Föräldraförening

Föräldraföreningarna på de skolor vi varit i kontakt med verkar lite haltande. Endast på en skola finns det en förening med något liv i, på övriga skolor finns det vilande

föreningar. Dock finns ett föräldraråd på en av de andra skolorna, detta består bara av föräldrar till barn F12. Skola nummer tre står i begrepp att starta upp ett föräldraråd. Personalen på skolorna tycker sig inte märka någon skillnad om det finns en

föräldraförening eller inte. – ”Det var mest praktiska saker de gjorde”, sa en av pedagogerna. Det var kanske så att man märkte när nya lekredskap delades ut i

klasserna men diskussionerna på mötena aldrig spreds ut i lärarkollegiet. Sedan är det ju inte att förakta att man gör skolgården inbjudande och inhandlar lekredskap till barnen, det ökar trivseln.

Enligt de svar som vi har fått från föräldrarna verkar de flesta nöjda med det samarbete som finns och så länge allting fungerar bra och inga hot utifrån finns som t ex stängning av skolan så har man troligen inget behov av att engagerasig mer. Flising, Fredriksson & Lund (1996) är inne på samma linje och skriver att situationer som kan leda till att föräldrar gemensamt engagerar sig är beslut om nedläggning av skola och att

barngrupperna riskerar att bli större. Det är situationer som får flertalet föräldrar aktiva och gemensamma möten hålls och protester formuleras. De skriver vidare att denna aktivitet och engagemang ofta tar slut när konflikten är över oavsett hur utgången blev. Det här kan bero på föräldrarnas livssituation och inte av ointresse menar Flising m fl (1996). Vi har egen erfarenhet av detta då det för något år sedan var frågan om att skolan i byn skulle byggas ut eller inte. Så många personer som samlades i matsalen vid föräldraföreningens möte med kommunen om detta har vi inte varit med om tidigare. När väl beslutet var taget om utbyggnad dalade intresset drastiskt för

33

5.2 Kontaktvägar

Samtliga pedagoger framförde att de direktiv man hade från rektor med utgångspunkt från styrdokumenten var utvecklingssamtal och föräldramöte samt löpande information hem till föräldrarna. Några övriga direktiv för samverkan med hemmen fanns alltså inte, och det är tydligen inget ovanligt, enligt Lindell & Hartikainen (2001). Det finns

alternativa informationsvägar på samtliga skolor i vår undersökning. Man gjorde på olika sätt på skolorna och även på samma skola skiftade metoderna som man

informerade på. Det är tydligen helt upp till pedagogerna själva i vilken utsträckning man väljer att ha kontakt med hemmen. Att ha en regelbunden kontakt med hemmen anser vi vara betydelsefullt eftersom det är viktigt att det finns förbindelser mellan de olika miljöerna som barnet befinner sig i. Enligt Bronfenbrenner ekologiska

utvecklingsmodell kallas just samarbetet mellan mikronivåerna, hem och skola, för mesosystemet och han anser att samspelet mellan dessa båda miljöer påverkar barnets utveckling (Andersson 2004). Flising, Fredriksson och Lund (1996) menar också att det är viktigt att de vuxna runt om kring barnen har en fungerande dialog. Om det finns en kommunikation och ett samarbete mellan de vuxna som rör sig i barnens kretsar är utsikterna för att kunna lära barnen och att de utvecklas väldigt goda.

Klassmöte är exempel på samarbete på formell gruppnivå och saknar ofta de naturliga samtalen. Flising m fl. (1996) menar att föräldramöte ofta är invecklade tillställningar där det kan vara svårt att komma till tals för gemene man. Det bli ofta en monolog från lärarnas sida och få föräldrar yttrar sig. Här tror vi det finns mycket att göra för att förändra dessa möten till det positiva. Förslag på hur väljer vi dock att inte ta upp här i detta arbete. En av pedagogerna i vår studie menade att det var synd att fikat vid föräldramötena nästan försvunnit helt och menar att där fick man en chans att möta föräldrarna på ett annat vis och få en närmare kontakt. Flising m fl. (1996) skriver också om att ofta upplever föräldrar den bästa delen av föräldramötet ute på parkeringsplatsen efter det egentliga mötets slut.

