Mängden passager genom ekodukt Lemmeströtorp mellan olika årstider redovisas i tabell 4 och figur 16. Våren definierades som perioden 1 mars – 31 maj. Sommaren definierades som perioden 1 juni – 31 augusti. Hösten definierades som perioden 1 september – 30 november. Vintern definierades som perioden 1 december – 28 februari.
Tabell 4. Fördelning i procent per art och antal passagetillfällen genom ekodukt
Lemmeströtorp mellan årstider under perioden 16 juli 2019 till 14 juli 2020. Notera att antal passagetillfällen avser vartannat dygn under perioden.
årstid människor kronhjort rådjur vildsvin dovhjort
vår 0% 0 48% 10 31% 87 26% 61 14% 173
sommar 50% 8 38% 8 44% 124 11% 26 21% 254
höst 44% 7 14% 3 23% 66 27% 62 31% 372
vinter 6% 1 0% 0 3% 8 35% 82 34% 407
Totalt 100% 16 100% 21 100% 285 100% 231 100% 1206
Figur 16. Fördelning i procent av passagetillfällen genom ekodukt Lemmeströtorp mellan olika
årstider under perioden 16 juli 2019 till 14 juli 2020.
Staplar visar andel av alla tillfällen som en djurart har
observerats utifrån olika årstider. De olika färgerna markerar årstiderna.
Diskussion
Ekodukt Lemmeströtorp används i stor utsträckning av de dovhjortar, vildsvin, rådjur, kronhjortar samt älgar som väljer att närma sig ekodukten. I denna mening tycks ekodukten fungera som en barriärupplösning för dessa klövviltsarter.
Viltets rörelser och nyttjande av ekodukten var baserade på bilder tagna av autokameror. På grund av tekniska begränsningar upptäcks inte samtliga förekomster av djur. Den största bristen är att rörelsesensorn har en begränsad täckning för att fånga djurs rörelser. Det innebär att djur kan passera utan att några bilder dokumenterar förekomsten. Därutöver kan sämre ljusförhållanden och längre avstånd från kameran försvåra att kunna identifiera djur.
En bredare faunapassage förväntas fungera bättre för viltet. Ekoduktens passagebredd på 44 m vid öppningar och 40 m mitt på ekodukten innebär frikostiga dimensioner. Passagelängd genom ekodukten motsvarar 38 m. Passagebredder mellan 30 och 45 m anses generellt vara effektiva som
faunapassage för stora däggdjur (Mysłajek m.fl. 2020). Såväl nationellt som ur ett internationellt perspektiv varierar dimensionering hos ekodukter oerhört. Det beror bl.a. på tillgängliga resurser men även lokala topografiska
förutsättningar samt anpassningar efter olika fokusarter. En faunabro kan vara allt från 10 m bred och upp till över 200 m bred.
Ekoduktens nyttjande av dovhjort, kronhjort och älg speglar troligen de relativa förekomsterna av dessa viltarter i landskapet, baserat på fördelningen av viltolyckor i landskapet. Andelen viltolyckor som involverar dovhjort (42%) är snarlik med andelen av viltpassager genom ekodukten som härrör från dovhjort (40%). Det är på motsvarande sätt få viltolyckor med kronhjort (7%) och även en låg andel nyttjande av ekodukten från kronhjort (5%). Älg är ytterst sällsynt involverad i viltolyckor och endast ett besök med passage genom ekodukten har observerats från älg.
Det är dock en mindre andel passager från rådjur (25%) genom ekodukten jämfört med andel viltolyckor som involverar rådjur (41%). Det skulle kunna indikera att färre rådjur jämfört med övriga klövvilt i landskapet nyttjar ekodukten. För vildsvin är jämförelsen den motsatta. Det är en högre andel passager från vildsvin (31%) genom ekodukten i förhållande till andel viltolyckor som involverar vildsvin (10%). Det skulle kunna indikera att fler vildsvin jämfört med övriga klövvilt i landskapet nyttjar ekodukten.
