Företagsledning och företagarna själva

Då företrädare för företagarna deltagit i debatten har inläggen främst kretsat kring förslagets positiva kostnadspåverkan på företagarna i allmänhet, dagens oberoendeproblematik samt Skatteverkets föreslagna utökade kontrollmöjlighet och upplysningsplikt.

Denna intressentgrupp har kanske varit den som varit mest positiv till förslaget om slopandet. Det främsta argumentet har varit behovet av regelförenkling och

kostnadsminskning för små aktiebolag. I debatten har kostnaden setts som en börda och revisionspliktens roll och betydelse har därmed ifrågasatts. Bakgrunden till detta kan antas vara att företagarna själva känner att de blir påtvingade att betala för något som görs i intressenternas intressen. Revisionen som sådan känns förmodligen inte onyttig men dagens plikt kan upplevas som en orättvis fördelning av kostnaden för denna. Samtidigt har

företagarna själva i debatten lyft fram att de värderar den rådgivande rollen högre än den granskande. Då den nuvarande oberoendelagstiftningen hindrar samspelet mellan dessa roller har plikten ifrågasatts ytterligare. Genom ett slopande kommer de små aktiebolagen kunna välja de delar av det idag lagstadgade ”revisionspaketet” som efterfrågas. Nyttan av

revisionen kommer därmed efter ett slopande förmodligen upplevas som större än kostnaden. Samtidigt uppkommer en ökad känsla av att revisionen görs i bolagets eget intresse snarare än i intressenternas intressen. Är det rådgivning som efterfrågas kan enbart detta väljas.

Sammantaget gör detta att debattinläggens inriktning inte kan anses förvånande. Representanter för företagsledningen i mellanstora bolag har inte hörts i debatten vilket är oväntat. Det är bolaget och dess ledning som har ansvaret för att bolaget sköts på ett lagenligt sätt, inte revisorn. Revisorn har ansvar för att granska att bolaget skött sin redovisning och förvaltning på ett tillfredsställande sätt. Ett avskaffande av plikten innebär följaktligen att det enskilda bolaget får ta ett allt större ansvar för den kvalitetssäkring som revisorn står för idag. Att det kommer krävas mer av de som driver bolag som inte revideras blir därmed ett faktum. Riskexponeringen för och kompetenskraven på de som sitter i

styrelsen kommer förmodligen förändras. Med detta som bakgrund borde företrädare för just företagsledningen i mellanstora bolag ha ett intresse av att delta i debatten. En möjlig orsak till denna frånvaro kan dock vara att många av dessa bolag redan nu bestämt sig för att revideras även efter slopandet.

Att representanter för företagarna tror att Skatteverkets föreslagna utökade kontrollmöjlighet och upplysningsplikt kan eliminera de positiva effekterna av slopandet anses vara befogat. Visst finns en stor risk att rädslan för Skatteverkets kontroll kan göra att bolag väljer revision trots att behovet inte finns. I debatten har även uppmärksammats att Skatteverket upplevs mer som en fiende jämfört med revisorerna vilket även det talar för detta. Att det är just denna intressentgrupp som uttryckt störst kritik mot denna del av förslaget är inte överraskande då de är de som är mest positiva till avskaffandet i helhet.

5.2.3 Kreditgivare

Denna intressentgrupp har i princip uteslutande deltagit i debatten kring pliktens betydelse för kreditgivning. Revisionens stora betydelse som säkerhet har lyfts fram i debatten men

slopandet har ändå tillstyrkts. Den troligaste förklaringen till detta är kreditgivarnas möjlighet att kompensera för bortfallet av den oberoende kontrollen med enskilda avtal. Ska lån beviljas till ett bolag utan reviderade räkenskaper kan en högre ränta tas ut för att kompensera för den ökade risken. Kreditgivarna kan antas känna en trygghet i just detta, det vill säga i att de själva styr över vilken grad av säkerhet som uppställs vid beviljandet av lån till aktiebolag. I och med detta kan plikten i sig antas ha mindre betydelse för kreditgivarna då de även efter ett slopande kan uppställa krav på reviderade räkenskaper. Följaktligen har denna intressent ett stort handlingsutrymme som gör att revisionspliktens vara eller inte vara blir av mindre betydelse.

5.2.4 Det allmänna

Skatteverket är den intressent som i debatten ställt sig mest kritisk till förslaget. Detta tyder på att revisionsplikten anses spela en betydande roll för skattekontrollen vilket även har

genomsyrat debatten där främst revisionens preventiva roll lyfts fram. Även de föreslagna kontrollåtgärderna har kommenterats, särskilt kring huruvida de kommer lyckas ersätta en eventuell förlust av revisionens preventiva roll. En möjlig förklaring till att Skatteverket ställt sig så kritisk kan vara att intressenten inte har möjlighet, på grund av ekonomiska och

praktiska skäl, att upprätta enskilda avtal med bolag för att ta till vara sina intressen. Myndigheten anser sig förmodligen därmed endast kunna skyddas genom lagstiftning. Det känns befogat att från Skatteverkets sida lyfta fram en oro över att revisionens preventiva roll går förlorad i och med ett slopande. Att revisionsplikten har haft stor betydelse för att det i många bolag blir mer rätt från början är troligtvis sant, dock är det svårt att mäta och uppskatta i vilken utsträckning.

I och med slopandet kommer den lagstiftade oberoende skattekontrollen flyttas från revisorerna till Skatteverket. Denna företeelse i sig har inte kritiserats av myndigheten men de anser sig behöva väsentligt utökade resurser. Detta kan dock upplevas mer rättvist då myndigheten idag får denna kontroll ”gratis”, detta samtidigt som de som betalar för

revisionen inte alltid upplever nytta av den. I debatten har myndigheten påtalat att revision kommer bli en urvalsparameter för vilka bolag som ska utsättas för skattekontroll.

Följaktligen kommer revisionens betydelse för skattekontrollen att ändra karaktär jämfört med idag.

EBM och BRÅ har främst deltagit i debatten kring frågor som rör revisionens brottsförebyggande betydelse. EBM ställer sig kritiska till förslaget om slopad revisionsplikt då de anser det vara allt för radikalt medan BRÅ betonar att just pliktens betydelse för att förebygga ekonomisk brottslighet är överskattad. Att det är just denna fråga som

myndigheterna fokuserat på är inte förvånade, att de tycker relativt olika är däremot

överraskande. Både EBM och BRÅ värdesätter revisionen i sig men BRÅ är mer kritiska till om plikten är nödvändig för den brottsförebyggande effekten. En förklaring till denna meningsskiljaktighet är att BRÅ har en större tilltro till fortsatt efterfrågan på revision även efter ett slopande. Vidare kan EBM sägas uttrycka en större tilltro till revisionens preventiva roll. BRÅ pekar dock på att om den som driver ett bolag vill ägna sig åt brottslighet står knappast revisionspliktens förekomst i vägen. Möjligheten att driva verksamheten i andra associationsformer där inte revisionsplikt råder gör förmodligen att BRÅ anser pliktens brottsförebyggande effekt ifrågasatt. Detta påstående har en poäng men tar inte hänsyn till revisionens betydelse för upptäckten av omedvetna fel.