Förhållandet svenska – svenska som andraspråk

I samband med den stora arbetskraftsinvandringen till Sverige på 1960- talet uppstod ett behov av undervisning i svenska för invandrare. Det dröjde dock länge innan det som nu kallas svenska som andraspråk blev ett eget skolämne. På 1970-talet fick det ett eget namn, ”Svenska som främmande språk” och 1982 ”Svenska som andraspråk” (Economou 2013). Först i mitten av 1990-talet fick ämnet svenska som andraspråk en egen kursplan, då invandrareleverna ansågs behöva något mer och annat än det den ordinarie svenskundervisningen kunde erbjuda. Vilka elever som har rätt att läsa svenska som andraspråk framgår av skolförordningen (Svensk författningssamling 2011:185) och gymnasieförordningen (Svensk författ- ningssamling 2010:2039) I skolförordningens kapitel 5 sägs:

Svenska som andraspråk

14 § Undervisning i svenska som andraspråk ska om det behövs anordnas för 1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål, 2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och 3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna.

Rektorn beslutar om undervisning i svenska som andraspråk skall anordnas för en elev.

15 § Undervisning i svenska som andraspråk skall anordnas i stället för undervisning i svenska.

Svenska som andraspråk får därutöver anordnas 1. som språkval i grundskolan och specialskolan, 2. som elevens val, eller 3. inom ramen för skolans val. (Svensk författningssamling, Skolförordningen 2011:185)

I gymnasieförordningen 4 kap. 11 § sägs: Svenska som andraspråk

11 § En elev som har ett annat språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt eller gymnasiesärskolegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val. (Svensk författnings- samling, gymnasieförordning 2010:2039).

Kursplanerna i grundskolan i svenska och svenska som andraspråk har stora likheter, exempelvis övergripande moment, förmågor eleven ska uppnå, lässtrategier, strategier för att skriva olika typer av texter och kun- skapskrav. Det finns också vissa skillnader mellan kursplanerna. Moment som behandlas i svenskämnet men inte i svenska som andraspråk är his-

toriska perspektiv på språket, nordiska språk och nationella minoritets- språk, liksom språksociologiska perspektiv. I svenska som andraspråk får språkliga aspekter större utrymme såsom ordförråd, uttal och strategier för att lära svenska. Att hänsyn ska tas till att elever behöver olika tid för att lära sig svenska anges också.

Gymnasiets kursplaner i svenska och svenska som andraspråk tycks även de ha stora likheter med varandra även om innehållet formuleras olika. I motsats till i grundskolan behandlas i svenska som andraspråk på gymnasiet även ”Svenskans, invandrarspråkens, minoritetsspråkens, teckenspråkets och dialekternas ställning och status.” Economou (2013) sammanfattar begreppen i syftesbeskrivningen för ämnena svenska och svenska som andraspråk på gymnasiet enligt tabell 4.

Tabell 4. Sammanfattning av begrepp i svenskämnenas syftesbeskrivning

Svenska (SVE) Svenska som andraspråk (SVA)

• Utveckla förmåga att kommunicera • Använda skönlitteratur /…/ som

källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter /…/, utmana till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv

• Utveckla kunskaper för att söka, sammanställa och kritiskt granska källor

• Stimulera elevernas lust att tala, skriva, läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling • Utveckla tillit till egna

språkförmågan och tillägna sig språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv

• Värdera och bearbeta egna och andras texter och muntliga framställningar

• Möta /…/ skönlitteratur samt få sätta innehållet i relation till egna erfarenheter, intressen och den egna utbildningen

• Utveckla färdigheter i och

kunskaper om det svenska språket • Reflektera över sin egen

flerspråkighet och sina förutsättningar att erövra ett funktionellt andraspråk

• Skönlitteratur /…/ användas som källa till andras erfarenheter /…/ för att utveckla ett varierat och nyansrikt språk. Innehållet ska väljas så att elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper tas tillvara

• Genom att jämföra språkkunskaper och språkliga erfarenheter med andra utveckla bättre förståelse av vilken funktion språket har för kommunikation, tänkande och lärande

Syftesbeskrivning i SVE omfattar 285 ord mot 150 ord i SVA och av tabell 4 framgår också andra skillnader. Exempelvis anges för SVE att skönlittera- tur ska användas som källa till självinsikt, men i SVA ska skönlitteraturen utgöra källa till andras erfarenheter. Eleverna ska i SVE ”värdera och bear- beta egna och andras texter och muntliga framställningar”, vilket saknar motsvarighet i SVA. Noteras bör också att eleverna i SVE ska ”Utveckla kunskaper för att söka, sammanställa och kritiskt granska källor”, något som inte berörs i SVA. Dock tas det upp i utvecklingsmålen för SVA där det anges att eleven ska ”kritiskt granska innehållet i muntligt och talat språk”, medan källkritik inte nämns (Economou 2013).

