FÖRFÖRSTÅELSE - Utan det tror jag inte att jag skulle kunna jobba: en studie om hur lärare re

Förklaring Tolkning

Förståelse

Figur 1. Samspelet mellan de fyra huvudmomenten.

(Ödman, 2004, s.76, egen bearbetning)

Den hermeneutiska cirkeln och spiralen

Det största kännetecknet för hermeneutiken är att utifrån helheten titta närmre på detaljerna, och utifrån detaljerna sedan förstå helheten på ett nytt sätt. Pendlingen går fram och tillbaka tills helheten inte längre utvecklas och det inte längre går att mjölka ur något mer av tolkningen (Patel & Davidson, 2003). Denna process kallas för den hermeneutiska cirkeln eller spiralen. Den hermeneutiska cirkeln anses ganska statisk, därför att pendlingen mellan del och helhet inte är någon statisk process utan snarare innebär kraftiga svängningar. Dessa svängningar kan vara av olika slag och inkludera även svängningar mellan mindre och större helheter, vilket inte framgår av cirkeln. Därför menar Ödman (2004) och många med honom att den hermeneutiska spiralen är en tydligare och bättre bild över processen. Spiralen är öppen nedåt och uppåt. Symboliken med spiralen innebär att forskaren alltid kan fortsätta sin kunskapsutveckling, det vill säga alltid fortsätta uppåt i spiralen. Forskning startar inte vid någon nollpunkt utan någonstans i en process där forskaren försöker förstå ett fenomen eller ett förhållande (Sjöström, 1996). ”Undan för undan fördjupar forskaren sin förståelse liksom i en spiralrörelse.” (Olsson & Sörensen, 2001, s.102).

Sociokulturell teori

Vår teoretiska utgångspunkt utgår från Vygotskijs sociokulturella teori. Den sociokulturella teorin innebär att människans sätt att vara, tänka, kommunicera och uppfatta världen är en produkt av sociokulturella erfarenheter. Allt vi gör och tänker formas av sociala och kulturella processer i vår omgivning. Människan är en kommunikativ varelse som hela tiden är inställd på att samspela med andra. När en människa lär sig och utvecklas är det de kommunikativa processerna som är det centrala enligt sociokulturell teori. Genom att kommunicera med andra blir människan delaktig i andras kunskaper och färdigheter, och ett lärande äger rum (Säljö, 2000).

Enligt Imsen (2000) menar Vygotskij att det är den sociala gemenskapen, kulturen och språket som grundlägger individens utveckling och inlärning. För att förstå individens inlärning måste man förstå individens relation till den sociala och kulturella miljön. Poängen hos Vygotskijs teori är enligt Imsen att det sociala kommer först. Detta innebär att

utvecklingen av individens självständiga tänkande utgår från social aktivitet. Språket är det viktigaste redskapet i denna process eftersom vi socialiseras genom språket. Enligt Strandberg (2006) kan man med andra ord säga att Vygotskij menar att allt som finns inuti huvudet hos en individ, det vill säga alla inre processer, har föregåtts av yttre aktiviteter i samspel med andra i kulturella miljöer. Det är dessa yttre aktiviteter som ger rådata för de inre. Utan rådatan kan inga processer ske inne i huvudet. Människor är beroende av varandra och individens inre tankar har alltid föregåtts av tänkande tillsammans med andra, menar Strandberg.

Tillvägagångssätt

Hur gick vi då tillväga vid vår analys av intervjuerna? Vi följde den modell för hermeneutisk tolkning som Patel & Davidson (2003) skriver om. Först läste vi igenom hela texten, det vill säga våra utskrivna intervjuer. Under tiden försökte vi förstå helheten av dessa. Nästa steg innebar att vi läste olika delar i texten var för sig och fördjupade oss i dem. Efter detta pendlade vi mellan de mindre delarna och helheten genom att ställa vår tolkning av del och helhet i relation till varandra. Vi försökte utveckla vår tolkning av delarna och sedan återvände vi till intervjuernas helhet i ljuset av den fördjupade tolkning som vi gjort.

