Här skildras blandade erfarenheter inom informantgruppen ännu en gång, där reflektionerna kan delas in i; de som fått hjälp av externa aktörer, de som varit i kontakt med någon eller några aktörer men inte fått någon avgörande hjälp samt de som trots långvarig frånvaro och psykisk ohälsa inte haft någon kontakt med externa aktörer.
Endast den informant som varit i kontakt med en psykolog på grund av stressrelaterad ohälsa ansåg psykologens hjälp som en bidragande faktor till ett ökat välmående och vägen tillbaka;
Min psykolog var väldigt viktig för mig och hade en bidragande effekt på att jag nu går i skolan igen och presterar bra.
Andra beskriver kontakten med BUP och Försäkringskassan under en längre period på grund av depression och sjukskrivning som betydelselös; "Den kontakten hjälpte mig inte alls". Med erfarenhet av att ofrivilligt ha blivit placerad i lokal medborgarresurs beskrevs;
Genom den verksamheten insåg jag mer och mer att fan jag vill inte vara här, här hör jag inte hemma för de personerna var riktigt skumma medan jag alltid har velat gå klart skolan och få en utbildning.
Diskussion
Resultatdiskussion
Ingen i informantgruppen var under avbrottet en så kallad ”frivillig NEET” då avbrotten orsakats av olika omständigheter och ohälsa. De som mådde psykiskt dåligt eller blev sjukskrivna kan tolkas tillhöra ”de otillgängliga”, som genom ohälsan inte förväntades studera. När informanterna beskrev den låga produktiviteten skulle de däremot kunna placeras i subgruppen ”marginaliserade”. De kan enligt Nordenmark et al. (2015) antas vara relativt inaktiva ungdomar, som inte deltar i skolan, samtidigt som de inte är begränsade från att göra det. En sådan begränsning beskriver Nordenmark et al. (2015) vara antingen sjukdom eller funktionsnedsättning. O´Dea et al. (2016) menar att den funktionsnedsättning som är vanligast bland unga vuxna är depression. ”De marginaliserade” har enligt O´Dea et al. (2016) och Nordenmark et al. (2015) inte någon funktionsnedsättning men frågor väcks på om sådana ändå kan finnas. Orsakerna bakom NEET:skapet kanske istället handlar om begränsningar som är svåra att upptäcka. Informanterna i studien beskriver hur de ljög för sin omgivning, vilket kan indikera på att en depression kan missas och leda till att de unga vuxna blir placerade i fel subgrupp. Informantgruppen beskrev dock hur orsakerna bakom frånvaron grundat sig i ohälsa vilket gör att samtliga bör ses som ”otillgängliga”. Att både NEET:s och skolkare är heterogena grupper anses dock viktigt att ha i beaktande då informantgruppen kan innehålla individer som vid närmare titt kan visa sig ha andra egenskaper än vad som framkommit (Nordenmark et al., 2015; Maynard et al., 2012).
Resultatet diskuteras vidare utifrån Luhmanns sociologiska systemteori och KASAM. Resultatet ställs även i förhållande till VGR:s handlingsplans delmål för att ge resultatet ytterligare en dimension. Handlingsplanens femte delmål inte har studerats då informanterna inte har den typ av bakgrund.
Luhmanns sociologiska systemteori
När resultatet diskuteras utifrån systemteorin anses det viktigt att ta Rose et al. (2014) påstående i beaktande; begreppen innanför och utanför är högst individuella. Trots det anses informantgruppen i många avseenden beskriva liknande resor.
Informanterna har upplevt en förändring i form av positiv marginalisering, i enighet med Jönhills (2012) beskrivning av fenomenet. De har gått från ett utanförskap där de befunnit sig på utsidan av systemets gränslinje tillbaka till ett innanförskap. De svårigheter informanterna hade med att definiera tiden de befann sig utanför innanförskapets gränslinje går att tolka genom systemteorin. De ansågs som elever på skolan och utgör den blå cirkeln i figuren men slutade i perioder att ta del av lektionerna och hamnade utanför klassen (Fritt från Jönhill, 2012).
