Vad det gäller förläggningen av nattarbetares arbetstid framgår det av 13a§ 1 st. ATL att arbetstid förlagd till nattid inte får överstiga åtta timmar per varje period om 24 timmar, under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Vidare ska det även från beräkningsperioden räknas av 24 timmar för varje påbörjad period om sju dagar. Detta ska göras för att
veckovilan, som infaller under beräkningsperioden, på minst 24 timmar ska räknas av enligt Arbetstidsdirektivet.69 Denna bestämmelse inför en maxgräns för den sammanlagda
arbetstiden under en och samma beräkningsperiod.70 Arbetstidsdirektivet anger att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som säkerställer att den normala arbetstiden för nattarbetare inte överstiger maxgränsen. Det är sedan upp till medlemsstaterna att själva genomföra detta krav genom samråd med arbetsmarknadens parter på antingen nationell eller regional nivå. För att uppnå detta krav infördes 13a§ ATL som en semidispositiv lagregel, men med en så kallad EU-spärr.71
13a§ 2 st. ATL föreskriver att nattarbeten som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning inte får förläggas under mer än åtta timmar per 24-timmarsperiod. Vilka arbeten som ska räknas som sådana ska fastställas i kollektivavtal, i praxis rörande tolkningen av dessa72 eller i samband med Arbetsmiljöverkets tillsyn. Vilka arbeten som ska räknas till de som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning måste bedömas från fall till fall. Bedömningen ska ske genom att en kvantitativ bedömning av risken genomförs, för att se i hur hög grad risken eller ansträngningen uppenbarar sig under arbetspassen.73 I propositionen från 2003 menade regeringen att det inte var möjligt att i lag slå fast vilka arbeten som ska anses innebära särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning.
Därmed infördes definitionen i 13a§ 2 st. ATL vilken gör det möjligt för kollektivavtal att reglera frågan, vilka sedan i sin tur kan komma att bli objekt för granskning av båda
avtalsparterna eller AD. Regeringen menade att prövningen gällande vilka arbeten som ska omfattas av dessa bestämmelser ska ske mot bakgrund av Arbetstidsdirektivets syfte att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa med beaktande av nattarbetets särskilda
69 Prop. 2003/04:180, s. 42.
70 Arbetsmiljöverket. Arbetstidslagen och dess förordning med kommentar 1 januari 2015, s. 41.
71 Prop. 2003/04:180, s. 41–42.
72 Det finns ännu ingen praxis inom detta område.
73 Arbetsmiljöverket. Arbetstidslagen och dess förordning med kommentar 1 januari 2015, s. 41–43.
konsekvenser och risker.74 Denna tanke bekräftas även i SOU 2002:58 där det föreskrivs att vilka yrken det är som ska omfattas av denna regel bör avgöras av rättstillämpningen och inte genom en definition i lagtext.75
Bestämmelserna gällande den genomsnittliga arbetstiden för nattarbete i ATL är i stora drag identisk med det som föreskrivs i Arbetstidsdirektivet. I ATL förtydligas även att vilka arbeten som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning ska föreskrivas i kollektivavtal eller genom praxis. Även i detta fall ålägger ATL arbetsmarknadens parter att tillsammans med AD själva bedöma vilka arbeten som ska räknas till denna kategori. Detta kan förstås på så vis att arbetstagarna i och med detta ges större möjlighet att påverka sina egna arbetsvillkor. Något som i sin tur kan ses som ett utökat skydd för arbetstagare som räknas som nattarbetare.
Vidare har regeringen i propositionen från 2003 uttryckt vikten av att 48-timmars regeln ska hållas avskild från regeln gällande maxgränsen för arbetstid under nattetid. I propositionen förtydligas vikten av detta genom att avskiljandet reglerna emellan bidrar till att
Arbetstidsdirektivets bestämmelser tydligare genomförts.76 Distinktionen av dessa två regler skulle kunna anses bidra till en extra skyddsregel för arbetstagare. Detta genom att
nattarbetare inte löper risk att missunnas av varken begränsningen om arbetspassens
maxlängd, och inte heller gällande beräkningen av den genomsnittligt arbetade arbetstiden.