Malin berättade i intervjun att hon brukar berömma de föräldrar som vanligtvis inte kommer till möten när de väl kommer på någon informell träff. Just föräldrar som inte

34

dyker upp på möten etc. var någonting som Ingela önskade lägga ner mer energi på för att förbättra. Lindell & Hartikainens (2001) rekommendation till lärarna är att ta personlig kontakt med de föräldrar som inte kommer på föräldramöten, och hålla en positiv ton mot föräldern. De menar att man vet att det finns föräldrar som har negativ inställning till lärare och skola på grund av sina egna eller sina barns dåliga

skolupplevelser.

Det vi tycker är anmärkningsvärt är att inte fler använder sig av mailkontakt. I dagens tekniska samhälle är det endast en av de tillfrågade pedagogerna som tycker det är praktiskt, miljövänligt och enkelt att använda sig av mailutskick till föräldrarna. I dag vet vi att många föräldrar är separerade, och alltså lever inte alla barn tillsammans med båda föräldrarna. Ett mail når fram direkt och behöver inte ligga i väskan en vecka för att vänta tills man t ex kommer till andra föräldern. Vi måste som pedagoger utgå ifrån att alla föräldrar vill ha informationen från skolan och vissa saker kan bli inaktuella efter en vecka. Det kan även vara ett bra sätt att hålla kontakten med de föräldrar som inte syns i skolan så ofta.

Rektorns roll som ansvarig för kontakten mellan hem och skola känns inte speciellt stark ut på skolorna och inte heller från föräldrarnas sida. I Lpo94 står att rektorn har ett särskilt ansvar för att ”formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika

valmöjligheter” (s. 21). Det kändes inte som man diskuterade detta ute på skolorna där vi gjorde vår undersökning utan det var mycket upp till var och en att klara av. Behövde man någon gång hjälp i sin föräldrakontakt ventilerade man detta inom arbetslaget. Nilsson (2008) menar att det är viktigt att man har samtal med kollegorna och känner stöd av varandra i samarbetet med föräldrarna och att det ligger på rektorns roll att se till att det finns förutsättningar för dessa samtal men även tid för egen reflektion. Man bör också diskutera förhållningssättet gentemot föräldrarna som t ex hur man pratar om dem i personalrummet och vilka förväntningar man har på föräldrarna. Mardones Larsson & Nilsson (2008) skriver att samarbetet föräldrar – skola behöver få mer uppmärksamhet av kommunerna respektive skolorna samt utvärderas och följas upp eftersom det står i

35

läroplanen och ingår i lärarens och rektorn ansvar. Utvecklingsarbetet och de insatser som görs inom ämnet är föga omskrivet i kommunernas kvalitetsredovisningar (a.a.).

Endast en lärare som vi intervjuade sa uttalat att hon skulle kunna tänka sig att uppsöka hemmet för att ha utvecklingssamtal. Annars sker den personliga kontakten alltid där läraren känner sig hemma, i skolan. Vid hembesök ges läraren möjlighet att träffa barn och föräldrar i deras hemmiljö. Flising m fl (1996) anser att det kan vara ett bra sätt för läraren att få information om barnet som kan vara till hjälp för det fortsatta arbetet med elevens kunskaps- och sociala utveckling. Man har fått en bild av hur vardagen utanför skolan ser ut med intresse m m och förhoppningsvis har pedagogen skapat ett mer personligt förhållningssätt till eleven. Samtidigt har man byggt upp ett förtroende till föräldrarna så de känner sig bekväma att ta kontakt när det finns information att ge som kan påverka barnets skolgång (a.a.) Allt detta kan man knyta till Bronfenbrenners teori om att desto bättre relationer som finns mellan barnets mikronivåer, desto bättre utvecklas barnet mentalt, socialt och emotionellt (Andersson, 2004). Även Flising m fl (1996) menar att det kan förbättra förutsättningarna för att barnet skall känna trygghet och lyckas i skolan om hemmet och skolan står på samma sida.

