närhet och en förtroendeingivande stämning. Miljön och omgivningen är viktig när man intervjuar, då atmosfären kan påverka såväl positivt som negativt beroende på hur forskaren har förberett själva intervjusituationen.60 Intervjuerna på den heterogena skolan genomfördes av Susanne och av Louise på den homogena skolan.
Eleverna kände redan till att de skulle vara anonyma, eftersom det var en del av den information som gick ut till föräldrarna. Vi valde ändå att förtydliga det här för barnen innan intervjun påbörjades. Vi berättade även för var och en av eleverna att vi skulle skriva ett arbete på vår lärarutbildning. Dock tror vi att den informationen var lite för abstrakt, men det kändes etiskt rätt att vara tydlig och inte underskatta dem trots deras unga ålder. Efter den här kortare inledningen som tog ungefär fem minuter påbörjades varje intervju. Frågeformuläret som vi använde under intervjuerna återfinns i bilaga 2.
Intervju med pedagoger
I den heterogena klassen intervjuades klassföreståndaren och fritidspedagogen, eftersom fritidspedagogen var med vid samtliga lästillfällen, medan klassföreståndaren var med endast under det första och sista. I den homogena klassen intervjuade Louise klassföreståndaren. Intervjuerna skrevs ner för hand eftersom det var svårt att få till ett möte med respektive intervjupersoner och då mötena bestämdes med kort varsel. Det i sin tur gjorde att tillgängligheten till en bandspelare blev problematisk, då vi avsett att hyra den.
I den heterogena klassen intervjuades klassföreståndaren och fritidspedagogen under samma tillfälle och intervjun genomfördes av Susanne. Som intervjuare ställde Susanne frågor och svaren resonerades fram av de bägge pedagogerna. Dock var deras upplevelser av högläsningsprojektet olika och det här framkom tydligt under intervjun. I den homogena klassen intervjuades klassföreståndaren. Eftersom hon inte hade någon tid att erbjuda, fick Louise genomföra intervjun per telefon.
Presentation av pedagogerna
Klassföreståndaren i den heterogena skolan har åtta års erfarenhet av yrket och fritidspedagogen fem år. Ingen av dem har gjort ett medvetet val när det kommer till högläsning av skönlitteratur med historiskt eller religöst inslag. Klassföreståndaren påpekar dock att hon ibland genom teamarbete, bland annat om Skåne och istiden, har valt ut skönlitteratur som passat in.
60
I den homogena skolan har klassföreståndaren arbetat som lärare i åtta år, precis som i den heterogena. Hon berättar att hon inte haft en tanke på att läsa skönlitteratur med historie- eller religionsinslag. Vidare menar hon även att religion idag blivit ett stort ämne, där man får vara på sin vakt och tänka på vad man säger till eleverna. Dessutom upplever hon att det inte finns någon tid till att leta efter böcker som anknyter till historia och religion och att de främst prioriterar läs- och skrivförståelse samt matematik i skolår 1.
Metodmässig diskussion gällande intevjuerna med pedagogerna
Vi valde att intervjua de pedagoger som varit med under högläsningsprojektets gång eftersom de agerat åhörare och observatörer. Vi såg möjligheten att genom intervju komma åt deras åsikter och tankar kring det utförda högläsningsprojektet. Det är väsentligt att lyfta fram att klassföreståndarna har varit våra handledare under vår verksamhetsförlagda tid. Nackdelen med det kan vara att det uppstått en subjektivitet i deras svar. Samtidigt menar vi att en fördel är att de känner oss väl och att de är vana att ge oss konstruktiv kritik. Vi ser inte den eventuella metodmässiga bristen som avgörande för svarsresultaten då vi upplever att handledarna har gett oss såväl positiv som negativ kritik. Vad det gäller intervjun på den heterogena skolan skedde den i fysisk närvaro, medan på den homogena skolan skedde intervjun telefonledes. Vi upplevde att samtliga pedagoger tog mycket god tid på sig att besvara våra frågor, och vi som intervjuare fick en likvärdig kvalité på responsen, oavsett om intervjun skett ansikte mot ansikte eller via telefon.