3.6 Viloperioder
I SOU 2002:58 nämns arbetstid som en komponent som har stor inverkan på arbetstagarnas hälsa och välbefinnande. Det föreskrivs däri att en viktig faktor, för att arbetstagarna inte ska lida skada till följd av arbetstidens förläggning, är att arbetstagarna ska få möjlighet till återhämtning mellan varje arbetspass. Längden på arbetspassen påverkar också hälsan och välbefinnandet men möjligheten till återhämtning har visat sig vara viktigare. I och med detta innebär reglerna om dygnsvila och veckovila ett skydd för arbetstagarnas hälsa och
välbefinnande.77 3.6.1 Dygnsvila
5 juli 2004 väckte EU Kommissionen talan mot Sverige angående att Arbetstidsdirektivets krav på en minsta dygnsvila om elva timmar per 24-timmars period inte uppnåtts inom den svenska rättsordningen. Kommissionen menade här att det inte räckte att kollektivavtal
74 Prop. 2003/04:180, s. 43.
75 SOU 2002:58, s. 182.
76 Prop. 2003/04:180, s. 41–42.
77 SOU 2002:58, s. 190.
reglerar frågan om dygnsvila. Det krävs att det finns regleringar som omfattar samtliga arbetstagare på arbetsmarknaden, inte enbart de som omfattas av kollektivavtal, om än de utgör merparten av alla arbetstagare. Således konstaterades att Sverige underlåtit att uppfylla sina skyldigheter beträffande införandet av Arbetstidsdirektivet.78 Redan innan talan mot Sverige väcktes hade en kommitté tillsatts för att genomföra ett förtydligande av
Arbetstidsdirektivets införande i ATL.79 Efter utredningen som genomfördes vidtogs de nödvändiga ändringarna för att ATL skulle anses vara förenlig med Arbetstidsdirektivet.80 Således anger nu 13§ ATL att arbetstagare har rätt till minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje 24-timmarsperiod. Samma paragraf anger att denna dygnsvila ska genomföras så att en del av vilan genomförs mellan midnatt och 05.00. I propositionen från 2003 anges däremot att avvikelser bör vara godkända att genomföra i de situationer som anges i Arbetstidsdirektivet, t.ex. för arbeten som kräver kontinuitet i produktion och för service i form av behandling eller vård, samt inom områden där skiftarbete utförs och arbetet delas upp mellan olika perioder under dagens lopp.81 Dessa arbeten ska direkt få undantas från denna regel. Denna möjlighet ska däremot utnyttjas restriktivt. Trots detta får arbeten som inte faller under direktundantagen göra avvikelser från denna regel genom stöd i kollektivavtal.82 Dessa avvikelser anses vara giltiga så länge kollektivavtalet inte innebär mindre förmånliga regler för arbetstagaren än vad som anges i Arbetstidsdirektivet, denna lagregel är alltså semidispositiv med EU-spärr.83 I och med införandet av dessa mer specifika regler angående dygnsviloreglerna bör ATL nu, efter EU-domstolens dom, ses som förenlig med
Arbetstidsdirektivet.
Det finns vidare inga specifika bestämmelser angående under vilken del av varje timmarsperiod som dygnsvilan ska förläggas, inte heller mellan vilka klockslag
24-timmarsperioden ska räknas. Denna period måste däremot beräknas konsekvent, enligt ett fast system. Detta innebär att dygnsvilan kan förläggas till de första elva timmarna under den första 24-tmmarsperioden för att sedan förlägga nästa dygnsvila till den sista delen av nästa 24-timmarsperiod.84