5.3 Besök i skolan

Alla lärare var positiva till att ha föräldrar på besök och poängterade att det var viktigt för föräldrarna att se barnen i skolmiljön. Det verkar som om föräldrarna kände sig bekväma med att vara där och hjälpte gärna till. Flising m fl (1996) menar att det inte är fel att bara agera åskådare för man får god insyn i hur klassen lever sitt liv och det kan vara bra att ha med sig när man diskuterar saker med sitt barn, andra föräldrar eller skolan. De skriver också att det är bra att föräldrarna får en bild av hur dagens skola ser ut och att man inte sitter fast i gamla erfarenheter från sin egen skolgång.

Eleverna brukar vara snabba på att ta den extra vuxne som är på besök i klassrummet i anspråk för att få hjälp och den vuxne blir betrodd om att kunna svara inom de flesta ämnena (a.a.). Det är ett bra sätt för eleverna att träffa varandras föräldrar och sätta ett

36

ansikte på dem, och detta är viktigt bl.a. för att ge tyngd åt att skola och hem jobbar åt samma håll. Föräldrar får inte bara vara några man pratar om. De måste synas i skolan (Lindell & Hartikainen, 2001). Lärarna i vår undersökning brukade bjuda in föräldrarna att vara delaktiga då de är på besök. Nästan alla föräldrar ville bli sedda som någon som gärna bidrar med sina kunskaper.

5.4 Föräldrar i undervisningen

Maltén (2003) menar att man måste ha livet och verkligheten som komplement till läroböcker och att då använda sig av föräldrar och andra vuxna i undervisningen måste vara ett bra exempel på verklighetskunskap. Lpo94 har influerats av den sociokulturella teorin eftersom det finns riktlinjer om att man skall knyta kontakter med olika former av verksamheter utanför skolan om det kan vara till gagn för lärandet i skolan. Det är kanske inte alltid läraren som är bäst på att förmedla kunskap om allt utan den som har det som yrke eller intresse kanske kan ge en mycket bättre bild av det och framförallt bli det mer verklighetstroget. Vygotskij m fl (Kylemark & Winther, 1999) menar att

lärandet sker i samspel med andra och genom andras erfarenheter så får vi nya erfarenheter. Vygotskij´s sociokulturella teori bygger på att vi har tillgång till och använder oss av de resurser som vi har till förfogande. Han menar också att en viktig mänsklig lärandemiljö är det vardagliga samspelet och naturliga samtal med andra (Säljö, 2000).

Det var inte ofta som pedagogerna i vår undersökning bjöd in föräldrar för att t ex berätta om sitt yrke eller något annat som kunde vara intressant rent

undervisningsmässigt men det förekom dock på de olika skolorna. Från föräldrarnas sida var det några stycken som kunde tänka sig att både berätta om sitt yrke, liv och intresse samt ta emot på sin arbetsplats.Vi tycker det är synd att man inte använder sig mer av föräldrarna och deras kunskaper i skolan. Uppenbarligen finns det föräldrar som är intresserade av att dela med sig av sina erfarenheter till skolan. Och eftersom skolan, enligt Vygotskij, behöver ta del av det som händer och finns i samhället och för att det är just genom andra människor som vi kan förstå och föreställa oss andra världar

37

(Kylemark & Winther, 1999). Föräldrar borde alltså kunna vara en stor tillgång i skolan med alla sina erfarenheter anser vi.

I Lpo 94 står det bl.a. att vi ska förbereda eleverna för att kunna leva och verka i samhället. Vi ska även ge eleverna inblickar i olika kulturer. Det finns en hel del i läroplanen som vi tycker att t ex föräldrarna kan hjälpa skolan att stödja undervisningen med. Finns det t ex 25 elever i en klass har man troligtvis det dubbla antalet föräldrar. Tänk vad många yrkeserfarenheter, intressen och kulturer det antagligen finns att använda sig av i undervisningen. Vi skulle önska att man som pedagog använde sig av föräldrarna på ett mer planerat sätt. Som t.ex. på en av skolorna där man planerar för ett kulturtema om barn i andra länder. Redan på planeringsstadiet skulle man tänka på att man säkert har många olika kulturer i sin omgivning och självfallet använda sig av dessa i temat. Det är lite så som vi ser på en föräldrasamverkan. Att man kan bidra i undervisningen med sitt kunnande och sina erfarenheter från livet. Lindell & Hartikainen (2001) skriver om betydelsen av att planera föräldrars deltagande i undervisningen. Utan planering och ledning skulle det kunna få en omvänd effekt att föräldrar deltog i undervisningen.

