Miljöuppföljning – Förekomst och fördelning av större däggdjur vid ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp 2019–2020

Miljöuppföljning

– Förekomst och fördelning av större däggdjur vid ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp 2019–2020

Svedala kommun, Skåne län

Rapport 2021:069

Trafikverket

Postadress: Trafikverket, Box 543, 291 25 Kristianstad E-post: trafikverket@trafikverket.se

Telefon: 0771-921 921

Dokumenttitel: Miljöuppföljning ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp.

Förekomst och fördelning av större däggdjur vid Ekodukt Lemmeströtorp 2019–2020

Författare: Marcus Elfström fil.Dr. EnviroPlanning AB

Deltagare Marcus Elfström (Uppdragsledare, rapportskrivning och

sammanställning av bilder), Emma Håkansson (EnviroPlanning AB sammanställning av bilder)

Granskning: Fredrik Winterås, EnviroPlanning AB

Omslagsfoto: Marcus Elfström och autokameror, EnviroPlanning AB Foton: Marcus Elfström EnviroPlanning AB

Dokumentdatum: 2020-12-15

Kontaktperson: Kristina Rundcrantz, tel, Trafikverket, 010-123 60 58 Utgivare: Trafikverket i samverkan med EnviroPlanning AB Publikationsnr: TRV 2021:069

ISBN: 978-91-7725-829-2

Innehåll

SAMMANFATTNING ... 1

BAKGRUND ... 2

METODIK ... 8

RESULTAT ... 10

DOVHJORT ... 18

V^ILDSVIN ... 20

RÅDJUR ... 22

K^RONHJORT ... 23

DISKUSSION ... 25

REFERENSER ... 29

Sammanfattning

Ekodukt Lemmeströtorp färdigställdes under våren 2019. Målsättningen med faunapassagen är att dämpa barriäreffekterna från väg E65 genom att skapa en grön struktur som binder samman landskapet söder och norr om E65.

Ekodukten förväntas att fungera för allt djurliv och stärka rörelserna i nordsydlig riktning, inte minst för nominatrasen av kronhjort.

Viltets rörelser invid ekoduktens öppningar och passager genom ekodukten har utvärderats mellan juli 2019 och juli 2020 med hjälp av viltkameror

(autokameror). Ekodukten visar sig fungera tillfredställande som en faunapassage för samtliga klövvilt. Den flitigaste besökaren som nyttjar ekodukten är dovhjort. Även vildsvin och rådjur är vanligt förekommande och passerar genom ekodukten. Kronhjort förekommer sällan vid ekodukten. Det beror på att kronhjort är än så länge ovanlig i landskapet. Än mer sällsynt är älg i landskapet och följaktligen även som besökare vid ekodukten.

Ekodukten ser ut att fungera som det var tänkt, genom att dämpa barriärpåverkan från väg E65 för de klövviltsarter som förekommer i

landskapet. Tack vare ekodukten kommer förhoppningsvis kronhjortar norr om väg E65 att i större utsträckning kunna etablera sig söder om vägen framgent.

Passager genom ekodukten från dovhjort, kronhjort och älg speglar troligen de relativa förekomsterna av dessa viltarter i landskapet, baserat på fördelningen av viltolyckor i landskapet. Det är dock en mindre andel passager från rådjur och högre andel passager från vildsvin genom ekodukten, i jämförelse med

motsvarande andelar involverade i viltolyckor i landskapet. Rådjur och dovhjort är dock troligen överrepresenterade och vildsvin underrepresenterad i

förekomst, baserat på relativa andelar involverat i viltolyckor. För samtliga klövvilt, inklusive rådjur, noteras att om djur rör sig invid öppningarna till ekodukten passerar i regel även dessa djur genom ekodukten.

Det finns inga indikationer som pekar på att en viltart tränger undan en annan, alltså inget som tyder på konkurrens mellan klövviltsarter. Det finns inga entydiga samband som skulle tyda på mänsklig störning vid viltets användande av ekodukten. Beträdnadsförbudet som råder på ekodukten bidrar troligen till att minska effekter från mänsklig störning.

Bakgrund

Medelstora och stora däggdjur berörs av den barriär som väg E65 utgör i

landskapet och som begränsar djurlivets nordsydliga rörelser i sydvästra Skåne.

Mot bland annat denna bakgrund har Trafikverket anlagt en ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp, Svedala kommun. Ekodukten (konstruktions-id 100-458-1 i Trafikverkets databas BaTMan) färdigställdes under våren år 2019. Målet med ekodukten är att minska den barriäreffekt som väg E65 utgör i landskapet och återupprätta den ”gröna infrastrukturen” genom att länka samman inte minst skogsmarker norr och söder om väg E65 (figur 1 och 2).

Trafikverket har genomfört planeringsarbeten inför anläggandet av ekodukt Lemmeströtorp (Trafikverket 2011 & 2016). Kombinationen av en hög andel trafikolyckor med vilt och förekomst av kronhjort, som är en rödlistad art, har bidragit till att Trafikverket beslutat om viltpassager på E65. De primära målen med föreslagna åtgärder är således att minska barriäreffekter för fauna i

området öster om Lemmeströtorp, att minska antalet viltolyckor, skapa en bättre grönstruktur och mindre störning på djurliv från vägen och generera positiva konsekvenser för kronhjortspopulationen i området.

Den närmaste planskilda passagemöjligheten utmed väg E65 och som är tillgänglig för vilt, innebär en vägport öster om Börringe, placerad mer 2 km väster om ekodukt Lemmeströtorp (konstruktions-id 12-1308-1 i BaTMan).

Denna vägport innebär en möjlighet för djur att kunna passera utmed en grusväg under väg E65. Vägportens utformning och läge erbjuder en viss potential att kunna fungera för i huvudsak mindre däggdjur (såsom räv och grävling) att passera under väg E65. Men även större djur såsom vildsvin och eventuellt rådjur kan förväntas nyttja porten. I övrigt saknas planskilda

passagemöjligheter utmed E65 i närområdet bortanför ekodukt Lemmeströtorp.

Länsstyrelsen Skåne län etablerade under februari 2019 ett djurskyddsområde över ekodukten för att förhindra mänsklig störning på och kring ekodukten (Dnr 511-39382-2018). Det råder beträdnadsförbud över ekodukten enligt

djurskyddsområdet.

Syftet med denna studie är att jämföra medelstora och stora djurs nyttjande av området invid ekodukt Lemmeströtorps öppningar norr och syd om vägen (härefter kallade referensytor) med djurens passager genom ekodukten för att därigenom dra slutsatser om hur och i vilken omfattning den används för att passera den barriär som väg E65 utgör.

Figur 1. Lokalisering av ekodukt Lemmeströtorp i landskapet och i förhållande till värdefull och skyddad natur. Utöver ekodukt Lemmeströtorp saknas planskilda passagemöjligheter för vilt utmed väg E65 inom kartutsnittet. Den gröna pilen markerar de huvudsakliga rörelser för vilt som ekodukten förväntas att möjliggöra i landskapet.