78 Mål C-287/04.
79 Prop. 2003/04:180, s. 9.
80 Sigeman, Tore och Sjödin, Erik. Arbetsrätten – en översikt, s. 248.
81 Prop. 2003/04:180, s. 37–39.
82 Arbetsmiljöverket. Arbetstidslagen och dess förordning med kommentar 1 januari 2015, s. 37–38.
83 Prop. 2003/04:180, s. 37–39.
84 Arbetsmiljöverket. Arbetstidslagen och dess förordning med kommentar 1 januari 2015, s. 36–37.
I propositionen från 2003 förtydligade även regeringen att huvudregeln bör vara att arbete ska utföras dagtid och att ledighet ska förläggas till nattetid. Regeringen menade att de säkerhets- och hälsoproblem som nattarbete innebär leder till att denna begränsning är nödvändig. Detta beslut motsattes hos flera remissinstanser då de menade att en dubbelreglering som denna, som går längre än Arbetstidsdirektivets bestämmelser, skulle innebära en inskränkning av möjligheterna till flexibilitet gällande arbetstidsförläggning.85 Remissinstanserna pekade på att om ATL inte tillåter avvikelser från dygnsviloregeln i alla eller i ännu fler än de situationer som Arbetstidsdirektivet anger finns en risk att den redan existerande flexibiliteten i
arbetstidssystemet kommer minskas. Vilket i sin tur kommer riskera höga kostnader genom att arbetstidssystemet behöver ändras och även att kollektivavtal således behöver ändras.86 Motståndet mot dessa regleringar och remissinstansernas uttalande gällande dessa frågor bör förstås som ett tydligt missnöje över den så kallade dubbelregleringen gällande
nattarbetsförbudet och dygnsviloregeln. Remissinstanserna menade att denna dubbelreglering innebar en inskränkning i flexibiliteten gällande arbetstidssystemet. Arbetstidsdirektivets tilltänkta syfte föreskriver att flexibilitet och arbetstagarnas möjlighet att påverka sin egen arbetstidsförläggning främjar arbetstagarnas hälsa, således skulle en inskränkning av denna möjlighet kunna leda till negativa effekter för arbetstagare.
3.6.2 Veckovila
Sveriges nationella lagstiftning sätter upp minimikrav på veckovila som varje arbetstagare har rätt till. I 14§ 1 st. ATL föreskrivs att varje arbetstagare har rätt till 36 timmars
sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Sjudagarsperiodens start kan ligga på vilken veckodag som helst, periodens start måste däremot vara fast och får inte bytas mellan olika sjudagarsperioder.87 Denna ledighet ska, enligt 14§ 2 st. ATL, till största möjliga mån förläggas till veckoslut. Det är däremot inget krav att veckovilan infaller i slutet av veckan, det finns inte heller något krav på att veckovilan ska infalla regelbundet utan den kan placeras olika mellan olika sjudagarsperioder. Detta kan alltså medföra att två perioders veckovila placeras efter varandra så att ledigheten uppgår till 72 timmar och antalet arbetade dagar uppgår till så mycket som elva dygn i sträck. Dessa bestämmelser kan även frångås genom kollektivavtalsregleringar.88 14§ 3 st. ATL anger att avvikelser från denna regel får göras tillfälligtvis om de berörda arbetstagarna får motsvarande kompensationsledighet.
85 Prop. 2003/04:180, s. 39.
86 Ibid, s. 38.
87 Arbetsmiljöverket. Arbetstidslagen och dess förordning med kommentar 1 januari 2015, s. 44.
88 Ibid, s. 44.
Denna bestämmelse infördes för att se till att ATL:s bestämmelser är tydliga och förenliga med de krav som Arbetstidsdirektivet ställer på medlemsstaterna.89
Både Arbetstidsdirektivet och ATL anger att från både dygns- och veckovilan får avvikelser göras. Det föreskrivs att viloperioderna är uppsatta för att ge arbetstagare möjlighet till en viss regelbundenhet mellan arbete och vila. Ett mål som ATL:s regleringar bör anses uppnå genom de ordalydelser lagen innehåller. I och med semidispositiviteten tillåts ett flexibelt
tillämpningssätt av dessa regler så att de kan förenas med arbeten som utförs genom olika skiftgångar. Samtidigt garanterar reglerna att arbetstagarna får den veckovila de har rätt till.
3.7 ATL i relation till Arbetstidsdirektivet
Regleringarna i ATL är generellt sett väldigt lika de som framställs i Arbetstidsdirektivet, detta faktum bidrar däremot till tvetydigheter. I och med Arbetstidsdirektivets vaga, diffusa och bortförhandlingsbara regleringar och formuleringar kan dess betydelse och egentliga rättsliga gränser vara svåra att definiera. Att ATL följt både Arbetstidsdirektivets riktlinjer och även beaktat den svenska arbetsmarknadens modell har lett till att ATL till stora delar består av semidispositiva regleringar, vilket tidigare har fått kritik från EU:s håll. Lösningen på dessa dispyter har då lösts genom införandet av tydligare regleringar samt införande av definieringar av minimigränser vilka inte får över- eller underskridas inom arbetsmarknaden.