5.5 Klassföräldrar

Klassföräldrarnas uppdrag tycks vara lite varierande på skolorna. På en skola har man ett föräldraråd istället. Vi tycker att den funktionen som klassföräldrarna och

föräldrarådet tycks ha är både bra och viktig. Vi skulle ändå kunna önska och föreslå fler funktioner för klassföräldrarna. Vår undersökning och även vår egen erfarenhet talar för att man inte riktigt vet vad klassföräldrarnas uppgift är, eller kan vara. Naturligtvis ska det inte vara ett betungande uppdrag att vara klassföräldrar, utan det måste både intressera och vara kul. Föräldrarna i klassen ska förstås vara verksamma tillsammans, men att klassföräldrarna står som ansvariga representanter med rätt att delegera.

Föräldrarna i vår undersökning har svarat att man som klassförälder kan fungera som trivselsamordnare. Vi tror att detta är en betydelsefull uppgift. Att öka trivseln i klassen

38

är viktigt. Precis som föräldrarna tror vi att tryggheten, trivseln och lärandemiljön blir större och bättre om klassklimatet är varmt. Maltén (2003) skriver att trivsel och gemenskap är centrala delar i den sociala människosynen och poängterar att utan gemenskap finns det ingen bra framtid. Betydelsen av att föräldrarna i klassen också känner varandra tror vi är stor. Vi kom i diskussion med en av pedagogerna just angående det här och hon menade att man sår många frön i de tidiga skolåren, och hon ansåg även att man har så mycket ut under många år framöver av att ha en bra och fungerande kontakt mellan alla parter.

Det är ett bra sätt att nå ut till fler föräldrar om man bjuder in till någon gemensam aktivitet för föräldrar och barn, gärna där eleverna medverkar på något vis. Pedagogerna i vår studie säger att det är det bästa sättet att få så många som möjligt till skolan. Det är ett exempel på informell nivå som Nilsson (2008) skriver om och i sådana situationer finns det också möjlighet att skapa det ”sociala kitt som svetsar samman skola och föräldrar” (Nilsson, 2008, s. 7). En av pedagogerna tyckte det hade varit bra om

föräldrarna haft träffar utan lärare, för att kunna ventilera friare. Detta är en uppgift som lämpligen kunde ligga på klassföräldrarna att kalla samman till. Lindell & Hartikainen (2001) ser även en annan aspekt med att föräldrarna lär känna varandra bättre och föreslår just att man som föräldrar har träffar utan lärare. De menar att det kan bli lättare att hantera händelser som kan vara jobbiga och svåra bland barnen om man känner trygghet i gruppen.

5.6 Risker

Naturligtvis måste vi även inse att det kan finnas risker, eller uppstå problem med att involvera föräldrar i undervisningen. Det kanske kan uppstå situationer där föräldrar tar hela handen om man ger dem ett lillfinger, alltså att det kanske kan finnas någon som ser sin chans att ta för stor plats i undervisningen. I senaste numret av Lärarens Tidning (Brydolf, 2008) berättar två pedagoger om när föräldrakontakterna kan urarta. Den ena pedagogen berättar om föräldrar som ringde hem vilken tid som helst på dygnet och vardag som helgdag och ofta var det inget viktigt. Det kunde vara kläder som barnet blivit av med och ibland också bara socialt prat. Den andra pedagogen berättar om att

39

hon ofta får långa och jobbiga mail från föräldrarna i hennes klass. Klassen har haft många lärarbyten och i klassen finns svårigheter både med sociala relationer och med inlärning. Hon menar att föräldrarna är besvikna på skolan för att det varit så många lärarbyten och att man inte kunnat skapa ordning i klassen. Detta går nu ut över läraren. En av de pedagogerna vi intervjuade pekade även hon på risken att komma för nära föräldrarna så det blev en kompisrelation medan en annan av de intervjuade

pedagogerna menade att det ingår i läraryrkets professionalism att styra sådana situationer.

