KONSTRUKTIONER AV FAMILJEIDEAL

GÖTEBORGS UNIVERSITET INSTITUTIONEN FÖR

SOCIALT ARBETE

KONSTRUKTIONER AV FAMILJEIDEAL

– En kvalitativ studie av

socialsekreterares föreställningar av föräldraskap, föräldraroller och

könsroller

SQ4562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits

Kandidatnivå VT 16

Författare: Marie Thurfjell och Rebecka Aspsjö

Handledare: Zulmir Becevic

Abstract

Titel Konstruktioner av familjeideal – En kvalitativ studie av socialsekreterares föreställningar av föräldraskap, föräldraroller och könsroller

Författare Marie Thurfjell och Rebecka Aspsjö

Nyckelord Socialtjänst, socialsekreterare, föräldraskap, könsroller och konstruktionism

Syftet med studien var att undersöka vilka föreställningar socialsekreterare, med

inriktning på barn och familj, har kring begreppet föräldraskap. Fokus vilade på

socialsekreterares familjeideal och hur de konstruerar föräldraskap kopplat till

könsroller. Studien innehåller även ett resonemang kring föreställningarnas

påverkan på yrkesutövandet. Det empiriska materialet samlades in genom fem

kvalitativa intervjuer med socialsekreterare. Empirin analyserades genom en

tematisk analys där socialsekreterarnas föreställningar om föräldraskap tolkades

utifrån ett könsteoretiskt perspektiv. Studien vilade på en socialkonstruktionistisk

grund och de teoretiska begrepp som användes var kön, heteronormativitet, familj,

föräldraskap, moderskap och faderskap. De huvudsakliga slutsatserna bestod i att

socialsekreterare gör skillnad på föräldraskap utifrån förälderns kön, mamman

konstrueras som den primära omsorgsgivaren och pappan beskrivs som en

sekundär förälder. Studien visade även att föreställningarna kan få inverkan på

socialsekreterarnas yrkesutövande.

Innehållsförteckning

1. Inledning...1

1.1 Problemformulering...2

1.2 Syfte och frågeställningar...2

1.3 Förankring i det sociala arbetet...3

1.4 Kontextualisering av utredningsarbetet...3

1.5 Disposition...6

2. Tidigare forskning...8

2.1 Föreställningar av föräldraskap och familj...8

2.2 Socialtjänstens utredningsarbete...11

2.3 Kunskapslucka...15

3. Teori...17

3.1 En konstruktionistisk utgångspunkt...17

3.2 Kön som konstruktion...19

3.2.1 Heteronormativitet som konstruktion...21

3.3 Familj som konstruktion...22

3.3.1 Föräldraskap som konstruktion...23

3.3.2 Moderskap som konstruktion...24

3.3.3 Faderskap som konstruktion...25

4. Metod...27

4.1 Förförståelse...27

4.2 En kvalitativ ansats...28

4.3 Urval...30

4.4 Intervjuer...31

4.4.1 Intervju som interaktion...34

4.5 Bearbetning och analys...35

4.5.1 Transkribering...35

4.5.2 Analysens genomförande...36

4.6 Informationssökning...37

4.7 Tillförlitlighet och äkthet...37

4.8 Ansvarsfördelning...39

4.9 Etiska överväganden...40

4.9.1 Informationskravet...40

4.9.2 Samtyckeskravet...41

4.9.3 Konfidentialitetskravet...42

4.9.4 Nyttjandekravet...42

4.10 Metoddiskussion...43

5. Resultat och analys...45

5.1 Föreställningar om föräldraskap...45

5.1.1 Föräldraskap som praktik...45

5.1.2 Föräldraskap som reflektion...47

5.1.3 Olika syn på föräldraskap i privatliv och yrkesliv...49

5.2 Könskonstruktioner, roller och föräldraskap...51

5.2.1 Biologiskt förhållningssätt...51

5.2.2 Könsneutralt förhållningssätt...53

5.2.3 Ambivalent förhållningssätt...55

5.2.4 Föreställningar om moderskap och faderskap...56

5.3 Föreställningarnas påverkan i utredningsarbetet...59

5.3.1 Ansvarsfördelning...59

5.3.2 Bemötande...61

5.4 Konklusion...63

6. Avslutande diskussion...66

7. Referenslista...70

I. Bilaga I - Informationsbrev...74

II. Bilaga II - Samtyckesblankett...76

III. Bilaga III - Intervjuguide...78

Förord

Vi skulle vilja rikta ett stort tack till våra intervjupersoner som engagerat sig och tagit sig tid att ställa upp i en intervju. Utan er hade vi aldrig kunnat genomföra denna studie. Era tankar och erfarenheter har gett oss mycket! Vi skulle även vilja rikta ett stort tack till vår handledare Zulmir Becevic som gett oss värdefull vägledning under uppsatsskrivandets gång. Slutligen har vi våra nära och kära att tacka för allt stöd och uppmuntran som hjälpt oss igenom hela processen!

Marie & Rebecka

1. Inledning

I samband med att vi författare själva arbetat inom socialtjänsten, med inriktning på barn och familj, har vi uppmärksammat att en förälders kön kan vara av

betydelse för det utredande arbetet av familjen och föräldraskapet. Vår upplevelse är att det generellt förväntas att mamman till barnet ska vara den som står för närhet och grundläggande omsorg och att pappan kan ta ett steg tillbaka i relationen till sitt barn utan att det ifrågasätts. Genom att vi av egen erfarenhet uppmärksammat att dessa föreställningar skapas och reproduseras i arbetet föddes idén till denna studie.

Traditionella könsroller konstrueras och cementeras kontinuerligt när familjer och professionella möts, vilket leder till en reproduktion av könsstereotypa

föreställningar om män och kvinnor (Bäck-Wiklund & Franséhn 2003).

Socialsekreterare fungerar som en form av experter och vad de förmedlar till familjer är präglat av sin tid och kontext, med bestämda föreställningar kring föräldraskap och kön, vilket kan ha en stor inverkan på människor som kommer i kontakt med socialtjänsten (Johansson 2009). Socialtjänsten kan sägas äga makten att avgöra vad som är ett godtagbart föräldraskap (Regnér 2006). Subjektiva föreställningar om föräldraskap reproduceras genom socialsekreterarnas arbete och på så sätt bidrar myndigheten till konstruktionen av familjen.

Forskning inom området visar att det ställs olika krav på föräldraskap beroende på vilket kön föräldern har (Regnér 2006; Petersson 2006). ”Trots

jämställdhetspolitikens beskrivningar av likhet – dvs. att det inte spelar någon roll om en förälder är mamma eller pappa – finns enligt forskning ett särartstillstånd från myndigheterna som bygger på att pappor är en annan sort än mammor”

(Regnér 2006:24). Dessa skillnader kommer till uttryck inom socialtjänstens arbete. I sociala barnavårdsutredningar granskas mammor betydligt mer ingående än pappor (Regnér 2006). Östberg (2010:196) skriver att ”könsspecifika

variationer i bedömningar tydliggör att den sociala barnavården återspeglar och

återskapar normer och föreställningar om kön och föräldraskap”.

Hur föräldrar och i synnerhet mammor kategoriseras blir även avgörande för vilka lösningar som föreslås av socialtjänsten (Östberg 2010). Petersson (2006:61) skriver att ”med tanke på den asymmetri som finns i beskrivningarna av mödrar och fäder är det enkelt att dra slutsatsen att omsorg om barnen är något som antas höra moderskapet till och att fäder betraktas som marginaliserade både i relation till barnen och familjen”.

Familjepolitiken har under de senaste åren varit med och skapat en samhällelig diskussion kring föräldraskap och kön. Men trots den rådande

jämställdhetsdiskursen och den politiska debatten är det likväl kvinnor som tar huvudansvaret för familj och barn (Elvin-Nowak & Thomsson 2012; Forsberg 2009).

1.1 Problemformulering

De flesta människor har en medveten eller omedveten föreställningsvärld kring vad ett föräldraskap är, hur en förälder bör bete sig och vad som ingår i deras roll.

Socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten med barn och familj har både makten och uppdraget att utreda vad som är ett gott föräldraskap. Då det finns skillnader i socialsekreterares bedömningar utifrån könsskillnader samt att personliga värderingar får utrymme i utredningsarbetet, är det meningsfullt att undersöka vilka föreställningar socialsekreterare har samt hur de själva upplever att dessa påverkar utredningsarbetet.