Rådjur är dock generellt mer dagaktiva jämfört med vildsvin som är mer utpräglat nattaktiva (Elfström in prep). Eftersom fordonstrafiken är högre dagtid jämfört med nattetid, så är alltså risken högre för att (mer dagaktiva) rådjur involveras i viltolyckor jämfört med (mer nattaktiva) vildsvin. De relativa andelarna av rådjur jämfört med vildsvin som involveras i viltolyckor kan alltså därför vara missvisande vid beskrivning av de relativa förekomsterna av rådjur och vildsvin. Rådjur i landskapet riskerar helt enkelt att överskattas och vildsvin att underskattas baserat på inrapporterade viltolyckor.
Det är fler observationer av rådjur invid öppningar jämfört med passager genom ekodukten. Eventuellt kan det ske en förtätning av rådjur som rör sig parallelt med viltstängslet, men att vissa rådjur väljer att inte nyttja ekodukten utan istället fortsätter i en väst-östlig rörelseriktning. Alternativt väljer rådjur att i högre utsträckning beta invid öppningar till ekodukten. Samtidigt är det en förhållandevis jämn fördelning i förekomst av rådjur invid norra och södra öppningen. Därutöver finns en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av rådjur inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten. Slutsatsen blir att ekodukten fungerar på ett tillfredställande sätt som faunapassage för rådjur.
Det är en något skev fördelning, med fler observationer av vildsvin vid norra framför södra öppningen till ekodukten. Men de vildsvin som besöker öppningar observeras ofta på ekodukten. Därutöver finns en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av vildsvin inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten. Slutsatsen blir att ekodukten fungerar på ett tillfredställande sätt som faunapassage för vildsvin.
Förekomst av kronhjort och framför allt älg invid ekodukten är så pass få att statistiska analyser inte är genomförbara. Frånvaron av kronhjort och älg vid ekodukten speglar en relativt låg förekomst av kronhjort och älg i landskapet. Kronhjort besökte ekodukten främst under vår och sommar (86% av fallen) och tycks alltså nyttja andra delar av landskapet under brunstperioden. Det är tänkbart att endast ett fåtal individer av kronhjort respektive älg ännu har etablerat hemområden som ansluter till ekodukten. Om så är fallet kommer troligen mängden passager från kronhjort och älg att öka under åren framgent. Generellt krävs en större ansträngning för att observera kronhjort jämfört med älg (Elfström 2015). Mot den bakgrunden innebär enstaka besök från älg vid ekodukten jämfört med ett tjugotal besök från kronhjort under övervakade dygn att älg är mer ovanlig än kronhjort i landskapet som omger ekodukten. Samma
mönster ses i viltolycksstatistiken, med endast 7% av viltolyckor involverade kronhjort och mindre än 1% involverade älg i landskapet som omger
Lemmeströtorp.
Väg E65 och landskapet som omger ekodukt Lemmeströtorp ingår i södra delen av ett förvaltningsområde för kronhjort som Länsstyrelsen Skåne fastställt som Kronhjortsområde A (Carlsson & Jarnemo 2019). Men ekodukten och
omgivande landskap nyttjas sannolikt även av kronhjortar som rör sig inom två i öster nära angränsande förvaltningsområden (Kronhjortsområde B och F enligt förvaltningsplanen). Väg E65 utgör inte gräns mellan kronhjortsområden. Enligt förvaltningsplanen för kronhjort har populationen ökat något söder om väg E22 under perioden 2014–2018 baserat på inventeringsdata (brunsträkning av djur), men populationstillväxten bedöms vara lägre jämfört med perioden dess för innan, och de senaste åren föreligger ingen tydlig trend (Carlsson & Jarnemo 2019). Tack vare ekodukten kommer förhoppningsvis kronhjortar norr om väg E65 att i större utsträckning kunna etablera sig och nyttja landskapet söder om vägen framgent.
