Exploateringens olika former

När de kapitalistiska kärnländerna i Europa under efterkrigsperioden re-kryterade arbetare från Europas periferi skapades en särskild juridisk ka-tegori för migrantarbetarna i dessa länder, d.v.s. icke-medborgarskap.

Migrantarbetarnas rörlighet på arbetsmarknaden begränsades i flera län-der, och de förnekades många politiska rättigheter. Några forskare har ta-git dessa begränsningar i migrantarbetarnas frihet som bevis för att de ut-gjorde en slags sentida ättlingar till tidigare epokers ofria arbetare under kapitalismen, t.ex. slavarbetare i Karibien eller olika former av kon-traktarbete i Sydafrika. Jämförelser med Sydafrika och Karibien kan ver-ka långsökta och överdrivna, men dessa forsver-kare hävdar att det finns av-görande paralleller mellan det ofria arbetet i de forna europeiska koloni-erna och migrantarbetet i den utvecklade västeuropeiska kapitalismen.

Migrantarbetarna kontrasteras i denna diskussion med de fria lönearbe-tarna som kan betraktas som det normala i de utvecklade kapitalistiska länder till vilka migranterna flyttade. Migrantarbetets ofria former utgör därmed en sorts anomali i den utvecklade kapitalismen. Diskussionen om ofritt arbete under kapitalismen är viktig därför att den går direkt till hjär-tat i formerna för exploateringen av migrantarbetarna: hur de rekrytera-des; hur de sorterades till vissa delar av arbetsmarknaden; och hur de ex-kluderades från det fulla värdet av sina ansträngningar. Jag ska i detta sammanhang framför allt ta upp två texter för diskussion: Robin Cohens The New Helots: Migrants in the International Division of Labour och Robert Miles Capitalism and Unfree Labour: Anomaly or necessity?.

Först måste jag emellertid redogöra för de teoretiska utgångspunkterna i denna diskussion.

För Marx var lönearbetarna fria i en dubbel mening. De var, för det första, inte längre en del av produktionsmedlen, utan de hade frigjorts från gamla beroendeförhållanden och från slaveri och livegenskap. Arbe-tarna ägde, för det andra, inte längre sina egna produktionsmedel. De var därför fria (men av nödvändighet tvungna) att sälja vad de hade kvar i sin ägo, sin arbetskraft, på en marknad.

När t ex de engelska storgo[d]sägarna drev bort sina ’retainers’, vilka tillsammans med dem själva förbrukade landets merprodukt, och då vidare deras arrendatorer drev bort folket ur stugorna, så hade därmed för första gången en stor mängd levande arbetskraft kastats ut på ar-betsmarknaden, en mängd som var fri i dubbel bemärkelse, fri från de gamla klient- och beroendeförhållandena och tjänsteförhållandena, och för det andra fri från varje ägodel och från varje objektiv, saklig exi-stensform, fri från all egendom; hänvisade till att sälja sin arbetskraft eller till tiggeri, lösdriveri eller stöld som enda förvärvskällor. Att de först försökte med det senare, men drevs från denna väg till den smala

vägen till arbetsmarknaden endast genom galgar, skampålar, piskor är historiskt konstaterat.²⁴

Det kapitalistiska produktionssättets framväxt innebär att det skapas en klass egendomslösa människor, proletärer, som bara har sin arbetskraft att sälja. Deras frihet består i att de har möjlighet, i alla fall formellt, att välja vem de ska sälja sin arbetskraft till. De förfogar över sin arbetskraft som om den vore en vara på en marknad, och inom de gränser som marknads-förhållandena sätter har de en frihet att försöka sälja sin arbetskraft till den köpare som betalar bäst och som efterfrågar deras kvalifikationer. De är också fria att försöka byta arbetsgivare när det passar dem.²⁵