För att synliggöra könsnormer kring föräldraskap, som kan inverka på socialt utredningsarbete, vill vi i denna studie fokusera på socialsekreterares

föreställningar om föräldraskap. Det är deras tankar, funderingar och beskrivningar som kommer att undersökas och lyftas fram.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar socialsekreterare, med

inriktning på barn och familj, har kring begreppet föräldraskap. Vi avser analysera

hur socialsekreterarna konstruerar familjeideal och föräldraskap kopplat till

könsroller, samt hur de resonerar kring sina föreställningars påverkan på

yrkesutövandet. Studien har en konstruktionistisk utgångspunkt och avser att svara på följande frågeställningar.

 Hur talar socialsekreterarna om föräldraskap, faderskap och moderskap?

 Hur kan socialsekreterarnas föreställningar förstås utifrån ett könsteoretiskt perspektiv?

 Vilken roll kan dessa föreställningar spela i socialsekreterarnas utredningsarbete?

1.3 Förankring i det sociala arbetet

Studiens intervjupersoner, socialsekreterare inom socialtjänsten med inriktning på barn och familj, utför ett viktigt utredningsarbete inom social barn- och

ungdomsvård och de är en del av en större myndighet som bär på ett omfattande samhällsansvar. Det är ett ansvar som innefattar barn och ungdomar som på olika sätt far illa. Socialsekreterarna innehar även maktpositionen att utreda föräldrars förmåga att ta ansvar för sina barn, eventuellt föreslå insatser enligt

socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Deras bedömningar får stor inverkan på enskilda barn och familjers liv och deras föreställningar kring uppsatsens tema får därför konsekvenser på flera olika nivåer. Utifrån detta finner vi uppsatsens syfte angeläget och ser att det finns en tydlig förankring till det sociala arbetet.

1.4 Kontextualisering av utredningsarbetet

Avsnittet syftar till att skapa en grundförståelse för socialsekreterarnas

arbetssituation, ansvarsområde samt för den lagstiftning som socialsekreterare har att förhålla sig till i sitt arbete.

I föräldrabalken regleras de juridiska aspekterna av föräldraskap och

lagstiftningen klarlägger det ansvar föräldrar som är vårdnadshavare har fram till

dess att barnet fyller 18 år.

Barnets vårdnadshavare har ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. (SFS (1949:381) 6 kap. 2 §)

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

(SFS (1949:381) 6 kap. 1 §)

Att få leva under stabila förhållanden och att ha någon att lita på är aspekter som ingår i barnets rätt till trygghet av sina vårdnadshavare, detta framgår av

förarbetena till föräldrabalken (Socialstyrelsen 2015). Att få en god vård och fostran innebär att barnet ska få känna sig behövd och få möjlighet att utveckla sina inneboende resurser, för att så småningom kunna frigöra sig från sina föräldrar. Allt eftersom barnet blir äldre ska det också ha rätt till ett starkare integritetsskydd (ibid.).

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov [...] blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

(SFS (1949:381) 6 kap. 2 §)

Det uttrycks även i FN:s barnkonvention i artiklarna 5 och 18 att föräldrar eller

vårdnadshavare har ett gemensamt ansvar för barnets uppväxt och utveckling och

att de ska sörja för att barnet får den omsorg som hen behöver, vilket i svensk

lagstiftning finns implementerat i 6 kap. 1 § föräldrabalken, som nämnts ovan.

Utöver vårdnadshavarna bär socialtjänsten det yttersta ansvaret för att barn och ungdomar växer upp under goda och trygga förhållanden enligt 5 kap 1 §

Socialtjänstlagen. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. När vårdnadshavare inte kan ta ansvar för sina barn fullt ut behöver samhället stödja och skydda barn som annars riskerar en ogynnsam utveckling. Ansvaret för detta ligger ytterst på kommunens socialnämnd som delegerar arbetsuppgifter till socialtjänsten (Socialstyrelsen 2015).

”Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda åtgärd av nämnden” (SFS (2001:453) 11 kap. 1 §). Efter en utredning kan familjen vid behov erbjudas insatser som beviljas och följs upp av

socialtjänsten (SFS (2001:453) 4 kap. 1 §). Insatserna för barn och föräldrar

”bygger på frivillig medverkan och samtycke, och ska utformas i samråd med barnet och hans eller hennes vårdnadshavare” (SFS (2001:453) 1 kap. 1 §; SFS (2001:453) 3 kap. 5 §). ”Socialnämnden har dock möjlighet att under vissa förhållanden ge barn det stöd och skydd de behöver även om vårdnadshavaren eller barnet, när han eller hon fyllt 15 år, inte samtycker till nödvändiga insatser.

Detta regleras i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)”

(Socialstyrelsen 2015).

Socialstyrelsen har utvecklat ett handläggnings- och dokumentationssystem som kallas Barns behov i centrum (BBIC) för att ge stöd och anvisning i

socialtjänstens utredningsarbete med barn och familjer. Systemet berör hela processen från aktualisering till att eventuell insats avslutas (ibid.). Uppgifter till en barnavårdsutredning bör hämtas in på ett strukturerat sätt med utgångspunkt i vetenskap och beprövad erfarenhet. Socialnämnden bör träffa barnet såväl med som utan vårdnadshavare för att genom samtal och observationer bilda sig en uppfattning om barnets situation (Socialstyrelsen 2014).

Socialsekreterare som handlägger barnavårdsärenden hanterar många gånger

komplexa sociala problem och gör kvalificerade bedömningar (Socialstyrelsen

2015). Arbetet inbegriper att fatta svåra beslut, beslut som innebär ett stort intrång

för den familj det berör. Handläggningen medför ett betydande ansvar och

arbetsuppgifterna är många. Socialsekreteraren ansvarar för allt från att bedöma om en utredning ska inledas eller inte, till att utreda barnets situation och bedöma behovet av insatser, föreslå insatser eller andra åtgärder och sedan följa upp de beslutade insatserna eller åtgärderna (Socialstyrelsen 2015).

Enligt Tham (2008) utsätts socialsekreterare som arbetar med just

barnavårdsutredningar för en mycket hög arbetsbelastning och hon skriver att deras situation måste kraftigt förbättras för att kunna säkerställa att

socialsekreterarnas hälsa inte tar skada, att socialtjänsten kan utföra ett rättssäkert arbete och att barn får den hjälp de behöver. Arbetet beskrivs som svårt, kravfyllt och med en ärendemängd och övertidstimmar som överstiger likvärdiga yrken.

Inom socionomyrket kan utredning av barn och familj skattas som det tuffaste och mest krävande, men ändå har enheterna oftare än andra hög andel nyutexaminerad personal med liten erfarenhet. Av flera olika anledningar är personalomsättningen stor. Enligt Tham (ibid.) skattar de nyanställda socialsekreterarna inom barn och familj sin hälsa lägre än de som har mer erfarenhet och en dryg fjärdedel har redan innan de arbetat två år funderat på att byta yrke. De höga kraven i arbetet är den faktor som visar störst samband med socialsekreterares psykiska ohälsa men även faktorer som arbetsvillkor och missnöje med hur organisationen fungerar (ibid.).

1.5 Disposition

I uppsatsens första kapitel presenteras en inledning på studiens tema, med en problemformulering som leder fram till uppsatsens syfte och frågeställningar.

Kapitlet innehåller även en bakgrundsbeskrivning kring föräldrars juridiska ansvar

samt en grundläggande redogörelse kring socialtjänstens uppdrag inom området

barn och familj. I kapitel två belyses tidigare forskning på studiens tema och ett

antal relevanta forskningsstudier presenteras. Det tredje kapitlet lägger en

teoretisk grund för uppsatsen och redogör för vilka teoretiska perspektiv och

begrepp som studien tar avstamp i. Uppsatsens fjärde kapitel är metodkapitlet där

det redogörs för val av metod, urval, intervjumetod, genomförande, bearbetning,

analys, etiska aspekter och litteratursökning. Kapitlet innehåller även en generell

metoddiskussion kring hur studien har genomförts samt en diskussion kring

begreppen tillförlitlighet och äkthet. Därefter följer det femte kapitlet som

redovisar studiens analys och behandlar intervjumaterialet med hjälp av teoretiska

begrepp och kopplingar till den tidigare forskningen. I det sjätte kapitlet kommer

en avslutande diskussion som även ger förslag till framtida forskning. Vidare

presenteras en referenslista i det sista kapitlet och därefter följer uppsatsens

bilagor.