Figur 2. Ekodukten ovan väg E66 vid Lemmeströtorp. Bilder tagna i juli 2019, vy söderut över norra öppningen till ekodukten respektive mitt på ekodukten.

(Foto: Marcus Elfström, EnviroPlanning AB).

Områden identifierade med högre belastning av viltolyckor sammanfaller i hög grad med vägsträckor som har saknat viltstängsel. Väg E65 är utrustat med viltstängsel utmed flertalet sträckor, bland annat sträckan förbi ekodukt Lemmeströtorp.

Den aktuella vägsträckan har ett trafikflöde som motsvarar över 20 000 i ÅDT (mätår 2018). Utan att anlägga planskilda passagemöjligheter innebär

viltstängsel och det höga trafikfödet stora barriärer som försvårar för djurlivet att kunna röra sig i landskapet.

Viltolyckor som involverar rådjur, vildsvin och dovhjort är vanligt

förekommande utmed aktuellt vägnät, medan viltolyckor med kronhjort och älg är ovanliga respektive sällsynta (figur 3, 4 och 5).

Förhoppningsvis kommer ekodukten innebära att färre vilt blir påkörda utmed väg E65 och att viltet istället väljer att passera genom den säkra faunapassagen.

Ekodukten förväntas minska barriärpåverkan från väg E65 genom att fungera som en länk att knyta samman habitat och naturvärden norr och söder om vägbanan i landskapet.

Figur 3. Inrapporterade viltolyckor under åren 2015-2018, alltså före anläggning av ekodukt Lemmeströtorp samt kompletterande viltstängsling utmed E65. En radie på 4 km runt ekodukten är markerat i rosa/lila, vilket generellt kan antas avgränsa hemområden som perifert inkluderar ekodukten för större hjortdjur såsom älg och kronhjort.

Rådjur var involverade i 46,8% av samtliga viltolyckor i landskapet under perioden 2015-2018, dovhjort i 32,8% och vildsvin i 16,9% av samtliga viltolyckor (figur 3 & 4). Kronhjort var endast involverad i 3,5% av samtliga inrapporterade viltolyckor i landskapet under motsvarande period. Älg var involverad i mindre än 1% av motsvarande viltolyckor (figur 3 & 4).

Kartläggning av var viltolyckor inträffar är markerat med prickar. Högre belastning av viltolyckor är markerat i rött.

Den ljusröda cirkeln markerar hur pass långt bort som djur i landskapet kan förväntas använda ekodukten.

Fördelningen i viltolyckor mellan klövviltsarterna speglar troligen deras relativa förekomst i landskapet. Det skulle innebära att rådjur är vanligast

förekommande i landskapet, följt av dovhjort och därefter vildsvin, medan kronhjort kan betraktas som ovanlig och älg som ytterst sällsynt.

Figur 4. Utveckling i viltolyckor mellan 2015 och 2018 i landskapet som omger Lemmeströtorp enligt kartläggning av viltolyckor (se figur 3).

I figur 5 nedan redovisas motsvarande utveckling i belastning av viltolyckor utmed väg E65 förbi Lemmeströtorp. Det innebar viltolyckor som

inrapporterades till Polisen och som inträffat inom 4 km från ekodukt Lemmeströtorp utmed väg E65 mellan åren 2015 och 2018.

Figur 5. Utveckling i viltolyckor mellan 2015 och 2018 utmed väg E65 och inom 4 km väst och öst från ekodukt Lemmeströtorp. Inga olyckor som involverar älg har inrapporterats (se figur 3).

Staplarna visar mängden viltolyckor per år i landskapet.

Olika djurarter är

markerade med olika färger.

Staplarna visar mängden viltolyckor per år på väg E65 nära själva ekodukten.

Olika djurarter är

markerade med olika färger.

Metodik

Miljöuppföljningen har skett i samarbete med Trafikverkets forskningsprogram om transportinfrastrukturens inverkan på biologisk mångfald och

landskapsekologi (Triekol). Datainsamlingen följer utarbetade förslag för miljöövervakning av ekodukt Lemmeströtorp (Helldin m.fl. 2016).

Datainsamlingen av medelstora och större däggdjurs rörelser genomfördes med hjälp av autokameror (omnämns populärt som viltkameror), vilka möjliggör fotodokumentation av djurens rörelser och beteenden dygnet runt. De kameror som användes var av typen HyperFire Professional Covert IR Camera OD Green utrustade med 8 GB Reconyx Certified SDHC Memory Card. Använda kameror var fasta och med 3 MP standardbildupplösning. Brännvidden på kamerorna var ca 40 mm.

I anslutning till ekodukten placerades 8 autokameror ut, varav två mitt på ekodukten samt fyra vid de valda referenspunkterna på södra samt två kameror på norra sidan (figur 6). Södra öppningen till ekodukten har en mer kuperad terräng.

Autokamerorna besöktes för tillsyn och underhåll av batterier samt för byte av minneskort varannan månad. Passagehändelser separerades genom att >10 minuter måste ha passerat mellan gjorda observationer.

Kamerabevakningen har inte krävt tillstånd från Integritetsskyddsmyndigheten (Datainspektionen) med hänsyn till att allmänheten saknar tillträde.

Figur 6: Placering av autokameror (blå trianglar) inom referensytor samt utmed ekodukten vid Lemmeströtorp under perioden 16 juli 2019 och 14 juli 2020. (Foto: Trafikverket april 2019.)

Hypoteser

Följande frågeställningar eller hypoteser har undersökts:

Barriärupplösning – De vilda djur som närmar sig ekodukten (dvs.

referensytorna) väljer att även nyttja ekodukten. Det föreligger således en korrelation mellan observationer av vilda djur på ekodukten och inom referensytor för aktuell viltart.

Mänsklig störning – Vilda djur väljer att använda ekodukten under perioder när människor mer sällan nyttjar området. Om besök från människor stör vilda djur förväntas således en negativ korrelation, alltså färre djurpassager under de dygn som människor mer ofta besöker ekodukten. Om djurskyddsområdets

beträdnadsförbud beaktas så bör inte mänsklig störning utgöra en påverkan på viltet.

Konkurrens mellan klövvilt – om en konkurrens föreligger mellan klövviltsarter förväntas att ett negativt samband kan påvisas mellan olika arters nyttjande av ekodukten.

Statistiska analyser

Datainsamlingen bestod av upprepade registreringar av vilda djur inom referensytor respektive på ekodukten under perioden 16 juli 2019 till 14 juli 2020. Data från vartannat dygn (alltså under en 24-timmarsperiod) ingick i analysen. Autokorrelation i tid antogs vara av mindre omfattning med hänsyn till att samtliga indexvärden var separerade med 24 timmar. Särskiljning av individer var inte möjligt att genomföra.