Ändringen av regleringarna har då i princip letts av EU och inte de svenska lagstiftarna, i och med att EU uttalat vad som, gällande detaljregleringen, varit fel och vad som behöver fixas.
Flera gånger om föreskriver även både Arbetstidsdirektivet och ATL kollektivavtalens innebörd och position gällande regleringen av just arbetstidsfrågor. Detta leder till att ATL överlåter stora delar av beslutandeansvaret till arbetsmarknadens parter, hur de sedan väljer att tolka detta uppdrag och dess möjligheter kan skilja sig åt från bransch till bransch. En
intressant frågan är då, vilka konsekvenser de olika tolkningarna kan leda till för arbetstagarna som omfattas av kollektivavtalen och dess regleringar.
89 Prop. 2003/04:180, s. 45.
4 Kollektivavtal
Kollektivavtalsmodellen som den svenska arbetsmarknaden bygger på är, ur ett europeiskt perspektiv, utformad på ett unikt sätt. Detta eftersom kollektivavtalen spelar en avgörande roll i hur förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare ska se ut och vad detta samspel präglas av.90 Vikten av detta samspel understryks om kollektivavtalens täckningsgrad inom den svenska arbetsmarknaden studeras, vilken år 2019 uppgick till att omfatta 90 procent av alla Sveriges löntagare.91 Denna svenska modell utgörs av en kombination av samförstånd mellan arbetsmarknadens parter samt den semidispositivitet som de flesta svenska författningarna innehar. Detta leder till att ett ytterst flexibelt samspel pågår på den svenska arbetsmarknaden, dagligen.92
Detta flexibla tillvägagångssätt leder till att många olika lösningar på samma problem går att finna inom de olika branscherna inom Sveriges arbetsmarknad. Dessa
kollektivavtalsregleringar har däremot inte kännetecknats av att ha tagit jämställdhetsfrågan i beaktande. Jämställdhet ansågs från början vara en fråga som inte hörde hemma inom
arbetsmarknadens regelverk.93 Denna ursprungliga utgångspunkt angående kollektivavtals syn på jämställdhet kan vara den som ligger till grund för att den generella bilden av en typisk, normativ arbetstagare utgörs av en manlig sådan. Denna utgångspunkt visar sig särskilt tydligt när det gäller just vad som anses vara normalt för män respektive kvinnor inom bland annat förläggning av arbetstid.94 Detta kapitel redogör vidare för hur arbetstidsregleringar ur kollektivavtal skiljer sig åt mellan den kvinnodominerade vårdbranschen och den mansdominerade industribranschen.
4.1 Den mansdominerade industribranschen
I-avtalet föreskriver att kollektivavtalets bestämmelser gällande arbetstid ersätter ATL i sin helhet.95 I-avtalet föreskriver att perioden mellan midnatt och 05.00 ska räknas som natt. Inom denna period ska varje arbetstagare ha sin nattvila förlagd. Avvikelser från denna reglering får göras med stöd av lokal överenskommelse i de fall verksamhetens art, samhällets behov eller när andra särskilda omständigheter föranleder att arbetet måste bedrivas under nattetid.96 I-avtalet ger även arbetstagare och arbetsgivare en möjlighet att enskilt komma överens om
90 Lindberg, Henrik. Nya konfliktmönster och konfliktdimensioner på svensk arbetsmarknad. Arbetsmarknad & arbetsliv. Vol. 13, nr. 1, 2007, s. 40.
91 Medlingsinstitutet. Avtalsrörelsen och lönebildningen år 2019 medlingsinstitutets årsrapport. Helsingborg: Stibo Graphic. 2019, s. 167.
92 Glavå. Arbetsrätt, s. 69.
93 Julén Votinius, Jenny. Föräldrar i arbete: en könskritisk undersökning av småbarnsföräldrars arbetsrättsliga ställning. Makadam förlag.
Lund: Lunds Universitet. 2007, s. 73.