2. Tidigare forskning

För att få en fördjupning och större förståelse av ämnet har en litteratursökning av tidigare forskning gjorts. Sökning på forskningsområdet utvecklar förståelsen för fenomenen som ska undersökas och det befäster en bas på vilken ny kunskap sedan kan integreras (Kvale 2014). Den stora mängd vetenskapligt material som berör temat föräldraskap visar att vårt område är forskningsbart, men det ger oss inga möjligheter att presentera en litteraturgenomgång som gör anspråk på att vara heltäckande.

Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar socialsekreterare, med inriktning på barn och familj, har kring begreppet föräldraskap. Då syftet avses undersöka svenska socialsekreterares föreställningar blir syftet starkt bundet till en svensk kontext. Då även studiens utgångspunkt är socialkonstruktionistisk och fokus vilar på sociala konstruktioner av familjeideal och föräldraskap, blir det relevant att beskriva kontexten inom vilken socialsekreterarnas beskrivningar skapas. Vi har därför valt att enbart presentera svensk forskning i form av fem studier. Vi har valt dem därför att de behandlar de mest kärnfulla aspekterna av det vi intresserar oss för, men de har samtidigt en spridning av olika

tillvägagångssätt, vilket skapar en dynamik. För att få information om tillvägagångssättet för sökningarna, se metodkapitlet och avsnittet 4.6 kring informationssökning.

2.1 Föreställningar av föräldraskap och familj

Regnérs (2006) doktorsavhandling “Familjebilder – om klientfamiljer,

kontaktfamiljer och idealfamiljer” berör teman som föräldraskap och familj på ett sätt som gett vårt uppsatsarbete nya infallsvinklar och mycket bakgrundskunskap.

Huvudsyftet var att studera ”det goda föräldraskapet” och Regnér (ibid.) utgår ifrån att det finns normativa föreställningar om vad en ”god förälder/familj” är samt hur den ”normala familjen” ser ut. Hon studerar hur utformandet av

socialtjänstens insats kontaktfamilj påverkas av olika idealbilder av föräldraskap.

Den kvalitativa intervjustudien har genomförts med 54 intervjuer indelat på tre grupper; klientfamiljer, kontaktfamiljer och socialsekreterare. I likhet med vår studie har avhandlingen fokuserat på personernas syn på föräldraskap, både i deras privata familjeliv och deras föreställningar i allmänhet.

Regnér (2006) skriver att socialsekreterarna behöver reflektera över sina familjeideal och hur det avspeglas i arbetet, vilket känns relevant att poängtera utifrån vårt syfte med studien. Vikten av att belysa och diskutera

socialsekreterares föreställningar av föräldraskap stärks av Regnérs forskning.

Hon uppger även att de bör reflektera över vilken bild av ensamstående föräldrar som reproduceras. ”Kärnfamiljen” som ideal gör bördan tung i de fall där

föräldraskapet ser annorlunda ut. Samhället har en förväntan på ett gemensamt föräldraskap. Regnér skriver att socialtjänstens olika former av familj- och föräldrastöd är könsbundna då de generellt sett riktar sig till mammor och inte pappor. Pappor spelar generellt inte en lika aktiv roll i föräldraskapet. Hon beskriver även att ansvaret för hushållsarbetet i första hand vilar på mammorna (ibid.).

Trots jämställdhetspolitikens beskrivningar av likhet – dvs. att det inte spelar någon roll om en förälder är mamma eller pappa – finns enligt forskning ett särartstilltal från myndigheterna som bygger på att pappor är en annan sort än mammor. Men till skillnad från mamman (som i tilltalet har moderskapet naturligt) måste pappan ”läras upp” och i detta vädjar myndigheterna till mannens goda vilja.

(Regnér 2006:24-25)

På frågan om vad barn behöver från en mamma respektive en pappa svarar hälften av socialsekreterarna att det inte finns någon skillnad avseende kön. Andra hälften lyfter däremot fram könsskillnader och uttrycker att barn behöver få både det

”kvinnliga” och ”manliga” eftersom män och kvinnor framför budskap olika (Regnér 2006).

En teoretisk diskussion som Regnér för i sin avhandling och som vi ser en tydlig

koppling till i utgångspunkterna med vår uppsats, rör att socialtjänsten sägs äga

makten att avgöra vad som är ett godtagbart föräldraskap. Rätten att erkänna vissa former av föräldraskap beskrivs som problematisk. Regnér (2006) menar att detta riskerar att förstärka samhällets bild av kärnfamiljen som den ”goda familjen” och att mammor granskas betydligt mer ingående än pappor i utredningarna.

Resonemanget ger kraft åt vår uppsatsdiskussion och därav ser vi att avhandlingen har hög relevans i vårt uppsatsarbete.

Forsbergs (2009) doktorsavhandling ”Involved parenthood: Everyday Lives of Swedish Middle-Class Families” tar itu med frågor om föräldraskap som begrepp.

Den belyser även könsskillnader, varför den för oss är betydelsefull att ta del av.

Avhandlingen är i större utsträckning vardagsfokuserad än den övriga forskningen vi presenterar. Den innehåller en dimension av att författaren själv varit

närvarande hemma i familjer och gjort filminspelningar och deltagande

observationer, vilket ger nya infallsvinklar. Denna avhandling har däremot inte kopplingen till socialsekreterarens arbete och den skiljer sig därmed en hel del från syftet med vår egen studie. Medan Forsberg på ett konkret och vardagsnära sätt undersöker medelklassfamiljers föräldraskap studerar vi emellertid

socialsekreterares föreställningar av vad föräldraskap innebär.

Syftet med Forsbergs (2009) studie är att undersöka hur svenska

medelklassmammor/pappor praktiserar ett ”engagerat föräldraskap” och förhåller sig till det som norm. Fokusområdet berör barnens skolgång, barnomsorg,

uppfostran och arbetsuppgifter i hemmet. Forsberg (ibid.) menar att han vill undersöka föräldrarnas identitetskonstruktioner i relation till att vara förälder.

Föräldraskapsnormen är villkorad och den präglas av vissa ideal. Föräldrar förväntas ta ansvaret att skapa en nära relation till sina barn. Forsberg (ibid.) menar att som ”god förälder” måste man följa dessa kulturella och sociala förväntningar. Hans ståndpunkter kompletterar diskussionen från föregående forskningsstudier och Forsbergs (ibid.) teoretiska resonemang ger oss ny kunskap om föräldraskapet som norm och konstruktion.

Avhandlingen innehåller en historisk redogörelse för hur synen på barn har

förändrats under århundradena, i samband med den industriella revolutionen där

bondesamhället övergick till industrisamhälle och antalet barn per familj

minskade. Synen på barn som en ekonomisk och praktisk tillgång i form av arbetskraft har bytts mot uppfattningen att varje barn är en värdefull individ.

Denna utveckling menar Forsberg (ibid.) är en del av förklaringen kring den syn vi har på barn i Sverige idag. Forsberg ger oss bakgrundskunskap och nya förståelseramar till vår studie som hjälper oss att sätta diskussionerna i en historisk kontext.

Forsbergs (2009) urval består av svenska medelklassfamiljer där båda föräldrarna är högskoleutbildade och har en sysselsättning på minst 75 %. Åtta familjer har deltagit i studien och samtliga barn är i skolåldern. Forsberg har genomfört intervjuer och deltagande observationer i hemmen, vilket skiljer hans

tillvägagångssätt från både vårt eget och tidigare studiers. Enligt Forsberg (2009) är informanter medvetna och ”jämställda” familjer, men trots det är den mest engagerade föräldern mamman. Han lyfter fram att papporna också har ett engagerat föräldraskap men att de tenderar att bli ”lekpappor” som spenderar tid med barnen men inte tar samma ansvar för barnen. Pappans tid med barnen kallas

”lek” och mammans tid kallas ”omsorg” (ibid.).

Forsberg (2009) har i studien funnit en barncentrerad vardag. Föräldrarnas tid kretsar kring barnen, inte bara umgängestid men att skjutsa, tvätta, städa och laga mat till barnen. Det ställs höga krav både från föräldrarna själva och samhället i stort. Han menar att föräldrarna har en idealbild av att de behöver få mer

”kvalitetstid” med barnen, vilket skapar stress och dåligt samvete (ibid.).