Variation i gjorda observationer av vilda djur inom referensytor jämfördes med antalet passager per art genom ekodukten. Med hänsyn till att människors aktivitet kan orsaka störningar för vilda djur, så analyserade jag om en samvariation (korrelation) fanns mellan mängden besök från människor på ekodukten och antalet djurpassager.

Datainsamlingen från 8 autokameror sträckte sig under 161 inventeringsdygn.

Variablerna beskriver datainsamling per vartannat dygn (alltså 24- timmarsperiod), där referensobservationer summerades för samtliga

autokameror vid södra respektive norra sidan. På motsvarande sätt summerades antalet passagetillfällen för de autokameror som bevakade ekoduktens mitt.

Medelvärdet i observationstillfällen av vilt mellan de båda referensområdena tillämpades i vissa kandidatmodeller för att jämföra med viltets passager genom ekodukten. En beskrivning av statistisk modellering finns redovisad i Bilaga II.

Resultat

Jämförelse mellan andelen olika klövvilt involverade i viltolyckor och andelen olika klövvilt som nyttjar ekodukten

Det är intressant att jämföra den relativa fördelningen mellan olika klövilt i nyttjande av ekodukten och dess förekomst i omgivningen. I figur 7 nedan jämförs hur mycket ekodukten nyttjades mellan olika klövvilt (uttryckt som andel dygn med passage per art) med mängden viltolyckor mellan samma klövvilt (andel viltolyckor per art). Det innebar viltolyckor som inrapporterades till Polisen och som inträffat inom 4 km från ekodukt Lemmeströtorp utmed väg E65 mellan åren 2015 och 2018. Andelen viltolyckor och andel nyttjande av ekodukten för samma art överensstämmer för dovhjort och kronhjort (figur 7).

Det är alltså få viltolyckor med kronhjort och även en låg andel nyttjande av ekodukt från kronhjort (figur 7). Andelen viltolyckor som involverar dovhjort är snarlik med andelen av viltpassager genom ekodukten som härrör från dovhjort (figur 7).

Det är dock en mindre andel passager från rådjur och högre andel passager från vildsvin genom ekodukten i förhållande till andel viltolyckor som involverar rådjur respektive vildsvin (figur 7). De relativa andelarna av rådjur jämfört med vildsvin som involveras i viltolyckor kan dock vara missvisande vid beskrivning av förekomst av de olika viltarterna med hänsyn till något olika dygnsmönster.

Andelen viltolyckor som inträffar dagtid (07:00 – 19:00) i landskapet som omger Lemmeströtorp (åren 2015-2018) motsvarade 24% av samtliga viltolyckor för kronhjort, 26% av samtliga viltolyckor för vildsvin medan motsvarande andel viltolyckor som inträffade dagtid var 40% för rådjur.

Dovhjort uppvisar den största andelen viltolyckor under dagtid, motsvarande 45% jämfört med övriga viltolyckor med dovhjort under dygnet. Det innebär att även dovhjort kan vara överrepresenterad i relativ viltförekomst jämfört med vildsvin och kronhjort i landskapet baserat på inrapporterade viltolyckor.

Figur 7. Jämförelse i relativa fördelningar per art mellan olika klövvilt i mängden viltolyckor utmed E65 förbi Lemmeströtorp och mängden passager genom ekodukt Lemmeströtorp. Blå staplar markerar andel per art av samtliga klövvilt som var involverade i viltolyckor (2015-2018). Rådjur och dovhjort är troligen mer exponerade för att involveras i viltolyckor jämfört med kronhjort och vildsvin. Gröna staplar markerar andel per art av samtliga klövvilts totala antal dygn med passage genom ekodukten (2019-2020).

Utvärdera förebyggande effekter mot viltolyckor

Det är värdefullt att kunna undersöka om mängden viltolyckor minskar efter att ha genomfört förebyggande åtgärder, såsom kompletterande viltstängsling och anläggning av faunapassage. Men att jämföra mängden viltolyckor utmed en aktuell vägsträcka under en period före faunaanpassning med perioden efter att åtgärder har genomförts är inte tillräckligt. Det kan nämligen ske stora

variationer mellan år i viltets rörelser beroende på framför allt

väderförhållanden, fodertillgång och markanvändning. Därutöver kan tätheten vilt, alltså mängden vilt per areal, ha förändrats beroende på exempelvis jaktuttag.

Men om de faunaanpassande åtgärderna förebygger effektivt viltolyckor så förväntas att det sker färre viltolyckor utmed E65 och att det samtidigt inte sker någon nämnvärd ökning i mängden viltolyckor under år med en generell ökning av viltolyckor på övriga vägnätet i landskapet.

Blå stapel - Andelen som en djurart har varit inblandad i viltolyckor jämfört med andra djurarter.

Grön stapel - Andelen som en djurart har passerat genom ekodukten jämfört med andra djurarter.

En analys av sambandet mellan mängden viltolyckor i landskapet och motsvarande mängd viltolyckor för samma år utmed väg E65 förbi Lemmeströtorp har genomförts för perioden innan kompletterande viltstängsling och anläggning av ekodukt Lemmeströtorp, se Bilaga I.

Antalet djur som nyttjade ekodukten

Sammanställning över antalet passagetillfällen per dygn genom ekodukten under perioden juli 2019 – juli 2020 redovisas i figur 8. Datavariationen blir större vid beskrivning av antalet djur i stället för antalet passagetillfällen eller dygn med närvaro respektive frånvaro av passager. Kamerabevakningen under vartannat dygn under perioden innebar 161 dygn och genererade totalt

34 776 observationstimmar som ansträngning.

Figur 8. Översikt över nyttjande av ekodukt Lemmeströtorp under perioden 16 juli 2019 – 14 juli 2020. Älg observerades endast vid ett tillfälle och är därför inte inkluderad i redovisningen.

Linjerna visar antal gånger olika djurarter har observerats under varje dygn vid djurpassagen.

Sammanställning av passagedygn mellan arter

Fördelning mellan antalet dygn med passager och frånvaro av passager redovisas i tabell 1 och figur 9. Mindre däggdjur som har nyttjat ekodukten innebar: räv, grävling, fälthare, mård och katt.

Tabell 1. Fördelning mellan dygn med passage och dygn utan passage från människor och större däggdjur genom ekodukt Lemmeströtorp juli 2019 – juli 2020. Art

Dygn nyttjade

(%)

Dygn nyttjade

(antal)

Dygn frånvaro

(antal)

Människor 7% 12 149

Kronhjort 11% 17 144

Rådjur 53% 86 75

Vildsvin 66% 107 54

Dovhjort 88% 141 20

Dovhjort är den vanligaste besökaren vid ekodukt Lemmeströtorp (figur 9).

Även vildsvin och rådjur förekommer ofta vid ekodukten, medan kronhjort är en ovanlig besökare.

Figur 9. Dygnsfördelning i nyttjande av ekodukt mellan olika klövviltsarter samt människor utifrån vartannat dygn under juli 2019 till juli 2020. Älg har endast vid ett tillfälle observerats invid ekodukten då en passage genomfördes.

