Skola+Hem= Sant

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn, unga, samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Skola + Hem = Sant

School + Home = True

Hur ska pedagoger och föräldrar tillsammans utveckla en

fungerande relation och ett samarbete som gynnar lärandet?

How will pedagogues and parents together develop an operational

relationship and a cooperation that favours learned?

Carola Ingvarsson

Anna Kristoffersson

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och Ungdomsvetenskap

Ange datum för slutseminarium 2008-01-14

Examinator: Sara Berglund

3

Sammanfattning/Abstract

Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på hur samverkan ser ut i dag mellan hem och skola. Vi har valt att se det både ur pedagog- respektive

föräldraperspektiv. Finns det ett väl fungerande samarbete eller är det något man vill förändra? Vi ville också ta reda på om föräldrars och pedagogers bild stämmer överens om hur samarbete kan gå till och om man är beredd att mötas med tillgång och

efterfrågan.

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori bygger på att det är samspelet mellan de olika miljöerna kring barnet som påverkar hur och till vad barnet utvecklas. De olika miljöerna såsom hemmet och skolan är beroende av varandra och hänger ihop därför är det vikigt att dessa kan samspela med varandra och ha en fungerande relation. Enligt den sociokulturella teorin så sker lärandet i interaktion med andra. Föräldrar och andra vuxna bör därför ses som en tillgång i barnets lärandeprocess i skolans värld.

De metoder som vi valt att använda oss av är intervjuer i kontakten med pedagogerna och utskick av enkäter till föräldrarna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att både pedagoger och föräldrar är nöjda med samarbetet i dag. Dock är man beredd att förändra och utöka kontakterna från båda parter om det är till förmån för de inblandade. Samarbetet sker på många olika sätt idag och det finns en vilja från pedagoger att involvera föräldrarna mer i undervisningen och föräldrarna är beredda delge sina erfarenheter.

Carola Ingvarsson/Anna Kristoffersson

5

Innehållsförteckning

1. Inledning

... 7

1.1 Syfte och frågeställning ... 9

1.2 Bakgrund ... 10

2. Teoretisk förankring

... 11

2.1 Urie Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell ... 11

2.2 Sociokulturellt perspektiv ... 13

2.3 Människo – och kunskapssyn ... 14

2.4 Vuxendeltagande ... 15

3. Metod och urval

... 16

3.1 Metodval och metoddiskussion ... 16

3.2 Forskningsetiska överväganden ... 18

3.3 Urval och genomförande ... 18

4 Resultat

... 21 4.1 Föräldraförening ... 21 4.2 Klassföräldrar ... 22 4.3 Relationer... 24 4.4 Samverkan ... 24 4.5 Informationsvägar ... 26 4.5.1 Brev ... 26 4.5.2 Kontaktbok ... 26 4.5.3 Telefon ... 27 4.5.4 Personlig kontakt ... 27 4.5.5 Besök i skolan ... 28 4.5.6 Föräldrar i undervisningen ... 29

5 Analys och diskussion

... 32

5.1 Föräldraförening ... 32 5.2 Kontaktvägar ... 33 5.3 Besök i skolan ... 36 5.4 Föräldrar i undervisningen ... 36 5.5 Klassföräldrar ... 38 5.6 Risker ... 39

6 Slutdiskussion

... 40

7 Referenser

... 43

Bilagor

7

1. Inledning

Vi har i vårt examensarbete valt att undersöka hur samverkan ser ut idag mellan skola och hem. Finns det ett väl fungerade samarbete eller skulle man önska att det såg annorlunda ut? Vill man förändra och i så fall hur? En internationell forskning visar att tillgången till ett ömsesidigt förtroende mellan skola, hem och föräldrars engagemang, är betydelsefulla variabler för att barn och unga ska nå gott resultat i skolan. Man har alltså förflyttat frågan om föräldrar är viktiga för barnens lärande och skolframgångar till frågan om hur skolpersonal och föräldrar tillsammans ska kunna utveckla en fungerande relation och ett samarbete som gynnar lärandet (Nilsson, 2008). I den senaste läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, står klart och tydligt att skolan har som uppdrag att tillsammans med hemmen…

främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar… Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv - värden, traditioner, språk, kunskaper - från en generation till nästa. Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen (Lpo94, 2004 s.11).

Vi har för avsikt att ta reda på både föräldrars och pedagogers perspektiv på saken. Stämmer föräldrars och pedagogers bild överens om vad en samverkan kan innebära, och hur en sådan kan fungera? Är det möjligt att mötas med sina respektive

förväntningar och erfarenheter? Vi tror att det finns mycket att vinna för alla parter genom ett gott samarbete. Staten har också en förhoppning om att måluppfyllelsen blir större om föräldrarnas inflytande ökar (Erikson, 2008)

Man kan tycka att det är föräldrarna som ska fostra barnen, så att lärarna kan koncentrera sig på ämnesundervisningen. Skolvärlden ser inte riktigt ut så längre. Skolan måste i större utsträckning jobba tillsammans med föräldrarna. Föräldrarna måste få en aktivare roll i skolan, och inte bara vara där som åhörare (Lindell & Hartikainen, 2001).

Andersson (2004) menar att för att kunna lyckas i sin roll som pedagog är ett gott samarbete med föräldrarna ett villkor. Föräldrar är intresserade av barnens skolgång, och som förälder håller man med om att barnen är de viktigaste i våra liv, men på de flesta skolor saknas rutiner för föräldrasamverkan (Lindell & Hartikainen, 2001). Av

8

egen erfarenhet kan vi se att föräldrars attityd till skolan lätt överförs till barnen, såväl positiva som negativa attityder, vilket även Nilsson (2008) framhåller. Genom detta arbete vill vi skaffa oss en inblick i hur samarbetet hem-skola fungerar idag, och om man eventuellt kan utveckla detta i positiv riktning. Vi är då intresserade av att få både ett föräldra- och pedagogperspektiv.

Som förälder behöver du inte vara någon expert för att kunna tillföra något i skolan. Man är inom skolvärlden ofta främmande för tanken att föräldrar skulle kunna sitta inne med värdefulla kunskaper, som med fördel skulle kunna nyttjas i skolan. Som vuxen har du både livserfarenhet och erfarenhet från yrken och intressen, som skulle kunna ses som en stor tillgång i skolan (Andersson, 2002). Är man då som förälder beredd att dela med sig, undrar vi? Vi har känt att ibland har man haft saker att tillföra i skolan men det är aldrig någon som har frågat. Kan det vara så att man som pedagog är rädd för att bjuda in ”outbildade” resurser som t.ex. föräldrar? Eller är det bara tidsbrist och invant mönster som gör att man kör på som vanligt. Om detta är ett antagande eller verklighet, hoppas vi få svar på i vårt arbete.

Eftersom vi båda är föräldrar till barn i de tidiga skolåren har vi viss erfarenhet från föräldraperspektivet. Snart finns vi som yrkesarbetande ute i verkligheten och då som andra parten, pedagogen. Vi känner det värdefullt att skaffa oss kunskap inom området då det blivit alltmer fokus på en fungerande relation mellan hem och skola.

9

1.1 Syfte och frågeställning

Enligt våra styrdokument såsom t.ex. läroplan och skollag ska skolan idag bygga på ett samarbete mellan hem och skola. Vårt syfte är att undersöka hur ett sådant samarbete kan se ut och om det är något som kan göras annorlunda, allt för att i slutändan gagna barnen.

 Hur ser samarbetet ut idag mellan hem och skola, ur ett pedagog- respektive föräldraperspektiv?

 Är det något man vill/kan förändra?

 Stämmer föräldrars och pedagogers bild överens om hur samarbete kan gå till?

 Finns det förutsättningar och har man en vilja som förälder och lärare att mötas med tillgång respektive efterfrågan?

10

1.2 Bakgrund

Historiskt sett har föräldrarnas roll förändrats i skolan. De sågs tidigare som mottagare av information medan de numera ses som tillgång i skolan. Lärarnas auktoritära ställning gentemot föräldrarna har förändrats från att ha varit den mest lärde inom alla områden och utan att föräldrarna någonsin ifrågasatt dennes kunskaper, till att idag verka tillsammans med föräldrarna för att tillsammans försöka ge barnen de bästa förutsättningarna för sitt lärande. Detta belyses som vi tidigare nämnt i de offentliga dokumenten såsom t ex Lpo 94 (Flising, Fredriksson och Lund, 1996). Förr hölls föräldrar på lite mer avstånd. Idag pratar man om föräldrarna som ”partners”. Som förälder har du idag ett större inflytande och större ansvar för ditt barns utbildning. Det förutsätter att skolan har en samverkan och ett samarbete med barnens föräldrar. Utbildningen betraktas mer idag som en familjeangelägenhet än som en angelägenhet för samhället (Erikson, 2008).

