Föreställningen om individen i rätten och hennes gärningar

Undersökningen visar att gärningsbegreppet utgör ett samlande begrepp och omfattar både handlingar av fysisk karaktär och underlåtenhet. Det innebär att brottet alltid består i mänskliga gärningar, inte tillstånd eller kroppsrörelser som man inte har kontroll över. Den viktigaste skillnaden mellan dessa

259 _{SOU 2013:38 (del 1och 2), sid. 18.}

260 _{Se avsnitt 3.3. Ansvarssubjektet och den straffbara handlingen i TBL.} 261 _{Agell, et al., 2010a, sid. 49.}

båda är att en handling anses vara föremål för individens kontroll och är därför ”[…] beroende av dennes skäl, motiv, avsikter, föreställningar, böjelser, önskemål […]”.263 _{Kroppsrörelser däremot är}

möjliga att förklara med fysiska och kemiska termer. För underlåtenhet är det tillräckligt med att man låter något ske eller avstår från att ingripa när ett ingripande borde ha skett.

Allmänt kan konstateras att de juridiska begreppen, i synnerhet gärningsbegreppet, i grunden baseras på föreställningar om människan som en autonom individ med en fri vilja som inte låter sig påverkas av yttre omständigheter. Individen i rätten har enligt denna föreställning vissa egenskaper och för- mågor så som omdömesförmåga, förstånd eller insikt. I lagens mening förutsätts rättssubjektet vara en könlös individ som ”[…] är fri att fatta sina egna beslut och styra över sitt liv utan att vara under- ordnad andra”.264Ett annat sätt att uttrycka det är att människan anses förnuftig eller rationell.265

Normen för mänskligt varande i rätten kan knytas tillbaka till filosofin och Descartes välkända citat ”cogito ergo sum” (”jag tänker, alltså är jag” eller ”jag tänker, alltså existerar jag”). Enligt Fridström Montoya ligger i uttalandet en tudelning mellan kropp och själ.

Själen, vars sanna väsen är att tänka, sägs vara ’fullständigt’ skild från kroppen. Den tar ingen rumslig plats och den är inte beroende av något materiellt ting, säger Descartes. Denna dualism, kropp/själ, känns igen från många sammanhang där förnuftet betonas till det kroppsligas nackdel.266

Fridström Montoya, som stöder sig på Bo Wennström, beskriver Kants syn på människan som en moralisk fri människa. Som sådan kan hon besluta och agera mot sina böjelser och begär i enlighet med det moraliskt rätta. Kant talar om det moraliska förnuftet vilket han också ser som den centrala skillnaden mellan människa och djur. Att människan är fri, förnuftig och moralisk varelse gör att hennes agerande också kan bedömas, tolkas och bestraffas. Det dualistiska synsättet tar sig uttryck i rätten på olika sätt och färgar det rättsliga sättet att tänka om människan och hennes handlingar. Fridström Montoya menar att ”[b]etydelse inom rätten tillmäts normalt en handling endast om den kan knytas till en vilja, ett uppsåt eller en avsikt”.267 _{Något som blir särskilt tydligt inom den straffrättsliga}

263 _{Se Asp, Ulväng, et. al., 2010, sid. 81.}

264 _{Gunnarsson och Svensson, 2009, sid. 204. Enligt Håkan Gustafsson existerade inte rättssubjektet före 1840.}

Gustafsson hänvisar till Kelsen och menar att rättssubjektets historiska och rättsvetenskapliga bestämning har samband med äganderätten, som förknippas med individuell frihet och autonomi. Rättskonstruktionen har också kritiserats som ”[…] överbestämt av rättens socioekonomiska förhållanden. […] Den idealistiska

kantiansksavignysianska rättssubjektiviteten kan alltså ställas mot en materialistisk uppfattning som framhäver rättssubjektet som en bärare […] av den kapitalistiska legalitetens rättsliga struktur”, Gustafsson, 2011, sid. 135 samt not 158.

Fridström Montoya menar att industrialiseringen förändrade individens rättsliga ställning från att vara knuten till börd och eller ”status”, genom att självhushållningen försvann och ersattes av marknadsekonomi, till individuell prestation och avtal. Den strukturella förändringen och utformningen av det liberalistiska och kapitalistiska samhället krävde en individ som var ”myndig”, se Fridström Montoya, 2015, sid. 413.

Bo Wennström förklarar förändringen av individens rättsliga ställning på följande sätt: ”Mot varandra ställdes därmed två individideal: den moderne borgaren, som inte byggde sin framgång på arv och/eller social ställning, mot ståndspersonen. Juridiskt går det att koppla den moderna civilrätten till skapandet av den borgerliga individen. Industrisamhället krävde för sin utveckling sådant som möjligheter för individen till ekonomiskt självförverkligande genom att denne tilläts ackumulera kapital [tecken i original, noter är utelämnade i citatet]”, Wennström, 2005, sid. 9.

265 _{I doktrin har det förespråkats en modern översättning av förnuftsbegreppet utifrån Hegels rationalitet som}

skiljer mellan förstånd och förnuft. För en närmare redogörelse av denna diskussion, se Fridström Montoya, 2015, not 155.

266 _{Fridström Montoya, 2015, sid. 411.}

267 _{Fridström Montoya, 2015, sid. 411. Fridström Montoya undersöker i sin avhandling, rättsdogmatiskt och}

kontexten. Det dualistiska synsättet menar jag är ett problem när det kommer till frågan om ansvar gällande självkörande/uppkopplade fordon. Jag menar att tudelningen av kropp och själ motsvaras av tudelningen av den fysiske föraren och fordonet (AI), där fordonet i det här sammanhanget ska förstås som ”kroppen”. Det sker en interaktion mellan människa och fordon eftersom självkörande/

uppkopplade fordon i allt väsentligt är tänkt att ersätta föraren i olika situationer och därför har utrustats med en teknik (inkluderat både hårdvara och programvara/mjukvara) som gör att fordonet kan agera i trafiken där föraren i varierande grad kontrollerar och manövrerar det. Det förhållandet gör att det är svårt att dra någon skarp gräns mellan människan och det materiella som omgärdar henne. Gränsen för vad den mänskliga handlingen börjar och slutar blir i detta avseende suddigt. Som visats kommer det dualistiska synsättet även till uttryck i diskussionen om skillnaden mellan handling och kroppsrörelse, där den förra konstituerar straffrättsligt ansvar. Asp, Ulväng och Jareborg menar att de betraktas som två olika sorters verkligheter, där förhållandet mellan dessa som berörts kommer till uttryck i ”[…] de ändlösa filosofiska diskussionerna om viljans frihet och förhållandet mellan kropp och själ”.268 _{Det är uppenbart att den rättsliga konstruktionen av gärningsbegreppet inte inrymmer AI}

som ett eget medvetande eller möjligen som en ”förlängning” av vissa egenskaper och förmågor som, genom rätten, tillskrivs människor: autonomi, moral, fri, förnuftig, rationell, omdömesförmåga, förstånd eller insikt.