Resultat av högläsningsprojektet
I det här avsnittet kommer vi att göra en saklig och koncentrerad beskrivning av vårt resultat. I beskrivningen ingår en redogörelse för varje klass’ resultat. För att göra det så överskådligt som möjligt har vi valt att slå ihop lästillfällena för varje enskild skönlitterär bok. I den heterogena klassen är det Susanne som utfört högläsningsprojektet och i den homogena klassen är det Louise. Det innebär att vi redovisar en bok åt gången där barnens tankar, åsikter och funderingar återges. Därefter redogör vi för de resultat som framkommit i intervjuerna med klassföreståndare och fritidspedagog.
Resultat från läsning av Judith och Lisa
Vid de tre första lästillfällena lästes och diskuterades boken Judith och Lisa av Elisabeth Reuter. Många av eleverna i de båda klasserna hade inga särskilda förkunskaper om Adolf Hitler, men de kände till att han levt och varit någon form av ledare. Dock framkom det att några kände till mer om honom och hans regim. Ett flertal av eleverna kände till religionen judendom och uttrycket jude och judinna. Tanken med våra frågor var att få fram elevernas etik, moral och medkänsla för andra individer. Även ett historiemedvetande spelade in, då vi diskuterade hur långt tillbaka i tiden händelserna utspelat sig och om eleverna kunde göra kopplingar mellan då och nu.
I bokens inledning berättas det om judinnan Judith och hennes vän Lisas vänskap. Det beskrivs hur flickorna leker med varandra på skolgården och att de gärna sitter bredvid varandra i klassrummet. Vi som utförde undersökningen hade läst litteraturen innan och hade, redan förberett en del frågor som vi ställde eleverna under läsningens gång. Den första frågan lydde: Vad är en jude eller/judinna?
I den heterogena skolan svarade endast en pojke på frågan:”Jag hatar judar! De förstör mitt hemland.” Susanne svarar att ordet ”hata” är ett starkt ord. Pojken nickar medhållande. Vidare frågar hon pojken; ”om barn, kvinnor och män i ett land kan vara skyldiga till ett krig som uppstått mellan två länder?” Pojken svarar inte på frågan. Susanne frågar samtliga elever varför de tror att krig uppstår? Då svarar pojken; ”Det är för att vi tror olika. Det har min bror sagt.” Som en reaktion på pojkens svar berättar några av eleverna hur de själva upplevt krig på nära håll i sina hemländer. Eleverna fortsätter berätta om familj och släkt som finns kvar i deras hemländer och om en oro som konstant finns i hemmiljön. Pojken som uttryckt ett hat
mot judar berättar om sin farbror som nyligen blivit skjuten i huvudet. Susanne lämnade diskussionen där och återkopplade till den längre fram i boken, vilket diskuteras vidare i analysen.
I den homogena skolan var det många av eleverna som tyckte att frågan var svår, men de resonerade sig fram till att det är ett ”folk” som bor i ett annat land.
Nästa fråga vi ställde barnen var: Hur tycker ni att en bra vän ska vara? I den heterogena skolan svarade majoriteten av eleverna att en bra vän är omtänksam och snäll. En bra vän skyddar en mot de som är dumma. Eleverna i den homogena skolan ansåg att som vänner är man alltid nära varandra och leker tillsammans. Om man ser att någon går ensam på rasten, går man fram och frågar om eleven vill vara med. På de två skolorna förs ofta ”kompissamtal”, där barnen tränas i empati och hur de ska vara mot varandra. Att eleverna var vana vid den här diskussionen var något som märktes genom deras svar.
