Vilket förhållningssätt har nyckelpersoner på makro-, meso-och mikronivå till sitt arbete med

nyanlända ungdomar?

När studie- och yrkesvägledning skall bedrivas är det nödvändigt att alla nivåer arbetar mot samma mål, för att uppnå ett helhetstänkande. På makronivå finns det en förväntan om att de som arbetar med studie- och yrkesvägledning skall uppfylla de mål som finns beskrivna i de Allmänna råden. Målet är att alla nyanlända ungdomar skall få förutsättningar att utvecklas mot utbildningens mål och det finns beslut att de ska få information om skolväsendet (SKOLFS 2016:2). Studie- och yrkesvägledarna upplever att tiden inte räcker till för att förväntningarna skall uppfyllas till fullo. Vägledarna upplever att de måste ha med rektorn på skolan, för att kunna utföra vägledning i snäv bemärkelse. Vägledarnas kulturella kapital kan bidra till att få rektor mer insatt i vägledningens betydelse i nyanlända ungdomars integration.

Intervjupersonerna på makro- och mesonivå anser att det finns strikta gränser mellan nivåerna, då det finns förväntningar på att alla sköter sina arbetsuppgifter. De går inte in

38

och detaljstyr verksamheten, vilket studie- och yrkesvägledarna upplever som ett förtroende till dem. Systemteorin menar att alla nivåer skall värna om sin självständighet i alla lägen oavsett organisationstyp (Öquist 2008, 13-15). Resultatet visar att tid saknas för att uppfylla målen till fullo, följaktligen arbetar de efter bästa förmåga och engagemang för att målen skall bli uppfyllda. Genom SCCT analyserar vi att om det saknas tid för vägledning kan det resultera i att eleverna får en låg upplevd självförmåga och därmed sätter lägre uppsatta personliga mål. Om vägledarna får mer tid kan de arbeta med olika metoder i egenskap av gruppvägledning och individuella samtal. Detta bekräftar Prendes-Lintel 2001 (refererad i Yakushko 2008 et al, 385) som beskriver hur vägledarna gärna arbetar med individuella samtal inom målgruppen trots att gruppvägledning visat sig passa gruppen bättre, eftersom det har framkommit att det finns kunskapsbrist inom språk och samhällsstruktur. På följande sätt kan både den upplevda självförmågan bli bättre och därmed de personliga målen högre hos vägledare och elever. De nyanlända eleverna kommer från fält där de har med sig olika erfarenheter och kulturer som de kan ha nytta av i sitt nya hemland, de kommer från länder där en del börjar arbeta som barn och att de tidigt i livet har fått ta ansvar. Detta kan analyseras i att en individs handlingshorisont är en del i arbetet med elevens självkännedom då individen bara ser vad den tror är möjligt inte vad som är möjligt egentligen. Det har framkommit att intervjupersonerna arbetar med elevers självkännedom i olika grad beroende på eget engagemang och tid. Genom att ta till vara på de nyanländas erfarenheter kan studie- och yrkesvägledarna vidga deras perspektiv.

Både Bodil och Annelie berättar att nyanlända ungdomar har hög ambitionsnivå som minskar när de går från att vara utvandrare till att bli invandrare. När vi analyserar detta ser vi att eleverna går från att ha en god upplevd självförmåga till en låg upplevd självförmåga, vilket ger konsekvenser i deras valprocess. Bodil och Annelie upplever detta som olyckligt.

Förhållningssättet bör förändras i arbetet med nyanlända elever, då deras bakgrund ser annorlunda ut. I dagens arbetssätt kommer inte vägledningen in särskilt tidigt, då vägledarna anser att språkförbistringarna utgör ett hinder, det vill säga att maktasymmetrin gör samtalet skevt. Trots detta har vägledarna önskemål om att vägledningen skall komma in tidigare. Bodil ser en lösning genom att ha ett mobilt team som utvecklar anpassat material samt utför punktinsatser på de skolor som har ett stort antal nyanlända ungdomar. Vidare analyserar vi detta utifrån kulturellt kapital, som beskriver betydelsen av att vara välinformerad, för att eleverna skall kunna värdera de

39

möjligheter som skolsystemet erbjuder. Ju tidigare denna kunskap ges desto lättare blir det för eleverna att sätta högre personliga mål.

När eleverna har lärt sig mer svenska används traditionell vägledning, vi kan ur detta tolka att det inte finns några specifika sätt att vägleda nyanlända ungdomar, utan det är upp till den enskilde vägledaren. Återigen är det tid och eget engagemang som styr hur god vägledning dessa elever får.

6.3 Vilka drömscenarier finns hos nyckelpersoner på de

olika nivåerna i arbetet med nyanlända ungdomar?

Vägledarna har olika tankar och idéer om hur arbetet skulle kunna utvecklas om det fanns obegränsade resurser. Mer tid för fler individuella samtal är ett återkommande önskemål för att vägledningen skall kännas meningsfull. På grund av den stora tillströmningen av nyanlända elever måste samtalen effektiviseras, då målgruppen behöver en annan form av samtal (Hertzberg och Sundelin 2014). Det är av vikt att vägledarna förstår maktobalansen, så kallade maktasymmetrier i samtalet och att de därför måste lyssna aktivt för att undvika missförstånd. Detta för att processen skall gå fortare. Om eleven har fått givande samtal som kan resultera i att eleven kommer fram till vilka möjligheter som finns, kan det bidra till både bättre upplevd självförmåga och i förlängningen högre personligt ställda mål.

Lektionstid eller allra helst studie- och yrkesvägledning på schemat är en dröm som både meso- och mikronivåerna önskar. Detta kopplar vi till handlingshorisont då vägledningen är till för att vidga perspektiv för nyanlända elever och att det är viktigt i en valsituation att se vad som är möjligt.

På mesonivå går tankarna kring att det skulle vara önskvärt med jämlikhetsperspektiv i vägledningen med de nyanlända ungdomarna. Samt att studie- och yrkesvägledarkåren borde ha fler män och vara mer mångkulturell. Detta analyseras genom kulturellt kapital, då det är av vikt att eleverna får kännedom om svenska förhållanden genom andra glasögon det vill säga att det finns en vinst i att vägledarna inte är en homogen grupp. Individer från olika fält kan bidra till att vidga perspektiv och vara en viktig del i integrationsprocessen.

40

Hela skolans ansvar är något som studie- och yrkesvägledarna betonar som betydelsefull för integrationens progression. Bodil lyfter att likvärdighet skolorna emellan är centralt för att elever skall få rättvis vägledning, för att uppnå detta behöver rektor vara insatt i vad studie- och yrkesvägledarna har för kompetenser. Detta kan analyseras genom kulturellt kapital det vill säga att om alla parter är informerade om varandras kompetenser då blir det lättare att uppfylla förväntningarna nivåerna emellan och därmed skapa ett helhetstänkande.

För att eleverna skall få en högre upplevd självförmåga kan ett ökat samarbete professionerna emellan skapa tillfällen för eleverna att prata svenska. Angela menar att ett samarbete på svenskundervisningen skulle kunna integrera det svenska språket med hjälp av gruppvägledning. Detta går att analysera att ju mer samarbete som finns på fältet gör att eleverna ökar på sitt kulturella kapital och därmed får högre upplevd självförmåga.