EUCIM-TE-kursplanen – Inledande del

Otillräckliga kunskaper i svenska för olika behov är inte den enda förkla- ringen till att elever med utländsk bakgrund misslyckas i skolan, utan många olika faktorer samverkar. Även attityderna i familjerna beträffande skola, språkutveckling och lärande inverkar på elevers skolresultat, lik- som vilka erfarenheter eleverna har med sig då de kommer till Sverige och anledningen till att de lämnat sitt land eller från den miljö de vuxit upp i i Sverige. Innehållet i skolans verksamhet är ytterligare en förklaring. Det står klart att skolan spelar en ytterst väsentlig roll för alla elevers möjlig- heter att utvecklas och lyckas i sina studier. Hur undervisningen bedrivs och organiseras, vilket skolklimat och vilka attityder till andraspråks- och modersmålsfrågor som råder på skolorna är ytterligare förklaringar. Kun- skapen hos all skolpersonal om kulturer och språk är en viktig faktor för en framgångsrik verksamhet. Även om lärare i slutändan är de som har ett konkret ansvar genom mötet med eleverna i undervisningssituationen är det inte endast lärare som bidrar till ett barns språkinlärning och utveck- ling, utan all personal på skolan (Skolverket 2006).

Skolspråket – skolans vetenskapliga språk – i en inkluderande undervisning

En inkluderande undervisning innebär att eleverna ges stora möjlighe- ter att utveckla skolspråket. Elevernas otillräckliga kunskaper i använd- ningen av skolspråket är enligt internationell och nationell forskning en förklaring till deras bristande resultat. Det är således inte elevernas vardagsspråk som vållar problem utan de olika ämnenas specifika, mer vetenskapliga språk, det vill säga skolspråket. Detta synliggörs inte minst i elevers skrivande av mer faktabaserade texter där krav ställs på använd- ning av en högre språklig nivå än den vardagsspråkliga. I PISA-undersök- ningen år 2000 konstateras att utlandsfödda elever med god behärskning av skolspråket presterar väl och ibland även bättre än infödda elever från socioekonomiskt svaga miljöer.

På flera sätt skiljer sig skolspråket från vardagsspråket. Skolspråket ställer krav på exakthet och explicita uttryck, på behärskning av begrepp och ord specifika för respektive ämne. I skolspråket uttrycks mer gene- rella samband och abstraktioner är vanliga. De ämnen som behandlas i skolspråket är ofta okända för eleven, liksom sambanden mellan dem och elevens vardagliga liv. Det är inte givet att eleverna kan anknyta det som behandlas under en lektion till den vardag de lever i.

Med vardagsspråket uttrycker vi å andra sidan det som ligger oss nära i vardagen både i tid och rum, och vi berättar om händelser som vi själva upplevt eller om konkreta ting, vilket underlättar formulerandet. Kraven på exakthet är inte lika stora som i skolan då vi i det privata ofta kommu- nicerar med människor vi känner väl och som utan svårighet kan tolka det vi vill förmedla. Vardagsspråket används till stor del muntligt och när det används i skrift sker det oftast i privata sammanhang. Även skolspråket används muntligt, men också skriftligt i mer eller mindre krävande upp- gifter där tydlighet och exakthet är avgörande.

Det är främst två begrepp som är centrala för skolspråket i de olika ämnena. Det ena begreppet är genre som kan definieras som ”en socialt förankrad textsort” (Hellspong & Ledin 1997:24). Det innebär att många i ett samhälle är överens om olika texters typiska drag, till exempel en recension, ett protokoll eller en debattartikel. Varje skolämne har sina typiska genrer med sin speciella utformning. Exempelvis är laborations- rapporten typisk för de naturvetenskapliga ämnena, medan andra genrer såsom referat, instruktion eller berättelse används i andra ämnen. En argu- menterande text utformas inte på samma sätt i ett naturvetenskapligt ämne som i historia. Vilka språkliga och andra krav som ställs och vilka förvänt- ningar på utformningen av texter som finns måste läraren tydliggöra för eleverna, vilket innebär att läraren själv måste ha aktiv kunskap om genrer i det egna ämnet. Genom en medveten didaktisk planering av undervisning- en stödjer alla lärare inte bara elevernas kunskapsutveckling inom ämnet utan också deras språkutveckling (se till exempel Berends 2013).

Det andra begreppet är register som kortfattat betyder användning av de uttryckssätt som bäst passar i en viss kontext och i en viss situation. Språket anpassas till vad vi talar om, till vilka vi vänder oss, till vilket re- sultat vi vill nå och till vilket kommunikationssätt vi använder, till exem- pel till tal eller skrift. Så är exempelvis skolspråket ett register som skiljer sig från registret vardagsspråk och varje ämne har sitt register. Registret är de språkliga medel genom vilka lärare och elever interagerar.

Alla lärares kompetens

Det finns starka skäl till varför alla lärare måste ha kunskap om språkets och flerspråkighetens betydelse för lärande och undervisning och om vad det innebär att inhämta kunskaper via ett andraspråk. I en inkluderande undervisning delar alla lärare, inte endast svenska som andraspråks- eller modersmålslärare, ansvaret för elevers utveckling i både första- och andra- språket. Alla lärare bör även ha kunskap om modersmålets roll för skol- framgång.

Lärare i andra ämnen än språk har inte till uppgift att vara språklä- rare i sig, men de måste skapa en undervisning där språkliga strukturer och funktioner synliggörs och förklaras för att stödja elevernas kunskaps- inhämtning. Läraren måste vara medveten om vilka språkliga krav som ställs för att undervisningen i det egna ämnet ska bli utvecklande för elev- en. Språket får en funktion och är inte en aspekt separerad från lärandet av ett ämne. Ämnesundervisningen har således den dubbla uppgiften att dels utveckla ämneskunskaperna hos eleven, dels utveckla elevens språk, i synnerhet skolspråket i både tal och skrift inom respektive ämne.

Alla lärare bör sammanfattningsvis ha kunskap om språkanvändning- en i det egna ämnet, då det är bara ämnesläraren som kan ha denna spe- cialistkunskap, inte svensk-, svenska som andraspråksläraren eller moders- målsläraren. Det gäller därför att göra skillnad på

• språkundervisning som innebär undervisning i språk och

• språkinriktad, språkutvecklande undervisning som innebär språk i undervis-

ning och är den aspekt som behandlas i detta dokument. Modersmålets betydelse

Det är angeläget att kunskapen om flerspråkighet ökar generellt inom skolan, men också om modersmålets betydelse för elevens kunskapsut- veckling. I Skolverkets rapport (2008b) Med annat modersmål – elever i grund-

skolan och skolans verksamhet konstateras att det genomsnittliga meritvärdet

ökar med antal år som eleven deltagit i modersmålsundervisning. Kunska- per i modersmålet har således betydelse för elevens studier. I detta sam- manhang är såväl elevers som föräldrars attityd till modersmålet av vikt, men för skolframgång är också alla föräldrars insikter om skillnaden mel- lan vardagsspråk och skolspråk väsentliga. När det gäller att nå föräldrar

till elever med utländsk bakgrund ställer det extra stora krav på lärarens förmåga att kommunicera och förklara olika sidor av undervisning och skolverksamhet (se vidare 5.2).

5.1.2 EUCIM-TE-kursplanen – Didaktiken i det inkluderande,