94 Ibid, s. 154.
95 I-avtalet. 1§, bilaga 2.
96 I-avtalet. 5§ Mom. 1, bilaga 2.
annan arbetstidsförläggning. I I-avtalet görs även en anmärkning angående att arbetstidens förläggning är av stor betydelse för att ett effektivt utnyttjande av anläggningar och resurser ska kunna genomföras. Samtidigt föreskrivs att användning av flera arbetstidsformer ger upphov till större möjlighet för att kunna tillgodose både arbetstagares och arbetsplatsers intressen.97
Lokala överenskommelser kan enligt I-avtalet träffas för att underlätta genomförande av olika arbetstidsformer i de fall då det kan behövas för att främja verksamheten. Det förskrivs även att arbetstagaren i dessa fall ska ges möjlighet att påverka sin egen arbetstidsförläggning.98 I-avtalet anger att den sammanlagda arbetstiden för varje period om sju dagar som högst får uppgå till ett genomsnitt av 48 timmar. Detta genomsnitt ska beräknas under en
beräkningsperiod om tolv månader och innefatta ordinarie arbetstid, övertid, mertid och jourtid.99 Från denna reglering är det, för de lokala parterna, tillåtet att göra avvikelser under förutsättning att arbetstagarna ges motsvarande kompensationsledighet.100
I-avtalet anger att vid kontinuerligt101 och intermittent102 tvåskiftsarbete samt vid intermittent treskiftsarbete ska den genomsnittliga arbetstiden uppgå till ett genomsnitt om 38 timmar per helgfri vecka. Vidare anges även att vid kontinuerligt treskiftsarbete ska den genomsnittliga arbetstiden per år uppgå till 1768 timmar, vilket omvandlat till genomsnittlig veckoarbetstid innebär cirka 34 timmar.103
I-avtalet anger att den genomsnittliga ordinarie arbetstiden för nattarbetande inte får överstiga åtta timmar per 24-timmarsperiod. Den genomsnittliga arbetstiden ska beräknas med en beräkningsperiod om tolv månader.104 Från denna regel är det för de lokala parterna tillåtet att göra avvikelser, så till vida berörda arbetstagare kompenseras med motsvarande viloperiod.105 För intermittent treskiftsarbete med ständigt nattskift ska den ordinarie arbetstiden utgöra ett genomsnitt på 34 timmar per helgfri vecka räknat per kalenderår.106 I de fall där nattarbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning får arbetstiden inte förläggas under längre tid än åtta timmar per 24-timmarsperiod.107