Marx’ tes var att i och med kapitalismens utveckling skulle det fria lö-nearbetet breda ut sig och tränga undan ofria arbetsformer tills de för-svunnit. Det fria lönearbetet är i sin relation till kapitalet i själva verket ett av de definierande dragen i Marx’ begrepp om det kapitalistiska duktionssättet; utan det fria lönearbetet existerar inget kapitalistiskt pro-duktionssätt.²⁶ Marx’ förutsägelser om att det fria lönearbetet skulle tränga undan ofria arbetsformer har emellertid inte helt slagit igenom. I exempelvis de forna europeiska kolonierna levde ofria arbetsformer kvar och reproducerades samtidigt som lönearbetet blev förhärskande i Väst-europa. Användandet av ofria arbetsformer har också, tvärtemot gängse uppfattningar, levt kvar, återuppstått och reproducerats mitt i den kapita-listiska västvärlden i olika perioder. Av särskilt intresse här är tesen att många migrantarbetare i efterkrigsperiodens Västeuropa utgör en sorts ofria arbetare.

Flera av Marx’ efterföljare har försökt lösa dessa problem i hans teori.

Syftet med denna undersökning är inte att bidra med ytterligare en för-klaring till varför ofria arbetsformer levt kvar och reproducerats under kapitalismen. Jag behöver ändå redogöra för några försök att förklara var-för det fria arbetet inte nått den spridning Marx var-förutsåg och varvar-för ofria arbetsformer levt kvar och reproducerats tillsammans med kapitalistiska produktionsrelationer. En lösning är helt enkelt att ge upp tanken på att det fria lönearbetet är ett definierande drag i det kapitalistiska produk-tionssättet. Världssystemteoretiker som André Gunder Frank och Imma-nuel Wallerstein har valt denna väg.²⁷ De lyfter då fram att det fria löne-arbetet dominerat i den kapitalistiska världsekonomins kärnländer, medan ofria arbetsformer varit förhärskande i den kapitalistiska periferin, och att det skett en överföring av välstånd från periferi till centrum. Kapitalis-mens utveckling i kärnländerna har därmed varit beroende av det ofria arbetet i periferin. Wallerstein skriver: ”it is the combination of free and –––––––––

24 Karl Marx, Om förkapitalistiska produktionssätt, 71.

25 Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 25.

26 Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 22–24; Robin Cohen, The New Helots, 2 f.

27 Diskussionen av världssystemteoretikerna bygger på Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 50–65 och Robin Cohen, The New Helots, kap. 1.

’unfree’ labor and land that in fact characterises the capitalist world-economy”.²⁸ Och vidare: ”Free labor is the form of labor control used for skilled work in core countries whereas coerced labor is used for less skilled work in peripheral areas. The combination thereof is the essence of capitalism.”²⁹

I likhet med Wallerstein men i kontrast till Marx hävdar Cohen att ka-pitalismen ständigt har överlevt och t.o.m. blomstrat genom att använda stora grupper av ofria eller semifria arbetare. Kapitalismen har historiskt sett existerat tillsammans med en kombination av fria och ofria arbetsre-gimer.³⁰ Cohen menar dock att Wallersteins påstående att fritt arbete är den form av arbetskontroll som används för kvalificerat arbete i kärnlän-derna, medan ofritt arbete används för okvalificerat arbete i periferin bara fångar en tendens. Wallersteins geografiska avgränsning är alldeles för rigid för att kunna fånga den mångfald av arbetsformer som existerat både i kärnländerna och i periferin.³¹

Miles håller däremot fast vid att det fria lönearbetet är ett definierande drag i det kapitalistiska produktionssättet.³² Han menar att olika former av ofritt arbete varit både en anomali och en nödvändighet i kapitalismens historia. Ofritt arbete har varit en anomali sett i förhållande till det fria lönearbetets uppkomst och allt större spridning; det införs och reproduce-ras av nödvändighet därför att historiska förhållanden förhindrar att det fria lönearbetet universaliseras. Arbetskrafternas kommodifiering och skapandet av arbetsmarknader sker inte automatiskt, utan det är beroende av vissa förutsättningar, som inte alltid föreligger, och av mänskligt hand-lande. Ofria produktionsrelationer har åtföljt det kapitalistiska produk-tionssättets uppkomst och reproduktion delvis därför att politiska och ekonomiska förhållanden förhindrar att det oproblematiskt breder ut sig, även om det lägger allt mer varuproduktion under sig.

