Föreställningar om föräldraskap

Vi har i det empiriska materialet kunnat se att intervjupersonerna i början av

intervjuerna ger en neutral och allmän förklaring av vad föräldraskap betyder för

dem. Intervjupersonerna beskriver i detta skede föräldraskap i vida termer och vad

som förväntas av en förälder kopplas inte samman med vilket kön föräldern har.

Då de talar om vad föräldraskap är uttrycker de bland annat vad det ingår för

praktiska moment när man är förälder och att det handlar om att tillgodose sitt

barns behov på en rad olika sätt. Vilka egenskaper en förälder bör ha, samt vikten

av ett reflekterande förhållningssätt till sin egen roll som förälder, är generella

aspekter som lyfts fram i det empiriska materialet. Något som också belyses är

den skillnad som intervjupersonerna upplever mellan sin syn på föräldraskap

privat jämfört med i sin yrkesroll. Dessa olika aspekter kommer vi presentera

nedan under de tre följande underrubrikerna.

5.1.1 Föräldraskap som praktik

I beskrivningen av sin generella syn på föräldraskap beskriver intervjupersonerna

vad en förälder ska göra. Föräldraskapet konstrueras som något praktiskt och som

är sammankopplat med att ta ansvar för sitt barn på flera olika nivåer. Nedan

följer ett par citat som exemplifierar detta.

Marie: Skulle du kunna berätta för oss vad föräldraskap betyder för dig?

Sara: Det är mycket som ingår i föräldraskap… både det basala, omsorg

men även att stötta och omsorg om barnet genom hela livet. […] Man

måste ju kunna vara tillgänglig för sina barn, bemöta dem utifrån var de är

någonstans och lyssna på deras känslor.

Rebecka: Vad tänker du att det innebär att vara en förälder?

Moa: Att finnas där för barnen och att ha en gemenskap. Men också allting

runtomkring barnen, skola, fritid, vardag och helg. […] och det är att finnas

till för sina barn och det kan man göra på många olika sätt. Men se sina

barns behov. Vad just de behöver för stunden, långsiktigt, kortsiktigt, men

att vara med sina barn. Faktiskt spendera tid, umgås.

Beskrivningarna ovan visar att intervjupersonerna till en början har en allmän

föreställning av vad en förälder ska klara av att göra och vad som är viktigt att ge

sitt barn, så som exempelvis omsorg och stöd. Dessa uttalanden ges i början av

intervjuerna som svar på frågor om vad föräldraskap innebär. Intervjupersonernas

uppfattning om hur en förälder ska bete sig konstrueras i dessa citat som icke

könsbundna. Att vara förälder beskrivs som något könsneutralt och det skapas i

dessa beskrivningar inga könskategorier inom föräldraskapet. De egenskaper och

beteenden som intervjupersonerna tar upp kring föräldraskap kopplas inte

samman med rollerna mamma eller pappa, utan endast till att vara förälder.

Att föräldraskapet i generella termer inte beskriver specifikt vad en mamma eller

pappa ska göra kan liknas vid den senmoderna diskurs, som enligt Bäck-Wiklund

och Bergsten (1997), numera råder parallellt med den mer traditionella

könsbundna uppdelningen av föräldraskap. Den senmoderna diskursen strävar

efter jämställdhet och ett utjämnande av könskategorierna mamma och pappa,

samt att föräldrar ska ta samma ansvar för barnens utveckling. Vi tolkar citaten

som exempel på att intervjupersonerna är påverkade av dessa samhällsnormer.

Resonemanget går även i linje med vad tidigare forskning visat, att samhället har

en förväntan på ett gemensamt föräldraskap (Regnér 2006).

De beskrivningar som intervjupersonerna ger i citaten kan liknas vid den rådande

normen kring ett ”engagerat föräldraskap” som Forsberg (2009) redogör för i sin

avhandling. Författaren beskriver att en ”god” förälder behöver leva upp till de

kulturella och sociala förväntningar som finns i samhället kring föräldraskap och

som citaten gör uttryck för. Föräldraskapsnormen präglas av idealet att föräldern

har ett ansvar att skapa en nära relation till sitt barn, vilket påminner om det

intervjupersonerna beskriver kring att finnas där för barnen, umgås, lyssna,

bekräfta och stötta genom hela livet. Dessa förväntningar på en förälder finns,

enligt Forsberg (ibid.), som ett samhällsideal som skapar höga krav både från

föräldrarna själva och från samhället.

5.1.2 Föräldraskap som reflektion

I det empiriska materialet har vi sett hur intervjupersonerna, utöver de praktiska

aspekterna, framhäver vikten av att föräldrar reflekterar över sitt föräldraskap.

Föräldern förväntas ha självinsikt i sin egen roll och situation, samt hur detta kan

påverka barnet. I citatet nedan talar Clara också om vikten av att en förälder är

prestigelös nog att ansöka om hjälp när det finns behov av det. Dessa aspekter

framhålls generellt i materialet som grundläggande faktorer i ett gott föräldraskap.

