4. Resultat och analys
4.4 Förmåga och kunskapsutbyte
4.4.1 Hur fungerar kunskapsutbytet mellan räddningstjänster runt om i Sverige vad gäller beslut och taktik vid bränder i bostad?
Respondent A säger, “jag upplever inte att det finns någon organisation som ska fånga upp trender, upptäckter, ny utrustning, det känns nästan lite slumpmässigt vad man kommer över. Man får leta själv”. A fortsätter med “Jag hade önskat mig en mer gammaldags central liksom styrning, såhär jobbar räddningstjänsten i Sverige. Vi har dem här titlarna, bara en sån sak är ju jättekonstigt hur vi kan ha så många olika titlar.”
Respondent B sammanfattar det aktuella kunskapsutbytet som “det är väldigt dåligt,
räddningstjänsterna mellan. Det finns lite information, utkiken, men inte alla är insatta i det här. Man måste vara intresserad själv för faktiskt ta sig in och läsa det.”
Respondent C säger “Generellt skulle jag säga att det är väldigt dåligt med det. Även om det börjar bli bättre så är det fortfarande inte optimalt inom den egna organisationen heller.” Respondent D som jobbar på en mindre station tycker att kunskapsutbytet funkar bra regionalt med övningar och taktik, däremot inte lika bra nationellt.
Respondent E säger “Jag tycker inte vi har något kunskapsutbyte som helst med de andra storstäderna eller små kommunerna i Sverige.”
Respondent F säger att kunskapsutbytet inom den egna kommunen fungerar bra. Engagerade chefer anordnar interna utbildningar och diskussioner.
Respondent G förklarar att “jag personligen tycker och tror att det fungerar väldigt dåligt med kunskapsutbytet runt om i Sverige”.
A instämmer med “Men vi ska kunna ta vara på erfarenheter och sådana här saker bättre. Men där är vi begränsade, vi jobbar våra timmar, vi jobbar aldrig samtidigt. Och ska vi träffas kostar det pengar, det blir liksom inte... det blir inte riktigt av. Jag kan inte riktigt skylla på
MSB, det går tillbaka oss själva också. Men det hade varit lättare om det hade börjat där. Min upplevelse är att kårerna för sig får försöka plocka upp den återkoppling bäst dem kan. Och det gör dem via olika kanaler och det finns ingen som stakar upp vägen”.
Den kunskapsåterföring som sker mellan stationerna sker främst på forum som utkiken och på “Skadeplats dagarna” samt nationella befälsmöten. Det är inte heller alla som får möjlighet att åka på utbildningsdagarna vilket gör att vissa missar möjligheten. Några av
respondenterna påpekade att utbildningsdagarna är bra för stunden, och att allt låter fint och bra på plats men att det sen inte alltid går att applicera på verkligheten. Samma respondenter menar på att det är lätt att komma tillbaka till samma gamla rutin efter dessa dagar.
Respondenternas samlade intryck är att kunskapsutbyte sker i begränsad form. De påpekar att ansvaret först och främst ligger hos dem själva och att det ibland inte finns tid och möjlighet att förkovra sig. Det framgår även skillnader i vilket behov stationerna anser sig ha av kunskapsutbyte, vilket till stor del är beroende på stationens storlek. Det finns en önskan hos samtliga respondenter att öka samarbetet mellan räddningstjänster. Några av respondenterna pekar konkret ut att lösningen bör vara en tydligare centralstyrning som kan agera “storebror” och peka med handen. Den information som kårerna tar del av upplevs som slumpmässig och främst beroende på det egna intresset. Vissa respondenter påpekar också att det finns en bristande kunskap i vilka kanaler som finns att vända sig till.
Det har uppmärksammats hur räddningstjänster har olika förmåga i verktyg och redskap. Det framgår att det finns ett behov att förmedla kunskap om olika redskap och släckverktyg då vissa räddningstjänster ännu inte införskaffat sig redskapen vilket kan bero på bristande kunskap om redskapet. De ser inte nyttan då de den befintliga utrustningen anses vara tillräckligt bra.
4.4.2 Anser du att styrkeledare har tillräcklig kunskap om vilka beslut och resurser man har att använda sig av vid brand i bostad?
Respondent A säger “Ja, nu kan jag bara prata för Luleå. Jag har aldrig jobbat någon annanstans. I Luleå definitivt, det tycker jag. Den enda bristen är just det här med
erfarenhetsåterkoppling, det här att ta intryck från andra. Att få tid och möjlighet att ta en insats och bena lite som vi gjorde nu med firestudio superbra, men det gör man ju bara inom skiftlaget. Och det gör ju att arbetssättet kan skilja mellan skiftlagen, inte så lite heller, till och med rätt mycket. Beroende på vem som är styrkeledare. Det är inte bra. Men kunskap, utbildning alla grunder det har vi alldeles utmärkt här."
Respondent B säger “Mycket kommer från erfarenhet, inget man kan gå på skola och läsa från textbok. Det är olika, de som jobbat i 20 år som har mycket mer erfarenhet.”