Fritt och ofritt arbete

Cohen betonar att staten spelar en central roll i olika arbetsregimer. Sta-ten spelar, för det första, en avgörande roll i att strukturera arbetsdelning-en; staten legitimerar ofria arbetsregimer genom juridiska och ideologiska medel; den definierar förhållandet mellan fria och ofria arbetare; den spe-lar en central roll i rekryteringen och styrningen av ofria arbetare; och den kontrollerar gränserna runt de centrala geografiska områdena i eko-nomin. Det är den statliga, politiska kontrollen som är ett av huvudskälen till att betrakta merparten av de sentida internationella migranterna som i vissa avseenden ofria arbetare.³³ De internationella migranterna under ef-–––––––––

28 Immanuel Wallerstein, The Capitalist World Economy, 149.

29 Immanuel Wallerstein, The Modern World-System, 127.

30 Robin Cohen, The New Helots, 2 f.

31 Ibid. 6, 16–19, 25.

32 Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 197 f, se även 221 f.

33 Robin Cohen, The New Helots, 26.

terkrigsperioden kan generellt sett urskiljas genom att de exkluderats från medborgarskapets alla rättigheter i kapitalismens kärnländer, eller genom att deras möjligheter att få dessa rättigheter varit begränsade. I den mån som arbetskraftsmigranter är förhindrade från att bli medborgare och bo-sättare i immigrationslandet så delar de, enligt Cohen, vissa kännetecken med tidigare generationer av ofria arbetare och kan betraktas som deras historiska ättlingar.³⁴ Deras närvaro i de kapitalistiska kärnländerna kan förstås som en sentida variant av kapitalismens dokumenterade förmåga att kombinera olika arbetsformer.³⁵

I Miles teori avser distinktionen mellan fritt och ofritt arbete framför allt fysiska och/eller juridiska begränsningar i individens möjligheter att kommodifiera sin arbetskraft, d.v.s. inskränkningar i individens möjlighe-ter att sälja sin arbetskraft som denne önskar. Det fanns i många västlän-der juridiska begränsningar av det slaget i migrantarbetarnas ställning. I Sverige har juridiska begränsningar i migranters möjligheter att kommo-difiera sin arbetskraft skilt sig åt i olika tidsperioder, och under vissa tids-perioder har begränsningarna varit olika för olika kategorier av migran-tarbetare; detta ska vi återkomma till. Miles teori om ofritt arbete under kapitalismen reser därmed viktiga frågor när den tillämpas på den svens-ka efterkrigshistorien. Om juridissvens-ka begränsningar i individens förmåga att kommodifiera sin arbetskraft tas som ett avgörande kriterium på ofritt arbete kan det hävdas att finländarna efter skapandet av den gemensam-ma nordiska arbetsgemensam-marknaden 1954 i en avgörande mening var fria arbe-tare, medan grekerna och jugoslaverna som anlände under 1960-talet i vissa avseenden var ofria arbetare.

Fritt arbete är, som nämnts, arbetskraft som kommodifierats, som blivit den enskildes egendom, och som denne förfogar över på en marknad.

Fritt arbete är, annorlunda uttryckt, arbetskraft som cirkulerar på en betsmarknad. Arbetaren är formellt fri att välja vem han ska sälja sin ar-betskraft till, även om denna frihet förutsätter att det de facto finns en kö-pare, vilket, som bekant, inte alltid är fallet. När det inte finns en köpare av arbetskraften är lönearbetarens frihet en abstraktion. Det förekommer inget direkt politiskt-juridiskt tvång mot individen att göra sin arbetskraft tillgänglig för andra; individen är fri att välja att inte arbeta alls med de konsekvenser det innebär, och han är inte tvingad att göra sin arbetskraft tillgänglig för en bestämd arbetskraftsköpare. Tvånget mot individen är istället ekonomiskt: eftersom individen inte äger några produktionsmedel måste han sälja sin arbetskraft i utbyte mot en lön för att kunna överleva.