97 I-avtalet. 3§, bilaga 2.
98 I-avtalet. 2§ Mom. 1, bilaga 2.
99 I-avtalet. 2§ Mom. 2, bilaga 2.
100 I-avtalet. 8§, bilaga 2.
101 Typ av skiftarbete som innebär att arbetstagarna jobbar under alla veckodagar och ibland även storhelger.
102 Typ av skiftarbete som innebär att arbetstagarna är lediga under helger och storhelger.
103 I-avtalet. 2§ Mom. 1, bilaga 2.
104 I-avtalet. 5§ Mom. 2, bilaga 2.
105 I-avtalet. 8§, bilaga 2.
106 I-avtalet. 2§ Mom. 1, bilaga 2.
107 I-avtalet. 5§ Mom. 3, bilaga 2.
Vad det gäller viloperioder föreskriver I-avtalet att dygnsvilan ska uppgå till minst elva sammanhängande timmar per 24-timmarsperiod.108 Från denna regel kan avvikelser göras genom att lokala parter kommer överens om annat, avvikelser får göras under förutsättning att de arbetstagare som påverkas får motsvarande ledighet vid annat tillfälle, inom sju
kalenderdagar.109
I-avtalet föreskriver att varje arbetstagare har rätt till 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Det anges samtidigt att det kan vara nödvändigt att göra avvikelser från denna regel för att kunna upprätthålla ändamålsenliga skiftscheman i de fall då kontinuerligt skiftarbete föreligger. Om avvikelser från veckovilan görs ska berörda
arbetstagare ges minst 30 timmars veckovila per sjudagarsperiod samt att kompenserande ledighet ges i enlighet med övriga regleringar i I-avtalet. Denna regel ska samtidigt inte hindra genomförande av skiftscheman där veckovilan i vissa fall begränsas till 24 timmar. Det finns även möjlighet för lokala parter att besluta om att ledigheten för två sjudagarsperioder ska sammanföras och avstegen från veckovilan under en sjudagarsperiod flyttas vidare till nästa sjudagarsperiod. I de fall där lokal överenskommelse träffas om en sådan avvikelse ska veckovilan om 36 timmar anses vara hanterad mellan parterna.110 Detta genom att den förlorade veckovilan ska kompenseras genom att de förlorade timmarna läggs på till veckovilan inom nästa sjudagarsperiod.111
4.2 Den kvinnodominerade vårdbranschen
HÖK 19 och AB 17 föreskriver att de särskilda bestämmelser som kollektivavtalet anger endast ersätter ATL i de fall de gör avvikelser från lagens bestämmelser, utöver detta gäller ATL i sin helhet.112 HÖK 19 förklarar rotationstjänstgöring113 som en arbetstidsförläggning där arbetstagare roterar mellan dag- och nattjänstgöring.114 Utöver denna benämning anges inte, i varken HÖK 19 eller AB 17, någon specifik definition angående hur dessa begrepp är tänkta att tolkas eller tydas. I och med att det inom avtalen anges att ATL gäller i sin helhet och i samspel med de specialbestämmelser som anges i avtalen innebär det att det i dessa fall är ATL:s definitioner som ska gälla.
108 I-avtalet. 6§, bilaga 2.
109 I-avtalet. 8§, bilaga 2.
110 I-avtalet. 7§, bilaga 2.
111 I-avtalet 8§, bilaga 2.
112 AB 17. 4 kap. 13§ Mom. 1.
113 Annan benämning för skiftarbete.
114 HÖK 19. Anteckningar till AB, s. 4 punkt 5.
AB 17 anger att den ordinarie arbetstiden kan fastställas till olika längd under olika delar av året, detta är befogat så länge den genomsnittliga arbetstiden per kalenderår bibehålls.
Däremot understryks att arbetstidsförläggningen ska genomföras utifrån en strävan att arbetstiden ska vara sammanhållen. Samtidigt föreskrivs att oavsett vad som anges i ATL får en beräkningsperiod som högst omfatta 16 veckor. Här görs även en anmärkning att den genomsnittliga ordinarie arbetstiden högst får uppgå till 48 timmar per vecka, räknat med en beräkningsperiod om fyra veckor. Från denna anmärkning kan avvikelser tillåtas. Detta gäller i de fall där arbetsgivare och arbetstagarorganisationer träffar lokala kollektivavtal om
avvikelser. Det klargörs att arbetsgivare och arbetstagarorganisation kan träffa kollektivavtal om beräkningsperioder innefattande längre tid än 16 veckor, däremot får
beräkningsperioderna inte vara längre än ett år.115
AB 17 anger vidare att för de arbetstagare som fullgör ordinarie arbetstid, även på sön- och helgdagar, ska den genomsnittliga arbetstiden som högst uppgå till 38 timmar, 15 minuter per vecka efter beräkning enligt tillämplig beräkningsperiod. Den genomsnittliga arbetstiden för arbetstagare som utför kontinuerligt treskiftsarbete ska som mest uppgå till 34 timmar, 20 minuter per vecka. Vid förläggning av intermittent treskiftsarbete får den genomsnittliga arbetstiden som mest uppgå till 36 timmar, 20 minuter per vecka.116
Vad det gäller nattarbete anger HÖK 19 att för arbetstagare som fullgör ständig
nattjänstgöring ska den ordinarie veckoarbetstiden i genomsnitt utgöra 34 timmar, 20 minuter under beräkningsperioden.117 Avvikelser från dessa regleringar gällande natt- och
rotationstjänstgöring kan göras i de fall där lokala kollektivavtal behandlar frågan närmare.118 AB 17 anger även att avvikelser från reglerna i ATL gällande dygnsvila kan enskilda
rotationstjänstgöring kan göras i de fall där lokala kollektivavtal behandlar frågan närmare.118 AB 17 anger även att avvikelser från reglerna i ATL gällande dygnsvila kan enskilda