Rebecka: Vad innebär föräldraskap enligt dig?

Clara: Jag tänker att jag är lite yrkesskadad… men när jag tänker

föräldraskap så tänker jag på vuxna som är ”good enough” föräldrar som

kan tillgodose sina barns behov och som vet när det är dags att söka hjälp

och lite så, vart man ska vända sig. Det tänker jag är föräldraskap, det är

grunden på något vis. […] En bra förälder är någon som vågar… ja men

vågar se barnet för vad den är, och kan vägleda den på ett sätt som gör att

den kan bli en bra vuxen som klarar sin tillvaro. En förälder ska väl

representera en klok vuxen tänker jag, som kan vägleda och hjälpa barnet.

I citatet ovan ser vi ett tema bestående av att intervjupersonerna själva upplever

sig vara påverkade av sitt yrkesområde, så kallat ”yrkesskadad”. Vi menar att det

står för att bilden av föräldraskap som råder inom socialsekreteraryrket påverkar

den egna föreställningen av föräldraskap. Att vara en god förälder är enligt

beskrivningen i citatet någon som vet när det är dags att söka hjälp och vet vart

man ska vända sig för att få hjälp i sitt föräldraskap. En föreställning som

intervjupersonerna uppger finns inom deras yrkesfält. Vi har kunnat uppfatta

denna syn som en generell tendens i det empiriska materialet. Denna tendens

beskrivs även i citatet här nedan. Intervjupersonerna refererar till att deras

allmänna tankar kring föräldraskap är en produkt av deras yrkesidentitet.

Föreställningen av ett tillräckligt bra föräldraskap konstrueras i materialet utifrån

kraven som ställs i arbetet som socialsekreterare. Detta går i linje med

utgångspunkten om ett kulturellt- och kontextbundet skapande av kunskap som

betonas i det socialkonstruktionistiska perspektivet (Wenneberg 2001). Vårt sätt

att se på världen produceras genom de sociala sammanhang där vi rör oss och är

engagerade, individerna har alltså en aktiv roll i att vara med och skapa sin egen

erfarenhet och föreställning, enligt Burr (2003), som i det här fallet inbegriper

yrkeskontexten och sammanhanget socialsekreterare emellan.

Rebecka: Vad tänker du att det innebär att vara en bra förälder?

Anna: Jag tänker väl att det handlar mycket om att ha självinsikt… för jag

tror inte att man blir en bra förälder bara för att man skaffar barn. […] Jag

tror det är väldigt viktigt att tänka på att alla barn är olika individer och att

det inte finns någonting som funkar för alla barn och att man hela tiden

reflekterar fortlöpande kring det och att man har självinsikt om hur ens eget

bagage och egna erfarenheter påverkar hur man är mot sina barn. […] är

det en förälder som ansöker om stöd så tänker jag ju redan där att det är ett

sätt att ta ansvar för då har ju personen gjort en bedömning att jag räcker

inte till här, vilket kan hända alla någon gång, och på nått sätt så är det

prestigelösa i det då att de ändå ansöker om stöd. Någonting som jag kan

känna gör en till en bättre förälder det är när man kan… när inte prestigen

eller stoltheten får hamna högre än sitt barns behov.

Föräldraskap konstrueras i citatet ovan som en position som kräver ett

reflekterande tankesätt, där föräldern förväntas ha självinsikt och sätta barnet före

sin egen stolthet. Vår tolkning är att denna föreställning, såväl som resonemanget

i det föregående citatet, lyfts fram till följd av att intervjupersonerna arbetar inom

just socialtjänsten. Vi tolkar båda citaten som en konsekvens av att man i

socialtjänstens arbete träffar föräldrar som reflekterar i större eller mindre

utsträckning över sin egen roll. En ”god” förälder konstrueras därför utifrån

socialsekreterarnas beskrivning som en förälder som själv förstår att den behöver

hjälp. Det är även någon som sätter sitt barns behov över sina egna. Den som inte

söker hjälp men behöver hjälpen kan alltså inte ses som en god förälder utifrån

denna konstruktion. Detta resonemang förstår vi utifrån den tidigare forskning

som Forsberg (2009) gjort kring en barncentrerad vardag, där föräldern förväntas

både reflektera, skapa relation och hjälpa barnet på alla dess behovsnivåer. Ett

engagerat föräldraskap, vilket vi tolkar hänger samman med ett reflekterande

föräldraskap, är enligt Forsberg (ibid.) ett starkt tvingande ideal för dagens

föräldrar. Det är en norm som föräldrar måste förhålla sig till för att leva upp till

ett ”gott” föräldraskap. Detta sociala och kulturella ideal ser vi som sagt även

komma till uttryck i beskrivningen i citaten.

5.1.3 Olika syn på föräldraskap i privatliv och yrkesliv

I det empiriska materialet görs en uppdelning i två olika former av föräldraskap.