Röda staplar visar antal dygn som en art inte har observerats.

Blå staplar visar antal dygn som en art har observerats.

I tabell 2 redovisas antalet passager per dygn, alltså per 24 h. Det utgör ett index för att kunna jämföra ekodukt Lemmeströtorp med andra faunapassager, men sådana jämförelser bör ta hänsyn till förekomsten av vilt som kan nyttja faunapassagerna för att kunna utvärdera funktion hos faunapassage.

Tabell 2. Antal passagetillfällen per dygn (24 h) i medelvärde genom ekodukt Lemmeströtorp under 16 juli 2019 till 14 juli 2020. Mängden passager utvärderades vartannat dygn för totalt 161 dygn under perioden.

Art * Passagetillfällen / 24 h [Medelvärde ± SD]

Människor 0,004 ± 0,016 SD Kronhjort 0,005 ± 0,018 SD Rådjur 0,074 ± 0,098 SD Vildsvin 0,060 ± 0,058 SD Dovhjort 0,312 ± 0,232 SD

* Antal händelser (inte antal djur).

Fördelning av passager jämfört med förekomst i referensytor

Fördelningen i antal passagetillfällen genom ekodukten och

observationstillfällen inom referensområden (per dygn) är åskådliggjort i

figur 10. De dygn då vilt inte har observerats inom referensytor är borttagna från sammanställningen. Men kamerabevakningen har inte kunnat upptäcka

samtliga viltrörelser och ibland har identifikation av tagna bilder varit omöjligt.

Det innebär att vilt kan ha passerat genom ekodukt och eller referensområden utan att alltid ha observerats.

Dovhjort har observerats lika ofta inom öppningar invid ekodukt (alltså

referensytorna) som på ekodukten. Dovhjort uppvisar även en stark korrelation i variationen mellan observationstillfällen inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten (figur 10 & 11).

Under de dygn som vildsvin besökte referensområden var det i regel fler passager genom ekodukten jämfört med observationstillfällen invid öppningar (figur 10). Det kan bero på att vildsvin har varit svårare att upptäcka inom referensytor. Det föreligger en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av vildsvin inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten (figur 13).

Rådjur uppvisar den motsatta fördelningen jämfört med vildsvin. Under de dygn som rådjur besökte referensområden var det i regel färre passager genom

ekodukten jämfört med observationstillfällen invid öppningar (figur 10). Det kan bero på att rådjur har valt att i större utsträckning beta invid ekodukten framför att välja att passera genom ekodukten. Men det föreligger en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av rådjur inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten (figur 14).

Kronhjort har besökt ekodukten endast vid 11% av övervakade dygn under tidsperioden, men fördelningen visar att kronhjort i hög grad observerades i samma omfattning inom referensytor som på ekodukten (figur 15).

Figur 10. Dygnsfördelning mellan antal passagetillfällen genom ekodukt och antal

observationstillfällen inom referensområden mellan olika klövviltsarter vid Lemmeströtorp under juli 2019 till juli 2020. Fördelningen är baserad på endast de dygn då viltarten förekom inom något referensområde. De dygn då vilt inte har observerats inom referensytor är alltså exkluderade. Älg har endast vid ett tillfälle observerats invid ekodukten i samband med att en passage även genomfördes.

Staplar visar andel av alla tillfällen som en djurart har

observerats per dygn. De olika färgerna markerar om en djurart har setts fler, färre eller vid lika många tillfällen invid öppningar jämfört med mitt på ekodukten.

Det är generellt fler besök invid den norra öppningen till ekodukten och skillnaden är som störst för dovhjort (tabell 3). Det beror sannolikt på att det generellt förekommer mer vilt norr om vägen, där klövvilt erbjuds större sammanhängande skogsmarker och som befinner sig närmare ekodukten.

Därutöver kan det vara svårare att upptäcka vilt med hänsyn till en mer kuperad terräng invid den södra öppningen. En jämn fördelning indikerar att ekodukten har fungerat som en faunapassage.

Tabell 3. Fördelning mellan antal observationstillfällen invid norra respektive södra öppningen till ekodukt Lemmeströtorp (alltså mellan referensytor). Perioden juli 2019 – juli 2020.

Art

Södra öppning

Norra öppning

Andel norra öppning

Kronhjort 18 23 56,1%

Rådjur 313 413 56,9%

Dovhjort 947 1459 60,6%

Vildsvin 168 269 61,6%

Analys av passager jämfört med förekomst i referensytor

Variationen i observationer av vilt invid ekodukten (alltså referensytor) och passager genom ekodukten har analyserats utifrån följande antaganden.

Förväntningar

• Konnektivitet (alltså fungerande faunapassage): förutsätter att observationer invid ekodukten resulterar i passager genom ekodukten.

Alltså ett positivt samband mellan observationer av respektive klövviltsart inom referensytor och antalet passager från arten genom ekodukten.

• Mänsklig störning: förutsätter att besök från människor innebär färre passager från vilt. Alltså ett negativt samband mellan antalet besök från människor och antalet passager gjorda av respektive klövviltsart.

• Konkurrens mellan klövviltsarter: förutsätter att passager från en viltart innebär färre passager från ett annat vilt. Alltså ett negativt

samband i antalet passager genom ekodukten mellan olika klövviltsarter.

Specifikt förväntas att fler passager från dovhjort resulterar i färre passager från rådjur om en konkurrenssituation föreligger.

Dovhjort

De dovhjortar som rör sig inom öppningarna till ekodukten passerar i regel även genom ekodukten (figur 11). En observation av dovhjort inom referensområdet resulterade i 1,1 passage genom ekodukten (95%-konfidensintervall: 1,11 & 1,14).

Figur 11. Diagrammet visar sambandet mellan antal passagetillfällen från dovhjort och observationstillfällen inom referensområden invid ekodukt Lemmeströtorp. Den svarta grafen markerar en modell som visar sambandet (en generalized linear model med negativ binomial fördelning), inklusive 95% konfidensintervall. Baserat på den högst rankade modellen (GLM:

ΔAICc = 0,00 & AICvikt = 44%). Den röda linjen markerar ett exakt 1:1 förhållande i antal passagetillfällen och observationstillfällen.

Vid 59,0% av samtliga övervakade dygn identifierades lika eller fler antal passagetillfällen genom ekodukten jämfört med observationstillfällen inom referensytor av dovhjort (motsvarande 95 dygn av totalt 161 dygn).

Punkterna visar hur många passager som sker av dovhjort i förhållande till antal samtidiga observationer av dovhjort invid öppningar till ekodukten. Svarta linjen beskriver

sambandet mellan passager genom ekodukten och förekomst invid öppningar.

Könskvoten hos observerade adulta dovhjortar motsvarade inom referensytor 59% hondjur (hindar) och hos dovhjortar som passerade genom ekodukten var 58% hondjur.