Pendlingen mellan del och helhet fortlöpte under en längre period tills vi ansåg att vi fått fram det som intervjuerna betydde. När avslutade vi då vår tolkning? Vi gjorde det när vi uppfattade att vi erhållit en ”god gestalt” (Kvale, 1997, s.51). Med detta menas att texten har fått ett inre sammanhang och att de olika delarna bildar teman med rimliga mönster.

Slutprodukten ska bli en sammanhängande text.

Utifrån den hermeneutiska spiralen och de fyra huvudmomenten har vi utformat och följt nedanstående tillvägagångssätt.

1. Vi läste igenom alla våra utskrivna intervjuer och försökte få en allmän bild av varje intervju. Vi samtalade med varandra kring det allmänna intrycket som läsningen gav.

2. Nästa steg innebar att vi strök under och markerade viktiga nyckelord i texten. Sedan gick vi igenom och diskuterade de nyckelord vi funnit.

3. Utifrån de gemensamma nyckelorden tittade vi på helheten igen med ett nytt perspektiv.

Denna gång försökte vi finna teman i intervjuerna som svarade på vår studies frågeställningar.

4. För att få fram den riktiga betydelsen, det vill säga vad den intervjuade verkligen menade, upprepade vi processen från föregående punkt fast från nya infallsvinklar. Med detta menas alltså att vi fortsatte att gå från helhet till del och del till helhet. Vi tog varv på varv i spiralen tills vi inte kunde få fram någon ny mening.

Resultat

Under denna rubrik redovisas tolkningen av intervjuerna under våra två teman:

Tillvägagångssätt för reflektion och Betydelsen av reflektion. Varje tema avslutas med en konklusion där intervjuresultaten sammanfattas.

Tillvägagångssätt för reflektion

Anna

Anna berättar att hon reflekterar dagligen. Hon reflekterar över lektionerna på raster och luncher när hon har tid för sig själv en stund. Reflektionen sker även i bilen på väg till och från arbetet och då handlar tankarna om hela arbetsdagen. Anna berättar också att det blir en del funderande hemma. Dock belyser hon att hon föredrar att reflektera i bilen för att lättare kunna lämna jobbet när hon kommer hem. Hon påpekar att om denna tid inte finns är det lätt att tankarna gnager i henne även när hon är ledig.

Annas enskilda reflektion innebär att hon funderar tyst för sig själv. Hon skriver inte ner sina reflektioner och har inte medvetet prövat olika tillvägagångssätt. Hennes reflektion handlar om hur hon ska gå vidare för att eleverna ska utvecklas. Den är också bakåtsyftande, hon funderar över det som varit och varför saker blev som de blev. Anna säger att det som hennes reflektion mest handlar om är själva undervisningen, alltså om hur hon ska gå vidare i arbetet med sina elever. Det är främst positiva händelser som Anna reflekterar kring eftersom hon menar att det är övervägande positiva händelser som sker under en vecka.

Anna berättar också att hon tar sig tid för reflektion tillsammans med sina kollegor under de gemensamma planeringstiderna. Även rasterna tillsammans med kollegorna öppnar upp för gemensam reflektion, säger hon. Denna reflektion äger oftast rum i lärarnas arbetsrum/personalrum.

Per

Pers dagliga reflektion sker framför allt i hans hem samt när han samåker med sin kollega till och från arbetet. Under skoldagen anser han att det ofta är för fullt upp för att ta sig tid till denna reflektion. Per påpekar att han försöker att lämna sitt arbete under helger och lov, men han framhåller även att det är svårt att styra tankarna och att reflektionen kommer även då, särskilt om det är något speciellt som hänt. Han har inte medvetet prövat olika sätt att reflektera men han tror att med erfarenhet får man fler sätt att fundera på, nya infallsvinklar för reflektion. Per berättar att hans reflektion handlar om elever som har det jobbigt, elever i problem av olika slag samt elever som han inte når fram till på något sätt. Han berättar även att han inte lägger lika mycket tid som han skulle vilja på de elever som det går bra för. Pers reflektion handlar främst om den sociala situationen kring eleverna. Han menar att den är väldigt komplex och därför kräver mycket tid och eftertanke.