Man har valfrihet då det gäller val av skola. Det har gjorts en studie och man fastställer att en central uppgift för skolorna är att involvera och informera föräldrarna. Forskning visar på att föräldrars engagemang och förväntningarna på elevernas skolarbete och ett ömsesidigt förtroende för skolan är viktigt för att eleverna ska nå framgång i skolan. Önskemål och en förhoppning från statsmakten finns om att ett utökat

11

2. Teoretisk förankring

2.1 Urie Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell

Den teori som man kan sätta in i de flesta perspektiv beträffande samverkan mellan hemmet och skolan är Bronfenbrenners. Hans ekologiska utvecklingsmodell pekar på att det är i samspelet med miljön kring barnet som påverkar barnet, samt hur och vad barnet utvecklas till. Han menar att det är så många olika miljöer som barnet ingår i samtidigt och som påverkar dem och där inlärning sker. Därför kan man inte begränsa sig till att endast studera barnets kunskapsutveckling i en lösryckt situation, utan man måste se barnet i ett större sammanhang. När man studerar de olika miljöerna kring barnen är det även viktigt att tänka på de olika miljöernas förhållande till varandra. En miljö är beroende av en annan, och de olika miljöerna hänger även ihop med varandra (Imsen, 2000).

Bronfenbrenner framhåller att barnets utveckling på alla plan såsom psykiskt, socialt och känslomässigt, påverkas av hur barnet och dess omvärld kan samspela med varandra och poängterar interaktionen mellan person och miljö. En bra

utvecklingsmiljö, enligt Bronfenbrenner, är en miljö där barnen kan delta i

gemensamma aktiviteter tillsammans med sådana vuxna som de känner förtroende för och har en relation till (Andersson, 2004).

Bronfenbrenner delar upp de olika miljöerna som påverkar barnen, och som är beroende av varandra, på olika nivåer i en utvecklingsmodell enl. nedan:

12

Figur1. Anderssons tolkning av Bronfenbrenners modell av den ekologiska strukturen i miljön samt interaktionen mellan de olika miljöerna (Lindgren, 1999).

De olika miljöerna kan liknas vid kinesiska askar eller ryska dockor eftersom det är ett sammanhängande system där den ena miljön ryms inuti den andra (Imsen, 2000). Mikronivån är längst in och är den miljön som den enskilde individen direkt ingår i och finns i deras närmiljö. Det är främst familjen, skolan, grannar och kompisar och dessa utgör ett nätverk av relationer som barnet är delaktigt i. Mesonivån/systemet omfattar enl. Evenshaug & Hallen (2001) relationerna och kontakterna mellan olika mikrosystem som t ex hem, familj och skola. Det innebär att det som sker i skolan påverkar familjen och tvärtom. Exosystemet påverkar barnet fastän det inte direkt är inblandat men det berör personer i barnets omgivning och är främst olika lokala samhällskonstellationer i närmiljön. Arbetssituationen för föräldrarna kan vara exempel på en relation i

exosystemet. Detta påverkar förhållandet i familjen och med dess närmiljö som t ex förskola, skola och fritids. Den sista och yttersta nivån i Bronfenbrenners modell är makrosystemet. På denna nivå är det främst under vilka samhälleliga omständigheter barnet lever under. Bostads- och familjepolitik samt den ekonomiska politiken som förs centralt är exempel som ingår i makrosystemet. Den ekonomiska politiken kan ha betydelse för hur mycket pengar skolan har att tillgå, vilket kan ge effekter på andra nivåer t ex hur många elever det går på en lärare (Imsen, 2000).

13

2.2 Sociokulturellt

perspektiv

Vi har också valt att titta på hur Vygotskij´s sociokulturella teori kan passa in när det gäller samspelet mellan hem och skola och hur det kan utnyttjas. Vygotskij menar att skolan behöver ta del av det som händer och finns i samhället för att barnens utveckling ska gå framåt (Kylemark & Winther, 1999). Lärandet sker i interaktion med andra, och med hjälp av andra människor kan vi föreställa oss och förstå andra världar, menar Vygotskij vidare. Insikter och färdigheter kommer från de inblickar och

tillvägagångssätt som byggts upp i ett samhälle och som vi blir delaktiga genom att samspela med andra människor. Det är just genom kontakt som sociokulturella resurser formas, och det är även genom kommunikation som de förs vidare. Detta är en av grundtankarna utifrån ett sociokulturellt perspektiv (Säljö, 2000). Människor har i alla tider tillgodosett sig kunskaper genom att dela med sig till varandra. Utifrån ett

sociokulturellt perspektiv är det oundvikligt att skaffa sig kunskap. Det blir en fråga om vad vi lär oss i de olika situationerna vi befinner oss i (a.a.).

Föräldrar och andra vuxna kring barnet är alltså en tillgång i barnets lärandeprocess som t ex i skolans värld. Genom andras erfarenheter får vi nya erfarenheter och kan nå bättre resultat än på egen hand (Kylemark & Winther, 1999). Det innebär att det kanske inte alltid är läraren som visar sig vara den bästa på att förmedla kunskapen inom alla områden utan vi menar att det ingår i lärarens professionalitet att bedöma om det kanske är lämpligt att ta in någon utomstående, exempelvis någon förälder, i undervisningen. Vilken kan lämpligare berätta om hur arbetet på bondgården går till förutom bonden själv? De aktiviteter som leder till lärande och utveckling enligt Vygotskij, känns igen genom att de bland annat är sociala och situerade (Strandberg, 2006). Den sociala aktiviteten handlar om samspelet med andra människor, det man så småningom klarar själv har man från början lärt sig tillsammans med andra. Aktiviteter sker alltid någonstans, i speciella situationer och då är det lättare att lära sig något om man befinner sig i rätt rum, miljö. Om vi tar exemplet med bonden som vi nämnde innan så måste det vara lättare att lära sig om en bondgårds olika sysslor om man befinner sig på en bondgård rent fysiskt. Strandberg (2006) ger exemplet om att ”det är lättare att lära sig tyska i Tyskland än i Ryssland” (s. 12).

14

Kunskap och lärande är inte längre koncentrerat till skolans värld, utan sker överallt, därför spelar samarbetet mellan skola och hem allt större roll. Den sociokulturella omgivningen påverkar uppenbart kunskap och lärande och därför menar vi att kontakten mellan barnets olika miljöer blir speciellt viktig. Lpo94 har influenser av den

sociokulturella teorin när den har som riktlinje att ”Alla som arbetar i skolan skall verka för att utveckla kontakter med kultur och arbetsliv, föreningsliv samt andra

verksamheter utanför skolan som kan berika den som en lärandemiljö… ”(Lpo94, s. 20).

2.3 Människo- och kunskapssyn

Maltén (2003) analyserar olika sätt att se på människor/elever. Ett av dessa sätt är den sociala människosynen och ser här ett samband med dagens läroplan. Med denna människosyn blir lärarens uppgift att ta tillvara barnets intressen och se elevernas behov, framförallt inom det sociala området. Samarbetsförmåga, solidaritet, förmåga att leva sig in i andras situation, relationsbearbetning och hantering av konflikter är en rad av sociala kunskaper som skolan står för idag, skriver han vidare. Många i skolans värld är aktiva med att försöka skapa en positiv anda, trivsel och gemenskap i klassen och gör detta genom klassfester, övernattningar och studiebesök. Målet är att nå samhörighet och gemenskap i klassen, för utan gemenskap finns det ingen framtid (a.a.).

Maltén (2003) skiljer på skolkunskap och verklighetskunskap. Skolkunskap är den kunskap som traditionellt lärts ut i skolan och ofta är abstrakt och teoretiskt och som inte går att använda sig av i vardagslivet. Verklighetskunskapen däremot går ut på att man ”använder livet och verkligheten som lärobok” (Maltén, 2003, s. 93) Han menar också att skolans undervisning inte får isoleras från verkligheten och att ordspråket ”man lär inte för skolan utan för livet” är väldigt aktuellt. Har man livet och

verkligheten som lärobok finns det större chans att fånga elevernas intresse. Ett läromedel behöver oftast kompletteras med vad som verkligheten runt eleverna har att erbjuda. Då kan man utnyttja möjligheten till studiebesök, exkursioner, lägerskolor samt besök på arbetsplatser i elevernas och skolans omgivning (a.a.).