2.2 Socialtjänstens utredningsarbete

Peterssons (2006) artikel ”Närvarande mödrar och tillräckligt frånvarande fäder -

Om Socialtjänstens bedömningar av föräldrars omsorg” relaterar till vårt syfte på

ett konkret och tydligt sätt. Syftet med artikeln är att analysera skillnaderna i

socialtjänstens bedömningar av mammors och pappors omsorg och att försöka

förstå bakgrunden till dessa skillnader. Peterssons (2006) empiri utgörs av alla

barnavårdsutredningar gällande placerade barn 7-14 år under året 1998 inom en

kommun, vilket är 26 ärenden. Studien består av en detaljerad analys av vad som

skrivs om föräldrarna. Petersson utgår likt vår studie ifrån ett konstruktionistiskt

perspektiv och menar att både barns och föräldrars prestationer konstrueras.

Petersson (2006) skriver att beslutsunderlaget visar vilken syn på föräldraskap som råder inom socialtjänsten samt hos de enskilda beslutsfattarna.

Flera forskare konstaterar att såväl svensk som internationell forskning visar att det ställs olika krav på föräldraskap utifrån kön (Petersson 2006; Lundström 1993;

Ericsson 1996; Egelund 1997; Hollander 2001). Petersson (2006) diskuterar den starka kopplingen mellan moderskap och omsorg samt uppger att utredning av sviktande omsorg innebär ett skuldbeläggande av mamman. Hon beskriver också att socialtjänsten utgår ifrån ”kärnfamiljen” samt att pappor nästintill är osynliga i utredningarna, vilket resultatet av studien också styrker. Petersson (ibid.) lyfter fram Swifts (1995) formulering, att omsorgssvikt bör studeras som ett könsbundet problem.

Sammanfattningsvis uttrycker Petersson (2006) att det i 24 av 25 utredningar finns en beskrivning av mamman, som är den enskilt största uppgiftslämnaren.

Förutom utbildning, ekonomi, boende, föräldraförmåga och så vidare, läggs fokus på hennes emotionella utveckling och uppväxt. ”Det emotionellt vuxna

föräldraskapet ses som en förutsättning för ett i andra avseenden gott föräldraskap” skriver Petersson (2006:57).

Papporna beskrivs i betydande mindre skala, i vissa fall finns knapphändiga noteringar om att pappan är okänd/avliden. I övriga fall beskrivs pappan något utförligare men ändock mycket begränsat. Resultatet visar att pappans relation till barnen och hans föräldraskap inte utreds, inte heller hans egen bakgrund eller nuvarande familjesituation. Positiva sidor i relation till faderskapet benämns inte, vilket görs bland mammorna. I de fall pappan beskrivs berör det inställningen till en placering, hans bostadsort, aggressivitet, missbruk eller kriminalitet. Petersson (2006) exemplifierar att pappan i vissa fall inte ens tycks tillhöra barnets familj, det kan stå att ”pappan inte stöttat familjen” vilket antyder att han inte är en del av den. När en mamma i samma situation beskrivs som att hon ”övergivit barnen”.

Trots att den professionella diskursen tagit över i socialt arbete och

bedömningsgrunderna nu kan sägas vara förankrade i teoretisk kunskap är de för

den skull inte könsneutrala (Petersson 2006). Peterssons slutsatser är intresseväckande utifrån vårt syfte och uppsatsens utmaning tänker vi är att undersöka detta vidare i förhållande till våra informanters egna uttalanden. Till skillnad från Petersson ska vi inte granska skriftligt material utan undersöka socialsekreterarnas egna beskrivningar.

Hollander (2001) ger en fallbeskrivning av ett verkligt barnavårdsärende i syfte att analysera socialsekreterarens roll och lyfta upp klientens perspektiv. Hon menar att det är viktigt att visa motbilder och väcka röster som kan ställas mot

socialtjänstens etablerade synsätt och beskrivningar av familjer. Denna studie skiljer sig från övrig forskning vi beskrivit eftersom fallbeskrivningen

exemplifierar en konkret situation. Hollander (ibid.) drar slutsatser om att det finns skillnader i hur mammor och pappor utreds av socialtjänsten, som liknar övrig forskning vi presenterat. Studien kompletterar bilden av tidigare forskning eftersom den visar samma resultat som andra studier även om den är upplagd som en fallbeskrivning. På så sätt kan Hollander (ibid.) tydliggöra vilka

konsekvenserna kan bli för den enskilda familjen då socialtjänsten utgår ifrån en könsbunden ansvarsfördelning. Vi finner även forskningen relevant eftersom det inte bara är professionellas röster som ges utrymme.

Fallbeskrivningen handlar i korta drag om att det pågår en allvarlig konflikt mellan föräldrarna i familjen när pappan plötsligt flyttar till en annan ort och lämnar familjen i samband med de yngsta barnens födsel. Vid denna tidpunkt sätter socialtjänsten in omfattande insatser för mamman och två nyfödda

tvillingar. Ansvaret för barnen läggs omedelbart på mamman. Socialsekreteraren fokuserar på hur mamman inte vill eller förmår ta till sig barnen. Pappans

handlande kommenteras inte. Hur han uppfattar sin egen, mammans eller barnens situation beskrivs inte, varken av honom själv eller socialsekreteraren. Hans samarbetsvillighet och samtycke till insatser är det som läggs vikt vid. Mamman ifrågasätter socialsekreterarens krav och beskrivningar av henne.

Hollander (ibid.) menar att socialtjänstens bedömningar och åtgärder inte alltid

utgår ifrån barnets situation utan föräldrarnas, och då främst mödrarnas. Det är

mammans personlighet, handlingar, särdrag och uppförande som utgör grunden

för en bedömning. Detta går även i linje med vad andra forskare kommit fram till, exempelvis Petersson (2006). Bedömningarna blir en konstruktion av vad som ska anses vara ett normalt beteende oavsett om mamman har förmåga att leva upp till de krav som ställs eller inte. Samtidigt som pappans förmåga eller ansvar att ta hand om barnen inte utreds. Hans val att inte vara närvarande hos barnen ifrågasätts inte.

I fallbeskrivningen får socialsekreterarens bedömning att placera barnen, utan mammans samtycke, stora konsekvenser för både barnen, föräldrarna och övriga syskon. Vi upplever det Hollander (ibid.) skriver som angeläget då det hjälper oss förstå konsekvenserna som uppstår på individnivå av felsteg i utredningsarbetet.

Detta skiljer sig från vår studie och övrig forskning som i huvudsak talar om konsekvenser på grupp- eller strukturell nivå.

Östbergs (2010) doktorsavhandling ”Bedömningar och beslut. Från anmälan till insats i den sociala barnavården” fokuserar också på bedömningar och beslut i barnavårdsärenden, studien står därav i relation till det vi intresserar oss för. Trots att studien ser annorlunda ut och är betydligt mer omfattande än vår egen studie, framhåller den liknande ämnen och infallsvinklar. Syftet i avhandlingen är att identifiera påverkansfaktorer i bedömningsarbetet och att beskriva hur

sorteringsarbetet går till då anmälningar tas emot, utreds och åtgärdas. Analysen utgår ifrån socialpolitiska- professions- och organisationsperspektiv. Östbergs empiriska material har utgjorts av de anmälningar och ansökningar som

socialtjänsten tagit emot gällande barn 0-19 år under en tvåmånaders period på två socialkontor i Sverige år 2003. Hon följer totalt 260 barn. Det har även

genomförts enkäter, telefonintervjuer samt fördjupande intervjuer med socialsekreterare och chefer.

Socialarbetaren gör en kategorisering av familjerna som är anpassad efter

organisationens kriterier och de standardiserade lösningar som finns. Vi är

intresserade av hur dessa kriterier och föreställningar ser ut och hur de kan

påverka socialsekreterarnas arbete (Östberg 2010). Östberg (ibid.) skriver även att

kategoriseringen av mamman som den primära omsorgsgivaren leder till att råd

och stöd främst riktas mot mammorna.

Vi finner det intressant att Östberg (2010) belyser arbetsplatskultur som en möjlig påverkansfaktor. Hon beskriver att vissa föreställningar om familjer kan skapas kollegor emellan, vilket kan höja eller sänka trösklar för de familjer som behöver stöd. Här ser vi en koppling till vårt syfte eftersom socialsekreterarnas

föreställningar kan antas påverka varandra. Om det råder en viss föreställning på arbetsplatsen kan det få konsekvenser för utredningsarbetet, i form av att

socialsekreterarna förhåller sig olika till mammor och pappor. Handlingsutrymmet är stort och används bland annat för att hantera tidsbrist inom förvaltningarna.