Vidare i boken introduceras en avbildad Adolf Hitler och tavlan av honom hänger i klassrummet. Deras skolfröken berättar för dem att i stället för att säga ”god morgon” så ska de säga ”Heil Hitler”. Författaren beskriver att det har skett en förändring såväl hos deras skolfröken som i klassrumsmiljön. Vi frågade därför våra elever om de kände igen mannen på tavlan. I den heterogena skolan svarade några elever att de kände till honom och kännetecknet var den lilla svarta mustaschen och att de förknippade honom med något ”dåligt”. Som följdfråga ställdes därför: Vad var det som var dåligt med honom? Eleverna svarade att de inte visste vad han gjort, men att det varit något ”dåligt”.
I den homogena skolan svarade en av pojkarna: ”Han hette Hitler och var med nazisterna. Han dödade alla judarna, sådana som bor i Israel.” En annan pojke svarade: ”Han startade andra världskriget för att han var arg på de andra soldaterna och ville ha ett större land.” Samtalen i ringen fortsatte med att eleverna började diskutera om det var så att att Judith och Lisas skolfröken var släkt med Adolf Hitler och därför hängt upp hans porträtt. Den här frågan får eleverna att börja reflektera mer och svaren kommer inte lika spontant, utan är mer av eftertänksam karaktär. Vissa av eleverna använder sig av sina förkunskaper och det driver diskussionen framåt. Det gör att de andra eleverna engageras och dras med i samtalen som Louise innan upplevt som passiva.
Författaren fortsätter att beskriva att undervisningen nu börjar te sig annorlunda i den tyska skolan. Skolfröken i boken pratar om blonda, blåögda och starka tyskar. Hon berättar även att de ”elaka människorna” oftast är brunögda, brunhåriga och har böjda näsor. Vidare benämner hon dem som judar. Judarna var enligt henne den ”största faran” för de tyska folket och den här informationen påverkar naturligtvis Judith som med sina mörka flätor inte alls förstår vad hennes skolfröken menar. Plötsligt kommenderar skolfröken Judith att sätta sig längst bak i klassrummet. De andra eleverna tittar föraktfullt på henne och hon känner tydligt ett utanförskap. Följande fråga ställde vi till samtliga elever: Hur hade ni känt er om er fröken
hade sagt och gjort samma sak som Judith och Lisas fröken? I den heterogena skolan
reagerade eleverna starkt. Ringen började skingras och de flesta hade svårt att sitta still och de upplevde frågan som både förvirrande och provocerande då en pojke frågade: ”Menar du allvar nu? Tror du att vår fröken skulle säga så till oss?” En annan flicka säger: ”Jag är inte mörkhårig och därför skulle det inte hända mig.” Då tittar en av hennes klasskamrater med asiatiskt ursprung på henne och säger: ”Men då skulle de kunna hända mig.” Susanne upplever att det är märkbart att eleverna börjar jämföra sig med varandra och att de inte vet om hon menat allvar, en tydlig rädsla infinner sig.
I den homogena skolan svarar majoriteten av eleverna att de är hemskt att säga så till sina elever. De menade att de själva skulle bli ”jätteledsna” eftersom man inte kan rå för att man tror på en annan Gud. Eleverna påpekar också att alla är bra på sitt sätt. En del är bra på att snickra och andra på att sjunga. De flesta hänvisar till alla människors lika värde. Här börjar diskussionen rikta sig mot det egna troendet och det är intressant då inte Gud nämnts i den skönlitterära texten, men eleverna visar att en religiös koppling gjorts.
