Föreställning 3 – både militär och civil bakgrund

en fot i vardera värld. Han har varit yrkesmilitär i 25 år men är nu tjänstledig för att jobba på en svensk myndighet med insatsstöd. Han har jobbat med internationella insatser ur två olika

perspektiv, dels det militära och dels det civila, vilket gör att hans uppfattning rörs sig mellan de två tidigare föreställningarna. Han säger själv att han bytt uppfattning och fått ett litet annat synsätt efter att han börjat arbeta civil med internationella insatser.

5.3.1 Militärt och civilt om svenska militären

Bilden som min civila/militära informant ger är ungefär den samma som vi fått tidigare. Svenska soldater och officerare är lyhörda och öppna för den specifika missionens karaktär, de har en djupare förståelse och vilja till att förstå konfliktens orsak och rötter. Därför kan de även agera mer finkänsligt och avstämt, både tufft när det behövs och att ta av sig hjälmen för att leka med barnen. Min informant erkänner att han kanske är lite partisk men håller trots det fast vid att svenska, och andra nordiska soldater bär på en större förståelse. Det märks även i sättet att jobba, svenskarna försöker ha ett mer allomfattande sätt att jobba på där de engagerar sig på olika nivåer i samhället och ser hela konfliktskalan, till exempel att ha en mer humanitär syn på konflikten (Intervju 5).

Han menar att det militära arbetet och det civila arbetet inte behöver vara ett motståndsförhållande utan snarare kompletterar varandra. Militären behövs just nu på plats annars skulle talibanerna snabbt kunna ta över makten igen. I militärens uppgifter ingår det även att skapa en god relation med lokalbefolkningen, menar han, då militären är en hörnsten i arbetet att bygga upp en struktur av säkerhet som påverkar hela samhället. Denna struktur bidrar sen till en god samhällsutveckling. Han förstår också organisationer som SAK som bygger sitt arbete och sin säkerhet på att accepteras av talibaner och andra ledare. Vilket blir en nödvändighet för dem då militären inte skulle ha möjlighet att upprätthålla ett kontinuerligt skydd och säkerhet på till exempel en skola. Just synen på relationen mellan det militära och civila och synen på hur det går att hjälpa ett land att komma på fötter igen är något som påverkats och förändrats av att bli civil. Han förstår bättre nu att det går att arbeta på olika sätt för att uppnå samma mål, och han tror att båda sätten behövs.

Den civila delen av insatsen ska bli större medan den militära ska minska, år 2012 ska det finnas en civil chef på plats. Tanken är att denne civila chef ska få ett kontor ”på stan” för att få större distans till det militära, vilken kan vara att föredra (Intervju 5). Det ska bli lättare att skapa sig relationer med afghaner utan att ständigt förknippas med militären. Ägandeskapet till de civila och militära delarna av insatsen bör dock vara gemensamt, vilket min informant tror är nyckeln till att lyckas, gemensam planering och gemensamma pengar. Strategin för Afghanistan är att vara mindre stridande och mer stödjande, genom att bland

annat utbilda afghanska militären och polisen och att ta temperaturen i byarna, vilket fortfarande är en viktig del i militärens arbete.

5.3.2 Militärt och civilt om den svenska identiteten

Även den civila/militära informanten har uppfattat händelser och attityder där svenska soldater skiljer sig mycket från andra soldater. Han har själv erfarit hur tyskar har en annan inställning till sitt arbete då det körde väldigt aggressivt genom städer och byar för att, som min informant menar, de var rädda för sin egen säkerhet. De ville snabbt förflytta sig mellan de olika platserna och tog därför ingen hänsyn till afghanerna som blev irriterade, något som är onödigt då det skapar ytterliggare aggressioner och motsättningar mot de utländska trupperna. Stor skillnad var det att åka med svenska team som respekterade trafikrytmen och gärna stannade för att släppa över folk på gatan. Han stämmer även in i att svenska soldater har ett bra rykte som de förtjänar.

De svenska militärerna kan dock vara en aning naiva. Min informant menar att de kan ha stor tilltro till sig själva och den insats de gör, genom den ska de rädda världen och skapa fred på jorden. Ambitionsnivån är väl hög med tanke på den begränsade tidsperioden. Sveriges del av ISAF får inte överdrivas, men är trots de ringa antalet soldater en viktig part då Sverige har en alliansfri bakgrund, som inte förknippas starkt med Nato och har ett starkt engagemang i FN (Intervju 5).

5.3.3 Militärt och civilt om kvinnligt och manligt

Att det är svårt för utländska män att få kontakt med de afghanska kvinnorna bekräftas också av den militära/civila informanten, även att det kan vara farligt att ha kontakt dem emellan. Det är viktigt att visa respekt och att inte utsätta de afghanska kvinnorna för en felaktig kontakt så att de kommer råka illa ut för det. Militären ska respektera kulturen och sedvänjorna och inte trycka på västerländska ideal. Det är ingen idé att arbeta med sådant som är dömt att misslyckas, som att hävda att de ska börja med källsortering. Men på ett indirekt sätt kan de försöka framföra kritik, till exempel kan Försvarsmakten stödja kvinnor i Afghanistan som gör ett bra arbete (Intervju 5). Det gäller att vara realistisk med vad de kan förändra under de sex månaderna som de befinner sig i landet, att tro att de kan ändra på gamla system och strukturer är bara naivt. Det viktiga är att ge landets invånare förutsättningarna för att kunna utveckla sitt land på deras sätt, och inte trycka på något som afghanerna inte vill ha för då blir det bara fel.

På alla missioner finns det genderansvariga vilka främst är kvinnor. Min informant menar att det varit fokus på just kvinnorna och på att öka den kvinnliga andelen, men att det

även finns ett manligt genderperspektiv som det bör arbetas mer med. Det kan uppfattas som att Försvarsmakten ger en bild av att gender bara är för kvinnor. Det har tett sig gynnsamt att förespråka genderperspektiv inom Försvarsmakten, inte för sin egen övertygelse utan för sin möjlighet för att göra karriär. Det har blivit något användbart att trycka på genderfrågor då det uppfattas som något bra, vilket är helt fel utveckling. Han tycker också att det har kommit att handla mer om ”vad man har mellan benen istället för vad man har mellan axlarna” (Intervju 5). I början tappade Försvarsmakten ”kompetensdimensionen”, det handlade inte om att person med bäst kompetens fick jobbet utan styrdes av ”könsdimensionen”, något han anser de kommit till rätta med nu (Intervju 5). Genderperspektivet har mognat och blivit en mer naturlig del av både utbildningen inför utlandsmission som i hela verksamheten. Det är mixen av människor som är värdefull, människors bakgrund, utbildning, kön, ålder, erfarenheter, och som ligger till grund för att kunna göra en god insats. Därför kan han vara orolig för hur utvecklingen ska bli och vilka personer som kommer att söka sig till Försvarsmakten nu när den allmänna värnplikten har avskaffats.