Östberg (ibid.) menar att hur socialarbetaren väljer att använda sitt handlingsutrymme påverkas av fenomen och strömningar i tiden, så som exempelvis nutida och historiska ideal eller normer som vår studie tar upp.

Ett konstaterande som Östberg (2010) gör och som vi tar i beaktande till vår studie är att det är nödvändigt med individuella bedömningar inom

myndighetsutövningen men att de som konsekvens också innehåller en risk för alla parter; organisationen, personalen och klienterna. Man kan aldrig

hundraprocentigt säkerställa att rätt beslut fattas, menar Östberg (ibid.).

”Rådande föreställningar om vad som är ett gott föräldraskap […] kan antas påverka socialarbetares kategoriseringar” (Östberg 2010:41). Hon beskriver som vi citerat i inledningen att ”könsspecifika variationer i bedömningar tydliggör att den sociala barnavården återspeglar och återskapar normer och föreställningar om kön och föräldraskap” (Östberg 2010:196). Dessa tankegångar känner vi igen från flera av de andra forskningsgenomgångarna i kapitlet och sammantaget ger de stöd och inspiration åt vår uppsatsidé.

2.3 Kunskapslucka

Presentationen ovan visar att det har gjorts forskning kring föreställningar av föräldraskap och hur föräldrar utreds olika inom socialtjänsten. Men trots att dessa studier också undersöker konstruktioner av föräldraskap skiljer sig studierna på olika sätt från vår. Skillnaderna gäller framför allt syfte, metodval och urval.

Exempelvis har studier så som Forsberg (2009) inte studerat föräldraskap utifrån

socialsekreterare eller socialtjänstens uppdrag. Petersson (2006) och Östberg

(2010) har till skillnad från oss valt att analysera dokument. Regnér (2006) har

valt att intervjua flera olika grupper till skillnad från oss som fokuserat på enbart

socialsekreterare. Flera av studierna har även valt att avgränsa vilken form av

föräldraskap som undersöks, exempelvis Regner (2006) i förhållande till den

specifika insatsen kontaktfamilj. Forsberg (2009) undersöker i sin tur föräldraskap

i förhållande till medelklassen och Hollander (2001) presenterar ett verkligt

barnavårdsärende i form av en fallbeskrivning. Vi har istället valt att undersöka en

mer generell syn på föräldraskap utifrån socialsekreterarnas perspektiv. Vidare har

ingen av de studier vi tagit del av lyft fram socialsekreterarnas egen uppfattning

av hur deras föreställningar om familj och föräldraskap påverkar deras arbete.

3. Teori

De teoretiska begrepp som senare kommer att användas i analysen av studiens empiriska material kommer här att beskrivas och förklaras på ett sammanfattande sätt. Då vi avser analysera hur socialsekreterarna konstruerar familjeideal och föräldraskap kopplat till könsroller, har vi valt ett övergripande

socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån detta övergripande perspektiv har vi sedan valt ut teoretiska begrepp ur de teman som framkommit av empirin. Först kommer en beskrivning av vad ett socialkonstruktionistiskt perspektiv

innebär, sedan följer en redogörelse av begreppen kön, heteronormativitet, familj,

föräldraskap, moderskap och faderskap. Vi vill på detta sätt ge en grundförståelse för uppsatsens teoretiska ansats och den teoretiska ram som i kapitlet kommer att presenteras.

3.1 En konstruktionistisk utgångspunkt

Socialkonstruktionismen är inte ett enspårigt teoretiskt perspektiv utan en samling av flera likartade förhållningssätt, den kommer till uttryck på flera olika nivåer och kan inta olika former (Burr 2003; Wenneberg 2001). Vi kommer därför att ge en sammanfattning av perspektivets huvuddrag och förklara några grundläggande aspekter som förenar de flesta socialkonstruktionistiska inriktningar.

Grundtanken är att kunskap konstrueras och reproduceras genom sociala

processer istället för att finnas som objektiva sanningar (Burr 2003). Perspektivet får oss att förstå att sociala omständigheter inte är skrivna i sten eller skänkta till oss från ovan (Payne 2002). Det ställer sig kritiskt till de som uppfattas som självklart och ifrågasätter givna sätt att se på omvärlden (Burr 2003; Wenneberg 2001). Vi vill med detta perspektiv synliggöra det som tas för givet i

beskrivningarna av kön, familj och föräldraskap i empirin. Vidare anses det viktigt att kritisera och omvärdera de förgivettagna strukturerna som omgärdar oss. Vi vill därför synliggöra normer och strukturer som påverkar

1 I studien använder vi benämningen ”socialkonstruktionism” då detta syftar till att belysa hur språket konstruerar vår verklighet i mötet med andra människor. Några av författarna i den litteratur vi använder oss av har istället valt benämningen ”socialkonstruktivism”. Vår uppfattning är att detta begrepp snarare syftar till ett psykologiskt perspektiv på konstruktioner. Dessa begrepp blandas ibland ihop, vi har därför valt att vara konsekventa i vår användning av begreppet

socialkonstruktionism.

socialsekreterarnas beskrivningar, genom användandet av detta perspektiv.

Socialkonstruktionismen har för avsikt att avslöja att det som verkar naturligt eller objektivt, under ytan skapats av oss människor. Under det vi uppfattar som naturliga processer döljer sig en komplicerad social påverkan (Wenneberg 2001).

Vårt sätt att uppfatta omvärlden blir på detta sätt en produkt av de sociala

processer där vi människor hela tiden är engagerade. Vi vill därför synliggöra de processer som kan antas påverka socialsekreterarnas beskrivningar. Vi människor anses alltså ha en aktiv roll i att skapa våra egna erfarenheter (Burr 2003). ”Vi tenderar helt enkelt att se och uppleva det vi förväntar oss och […] förklara saker och ting med utgångspunkt i det vi redan tror oss veta, […] återskapar våra egna föreställningar” (Mattsson 2015:31).

Enligt Wenneberg (2001) får vi vår kunskap ifrån språket, då vi genom detta lärt oss att förstå fenomen vi ser runtomkring oss. Det är i interaktionen med andra människor som våra konstruktioner av kunskap skapas (Burr 2003). Språket har alltså en konstruerande funktion och verkligheten tillskrivs mening utav oss. Vi vill därför använda socialsekreterarnas beskrivningar för att förstå hur de skapar det de anser sig veta. Berger och Luckmann (1998) skriver att ”De vanliga objektiveringarna i vardagslivet vidmakthålls främst med hjälp av språkliga tecken. Vardagslivet är framför allt livet med och med hjälp av det språk jag delar med mina medmänniskor. För att man ska kunna förstå vardagslivets verklighet, måste man alltså förstå språket” (Berger & Luckmann 1998:51). Språkliga berättelser talar på detta sätt om för oss hur vi ska se och förstå verkligheten (Berger & Luckmann 1998).

Kunskap uppfattas inom socialkonstruktionismen som kontextberoende, vilket innebär att den är bunden till den tid och det sammanhang där den skapas

(Wenneberg 2001). Vi kommer därför att knyta socialsekreterarnas konstruktioner

till kontexten. Hur vi förstår vår omvärld, de system vi utgår ifrån, de kategorier

vi delar in människor i är historiskt och kulturellt specifika, men de är också

produkter av själva historien. Vi vill därför synliggöra den historiska och samtida

förankring som socialsekreterarnas uttalanden om kön, familj och föräldraskap

formats av. Hur vi uppfattar fenomen förändras alltså beroende på tid och plats,

exempelvis vad vi uppfattar att barn behöver och hur föräldrar ska bemöta sina

barn (Payne 2002). Vi människor har kommit överens om social kunskap. Detta innebär att vi har en gemensam föreställning av hur saker och ting fungerar, vilket i sin tur hjälper oss att leva ordnade liv. Sociala aktiviteter skapar vanor som så småningom får oss att göra antaganden om hur saker ska fungera (Payne 2002).

När verkligheten ordnas efter vissa kategorier har det en inverkan på hur människor beter sig och agerar i det sociala rummet. Våra konstruktioner och föreställningar får konsekvenser på så sätt att vissa fenomen eller handlingar framställs som ”normala” eller ”onormala”, ”godtagbara” eller ”förbjudna” och så vidare.

I analysen vill vi därför belysa vad som konstrueras som normalt och vad som därmed bli onormalt gällande föräldraskap och familj. Burr (2003) skriver att utifrån konsekvenserna som kategorierna skapar är det viktigt att kritiskt granska de föreställningar som vi konstruerar och reproducerar. Genom att synliggöra föreställningar kan vi bli medvetna om att de påverkar oss (ibid.).