Att det inte föreligger någon korrelation mellan antal passager från dovhjort och passager från rådjur respektive vildsvin kan bero på att en nischsegregering förekommer, där passagerna helt enkelt sker vid olika tidpunkter under dygnet. Datasammanställning i denna studie skedde per dygn och innebär att fördelning över dygnets timmar inte kan utläsas. Erfarenheter från andra länder visar att olika viltarter ofta kan nyttja samma faunapassage men vid olika tidpunkter under dygnet (Mysłajek m.fl. 2020).
Störning från mänsklig aktivitet kan förekomma, och resultera i att exempelvis djur väljer att inte närma sig ekodukt och tillika referensområden i samband med att exempelvis människor nyttjar ekodukten. Störning från mänsklig aktivitet har inte kunnat påvisas för vildsvin och rådjur. Det fanns nämligen inget samband (korrelation) mellan passager från vildsvin respektive rådjur och mänsklig aktivitet. Det kan bero på en låg besöksfrekvens från människor i kombination med att viltet främst varit aktiva nattetid. För dovhjort fanns dock en tendens till påverkan från människobesök. Dovhjorten tycks uppvisa en ansenlig mängd aktivitet under dagtid vid Lemmeströtorp, där en
dygnsfördelning av besök under oktober 2019 visade att 43,7% av besök skedde dagtid (07:00-18:59) för dovhjort medan besök dagtid från rådjur motsvarade 33,1% (bakgrundsmaterial från Holmberg, 2020). Baserat på inrapporterade viltolyckor är andelen som inträffar dagtid snarlik mellan dovhjort och rådjur,
men något fler viltolyckor med dovhjort inträffar dagtid (45% av
dovhjortsolyckor inträffade dagtid och 40% av rådjursolyckor inträffade dagtid). Vid ekodukten över E6 i Kungsbacka kommun väljer dovhjort och rådjur att i huvudsak passera under nattetid medan människor främst besöker platsen dagtid, en s.k. nischsegregering i tid (Elfström & Winterås 2020). Vid Lemmeströtorp tycks däremot en större andel av dovhjorten vara dagaktiv (Holmberg 2020), eventuellt beroende på generellt lägre mänsklig påverkan och störning i landskapet som omger Lemmeströtorp jämfört med vid Sandsjöbacka. Eftersom en betydande andel av dovhjortar var aktiva dagtid precis som
människan kan detta förklara en tendens till störning där färre
dovhjortspassager inträffade under de dygn då fler människor besökte ekodukten.
Dataunderlaget som insamlats i denna studie sträcker sig över ett år.
Dataunderlaget tillför värdefull kunskap för att utvärdera konstruktioner som ska minska barriärpåverkan från vägar (såsom faunapassager) och förebygga viltolyckor. Denna kunskap förväntas kunna tillämpas i ett nationellt perspektiv och i fortsatt samarbete med forskningsprogrammet Triekol
.
Ekoduktens funktion som faunapassage kan studeras vidare genom att komplettera datainsamlingen med observationer av vilt vid kontrollpunkter placerade i närheten av E65 ett hundratal meter bortanför ekodukten i vägens förlängning. Genetiska studier efter datainsamling från spillning eller hårfällor erbjuder möjligheter att baserat på DNA-profiler identifiera individer och analysera mönster inom och mellan populationer. Då finns möjligheter att uppskatta antalet olika individer som nyttjar ekodukten och även att undersöka barriäreffekter på större skalor. Analyser på dessa större skalor, såsom på längre avstånd från vägar i landskapet, innebär samtidigt att fler faktorer påverkar förekomst av djur och motsvarande frågeställningar bör hanteras inom ett forskningsprojekt.
Referenser
Akaike H. 1973. Information theory as an extension of the maximum likelihood principle. Pages 267–281 in B. N. Petrov and F. Csaki, editors. Second
international symposium on information theory. Akademiai Kiado, Budapest, Hungary.
Bates D., Maechler M., Bolker B., Walker S. 2015. Fitting Linear Mixed-Effects Models Using lme4. Journal of Statistical Software, 67(1),
1-48.<doi:10.18637/jss.v067.i01>.