Figur 3. Närvaro utan närvaro – att i elevrollen inte ingå i klassgemenskapen
Som Jönhill (2012) förklarat antar individen i det moderna samhället multipla roller och identiteter samtidigt. Informanternas upplevelser av elevrollen visar på hur frånvaron slutligen även omformade den egna identiteten. Det kan exemplifiera hur alla roller och identiteter vi antar inte nödvändigtvis behöver vara frivilliga eller positiva; identiteten ”snubben som aldrig är här” är ett negativt exempel som inte underlättade skolgången. Jönhill (2012) nämner även att alla sociala system inte heller automatiskt ska ses som positiva att tillhöra. Den drogmissbrukande brodern som hamnat i fängelse utgör ett bra exempel. Informanten ville inte bli som sin bror och hamna i de sociala system som brodern tillhörde. Likt både Vaughn et al. (2013) och Wilson et al. (2008) beskrivit finns en koppling mellan ogiltig skolfrånvaro och kriminalitet, vilket ger tyngd åt informantens förklaring att skolan var dennes väg bort för den typen av kretsar.
Vikten av att få tillhöra lyfts som central för informantgruppen. En längtan efter att åter tillhöra skolan klassas som ett mänskligt behov av delaktighet och kommunikation (Jönhill, 2012). Skolverket (2010) beskriver hur deras informanter likaså ville vara inkluderade i skolan som social miljö men istället ofta kände sig utanför och kränkta, något som känns igen i studieresultatet.
KASAM - En känsla av sammanhang
Delmål 4 i VGR:s handlingsplan fokuserar på att stimulera intresset för studier för att fler ska stanna kvar i skolan. Västra Götaland (2016b) beskriver hur de elever som riskerar att hoppa av är de som har svårt att se en koppling mellan skolan och framtiden. Det går att koppla till Antonovskys (2005) KASAM som beskriver hur en individ med hög meningsfullhet blir engagerad och upplever sin situation som betydelsefull. Den informant som under gymnasiet brottades med ämnenas relevans visar sig vara ett gott exempel på det Västra Götalandsregionen (2016b) beskriver. Informanten hade svårt att se värdet med skolan vilket kan tolkas genom KASAM:s motivationskomponent; meningsfullhet. I linje med Antonovskys (2005) beskrivning kände sig informanten omotiverad tills att inställningen ändrades tack vare rätt resurser samtidigt som värdet med skolan blev tydligare. Förståelsen för skolans betydelse kan betyda att inte bara meningsfullheten, utan även begripligheten ökade.
En önskan om tillräckliga resurser för de kraven som ställs
Informanterna efterfrågar hänsyn; skolpersonal måste ta elevers förutsättningar och svårigheter i beaktande. De uppvisade behov av ökade resurser genom individuell stöttning, något som även deltagarna i Skolverket (2010) betonat. Skolverket (2010) rapporterar att skolmiljön kan motverka avhopp eller bidra till att frånvaro upphör, men att undervisningen då måste utformas för att passa eleven, något som även Southwell (2006) betonar vikten av. Lärare bör bland annat vara vaksamma kring elever som inte vågar delta på lektioner när läxor ska lämnas in. Den typen av skolk kan enligt Southwell (2006) indikera på att eleven är i behov av stöd, anpassad undervisning eller en annan miljö att göra läxorna på än hemmet. Informanterna som slutade vara produktiva kan ha varit i behov av någon av dessa förändringar.
Informanten som bytt skola verkar fått det som efterfrågas; individanpassad undervisning med en skolpersonal som tar hänsyn till eleven och har därefter presterat toppbetyg. Förändringen kan ses utifrån KASAM; efter år av otillräckliga resurser upplevdes en ökad hanterbarhet när lärarna brydde sig och informerade om vad som krävdes. Framgången kan beskrivas som att alla tre komponenter i samspel med varandra skapade en främjande situation. Tack vare skolans agerande kunde begripligheten och hanterbarheten matchas med informantens skolintresse.