15

2.4 Vuxendeltagande

Lindell & Hartikainen (2001) menar att en förändring av föräldrarollen är nödvändig. Man måste komma bort från den s.k. åhörarrollen och istället skapa aktiva föräldrar. De menar att föräldrarna är en viktig resurs för skolan och att det är pedagogernas uppgift att handleda föräldrarna på vilket sätt de ska vara aktiva i skolan. De menar även att det är viktigt att barnen möter föräldrarna i verkligheten, så de inte bara blir några man pratar om. Att ha föräldrarna ”med sig” visar på att föräldrarna står bakom budskapet (a.a.).

Flising, Fredriksson och Lund (1996) påtalar också vikten av att de vuxna fungerar som stöttepelare åt barnen. De menar att för att barnen ska utvecklas på bästa sätt är de beroende av att ha vuxna i sin närhet och omgivning, och även att dessa vuxna runtomkring barnen för en dialog som fungerar. Om de vuxna i barnens närhet har en bra kommunikation och ett bra och fungerande samarbete så kan vi också utveckla och lära barnen (a.a.).

Nilsson (2008) talar om att det finns olika former på samarbete mellan skola och föräldrar. Formell individnivå innebär utvecklingssamtal, IUP och åtgärdsprogram som skolan är skyldig att genomföra. På formell gruppnivå tar hon föräldramöte som

exempel. Vidare menar hon att det även finns en informell nivå och det är här som skapas flest kontakter, detta kan vara olika tillfällen för samtal, träffar av allehanda slag, caféverksamhet, studiecirklar m m. Den informella nivån kan ses som ”ett socialt kitt som svetsar samman skola och föräldrar” (s. 7).

16

3. Metod och urval

3.1 Metodval och metoddiskussion

Vårt syfte med denna studie var att undersöka hur samarbetet ser ut idag mellan hem och skola och om det är något som kan förbättras i positiv riktning. Vi valde att titta på både föräldra- och pedagogperspektivet, eftersom vi vill se om det finns förutsättningar att mötas beträffande efterfrågan och tillgång. Vi ville också se om föräldrars och pedagogers bild stämde överens om hur samarbetet kan gå till och vad parterna eventuellt har att vinna.

De metoder som vi bestämde oss för att använda blev intervjuer och enkäter. Det innebär att vi valde både kvalitativ och kvantitativ metod. En kvantitativ studie förklarar Trost (2001) förenklat med att om man är ute efter att ange frekvenser, t ex hur många, är denna metod att föredra. Vi var i vår undersökning intresserade av att veta om det finns något intresse från föräldrarna att vara mera aktiva och delaktiga i skolan. Vill man däremot försöka förstå hur människor resonerar och se handlingsmönster är en kvalitativ studie bättre. Det är syftet med studien som är avgörande för vilken metod man använder men att de ofta kan användas i kombination med varandra (a.a.). Den kvalitativa metoden, med hjälp av intervjuer, tror vi passade bäst in i kontakten med pedagogerna. Pedagogerna hade stor erfarenhet av olika former av föräldrakontakt, olika föräldragrupper osv. och det visade sig att de hade mycket att delge oss. I en intervju tillåts man att prata lite runtomkring de förutbestämda intervjufrågorna, och i och med det fick vi relativt uttömmande svar. Repstad (1999) menar att det effektivaste sättet att försöka förstå någons synsätt och motiv är just att prata med dem. Han anser även att intervjufrågorna ska fungera som en minneslista så att intervjuaren får med det ämnesområde som han tänkt. På detta sätt ges de intervjuade möjlighet att vika ut ifrån frågorna, och prata mer omfattande om ämnet, som i sin tur kan leda till långa och detaljerade svar. Med facit i hand tycker vi att just intervjuer blev ett utmärkt redskap i kontakten med pedagogerna. Precis som Repstad (1999) skriver om att det blir lättare att vika ut från frågorna vid en intervju, tyckte vi att vi fick bra samtal med pedagogerna och just kunde vidareutveckla våra frågor.

17

I kontakten med föräldrar tror vi däremot på en kvantitativ metod, enkäter, eftersom vi vill nå ut till fler föräldrar och att det är svårare att få till möten med dem.

En aspekt vi tycker man måste ta hänsyn till är också att man kanske vill vara anonym i sitt deltagande. Patel & Davidsson (2003) menar att man måste vara tydlig med hur personens medverkan kommer att användas. Enkäten försökte vi att utforma med enkla förståeliga frågor med färdiga svarsalternativ, s.k. strukturerade frågor och inte bara en massa tomma rader att själv formulera svaren på (Trost, 2001). Han poängterar dock att det gärna skall finnas en öppen fråga i slutet av enkäten där den svarande har möjlighet att framföra ytterligare synpunkter runt undersökningen och dess frågor. Vi tror av egen erfarenhet att det är viktigt att enkäten är tydlig, och enkel att fylla i, annars bara läggs den till sidan utan att besvaras.

Det ultimata för vår studie, tror vi hade varit intervjuer över lag. Patel och Davidson (2003) menar att kvalitativa undersökningar i jämförelse med kvantitativa

undersökningar kan ge en annan och djupare kunskap om ämnet. Vi insåg emellertid att tiden inte fanns för att göra intervjuer med det antal föräldrar som vi ville komma i kontakt med. Det finns stora likheter mellan enkät och personlig intervju, men en stor skillnad och det är att ingen intervjuare finns med utan den svarande noterar själv sina svar (Trost, 2001). I följebrevet till enkäter är det viktigt att en så fullständig

information som möjligt ges om undersökningen eftersom man inte har personlig kontakt med dessa personer (Patel & Tebelius, 1987). För att underlätta vårt arbete har vi låtit lärarna i respektive grupper fungera som mellanhänder beträffande utdelande och insamlande av enkäterna åt oss.

Den kvalitativa metoden kan alltså ge mer uttömmande svar, men vi hoppades att en väl genomtänkt och bra formulerad enkät skulle ge en bra svarsfrekvens tillbaka. Vi

hoppades även på att det var en undersökning som föräldrar kunde känna som viktig, eftersom Patel & Tebelius (1987) menar att man kan få ett utfylligare material från dem som besvarar, t ex enkäten, om de finner den intressant. De personer som vi valde att ingå i studien har naturligtvis valfrihet att medverka, vilket vi upplyste om i följebrevet till enkäten.Patel & Tebelius (1987) anser att ”undersökningspersonerna ska ha givits korrekt och tydlig information om syftet med undersökningen samt hur resultaten kommer att presenteras och användas” (s. 83).

18

3.2 Forskningsetiska överväganden

Allt deltagande i vår studie var frivilligt från de svarandes sida och de hade möjlighet att avbryta sitt deltagande närhelst de ville. Vi har i vårt arbete gett pedagogerna fingerade namn och skolorna där de jobbar har vi inte nämnt vid namn. Föräldrarna som

besvarade vår enkät skulle alltså ges möjlighet att få vara anonyma. En anonym enkät innebär enligt Patel & Tebelius (1987) att varken namn, nummer eller annan möjlighet till identifiering finns. Det gör det dock svårare att skicka ev. påminnelser, då man i detta fall får skicka till alla. En möjlighet var att göra en konfidentiell enkät vilket innebär att den är numrerad och vi på så vis har en möjlighet att pricka av vilka som svarat. Då räcker det att man skickar påminnelser till dem som inte svarat. Det innebär att man måste förstöra namnlistan efter avslutad insamling så att man inte kan

identifiera vem som besvarat en viss enkät (a.a.). Vi valde dock att enkäten skulle få vara anonym och har genom våra mellanhänder bett om en allmän påminnelse för att återfå våra enkätsvar.

Det finns en del aspekter att ta hänsyn till då man väljer att låta föräldrar delta i en undersökning. Då vår förhoppning var att både mamma och pappa skulle lämna svar var det viktigt att i förväg få veta om de utvalda barnen hade båda sina föräldrar. Det kan vara oerhört känsligt att skicka brev hem till både mamma och pappa om man kanske inte har båda kvar i livet, eller om det kan finnas andra känsliga omständigheter till att man inte har någon kontakt med någon av dem. Därför valde vi att stämma av detta med respektive pedagog innan enkäterna delades ut.

3.3 Urval och genomförande

Vi har intervjuat fyra stycken pedagoger på olika skolor i två olika kommuner. Vi deltog båda två vid de olika intervjutillfällena. Då kunde den som intervjuade

koncentrera sig på frågorna och följdfrågorna och den andre kunde bara lyssna och föra anteckningar. Fyra öron hör också mer än två och vi tycker att det blev effektiva

intervjuer genom att båda medverkade. Vi ringde i förväg upp pedagogerna för att stämma av om de var intresserade av att vara med i vår undersökning, och vi fick positivt gensvar av samtliga och vi bestämde en intervjutid. De frågor som vi tänkte

19

ställa fick pedagogerna i sin hand någon dag innan intervjutillfället, då lämnade vi även enkäterna för utdelning. Samtliga intervjuer ägde rum i respektive pedagogs klassrum och tog ca en timme.