Psykolog Petri Partanen uttalar sig i Lärarens Tidning (Brydolf, 2008) om att man skall se till att kontakten med föräldrarna sker på pedagogens villkor. Men att det är en utmaning att dra gränsen rätt, menar han. Det får inte bli ett kompisförhållande men man skall inte heller hålla föräldrarna på avstånd, alltså en balansgång. Partanen ger tips om vad man kan göra och menar att det är viktigt att i förväg fundera på var ens egen gräns går hur man får en bra balans. Kanske man skall ha telefontid och hänvisa vidare till elevhälsovården om det är saker som inte läraren kan ta på sitt ansvar. Det

förebyggande arbetet är viktigt och att man diskuterar tillsammans med föräldrarna hur kontakten skall vara och se ut. Man skall också söka stöd av varandra i arbetslaget och skolledare och diskutera erfarenheter med varandra (a.a.).

40

6. Slutdiskussion

Vi är nöjda med vår studie och vi känner inte att vi kunde ha gjort så mycket

annorlunda. Dock, som vi skrev tidigare, skulle vi ha önskat en större svarsfrekvens på enkäterna. Eftersom svaren på de enkäterna vi fått in var tämligen samstämmiga hade resultatet troligen inte sett mycket annorlunda ut, men känslan av att ämnet varit

intressant och relevant hade stärkt oss. Att ämnet är relevant betonar vi med att vi funnit utbildningar som är i startgroparna för just föräldrasamverkan samt att ämnet är

återkommande uppe för diskussion i olika tidningar.

Vi tycker oss ha fått fram i vår undersökning att både föräldrar och lärare är nöjda med den samverkan som finns mellan hem och skola. Det är ganska ofta föräldrar på besök vilket uppskattades av pedagogerna. Kontaktvägarna är flera och används olika ofta och mycket. Vi tror det är bra att ha olika vägar för kontakt beroende på vad det gäller, och det är viktigt att ha en dialog tidigt med föräldrarna. Det är lättare att höra av sig från båda parter om man byggt upp ett förtroende. Många föräldrar får bara telefonsamtal från skolan när något negativt hänt kring barnet och det anser vi inte vara bra. Vi tror på att det är värt att satsa lite extra tid i början på samverkan och samarbete så det kan bli mindre dramatiskt om det är något negativt som man någon gång behöver kontakta föräldern om. Något som vi kom fram till var också att det uppenbarligen är lättare att ha en bra föräldrakontakt då barnen fortfarande går i tidigare åren. Och vi tror, även som pedagogerna, att det är viktigt att här lägga en bra grund för föräldrakontakt. På en av skolorna där lärarna i tidigare åren även arbetar på fritids känns det som man har en av den största föräldrakontakten. Här måste vi förespråka hur dagens lärarutbildning är utformad. Alltså att lärare och fritidspedagoger har en gemensam utbildning. Att man ska kunna jobba på det här viset känns som det ultimata utifrån många perspektiv.

Det vi egentligen skulle önska är att man inte bara ser på föräldrasamverkan som att man ska ha en bra kontakt, utan att man som förälder även bidrar med sina erfarenheter och sin kunskap i undervisningen. Vi tror att man skulle kunna använda sig lite mera av de här kontakterna mellan varandra, och få ett större och givande utbyte, framförallt för pedagogerna i skolan. Vår undersökning visar på att föräldrarna har intresse av att bidra med saker och ting i skolvärlden, men man tycks tro att det mest är med praktiska saker som att skjutsa med bil osv. En del anger i vår studie att man skulle kunna tänka sig att

41

komma till skolan och berätta om t ex sitt jobb, men man har aldrig blivit tillfrågad om