3.2 Kön som konstruktion

Kön är något som görs i mötet med andra, det konstrueras, menar Elvin-Nowak och Thomsson (2012). Detta innebär att kön inte uppfattas som något biologiskt (Mattsson 2015). I analysen kommer vi därför att se kön som konstruktioner.

Genom att betrakta kön som något alla är med och skapar i de sammanhang där vi

vistas kan det också vara enklare att förstå varför vi beter oss som vi gör i vårt

vardagliga liv (Elvin-Nowak & Thomsson 2012). Vi vill därför synliggöra

konstruktionerna av kön i socialsekreterarnas uttalanden för att förstå hur detta i

sin tur påverkar det dagliga utredningsarbetet. Kön som konstruktion innebär att

de skillnader som finns mellan män och kvinnor, som alla kan se runtomkring sig,

inte uppstår i ett vakuum, utan i mycket starka och tvingande sociala situationer

(ibid.). Vi vill synliggöra vad som påverkar beskrivningarna av kön då dessa

används i beskrivningen av föräldraskap och familj. Vår utgångspunkt är alltså att

olikheter i livsvillkor aldrig fullt ut kan förklaras med olikheter i genetik och

hormoner.

Butler (1990) ställer sig kritisk till en uppdelning mellan begreppen kön och genus där det första syftar till det biologiska exempelvis könsorgan och det andra till det kulturella skapandet av kön. För att beskriva detta kommer vi här presentera Butlers begrepp performativitet.

Performativitet handlar om att en given diskurs i ett givet sammanhang bidrar till att skapa det vi avser beskriva. Vi skapar alltså vår verklighet (ibid.).

Ambjörnsson (2006) beskriver performativitet som att språket skapar och

återskapar vår identitet genom den innebörd orden tillgivits och de förväntningar som finns på orden. Att språket är en aktiv handling då vi väljer hur vi benämner något. Ordet flicka inrymmer exempelvis en rad olika förväntningar gällande vad hon förväntas leka med och hur hon förväntas hantera känslor. Valet av ordet flicka nämns redan vid förlossningen där barnmorskan säger ”det blev en flicka”, vilket påverkar föräldrarnas syn på barnet. Ordet skapar alltså förväntningar som individen måste förhålla sig till. Individen kommer nämligen att förstås utifrån detta genom kroppsliga attribut och beteendemässiga handlingar, som står i relation till den kulturella kontext som råder och de diskurser som finns kring manligt och kvinnligt. På så sätt skapar benämningen det den avser att beskriva i exemplet flicka. Kön kan alltså ses som en kulturell skapelse då vi igenom kulturens språk benämner kön som två biologiska motpoler. I vår analys vill vi med hjälp av detta begrepp synliggöra när könsskillnader konstrueras som

naturliga och därmed reproduceras som sanna. Att säga flicka en gång är dock inte nog utan det behöver upprepas som en beskrivning av individen för att detta ska bli en könsidentitet som individen internaliserar (Butler 1990; Ambjörnsson 2006).

Forskning har enligt Mattsson (2015) visat att vad som uppfattas som typiskt

maskulint respektive feminint varierar över tid. Eftersom det varierar utifrån tid

och rum ligger tankar om vad som är maskulint eller feminint i vår tolkning och

inte i människors kroppar. Maskulinitet och femininitet skapas genom våra

förväntningar och normer kring vad en man eller kvinna är (ibid.). Genom att i

analysen knyta egenskaper till feminint och maskulint kan vi alltså se hur kön

konstrueras. Mattsson (ibid.) skriver att maskulinitet och femininitet konstrueras

som olikheter och att de ofta står i kontrast till varandra. Kvinnan är nätt och

mjuk, mannen stor och tuff. De skilda förväntningarna på feminint och maskulint går igen i allt från kläder, parfymer, arbetsuppgifter och beteenden (Mattsson 2015).

3.2.1 Heteronormativitet som konstruktion

Heteronormativitet används för att belysa det som tas förgivet, det som blir osynligt och det som uppfattas som naturligt i ett samhälle. Begreppet berör de strukturer som påverkar människors möjligheter att utforma sina liv. Det man avser att studera med detta begrepp är normer gällande sexualitet och genus samt vilka makthierarkier dessa normer skapar och hur detta påverkar individer. Vi vill med hjälp av begreppet synliggöra när normer om kön och sexualitet osynliggörs och hur de påverkar konstruktionerna av föräldraskap och familj. Att leva

heterosexuellt, alltså i tvåsamhet med någon av det motsatta könet, uppfattas som det normala sättet att utforma sitt liv. Det upplevs naturligt, självklart och

individer förväntas därför eftersträva detta sätt att leva (Ambjörnsson 2006). Att avvika från detta sätt att strukturera sitt liv kan därför mötas av sanktioner.

Heteronormen tar alltså för givet att det finns två kön som är varandras motsatser, samtidigt som de förväntas komplettera varandra (ibid.). Vi vill därför belysa hur de som avviker från heteronormen påverkas av konstruktionerna av föräldraskap i empirin.

Genom att könsroller och dess relation till varandra tas för givna inom

heteronormen faller begreppet heteronormativitet samman med Butlers (1990) begrepp heterosexuell matris. Begreppet tar sin utgångspunkt i att samhället erbjuder oss kategorierna man och kvinna. Vi förväntas sedan kategorisera oss och andra i dessa två fack utifrån våra kroppar och beteenden, där kategorierna utgör varandras motpoler. Det som anses kvinnligt kan alltså inte samtidigt anses manligt och tvärtom. Dessa motpoler förväntas sedan åtrå varandra sexuellt.

Genom att vi enbart erbjuds valet mellan två kön som samtidigt förväntas

komplettera varandra blir det heterosexuella sättet att strukturera sitt liv naturligt

och normalt. Det blir norm. Enligt detta begrepp kan vi alltså inte se kön som en

konstruktion utan att se till de normer och strukturella förutsättningar som

konstruktionen skapats inom (Butler 1990; Roman 2004). Vi kommer därför

knyta konstruktionerna av kön till diskurser om familj, föräldraskap, faderskap och moderskap.

3.3 Familj som konstruktion

Att se familjen som en social konstruktion innebär att den bild som finns av familjen som en enhet med tydliga gränser mot omvärlden plockas isär. Man väljer alltså inte att se familjen som en stabil enhet utan väljer att studera delarna som tillsammans skapar enheten. Fokus blir därför att studera hur individer i vardagen handlar och uttrycker sig kring familjen, vad familjen är, innebär och inte innebär. Genom att sedan tolka dessa handlingar och sätt att prata om familjen får vi en bild av vilka erfarenheter och idéer som är med och skapar det som blir vardagslivets verklighet. Med hjälp av detta begrepp kan vi alltså se vad som påverkar konstruktionerna av familjen i materialet. När vi studerar delarna och hur de binds samman till helheten kan vi se hur föräldraskap konstrueras, hur ansvarsfördelningen för barnen blir till och vilka mönster som finns i

parrelationen. Vi kommer därför att använda beskrivningarna av föräldraskapet och förälder-barn relationen för att förstå hur familj konstrueras i empirin.

Då familjen konstrueras kan vi också få förståelse för hur normer och värderingar omvandlas till praktiskt handlande och yttranden i vardagslivets verklighet, där handling och ord inte alltid uttrycker samma sak (Bäck-Wiklund 2012). Familj, utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, innebär att den fördelning som sker mellan familjemedlemmarna i vardagen inte uppfattas som naturlig utan skapad.

Våra beskrivningar av familjen och vad familj är ses också som konstruerade (Wenneberg 2001).

Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) skriver att bilden av vad en familj är eller bör vara har förändrats över tid och då utifrån sociala och politiska förutsättningar. Vi vill därför knyta socialsekreterarnas beskrivningar av familjen och dess delar till rådande diskurser för att se hur kontexten påverkar deras föreställningar. Därför kommer vi här att presentera några diskurser kring familj.