Det finns en svag tendens till färre dovhjortspassager under dygn med fler människobesök (figur 12). Sambandet mellan dovhjortspassager och människobesök är dock inte signifikant (Bilaga II; dovhjort).

Figur 12. Diagrammet visar sambandet mellan antal passager från dovhjort och människobesök inom referensområden invid ekodukt Lemmeströtorp. Baserat på den högst rankade modellen (GLM: ΔAICc = 0,00 & AICvikt = 44%). Den röda grafen markerar en modell som visar sambandet (en generalized linear model med negativ binomial fördelning), inklusive 95% konfidensintervall.

Punkterna visar hur många passager som sker av dovhjort i förhållande till antal samtidiga passager från människor. Den röda linjen beskriver sambandet mellan passager genom ekodukten från dovhjort och förekomst av människor.

Vildsvin

De vildsvin som rör sig inom öppningarna till ekodukten passerar i regel även genom ekodukten (figur 13). En observation av vildsvin inom referensområdet resulterade i 1,7 passage genom ekodukten (95%-konfidensintervall: 1,53 &

1,79). Fler passagetillfällen än samtidiga observationstillfällen kan bero på att vildsvin inte har upptäckts inom referensytor. Det finns ingen indikation för att mänsklig störning eller passager från dovhjort skulle påverka passagerna från vildsvin (Bilaga II; vildsvin).

Figur 13. Diagrammet visar sambandet mellan antal passager från vildsvin och observations- tillfällen inom referensområden invid ekodukt Lemmeströtorp. Den svarta grafen markerar en modell som visar sambandet (en generalized linear model med negativ binomial fördelning), inklusive 95% konfidensintervall. Baserat på den högst rankade modellen (GLM: ΔAICc = 0,00 &

AICvikt = 42%). Den röda linjen markerar ett exakt 1:1 förhållande i antal passager och observationstillfällen.

Punkterna visar hur många passager som sker av vildsvin i förhållande till antal samtidiga observationer av vildsvin invid öppningar till ekodukten. Svarta linjen beskriver

sambandet mellan passager genom ekodukten och förekomst invid öppningar.

Vid 80,7% av samtliga övervakade dygn identifierades lika eller fler antal passagetillfällen genom ekodukten jämfört med observationstillfällen inom referensytor av vildsvin (motsvarande 130 dygn av totalt 161 dygn). Könskvoten hos observerade adulta vildsvin motsvarade inom referensytor 80% hondjur (suggor) medan könskvot saknas för vildsvin som passerade genom ekodukten.

Endast för 20 individer kunde kön identifieras med säkerhet.

Rådjur

De rådjur som rör sig inom öppningarna till ekodukten passerar i regel även genom ekodukten (figur 14). En observation av rådjur inom referensområdet resulterade i 1,4 passage genom ekodukten (95% KI: 1,34 – 1,52). Det finns inget stöd för varken mänsklig störning eller att mängden dovhjort på ekodukten skulle påverka mängden passager från rådjur (Bilaga II; rådjur).

Figur 14. Diagrammet visar sambandet mellan antal passager från rådjur och

observationstillfällen inom referensområden invid ekodukt Lemmeströtorp. Den svarta grafen markerar en modell som visar sambandet (en generalized linear model med negativ binomial fördelning), inklusive 95% konfidensintervall. Baserat på den högst rankade modellen (GLM:

ΔAICc = 0,00 & AICvikt = 56%). Den röda linjen markerar ett exakt 1:1 förhållande i antal passager och observationstillfällen.

Vid 49,1% av samtliga övervakade dygn identifierades lika eller fler antal passagetillfällen genom ekodukten jämfört med observationstillfällen inom referensytor av rådjur (motsvarande 79 dygn av totalt 161 dygn). Könskvoten hos observerade adulta rådjur motsvarade inom referensytor 50% hondjur (getter) och hos rådjur som passerade genom ekodukten var 45% hondjur.

Punkterna visar hur många passager som sker av rådjur i förhållande till antal samtidiga observationer av rådjur invid öppningar till ekodukten. Svarta linjen beskriver sambandet mellan passager genom ekodukten och förekomst invid öppningar.

Kronhjort

Kronhjort förekom endast vid 17 dygn vid ekodukten, vilket innebär en

dominans av frånvaro av kronhjort i dataunderlaget. Valideringen av modeller uppvisade inget klart linjärt samband (för en GLM med negativ binomial

fördelning). Det saknas därför förutsättningar för att statistiskt kunna analysera samband mellan passager av kronhjort och dess förekomst vid referensområden (alltså invid öppningar av ekodukten). I figur 15 redovisas förhållandet mellan passager och observationstillfällen invid ekodukten, där frånvaro av kronhjort dominerar. Det går alltså inte att utläsa om kronhjort använder passagen i förhållande till dess förekomst invid referensområden. Men av de fåtala besök som har inträffat av kronhjort, så har majoriteten av observationstillfällen vid referensområden resulterat i ett passerande genom ekodukten.

Endast handjur av kronhjort har observerats (endast yngre, troligen ej reproduktivt aktiva individer).

Figur 15. Diagrammet visar förhållandet mellan antal passager från kronhjort och

observationstillfällen inom referensområden invid ekodukt Lemmeströtorp. Den röda linjen markerar ett exakt 1:1 förhållande i antal passager och observationstillfällen.

Vid 96,9% av samtliga övervakade dygn identifierades lika eller fler antal passagetillfällen genom ekodukten jämfört med observationstillfällen inom referensytor av kronhjort (motsvarande 156 dygn av totalt 161 dygn). Samtidigt nyttjades ekodukten endast vid 11% under bevakade dygn av kronhjort (juli 2019 – juli 2020).

Punkterna visar hur många passager som sker av kronhjort i förhållande till antal samtidiga observationer av kronhjort invid öppningar till ekodukten.

Fördelning under året i nyttjande av ekodukt

Mängden passager genom ekodukt Lemmeströtorp mellan olika årstider redovisas i tabell 4 och figur 16. Våren definierades som perioden 1 mars – 31 maj. Sommaren definierades som perioden 1 juni – 31 augusti. Hösten definierades som perioden 1 september – 30 november. Vintern definierades som perioden 1 december – 28 februari.

Tabell 4. Fördelning i procent per art och antal passagetillfällen genom ekodukt

Lemmeströtorp mellan årstider under perioden 16 juli 2019 till 14 juli 2020. Notera att antal passagetillfällen avser vartannat dygn under perioden.

årstid människor kronhjort rådjur vildsvin dovhjort

vår 0% 0 48% 10 31% 87 26% 61 14% 173

sommar 50% 8 38% 8 44% 124 11% 26 21% 254

höst 44% 7 14% 3 23% 66 27% 62 31% 372

vinter 6% 1 0% 0 3% 8 35% 82 34% 407

Totalt 100% 16 100% 21 100% 285 100% 231 100% 1206

Figur 16. Fördelning i procent av passagetillfällen genom ekodukt Lemmeströtorp mellan olika årstider under perioden 16 juli 2019 till 14 juli 2020.