Respondent C säger “Jag vet inte om jag tycker det hänger ihop med om du gått A eller B utbildning, men det största… det är klart att du lär dig ju mycket i en utbildning, självklart, men den absolut största delen som formar en till hur man jobbar och resultatet blir, det tror jag är hur den egna organisationen har vidareutbildningar, eller vad man har för tankar och idéer i den organisationen du jobbar i. Även om du går alla möjliga utbildningar som du kan gå, och så kommer du hem och så jobbar man inte så som du lärt dig på grund av att
organisationen tycker annat.”
Respondent D anser att styrkeledare har tillräckligt med kunskap om vilka beslut och resurser man har att använda sig av vid brand i bostad.
Respondent F säger “Nu kan jag bara tala för mig själv. För vi har ju otroligt lite bränder här ute, det kanske är eventuellt är 1 gång per år. Jag känner ju att man kanske skulle haft mer
kunskap men den får man försöka suga till sig på styrkeledarträffarna, plus när vi är ute på Axamo. Det lär vi oss mycket på, så alltihop blir ju rätt bra. “
Respondent G säger “Vi inom SBFF tycker jag absolut har tillräcklig kunskap om vilken beslutsrätt och vilka resurser vi har att tillgå, inte bara inom brand i bostad, utan även inom de flesta andra olycksområdena vi kan ställas inför också.”
Flera respondenter håller med om att det är först och främst erfarenheten som är grunden till den kunskap som är viktig för styrkeledare. Respondent C lägger till en viktig faktor
“framförallt vad man har för driv och inriktning och mål när man jobbar.”
Uppfattningen är att styrkeledare har god kompetens och är väl införstådda kring insatser i brand i bostad. Den goda kunskapen menar flera respondenter kommer från utbildningarna RL A och B. Utbildningarna har även gett respondenterna en möjlighet att bekanta sig med andra, en bekantskap som kan vara till nytta även ute i arbetslivet.
Det finns luckor som beror på lokala avvikelser i form utav vilka metoder och redskap stationen är van vid att använda. En präglas av den station en befinner sig på menar vissa respondenter. Kulturen på räddningstjänsten är en faktor som gör att arbetet lokalt genomsyras.
Likt vad som påpekats flera gånger tidigare ligger stor del av ansvaret för att se till att kompetensutveckling utförs på den egna individen, det blir således upp till var och en hur de väljer att utveckla sig och inom vad.
4.4.3 Tycker du att det finns ett behov av att diskutera beslut och taktiker med andra beslutsinnehavare runt om i Sverige? Varför?
Det finns ett enhetligt behov av samtliga stationer att fånga in erfarenhet från andra stationer. Respondent A säger att det är något som behövs på alla nivåer då A framhäver att det är något som alla har nytta av.
Respondent B menar på att det ger räddningstjänsterna möjlighet att ta del av kunskap som andra räddningstjänster kan inneha. “Ja absolut, kanske inte alla som har hört om släckgranat och där har vi bra erfarenhet hur det fungerar. Så bra att sprida den information”, säger B. Flera andra respondenter ställer sig jakande till frågan.
Respondent C lyfter även fram baksidan som kan uppstå av att delge information. C börjar med “Ja det finns det absolut. Jag tror att det skiljer sig kompetensmässigt väldigt mycket… Sedan är det ju tyvärr en ganska konservativ bransch, alla vill väl kanske inte ta del av andra erfarenheter heller utan man tycker att man gör bäst själv, den bilden har jag i alla fall. Jag tycker inte det är bra men jag tror att det är så. Jag tror även att det kan speglas i att man inte vill dela med sig av kunskap också. Jag tycker ju att det är fel men jag kan tänka mig att det är så att, och någonstans så tror jag att om man backar tiden lite så var det fult att erkänna att man har fel, lite stolthet.”
Respondent D menar på att det finns mycket kunskap att hämta även i det regionala området, “Inte runt om i Sverige vet jag, jag tror man får upp det mesta om man kör lokalt så. För vi är ju ganska sammantajta här, vi har en storstad. Och vi stökar nog in det mesta där.”
Respondent E konkretiserar i vem ansvaret borde ligga på “Jag kan tycka att det borde falla på MSB att kolla över detta.”
Respondent F säger “det finns ju många som är fantastiskt duktiga i Sverige. Sen vet jag inte, jag känner att det går att hitta rätt mycket på nätet och lite sådär. Det är lite svårt, då får man bygga någon sorts organisation, dem blir så stora. För våran del så räcker det med
Jönköping.”
Respondent G menar att han är osäker på behovet, men att han själv skulle uppskatta ett diskussionsforum, öppet för hela landets räddningstjänster.
Flera respondenter är överens om att kunskapsöverföringen är viktig och bör förbättras mellan andra räddningstjänster. Det finns mycket kunskap och information att ta del av då räddningstjänstens arbete kan skilja sig mycket mellan varandra som några respondenter påpekat. Olika räddningstjänster har olika erfarenheter och riskbilder inom kommunen. Genom att öka samarbetet underlättas möjligheten att kunna göra ett mer effektivt arbete tillsammans.
Respondent C lyfte också fram nackdelen med att berätta om sina insatser. På sätt och vis blottar de sig för varandra vilket öppnar upp för frågor och funderingar. Det finns risk att bli ifrågasatt och utpekad, något som aldrig hade hänt om informationen inte blivit delgiven i första taget. Kultur och stolthet anses som viktigt på räddningstjänsten, och att bli ifrågasatt på sina beslut, dvs sin kompetens kan få vissa att undvika att ge med sig av information.