Burnham K.P. & Anderson D.R. 2002. Model selection and multimodel
inference: a practical information-theoretic approach. Second edition. Springer-Verlag, New York, New York, USA.
Carlsson, N. & Jarnemo, A. 2019. Regional förvaltningsplan för kronhjort (kronvilt), nominatunderarten 2019–2022. Länsstyrelsen Skåne.
Elfström, M. 2015. Fokusprojekt kron 2014/2015, Inventeringsmetodik för kronvilt - datainsamling för utvärdering av trender och beståndsstruktur inom kronviltets utbredningsområde. Utgivare: Svenska Jägareförbundet, Öster Malma.
Elfström, M. & Winterås F. 2020. Miljöuppföljning faunaåtgärder E6 Sandsjöbacka, Delrapport för perioden 2019 - Förekomst och fördelning av större däggdjur vid Ekodukt Sandsjöbacka, Kungsbacka och Mölndals kommuner, Hallands och Västra Götalands län. Utgivare: Trafikverket i samverkan med EnviroPlanning AB. Preliminär rapport.
Elfström, M. In prep. Miljöuppföljning för faunapassape i plan över väg 108 - Förekomst och fördelning av större däggdjur under 2019-2020, Svedala kommun, Trafikverket.
Helldin J-O. Stål Delbanco A. & Olsson M. 2016. Uppföljningsprogram för ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp - förslag. Calluna AB.
Holmberg, I. 2020. Tvekande hjortdjur - En beteendeekologisk studie av rådjur och dovhjort för att bedöma effektiviteten av en faunaport och en ekodukt i Skåne, Sverige, Examensarbete vid Biologiska institutionen, Lunds universitet. Mysłajek, R.W., Olkowska, E., Wronka-Tomulewicz, M. & Nowak, S. 2020. Mammal use of wildlife crossing structures along a new motorway in an area recently recolonized by wolves. European Journal of Wildlife Research volume 66, Article number: 79.
Trafikverket 2011. Förstudie Faunapassage för väg E65 vid Lemmeströtorp. Svedala kommun, Skåne län, Samrådshandling 2011-03-04, Uppdragsnummer: 8850668.
Trafikverket 2016. Granskningshandling, Väg E65 delen Skurup-Svedala, ekodukt vid Lemmeströtorp, Svedala och Trelleborgs kommuner, Skåne län. Vägplanebeskrivning med miljöbeskrivning, 2016-10-11. Projektnummer: V8850668.
BILAGA I
Utvärdera förebyggande effekter mot viltolyckor
Nedan redovisas en jämförelse i mängden viltolyckor utmed E65 förbi ekodukt Lemmeströtorp jämfört med motsvarande mängd viltolyckor på övriga vägnätet under samma år per klövviltsart. Perioden avser mellan åren 2015 och 2018, alltså innan ekodukten färdigställdes. En liknande analys kan genomföras om några år, för att jämföra om sambandet ser annorlunda ut för perioden efter anläggning av ekodukten och kompletterande viltstängsling.
Figur I. En jämförelse i utveckling av viltolyckor utmed E65 förbi ekodukt Lemmeströtorp och
Tabell I. Sammanställning av modell som beskriver mängden viltolyckor utmed E65
förbi ekodukt Lemmeströtorp och viltolyckor på övriga vägnätet i landskapet under samma år (perioden 2015-2018). Beta och spridningsmått är transformerade (med exponenten baserad på en ursprunglig Poissonfördelning).