Kommunerna som deltog är landsbygdskommuner och tre av skolorna är mindre byskolor, medan den ena är en stadsskola. Alla skolorna är för elever från förskoleklass till år 6. De flesta skolorna har nästan enbart elever med svenskt ursprung. Det finns inte någon mångkulturell skola i vårt närområde, annars hade detta också varit intressant. Pedagogerna valde vi ut dels genom att använda oss av våra praktikskolor och dels skolan i byn där vi bor. Vi valde att skicka hem enkäter med 20 barn. Med varje barn skickade vi två enkäter, då vår förhoppning var att båda föräldrarna skulle svara, och att vi gav mammor och pappor lika villkor att svara.

Utskicket till föräldrarna bestod av ett personligt brev där vi skrev om vilka vi är, varför vi gjorde det här utskicket och framförallt om hur uppgifterna skulle behandlas. Vi planerade att kontakten mellan föräldrarna och oss skulle ske via pedagogen i undervisningsgruppen och denna överenskommelse med pedagogerna fungerade till belåtenhet. Vår bedömning var att det skulle underlätta vårt arbete då pedagogen har en daglig kontakt med eleverna. Om vi själva skulle ha kontakt med alla dessa föräldrar skulle antagligen tiden rinna ut ganska snabbt.

De föräldrar som vi valde ut att ingå i vår studie är föräldrar till barn som finns i undervisningsgrupperna där vi intervjuat pedagogerna. Vår tanke var att vi skulle göra en jämn fördelning, alltså föräldrar till fem barn från resp. undervisningsgrupp, alltså totalt 20 barns föräldrar. Vilka barns föräldrar det blev från resp. grupp valde vi slumpmässigt ut med hjälp av klasslistor.

Intervjuerna med pedagogerna avlöpte bra och vi känner att vi blev väl mottagna ute på skolorna. De var samtliga positiva till att bli intervjuade och vi behövde inte tillfråga andra än de vi från början valt ut. Det kändes som pedagogerna tyckte ämnet var

20

relevant och vi tror att det var därför som det blev bra. Vår enkätundersökning gav inte den svarsfrekvens som vi önskat. Vi erhöll drygt 50 procent i retur och vi hade hoppats på fler. Varför det kan ha blivit så få har vi lite olika funderingar om. Tanken från vår sida var att dela ut till båda föräldrar, vilket vi även gjorde, för att förhoppningsvis få in svar från både mamma och pappa. Det kan vara så att bara en från familjen besvarade vår enkät. Detta kan vi inte kontrollera eftersom vi valde en helt anonym undersökning. Man kan också fundera på om man inte tyckte det var intressant eller helt enkelt inte tog sig tiden att fylla i och lämna tillbaks den.

21

4

.

Resultat

Våra intervjuer med de olika lärarna tycker vi fungerade bra och vi fick svar på de frågor vi ställde och det blev även diskussioner kring frågorna. Denna del av studien är vi mycket nöjda med. Vi kände att vi fick positiva gensvar från de fyra utvalda

pedagogerna, alla ville medverka och någon uttryckte att det skulle bli spännande att delta. Beträffande svarsfrekvensen på enkäterna hade vi önskat lite fler. Av de 40 vi delat ut fick vi endast 21 st i retur vilket innebär att vi håller oss inom förväntat värde. Trost (2001) anger att man idag kan räkna med att svarsfrekvensen ligger på mellan 50 och 75 procent för en enkätundersökning.Anmärkningsvärt är att vi fått ungefär lika många enkäter i retur från tre lärare medan vi från den fjärde endast fått tillbaka en. Samtliga säger sig ha påmint barnen om enkätsvaren och vi har haft regelbunden kontakt med alla pedagogerna.

4.1 Föräldraförening

På skolorna där vi gjorde vår undersökning så verkar föräldraföreningar nästan vara ett minne blott. Endast på en av fyra skolor finns det en föräldraförening, enligt

pedagogerna. På de övriga skolorna har det funnits föräldraföreningar, men de ligger nu vilande. Orsaken till detta verkar man inte riktigt veta, men pedagogerna menar att man inte märker någon större skillnad på nu, eller tidigare, då de fanns. På den skolan där det finns en föräldraförening vet man som pedagog inte riktigt hur den fungerar

eftersom hon inte jobbat på denna skola så länge. Vi har tagit reda på är att det finns en föräldraförening på den här skolan, och vill man vara med i den ska man sätta in 60 kr per barn och läsår. Om vi tolkat det rätt så får man mötesinformationen via mail, om man är medlem. Det är även endast medlemmar som kallas till möten. Lite lustigt är att utifrån svaren på våra enkäter tror majoriteten av föräldrarna att det finns en

22

4.2 Klassföräldrar

På frågan vad klassföräldrarna har för uppgift, svarar en pedagog – ”Ja, det har jag också alltid undrat”. I hennes klass utser man vid föräldramötet på hösten två

klassföräldrar. Tyvärr, menar hon finns det inga speciellt uttalade uppgifter för dessa, utan det hänger på föräldrarna själv hur mycket man vill engagera sig. Denna termin har man arrangerat en klassfest, men vanligtvis blir det att man samlar in pengar till

blommor vid avslutningar och kanske fixar kaffe till föräldramöten. Jenny försöker dock använda sig av klassföräldrarna som ett slags bollplank, och hon nämner som exempel att hon sänt den lokala arbetsplanen (LAP) med eleverna hem, och då ber hon särskilt klassföräldrarna att kommentera den.

På en annan skola håller klassföräldrarna i en speciell klasskassa där man begär in 100 kr/läsår. Detta är dock frivilligt att betala in. Dessa pengar används sen gemensamt som t.ex. till glass vid utflykt, blomma till fröken etc. Vi pratar lite om rättvisa och

pedagogen menar på att det aldrig blir rättvist i sådana här situationer, men hon tycker att systemet är, och fungerar bra. Hon nämner en situation där man använt klasskassan till att köpa färgpennor till samtliga elever i klassen. I och med detta kunde hon också ge som hemuppgift där man skulle använda sig av färgpennor, eftersom hon visste att alla hade likadana.

Malin menar att det i hemmen ser väldigt olika ut ekonomiskt och tror att det finns de barn som inte har möjlighet att få pengar med sig till insamlingar som ibland sker under terminen. Istället för att dessa barn kanske ska behöva stå i jobbiga situationer vid flera tillfällen under ett läsår, så uppstår den här situationen endast vid ett tillfälle. Det är ingen som gör någon större sak av att inte alla betalar in, eftersom det är frivilligt. Hon tycker att acceptansen från föräldrarna här är väldigt stor. Man vet om och accepterar att inte alla bidrar med de här pengarna till klasskassan. På den här skolan ordnar

föräldrarna träffar, klassfester m.m. och Malin är positiv till deras engagemang. Hon berättar även att när det ordnats träffar för elever med familjer, så tar även hon sin familj med för att umgås på ett mer naturligt sätt. Klassföräldrarna har dock inga uppgifter som berör själva undervisningen. Något som Malin hade önskat är att

23

klassföräldrarna ordnat egna föräldramöten där man kunde tala och uttrycka sig lite friare, och inte vara pedagogstyrda, men hon har tyvärr, säger hon, aldrig lagt fram det som något förslag.

I en skola där vi gjort intervju med en pedagog, arbetar F12 (förskola, år 1 och 2) tillsammans. Man arbetar med fyra grupper där det ingår sex, sju och åttaåringar i varje grupp. Här har man inga klassföräldrar, utan det finns ett föräldraråd som inte består av ett speciellt antal föräldrar, utan man fick vid ett föräldramöte skriva upp sitt intresse. Intresseanmälan är inte bindande, och föräldrar som plötsligt upptäcker att man vill vara med är välkomna till träffarna. På de här träffarna deltar även någon, eller några

pedagoger från skolan och man försöker även bjuda in gästföreläsare om önskan finns. På träffarna är det tänkt att det ska föras fria diskussioner. Ingen dagordning upprättas, och det finns inga givna punkter utan man diskuterar utifrån önskemål. Någon utses på träffen som protokollförare och protokollet sänds sedan ut till samtliga föräldrar i F12 gruppen så att man får en insyn i vad som diskuterats på föräldrarådet.