Staplar visar andel av alla tillfällen som en djurart har

observerats utifrån olika årstider. De olika färgerna markerar årstiderna.

Diskussion

Ekodukt Lemmeströtorp används i stor utsträckning av de dovhjortar, vildsvin, rådjur, kronhjortar samt älgar som väljer att närma sig ekodukten. I denna mening tycks ekodukten fungera som en barriärupplösning för dessa klövviltsarter.

Viltets rörelser och nyttjande av ekodukten var baserade på bilder tagna av autokameror. På grund av tekniska begränsningar upptäcks inte samtliga förekomster av djur. Den största bristen är att rörelsesensorn har en begränsad täckning för att fånga djurs rörelser. Det innebär att djur kan passera utan att några bilder dokumenterar förekomsten. Därutöver kan sämre ljusförhållanden och längre avstånd från kameran försvåra att kunna identifiera djur.

En bredare faunapassage förväntas fungera bättre för viltet. Ekoduktens passagebredd på 44 m vid öppningar och 40 m mitt på ekodukten innebär frikostiga dimensioner. Passagelängd genom ekodukten motsvarar 38 m.

Passagebredder mellan 30 och 45 m anses generellt vara effektiva som

faunapassage för stora däggdjur (Mysłajek m.fl. 2020). Såväl nationellt som ur ett internationellt perspektiv varierar dimensionering hos ekodukter oerhört.

Det beror bl.a. på tillgängliga resurser men även lokala topografiska

förutsättningar samt anpassningar efter olika fokusarter. En faunabro kan vara allt från 10 m bred och upp till över 200 m bred.

Ekoduktens nyttjande av dovhjort, kronhjort och älg speglar troligen de relativa förekomsterna av dessa viltarter i landskapet, baserat på fördelningen av viltolyckor i landskapet. Andelen viltolyckor som involverar dovhjort (42%) är snarlik med andelen av viltpassager genom ekodukten som härrör från dovhjort (40%). Det är på motsvarande sätt få viltolyckor med kronhjort (7%) och även en låg andel nyttjande av ekodukten från kronhjort (5%). Älg är ytterst sällsynt involverad i viltolyckor och endast ett besök med passage genom ekodukten har observerats från älg.

Det är dock en mindre andel passager från rådjur (25%) genom ekodukten jämfört med andel viltolyckor som involverar rådjur (41%). Det skulle kunna indikera att färre rådjur jämfört med övriga klövvilt i landskapet nyttjar ekodukten. För vildsvin är jämförelsen den motsatta. Det är en högre andel passager från vildsvin (31%) genom ekodukten i förhållande till andel viltolyckor som involverar vildsvin (10%). Det skulle kunna indikera att fler vildsvin jämfört med övriga klövvilt i landskapet nyttjar ekodukten.

Rådjur är dock generellt mer dagaktiva jämfört med vildsvin som är mer utpräglat nattaktiva (Elfström in prep). Eftersom fordonstrafiken är högre dagtid jämfört med nattetid, så är alltså risken högre för att (mer dagaktiva) rådjur involveras i viltolyckor jämfört med (mer nattaktiva) vildsvin. De relativa andelarna av rådjur jämfört med vildsvin som involveras i viltolyckor kan alltså därför vara missvisande vid beskrivning av de relativa förekomsterna av rådjur och vildsvin. Rådjur i landskapet riskerar helt enkelt att överskattas och vildsvin att underskattas baserat på inrapporterade viltolyckor.

Det är fler observationer av rådjur invid öppningar jämfört med passager genom ekodukten. Eventuellt kan det ske en förtätning av rådjur som rör sig parallelt med viltstängslet, men att vissa rådjur väljer att inte nyttja ekodukten utan istället fortsätter i en väst-östlig rörelseriktning. Alternativt väljer rådjur att i högre utsträckning beta invid öppningar till ekodukten. Samtidigt är det en förhållandevis jämn fördelning i förekomst av rådjur invid norra och södra öppningen. Därutöver finns en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av rådjur inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten. Slutsatsen blir att ekodukten fungerar på ett tillfredställande sätt som faunapassage för rådjur.

Det är en något skev fördelning, med fler observationer av vildsvin vid norra framför södra öppningen till ekodukten. Men de vildsvin som besöker öppningar observeras ofta på ekodukten. Därutöver finns en stark korrelation mellan variationen i nyttjande av vildsvin inom referensytor och passagetillfällen genom ekodukten. Slutsatsen blir att ekodukten fungerar på ett tillfredställande sätt som faunapassage för vildsvin.

Förekomst av kronhjort och framför allt älg invid ekodukten är så pass få att statistiska analyser inte är genomförbara. Frånvaron av kronhjort och älg vid ekodukten speglar en relativt låg förekomst av kronhjort och älg i landskapet.

Kronhjort besökte ekodukten främst under vår och sommar (86% av fallen) och tycks alltså nyttja andra delar av landskapet under brunstperioden. Det är tänkbart att endast ett fåtal individer av kronhjort respektive älg ännu har etablerat hemområden som ansluter till ekodukten. Om så är fallet kommer troligen mängden passager från kronhjort och älg att öka under åren framgent.

Generellt krävs en större ansträngning för att observera kronhjort jämfört med älg (Elfström 2015). Mot den bakgrunden innebär enstaka besök från älg vid ekodukten jämfört med ett tjugotal besök från kronhjort under övervakade dygn att älg är mer ovanlig än kronhjort i landskapet som omger ekodukten. Samma

mönster ses i viltolycksstatistiken, med endast 7% av viltolyckor involverade kronhjort och mindre än 1% involverade älg i landskapet som omger

Lemmeströtorp.

Väg E65 och landskapet som omger ekodukt Lemmeströtorp ingår i södra delen av ett förvaltningsområde för kronhjort som Länsstyrelsen Skåne fastställt som Kronhjortsområde A (Carlsson & Jarnemo 2019). Men ekodukten och

omgivande landskap nyttjas sannolikt även av kronhjortar som rör sig inom två i öster nära angränsande förvaltningsområden (Kronhjortsområde B och F enligt förvaltningsplanen). Väg E65 utgör inte gräns mellan kronhjortsområden. Enligt förvaltningsplanen för kronhjort har populationen ökat något söder om väg E22 under perioden 2014–2018 baserat på inventeringsdata (brunsträkning av djur), men populationstillväxten bedöms vara lägre jämfört med perioden dess för innan, och de senaste åren föreligger ingen tydlig trend (Carlsson & Jarnemo 2019). Tack vare ekodukten kommer förhoppningsvis kronhjortar norr om väg E65 att i större utsträckning kunna etablera sig och nyttja landskapet söder om vägen framgent.

Att det inte föreligger någon korrelation mellan antal passager från dovhjort och passager från rådjur respektive vildsvin kan bero på att en nischsegregering förekommer, där passagerna helt enkelt sker vid olika tidpunkter under dygnet.