Variabler
β SE
95% högre & lägre
konfidensintervall z-värde P (>|z|) (Intercept) 2,15 0,50 -0,50 8,96 1,06 0,292 landskap:Dovhjort 1,02 1,01 1,01 1,04 2,58 0,010 ** landskap:Kronhjort 1,02 0,85 -0,85 1,20 0,23 0,815 landskap:Rådjur 1,02 1,00 1,00 1,03 2,56 0,010 * landskap:Vildsvin 1,01 0,98 -0,98 1,04 0,60 0,551
Varken kronhjort eller vildsvin uppvisar något signifikant samband mellan viltolyckor utmed E65 och motsvarande mängd viltolyckor samma år i övriga landskapet (figur I & tabell I). (De 95-procentiga konfidensintervallen
inkluderar 0 för kronhjort och vildsvin.) För dovhjort och rådjur finns däremot ett signifikant positivt samband. Det betyder att år med fler viltolyckor utmed E65 sammanfaller med fler viltolyckor utmed övriga vägnätet för dovhjort och rådjur (se figur I & tabell I). Analysen indikerar att, utan förebyggande åtgärder såsom viltstängsling och säkra faunapasager, kan vi förvänta oss fler viltolyckor med dovhjort och rådjur utmed E65 under de år som det sker fler viltolyckor med dessa arter på övriga vägnätet i landskapet.
Vid jämförelse av antalet djurpassager lämpar det sig att använda en så kallad Poissonfördelning. Datafördelning av typen Poisson förutsätter att spridningen (variansen) är lika stor som väntevärdet. Jag genomförde därför ett
spridningstest, vilket visade att variansen var något större än väntevärdet. Med hänsyn till överspridningen tillämpades en datafördelning av typen negativ binomial vilken utgör en typ av Poissonfördelning, men som kan hantera över-/underspridning i datafördelningen. Statistiska analyser gjordes i programmet R version 3.5.1 (R Core Team. 2018 R: A language and environment for
statistical computing. R Foundation for Statistical Computing, Vienna. https://www.R-project.org/). För komplett redovisning av statistisk metodik hänvisas till faktarutan nedan
.
Faktaruta – statistiska analyser
För att kunna analysera samvariation (alltså närvaro av korrelation eller ej) mellan mängden passager genom ekodukt och observationer inom referensytor av samma viltart, och effekter från nyttjande av ekodukten från annat klövvilt och mänsklig störning så tillämpade jag multipla regressionsmodeller, med a priori modellselektion baserat på Akaikes
informationskriterium för små provstorlekar (AICc) (Akaike 1973, Burnham & Anderson 2002). Det innebär att i förväg konstruera samtliga modeller och därefter undersöka och välja den mest parsimona modellen, det vill säga den modell som enklast förklarar mest av informationen jämfört med verkligheten. Vid modellselektion redovisas även relativ sannolikhet för modeller (angiven som AICcvikt), samt de ackumulerade sannolikheterna för rangordnade modeller (angiven som Viktkumulativt).
Dataunderlaget domineras av nollobservationer och spridningsmåttet (dvs. variansen) överskrider det centrala måttet (dvs. väntevärdet). Mot den bakgrunden tillämpades en negativ binomial Poisson som fördelning. Jag använde programmeringspaketet lme4 från Bates m.fl. (2015) för modellering baserat på den tillämpade datafördelningen.
Kandidatmodellerna, för att beskriva variation i mängden viltpassager genom ekodukten, innehåller referensytor (alltså viltobservationer söder och norr om ekodukt), passager av annat klövvilt, besök från människor, samt en interceptmodell. Endast de modeller som har stöd enligt modellselektionerna redovisas, dvs. den eller de modeller som bäst förklarar variation i gjorda passager av en klövviltsart (se tabell II).
Samtliga modeller har validerats grafiskt med sk. Cleveland dot plots, dvs. kontrollerats så att de inte avviker från antaganden om linjärt samband samt att bl.a. residualerna inte skiljer sig utifrån olika anpassade värden i modellerna. Multikollinearitet mellan oberoende faktorer kontrollerades med ’variance inflation factors’. De utvalda modellerna
utvärderades genom att undersöka om ingående faktorer hade en effekt även vid hänsyn till dess felmarginal, dvs. om effekten var positiv/negativ med hänsyn till standardfel och 95-procentigt konfidensintervall (baserat på 10 000 Bootstrapp-simuleringar). Effekter som har återfunnits finns grafiskt redovisade.