Den ena formen kallar intervjupersonerna för ”ett tillräckligt gott” föräldraskap

och den andra är ”ett gott föräldraskap”. Den första av dessa är den föreställning

av föräldraskap som intervjupersonerna utgår ifrån då de arbetar, den är kopplad

till yrkeslivet och socialtjänstens ramverk. Föreställning nummer två är däremot

bilden av hur intervjupersonerna ser på föräldraskap i privatlivet. Dessa båda

former beskrivs stå i kontrast till varandra. Uppfattningen som finns i arbetet är

inte alls densamma som uppfattningen intervjupersonerna praktiserar i det egna

livet. Hur dessa olika föreställningar kan förstås kommer att beskrivas under Saras

citat nedan.

Marie: Är det så att du upplever det som att dina värderingar, av vad ett

gott föräldraskap är, skiljer sig från verksamhetens bild av det?

Sara: […] Ju fler ärenden man har, ibland blir man lite luttrad av det… att

från början har man en väldigt hög ambitionsnivå. Det här och det här är en

bra förälder och man vill att föräldrarna ska vara fullgoda inte tillräckligt

goda, utan nå hela vägen upp och bemöta barnen […] men under åren jag

har arbetat här, att man hamnar till slut på den här nivån att man vet att

barnen har det tillräckligt bra då är det okej. Sen är det inte så man själv ser

på föräldraskap, absolut inte, men i jobbet här blir det tyvärr så att ens

ambitionsnivå sjunker när det gäller vad en tillräckligt god förälder är

utifrån att man blir luttrad och sen också vad man får för direktiv uppifrån

också.

Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv kan vi se hur föräldraskap i texten

konstrueras till att tillhöra de två olika formerna. Citatet visar hur

socialsekreterarna gör en differens mellan de två skilda konstruktionerna. Å ena

sidan konstrueras den form av föräldraskap som knyts samman med deras

yrkesidentitet och arbete. Synsättet på det ”tillräckligt goda föräldraskapet”

beskrivs som en konsekvens av att ambitionsnivån har sjunkit och att den landar

på en godtagbar lägsta nivå där barnen har det okej. Denna föreställning hänger

samman med de bedömningar socialtjänsten gör utifrån lagstiftning och riktlinjer.

Socialsekreterarna hänvisar vid flera tillfällen i materialet till den lagstiftning som

vi beskriver i inledningskapitlet och beskriver hur de sänker sin egen nivå, för vad

som kan krävas av en förälder, till det som aktuell lagstiftning begär, vilket enligt

materialet är betydligt mindre än vad de själva upplever som önskvärt.

I strid med denna konstruktion av föräldraskap konstrueras även den andra bilden.

Denna bild beskrivs som direkt motstridig till den föregående, istället för

”tillräckligt gott” föräldraskap konstrueras här bilden av ett ”gott” föräldraskap.

Denna föreställning knyts istället till socialsekreterarnas egna personliga

uppfattningar om hur en förälder ska vara. Det beskrivs som att det är denna

konstruktion som man utgår ifrån i sitt privata liv eller när man exempelvis ser på

sig själv som förälder. Flera av intervjupersonerna har själva beskrivit att de har

högre krav på sig själva som föräldrar än vad de har på de föräldrar de möter i sitt

yrkesliv. Vilket Moa säger i citatet nedan.

Moa: Jag har extremt höga krav på mig själv. Jag har nog lägre krav på

familjer på jobbet tror jag.

Intervjupersonerna förhåller sig till båda dessa sociala konstruktioner parallellt,

den bild de har privat och den de har i yrket. I materialet kan vi se tankegångar om

att den privata bilden om hur man själv vill vara som förälder måste läggas åt

sidan i arbetet, eftersom det är många familjer som inte stämmer in på den.

”Ambitionsnivån” måste sänkas. Intervjupersonerna beskriver hur de får tumma

på vad de själva känner kring en familj, ”avsluta utredningar med en klump i

magen”, eftersom det förväntas av arbetsplatsen eller organisationen att det räcker

att barnen har det ”tillräckligt bra”. Vid dessa tillfällen tolkar vi det som att

socialsekreteraren är påverkad av sin privata föreställning om hur ett gott

föräldraskap bör se ut och att denna bild visar att det finns mer att önska för att

barnen ska få det bättre. Trots detta får socialsekreteraren ge vika för yrkeslivets

föreställning. Det står inte heller klart att varje intervjuperson har samma

uppfattning av vad som är gott eller tillräckligt gott. I intervjumaterialet beskrivs

hur intervjupersonerna försöker hålla isär sina respektive bilder från varandra,

vilket materialet visar inte är helt enkelt. Vi kan se att det finns en ömsesidig

påverkan dem emellan. Dessa konsekvenser beskrivs vidare i avsnittet 5.3,

föreställningarnas påverkan i utredningsarbetet.

In document KONSTRUKTIONER AV FAMILJEIDEAL (Page 50-56)