På den fjärde skolan där vi intervjuade finns det två klassföräldrar i gruppen. De har egentligen ingen speciell uppgift, menar pedagogen. Vi frågar om det klassiska som att samla pengar till blommor vid skolavslutning och kaffe vid föräldramöten, men den uppgiften har man inte heller på den här skolan. Fika till föräldramöten ordnas på skolans fritids där barnen bakar någonting och blommor till fröknarna köper man inte längre. Här har rektorn gått ut med att om barnen vill samla in pengar till avslutningar, så ska dessa istället skänkas till välgörande ändamål.

Föräldrarna svarar i enkäten att klassföräldrarnas uppdrag kan vara att man är någon slags trivselsamordnare. En annan uppgift kan vara att man är någon slags talesman för klassen att föra fram synpunkter, tankar och idéer till lärare, skolledning etc. Svaren visar även på att man som klassförälder ska se till att läraren får sin uppskattning efter terminen, oftast i form av en blomma.

24

4.3 Relationer

Pedagogerna vi intervjuat tycker alla att relationen mellan skolan och hemmet fungerar bra. Och det är ingen som känner sig ifrågasatt eller upplever att man får någon negativ kritik. Malin nämner att hon, trots att hon tycker det finns en bra relation till hemmet, saknar den dagliga responsen som finns på dagis och fritids. Samma pedagog skulle kunna tänka sig ha en ännu bättre och tätare kontakt med hemmet och ger som ett exempel att hon skulle kunna tänka sig att utföra utvecklingssamtal i hemmen, men det är inget som hon någon gång gjort eller lagt fram som förslag. Malin menar att hon gärna vill styra när kontakten ska finnas med hemmet och tycker att gränsen mellan sin yrkesroll och privatperson ibland kan vara hårfin.

Jenny anser sig även hon ha en bra relation till hemmet men hon nämner att det ibland kan vara lite komplicerat med alla familjekonstelationer som finns idag. Man måste vara väldigt noga med vad man berättar och för vem man berättar. Här finns det mycket att ta hänsyn till. Övriga två pedagoger gör inte några större inlägg mer än att man tycker att relationen mellan skolan och hemmet fungerar bra, och de upplever det lättare att ha en tät och bra kontakt med föräldrarna så länge barnen går i de tidigare åren, då man oftast fortfarande lämnar och hämtar barnen.

Enkätsvaren stämmer väl överens med intervjuernas svar på frågan om man tycker att man har en bra och fungerande kontakt. Majoriteten av föräldrarna tycker att man har en mycket bra kontakt med skolan.

4.4 Samverkan

Vi som intervjuar känner att pedagogerna vill fundera ett bra tag innan man svarar på frågan om vad samverkan innebär för dem. Och egentligen känner man sig lite osäker på vad man ska svara. Någon svarar att man egentligen aldrig riktigt tänkt på vad det innebär förrän man fick frågan utav oss.

25

Föräldrasamverkan är att aldrig dra sig för att ha kontakt, menar Ulrika. Det ska vara naturligt att prata och kontakta varandra. Hon uppmuntrar föräldrar att höra av sig när som helst. Man stör aldrig som förälder, menar hon. Samverkan? Ja, det är ju allt som sker mellan skolan och hemmet menar en annan pedagog. Hon vill dock skilja på samverkan och den sakliga informationen.

Som svar på frågan om man skulle vilja förändra något i sin föräldrasamverkan finns svaren att en pedagog skulle önska att man la ner lite mer tid och energi på de föräldrar som aldrig dyker upp på föräldramöte etc., och verkligen försöka att få dem att komma. En annan pedagog tog upp ett par förslag om förändringar som man skulle vilja

genomföra som t.ex. att föräldrarna hade egna föräldramöten, utan pedagoger, där man diskuterade fritt och inte behövde känna sig pedagogstyrda. Det var samma pedagog som även kunde tänka sig att ge som förslag att ha utvecklingssamtal i hemmet för att sitta i en naturlig miljö som kanske skulle kunna vara till fördel för vissa föräldrar. Pedagogerna kände att det kanske skulle kunna finnas fler eller andra uppgifter för klassföräldrarna för att öka trivseln och för att ha mer att tycka till om i klassen.

Samtidigt som man som pedagog är nöjd med samverkansrelationerna överlag, så tycks man vara väldigt öppen för förslag och idéer för förändringar.

Det är väldigt få och små risker pedagogerna ser med att det skulle kunna finnas för mycket eller för stor samverkan mellan skolan och hemmet. Är det någon eller några föräldrar som mot förmodan på något vis skulle försöka lägga sig i alldeles för mycket, eller ta över pedagogrollen eller något liknande, så anser pedagogerna att det ingår i deras professionalism att styra upp det hela.

Föräldrarna tycker, enligt enkätsvaren,att ett samarbete med skolan är viktigt, och menar att om föräldrar engagerar sig i barnens skolgång så ökar man både tryggheten och trivseln i skolan. Man önskar också att läraren efterfrågar hjälp vid behov, både med praktiska saker och att man kanske även blir tillfrågad med att få bidra med sitt

kunnande i undervisningen. Öppna dialoger med lärarna, och att lärarna har ett öppet förhållningssätt är saker som man prioriterar i en föräldrasamverkan. Man får aldrig heller dra sig för att ha föräldrakontakt, menar föräldrarna, såväl i medgångar som i

26

motgångar. Föräldrarna uppskattar regelbundna träffar och regelbunden information hem om vad som ska ske eller har skett i skolan.

4.5 Informationsvägar

4.5.1 Brev

Samtliga lärare berättar att det finns krav på utvecklingssamtal och föräldramöte. Det åligger även lärarna att fortlöpande informera föräldrarna om vad som händer och sker i skolan men det finns inga direktiv på i vilken utsträckning. Lärarna skickar enligt egen uppgift ut informationsbrev varje vecka eller var fjortonde dag. Det vanligaste sättet är i pappersform och endast en använder sig av mail till de föräldrar som vill ha det. Hon tycker det är ett enkelt och snabbt sätt att hålla kontakt med föräldrarna på och får ibland respons på det som står i brevet och upplever detta positivt. Det är också ett bra sätt att använda när föräldrarna är separerade eftersom informationen når ut snabbt till båda och behöver inte ligga i väskan tills barnet kommer till andra föräldern, menar hon. De som inte använder sig av mail skyller på okunskap och att alla inte har dator. I föräldraenkäten uppger väldigt få att de använder sig av mail som kontaktväg med skolan.

4.5.2 Kontaktbok

Alla lärarna som vi intervjuade använder sig av kontaktböcker. En bok som alltid skall ligga i väskan och där både lärare och förälder kan skriva meddelande till varandra. Detta framkom även i föräldraenkäten där samtliga svarade att kontaktboken var ett av sätten som man använde som informationslänk mellan hem och skola. I den skrivs mest om praktiska saker och påminnelser. Känsliga saker tar man inte upp här, poängterade samtliga fyra lärare. Då är det telefonsamtal som gäller eller personligt möte. Av de föräldrar som svarat på vår enkät uppger mindre än en tredjedel att man har haft personlig kontakt eller telefonkontakt.

27

4.5.3 Telefon

Lärare Ulrika säger att hon är väldigt tydlig med att säga till föräldrarna att det är bättre att ringa en gång för mycket. Det kan ibland bli missförstånd på vägen mellan lärarens ord i skolan och fram tills föräldern får det berättat för sig. – ”Då är det bättre föräldern ringer mig och frågar vad jag menar än att den skall gå och tycka att jag sagt eller gjort något konstigt och ofta visar det sig då att det inte varit så som eleven framfört det”, säger hon. För hennes del stör aldrig föräldrarna oavsett om de ringer på kvällstid. – ”Det är nästan det första alla föräldrar frågar, stör jag?” Ulrika anser att det ofta är svårt att nå lärarna under skoldagen och att man får se sig som tillgänglig även kvällstid. En annan lärare, Malin, menar att det ibland kan bli för mycket. Sjukanmälan behöver inte ringas till läraren utan det går att göra till skolan. Hon har varit med om att man ringt hem till henne om sjukt barn och att föräldern då sagt – ”Emma vill gärna också prata med dig, hon kommer här”. Då blir det för personligt. Som förälder bör man veta i vilket ärende man ringer till läraren och när man ringer skolan, menar hon. Malin anser också att man måste få lov att vara ledig även som lärare. Har man ledig dag bör det gå att vänta och ringa. Någon lärare har lämnat ut sitt mobilnummer medan andra menar att där går gränsen. Mindre än en tredjedel av föräldrarna anger att de använder sig av telefon som informationsväg med skolan.