Idealbilden av familjen i Sverige kan enligt Bäck-Wiklund och Bergsten (1997)

anses ha skiftat från en homogen syn med tydliga könsroller till en modern syn

där jämställdhet premieras. Men trots denna skiftande ideologi kring familjen får kärnfamiljen ofta stå förebild för den goda familjen även idag (Bäck-Wiklund &

Bergsten 1997). Johansson (2009:82) skriver att ”Kärnfamiljen är inte endast en reell företeelse, utan också en symbolisk gestalt”. Kärnfamiljen blir den

familjeform som ofta framställs i filmer, media och vardagslivet som det rätta sättet att forma sitt liv. Andra alternativa familjeformer jämförs mot detta ideal och framställs ofta som problematiska och problemfyllda. Trots den skiftande ideologin kring familjen avgränsas ofta detta begrepp på ett snävt sätt där mamma-, pappa-, barnmodellen premieras (Johansson 2009). Enligt Bäck-

Wiklund (2003) lever majoriteten av alla människor i kärnfamiljer samtidigt som allt fler alternativa familjekonstellationer konstrueras. Den traditionella

kärnfamiljen är alltså ett av många möjliga sätt att se på familj idag (ibid.).

3.3.1 Föräldraskap som konstruktion

Föräldraskap utifrån ett socialkonstruktionistiskt synsätt innebär att man inte ser rollerna mamma och pappa som biologiskt skilda ting. Istället uppfattar man föräldraskapet och den rollfördelning som finns inom familjen som en social konstruktion. Larsson Sjöberg (2012:132) skriver att ”Betydelsen vi lägger i relationen mellan förälder och barn är knutet till den kultur vi lever i”. Detta kan tolkas som att vår bild av föräldraskap, parrelation, moderskap och faderskap färgas av de normer och strukturer som finns i samhället.

Enligt Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) har framväxten av det svenska välfärdssystemet bidragit till att staten blivit delvis ansvarig för den sociala reproduktionen. Detta innebär att staten bidrar till att reproducera normer gällande föräldraskap och hur detta ska konstrueras. Genom att staten genomfört

förändringar som exempelvis förändringen från mödrapenning till föräldrapenning antyder staten att föräldraskapet bör vara jämställt fördelat. Än idag är relationen mellan föräldrar en viktig politisk fråga. Vi vill därför synliggöra när detta ideal spelar en roll i konstruktionen av föräldraskapet.

Trots den politiska ideologi som råder kring det jämställda föräldraskapet finns

det fortfarande rådande diskurser som ställer sig emot detta jämställdhetsideal. En

diskurs som fortfarande belyser biologiska skillnader mellan mammor och pappor vilket påverkar deras föräldraförmågor. Där mödrarna biologiskt är överlägsna männen i sin förmåga att ta hand om barnen (Bäck-Wiklund & Bergsten1997;

Roman 2004). Genom att knyta uttalandena i empirin kring föräldraskap till aktuella diskurser vill vi se hur kontexten varit med och skapat föreställningarna som socialsekreterarna berättat. Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) skriver att trots att det politiska idealet präglas av jämställdhet mellan könen, har

välfärdsstatens institutioner präglats av en mer traditionell syn på föräldraskap och de olika rollerna mamma och pappa. Vi vill undersöka om detta även framgår av uttalandena i vår empiri. Det kan alltså anses finnas en differens mellan det politiska idealet kring föräldraskap och hur det praktiskt utformas i familjer, men även hur välfärdsstatens institutioner bedömer föräldraskapet.

3.3.2 Moderskap som konstruktion

Roman (2004) skriver att moderskap som konstruktion är historiskt bunden till sociala och politiska förutsättningar. Förväntningarna på moderskapet har därför förändrats över tid. Kvinnan har historiskt uppfattats som mer lämplig att ta hand om barnen än mannen och moderskapet har ansetts viktigt för kvinnors

emotionella och psykiska hälsa. Kvinnans lämplighet ansågs särskilt stor när barnen är små, utifrån att endast kvinnans kropp tillåter henne att amma barnet. I denna diskurs uppfattas kvinnan ha en inneboende modersinstinkt som

aktualiseras när hon föder barn (ibid.). I linje med dessa tankar finns en historiskt dominerande syn på moderskap som handlar om modern som uppoffrande och osjälvisk, att kärleken till barnen ska komma naturligt och att moderskapet ska vara kvinnans primära identitet. Brembeck (2003) omnämner dessa ideal som bilder av den goda modern. Dessa bilder av moderskapet är starkt förankrad i samhället och bilden av kvinnan som biologiskt överlägsen mannen i att visa omsorg för barnen finns kvar än idag (Roman 2004; Brembeck 2003). Vi vill med begreppet moderskap undersöka hur historiska och nutida diskurser kring

mammans roll påverkar socialsekreterarnas konstruktioner av föräldraskap och

familj. Idealen kring den goda modern kan uppfattas som en hegemoni som

omfattar samtliga delar i samhällslivet. Exempelvis lagstiftningar och

institutionsbyggen men även vardagliga relationer (Brembeck 2003).

Moderskap idag handlar om att förhålla sig till motstridiga bilder av hur en mor ska konstrueras genom handlingar och tankar (Brembeck 2003). Till skillnad från diskursen om den biologiska modern präglas denna diskurs av tankar om

individualisering, reflektion och jämställdhet. Traditionella bilder av moderskapet möter moderna politiska ideal om jämställdhet. Här betonas därför mödrarnas möjlighet att välja hur de själva vill konstruera sitt föräldraskap. Genom att reflexivt välja mellan olika diskursiva bilder från jämställdhetsidealet och bilden av modern som primär omsorgsgivare kan kvinnan själv bestämma hur hon vill skapa sitt moderskap. Vidare förväntas mannen och kvinnan dela lika på ansvaret för hemmet, barnen och familjen. Men trots denna alternativa diskurs dominerar den biologiska diskursen om moderns överlägsenhet att ta hand om barnen (Roman 2004).

3.3.3 Faderskap som konstruktion

I motsättning till mödrar och moderskapet har fäder historiskt framställts som oförmögna att ta hand om sina barn på ett fullgott sätt utifrån biologiska förklaringsfaktorer. Fäder kan i denna diskurs inte mäta sig med mödrarnas medfödda omsorgsförmåga och kan på så vis inte bli lika fullgoda föräldrar som mödrarna (Bäck-Wiklund & Bergsten 1997). Plantin (2003) skriver i sin tur att bilden av den ideala fadern genomgått en stark förändring sedan 1900-talets början. Förändringen har tydligt hängt samman med den svenska välfärdsstatens moderniseringar. Bilden av faderns uppgift har gått från att han var en distanserad förebild som försörjde familjen. Han var även söndagspappan som kunde delta i familjelivet en dag i veckan eller fritidspappan som skulle leka med sina barn när han inte arbetade. Han har gått från dessa bilder till dagens senmoderna

vardagspappa. I den senmoderna diskursen kring faderskapet ska pappan visa

omsorg för barnen och delta i vardagliga hemmasysslor. Pappan ska vara en

jämställd förälder med mamman där rollfördelningen till viss del frångår den

traditionella könsspecifika arbetsfördelningen. Genom att applicera dessa olika

diskurser på konstruktionerna av kön, föräldraskap och familj kan vi förstå vad

som påverkar socialsekreterarnas föreställningar utifrån den historiska och nutida

kontexten. I motsättning till denna diskurs finns fortfarande den traditionella

diskursen där fäderna blir familjens ledare och mödrarna den främsta

omsorgsgivaren. I denna diskurs förväntas fäderna vara en sekundär förälder.

Denna diskurs knyter starkt an till den historiska diskursen om mödrars biologiska övertag (Plantin 2003).

I familjer där föräldrarna separerat skiljer sig förväntningarna på fäderna från de jämställdhetsideal som råder i tvåsamhetens föräldraskap. Fäder som inte deltar i föräldraskapet på heltid anses bekräfta manliga förväntningar, det uppfattas som ett naturligt sätt att agera som man. Att barnen bor hos kvinnan brukar ske genom förgivettagna idéer om att mödrarna är mest lämpade att ombesörja barnens behov av daglig omsorg. För frånvarande fäder eller delvis närvarande fäder blir

diskursen om den biologiskt underlägsna fadern alltså tydligare. Fäderna blir

sekundära föräldrar, samtidigt som diskursen om jämställdhet ofta skuldbelägger

dessa pappor för att inte dela på ansvaret för barnen (Johansson 2012).

4. Metod

I detta kapitel kommer studiens genomförande att presenteras. Vi har valt att dela in kapitlet i olika avsnitt. Först kommer vi kort redogöra för vår förförståelse.

