Följder av elevgruppens storlek och sammansättning

En gemensam uppfattning bland respondenterna är att verksamhetens arbetssätt påverkas av elevgruppens sammansättning och/eller storlek. Nedan lyfts sammansättningen av elevgruppen fram:

Det beror helt enkelt på vilken barngrupp man har. Det finns barn med speciella behov såklart och de här barnen går oftast på fritids också. Men det är inte alltid resurserna räcker till så att man har extra personal för att kunna anpassa verksamheten och hjälpa de här barnen så som det egentligen behövs. [...] Varje barngrupp är unik och kräver så pass många olika strategier och pedagogik och didaktik och anpassningar, så det är utifrån vad man har för barngrupp. (Blåklocka)

Citatet ovan belyser att elevgruppens sammansättning uppfattas vara en viktig komponent för hur fritidspersonalen uttrycker att de arbetar i fritidsverksamheten. Med olika elevgrupper kan olika anpassningar behövas för att verksamheten ska passa alla elever. Då fritidshemmens elevgrupper varierar mellan terminerna skiljer det sig också hur många och vilka, anpassningar som behövs. Utifrån denna uppfattning kan vi tolka det som att det inte är storleken som är avgörande för huruvida verksamheten planeras, utan själva sammansättningen av eleverna. Utifrån en annan uppfattning kan dock gruppstorleken i sig anses påverka arbetet:

Så att det är lite sådär, förvaringstänk. Och det är jättetråkigt. Och jag menar, jag vet att alla här gör ju allt för att det inte ska bli ett förvaringstänk, men rent krasst… Så är det lite så. (Cyklamen)

Det gjorde jag, på förra skolan var det så, det kändes som att man blev en patrullerande vakt istället. För att liksom 78 elever som man ska ha koll på, du tappar typ ja 58, 68 av dem för att du koncentrerar dig på den ene, sen har du en annan grupp som du ska ta hand om, sen har du andra som skriker efter en. Så tre pedagoger där var på tok för lite. (Edelweiss)

Utifrån dessa två citat är uppfattningen att elevgruppens storlek kan vara avgörande för arbetssättet. Respondenterna berättar att elevgruppen upplevs ha blivit så pass stor på deras avdelning att verksamheten i princip övergått till att övervaka barnen. Cyklamen uppfattar sin verksamhet som sådan att personalen inte längre har tid att delta i aktiviteter med eleverna, utan att elevantalet förändrat verksamheten till att förvara och övervaka elever. När verksamheten övergår till övervakning kan det bli svårare för fritidspersonalen att fungera som anknytningsperson och skapa anknytningsrelationer eftersom de inte har tid att sitta ned med eleverna. Därmed kan det ta längre tid för fritidspersonalen att upptäcka elevernas anknytningsbeteenden och lära sig hur de ska fungera som en trygg bas för eleverna. Edelweiss jämför med en tidigare arbetsplats där elevantalet i relation till personaltätheten fick hen att känna sig som en vakt. Vidare menar hen, likt Blåklocka nedan, att desto större grupp du har desto svårare blir det att hålla koll på elevgruppen och skapa en anknytningsrelation till dem.

Det en stor skillnad, det är väldigt stor skillnad på att ha en sån här liten grupp och en så pass enormt stor grupp där man verkligen inte kan bemöta varje barn. (Blåklocka)

I citatet ovan jämför respondenten gruppstorleken på sin nuvarande arbetsplats med en tidigare, mellan vilka det skiljt sig med cirka 50 elever. Hens uppfattning är att en stor elevgrupp kan inverka på verksamheten genom fritidspersonalens möjlighet att bemöta

eleverna. Detta kan försvåra anknytningen med eleverna, samt i vilken utsträckning personalen kan vara en trygg bas och säker hamn för dem. Samtliga respondenter påpekar vikten av att skapa goda relationer med både elever och vårdnadshavare, men att detta arbete kan försvåras till följd av elevgruppens storlek och/eller sammansättning.

Ju fler elever du har desto mer tid tar det att skapa en relation och skulle det vara så att du har en elev som är sur och du inte har en riktig relation till den än så blir det svårare att komma in på skinnet för att förstå vad det är som har hänt. (Edelweiss)

Ovanstående citat visar på vilket sätt relationsskapandet med elever kan påverkas av en stor grupp. När det tar längre tid att lära känna eleverna blir det svårare att tolka anknytningsbeteendet, samt att fungera som en trygg bas vid konflikter eller när någon är ledsen. En respondent lyfter fram att verksamhetens övriga läromål blir lidande till följd av att fritidspersonalen behöver lägga mestadelen av tiden på att skapa goda relationer:

