU:s handledning är av en dynamisk natur. Detta eftersom Europeisk lagstiftning är i konstant utvecklingsprocess och inte oföränderlig. EU hävdar att Ukrainas tillnärmningsprocess

kommer därav vara utav dynamisk natur och bör successivt genomföra de mest betydelsefulla reformerna först. Processen tar dock hänsyn till Ukrainas förmågor. EU:s främsta politiska metod är övervakning av demokratiseringsprocessen. Associeringsavtalet tillåter successiva kontroller av mål och åtagande. Detta innebär även successiva utredningar kring

implementeringen av mål och åtagande som finns stadgat i associeringsavtalet.

positiva inverkan kommer leda till ökad marknadsliberalisering för ukrainsk ekonomi (EU–Ukraine Association Agreement, u.å.).

EU:s demokratihjälp inkluderar även ett makroekonomiskt bistånd med avsikt att förbättra den framtida ekonomiska situationen och finansiell stabilisering i Ukraina. Det ekonomiska biståndet kommer både i form av lån och bidrag. Det ekonomiska stödet kom i ett större omfång efter Euromajdan-demonstrationerna 2014. EU har även mellan perioden 2014-2020 utvecklat “European Neighbourhood Partnership Instrument (ENPI)” som också är en form av ekonomiskt bistånd med mål att hjälpa Ukrainas demokratisering (Szoszkiewicz, 2017, s. 11).

Den senaste politiska metoden benämns som “The Action Plan 2018-2022”. Den här

handlingsplanen utgår från att EU granskar Ukrainas demokratiutveckling. Detta betyder att EU kan kontrollera Ukrainas process mot europeisk lagstiftning, institutioner och normer. Målet med handlingsplanen är att underlätta Ukrainas väg mot respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Det antas att “The Action Plan” kommer underlätta för Ukraina att uppnå målen i associeringsavtalet (Council of Europe, 2021).

4.4 EU:s kanaler

Kanalisering ter sig i form av top-down och down-top-strategier. Dessa strategier omfattar både direkta och indirekta åtgärder. Den vanligaste formen av kanalisering är

top-down-strategier, vilket möjliggör implementering av demokratiska verktyg för att på sätt uppmuntra till demokratisering. Top-down strategier berör specifikt reformer inom det politiska området, demokratiska institutioner, rättsväsendet, beteendemönster, god förvaltning, öppenhet och maktfördelningsprincipen. Å andra sidan, fokuserar down-top strategier på civilsamhället och medborgarna. Genom civilsamhället engagemang till pro-demokratiska reformer kommer det uppmuntra till politisk medvetenhet och öka det politiska deltagande (Silander, 2005, ss. 99-100).

EU har i sina demokratifrämjande kanaler mestadels fokuserat på top-down strategier. Down-top strategier genomsyras i få fall. EU:s främsta kanalisering verktyg är diplomatiska

förbindelser och förhandlingar, vilket refereras till “mjuk” makt. Down-top strategierna genomsyras främst genom EaP och dess inverkan på civilsamhället och media. Däremot anses EaP:s prioritet att främja öppen media (Gawrich et al, 2010, s. 1212). EU:s centrala

kanaliseringsstrategi berör rättsstatsprincipen och motverkande av den rådande korruptionen och ter sig främst i top-downstrategier. Mellan perioden 2014-2017 upprättade EU en

anti-korruptionsstrategi. Anti-korruptionsagendan koncentrerade sig på att förebygga korruptionen inom rättsväsendet och fördjupade reformer av straffrättsliga organ, samt lyfta civilsamhällets roll och offentlighetens vetskap kring beslutsfattande. Genom

top-downstrategier erbjuder EU den ukrainska eliten ett omfattande liberaliseringssystem, makroekonomiskt bistånd och budgetstöd för att motverka maktmissbruk. På top-down nivå genomsyras EU:s åtgärder genom inrättande av specialiserade anti-korruptionsinstitutioner som anses nödvändigt för transparens. En annan åtgärd har varit införandet av en ny “Justice Sector Reform Strategy” mellan perioden 2015-2020 med fokus på reform inom det rättsliga systemet. Redan under 2014 etablerades “Advisory Mission for Civilian Security Sector Reform in Ukraine” (EUAM) med mål att utbilda Ukrainas civilsamhälle i demokratiska principer på både lokal och internationell nivå, vilket innebär reformarbete på både top-down och down-top nivå (European unionen, 2020, ss. 7-8). Eftersom down-topstrategier är

mestadels inriktade på det civila samhället garanterar det att ukrainska eliten tar hänsyn till mänskliga rättigheter, minoritetsgrupper och främjandet av utbildning. Från ett down-top perspektiv är EU centrala mål att det ukrainska civilsamhället ska vara totalt oberoende från statliga interventioner, men däremot ska civilsamhället kunna granska myndighetsutövande och statsapparaten. Exempelvis arbetar EaP’s Civil Society Forum med civilsamhällesfrågor på down-top nivå (Gawrich et al, 2010, s. 1219).