Hanterbarhet och begriplighet kan appliceras på samt ge en förklaring till flera centrala delar av studieresultatet. Den enskilde elevens begriplighet för den egna situationen och de krav som ryms inom den, i kombination med upplevd hanterbarhet och de resurser som finns att tillgå, verkar avgöra huruvida eleven kan hantera händelser i skolan. Hanterbarheten som Antonovsky (2005) beskrivit som egenmakt skulle kunna förklara informanternas önskan om ökad kommunikation för att kunna grunda sitt gymnasieval på kunskap samt få veta om sina möjligheter och rättigheter inom skolan. Den önskan som framförts om att föräldrar inte ska få styra gymnasievalet efter eget tycke kan också ses som en begäran om att få kontrollera sin egen situation och en vilja att stärka sin egenmakt. Informanterna var i behov av en tydlighet kring vad de förväntas göra för att ha en förmåga att hantera situationen.
När skolan inte uppmärksammar…
Den stöttning som informanterna behövt kom i de flesta fall från antingen vänner, familj, enskilda lärare eller en kombination av dem, istället för att skolan ska ha påverkat i positiv riktning. I de avseenden där specifika lärare heroiserats förklaras de som någon som tog ett ansvar utöver de vanliga arbetsuppgifterna, som att de gjort något de inte hade behövt. Den enskilde läraren har i de lägena setts mer som en hjälpande privatperson som turligt nog befunnit sig i skolmiljön och därför haft ökade möjligheter att hjälpa. Det resultatet stämmer väl överens med en av Skolverkets (2010) slutsatser. Skolverket (2010) menar att anledningen till att skolan fungerar trots ett trassligt liv och svåra yttre omständigheter ofta beror på att det finns någon i skolan som ser och förstår. Informanterna vill att skolpersonal ska höra av sig till elever som inte dyker upp vilket stämmer väl överens med Southwell (2006) som med sin studie anser att skolpersonalen bör se frånvaron som ett rop på hjälp och ogiltig frånvaro som ett tecken på ett icke-tillgodosett behov av individanpassad undervisning, istället för att låta dem försvinna.
Likt informanterna i denna studie önskar ökat stöd samt hänsynstagande för elevernas hemsituation rapporterar Skolverket (2010) att många informanter betonar vikten av ett positivt samarbete och god kontakt med hemmet. Det tredje målområdet i VGR:s handlingsplan, vilket fokuserar på att minska de negativa effekterna av ogynnsamma livsvillkor och levnadsvanor skulle kunna höja elevens sociala kapital utifrån Lidströms et al. (2012) och Åslunds et al. (2014) förklaringar, eftersom det
enligt Västra Götalandsregionen (2016b) inkluderar arbete för att motverka otrygga hemförhållanden. Stöttande omgivning verkar haft stor betydelse, men något förvånande upplevs resultatet om stöttning i den bemärkelsen att familjens betydelse varit liten i jämförelse med andra områden.
…och ingen extern aktör ser
Informanterna tilläts ha hög frånvaro och må dåligt under en längre tid utan att ha fångats upp eller fått hjälp av varken skola eller externa aktörer. En informant nämnde en svår hemsituation med missbruk inom familjen men att ingen kontakt funnits med externa aktörer. Västra Götaland (2016b) vill i arbetet öka kunskapen bland verksamheterna om hur barn i sådana hemmiljöer kan identifieras samtidigt som kunskapen ska stärkas bland familjer och barn om vart de kan vända sig. En verksamhet som en informant hade placerats i hjälpte inte i någon annan bemärkelse än att informanten endast ville fort därifrån, vilket pekar på den kritiska roll externa aktörer som ska ”fånga upp” dessa ungdomar har. Det är flera olika aktörer som enligt informanterna inte har gett den hjälp de är menade att göra. Om det resultatet överensstämmer med större kontexter är det lämpligt att VGR fokuserar handlingsplanens första delmål på att främja långsiktig samverkan mellan olika samhällsaktörer eftersom resultatet kan peka på stora förbättringsmöjligheter. De satsningar som Västra Götaland (2016b) beskriver; att stärka viktiga arenor som ungdomsmottagningar etc. anses därför väldigt aktuellt. Brunello et al. (2010) förklarar hur policys för förebyggande arbete tas fram i Europa och kanske att enskilda aktörer bör se över den egna verksamheten samtidigt som den regionsövergripande handlingsplanen appliceras.