Av kursplanen i svenska som andraspråk framgår att elevers flersprå- kighet ska betraktas som en tillgång och deras kunskaper och erfarenhe- ter ska tas tillvara. Men skillnader, bland annat dem som belyses ovan, ger också bilden att svenska som andraspråk på gymnasiet är ett ämne underordnat svenskämnet (Economou 2013).

Nationella prov och betyg

Nationella prov ges i svenska som andraspråk i samma årskurser i grund- skolan som i ämnet svenska, det vill säga i årskurserna 3, 6 och 9. Ämnes- provet är detsamma i svenska och i svenska som andraspråk, men bedöm- ningen av elever som följer kursplanen i svenska som andraspråk sker utifrån kursplanen i svenska som andraspråk. Detsamma gäller nationella proven i gymnasieskolan som ges i kurserna Svenska/Svenska som andra- språk 1 och Svenska/Svenska som andraspråk 3. Att samma prov används i de båda ämnena ger svenska som andraspråkseleverna ett sämre utgångs- läge både språkligt och sociokulturellt även om bedömningen skiljer sig åt. Hur betygsfördelningen i de två ämnena utfaller i årskurs 9 respektive i svenska som andraspråk 1 och 3 framgår av tabell 5.

Tabell 5. Elever med betyg enligt det mål- och kunskapsrelaterade betygs-

systemet, fördelning av ämnesbetyg och betygspoäng i årskurs 9, vårter- minen 2013 och betyg gymnasiegemensamma kurser i svenska alternativt svenska som andraspråk läsåret 2013/2014.

Antal elever som erhållit betyg (A–F) eller saknar underlag i ämnet

Andel elever (%) med betyg A–F eller saknar underlag för betyg i respektive ämne

Ämne Totalt F E D C B A Underlag

saknas Betygs- poäng Svenska åk 9 84 976 2,7 23,2 21,8 27,4 16,3 8,2 0,5 13,7 Svenska 1 gy 81 204 1,0 21,1 24,0 28,7 17,1 8,2 - 14,0 Svenska 3 gy 65 052 5,0 21,2 19,6 24,5 17,6 12,2 - 13,7 Svenska som andraspråk åk 9 9 141 25,1 33,0 19,3 14,6 5,0 1,4 1,7 9,2 Svenska som andraspråk 1 gy 2 982 1,3 32,2 28,1 24,4 10,6 3,3 - 12,9 Svenska som andraspråk 3 gy 2 536 9,3 23,3 21,9 22,9 13,8 8,7 - 12,7

Källa: Skolverket (2014a). Utdrag ur tabell 3.10. Sveriges officiella statistik. Gymna- sieskolan – Betyg och studieresultat – Riksnivå. Tabell 6.

Av tabell 5 framgår att 25,1 procent av eleverna som läser svenska som andraspråk i årskurs 9 får det lägsta betyget (F) vilket innebär att eleven underkänns. Motsvarande siffra för ämnet svenska årskurs 9 är 2,7 pro- cent. Det lägsta godkända betyget (E) får 33 procent av eleverna i svenska som andraspråk och 23,2 procent i svenska. Det högsta betyget (A), når 1,4 procent i svenska som andraspråk, medan 8,2 procent får detta betyg i svenska.

I gymnasieskolan tycks betygsskillnaderna mellan svenska och svens- ka som andraspråk minska och det skiljer endast 0,3 procent för betyget F mellan svenska 1 och svenska som andraspråk 1. När det gäller det högsta betyget är betygsskillnaden betydligt större, ungefär 5 procent. Svenska 1 och svenska som andraspråk 1 är de enda kurser i svenska som samtliga gymnasieelever läser och ett av kraven för yrkesexamen är godkänt betyg

i endera av dessa kurser. Svenska 2 respektive svenska som andraspråk 2 kan i vissa yrkesförberedande program väljas som fördjupning.

I kurserna svenska 3 och svenska som andraspråk 3 är skillnaden för betyget F större. Elever med svenska som andraspråk på gymnasiet har genomgående lägre betyg än elever som läser kurser i svenska oavsett betygsnivå. Godkänt betyg i kursen svenska 3 är ett av kraven för högsko- leförberedande examen. Det är möjligt att på yrkesprogram läsa in grund- läggande behörighet för högskolestudier och mer än var tredje yrkeselev hade våren 2014 valt detta alternativ (Skolverket 2014d).