Eleverna i den heterogena skolan lugnade sig efter en stund och Susanne diskuterade vidare hur rätt eller fel Judiths och Lisas skolfröken hade. Eleverna svarade att skolfröken hade ”hur fel som helst” med sina påståeenden. Pojken som tidigare påpekat att han ”hatar judar” var mest upprörd över frågorna. Det ledde till att Susanne åter igen frågade honom om alla ”människors lika värde” och om det är rätt att hata ett helt folkslag på grund av ett krig mellan två eller fler länder? Hans svar blev: ”Nej det kan man inte. Det är inte allas fel. Det är några som krigar, men alla kanske inte tycker att det ska vara så, bara för det.” På frågan om alla ”människors lika värde” svarade sedan samtliga elever, inklusive pojken med de tidigare starka åsikterna, att alla människor oavsett bakgrund har lika värde. Han uttryckte även att: ”Kanske var mannen med den svarta mustaschen själv jude.”
Vidare i boken beskrivs det hur männen i uniform marscherar genom gatorna i staden och att det tyska folket viftar med flaggor där hakkorset syns som symbol. Lisa har en egen flagga och Judith vill också ha en. En man på gatan ger i all vänlighet sin flagga till Judith och även hon kan vifta och hylla soldaterna. Vi ställde följande fråga till eleverna: På bilden ser ni en
flagga. Har ni någon gång sett ”märket” som finns i mitten av flaggan?
I den heterogena skolan kände eleverna mycket väl till den nazistiska symbolen. De berättade hur de vid flertalet tillfällen sett hur bilar kommit inkörandes på deras gårdar, och hur de inte hade möjlighet att se någon av människorna i bilarna, eftersom fönsterrutorna ofta var tonade. Varje gång bilarna kommer körandes är det någon eller några som sticker ut en flagga genom bilfönstret med hakkorset på. Eleverna kände dock inte till att symbolen kallas ”hakkors”, utan menade bara att det stod för ”ont krig”. Den här diskussionen ledde till att Susanne ställde en följdfråga: Känner era föräldrar till att det här har hänt på era gårdar och i så fall
vad säger de om det? Eleverna svarade att föräldrarna kände till det här. De menade också att
de inte under några omständigheter fick gå ut på gårdarna vid de här tillfällena, då föräldrarna ansåg det vara farligt. I den homogena skolan var det få elever som kände till symbolen. En och en annan elev kände till att det hade med med Adolf Hitler och nazism att göra.
I boken beskrivs hur klasskamraterna börjar reta Judith ute på skolgården. Ingen vill vara nära henne och de pekar på henne och skriker ”Judeflicka”! Det finns bara en som går emot mobbarna och det är Lisa. Hon går fram till Judith och lägger sin arm om hennes axlar för att visa att hon bryr sig om sin vän och då tystnar kamraterna runt flickorna. Vi frågade eleverna:
Varför tror ni att klasskamraterna tystnade när Lisa la sin arm om Judith? Eleverna i den
heterogena skola menade att det som Lisa gjorde var helt rätt. Hon beskyddade Judith från de dumma. De trodde att de andra barnen blev överraskade över att Lisa fortfarande ville vara Judiths vän. Eleverna reagerade mycket över bilden i boken där skolpersonalen bara står och tittar på när klasskamraterna retar Judith utan att agera. En flicka kommenterade bilden genom att säga: ”De ser ut som lärarna har roligt. De verkar inte ens bry sig om att de andra retar Judith. Varför är det så?” Flera av barnen hängde med på den här flickans fråga och diskussionen ledde till att Susanne och eleverna började prata om hur det fungerar på deras skolgård, och om deras skolpersonal agerat likadant. Eleverna gör egna jämförelser mellan boken och sin egen skola.
I den homogena skolan menade eleverna att Judith och Lisas klasskamrater såg att Lisa brydde sig om sin vän. Därefter började de diskutera känslor, som att när man är ensam mår man dåligt och det känns sorgligt. Eleverna menade på att det känns som om ingen bryr sig om en vid sådana tillfällen. En pojke reflekterade över ensamheten genom att tänka högt och säga: ”Tänk om vi skulle vara hundra människor i Sverige och 95% är emot min familj. Vad hemskt det skulle vara! För vi är ju fem stycken i familjen och då skulle resten vara emot oss.” En annan pojke ställde frågan: ”Varför kunde Hitler bestämma att man inte gillade judarna längre? Tyckte Hitler att judarna var värda ett gruskorn eller två och att han själv var värd 13 berg med guld?” Hans klasskamrater svarade honom att de inte visste, men det är hemskt om Hitler tänkte så, ”alla måste ju få leva på sitt sätt och i sitt land utan att bli retade.” Louise som högläsare är mindre aktiv i diskussionen då eleverna vid det här tillfället för den på egen hand.