4.5.4 Personlig kontakt

Någon lärare anser att de i princip har daglig kontakt med föräldrar vid hämtning och lämning eftersom många föräldrar hämtar och lämnar i de lägre åldrarna. Den lärare som tycker detta jobbar på en skola där fritids är i samma lokaler och träffar på så vis många föräldrar. De har också ett system där en lärare alltid stå i ytterdörren och tar emot barnen, och träffar på så vis även föräldrarna. Lärarna här går även in på fritids och jobbar och kan både öppna och stänga, på så vis har de möjlighet att träffa fler föräldrar än bara de som hämtar och lämnar direkt i skolan. Malin däremot saknar den dagliga kontakten med föräldrarna som man har på dagis och fritids. På denna skola arbetar inte lärarna på fritids. Av föräldrarna uppger knappt en tredjedel att kontakten ofta sker personligen.

28

4.5.5 Besök i skolan

Vi frågade föräldrarna hur ofta de besökte skolan eller hade någon kontakt med personalen och mer än hälften svarar sällan. Som svarsalternativ hade vi även flera gånger per termin som 4 st. angav och någon gång per termin svarade 5 st. Föräldrarna fick även svara på i vilket avseende man besökte skolan, utvecklingssamtal,

föräldramöte och under skoldag. Majoriteten svarade att de gick på utvecklingssamtal och föräldramöte och ungefär hälften besökte sina barn under skoldagen. Lärarna fick också frågan om hur ofta det var föräldrar och andra anhöriga i klassrummet och övervägande tyckte att det var ganska många. – ”Mest mammor, men även någon pappa”, sa en. De som jobbat länge tyckte sig dock märka en nedgång, och funderade om det kunde ha med kontaktdagarnas borttagande att göra. Kontaktdagar innebar att man kunde ta ut en dag per år och barn för att besöka dem i förskola, skola eller på fritids. Man fick ersättning från Försäkringskassan men denna möjlighet togs bort 1 juli 2003.

Alla pedagogerna känner sig bekväma med besök i klassrummet. Man bör vara en förebild när man kommer till skolan och följa de regler som gäller för eleverna, påpekade Malin. Hon berättade att hon en gång fick be en pappa ta av sig kepsen och spotta ut sitt tuggummi. Malin beskriver också en händelse när en förälder ”skulle hjälpa till” att hålla ordning genom att säga – ”Lyssna nu på Malin, ni hörde vad hon sa!” – ”Då kände jag mig som en liten praoelev”, skrattar Malin. Jenny sa att det kunde vara lite jobbigt med föräldrar på besök när man var ny och om man skall ha t ex engelska och vet att föräldern på besök är ”urduktig” på engelska. Ulrika var noga med att påpeka att hon ofta påminde om hur välkomna föräldrarna alltid var och att de inte behövde ringa innan. – ”Det är viktigt att se sina barn i skolan, ibland är man olika i skolan och hemma”, sa hon. Ingela däremot ville att de skulle ringa innan de kom, men tyckte om när de kom på besök.

De flesta föräldrarna som kommer på besök sätter sig hos sitt barn och det är olika hur mycket de tar del och ev. hjälper till. Somliga är aktiva och hjälper gärna alla barnen medan någon helst sitter vid sitt barn hela tiden. Ingela ber alltid föräldrarna att berätta

29

vad de gör om dagarna när de inte besöker skolan och tar gärna nytta av dem när de är där. Hon kan t o m planera någon viss aktivitet eftersom de är en vuxen till i

klassrummet. Jenny kan säga: - ”Nu kan du ta den gruppen med dig till biblioteket! Alla brukar bjuda in föräldrarna att ta del genom att säga att nu är vi en vuxen till som ni kan fråga.

I vår föräldraenkät frågade vi efter hur man kände sig bemött när man hälsade på i skolan. Majoriteten upplevde att bemötandet var positivt, ingen har upplevt ett dåligt bemötande men ett par stycken har inte reflekterat över det. Vi undrade även hur de agerade när de var där och hur de kände sig i klassrummet. De flesta hjälpte till när någon bad dem medan knappt hälften gjorde det spontant aktivt. I stort sätt alla kände sig betrodda av läraren att hjälpa till och de ville att läraren skulle se deras närvaro som en förälder som gärna bidrar med sina kunskaper. Endast två ville bara vara åskådare och två ville se sig som extrahjälp.

4.5.6 Föräldrar i undervisningen

Hur ser då lärarna på att använda föräldrar i undervisningen? Tre av fyra anser att de är för dåliga på det. – ”Jag glömmer bort det”, sa Ulrika, ”tanken har inte varit där förrän jag fick era frågor”. Hon tror att föräldrarna har mycket att bidra med men det är inte alla som vågar prata inför en grupp. Ulrika, som jobbar i en av flera F12 grupper menar också att det är viktigt att man gör lika i de olika grupperna så att det blir rättvist. Hon gjorde det mer tidigare när hon hade sin egen klass. Nu är hela F12 gruppen så stor att det är svårt att administrera. Jenny skickar gärna ut förfrågan om hon behöver hjälp med skjuts om de skall iväg någonstans och det är alltid föräldrar som ställer upp. Hon skulle gärna vilja ha information om föräldrars yrke och intresse m.m. men är rädd för att det kan uppfattas som snokande. Ofta är det barnen som säger att det kan eller vet min mamma/pappa eller det har vi hemma så det kan jag ta med. På så vis får man tips och idéer, tycker Jenny. Vid ett tillfälle har hon haft en förälder som berättat om en långresa. Ulrika säger att man tidigare på skolan hade en föräldrabank, en pärm där föräldrar hade fyllt i yrke, intresse m.m. och om man kunde tänka sig att komma till skolan och berätta om detta. Hon vet inte exakt varför den försvann men den blev ju inaktuell ganska

30

snabbt eftersom den inte uppdaterades regelbundet. Malin tycker däremot att det kan vara att trampa in på känsliga områden om man frågar efter föräldrars yrke.

På Malins skola finns föräldrar med annan matkultur som lagat mat med eleverna på hemkunskapen. De har även en mormor som brukar komma och lära barnen gamla danser och lekar. Ingela berättar att det också kan bli på en alldeles för hög nivå så att inte barnen hänger med när man bjuder in vuxna som berättar om sitt specialområde och ger som exempel läkaren som skulle berätta om blodet. Barnen satt som frågetecken och hon försökte göra honom uppmärksam på att han pratade i för svåra termer genom att avbryta och ställa frågor.

Ingela har alltid föräldrar och andra vuxna i åtanke. Hon menar att man naturligt av barnen får reda på mycket om föräldrarna, både yrke och intresse. De planerar att till nästa termin ha ett kulturtema om barn i andra länder. Då är tanken att bjuda in vuxna från olika länder att berättar om ”sitt” land och eventuellt laga ”sin” mat med eleverna.

För att få en bild av hur föräldrarna känner för en eventuell medverkan i skolan frågade vi i enkäten om, och vad de skulle kunna tänka sig att bidra med. Nästan alla kunde tänka sig att medverka. Flest kunde tänka sig att följa med på utflykter, en tredjedel ville berätta om sitt yrke och någon kunde även ta emot på sin arbetsplats. En hel del ville vara delaktiga med att planera och organisera utflykter och idrottsevenemang. De fanns även någon som kunde tänka sig att berätta om sitt liv, sitt intresse och något äventyr man varit med om.

Hur ofta har då föräldrar fått förfrågan från skolan om att medverka? Även denna fråga lät vi föräldrarna svara på och endast knappt en tredjedel uppgav att de blivit tillfrågade. Då var det mest som hjälp till att skjutsa barnen eller vara med på utflykt. En förälder har varit på skolan och visat upp en brandbil, en har varit behjälplig på hemkunskapen vid tillagning av mat från annat land. Ytterligare en har varit med på övernattning och en förälder som också är lärare har ordnat med så att två klasser kan brevväxla med

31

varandra. En förälder har själv tagit initiativet att komma till skolan och berättat kring sitt yrke.

Hälften av föräldrarna har en önskan av att vara mer delaktiga i sina barns skolgång, 7 st vill däremot inte och de tycker det fungerar bra nu. Av dem som svarat ja anger de som anledning att det är viktigt att veta vad eleverna sysslar med. Föräldrarna svarade att eftersom vi lever i ett stressigt samhälle så är det viktigt att ta sig tiden med barnen och de tycker även att det är bra att eleverna får skolarbete med sig hem så man som förälder får känna delaktighet i skolarbetet. Tiden är det som föräldrarna anger som ett eventuellt hinder för att var mer delaktiga.