Per berättar att han i den enskilda reflektionen ofta fastnar i negativa situationer som han vill lösa. När han dock får tillfälle att reflektera tillsammans med någon kollega kommer det fram mer positivt. Då han samåker med en kollega blir det ungefär en timme gemensam reflektion varje dag, något som han värdesätter mycket. Per berättar även att det råder en väldigt öppen stämning inom personalgruppen på hans skola. Detta gör att han kan prata om vad som helst med sina kollegor utan att det ligger någon prestige i det. Per berättar att lärarna på skolan har

medvetet planerat så att samtliga luncher och raster är gemensamma. Under dessa samt på den schemalagda planeringstiden under eftermiddagarna reflekterar lärarna tillsammans. På skolan där Per jobbar har lärarna en slags policy som innebär att eleverna är ”allas barn”. (Per) Detta menar Per är en stor fördel.

Joanna

Så fort som Joanna får en stund för sig själv reflekterar hon, gärna i klassrummet. Denna reflektion sker varje dag. I klassrummet tycker hon om att vara eftersom att hon tänker som bäst där. När hon tittar på vad eleverna har gjort, rättar deras böcker och så vidare, får hon alltid en massa tankar och idéer. Hennes elever skriver regelbundet reflektionsböcker som också hjälper Joanna när hon ska reflektera. Joanna reflekterar även i hemmet, men helst i klassrummet på skolan. Hon brukar göra noteringar i sin lärarkalender över viktiga saker som kommer upp när hon reflekterar, men för det mesta sker reflektionen som en tankeprocess i huvudet. Hon berättar att hon inte prövat på andra sätt att reflektera.

Den enskilda reflektionen handlar om hur undervisningen blir intressant, rolig och ger goda möjligheter för lärande. Den innefattar även tankar om hur hon ska individanpassa undervisningen för alla elever. Joanna reflekterar också kring olika sociala problem som kan uppstå i hennes klass. Beroende på hur barngruppen ser ut varierar hennes fokus vad gäller reflektionen. Ibland står det sociala i fokus, ibland undervisningen.

I överlag menar Joanna att hennes reflektioner rör positiva situationer och upplevelser. Joanna poängterar att hon ofta tar sig tid för gemensam eftertanke med någon kollega. Främst händer detta i bilen till och från skolan då hon samåker med en kollega. Förutom detta sker gemensam reflektion i personalrummet under varje rast. Det händer även att Joanna och hennes kollegor sitter på kvällar och planerar och reflekterar inför till exempel ämnesöverskridande temaarbeten.

Marianne

Marianne menar att reflektionen kommer och går hela tiden under dagen, men att den lite längre och mer sammanhängande reflektionen sker efter det att eleverna har gått hem. Då sker reflektionen när hon sitter själv i klassrummet, men oftast sker den hemma. Reflektionen äger rum varje dag. Marianne skriver noteringar i sin lärarkalender lite nu och då, men hon är inte så strukturerad att hon skriver ner sina reflektioner kontinuerligt. Oftast funderar hon tyst för sig själv. Marianne berättar dock att hon skriver lite längre texter om sina elever när det väntas utvecklingssamtal. Dessa texter innehåller reflektioner kring eleverna och deras utveckling samt även många egna tankar som Marianne inte alltid tar upp på utvecklingssamtalet. Hon menar att detta är viktigt för att kunna se de små framstegen som varje elev gör. Det är lätt att glömma utvecklingen eftersom den inte kommer med stormsteg.

Hon delger ett råd som en psykolog gett henne en gång. Detta råd var att alltid anteckna ner lite kring vad som händer i klassen. Marianne menar att detta var ett klokt råd eftersom man som lärare träffar klassen varje dag vilket gör det svårt att faktiskt se all utveckling som sker.

Marianne berättar att hon inte prövat olika sätt att fundera över arbetet med eleverna. Hon menar att detta har mycket med tiden att göra. För att till exempel kunna sätta sig ned och skriva mer strukturerat, behöver man känna att det finns tid till att göra så.