Historien fortsätter med att även Lisa påverkas av all propaganda som sprids ute i landet och av hennes föräldrars ovilja att låta henne leka med Judith. Hon känner ett övertag över Judith och börjar bestämma hur de ska leka. Det slutar med att de blir ovänner och Lisa kallar Judith för ”en simpel judeflicka!”. Vi frågade eleverna: Varför blir Lisa så överlägsen? Eleverna i den heterogena skolan hade svårt att ta till sig den här frågan och endast ett mummel hördes. Då Susanne förklarar ordet ”överlägsen” kan de fortfarande inte svara på frågan. I den homogena skolan blev eleverna också fundersamma. Många ansåg att Judith nu endast hade sin familj kvar och att alla var dumma mot henne i skolan. En flicka säger till sist att det är ”vädligt, väldigt dåligt av Lisa att göra så här mot Judith. Judith var ju Lisas bästa vän och nu är Judith ensam.” En annan flicka instämmer och menar på att det är ”jättedåligt att Lisa inte kan säga förlåt, eftersom hon agerat fel. Att inte kunna säga förlåt är själviskt.”
Efter att Judith och Lisa blivit osams med varandra inträffar ”kritallnatten” och eleverna får se en bild i boken av hur Judiths pappas apoteksskyltfönster är krossade. En kvinna går förbi med ett leende på läpparna. Lisa står förskräckt och ser på alla glasskärvor och undrar var Judith tagit vägen. Lisas mamma kommer springades och drar i väg Lisa från platsen, men hon hinner se Judiths nalle ligga på marken. Lisa frågar sin mamma vad som hänt med Judith och mammans svar blir att hon ska glömma och aldrig mer tänka på det. Vi frågade våra elever: Varför ville inte Lisas mamma prata om det? I den heterogena skolan svarade eleverna att mamman var rädd. Hon var rädd för att någon skulle se dem på platsen. De tyckte att det var förfärligt med nallen som låg bland glasskärvorna och diskussionen kring nallen och
Judiths försvinnande förbryllade många av dem. Många av eleverna blev ledsna och några trodde att Judith var död, medan andra menade att det inte alls var så.
I den homogena skolan får vi likartade svar då eleverna tror att mamman är rädd för att Hitler ska se dem. Samtidigt tror de att mamman egentligen gillade Judith, men att hon är rädd om sin familj. De tycker också synd om Lisa som inte hann säga förlåt till Judith och att hon mist sin vän. Flera av barnen tror redan att Judith och hennes familj är död. Eleverna uttrycker sina tankar kring rädsla och de lever sig in i karaktärerna, då deras verbala tankar och funderingar visar på en medkänsla för de båda flickorna.
På sista sidan i boken framträder återigen skolfröken. Hon berättar för eleverna i skolan att det vore bäst om alla judar blev igenkända, så att de inte går omkring och tror att de är lika mycket värda som den övriga befolkningen. Vidare beskrivs det mycket kort om hur man med hjälp av den ”gula stjärnan” kan göra judarna synliga. Lisa går omkring på gatorna och tittar på alla flickor med gula stjärnor på sina kläder, för att se om hon kan finna Judith bland dem. Dock återser hon aldrig sin vän igen. I de båda klasserna blir reaktionerna starka. Dels på grund av den ”gula stjärnan” som ska synliggöra judarna och dels över sorgen att flickorna