32

5. Analys och diskussion

5.1 Föräldraförening

Föräldraföreningarna på de skolor vi varit i kontakt med verkar lite haltande. Endast på en skola finns det en förening med något liv i, på övriga skolor finns det vilande

föreningar. Dock finns ett föräldraråd på en av de andra skolorna, detta består bara av föräldrar till barn F12. Skola nummer tre står i begrepp att starta upp ett föräldraråd. Personalen på skolorna tycker sig inte märka någon skillnad om det finns en

föräldraförening eller inte. – ”Det var mest praktiska saker de gjorde”, sa en av pedagogerna. Det var kanske så att man märkte när nya lekredskap delades ut i

klasserna men diskussionerna på mötena aldrig spreds ut i lärarkollegiet. Sedan är det ju inte att förakta att man gör skolgården inbjudande och inhandlar lekredskap till barnen, det ökar trivseln.

Enligt de svar som vi har fått från föräldrarna verkar de flesta nöjda med det samarbete som finns och så länge allting fungerar bra och inga hot utifrån finns som t ex stängning av skolan så har man troligen inget behov av att engagerasig mer. Flising, Fredriksson & Lund (1996) är inne på samma linje och skriver att situationer som kan leda till att föräldrar gemensamt engagerar sig är beslut om nedläggning av skola och att

barngrupperna riskerar att bli större. Det är situationer som får flertalet föräldrar aktiva och gemensamma möten hålls och protester formuleras. De skriver vidare att denna aktivitet och engagemang ofta tar slut när konflikten är över oavsett hur utgången blev. Det här kan bero på föräldrarnas livssituation och inte av ointresse menar Flising m fl (1996). Vi har egen erfarenhet av detta då det för något år sedan var frågan om att skolan i byn skulle byggas ut eller inte. Så många personer som samlades i matsalen vid föräldraföreningens möte med kommunen om detta har vi inte varit med om tidigare. När väl beslutet var taget om utbyggnad dalade intresset drastiskt för

33

5.2 Kontaktvägar

Samtliga pedagoger framförde att de direktiv man hade från rektor med utgångspunkt från styrdokumenten var utvecklingssamtal och föräldramöte samt löpande information hem till föräldrarna. Några övriga direktiv för samverkan med hemmen fanns alltså inte, och det är tydligen inget ovanligt, enligt Lindell & Hartikainen (2001). Det finns

alternativa informationsvägar på samtliga skolor i vår undersökning. Man gjorde på olika sätt på skolorna och även på samma skola skiftade metoderna som man

informerade på. Det är tydligen helt upp till pedagogerna själva i vilken utsträckning man väljer att ha kontakt med hemmen. Att ha en regelbunden kontakt med hemmen anser vi vara betydelsefullt eftersom det är viktigt att det finns förbindelser mellan de olika miljöerna som barnet befinner sig i. Enligt Bronfenbrenner ekologiska

utvecklingsmodell kallas just samarbetet mellan mikronivåerna, hem och skola, för mesosystemet och han anser att samspelet mellan dessa båda miljöer påverkar barnets utveckling (Andersson 2004). Flising, Fredriksson och Lund (1996) menar också att det är viktigt att de vuxna runt om kring barnen har en fungerande dialog. Om det finns en kommunikation och ett samarbete mellan de vuxna som rör sig i barnens kretsar är utsikterna för att kunna lära barnen och att de utvecklas väldigt goda.

Klassmöte är exempel på samarbete på formell gruppnivå och saknar ofta de naturliga samtalen. Flising m fl. (1996) menar att föräldramöte ofta är invecklade tillställningar där det kan vara svårt att komma till tals för gemene man. Det bli ofta en monolog från lärarnas sida och få föräldrar yttrar sig. Här tror vi det finns mycket att göra för att förändra dessa möten till det positiva. Förslag på hur väljer vi dock att inte ta upp här i detta arbete. En av pedagogerna i vår studie menade att det var synd att fikat vid föräldramötena nästan försvunnit helt och menar att där fick man en chans att möta föräldrarna på ett annat vis och få en närmare kontakt. Flising m fl. (1996) skriver också om att ofta upplever föräldrar den bästa delen av föräldramötet ute på parkeringsplatsen efter det egentliga mötets slut.

Malin berättade i intervjun att hon brukar berömma de föräldrar som vanligtvis inte kommer till möten när de väl kommer på någon informell träff. Just föräldrar som inte

34

dyker upp på möten etc. var någonting som Ingela önskade lägga ner mer energi på för att förbättra. Lindell & Hartikainens (2001) rekommendation till lärarna är att ta personlig kontakt med de föräldrar som inte kommer på föräldramöten, och hålla en positiv ton mot föräldern. De menar att man vet att det finns föräldrar som har negativ inställning till lärare och skola på grund av sina egna eller sina barns dåliga

skolupplevelser.

Det vi tycker är anmärkningsvärt är att inte fler använder sig av mailkontakt. I dagens tekniska samhälle är det endast en av de tillfrågade pedagogerna som tycker det är praktiskt, miljövänligt och enkelt att använda sig av mailutskick till föräldrarna. I dag vet vi att många föräldrar är separerade, och alltså lever inte alla barn tillsammans med båda föräldrarna. Ett mail når fram direkt och behöver inte ligga i väskan en vecka för att vänta tills man t ex kommer till andra föräldern. Vi måste som pedagoger utgå ifrån att alla föräldrar vill ha informationen från skolan och vissa saker kan bli inaktuella efter en vecka. Det kan även vara ett bra sätt att hålla kontakten med de föräldrar som inte syns i skolan så ofta.

Rektorns roll som ansvarig för kontakten mellan hem och skola känns inte speciellt stark ut på skolorna och inte heller från föräldrarnas sida. I Lpo94 står att rektorn har ett särskilt ansvar för att ”formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika

valmöjligheter” (s. 21). Det kändes inte som man diskuterade detta ute på skolorna där vi gjorde vår undersökning utan det var mycket upp till var och en att klara av. Behövde man någon gång hjälp i sin föräldrakontakt ventilerade man detta inom arbetslaget. Nilsson (2008) menar att det är viktigt att man har samtal med kollegorna och känner stöd av varandra i samarbetet med föräldrarna och att det ligger på rektorns roll att se till att det finns förutsättningar för dessa samtal men även tid för egen reflektion. Man bör också diskutera förhållningssättet gentemot föräldrarna som t ex hur man pratar om dem i personalrummet och vilka förväntningar man har på föräldrarna. Mardones Larsson & Nilsson (2008) skriver att samarbetet föräldrar – skola behöver få mer uppmärksamhet av kommunerna respektive skolorna samt utvärderas och följas upp eftersom det står i

35

läroplanen och ingår i lärarens och rektorn ansvar. Utvecklingsarbetet och de insatser som görs inom ämnet är föga omskrivet i kommunernas kvalitetsredovisningar (a.a.).

Endast en lärare som vi intervjuade sa uttalat att hon skulle kunna tänka sig att uppsöka hemmet för att ha utvecklingssamtal. Annars sker den personliga kontakten alltid där läraren känner sig hemma, i skolan. Vid hembesök ges läraren möjlighet att träffa barn och föräldrar i deras hemmiljö. Flising m fl (1996) anser att det kan vara ett bra sätt för läraren att få information om barnet som kan vara till hjälp för det fortsatta arbetet med elevens kunskaps- och sociala utveckling. Man har fått en bild av hur vardagen utanför skolan ser ut med intresse m m och förhoppningsvis har pedagogen skapat ett mer personligt förhållningssätt till eleven. Samtidigt har man byggt upp ett förtroende till föräldrarna så de känner sig bekväma att ta kontakt när det finns information att ge som kan påverka barnets skolgång (a.a.) Allt detta kan man knyta till Bronfenbrenners teori om att desto bättre relationer som finns mellan barnets mikronivåer, desto bättre utvecklas barnet mentalt, socialt och emotionellt (Andersson, 2004). Även Flising m fl (1996) menar att det kan förbättra förutsättningarna för att barnet skall känna trygghet och lyckas i skolan om hemmet och skolan står på samma sida.

5.3 Besök i skolan

Alla lärare var positiva till att ha föräldrar på besök och poängterade att det var viktigt för föräldrarna att se barnen i skolmiljön. Det verkar som om föräldrarna kände sig bekväma med att vara där och hjälpte gärna till. Flising m fl (1996) menar att det inte är fel att bara agera åskådare för man får god insyn i hur klassen lever sitt liv och det kan vara bra att ha med sig när man diskuterar saker med sitt barn, andra föräldrar eller skolan. De skriver också att det är bra att föräldrarna får en bild av hur dagens skola ser ut och att man inte sitter fast i gamla erfarenheter från sin egen skolgång.