Det resultat som framkommit om skolans bristande resurser och hur externa aktörer lyser med sin frånvaro anses allra mest anmärkningsvärt. Eftersom informanterna inte fått de resurser de behövt genom undervisningen och kontakten med lärare är det kanske inte konstigt att det varit privatpersoner som varit betydande. Skolverket (2010) lyfter däremot en viktig aspekt. Det finns problem som skolan varken kan, eller ansvarar för att lösa, men det är skolans ansvar att upptäcka och utreda alla signaler på att en elev mår dåligt.
Psykisk hälsa för ett innanförskap
Informanter beskrev en historik med egna symptom av panikångest och stressrelaterad ohälsa, vilket kan vara ett tecken på att de upplevde en låg känsla av sammanhang (Antonovsky, 2005). Pressen och rädslan för att misslyckas blev så stor att det resulterade i perioder av skolk i linje med Southwells (2006) förklaring. Den psykiska ohälsan går att koppla till handlingsplanens andra delmål som är uppdelat i två kategorier; Främja psykisk hälsa samt motverka konsekvenser av psykisk ohälsa (Västra Götaland, 2016b). Om informanternas historik av ohälsa kan gälla fler, är det aktuellt att VGR som hälso- och sjukvårdsansvarig ser över sin kvalitet och samverkan med andra aktörer för att fler elever ska må bättre. Egan et al. (2014) visade på en koppling mellan psykisk ohälsa under uppväxten och fortsatt ohälsa senare i livet, men att insatser likt handlingsplanen kan motverka framtida problem av exkludering. Förhoppningsvis kan barn och unga i regionen därför snart må bättre när problemet tas på allvar. I linje med Brunellos et al. (2010) förklaring om vinster på samhällsnivå, kan arbetet även bidra med ekonomiska fördelar för VGR.
Metoddiskussion
I efterhand anses valet av kvalitativ metod som korrekt för studiens syfte. Kvalitativa studier får enligt Bryman (2008) inte sällan utstå kritik men valet av kvalitativ metod grundades i en vetskap om metodens begränsningar. Metodvalet motiverades med ”Huvudsakligt fokus är inte att söka stor generaliserbar empiri utan få en bredd av erfarenheter från unga vuxna inom VGR” och när studien summeras upplevs att det är vad som gjorts. Den typ av stor generaliserbar empiri som det syftas på hade varit av kvantitativ karaktär, vilket hade kunnat innebära ett objektivt resultat överförbart på flera kontexter. Då hade datainsamling förslagsvis skett genom enkäter istället för intervjuer men eftersom intervjuer anses nödvändiga för att fördjupa kunskapen om hur unga vuxna före detta NEET:s upplever sin väg tillbaka till innanförskapet värdesätts insamlingsmetoden mer än generaliserbara data. Istället för den kvantitativa forskningens objektivitet läggs i linje med Brymans (2008) beskrivning istället vikt vid transparens och konfirmering för att skapa trovärdiga data.
