Dagens konstruktion av timbeloppet innebär en enkel administration för samtliga inblandade. Vare sig den enskilde, den private anordnaren, brukar-kooperativet eller kommunen har egentligen någon redovisnings- eller kon-trollskyldighet. Eftersom förpliktelsen att redovisa assistanskostnaderna sak-nas finns inte heller något mandat för Försäkringskassan att följa upp ersättningens användning.
Avsaknaden av redovisningskrav har också till följd att det är möjligt för den enskilde anordnaren att flytta ersättning mellan olika ersättningsberättigade personer. Vidare är det också möjligt att spara ersättning som blivit över mel-lan olika avräkningsperioder. På detta sätt kan den enskilde eller anordnaren periodisera utgifter och kostnader. En utlandsresa eller en dyr utbildning för de personliga assistenterna kan nämnas som exempel då denna företeelse kan komma i fråga.
Det nuvarande systemet lämnar utrymme för att den ersättningsberättigade ska kunna disponera ersättningen fritt. Oseriösa anordnare och vissa ersätt-ningsberättigade har kunnat använda ersättningen till annat än personlig assi-stans. Detta har varit möjligt genom att exempelvis erbjuda låga löner eller på annat sätt hålla kostnaderna nere. För den enskilde kan detta innebära att avkall görs på utförandets kvalitet men i gengäld går det att behålla ersättning i form av inkomst/vinst för företaget/anordnaren/den enskilde eller den en-skildes anhöriga. Det har också, vid olika tillfällen, kommit till Riksförsäk-ringsverkets kännedom att det förekommer att ”vinsten” eller ”inkomsten”
används för att köpa hjälpmedel, bilar som kan handikappanpassas eller för
att lämna assistans på sjukhus även om Försäkringskassan bedömt detta vara sjukvårdshuvudmannens ansvar. Vid dessa situationer finansieras kostnader som egentligen är landstingets, den enskildes eller tillhör en annan del av socialförsäkringen. För Försäkringskassans del kan avsaknaden av krav på återbetalning av ”överskott” ses som en administrativ fördel.
Sett ur det allmännas intresse är nuvarande system fördelaktigt eftersom alla ersättningsberättigade får samma ersättning med möjlighet att ansöka om förhöjd ersättning. Med denna struktur är det även relativt förutsägbart att budgetera kostnaderna för assistansersättningen.
Sammanfattningsvis kan sägas att det nuvarande systemet är fördelaktigt på så sätt att det innebär lite administration för samtliga inblandade. Det är för-delaktigt för att det erbjuder den ersättningsberättigade/anordnaren (beroende på avtalet dem emellan) stora möjligheter fördela kostnaderna efter individu-ella behov. Vidare finns möjligheten för arbetsgivaren, arbetstagaren, den enskilde eller anhöriga att behålla/ta del av eventuell vinst/överskott.
3.1.2 Nackdelar
Nackdelarna med nuvarande systemet är i mångt och mycket spegelbilden av fördelarna. Anordnares, enskildas och anhörigas möjlighet att behålla ersätt-ning som inte gått åt till kostnader som den enskilde haft för personlig assi-stans underminerar trovärdigheten för försäkringen. I förlängningen är det tänkbart att viljan hos allmänheten att finansiera assistansersättningen avtar.
Den nuvarande konstruktionen, som gör det möjligt att behålla ersättning som inte används för personlig assistans, skapar konkurrens på grunder som inte gagnar kvalitén i utförandet av den personliga assistansen. Vissa oseriösa företag inriktar in sig på att lämna assistans till ersättningsberättigade som har låga kostnader för sin assistans. Därmed är valfriheten att själv välja anordna-re inte alltid lika självklar i verkligheten som i lagstiftaanordna-rens intentioner. Detta förhållande innebär att samtidigt som vissa anordnare och enskilda får ett överskott av ersättning får andra inte ersättningen att räcka till. Enligt Kom-munförbundet är det först och främst kommunerna som får anordna assistan-sen för ersättningsberättigade med höga kostnader. Varierande förutsättningar har en snedvridande inverkan på marknaden ur konkurrenshänseende.
Den enkla administrationen, som i dagsläget är en fördel för samtliga inblan-dade erbjuder Försäkringskassan och i vissa fall även den ersättningsberätti-gade knapp eller ingen inblick alls i hur den enskildes ersättning hanteras.
Det är svårt för staten, det allmänna och den ersättningsberättigade (i vissa
fall) att verkligen gå i god för att ersättningen används ändamålsenligt. Såväl ersättningsberättigade som handläggare på Försäkringskassan och seriösa anordnare är djupt oroade över att ersättningen inte används ändamålsenligt.
Det händer också att avsaknaden av kontroll, överblick och ordentliga avtal mellan ersättningsberättigade och assistansanordnare, leder till att den ersätt-ningsberättigade haft svårt att byta anordnare. Tvister kan i dessa fall uppstå angående vem ersättningen egentligen tillhör, vad som ska hända med ersätt-ning som inte gått åt samt vem som ska ha sparad ersättersätt-ning efter byte av anordnare.
Som tidigare påpekats är en annan följd av systemet att ge avkall på kvalitet och utbildning av assistenterna mot att i gengäld kunna tillskansa sig eller företaget en högre vinst. Detta är en negativ utveckling som vare sig gör det lättare att rekrytera personliga assistenter eller att höja de personliga assisten-ternas yrkesstatus. Ekonomiskt tillskott, eller överskott av assistansersättning kan i de fall överskottet beror på låga löne- och/eller utbildningskostnader försämra situationen för de personliga assistenterna. Assistenterna får en lägre inkomst, lägre pension, sämre möjligheter till kompetensutveckling och därmed också sämre möjlighet att konkurrera som individer på arbetsmark-naden.
Konkurrens som bygger på erbjudan av överblivna medel i stället för god kvalitet i utförandet av assistansen är inte bra.
Avslutningsvis kan sägas att de stora negativa effekterna av gällande system är en snedvriden konkurrens på assistansmarknaden, sämre kvalitet på utfö-randet av personlig assistans samt otillbörliga inkomster eller vinster. Risken för snedvriden konkurrens bottnar i detta sammanhang på att utbudet av an-ordnare tenderar att bli ett fåtal stora assistansanan-ordnare som kan växa på grund av att ersättningen inte används ändamålsenligt. Det kan ske genom att erbjuda så kallade trivselpengar till den ersättningsberättigade för att locka till sig kunder från andra anordnare. Trivselpengar innebär att skattepliktiga löner och andra anställningsförmåner hålls nere till fördel för utbetalning av kontanta medel som inte nödvändigtvis används ändamålsenligt.
Seriösa anordnare som betalar ut bra löner, lägger kostnader på att utbilda sin personal, betalar ut tjänstepensioner och som använder ersättningen ända-målsenligt riskerar att slås ut från marknaden. Grunderna eller anledningarna till denna utslagning är vare sig skäliga, berättigade eller önskvärda. En sådan utslagning begränsar antalet seriösa assistansanordnare på marknaden för personlig assistans. Därmed minskar den enskildes möjlighet att välja anord-nare enligt nu gällande regler. Ur det allmännas synpunkt är den stora
negati-va effekten ett förlorat förtroende för försäkringen. I förlängningen riskeras allmänhetens vilja att finansiera assistansersättningen.
Den enskilde har i dag en dålig inblick i hur ersättningen hanteras efter det att assistansersättning utbetalats av Försäkringskassan.