Eleverna brukar vara snabba på att ta den extra vuxne som är på besök i klassrummet i anspråk för att få hjälp och den vuxne blir betrodd om att kunna svara inom de flesta ämnena (a.a.). Det är ett bra sätt för eleverna att träffa varandras föräldrar och sätta ett

36

ansikte på dem, och detta är viktigt bl.a. för att ge tyngd åt att skola och hem jobbar åt samma håll. Föräldrar får inte bara vara några man pratar om. De måste synas i skolan (Lindell & Hartikainen, 2001). Lärarna i vår undersökning brukade bjuda in föräldrarna att vara delaktiga då de är på besök. Nästan alla föräldrar ville bli sedda som någon som gärna bidrar med sina kunskaper.

5.4 Föräldrar i undervisningen

Maltén (2003) menar att man måste ha livet och verkligheten som komplement till läroböcker och att då använda sig av föräldrar och andra vuxna i undervisningen måste vara ett bra exempel på verklighetskunskap. Lpo94 har influerats av den sociokulturella teorin eftersom det finns riktlinjer om att man skall knyta kontakter med olika former av verksamheter utanför skolan om det kan vara till gagn för lärandet i skolan. Det är kanske inte alltid läraren som är bäst på att förmedla kunskap om allt utan den som har det som yrke eller intresse kanske kan ge en mycket bättre bild av det och framförallt bli det mer verklighetstroget. Vygotskij m fl (Kylemark & Winther, 1999) menar att

lärandet sker i samspel med andra och genom andras erfarenheter så får vi nya erfarenheter. Vygotskij´s sociokulturella teori bygger på att vi har tillgång till och använder oss av de resurser som vi har till förfogande. Han menar också att en viktig mänsklig lärandemiljö är det vardagliga samspelet och naturliga samtal med andra (Säljö, 2000).

Det var inte ofta som pedagogerna i vår undersökning bjöd in föräldrar för att t ex berätta om sitt yrke eller något annat som kunde vara intressant rent

undervisningsmässigt men det förekom dock på de olika skolorna. Från föräldrarnas sida var det några stycken som kunde tänka sig att både berätta om sitt yrke, liv och intresse samt ta emot på sin arbetsplats.Vi tycker det är synd att man inte använder sig mer av föräldrarna och deras kunskaper i skolan. Uppenbarligen finns det föräldrar som är intresserade av att dela med sig av sina erfarenheter till skolan. Och eftersom skolan, enligt Vygotskij, behöver ta del av det som händer och finns i samhället och för att det är just genom andra människor som vi kan förstå och föreställa oss andra världar

37

(Kylemark & Winther, 1999). Föräldrar borde alltså kunna vara en stor tillgång i skolan med alla sina erfarenheter anser vi.

I Lpo 94 står det bl.a. att vi ska förbereda eleverna för att kunna leva och verka i samhället. Vi ska även ge eleverna inblickar i olika kulturer. Det finns en hel del i läroplanen som vi tycker att t ex föräldrarna kan hjälpa skolan att stödja undervisningen med. Finns det t ex 25 elever i en klass har man troligtvis det dubbla antalet föräldrar. Tänk vad många yrkeserfarenheter, intressen och kulturer det antagligen finns att använda sig av i undervisningen. Vi skulle önska att man som pedagog använde sig av föräldrarna på ett mer planerat sätt. Som t.ex. på en av skolorna där man planerar för ett kulturtema om barn i andra länder. Redan på planeringsstadiet skulle man tänka på att man säkert har många olika kulturer i sin omgivning och självfallet använda sig av dessa i temat. Det är lite så som vi ser på en föräldrasamverkan. Att man kan bidra i undervisningen med sitt kunnande och sina erfarenheter från livet. Lindell & Hartikainen (2001) skriver om betydelsen av att planera föräldrars deltagande i undervisningen. Utan planering och ledning skulle det kunna få en omvänd effekt att föräldrar deltog i undervisningen.

5.5 Klassföräldrar

Klassföräldrarnas uppdrag tycks vara lite varierande på skolorna. På en skola har man ett föräldraråd istället. Vi tycker att den funktionen som klassföräldrarna och

föräldrarådet tycks ha är både bra och viktig. Vi skulle ändå kunna önska och föreslå fler funktioner för klassföräldrarna. Vår undersökning och även vår egen erfarenhet talar för att man inte riktigt vet vad klassföräldrarnas uppgift är, eller kan vara. Naturligtvis ska det inte vara ett betungande uppdrag att vara klassföräldrar, utan det måste både intressera och vara kul. Föräldrarna i klassen ska förstås vara verksamma tillsammans, men att klassföräldrarna står som ansvariga representanter med rätt att delegera.

Föräldrarna i vår undersökning har svarat att man som klassförälder kan fungera som trivselsamordnare. Vi tror att detta är en betydelsefull uppgift. Att öka trivseln i klassen

38

är viktigt. Precis som föräldrarna tror vi att tryggheten, trivseln och lärandemiljön blir större och bättre om klassklimatet är varmt. Maltén (2003) skriver att trivsel och gemenskap är centrala delar i den sociala människosynen och poängterar att utan gemenskap finns det ingen bra framtid. Betydelsen av att föräldrarna i klassen också känner varandra tror vi är stor. Vi kom i diskussion med en av pedagogerna just angående det här och hon menade att man sår många frön i de tidiga skolåren, och hon ansåg även att man har så mycket ut under många år framöver av att ha en bra och fungerande kontakt mellan alla parter.

Det är ett bra sätt att nå ut till fler föräldrar om man bjuder in till någon gemensam aktivitet för föräldrar och barn, gärna där eleverna medverkar på något vis. Pedagogerna i vår studie säger att det är det bästa sättet att få så många som möjligt till skolan. Det är ett exempel på informell nivå som Nilsson (2008) skriver om och i sådana situationer finns det också möjlighet att skapa det ”sociala kitt som svetsar samman skola och föräldrar” (Nilsson, 2008, s. 7). En av pedagogerna tyckte det hade varit bra om

föräldrarna haft träffar utan lärare, för att kunna ventilera friare. Detta är en uppgift som lämpligen kunde ligga på klassföräldrarna att kalla samman till. Lindell & Hartikainen (2001) ser även en annan aspekt med att föräldrarna lär känna varandra bättre och föreslår just att man som föräldrar har träffar utan lärare. De menar att det kan bli lättare att hantera händelser som kan vara jobbiga och svåra bland barnen om man känner trygghet i gruppen.

5.6 Risker

Naturligtvis måste vi även inse att det kan finnas risker, eller uppstå problem med att involvera föräldrar i undervisningen. Det kanske kan uppstå situationer där föräldrar tar hela handen om man ger dem ett lillfinger, alltså att det kanske kan finnas någon som ser sin chans att ta för stor plats i undervisningen. I senaste numret av Lärarens Tidning (Brydolf, 2008) berättar två pedagoger om när föräldrakontakterna kan urarta. Den ena pedagogen berättar om föräldrar som ringde hem vilken tid som helst på dygnet och vardag som helgdag och ofta var det inget viktigt. Det kunde vara kläder som barnet blivit av med och ibland också bara socialt prat. Den andra pedagogen berättar om att

39

hon ofta får långa och jobbiga mail från föräldrarna i hennes klass. Klassen har haft många lärarbyten och i klassen finns svårigheter både med sociala relationer och med inlärning. Hon menar att föräldrarna är besvikna på skolan för att det varit så många lärarbyten och att man inte kunnat skapa ordning i klassen. Detta går nu ut över läraren. En av de pedagogerna vi intervjuade pekade även hon på risken att komma för nära föräldrarna så det blev en kompisrelation medan en annan av de intervjuade

pedagogerna menade att det ingår i läraryrkets professionalism att styra sådana situationer.

Psykolog Petri Partanen uttalar sig i Lärarens Tidning (Brydolf, 2008) om att man skall se till att kontakten med föräldrarna sker på pedagogens villkor. Men att det är en utmaning att dra gränsen rätt, menar han. Det får inte bli ett kompisförhållande men man skall inte heller hålla föräldrarna på avstånd, alltså en balansgång. Partanen ger tips om vad man kan göra och menar att det är viktigt att i förväg fundera på var ens egen gräns går hur man får en bra balans. Kanske man skall ha telefontid och hänvisa vidare till elevhälsovården om det är saker som inte läraren kan ta på sitt ansvar. Det

förebyggande arbetet är viktigt och att man diskuterar tillsammans med föräldrarna hur kontakten skall vara och se ut. Man skall också söka stöd av varandra i arbetslaget och skolledare och diskutera erfarenheter med varandra (a.a.).