Det som Mariannes reflektion handlar om är dels undervisningen, dels eleverna. När det handlar om undervisningen så är det planeringen för nästa dag och organisatoriska

funderingar som hennes reflektion handlar om. När det gäller eleverna så är det främst elever i speciella behov som hon funderar mycket på. Då handlar reflektionen om hur hon ska hjälpa dem och på vilket sätt hon ska lägga upp undervisningen så att eleverna inte tappar självförtroendet. Marianne poängterar att hennes reflektioner framför allt är centrerade på barnen vad gäller deras relationer sinsemellan samt deras inlärning. Hon berättar även att det är både positiva och negativa situationer och upplevelser som hennes eftertanke handlar om.

Men hon säger att det lätt blir de negativa situationerna och upplevelserna som tar den största platsen, då man bär med sig sådana problem tills man hittar en lösning.

Marianne tar sig tid även till gemensam eftertanke med någon kollega. Hon menar att hon väldigt ofta pratar med andra kollegor om arbetet. Denna reflektion sker under de planeringstider arbetslaget har, en till två gånger i veckan samt under luncher och raster. När behov finns brukar lärarna sätta sig ostört två och två och prata kring problem som är utöver det vanliga, till exempel om någon har det jobbigt med föräldrar eller om det är något större bekymmer med en elev. Vid sådana tillfällen menar Marianne att man har ett extra behov av att få tala ut och fundera tillsammans med en kollega som man litar på.

Leila

Leila berättar att hon reflekterar mycket ofta, varje dag. Reflektionen sker både under och efter lektionstid, till exempel på rasten. Hon reflekterar även i bilen på väg hem samt i hennes hem. Leila säger att hon inte riktigt kan släppa jobbet när hon kommer hem, så mycket av reflektionerna sker hemma, på kvällarna. Reflektionen handlar om hur man ska lyckas med sitt uppdrag som lärare, det vill säga hur ett lärande ska ske hos eleverna. Hon reflekterar över den enskilda eleven, klassen i stort samt olika arbetssätt och uppgifter. Mest handlar eftertanken om elevernas utveckling och hur hon som lärare ska främja denna.

Leila menar att reflektionen oftast handlar om positiva situationer men att det ibland kan vara någonting negativt som hänt, som hon funderar kring. Reflektionen handlar då om hur hon kan agera annorlunda en annan gång, om det händer igen. Angående den gemensamma reflektionen tar Leila sig oftast tid tillsammans med den kollega hon arbetar närmast. Hon framhäver att det också är viktigt med den reflektion som sker tillsammans med de övriga kollegorna under luncher och raster. Då pratar de mycket om varandras elever så att alla lärare får en inblick i samtliga barns situationer. Detta menar Leila är bra för att hon då på ett lättare sätt kan hjälpa elever från andra klasser om så behövs.

Konklusion

Lärarna berättade att den dagliga enskilda reflektionen sker dels hemma, dels på skolan. På skolan sker den för det mesta när eleverna har gått hem för dagen, men även på raster och luncher. Per reflekterar dock mest hemma eftersom han anser att det inte finns tid till reflektion under dagen. Anna, Joanna, Per och Leila berättade också att mycket av reflektionen sker på väg till och från jobbet.

Marianne och Joanna sade att de för noteringar i sin lärarkalender, men ingen av lärarna skriver längre reflektioner i form av dagbok eller liknande. Marianne berättade dock att hon skriver lite längre texter om sina elever när det väntas utvecklingssamtal. Ingen utav lärarna har medvetet prövat fler tillvägagångssätt för deras reflektion.

Gemensamt för alla lärare är att den enskilda reflektionen är både framåtsyftande och bakåtsyftande. Framåtsyftande reflektion, berättade Leila och Joanna, handlar om hur man ska gå vidare, planera för nästa dag och hur man får undervisningen att bli så intressant, rolig och meningsfull som möjligt för eleverna. Den bakåtsyftande reflektionen handlar om varför det blev som det blev, vad man hade kunnat göra annorlunda och så vidare. Marianne menade att mycket av den enskilda reflektionen handlar om elever i behov av särskilt stöd samt elever som läraren inte riktigt når fram till. Det är eleven och dennes sociala situation, inlärning och utveckling, som står i centrum för mycket av reflektionerna hos lärarna.