Det är sånt man ska... vad har gruppen för behov och vad är det vi ska täcka upp. Men är den (gruppen) för stor får du ta något som är bra för alla. Så börjar vi ofta då på hösten, att vi känner inte något barn, vi vet inte vad dessa behöver. Oftast får vi lägga krutet på värdegrund, så att vi hjälps åt att bygga upp något. [...] Så dom andra bitarna får vi glömma en stund, så får vi lära känna varandra och göra oss trygga med varandra. Och det här med att komplettera skolan i ämnesvis per årskurs, det är inte ens möjligt, alltså det är inte ens i närheten av det, utan det är fritids vi tänker på då. (Daglilja)

Dagliljan menar att elevgruppens behov blir svårare att täcka upp när det är en elevgrupp över 100 och att de då planerar något som kan vara bra för alla. Vidare menar Daglilja att elevgruppens storlek gör att andra läromål skjuts åt sidan. Hens uppfattning är att detta arbetssätt är nödvändigt för att fritidspersonalen ska kunna bygga anknytningsrelationer med eleverna. De behöver lära känna varandra för att fritidslärarna ska kunna fungera som anknytningspersoner för eleverna, i syfte att vara en trygg bas och säker hamn för dem. Andra respondenter uppfattar det också som att elevgruppens storlek påverkar tryggheten:

Det är många som känner... asså i alla fall i dom yngre åldrarna, att dom vill vara nära en vuxen... eller dom söker vuxenkontakt. Och kan man då inte ge det så blir det otryggt. [...] Det är inte alla som är lika kaxiga och tuffa, utan dom vill vara nära. Och då kan man inte det riktig, som man vill, som man önskar. (Cyklamen)

Nej kanske inte på hösten för det är stökigt då för dom (Daglilja)

I det övre citatet, av Cyklamen, är uppfattningen att de yngre eleverna har ett större behov av vuxenkontakt, en anknytningsperson, samt att stora elevgrupper i relation till

verksamheten är att den blir otrygg till följd av gruppstorleken. Daglilja skiljer dock på höst- och vårtermin, då elevantalet i dennes verksamhet varierar enormt mellan terminerna och menar att hösten är otrygg medan våren är trygg.

Det tycker jag, för de har, förutom att de har fyra pedagoger, ibland fem ibland tre så tycker jag ändå att tryggheten är där, för de kan vända sig till oss, de har möjlighet att prata med den pedagogen de känner sig mest bekväm med. De kan prata med pedagogerna själv och inte bara gå till samma hela tiden. Så det tycker jag att de har, där är trygghet för dem. (Edelweiss)

Till skillnad från Cyklamen och Daglilja förklarar Edelweiss, i citatet ovan, att eleverna i dennes verksamhet har möjlighet att ta kontakt med en vuxen som de känner sig mest bekväm med, deras anknytningsperson. Detta kan ses som att fritidspersonalen och eleverna har jobbat med att skapa goda relationer, så att personalen nu fungerar som en säker bas och trygg hamn där eleverna kan tanka trygghet.

6.3.2 “Coronan”

Pandemin har påverkat verksamheterna på olika sätt. Den har påverkat både hur fritidspersonalen styr upp aktiviteter, men också hur de delar upp elevgrupperna. Verksamheten påverkas också genom större frånvaro bland både fritidspersonal och elever. Uppfattningarna av hur verksamheten och dess innehåll har påverkats till följd av pandemin har både sina för- och nackdelar. Nedan följer tre citat på hur fritidspersonalen uppfattar att verksamheten har förändrats under rådande omständigheter:

Coronan har rört om i grytan rätt så rejält. Så ett stundtals har vi varit nere på kanske 20 elever såhär. Så det har påverkat verksamheten något enormt. (Blåklocka)

Det är mycket utomhus nu, tack vare Coronan. Så då är det någon aktivitet ute som dom får välja om dom vill vara med på eller inte. (Cyklamen)

Eftersom vi inte får blanda klasser så har vi fått vända ut och in på alltihopa. (Edelweiss)

Ser vi till dessa tre helt skilda uppfattningar av vad pandemin har fört med sig så kan vi urskilja både lättnader och utmaningar. Lättnaden kan bero på att elevantalet minskat och att fritidspersonalen därmed lättare kan se och bemöta de elever som är där. Eleverna får lättare att skapa en anknytning till fritidspersonalen och då också en trygg hamn att återvända till vid behov. Utmaningar uppstår när de behöver vända ut och in på verksamheten, för att inte blanda elever från olika klasser efter nuvarande riktlinjer. Utmaningar uppkommer också när de tvingas bedriva verksamheten utomhus, oavsett

väder. Detta medför, som Edelweiss uppfattning kan tolkas som, att fritidspersonalen måste tänka utanför boxen och komma på nya sätt att bedriva fritidsverksamheten på.