Datasammanställning i denna studie skedde per dygn och innebär att fördelning över dygnets timmar inte kan utläsas. Erfarenheter från andra länder visar att olika viltarter ofta kan nyttja samma faunapassage men vid olika tidpunkter under dygnet (Mysłajek m.fl. 2020).

Störning från mänsklig aktivitet kan förekomma, och resultera i att exempelvis djur väljer att inte närma sig ekodukt och tillika referensområden i samband med att exempelvis människor nyttjar ekodukten. Störning från mänsklig aktivitet har inte kunnat påvisas för vildsvin och rådjur. Det fanns nämligen inget samband (korrelation) mellan passager från vildsvin respektive rådjur och mänsklig aktivitet. Det kan bero på en låg besöksfrekvens från människor i kombination med att viltet främst varit aktiva nattetid. För dovhjort fanns dock en tendens till påverkan från människobesök. Dovhjorten tycks uppvisa en ansenlig mängd aktivitet under dagtid vid Lemmeströtorp, där en

dygnsfördelning av besök under oktober 2019 visade att 43,7% av besök skedde dagtid (07:00-18:59) för dovhjort medan besök dagtid från rådjur motsvarade 33,1% (bakgrundsmaterial från Holmberg, 2020). Baserat på inrapporterade viltolyckor är andelen som inträffar dagtid snarlik mellan dovhjort och rådjur,

men något fler viltolyckor med dovhjort inträffar dagtid (45% av

dovhjortsolyckor inträffade dagtid och 40% av rådjursolyckor inträffade dagtid).

Vid ekodukten över E6 i Kungsbacka kommun väljer dovhjort och rådjur att i huvudsak passera under nattetid medan människor främst besöker platsen dagtid, en s.k. nischsegregering i tid (Elfström & Winterås 2020). Vid Lemmeströtorp tycks däremot en större andel av dovhjorten vara dagaktiv (Holmberg 2020), eventuellt beroende på generellt lägre mänsklig påverkan och störning i landskapet som omger Lemmeströtorp jämfört med vid Sandsjöbacka.

Eftersom en betydande andel av dovhjortar var aktiva dagtid precis som människan kan detta förklara en tendens till störning där färre

dovhjortspassager inträffade under de dygn då fler människor besökte ekodukten.

Dataunderlaget som insamlats i denna studie sträcker sig över ett år.

Dataunderlaget tillför värdefull kunskap för att utvärdera konstruktioner som ska minska barriärpåverkan från vägar (såsom faunapassager) och förebygga viltolyckor. Denna kunskap förväntas kunna tillämpas i ett nationellt perspektiv och i fortsatt samarbete med forskningsprogrammet Triekol.

Ekoduktens funktion som faunapassage kan studeras vidare genom att komplettera datainsamlingen med observationer av vilt vid kontrollpunkter placerade i närheten av E65 ett hundratal meter bortanför ekodukten i vägens förlängning. Genetiska studier efter datainsamling från spillning eller hårfällor erbjuder möjligheter att baserat på DNA-profiler identifiera individer och analysera mönster inom och mellan populationer. Då finns möjligheter att uppskatta antalet olika individer som nyttjar ekodukten och även att undersöka barriäreffekter på större skalor. Analyser på dessa större skalor, såsom på längre avstånd från vägar i landskapet, innebär samtidigt att fler faktorer påverkar förekomst av djur och motsvarande frågeställningar bör hanteras inom ett forskningsprojekt.

Referenser

Akaike H. 1973. Information theory as an extension of the maximum likelihood principle. Pages 267–281 in B. N. Petrov and F. Csaki, editors. Second

international symposium on information theory. Akademiai Kiado, Budapest, Hungary.

Bates D., Maechler M., Bolker B., Walker S. 2015. Fitting Linear Mixed-Effects Models Using lme4. Journal of Statistical Software, 67(1), 1-

48.<doi:10.18637/jss.v067.i01>.

Burnham K.P. & Anderson D.R. 2002. Model selection and multimodel

inference: a practical information-theoretic approach. Second edition. Springer- Verlag, New York, New York, USA.

Carlsson, N. & Jarnemo, A. 2019. Regional förvaltningsplan för kronhjort (kronvilt), nominatunderarten 2019–2022. Länsstyrelsen Skåne.

Elfström, M. 2015. Fokusprojekt kron 2014/2015, Inventeringsmetodik för kronvilt - datainsamling för utvärdering av trender och beståndsstruktur inom kronviltets utbredningsområde. Utgivare: Svenska Jägareförbundet, Öster Malma.

Elfström, M. & Winterås F. 2020. Miljöuppföljning faunaåtgärder E6 Sandsjöbacka, Delrapport för perioden 2019 - Förekomst och fördelning av större däggdjur vid Ekodukt Sandsjöbacka, Kungsbacka och Mölndals kommuner, Hallands och Västra Götalands län. Utgivare: Trafikverket i samverkan med EnviroPlanning AB. Preliminär rapport.

Elfström, M. In prep. Miljöuppföljning för faunapassape i plan över väg 108 - Förekomst och fördelning av större däggdjur under 2019-2020, Svedala kommun, Trafikverket.

Helldin J-O. Stål Delbanco A. & Olsson M. 2016. Uppföljningsprogram för ekodukt över E65 vid Lemmeströtorp - förslag. Calluna AB.

Holmberg, I. 2020. Tvekande hjortdjur - En beteendeekologisk studie av rådjur och dovhjort för att bedöma effektiviteten av en faunaport och en ekodukt i Skåne, Sverige, Examensarbete vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.

Mysłajek, R.W., Olkowska, E., Wronka-Tomulewicz, M. & Nowak, S. 2020.

Mammal use of wildlife crossing structures along a new motorway in an area recently recolonized by wolves. European Journal of Wildlife Research volume 66, Article number: 79.

Trafikverket 2011. Förstudie Faunapassage för väg E65 vid Lemmeströtorp.

Svedala kommun, Skåne län, Samrådshandling 2011-03-04, Uppdragsnummer:

8850668.

Trafikverket 2016. Granskningshandling, Väg E65 delen Skurup-Svedala, ekodukt vid Lemmeströtorp, Svedala och Trelleborgs kommuner, Skåne län.

Vägplanebeskrivning med miljöbeskrivning, 2016-10-11. Projektnummer:

V8850668.

BILAGA I

Utvärdera förebyggande effekter mot viltolyckor

Nedan redovisas en jämförelse i mängden viltolyckor utmed E65 förbi ekodukt Lemmeströtorp jämfört med motsvarande mängd viltolyckor på övriga vägnätet under samma år per klövviltsart. Perioden avser mellan åren 2015 och 2018, alltså innan ekodukten färdigställdes. En liknande analys kan genomföras om några år, för att jämföra om sambandet ser annorlunda ut för perioden efter anläggning av ekodukten och kompletterande viltstängsling^.