Eftersom det i överlag är positiva händelser som sker i lärarens vardag blir också reflektionen oftast positiv, menade Joanna, Anna och Leila. Men när det uppstår sådant som inte fungerar är det självklart att man funderar över problem som man vill lösa, berättade Marianne och Per.

De händelser som ägnas mest tid åt att fundera kring, blir därför lätt de negativa. Om läraren dessutom har en tendens att fastna i det som är negativt blir konsekvensen att reflektionen centreras kring negativa upplevelser och situationer. ”Där tror jag att det är väldigt bra att ha någon att prata med. Då kommer det faktiskt fram mer positivt.” (Per)

Varje vecka, en till två gånger, har arbetslagen schemalagt tid för gemensam planering. Under denna tid sker en gemensam reflektion. På eftermiddagarna då eleverna har slutat för dagen samt på raster och luncher reflekterar lärarna också tillsammans, under lite mer spontana former. Marianne berättade även att lärarna brukar sätta sig två och två och prata ostört kring problem som är lite utöver det vanliga när behov finns.

Betydelsen av reflektion

Under denna rubrik presenteras varje intervjupersons uppfattningar av betydelsen av reflektion under tre avsnitt; vad reflektion innebär för läraren, vad den gemensamma reflektionen tillsammans med kollegor ger samt hur lärarens synsätt på reflektion har förändrats. Till varje nytt avsnitt har vi lyft fram ett citat av intervjupersonen som sammanfattar det denne säger.

Anna

”För mig är det att jag utvärderar dels mig själv, alltså min prestation, min planering och upplägget, och sedan är det att utvärdera barnens reaktion eller resultat” (Anna) Reflektion för Anna innebär alltså utvärdering. Hon menar att fördelen med reflektion är att det leder till utveckling. Reflektion är ett sätt att utvecklas och bli bättre som lärare och på så vis utvecklas också eleverna, de går framåt i sitt lärande, berättar hon.

”Så att man inte står still och bara står och trampar i problemet” (Anna)

Den gemensamma reflektionen är väldigt meningsfull menar Anna. Hon anser att läraren behöver både den enskilda och den gemensamma reflektionen för att kunna utvecklas. Den gemensamma reflektionen gör att läraren ser på saker utifrån en ny vinkel och får tips på hur denne kan gå vidare, för att inte köra fast. Anna vill helst sitta och reflektera själv först och sedan diskutera med någon kollega. Hon delger också sin syn på hur läraryrket har utvecklats och menar att det är positivt att lärarrollen har gått från att vara en ensamroll till att innebära en del av ett arbetslag.

”Den måste man ha, för den har en så stor betydelse” (Anna)

Anna kan inte tänka sig en framtida lärarroll utan tillgång till reflektion. Hon säger att alla måste hitta sitt eget sätt att reflektera på. Hon påpekar att det är viktigt som nyutexaminerad lärare att inte låta reflektionen bli för negativ ur den synvinkeln att man hela tiden söker fel hos sig själv. Det gäller att inte ta allt personligt.

Per

”Om vi bara kör, kör rakt på, så tror jag ändå att vi tillslut krockar med någonting”

(Per)

Enligt Per så är reflektion synonymt med tid. Tid till att sätta sig ner och fundera både med ett framåtsyftande och med ett bakåtsyftande perspektiv. Tid till att försöka hitta lösningar till olika situationer i arbetet. Per berättar att reflektion hjälper honom att hitta olika vägar som gör att han kan nå längre med sitt arbete. Han menar att reflektion är en nödvändighet. Om människan inte reflekterar utan bara kör på, kommer denne inte att klara av alla situationer.

Det spelar faktiskt inte någon roll vad vi som människor gör, vi måste ändå alltid reflektera, är hans resonemang. Reflektionen förhindrar snedsteg och hjälper till i svåra situationer som uppstår. Oftast handlar dessa situationer om det sociala menar Per. De sociala situationerna

In document Utan det tror jag inte att jag skulle kunna jobba: en studie om hur lärare reflekterar över sin yrkesutövning och vilken betydelse de lägger i detta (Page 28-49)