Lönen används till att i kommodifierad form köpa de ting som är nöd-vändiga för den materiella existensen.³⁶

Vid ofritt arbete används direkta fysiska och/eller politiskt-juridiska tvångsmedel när arbetare rekryteras och exkluderas från det fulla värdet –––––––––

34 Ibid. 29.

35 Ibid. 26.

36 Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 25, 31.

av sina ansträngningar. Ett dramatiskt exempel på ofritt arbete är slavar-bete, som Marx kontrasterade mot lönearbete. Lönearbetaren är formellt fri att välja vem han skall sälja sin arbetskraft till. Denna frihet upphör visserligen när lönearbetaren funnit en köpare, eftersom han då måste un-derkasta sig den kapitalistiska arbetsprocessens disciplin, men han har en formell frihet att försöka hitta en annan köpare, och att därmed ta sin ar-betskraft tillbaka till arbetsmarknaden. Slavarbetaren har ingen frihet att välja vem han skall arbeta för, utan han har blivit en annan människas egendom, och den specifika form av ofrihet som slavarbete utgör har ing-en tidsbegränsning. Medan lönearbetaring-en alltså förfogar över sin arbets-kraft som om den vore hans privata ägodel i ett varuutbyte, så har slaven förvandlats till ett ting, en ägodel för andra, och hans underordnade ställ-ning vidmakthålls genom direkta tvångsmedel.³⁷

Till den generella distinktionen mellan fritt och ofritt arbete tillfogar Miles ytterligare en dimension. Innebörden av detta är att även lönearbete kan vara ofritt arbete.³⁸ I dessa fall används politiska-juridiska tvångsme-del för att begränsa cirkulationen av arbetskraft på en arbetsmarknad. Ett exempel är s.k. kontraktarbete där individer förbinder sig att arbeta för en viss arbetsgivare under en bestämd tidsperiod, med följden att de ger upp sin rätt att återvända till arbetsmarknaden när de själv önskar. Ytterligare ett exempel är när juridiska bestämmelser förhindrar vissa arbetarkatego-rier att ta anställning i speciella sektorer av arbetsmarknaden, t.ex. flyk-tingar i Sverige under andra världskriget.³⁹ I dessa fall är individerna formellt lönearbetare i den mening att de betalas en lön i kontanter i utby-te mot att de ger upp kontrollen över sin arbetskraft under en viss tidspe-riod, men samtidigt lägger direkta juridiska tvångsmedel viktiga hinder i vägen för arbetsmarknadens funktion. Miles kallar dessa fall för ofritt lö-nearbete för att skilja dem från de fall där det inte förekommer ett löne-element eller en kommodifiering av arbetskraften. De senare fallen kallar han ofritt arbete som inte är lönearbete (”unfree non-wage labour”).

Begreppet om ofritt lönearbete avser i huvudsak hur, på vilket sätt, en arbetsstyrka exploateras och bibehålls. Miles menar att det därmed är ett begrepp om de ekonomiska relationerna, som förlägger ofrihetens utmär-kande drag till de medel som dominerande grupper använder för att ex-kludera underordnade kategorier från det fulla värdet av deras ansträng-ningar. Produktionsrelationer är emellertid aldrig ”rent ekonomiska”.⁴⁰ Ofritt lönearbete är nödvändigtvis beroende av politiskt och juridiskt in-gripande. Det är staten som inför, reglerar och upprätthåller den ofrihet som utmärker exploateringen. Miles begrepp om ofrihet är därför inte detsamma som förnekandet av vissa politiska rättigheter, t.ex. rätten till politiskt deltagande eller fackföreningsaktivism, utan man kan tala om –––––––––

37 Ibid. 27 f, 31 f.

38 Ibid. 32; se även Diana Kay & Robert Miles, ”Migration, Racism and the Labour Market in Britain 1945–1951”, 571.

39 Se Lars Olsson, På tröskeln till folkhemmet.

40 Robert Miles, Capitalism and Unfree Labour, 32.

ofritt arbete enbart när det konstruerats politiska och juridiska hinder med avsikten att begränsa cirkulationen av vissa kategorier av arbetskraft på arbetsmarknaden. Dessa inskränkningar i individens frihet, för att använ-da liberalismens språkbruk, kan överbestämmas av relaterade inskränk-ningar i de politiska rättigheterna, t.ex. rätten att rösta i politiska val, men det sistnämnda utgör inte i sig det avgörande kriteriet på ofritt arbete.⁴¹