Intervjuguiden kan i efterhand konstateras ha stämt väl överens med det material som framkommit under intervjuerna. Det som guiden inte täckte och det därför saknades förberedelse på var att väldigt konkreta förslag till skolan skulle lyftas. Det fanns även inledningsvis en oro över att valet av semistrukturerad intervjuform skulle försvåra jämförelsen mellan informanternas svar eftersom alla informanter inte pratade om eller nämnde exakt samma saker, men som resultatet avslöjar var de sex informanternas svar i många avseenden lika varandra. De liknande svarsmönstren gjorde att en tendens av mättnad, utifrån Ahrnes et al. (2015) förklaring, upplevdes under den sista intervjun men trots det gav även den intervjun ny kunskap. Därför upplevs valet av semistrukturerade intervjuer med Ahrnes et al. (2015) beskrivning av intervjuformen som mest lämplig datainsamlingsmetod med tanke på studiens syfte. En kvantitativ enkät hade inte haft samma utrymme för informanterna att prata fritt och lyfta områden som enkäten inte täckte.
Studiens styrkor och begränsningar
På förhand förväntades onlineträffarna betyda flertalet begränsningar jämfört med de fysiska träffarna och förväntningarna var delvis rätt. Det var större risk för, och blev dessutom, mer teknikstrul, i form av bristande internetuppkoppling och störande bakgrundsljud. Det blev även svårare att tolka kroppsspråk och ta in mer än det sagda ordet och en känsla av ökat avstånd kunde upplevas mellan intervjuare och informant. Samtidigt gav onlineträffarna många lärdomar och väldigt intressant material. När intervjuerna summeras upplevs onlineintervjuerna, och allra främst den utan webbkamera, vara en av studiens styrkor och bidragit till ytterligare reflektioner samt haft flera fördelar jämfört med de fysiska mötena. Den extra distansen som skapades mellan intervjuaren och informanten var inte enbart negativ utan kan ha inneburit att informanten vågade och ville dela med sig av mer privata tankar och reflektioner. Om något hade kunnat göras annorlunda hade det däremot varit att vara mer förberedd på att onlineträffarna innebar diskussioner av betydligt känsligare karaktär, något som stundvis kunde vara svårt att hantera i intervjuarrollen.
Begränsningar med studien anses vara att studiepopulationen bestått av få antal informanter vilket, i kombination med valet av kvalitativ ansats, gör att
studieresultatet inte kan överföras på eller gälla fler kontexter. Till exempel visar informanterna på likande erfarenheter och reflektioner trots olika stads- och skoltillhörigheter men några generella geografiska skillnader och likheter mellan de olika städerna går inte att fastställa på grund av studiens storlek.
Studien har inte haft för avsikt att studera problematiken ur ett genusperspektiv men försökt i den grad som gått att få en jämn fördelning mellan könen i studiepopulationen utan att ta reda på hur fördelningen mellan könen ser ut bland de som hoppar av skolan. Möjligt är att det för ett representativt urval skulle varit en annan fördelning. Det anses även som en potentiell nackdel att ha skrivit arbetet ensam eftersom ensidiga tolkningar riskeras. Genom diskussioner med handledaren samt personer i ens närhet, med hänsyn till konfidentialitetskravet, anses olika aspekter och perspektiv trots det ha tagits i beaktande.
Förslag till vidare studier
Denna studie öppnar för vidare studier av både kvalitativ- samt kvantitativ karaktär men med större studiepopulation för att möjliggöra generaliserbara resultat. Vid kontakt med en utvecklingsansvarig för avdelning folkhälsa i VGR var det ovisst om andra regioner planerar för eller har implementerat satsningar likt VGR:s kraftsamling för fullföljda studier. Därför kan det vara intressant att jämföra både problematiken med skolavhopp och det främjande och förebyggande arbetet som görs för att motverka det med andra län och regioner.
Eventuellt kan, det för denna studie tillämpade, elevperspektivet kombineras med ett lärar- och skolledningsperspektiv, för att få en helhet innehållande fler perspektiv och reflektioner kring problematiken. Önskvärt är även att vidare studier antar det salutogena synsättet och väljer att fokusera på friskfaktorer där fokus på skolmisslyckanden flyttas till lyckade skolgångar för att det inte lika utforskade området snart ska kunna konstateras som utforskat.