annan anordnare av personlig assistans som den ersättningsberättigade be-gär om en assistansanordnare
1. underlåter att till Försäkringskassan återbetala ersättning för vilken åter-betalningsskyldighet föreligger
2. underlåter att till Försäkringskassan lämna uppgifter som denne är skyldig att lämna enligt 18 § och 18 a §§ lagen (1993:389) om assistansersättning 3. lämnar oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakar att ersättning läm-nas felaktigt eller med för högt belopp.
4. är i konkurs eller likvidation, satt under tvångsförvaltning eller, föremål för ackord
5. tills vidare har inställt sina betalningar, är underkastad näringsförbud, föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning ackord eller annat förfarande eller
6. är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt lagakraftvunnen dom eller inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt.
Om den ersättningsberättigade inte gör en sådan begäran eller om det an-nars finns skäl till det får Försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas till en kommun.
5.8.1 Problembeskrivning och gällande regler
Gällande lydelse i 12 § i lagen (1993:389) om assistansersättning anger att Försäkringskassan får besluta att ersättningen skall betalas ut till en kommu-nal myndighet eller till någon annan person för att användas till kostnader för personlig assistans till den ersättningsberättigade. Detta får ske under förut-sättning att en erförut-sättningsberättigad på grund av ålderdomssvaghet, sjuklig-het, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen. Paragra-fen har visat sig vara tillämplig endast vid ett fåtal tillfällen.
Den ersättningsberättigade kommer enligt förslaget att, som hittills, ha full-ständig frihet i valet av anordnare utan att för den sakens skull vara betal-ningsmottagare själv i egenskap av försäkrad. Förslaget innebär att endast en assistansanordnare – på begäran av den ersättningsberättigade – kan vara anordnare. Alternativt kan den enskilde, som hittills, själv vara assistansan-ordnare. Enda kravet är att anordnaren uppfyller krav om bland annat redo-visningsskyldighet, återbetalningsskyldighet, F-skattsedel och annat som ankommer på en arbetsgivare.
5.8.2 Förslag
Det finns således inga skäl längre för att befara att den enskilde på grund av ålderdomssvaghet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller liknade är ur stånd att förvalta ersättningen. Däremot finns situationer där anordnaren kan anses vara olämplig att förvalta ersättningen. Det är dessa situationer som föreslagna lagrum syftar till. Om Försäkringskassan eller den enskilde upptäcker att någon anordnare inte är lämplig på grund av de skäl som anges skall den ersättningsberättigade först och främst kunna välja en ny anordnare. Om inte detta sker av olika anledningar får Försäkringskassan besluta att ersättningen utbetalas till kommunal myndighet.
De situationer som det är fråga om är då anordnare underlåter att återbetala ersättning till Försäkringskassan eller att lämna uppgifter som anordnaren är skyldig att lämna enligt 18 a § lagen (1993:389) om assistansersättning. Det kan också vara aktuellt att stoppa utbetalningen till anordnaren då denne
läm-nar oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakar att ersättning lämnas fel-aktigt eller med för högt belopp.
Ytterligare skäl att byta anordnare är då denne är försatt i konkurs eller likvi-dation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar, är underkastad näringsförbud, är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning ackord eller annat förfarande, är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt lagakraftvun-nen dom eller inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkrings-avgifter eller skatt.
Lagrummet anger att i vissa situationer, då anordnaren missköter sig kan den ersättningsberättigade begära att ersättningen betalas ut till en annan anordna-re eller, om inte detta sker, skall Försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas till kommunal myndighet. För det fall en utbetalning stoppas kommer anordnaren troligen också att upphöra lämna assistans. I ett sådant läge är kommunen enligt sitt basansvar alltid skyldig att lämna assistans. Det är då rimligt att de får den utbetalning som tillfaller den enskilde. Det är ock-så tänkbart att det är kommunen som underlåter att återbetala eller lämna uppgifter. I det fall en kommun underlåter att fullgöra sin återbetalningsskyl-dighet får Försäkringskassan, för det fall den enskilde inte väljer en annan anordnare, också hålla inne med ett skäligt belopp i avvaktan i avräkning på vad som lämnats med för mycket. Kommunen blir i ett sådant läge skyldig att lämna assistans enligt sitt basansvar men Försäkringskassan kommer inte att kunna betala ut ersättning för lämnad assistans.
5.8.3 Effekter
Assistansersättningen är nödvändig för att många personer med funktions-hinder ska kunna vara delaktiga i samhället och uppnå jämlikhet i levnads-villkor. Av denna anledning är det viktigt att de som får i uppgift att förvalta ersättningen i egenskap av anordnare är seriösa företag och anordnare. Före-slagen regel syftar till att säkerställa eller garantera detta i så stor utsträckning som möjligt.
En viss ökad administration förväntas i och med att anordnaren måste redovi-sa uppgifter till Försäkringskasredovi-san, återbetala ersättning, viredovi-sa att anordnaren inte är föremål för ackord, näringsförbud, konkurs m.m. För att kontroller skall kunna vara genomförbara måste det vara tydligt vem det är som i själva verket ansvarat för att lämna assistans. Närmare föreskrifter kring denna frå-ga kan med ett bemyndifrå-gande meddelas av Försäkringskassan.
Dessa kontroller förväntas samtidigt skapa förtroende för försäkringen, ga-rantera att ersättningen används ändamålsenligt och gaga-rantera att anordnaren är seriös i sitt uppdrag.