Figur I. En jämförelse i utveckling av viltolyckor utmed E65 förbi ekodukt Lemmeströtorp och övriga inrapporterade viltolyckor i landskapet per år (perioden 2015-2018).

Tabell I. Sammanställning av modell som beskriver mängden viltolyckor utmed E65 förbi ekodukt Lemmeströtorp och viltolyckor på övriga vägnätet i landskapet under samma år (perioden 2015-2018). Beta och spridningsmått är transformerade (med exponenten baserad på en ursprunglig Poissonfördelning).

Variabler

β SE

95% högre & lägre

konfidensintervall z-värde P (>|z|)

(Intercept) 2,15 0,50 -0,50 8,96 1,06 0,292

landskap:Dovhjort 1,02 1,01 1,01 1,04 2,58 0,010 **

landskap:Kronhjort 1,02 0,85 -0,85 1,20 0,23 0,815 landskap:Rådjur 1,02 1,00 1,00 1,03 2,56 0,010 * landskap:Vildsvin 1,01 0,98 -0,98 1,04 0,60 0,551

Varken kronhjort eller vildsvin uppvisar något signifikant samband mellan viltolyckor utmed E65 och motsvarande mängd viltolyckor samma år i övriga landskapet (figur I & tabell I). (De 95-procentiga konfidensintervallen

inkluderar 0 för kronhjort och vildsvin.) För dovhjort och rådjur finns däremot ett signifikant positivt samband. Det betyder att år med fler viltolyckor utmed E65 sammanfaller med fler viltolyckor utmed övriga vägnätet för dovhjort och rådjur (se figur I & tabell I). Analysen indikerar att, utan förebyggande åtgärder såsom viltstängsling och säkra faunapasager, kan vi förvänta oss fler viltolyckor med dovhjort och rådjur utmed E65 under de år som det sker fler viltolyckor med dessa arter på övriga vägnätet i landskapet^.

BILAGA I

Vid jämförelse av antalet djurpassager lämpar det sig att använda en så kallad Poissonfördelning. Datafördelning av typen Poisson förutsätter att spridningen (variansen) är lika stor som väntevärdet. Jag genomförde därför ett

spridningstest, vilket visade att variansen var något större än väntevärdet. Med hänsyn till överspridningen tillämpades en datafördelning av typen negativ binomial vilken utgör en typ av Poissonfördelning, men som kan hantera över- /underspridning i datafördelningen. Statistiska analyser gjordes i programmet R version 3.5.1 (R Core Team. 2018 R: A language and environment for

statistical computing. R Foundation for Statistical Computing, Vienna.

https://www.R-project.org/). För komplett redovisning av statistisk metodik hänvisas till faktarutan nedan.

Faktaruta – statistiska analyser

För att kunna analysera samvariation (alltså närvaro av korrelation eller ej) mellan mängden passager genom ekodukt och observationer inom referensytor av samma viltart, och effekter från nyttjande av ekodukten från annat klövvilt och mänsklig störning så tillämpade jag multipla regressionsmodeller, med a priori modellselektion baserat på Akaikes

informationskriterium för små provstorlekar (AICc) (Akaike 1973, Burnham & Anderson 2002). Det innebär att i förväg konstruera samtliga modeller och därefter undersöka och välja den mest parsimona modellen, det vill säga den modell som enklast förklarar mest av informationen jämfört med verkligheten. Vid modellselektion redovisas även relativ sannolikhet för modeller (angiven som AICcvikt), samt de ackumulerade sannolikheterna för rangordnade modeller (angiven som Viktkumulativt).

Dataunderlaget domineras av nollobservationer och spridningsmåttet (dvs. variansen) överskrider det centrala måttet (dvs. väntevärdet). Mot den bakgrunden tillämpades en negativ binomial Poisson som fördelning. Jag använde programmeringspaketet lme4 från Bates m.fl. (2015) för modellering baserat på den tillämpade datafördelningen.

Kandidatmodellerna, för att beskriva variation i mängden viltpassager genom ekodukten, innehåller referensytor (alltså viltobservationer söder och norr om ekodukt), passager av annat klövvilt, besök från människor, samt en interceptmodell. Endast de modeller som har stöd enligt modellselektionerna redovisas, dvs. den eller de modeller som bäst förklarar variation i gjorda passager av en klövviltsart (se tabell II).

Samtliga modeller har validerats grafiskt med sk. Cleveland dot plots, dvs. kontrollerats så att de inte avviker från antaganden om linjärt samband samt att bl.a. residualerna inte skiljer sig utifrån olika anpassade värden i modellerna. Multikollinearitet mellan oberoende faktorer kontrollerades med ’variance inflation factors’. De utvalda modellerna

utvärderades genom att undersöka om ingående faktorer hade en effekt även vid hänsyn till dess felmarginal, dvs. om effekten var positiv/negativ med hänsyn till standardfel och 95- procentigt konfidensintervall (baserat på 10 000 Bootstrapp-simuleringar). Effekter som har återfunnits finns grafiskt redovisade.

BILAGA II

Kandidatmodeller som konstruerades i förväg (a priori):

Barriärupplösning – De vilda djur som närmar sig ekodukten (dvs.

referensytorna) väljer att även nyttja ekodukten. Det föreligger således en korrelation mellan observationer av vilda djur på ekodukten och inom referensytor för aktuell viltart.

Mänsklig störning – Vilda djur väljer att använda ekodukten under perioder när människor mer sällan nyttjar området. Om besök från människor stör vilda djur förväntas således en negativ korrelation, alltså färre djurpassager under de dygn som människor mer ofta besöker ekodukten. Om djurskyddsområdets

beträdnadsförbud beaktas så bör inte mänsklig störning utgöra en påverkan på viltet.

Konkurrens mellan klövvilt – om en konkurrens föreligger mellan klövviltsarter förväntas att ett negativt samband kan påvisas mellan olika arters nyttjande av ekodukten.

Kandidatmodellerna, redovisade i tabell II, representerade de ställda hypoteserna enligt ovan.

Tabell II. Kandidatmodeller (alltså multipla regressionsmodeller) som skapades före modellselektionen (a priori). Modellerna representerar olika hypoteser separat eller som en kombination avseende konnektivitet, konkurrens mellan klövviltsarter och mänsklig störning.

1: Konnektivitet Viltpassager ~ Referensobs. [(syd + norr)/2]

2: Konnektivitet &

mänsklig störning Viltpassager ~ Referensobs. [(syd + norr)/2] + Människobesök 3: Konnektivitet &

konkurrens andra klövvilt

Viltpassager ~ Referensobs. [(syd + norr)/2] + Viltpassage annat_klövvilt

4: Konnektivitet södra Viltpassager ~ Referensobs. endast södra referensytan 5: Konnektivitet norra Viltpassager ~ Referensobs. endast norra referensytan 6: interceptmodell

(nollmodell) Viltpassager ~ 1

BILAGA II