Sedan kommer vi redovisa och motivera vårt val av metod, beskriva hur empirin samlats in och på vilka grunder vi gjort vårt urval av detta material. I fjärde avsnittet kommer vi beskriva intervjuernas genomförande. Därefter kommer vi redovisa hur analysen av empirin gått till och hur och var vi sökt information. I sjunde avsnittet kommer vi diskutera begreppen tillförlitlighet och äkthet. Sedan redogör vi kort för hur ansvarsfördelningen mellan författarna ser ut.

Avslutningsvis kommer vi att diskutera våra etiska överväganden och föra en diskussion kring vårt val av metod.

4.1 Förförståelse

Bie (2009) skriver att de föreställningar och attityder vi bär på kallas förförståelse.

Förförståelse är något som har byggts upp livet igenom hos varje enskild människa och formats av uppväxten i familjen, av vänner och lärare under skoltiden, av böcker du läst. Vad du uppfattar och förstår är alltså beroende av dina erfarenheter. (Bie 2009:66).

Kvale och Brinkmann (2009:90) skriver att ”Forskarens roll som person,

forskarens integritet, är avgörande för den vetenskapliga kunskapens kvalitet och hållbarheten i de etiska beslut som fattas under undersökningens gång. Olaison (2006) skriver i sin tur att egna erfarenheter och egna värderingar kan påverka forskningen. Vår tolkning av dessa uttalanden är att vi som författare påverkas av våra föreställningar och erfarenheter. Vi vill därför ge en bild av hur vi förhållit oss till studiens tema.

Som vi nämnde i inledningen har vi båda två erfarenheter av att arbeta inom socialtjänsten, med inriktning på barn och familj. Som praktiska utövare har vi arbetat nära föräldrar och barn vilket innebär att vi fått reflektera kring

föräldraskap och familjerelationer. Vi har även varit de som bedömt föräldrars

förmåga att ta hand om sina barn. Att vi delar vissa erfarenheter med våra

intervjupersoner blev tydligt under intervjuerna. De svårigheter som beskrivs i det empiriska materialet är något vi själva har praktisk erfarenhet av att möta,

exempelvis svårigheten i att få en förälder att medverka i en utredning. Denna erfarenhet anser vi har underlättat för oss att förstå intervjupersonernas uttalanden om föräldraskap. Att vi tyckt oss förstå socialsekreterarnas beskrivningar utifrån vår erfarenhet tror vi även kan ha varit en nackdel. Exempelvis att vi inte ställde följdfrågor kring uttalanden som vi ansåg att vi förstod. En intervjuare som inte har samma förförståelse som oss hade antagligen frågat på ett annorlunda sätt.

Vad och hur vi ställer intervjufrågor kan hänga samman med vilken erfarenhetskunskap vi har med oss sedan tidigare.

Att vi studerar till socionomer anser vi även varit av betydelse för våra tolkningar av materialet. Exempelvis hade vi båda en föreställning om att socionomer utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt synsätt, då detta perspektiv är utgångspunkten i det flesta teorier som lärs ut på socionomprogrammet. Vår analys visade dock att detta inte var fallet. Denna föreställning anser vi även har påverkat oss i mötet med våra intervjupersoner. Vi reagerade båda när somliga intervjupersoner tydligt poängterade att de hade en biologisk syn på föräldraskap. Detta förvånade oss och vi hade till en början lite svårt att förstå dessa uttalanden. Att vi studerar till socionomer anser vi även ha påverkat vårt val av metod då vi skolats i att vilja ta reda på hur andra upplever sin verklighet. Det återspeglas även i vårt val av teoretiskt perspektiv då vår upplevelse är att ett socialkonstruktionistiskt

perspektiv genomsyrar majoriteten av kurslitteraturen på socionomutbildningen.

4.2 En kvalitativ ansats

Bryman (2011:45) skriver att ”[…] val av […] metod avpassas efter den specifika frågeställning eller problemformulering man arbetar utifrån”. Med detta menas att syftet och frågeställningarna styr vilken metod man bör välja. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med syfte att undersöka vilka föreställningar socialsekreterare har kring begreppet föräldraskap. Vi har för avsikt att analysera hur

socialsekreterarna konstruerar familjeideal och föräldraskap kopplat till

könsroller. Fokus vilar på socialsekreterarnas egna uttalanden och materialet har

vi samlat in genom kvalitativa intervjuer. Vidare är vi intresserade av hur socialsekreterarna resonerar kring sina föreställningars påverkan på

yrkesutövandet. Enligt Ahrne och Svensson (2015) används kvalitativ metod när man vill förstå vad som händer i mänskliga möten, vilka processer som skapas och återskapas och hur detta påverkar människors och gruppers möjligheter.

Vidare tillåter kvalitativa metoder att man studerar normers och värderingars uppkomst och påverkan (ibid.). Detta knyter an till vår studie då vi har för avsikt att analysera vårt empiriska material med hjälp av könsteoretiska perspektiv, vilka hänger samman med normer om män och kvinnor.

Kvalitativ metod är inte en metod utan kan snarare uppfattas som ett paraplybegrepp för flera olika metoder. Exempelvis etnografi/deltagande observationer, kvalitativa intervjuer, fokusgrupper och textanalyser (Bryman 2011). Bryman (2011:340) beskriver kvalitativ metod som ”[…] induktiv,

tolkande och konstruktionistisk […]”. Den aktuella studien har en induktiv ansats då den teoretiska ramen valts ut efter att det empiriska materialet noga lästs igenom och organiserats utifrån teman. På detta sätt har teorin växt fram genom empirin (Bryman 2011).

Att kvalitativ metod är tolkande betyder att man försöker förstå den sociala verklighet utifrån hur vissa individer i en specifik kontext upplever eller beskriver något (Bryman 2011). Detta knyter an till vår studie då vi vill försöka förstå föräldraskap kopplat till kön utifrån socialsekreterarnas egna uttalanden.

Enligt Bryman (ibid.) är kvalitativ metod konstruktionistisk i sin ontologiska inriktning. Detta innebär att man ser den sociala verkligheten som socialt

konstruerad genom människors möten med varandra och genom ordens betydelse.

I vår studie blir detta aktuellt genom att vi har för avsikt att försöka förstå vad som

präglat socialsekreterarnas uppfattningar av vad föräldraskap är eller bör vara.

4.3 Urval

En första förfrågan om att delta i studien skickades skriftligen till sju personer. I förfrågan framgick att studien skulle ske i form av en c-uppsats, att vi ville intervjua de tillfrågade utifrån deras roll som socialsekreterare inom socialtjänsten med inriktning på barn och familj och att temat för studien skulle handla om föräldraskap. Innan studien startade fanns en etablerad kontakt med de tillfrågade då vi författare har praktisk erfarenhet av arbetet som utredande socialsekreterare inom socialtjänsten i en medelstor stad i södra Sverige, vilket vi tidigare

presenterat (se 4.1). Vår praktiska erfarenhet bidrog till att vi visste vilka personer som har så kallade blandtjänster. Detta innebär att personerna utreder familjer där barnen är i åldrarna 0-21 år. Valet att enbart tillfråga socialsekreterare med blandtjänster gjordes då vår upplevelse, utifrån vår praktiska erfarenhet, är att barnets ålder påverkar hur föräldraskapet betraktas. Utifrån detta valde vi att inte tillfråga socialsekreterare som enbart träffar familjer med barn i en viss ålder.

Våra etablerade kontakter gjorde det även möjligt att kontakta de tillfrågade personligen istället för att behöva kontakta enhetschefer. Valet att inte kontakta ytterligare socialkontor, än de två olika som intervjupersonerna arbetar på, gjordes utifrån att studiens tidsram var begränsad. Genom en direktkontakt med

intervjupersonerna minimerade vi tiden som lades ner på att hitta

intervjupersoner. Vi anser att våra intervjupersoner gör det möjligt för oss att besvara studiens syfte och frågeställningar då vi inte har för avsikt att ge en generell bild av hur socialsekreterare uppfattar föräldraskap.

Av de sju tillfrågade kunde fem personer medverka i en intervju. De fem intervjupersonerna fick ta del av ett informationsbrev (se bilaga I). I brevet framgick en beskrivning av studiens syfte, vad intervjumaterialet kommer

användas till, vilka som är ansvariga för studien samt att intervjun är frivillig och när som helst kan avbrytas.

Fyra av intervjupersonerna var kvinnor och en var man. Fördelningen mellan

könen är inte aktivt vald av författarna i syfte att jämföra män och kvinnors syn på

föräldraskap. Den är snarare en spegling av hur fördelningen mellan könen inom